lagen.nu

NJA 2004 s. 231

Fråga om en kvinna befunnit sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap. 3 § BrB.

Huddinge tingsrätt

Allmänna åklagare väckte vid Huddinge tingsrätt åtal mot A.C., född år 1981, I.Y., född år 1980, J.A., född år 1983, och J.A.C., född år 1983, och yrkade ansvar enligt följande:

Bilaga 1 till tingsrättens dom:

1. Misshandel och olaga hot. I.Y. har den 19 maj 2002 på Skäcklingevägen i Tumba inom Botkyrka kommun, uppsåtligen tillfogat J.W. smärta, blåmärken och skrapsår genom att sparka henne i ryggen så att hon ramlat till marken och därefter sparka ett par gånger på hennes kropp samt genom att kasta stenar mot henne som träffat på ryggen och benen. - I.Y. har vid samma tillfälle även uppsåtligen tillfogat I.J. smärta, blåmärken och skrapsår genom att sparka henne i ryggen så att hon ramlat till marken varefter han kastat stenar mot henne som träffat på ryggen och benen. - I samband med ovan händelser har I.Y. hotat J.W. och I.J. genom att uttala hot med innebörden att han skulle döda eller skada dem. Hoten har varit ägnade att framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person. - Lagrum: 3 kap. 5 § och 4 kap. 5 § BrB.

3. Sexuellt ofredande. A.C. har någon gång under tiden januari 2001-augusti 2002 på Statoil i Tumba inom Botkyrka kommun, dels uttalat ord med sexuell innebörd, dels gjort sexuella anspelningar samt blottat sig för V.G. på sätt som varit ägnat att väcka anstöt. - A.C. och I.Y. har någon gång under tiden januari 2001-augusti 2002 på Statoil i Tumba inom Botkyrka kommun, dels uttalat ord med sexuell innebörd, dels gjort sexuella anspelningar samt blottat sig för V.G. på sätt som varit ägnat att väcka anstöt. Lagrum: 6 kap. 7 § 3 st. BrB.

5. Grovt sexuellt utnyttjande. A.C., J.A. och I.Y. har tillsammans och i samförstånd den 16 februari 2003 i målsäganden V.G:s dåvarande lägenhet på Grytstigen 14 i Tumba inom Botkyrka kommun förmått V.G. till sexuellt umgänge genom att otillbörligt utnyttja att hon befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd. - J.A.C., som något senare anslutit till lägenheten, har även han förmått målsäganden till sexuellt umgänge genom att otillbörligt utnyttja att hon befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd. - A.C. har under tiden för händelserna enligt ovan kontaktat en person som han sedan åkt och hämtat och fört till lägenheten. Denna person har även han förmått målsäganden till sexuellt umgänge genom att otillbörligt utnyttja att hon befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd. - Det sexuella umgänget har bestått i vaginalt och/eller oralt sexuellt samlag. - Gärningen har varit särskilt hänsynslös och är att bedöma som grovt sexuellt utnyttjande av följande skäl: Det har varit flera gärningsmän och målsäganden har varit ensam, flera av gärningsmännen är för målsäganden okända och inbjudna av övriga gärningsmän, det har varit ett utdraget förlopp ej understigande fyra timmar, man har vid flera tillfällen haft sexuellt umgänge flera personer samtidigt, gärningsmännen har haft sexuellt umgänge med målsäganden flera gånger och man har fotograferat under tiden som övergreppen pågått. - A.C. har därefter då samtliga lämnat lägenheten, kontaktat ytterligare en okänd person som han sedan fört till lägenheten. Denna person har även han förmått målsäganden till sexuellt umgänge genom att otillbörligt utnyttja att hon befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd. Lagrum: 6 kap. 3 § 2 st. BrB.

6. Stöld. A.C. har den 16 februari 2003 i målsäganden V.G:s dåvarande lägenhet på Grytstigen i Tumba inom Botkyrka kommun, olovligen med tillägnelseuppsåt tagit kontanter om ca 2 000 kr samt ett dataspel till ett sammanlagt värde av 4 500 kronor, vilket inneburit skada för målsäganden. Lagrum: 8 kap. 1 § BrB.

7. Narkotikabrott, ringa brott. I.Y. har under tiden den 16 februari till den 18 februari 2003 inom Stockholms län olovligen brukat cannabis, som är narkotika.

J.A. har under tiden den 16 februari till den 18 februari 2003 inom Stockholms län olovligen brukat cannabis, som är narkotika. Lagrum: 2 § narkotikastrafflagen (1968:64).

8. Olaga hot. A.C. har den 2 april 2003 på häktet i Flemingsberg inom Huddinge kommun i samtal med polispersonal hotat V.G. genom att uttala dödshot riktade mot henne. Hotet har varit ägnat att hos V.G. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person. - Hotet har senare kommit till V.G:s kännedom. Lagrum: 4 kap. 5 § 1 st. BrB.

Bilaga 2 till tingsrättens dom:

1. Ofredande. A.C. har den 16 juli 2002 på Lövholmenvägen i Tumba, Botkyrka kommun, handgripligen antastat och ofredat D.W. då han mot hennes vilja tagit ett tag om hennes midja, hållit fast henne och slickat på hennes mage. Lagrum: 4 kap. 7 § BrB.

2. Förolämpning. A.C. har den 15 november 2002 vid förhör på närpolisens station i Tumba, Botkyrka kommun, smädat förhörsledaren och polisinspektören A.R. genom att till henne fälla uppenbart ogrundade och kränkande uttalanden med anspelning på hennes kön. Lagrum: 5 kap. 3 § BrB.

3. Olaga hot, hot mot tjänsteman och våldsamt motstånd. A.C. har den 19 december 2002 på Systembolaget i Tumba centrum, Botkyrka kommun, hotat M.R. genom att fälla uttalanden om att han skulle bruka våld mot M.R:s ansikte. Hotet har varit ägnat att hos M.R. framkalla allvarlig fruktan för sin egen säkerhet till person. - A.C. har omedelbart därefter när ordningsvakten T.E. med anledning av ovan beskrivna händelse ingripit mot honom, förgripit sig på ordningsvakten i dennes myndighetsutövning genom att uttala hotelser riktade mot dennes personliga säkerhet. A.C. har därefter när ordningsvakten i dennes myndighetsutövning med ett transportgrepp skulle föra honom till vaktlokalen satt sig till motvärn genom att spänna armen och därigenom försvåra för ordningsvakten att hålla det kopplade greppet. Lagrum: 4 kap. 5 § 1 st. och 17 kap. 1 § och 4 § BrB.

Bilaga 3 till tingsrättens dom:

Snatteri. A.C. har den 16 juli 2002 på Statoils bensinstation i Tumba, Botkyrka kommun, olovligen med tillägnelseuppsåt tagit bensin till ett värde av 235:50 kr, vilket inneburit skada för målsäganden. Lagrum: 8 kap. 2 § BrB.

Bilaga 4 till tingsrättens dom:

Narkotikabrott. J.A. har den 11 januari 2003 på Stenvägen i Tumba, Botkyrka kommun, olovligen innehaft narkotika i form av 3,64 gram kokain och 2,6 gram cannabisharts. - Vidare har J.A. den 10-11 januari 2003 i Botkyrka kommun olovligen brukat kokain och cannabisharts. Lagrum: 1 § narkotikastrafflagen (1968:64).

Vidare yrkade åklagaren ansvar å A.C. för olovlig körning, grovt brott i fyra fall (domsbilaga 1 punkterna 2 och 4 samt domsbilaga 2 punkten 4) enligt 3 kap. första stycket 2 trafikbrottslagen (1951:649).

Målsägandena J.W., I.J., V.G. och A.R. samt Statoil, Tumba, yrkade skadestånd.

Tingsrätten (rådmannen Jan Bjerlöw och nämndemannen Christer Johansson) anförde i dom den 25 april 2003:

Domskäl

Ansvarsdelen

Åtalspunkt 1 i bilaga 1

I.Y. har erkänt misshandel mot J.W. bestående i en spark mot henne men förnekat i övrigt. Han har förklarat sitt handlande med att han var alkoholpåverkad, liksom flickorna, och att han blev förbannad på dem när de retade honom.

Flickorna har var för sig berättat att I.Y. betedde sig mot dem själva på sätt som beskrivits i gärningsbeskrivningen och har också bidragit med minnesbilder av vad I.Y. gjort mot kamraten. Flickornas uppgifter stämmer väl överens och då I.Y. var uppretad och inte minns riktigt vad han skrikit eller om han kastat sten, anser tingsrätten att flickornas berättelser kan läggas till grund för rättens bedömning. Åtalet är styrkt.

Åtalspunkt 2 i bilaga 1

A.C. har erkänt. Erkännandet styrks av övrig utredning.

Åtalspunkt 3 i bilaga 1

A.C. har förnekat vad som påstås i första stycket. I.Y. har erkänt sexuellt ofredande enligt andra stycket men förnekat sexuella anspelningar. A.C. har där medgett att han blottat sig men bestritt ansvar då detta inte var riktat mot V.G. Båda har uppgett, att syftet med att blotta sig var att jämföra sina könsorgan. Båda har angett att de var berusade.

V.G. har berättat om båda tillfällena i enlighet med gärningsbeskrivningen och beskrivit hur A.C. vid det första tillfället t.o.m. knackade på hennes lucka för att påkalla hennes uppmärksamhet och för att hon skulle kunna se hans blottade könsorgan och hur han och I.Y vid det andra tillfället bad henne titta för att se en riktig snopp. V.G:s klara berättelse och I.Y:s erkännande och uppgifter leder tingsrätten till slutsatsen att åtalet i dess helhet ska bifallas.

Åtalspunkt 4 i bilaga 1

A.C. har erkänt. Erkännandet styrks av övrig utredning.

Åtalspunkt 5 i bilaga 1

Som en bakgrund kan nämnas, att V.G. genom sitt arbete på Statoil i Tumba var bekant med A.C. och I.Y. och kände till J.A. och J.A.C., att hon en gång träffat I.Y. på en restaurang och haft trevligt ihop med honom, att hon på kvällen den 15 februari besökte en restaurang i Tumba med en väninna, att hon där träffade I.Y., A.C. och J.A., att hon pratade med i vart fall de två förstnämnda och bjöds på någon öl, att hon dansade med I.Y. och kysste honom, att hon blev lovad skjuts hem av A.C., att de även talade om att han skulle skjutsa henne till arbetet nästa dag, att hon skjutsades hem av A.C., att även I.Y. och J.A. var med i bilen samt att alla fyra gick upp i hennes lägenhet.

A.C., I.Y. och J.A. har medgett att det gått till i stort sett på det sätt åklagaren angett i V.G:s lägenhet. De har bestritt ansvar och hävdat, att V.G. inte befann sig i ett hjälplöst tillstånd utan tvärtom var den aktiva i de olika sexuella situationerna och att de inte utnyttjat hennes belägenhet, då hon själv var med på allt. J.A.C. har bestritt ansvar och anfört, dels att V.G. inte var hjälplös, dels att han inte hade något sexuellt umgänge med henne utan endast onanerade bakom hennes rygg, när hon hade oralsex med någon annan.

V.G. har uppgett, att hon drabbades av minnesförlust när hon lämnade restaurangen och att hon därefter endast har fragmentariska minnesbilder. Vad hon kommer ihåg ger stöd åt pojkarnas uppgifter om att de sexuella aktiviteter åklagaren angett verkligen hänt.

Tingsrätten har då att pröva om V.G. befann sig i ett hjälplöst tillstånd och om pojkarna i så fall utnyttjat detta. De har själva uppgett, att V.G. var lite berusad men långt ifrån borta och att det hela tiden var hon som ledde skeendet. V.G. har själv inte upplevt sig som berusad men uppgett bl.a., att hon kände sig konstig och borta, att kroppen inte riktigt var med, att hon var med om händelser hon inte kunde styra över, att det kändes konstigt att personer hon inte kände befann sig i hennes lägenhet samt att hon någon gång kände som om hon flyttades runt. De vittnen som hörts, A.M., som kom upp i lägenheten betydligt senare, tillsammans med J.A.C., samt M.K. och M.P., som iakttagit V.G. när hon lämnade restaurangen, har inte heller kunnat säga annat än att V.G. var påverkad men inte mer än att hon visste vad hon gjorde. Blod- och urinprov, tagna på V.G. vid halv femtiden på eftermiddagen den 16 februari, utvisar en alkoholhalt i blodet om 0,26 promille och att hon hade något hasch i urinen. Vid en normal förbränning och under förutsättning att V.G. inte druckit något sedan efternatten den 16 februari har SKL räknat fram en alkoholhalt om över 2 promille i blodet kl. 03. En så hög alkoholhalt stämmer illa med övriga uppgifter om V.G:s nykterhetstillstånd. Något annat medel har inte kunnat påvisas. Från V.G:s minnesbilder kan vidare hämtas, å ena sidan att hon upplevt att hon agerat på olika sätt som att gå mellan kök, toalett och sovrum, ligga ovanpå J.A. och ha samlag och koka kaffe och å andra sidan att hon tyckt sig höra någon säga ”vad har ni gjort med henne, hon verkar ju helt borta” och ”jag sa ju att jag skulle kunna fixa V.G.”. Tingsrätten anser att V.G. under huvudförhandlingen gjort ett mycket gott intryck och att hon så gott hon kunnat, redogjort för sina minnesbilder och känslor och har svårt att tro, att V.G. - om hon varit ”vid sina sinnens fulla bruk” - skulle ha gått med på det som hände i lägenheten. Därifrån och till att mot bakgrund av övrig utredning anse det styrkt bortom allt rimligt tvivel att hon befann sig i ett hjälplöst tillstånd är steget dock mycket långt. Tingsrätten anser det sammanfattningsvis inte styrkt att V.G. befunnit sig i ett sådant tillstånd.

Tingsrätten skulle egentligen ha kunnat stanna här, men vill ändå framhålla följande om pojkarnas insikt i V.G:s eventuella hjälplöshet och om de utnyttjat denna. De kände eller kände till henne sedan tidigare. De hade pratat med henne på restaurangen. I.Y. hade dansat med henne. V.G. hade under dansen enligt pojkarna betett sig minst sagt sexuellt, något som V.G. inte kunnat utesluta. Hon uppfattas även enligt sig själv som flirtig. Hon följde med frivilligt i bilen och hade t.o.m. utbett sig om skjuts. Pojkarna hade hört av kamrater att V.G. haft samlag med två personer, bekanta till pojkarna, samtidigt vid i vart fall ett tillfälle, något som bekräftats av V.G. Hon var enligt vittnesmål glad och fnittrig när hon lämnade restaurangen. Även om det kan vara svårt att förstå hur någon frivilligt vill vara med på sådana aktiviteter som V.G. var i lägenheten, kan detta beteende från pojkarnas synpunkt inte anses vara så onaturligt, att åklagaren styrkt sitt påstående att de skulle ha utnyttjat V.G:s tillstånd.

Åtalet kan inte vinna bifall.

Åtalspunkt 6 i bilaga 1

A.C. har förnekat. Även om det genom V.G:s berättelse får anses styrkt att pengar och dataspel försvann från henne under natten, saknas det annan utredning om att det var A.C. som tog detta, annat än en uppgift av J.A. att han hört från någon att A.C. tagit pengar. Åtalet kan inte bifallas.

Åtalspunkt 7 i bilaga 1

I.Y. och J.A. har erkänt. Erkännandet styrks av övrig utredning.

Åtalspunkt 8 i bilaga 1

A.C. har medgett att han i ilska över att det spridits flygblad där han namngetts och utpekats som våldtäktsman uttalat sig som åklagaren påstått. Han har bestritt ansvar eftersom han inte insåg att hotet skulle vidarebefordras till V.G. och att det därför inte var ägnat att framkalla fruktan hos henne. Tingsrätten anser, att A.C. måste ha förstått i vart fall risken av att V.G. skulle få reda på hotet. Han har i sitt uppretade tillstånd ändå uttalat dem. De har varit ägnade att framkalla fruktan hos V.G. Åtalet är styrkt.

Åtalspunkt 1 i bilaga 2

A.C. har varken kunnat erkänna eller förneka, då han saknar minne av händelsen. Genom förhör med D.W. och vittnet T.I. är styrkt att gärningsmannen var A.C. och att han betett sig som åklagaren angett. Åtalet är styrkt.

Åtalspunkt 2 i bilaga 2

A.C. har erkänt. Erkännandet styrks av förhör med A.R.

Åtalspunkt 3 i bilaga 2

A.C. har förnekat och uppgett, att han blev uppretad när han inte fick handla sprit utan legitimation, att han fällde nedsättande uttalanden mot M.R. när han upplevde sig hånad men inget hot, att han blev provocerad även av T.E. och skrek åt denne också samt att han följde med frivilligt och endast drog armen åt sig för att inte få den avbruten.

Båda målsägandena och vittnet R.B. har berättat, att A.C. var väldigt aggressiv och provocerande. R.B. har motsagt A.C:s påstående att T.E. betedde sig illa och bekräftat något av vad A.C. sa till T.E. innan han greps och fördes bort. Målsägandena och vittnet synes inte ha någon anledning att hitta på något mot A.C. och har gjort intryck av att vara sansade och inte överdriva. Målsägandena har berättat att A.C. betedde sig som åklagaren påstått. Mot den bakgrunden och mot bakgrund av att A.C. var förbannad och skrek invektiv och medgett visst motstånd, anser tingsrätten åtalet styrkt. Hotet mot tjänsteman är inte ringa.

Åtalspunkt 4 i bilaga 2 samt åtalspunkterna i bilaga 3 och 4

A.C. och J.A. har erkänt. Deras erkännanden styrks av övrig utredning.

Påföljdsdelen

J.A.C. ska frikännas. I.Y. ska dömas för misshandel, olaga hot, sexuellt ofredande och ringa narkotikabrott, J.A. för narkotikabrott. Det är fråga om artbrott. De är dömda tidigare. De ska dömas till fängelse och får anses ha avtjänat detta genom att de varit frihetsberövade i målet. A.C. ska dömas för grova olovliga körningar, sexuellt ofredande, olaga hot, ofredande, förolämpning, hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd och snatteri. Han är dömd flera gånger för liknande brott. Han frigavs villkorligt för ett år sedan och har kvar två månader att avtjäna. Han står dessutom under prövotid efter en dom i höstas till skyddstillsyn. Något annat än fängelse är inte aktuellt med hänsyn till detta och till att flera av brotten utgör s.k. artbrott. Viss del av villkorligt medgiven frihet ska förverkas.

- - -.

Domslut

Tingsrätten ogillade åtalet för grovt sexuellt utnyttjande den 16 februari 2003 och V.G:s skadeståndsyrkande rörande det åtalet.

Tingsrätten dömde A.C. för olaga hot enligt 4 kap. 5 § 1 st. BrB, för ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB, för förolämpning enligt 5 kap. 3 § 1 st. BrB, för sexuellt ofredande enligt 6 kap. 7 § 3 st. BrB, för snatteri enligt 8 kap. 2 § BrB, för hot mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § BrB, för våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § BrB samt för olovlig körning enligt 3 § 1 st. 2 p. trafikbrottslagen till fängelse fem månader, varjämte villkorligt medgiven frihet förklarades till en tid av en månad förverkad. Tingsrätten ålade A.C. att utge skadestånd till V.G. med 12 000 kr, varav 5 000 kr solidariskt med I.Y., till A.R. med 5 000 kr och till Statoil Tumba med 235 kr 50 öre, allt jämte ränta.

Tingsrätten dömde I.Y. för misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB, för olaga hot enligt 4 kap. 5 § 1 st. BrB, för sexuellt ofredande enligt 6 kap. 7 § 3 st. BrB samt för narkotikabrott enligt 2 § narkotikastrafflagen till fängelse tre månader. Tingsrätten ålade I.Y. att utge skadestånd till J.W. med 7 000 kr, till I.J. med 6 000 kr och solidariskt med A.C. till V.G. med 5 000 kr, allt jämte ränta.

Tingsrätten dömde J.A. för narkotikabrott enligt 1 § 6 p. och 2 § narkotikastrafflagen till fängelse två månader femton dagar.

Nämndemännen Ninni Skarstedt och Rauni Tanner var skiljaktiga när det gällde ansvarsdelen i åtalspunkt 5 i bilaga 1 och anförde.

V.G. har gjort ett mycket trovärdigt intryck. Innan de tilltalade gick till polisen hade de enligt vad de själva uppgett ett rådslag. De hade då tillfälle att tala sig samman, varför deras likalydande berättelser inte får så stor tyngd och kan lämnas utan avseende. V.G:s uppgifter om hur hon kände sig styrker åklagarens påstående att hon befann sig i ett hjälplöst tillstånd, troligen på grund av något annat än bara alkohol. Vi anser det därför styrkt att hon befann sig i ett sådant tillstånd och att de tilltalade måste ha varit medvetna om detta. Åtalet är styrkt och ska bedömas som åklagaren gjort.

Svea hovrätt

Åklagarna och V.G. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle döma var och en av A.C., I.Y., J.A. och J.A.C. för grovt sexuellt utnyttjande samt A.C. för stöld (åtalspunkterna 5 och 6 i tingsrättens domsbilaga 1). För det fall hovrätten skulle bifalla yrkandet i skuldfrågan, yrkade de att hovrätten skulle bestämma påföljden för J.A.C. till fängelse och döma var och en av A.C., I.Y. och J.A. till ett längre fängelsestraff än det som tingsrätten bestämt.

V.G. yrkade därutöver att hovrätten skulle bifalla hennes vid tingsrätten framställda skadeståndsyrkande i nu aktuellt hänseende.

A.C. överklagade och yrkade att fängelsestraffet skulle sättas ned samt att villkorligt medgiven frihet inte skulle förklaras förverkad.

Parterna bestred sin respektive motparts ändringsyrkande.

Hovrätten (hovrättslagmannen Bengt Sjögren samt hovrättsråden Ingela Halvorsen och Linda Hallstedt, referent) anförde i dom den 3 november 2003:

Utredningen i hovrätten

V.G., A.C., I.Y., J.A., A.C. och A.M. har hörts på nytt i hovrätten. De har i allt väsentligt berättat i enlighet med vad som antecknats i tingsrättens dom.

I hovrätten har dessutom vittnesförhör hållits med V.G:s väninna Å.Q., kemisten Per Holmgren, samt fil.kand. Jonas Hartelius.

Polisförhöret den 24 april 2003 med medmisstänkte R.R. har lästs upp som det är antecknat i förundersökningsprotokollet.

I huvudsak samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten har åberopats här.

Hovrättens domskäl

I enlighet med tingsrättens i dessa delar inte överklagade dom skall A.C. dömas för olaga hot i två fall, ofredande, förolämpning, sexuellt ofredande, snatteri, hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd och olovlig körning, grova brott, i fyra fall.

Vidare skall I.Y. i enlighet med tingsrättens i dessa delar inte överklagade dom dömas för misshandel, olaga hot, sexuellt ofredande och narkotikabrott, ringa brott.

Slutligen skall J.A. i enlighet med tingsrättens i denna del inte överklagade dom dömas för narkotikabrott samt narkotikabrott, ringa brott.

Grovt sexuellt utnyttjande (åtalspunkten 5 i tingsrättens domsbilaga 1)

Tilltro

Det finns ingen anledning att betvivla att de minnesbilder av kvällen och natten som V.G. kunnat redogöra för även överensstämmer med de verkliga minnesbilder hon faktiskt har av händelsen. Det saknas alltså anledning att tro att hon, för att förklara eller ursäkta sitt handlande inför släkt, vänner m.fl., skulle ljuga om vad hon minns om händelsen. Detta särskilt som hennes minnesbilder i vissa hänseenden överensstämmer med de tilltalades uppgifter och dessutom inte alltid är till hennes egen fördel. Tilltro skall därför sättas till de uppgifter hon lämnat.

Emellertid har V.G. endast fragmentariska minnesbilder från natten varför hovrätten i fråga om det närmare händelseförloppet och V.G:s beteende till stor del är hänvisad till de uppgifter som de tilltalade och vittnena har lämnat. Även om de tilltalade har ett intresse av att tona ner vissa moment av det som ägt rum skall dock, såsom tidigare anförts, anmärkas att de uppgifter som V.G. kunnat bidra med i flera hänseenden bekräftar de uppgifter som de tilltalade har lämnat.

Sexuellt umgänge

Var och en av A.C., I.Y. och J.A. har bekräftat att de haft sexuellt umgänge med V.G. under natten bestående i orala och vaginala samlag. Därvid har A.C. och I.Y. vidgått att de haft sexuellt umgänge med V.G. vid vardera två tillfällen och J.A. vid två eller tre tillfällen.

J.A.C. har under förundersökningen uppgett sig ha haft vaginalt samlag med V.G. i hennes sovrum under natten. Emellertid har han såväl vid tingsrätten som i hovrätten endast vidgått att han vid ett tillfälle i V.G:s sovrum onanerat bakom hennes rygg samtidigt som hon hade oralt samlag med I.Y. Han har såsom skäl till att han under polisförhöret felaktigt uppgett att han haft samlag med V.G. anfört att han tyckte det var pinsamt att det skulle komma till kamraternas kännedom att han inte haft sexuellt umgänge med V.G.

Det kan väl förhålla sig så att J.A.C:s uppgift under förundersökningen är riktig men varken V.G., I.Y. eller någon annan av de hörda i målet har kunnat bekräfta att J.A.C. haft samlag med V.G. under natten. Vid sådant förhållande kan det inte enbart genom J.A.C:s egna uppgifter under förundersökningen, vilka han därefter tagit tillbaka, anses styrkt att han haft sexuellt umgänge med V.G. Åtalet mot honom för grovt sexuellt utnyttjande skall därför ogillas.

Hjälplöst tillstånd

Med hjälplöst tillstånd i 6 kap. 3 § BrB avses bl.a. att någon på grund av kraftig berusning eller narkotikapåverkan inte har förmåga att uppfatta att han eller hon utsätts för sexuella närmanden. Även sexuellt umgänge med någon som på grund av frivillig berusning eller annan drogning saknar hämningar har anförts som en situation som kan vara att hänföra under aktuellt lagrum.

V.G. var enligt egen uppgift berusad under natten. Samtliga tilltalade samt vittnena Å.Q. och A.M. har bekräftat denna uppgift. Även det förhållandet att V.G., när hon skulle lämna restaurangen, kom i bråk med en ordningsvakt angående en ölflaska ger stöd åt uppgiften att hon var alkoholpåverkad. Kemisten vid Rättsmedicinalverket, Per Holmgren, har vidare i ett utlåtande av den 31 mars 2003, med utgångspunkt i V.G:s alkoholkoncentration i blodet senare under dagen, gjort vissa teoretiska beräkningar av alkoholkoncentrationen i hennes blod och graden av hennes berusning den aktuella natten. Därvid skulle V.G. vid en normal förbränning kl. 03.00 haft omkring två promille alkohol i blodet. Per Holmgren har själv vid vittnesförhöret i hovrätten framhållit den osäkerhet som vidlåder dessa beräkningar men även om ingen säker slutsats kan dras angående V.G:s alkoholkoncentration i blodet under natten så kan av utredningen i vart fall fastslås att hon i hög grad var påverkad av alkohol.

Av utlåtandet framgår vidare att V.G. vid provtagningstillfället dagen efter händelsen även hade en mindre mängd cannabis i urinen. Per Holmgren har därvid uppgett att vid samtidigt intag av alkohol och cannabis kan effekterna av dessa droger förstärkas. Han har vidare uppgett att V.G. själv måste ha rökt cannabisen och att det inte kan vara fråga om s.k. passiv rökning.

V.G. har gjort gällande att hon även måste ha blivit drogad av andra medel och i hovrätten har Jonas Hartelius redogjort för de nyare varianterna av medlet ”spanska flugan” som påstås ha en viss sexuellt höjande effekt. Det kan dock konstateras att det inte framkommit något i målet som tyder på att främmande substanser tillförts V.G:s öl eller på annat sätt intagits av henne ovetande och att några andra medel än alkohol och cannabis inte återfunnits i hennes blod eller urin vid provtagningstillfället varför hovrätten endast har att utgå från dessa droger.

V.G. har beskrivit sitt sinnestillstånd under natten som att hon kände sig ”drogad”, ”borta”, ”ej vanligt berusad”, ”tung i kroppen” etc. Hon har vidare förklarat att hon ”inte kunde tänka klart”, att ”kroppen föreföll bortkopplad från hjärnan” samt att hon vid något tillfälle upplevde att hon blev ”flyttad runt på sängen”. Hon har vidare angående sitt tillstånd på morgonen och dagen efter händelsen förklarat att hon inte hade en normal ”baksmälla” efter en natts drickande utan att hon kände sig ”avtrubbad”. Denna senare uppgift bekräftas av Å.Q. som kom till V.G. under morgonen och som inte kände igen sin väninnas beteende.

En annan omständighet av betydelse för bedömningen av om V.G. befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd är även att hon inte minns mer än korta sekvenser av händelserna under natten. Detta ger enligt hovrättens mening stöd för att hon måste ha varit mentalt avtrubbad under natten, troligen på grund av alkohol- och narkotikapåverkan.

Genom vad som ovan anförts tillsammans med det förhållandet att V.G. av förklarliga skäl upplevde situationen med flera män, varav några okända, i sin egen lägenhet som hotfull finner hovrätten utrett att V.G. den aktuella natten måste ha befunnit sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses med bestämmelsen i 6 kap. 3 § BrB.

Otillbörligen utnyttjat

För att ett utnyttjande av någons hjälplösa tillstånd skall betraktas som otillbörligt krävs inte att gärningsmannen förmått den andre till sexuellt umgänge eller ens att gärningsmannen tagit initiativet till detta. Att ha samlag med någon som befinner sig i ett hjälplöst tillstånd på det sätt som V.G. gjorde den aktuella natten är att betrakta som ett otillbörligt utnyttjande.

Uppsåt

Frågan är då om A.C., I.Y. och J.A. varit medvetna om de faktiska omständigheter som konstituerade V.G:s hjälplösa tillstånd och det otillbörliga i utnyttjandet därav, dvs. om de insett att V.G. befann sig i ett hjälplöst tillstånd och utnyttjat detta.

Samtliga tre män har varit medvetna om att V.G. var berusad. De hade sett henne dricka alkohol på restaurangen och att hon betedde sig berusat etc. Även Å.Q. och A.M. har bekräftat att de uppfattade V.G. som berusad.

Såvitt framkommit har V.G. frivilligt bjudit upp de tre männen till sin lägenhet. Detta stöds bl.a. av de uppgifter Å.Q. lämnat angående sitt telefonsamtal med V.G. senare under kvällen när de lämnat restaurangen och åkt åt olika håll. V.G. skall därvid ha uttalat att hon hade med sig ”tre kåta syrianer” upp till lägenheten. Hon har alltså inte vid detta telefonsamtal med Å.Q. funnit anledning att uttrycka någon oro, be om hjälp eller något liknande.

De tilltalade är i 20-årsåldern medan V.G. är ungefär 15 år äldre. För A.C., I.Y. och J.A. måste hon således ha tett sig som avsevärt mer livserfaren än vad de själva var. De kände dessutom till att hon visat sexuellt intresse för andra män i deras ålder och bekantskapskrets tidigare och att hon dessutom haft s.k. gruppsex med två av deras kamrater vid ett tidigare tillfälle.

V.G. har inte av någon av de tilltalade eller av A.M. uppfattats som ”konstig” eller ”snurrig” i någon större utsträckning. Hon har vidare, såvitt framgått, rört sig fritt i lägenheten under natten och svarat adekvat på tilltal. Vid något tillfälle har dörren till sovrummet varit låst men någon närmare utredning om på vems initiativ dörren kom att låsas, vem som hade tillgång till nyckeln m.m. saknas. Att av dessa uppgifter dra slutsatsen att V.G:s möjligheter att röra sig fritt i lägenheten härigenom ofrivilligt inskränkts låter sig alltså inte göra.

Vidare har, såvitt framgår av de uppgifter som lämnats, V.G. tagit aktiv del i de sexuella aktiviteterna under natten. T.ex. har hon själv redogjort för en situation där hon haft vaginalt samlag med J.A. genom att ligga över honom och för en annan där hon haft oralt samlag med A.C. i köket. Hon har även av de tilltalade och A.M. beskrivits som i viss mån pådrivande till de sexuella aktiviteterna. Någon uppgift som motsäger detta finns inte.

Samtliga ovan anförda omständigheter talar enligt hovrättens mening mot att A.C., I.Y. och J.A. förstått att V.G. befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd.

Frågan är då om situationen i sig, dvs. att en berusad ensam kvinna inlåter sig på sexuellt umgänge under flera timmars tid med i vart fall fyra män och försöker få till stånd sexuellt umgänge med i vart fall ytterligare två män, är sådan att A.C., I.Y. och J.A. måste ha förstått att V.G. befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd och att hon vid normala förhållanden inte skulle ha accepterat att ha sexuellt umgänge med dem på sätt som skett.

A.C. har själv uttalat att han tyckte det var ofräscht av V.G. att ha oralt samlag med flera män under kort tid. I.Y. gjorde, när han fick syn på V.G:s räkningar på kylskåpet, reflektionen att hon kanske avsåg att kräva dem på pengar senare. A.M. har vidare i polisförhör sagt och i hovrätten vidgått att han uttalat sig i stil med ”vad har ni gjort med henne, hon verkar ju helt borta”. Det är emellertid endast kortare reflektioner och det går enligt hovrättens mening inte att dra några närmare slutsatser av dessa i fråga om vad de tilltalade insett.

R.R. har i polisförhör beskrivit V.G. som en nymfoman som gick omkring i lägenheten ”nerspermad”. R.R:s uppgifter måste dock beaktas med mycket stor försiktighet eftersom han inte kunnat höras vare sig vid tingsrätten eller i hovrätten och således inte närmare kunnat förklara vad han avsett med uppgifterna. De tilltalade och A.M. har dessutom bestritt att V.G. skulle ha haft sperma på sig i någon märkbar utsträckning. I rättsintyget har noterats att V.G. haft sperma i håret invid öronen.

Även om hovrätten liksom tingsrätten har svårt att förstå att V.G. frivilligt skulle inlåta sig i de sexuella aktiviteter som förekommit i lägenheten den aktuella natten så kan emellertid inte hennes beteende utifrån de tilltalades synpunkt anses vara så onormalt att de måste ha insett att V.G. inte frivilligt deltog i dessa. Hovrätten anser därmed inte att åklagarna med tillräcklig grad av säkerhet visat att A.C., I.Y. och J.A. insett att V.G. befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd och därvid utnyttjat detta. Åtalet för grovt sexuellt utnyttjande skall därför ogillas även beträffande dessa tre.

Stöld (åtalspunkten 6 i domsbilaga 1)

Vad som förekommit i hovrätten i denna del ger inte anledning till någon annan bedömning än den som tingsrätten gjort. Åtalet mot A.C. för stöld skall således ogillas.

Påföljd

Vid denna bedömning i skuldfrågorna återstår endast att ta ställning till påföljden för A.C:s del. Hovrätten instämmer därvid helt i tingsrättens bedömning såväl i fråga om påföljdsval som straffmätning och förverkande av villkorligt medgiven frihet.

Skadestånd

Vid ovan angiven utgång kan V.G:s skadeståndsyrkande inte vinna bifall.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Nämndemännen Ingegerd Stenberg Berglöf och Marianne Jacobsson var skiljaktiga beträffande åtalet mot A.C., I.Y. och J.A. för grovt sexuellt utnyttjande och anförde.

Såväl A.C. som I.Y. och J.A. måste ha förstått att ingen kvinna vid fullt förstånd under flera timmars tid frivilligt skulle underkastat sig sexuellt umgänge med så många olika män och i den omfattning som V.G. gjort. Med beaktande härav måste det ha stått helt klart för dem att V.G. befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd och detta förhållande har de otillbörligen utnyttjat. Vi anser alltså att åtalet i denna del är styrkt beträffande angivna tre män. Gärningen är på de skäl åklagarna angett att bedöma som grov.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att A.C., I.Y. och J.A. skulle dömas för grovt sexuellt utnyttjande samt att fängelsestraffen för den samlade brottsligheten till följd härav skulle skärpas.

V.G. överklagade och yrkade att HD skulle ändra hovrättens dom på så sätt att samtliga tilltalade skulle dömas för grovt sexuellt utnyttjande och A.C. dessutom för stöld. Vidare yrkade hon att HD skulle döma ut det av henne yrkade skadeståndet.

HD meddelade prövningstillstånd beträffande V.G:s talan mot A.C., I.Y. och J.A. avseende ansvar enligt åtalspunkten 5 i tingsrättens domsbilaga 1 och i samband därmed framställda skadeståndsyrkanden mot dem samt beträffande påföljden för den samlade brottsligheten. HD fann inte skäl att meddela prövningstillstånd beträffande V.G:s talan i övrigt. Hovrättens dom i dessa delar skulle därför stå fast.

A.C., I.Y. och J.A. bestred Riksåklagarens och V.G:s ändringsyrkanden.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Riksåklagaren justerade åtalet på så sätt att första stycket i gärningsbeskrivningen skulle ersättas med följande: ”A.C., J.A. och I.Y. har tillsammans och i samråd den 16 februari 2003 i målsäganden V.G:s dåvarande lägenhet på Grytstigen 14 i Tumba inom Botkyrka kommun haft sexuellt umgänge med målsäganden genom att otillbörligt utnyttja att hon befunnit sig i hjälplöst tillstånd.” Riksåklagaren förklarade vidare att vad som i gärningsbeskrivningen angetts om att A.C. till lägenheten fört personer som förmått V.G. till sexuellt umgänge (tredje och sjätte styckena) inte ingick i ansvarspåståendet, utan var angivet som en bakgrund.

HD (justitieråden Svensson, Victor, Lundius, Lindeblad och Wersäll, referent) meddelade den 4 maj 2004 följande dom:

Domskäl

I enlighet med hovrättens i dessa delar ej överklagade dom har de tilltalade gjort sig skyldiga till,

A.C.: olaga hot i två fall, ofredande, förolämpning, sexuellt ofredande, snatteri, hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd och olovlig körning, grova brott, i fyra fall,

I.Y.: misshandel, olaga hot, sexuellt ofredande och ringa narkotikabrott, samt

J.A.: narkotikabrott och ringa narkotikabrott.

I HD har rörande åtalet för grovt sexuellt utnyttjande V.G., de tilltalade samt vittnet Å.Q. hörts på nytt. Fonogramutskrifter av förhören med J.A.C., A.M. och Per Holmgren har lästs upp. Åberopad skriftlig bevisning har varit i huvudsak densamma som i hovrätten.

Utredningsläget är i allt väsentligt detsamma som i tingsrätten och hovrätten. De hörda har beträffande händelseförloppet under kvällen fram till dess att V.G. åkte från restaurang TB:s i bil tillsammans med de tilltalade lämnat i huvudsak samstämmiga uppgifter. V.G. har förklarat att hon i stort sett saknar minnesbilder av vad som hände henne från det hon lämnade restaurangen vid 02-tiden till dess hon vaknade på morgonen. Hon har således inte kunnat redovisa annat är minnesfragment av bilfärden tillsammans med de tilltalade och vad som därefter hände i hennes lägenhet under natten. Vad de tilltalade och övriga hörda som befann sig i lägenheten under natten samstämmigt berättat om vad som utspelade sig där motsägs inte av den tekniska bevisningen eller av de knapphändiga uppgifter som V.G. lämnat. Deras berättelser om vad som hänt i lägenheten skall därför läggas till grund för bedömningen.

Det är utrett att V.G. haft samlag med de tre tilltalade i lägenheten. Frågan i målet är om V.G. vid samlagen befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd och om de tilltalade i så fall otillbörligt utnyttjat detta.

Den rättsliga regleringen

Straffbestämmelserna i 6 kap. BrB om sexualbrott syftar främst till att skydda den enskildes sexuella integritet. Varje individ skall själv få bestämma om när, var, hur och med vem han eller hon vill ha sexuellt umgänge. Bestämmelsen om våldtäkt har utformats i enlighet härmed. Våldtäkt föreligger om gärningsmannen genom våld eller hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara tilltvingat sig samlag eller annat jämförligt sexuellt umgänge. Kravet på det våld som kommit till användning för att det skall vara fråga om våldtäkt har i praxis satts lågt (se bl.a. Wennberg i Juridisk Tidskrift 1997-98 s. 507 f.). Med våld likställs att försätta offret i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Med detta avses att gärningsmannen medverkat till att offret försatts i ett sådant tillstånd av medvetslöshet, redlös berusning eller liknande att han eller hon inte uppfattat gärningens innebörd eller förmått motsätta sig denna.

Våldtäktsbestämmelsen kompletteras av straffbestämmelsen för sexuellt tvång i 6 kap. 2 § BrB. För detta brott döms den som genom olaga tvång förmår någon till sexuellt umgänge. Med olaga tvång avses bl.a. hot som inte riktar sig direkt mot den tvingade eller som inte är trängande i den meningen att det skall verkställas omedelbart. Det behöver inte vara fråga om hot om våld utan hotet kan omfatta t.ex. skadegörelse.

Bristen på samtycke är grundläggande när fråga om våldtäkt eller sexuellt tvång prövas och det våld, hot eller tvång som förekommit kan sägas tjäna som bevis på att det sexuella umgänget inte varit frivilligt.

Bristen på samtycke som grund för straffansvaret har också kommit till tydligt uttryck i internationell praxis. Europadomstolen har i en den 4 december 2003 avkunnad dom (M.C. mot Bulgarien; ansökan nr 39272/98) gjort en genomgång av bl.a. lagstiftningen om våldtäkt i ett flertal europeiska länder och avgöranden av Internationella krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien. Med stöd av denna genomgång har domstolen funnit att artiklarna 3 och 8 i Europakonventionen ålägger staterna att straffbelägga och effektivt lagföra varje form av sexuellt umgänge (sexual act) utan samtycke, även om offret inte har gjort fysiskt motstånd.

Även om det sexuella självbestämmandet är den allmänna utgångspunkten för den svenska sexualbrottslagstiftningen finns också straffbestämmelser till skydd för särskilt utsatta grupper, enligt vilka ansvar gäller oberoende av samtycke. Det gäller framför allt underåriga men också bl.a. personer som står i beroendeställning till gärningsmannen eller som lider av psykisk störning.

Ansvarsbestämmelsen för sexuellt utnyttjande bygger bl.a. på intresset av att skydda personer som på grund av särskilda omständigheter kan sakna förmåga att motsätta sig ett sexuellt umgänge. I konsekvens härmed befriar inte samtycke, till skillnad mot vad som gäller vid våldtäkt och olaga tvång, från ansvar för sexuellt utnyttjande.

Hjälplöst tillstånd

Straffbestämmelsen om sexuellt utnyttjande omfattar bl.a. sexuellt umgänge med någon genom att otillbörligt utnyttja att denne person befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd. Med vanmakt avses detsamma som i våldtäktsbestämmelsen, alltså en nära nog fullständig oförmåga att handla, t.ex. på grund av medvetslöshet. Som exempel på ”annat hjälplöst tillstånd” har i förarbeten och litteratur nämnts att offret på grund av sjukdom eller kroppsskada inte klarar av att göra motstånd eller inte kan uppfatta gärningens innebörd eller att någon på grund av kraftig berusning eller drogpåverkan inte har förmåga att uppfatta att han eller hon utsätts för sexuella närmanden (jfr NJA II 1962 s. 175, NJA II 1984 s. 153 och Holmqvist m.fl., Brottsbalken, s. 6:20). I rättsfallet NJA 1997 s. 538 har påtaglig berusning i kombination med att offret befunnit sig i en hotfull situation bedömts som hjälplöst tillstånd.

I konsekvens med att samtycke inte befriar från ansvar kan bestämmelsen vara tillämplig även om det inte är gärningsmannen som tagit initiativet till det sexuella umgänget. Som ett exempel på en situation som kan falla under bestämmelsens tillämpningsområde har i litteraturen nämnts sexuellt umgänge med någon som på grund av berusning eller drogpåverkan saknar hämningar (Jareborg, Brotten I, 1984, s. 323).

För straffansvar fordras att gärningsmannen otillbörligt utnyttjat det hjälplösa tillståndet. Det skall finnas ett orsakssamband mellan tillståndet och offrets deltagande i gärningen. Kravet på otillbörlighet har framför allt till syfte att från det straffbara området skilja ut sådana fall där det sexuella umgänget inte kan sägas innebära ett angrepp på den andres sexuella integritet.

Bedömningen av om V.G. befunnit sig i sådant hjälplöst tillstånd som avses i straffbestämmelsen om sexuellt utnyttjande skall, som ovan angivits, göras med utgångspunkt i vad de tilltalade och vittnena berättat om vad som hände i lägenheten.

Därav framgår att V.G. i lägenheten haft vaginala och orala samlag med de tre tilltalade i relativt tät följd och vid flera tillfällen med var och en av dem. Efter kontakt med J.A. har under natten två bekanta till de tilltalade kommit till lägenheten. A.C. har vidare hämtat ytterligare två personer. Under natten har således sammanlagt i vart fall sju män, varav några helt okända för V.G., befunnit sig i lägenheten. Utöver de tilltalade har minst en av dessa för V.G. okända män haft sexuellt umgänge med henne. Det sexuella umgänget har till viss del skett öppet inför övriga närvarande och i något fall med två män samtidigt.

Enligt de tilltalade var V.G. pådrivande och tog initiativet till det sexuella umgänget med var och en av de tilltalade och hon uppträdde därvid på ett sätt som tydde på att hon visste vad hon gjorde. Något annat har inte heller påståtts i målet. Det har inte heller gjorts gällande att det skulle ha förekommit något våld, hot eller tvång eller att V.G. inte kunnat uppfatta innebörden av vad som utspelades i lägenheten. Ansvarspåståendet måste i denna belysning vara att förstå så att V.G. befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd på så sätt att hon till följd av berusning eller drogpåverkan saknat hämningar.

Det rör sig således inte om något av de typfall av hjälplöst tillstånd som straffbestämmelsen för sexuellt utnyttjande är tänkt att omfatta. Även om det inte kan uteslutas att en person skulle kunna anses ha varit i ett hjälplöst tillstånd när han eller hon saknat hämningar ligger det i sakens natur att möjligheterna att visa detta är begränsade. Att endast av den omständigheten att en person till följd av påverkan av alkohol eller droger haft nedsatt omdöme dra slutsatsen att personen varit hjälplös kan inte komma ifråga. För att en person skall bedömas ha befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd måste i en situation som nu berörs krävas att fråga varit om en så atypisk påverkan att personen kan sägas inte ha varit ansvarig för sina handlingar.

Sexuellt umgänge i den omfattning och under de former som förekommit i lägenheten kan i och för sig karaktäriseras som hämningslöst. Frågan blir då om V.G:s beteende kan sägas ha berott på att hon till följd av påverkan av alkohol eller droger befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd.

V.G. har själv berättat att hon innan hon anlände till restaurangen vid 22.30-tiden hade druckit cirka en och en halv drink. På restaurangen tog hon ytterligare en drink och blev bjuden på ett par öl. Vittnet Å.Q. har i och för sig angett att V.G. när hon lämnade restaurangen tillsammans med A.C., I.Y. och J.A. verkade berusad. Dessa uppgifter och vad som i övrigt redovisats om iakttagelser av henne på restaurangen tyder dock inte på att hon då var så berusad att hon inte kunde kontrollera sitt handlande. Det har inte framkommit att hon i lägenheten druckit någon ytterligare alkohol, utöver möjligen någon folköl. Viss mängd alkohol har visserligen uppmätts i hennes blod vid 16-tiden eftermiddagen efter händelserna. Att utifrån detta dra några mer bestämda slutsatser angående arten och graden av hennes berusning närmare ett halvt dygn tidigare låter sig dock knappast göras. Några andra spår av droger, utöver cannabis, vilket kan förklaras med uppgifter att hon tagit några haschbloss under natten, har inte påträffats. Någon annan särskild utredning för att styrka att hennes beteende berott på ett hjälplöst tillstånd förorsakat av alkohol- eller drogpåverkan har inte heller presenterats i målet. Även om situationen som sådan allmänt sett framstår som anmärkningsvärd och bär spår av hänsynslöshet kan inte den i sig leda till slutsatsen att V.G. varit hjälplös i straffbestämmelsens mening.

Under dessa förhållanden kan de tilltalade inte dömas för sexuellt utnyttjande. Inte heller i övrigt finns anledning att göra ändring i hovrättens domslut.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 4 maj 2004.

Mål nr: B 4646-03.

Lagrum: 6 kap. 3 § BrB.

Rättsfall: NJA 1997 s. 538.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2004-05-04
Målnummer
B4646-03
Lagrum
6 kap. 3 § brottsbalken (1962:700)
Rättsfall
NJA 1997 s. 538
Sökord
Sexuellt utnyttjande
Hjälplöst tillstånd
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

RH 2004:58: Våldtäkt har inte betraktats som ett s.k. egenhändigt brott utan medgärningsmannaskap har ansetts föreligga avseende våldtäkt som annan handlande utsatt målsäganden för.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation