NJA 2004 s. 797

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Bengt Bondeson) anförde i dom den 4 juni 2004:

Domskäl

J.S. har förnekat att han förvärvat det aktuella narkotikapartiet men erkänt att han förvarat det för annans räkning.

T.K.S. har bestritt brott. Hon har vidgått att hon under ett par veckors tid känt till narkotikapartiets existens men bestritt ansvar då hon ej förvärvat eller tagit någon befattning med det.

B.K. har bestritt brott och förnekat all kännedom om narkotikapartiet.

Åklagaren har närmare utvecklat åtalet enligt följande. J.S. greps i augusti 2003 och dömdes slutligen av Svea hovrätt den 23 januari 2004 för grovt narkotikabrott till fängelse tre år. Straffet verkställs för närvarande på kriminalvårdsanstalten Hall. J. är gift med T.K.S., som är dotter till B.K.

Den 23 mars 2004 påbörjade polisen, efter tips, spaning mot T:s och B:s bostäder. Därvid iakttogs T. lämna sin bostad i Norsborg och i bil färdas mot Skärholmen och därefter uppehålla sig i Sätra centrum. B. iakttogs under tiden i sin lägenhet. T. färdades sedan vidare till Bredäng och B:s lägenhet där hon gick in med hjälp av egen nyckel. T. gjorde sedan ett kortvarigt ärende ut och återvände sedan till B:s lägenhet, som hon en stund senare lämnade. Hon greps och förnekade då all kännedom om B:s bostad. Då hon fick klart för sig att husrannsakan skulle göras i B:s lägenhet erkände hon sig som innehavare av den narkotika som hittades där och förklarade att modern var ovetande om partiet. Hon beskrev också hur partiet var placerat och angav vikten till ett kilo placerat i två påsar. Hon kunde också beskriva den ryggsäck i vilken narkotikan var placerad. Då poliser med hjälp av T:s nyckel tog sig in i B:s lägenhet frågade B. om det var T. som ställt till det för sig. Hon påstod också att det var lång tid sedan T. varit på besök i B:s bostad, trots att T. varit där en kort stund tidigare. T. hade vid gripandet 12 000 kr i kontanter på sig. I T:s bostad låg 5 200 kr öppet på köksbordet och dessutom 15 000 kr bland tyger i ett linneskåp. Hos henne har också hittats papper med siffror som kan tolkas som försäljningsanteckningar. Det i beslag tagna amfetaminet har till största delen visat sig ha en halt av amfetaminsulfat om ca 90 procent.

B.K. har närmare hörd uppgivit följande. Hon har bott på Stora Sällskapets väg i fjorton år. Men på sommarhalvåret har hon för vana att i stället bo i husvagn på Sätra Camping. Det skåp där narkotikapartiet hittades är ett fast skåp som hör till badrummet. Överskåpet där ryggsäcken med narkotikan fanns använder hon aldrig själv. Det sitter för högt upp. Hon har inte känt till att det låg narkotika där. Hennes dotter T. brukar besöka henne dagligen. Hon handlar och städar åt B. som är sjuklig. Hon har kärlkramp och hjärtsvikt. T. har egen nyckel, som hennes man J. fått ursprungligen för att kunna övernatta där när B. bodde på campingen. Ingen annan person har nyckel till B:s lägenhet. Den 23 mars när civilklädda polismän tog sig in i hennes lägenhet förstod hon till att börja med inte att det var polismän. Hon svarade dem därför att hon inte haft någon kontakt med T. på länge, trots att T. varit där strax innan med varor som hon handlat.

T.K.S. har berättat följande. Det är riktigt att hon så gott som dagligen brukar besöka sin mamma. Det är också riktigt att hon har nyckel till lägenheten. Den har hennes man J. fått ursprungligen. T. och J. var osams ibland och han brukade då övernatta i B:s lägenhet. J. greps i augusti 2003 och var häktad med restriktioner fram till i mars 2004. Först då kunde hon besöka honom och de kunde tala ostört. Först då berättade han för henne att det fanns ett kilo amfetamin i B:s badrumsskåp. Han sade åt henne att låta det ligga där det låg. Han beskrev att det låg i plastpåsar i en ryggsäck. T. kände alltså till partiet men gjorde ingenting med det. Hon öppnade inte ens badrumsskåpet. Att hon för polisen kunde beskriva ryggsäcken berodde på att J. hade beskrivit den för henne. Den 23 mars 2004 åkte hon till ett solarium i Sätra efter att ha varit ute med hunden. Därefter åkte hon hem till B. Hon städade och gick ut med soporna till containers som står utanför ytterdörren. Det är detta kortvariga ärende som polisen har iakttagit. En stund senare lämnade hon B:s lägenhet för att åka till Hall och besöka J. Hon hade med sig 12 000 kr som hon skulle lämna till honom. Även hennes äldste son avtjänar straff på Hall och skulle ha en del av pengarna. Efter att ha handlat i en matvaruaffär blev hon emellertid stoppad av polis, som påstod att hon kört för fort. När hon fick veta att det skulle göras husrannsakan även i B:s lägenhet förklarade T. att det var hennes narkotikaparti som fanns där och att B. var ovetande om det. Hon älskar sin man J. och ville inte avslöja honom. Han satt redan på ett långt fängelsestraff. Hon berättade också en uppdiktad historia om att hon fått ryggsäcken med narkotikapartiet samma dag av en kvinna som bett henne förvara det. Sedan hon suttit häktad och fått klart för sig vilka konsekvenser en fällande dom kunde få för henne har hon emellertid beslutat att berätta sanningen. De kontanter som hittats i hennes bostad är, liksom de pengar hon hade på sig vid gripandet, sparpengar, som ursprungligen kom från ett arv som J. fått 1999. Hennes bil är en Volvo av 2000 års modell. Hennes egen inkomst utgörs av sjukpension om 7 000 kr i månaden och bostadsbidrag. De anteckningar som åklagaren tolkat som försäljningsanteckningar tror hon att hon har skrivit. Hon minns inte nu vad siffrorna avser.

J.S. har berättat följande. I juli 2003 ringde en gammal god vän till honom och de kom överens om att åka ut och festa tillsammans. Kamraten körde bilen. Han hade med sig en liten ryggsäck som innehöll amfetamin. Han ville inte ha den i bilen. Därför åkte de till B:s lägenhet och lämnade den där i ett skåp i badrummet. B. var inte hemma. Kamraten skulle hämta narkotikapartiet senare. Det blev emellertid inte av utan kamraten ringde senare och bad J. att hämta 250 gram av partiet och komma och lämna det i Bredäng. J. gjorde som han blivit ombedd. Det visade sig emellertid att kamraten hade spaning på sig och blev gripen med partiet. J. märkte att också han hade bilar som följde honom överallt. Han kunde därför inte göra något åt narkotikan som låg kvar i B:s lägenhet. Han greps själv senare och dömdes för det parti som han hade lämnat till kamraten. Som T. berättat satt han med restriktioner fram till mars månad i år. Han berättade då för T. om partiet och sade åt henne att inte röra det. Han skulle själv fundera ut något sätt att hantera situationen. Det är riktigt att han fick ett arv efter sin farmor 1999 på 380 000 kr. Han har också vunnit en storvinst på V75.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten har tagit del av den av åklagaren åberopade bevisningen och gör beträffande de tilltalade följande överväganden.

J.S. har erkänt förvaring och innehav av narkotikapartiet. Han är dömd för befattning med annan narkotika som ingått i partiet och har haft rådigheten över narkotikapartiet på sådant sätt att han även får anses ha förvärvat partiet. Förvärvet har dock skett innan verkställigheten påbörjades av det straff han nu avtjänar och tingsrätten finner att bestämmelsen i 34 kap. 3 § 2 stycket skall beaktas vid bestämmande av påföljden. Han skall dömas särskilt till ett fängelsestraff, som bestäms till tre år.

T.K.S. har gjort gällande att hon vetat om partiet men inte tagit någon befattning med det och inte ens öppnat skåpet vari ryggsäcken med narkotikan fanns. Hon har ändå kunnat beskriva hur det såg ut. De förklaringar hon lämnat till att hon haft ett så betydande innehav av kontanter och disponerat en förhållandevis dyr bil är inte trovärdiga. Hon har inte lämnat någon förklaring till vissa uträkningar som kan tolkas som försäljningsanteckningar. Hon har under lång tid hållit fast vid sitt erkännande. Hon har genom innehavet av nyckeln till moderns lägenhet och vetskapen om narkotikapartiet varit den som haft den direkta rådigheten över detsamma. Tingsrätten finner åtalet mot henne styrkt och bestämmer påföljden till fängelse fem år. Hon skall kvarbli i häkte på grund av risken för fortsatt brottslighet.

B.K. är innehavare av den lägenhet där narkotikapartiet hittats. Detta brukar regelmässigt medföra att ett narkotikainnehav anses vara för handen. Hon har själv förklarat sig ovetande om narkotikan men dessutom har såväl T. som J. förklarat att de hållit B. utanför. Med hänsyn till hennes ålder och dåliga hälsotillstånd måste det bedömas som rimligt att hon kan ha varit helt ovetande om narkotikapartiet. Tingsrätten finner att hon skall frikännas.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde J.S. enligt 3 § narkotikastrafflagen (1968:64), med tillämpning av 34 kap. 1 § 1 st. 2 och 3 § 2 st. BrB, för grovt narkotikabrott till fängelse 3 år.

T.K.S. dömdes enligt 3 § narkotikastrafflagen för grovt narkotikabrott till fängelse 5 år.

Åtalet mot B.K. ogillades.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Gertrud Holmquist och Hans Nyman, tf. hovrättsassessorn Emma Regnér, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 24 augusti 2004:

Utredningen i hovrätten

J.S. och T.K.S. har hörts på nytt i hovrätten. De har berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i tingsrättens dom med följande tillägg och förändringar.

J.S.: Han berättade för T. om knarket vid deras första obevakade möte på Hall. Han sa att hon absolut inte fick röra knarket och att han hade en plan för hur han skulle få i väg det. Anledningen till att han berättade om partiet för T. var att han var tvungen att få det flyttat så att ingen skulle hitta det. Han talade om att knarket låg i två plastpåsar med ett halvt kilo i vardera. Han sa däremot inget om att det även fanns plastpåsar och skedar m.m. inuti väskan. - Han åtog sig att förvara knarkpartiet eftersom det var hans bästa vän som bad honom. Partiet är värt cirka 100 000 kr ”på gatan”.

T.K.S.: Hon hade inte tänkt göra något med narkotikan efter att hon fått vetskap om att den låg i moderns skåputrymme. Hon trodde inte att det skulle dröja länge innan någon kontaktade henne för att hämta det. - En av polismännen tog under husrannsakan in henne i sovrummet och sa att de hittat en sak i lägenheten. Hon uppmanades att tänka på sin gamla mor och berätta sanningen. Hon sa att narkotikan var hennes och att den låg i dubbla plastpåsar i en liten blå ryggsäck med ”katten Gustaf” på. Hon sa också att det var ungefär 1 kg narkotika. Hon erkände grovt narkotikabrott eftersom hon var rädd för att hennes mamma annars skulle bli inblandad. Hon insåg dessutom att J. skulle riskera ytterligare flera års fängelse om det kom fram att narkotikan tillhörde honom.

- - -

Domskäl

Skuld

När det gäller T.K.S. gör hovrätten följande bedömning i skuldfrågan. J.S. har uppgett att han omhändertagit partiet med amfetamin åt en vän och tillsammans med honom placerat det i ett skåputrymme hemma hos T.K.S:s mor B.K. Det saknas utredning som styrker att T.K.S. skulle ha deltagit vid förvärvet av narkotikapartiet. Inte heller ger utredningen stöd för att hon skulle ha deltagit då narkotikan placerades hemma hos B.K. Frågan är om det är styrkt att T.K.S. tillsammans och i samråd med J.S. innehaft och förvarat narkotikan.

T.K.S. har uppgett att hon fick vetskap om att partiet med amfetamin var placerat i hennes mors lägenhet först vid det första obevakade besöket hon gjorde hos J.S. på Kriminalvårdsanstalten Hall den 21 mars 2004. Enligt J.S:s uppgifter placerade han och hans bäste vän narkotikan, värd minst 100 000 kr, i skåputrymmet i juli 2003. Det förefaller osannolikt att vännen, som ägde det värdefulla partiet narkotika, inte under så lång tid som det här är fråga om, vidtar någon som helst åtgärd för att återfå narkotikapartiet. T.K.S. har förnekat att hon befattat sig med narkotikan på något sätt. Hon har emellertid i förhör detaljerat kunnat beskriva den ryggsäck narkotikan låg i och hur den större mängden narkotika förvarades. Det har saknats anledning för J.S. att beskriva ryggsäcken och dess innehåll med sådan noggrannhet. Enligt hovrättens mening finns det ingen annan rimlig förklaring till hennes detaljerade beskrivning än att hon i vart fall tittat i väskan och undersökt dess innehåll.

T.K.S. har haft nyckel till B.K:s lägenhet och har haft fri tillgång till det utrymme som narkotikan förvarades i. Hon får, med hänsyn till omständigheterna, anses ha haft en sådan direkt rådighet över narkotikan att hon måste anses ha förvarat densamma.

Frågan är om den, som får reda på att den har ett parti narkotika i sin besittning, är skyldig att vidta någon åtgärd för att undgå straffansvar. I rättspraxis har denna fråga besvarats jakande. HD uttalar i NJA 2003 s. 361 att det måste krävas av den som utan egen förskyllan kommer i besittning av narkotika att denne, efter skäligt rådrum, tar kontakt med polisen eller annan myndighet även när han inte har någon praktisk möjlighet att göra det anonymt.

Av utredningen framgår att T.K.S. inte ens övervägt någon åtgärd för att göra sig fri från narkotikan som förvarades i hennes äldre sjukliga mors lägenhet. Hon har därutöver enligt egna uppgifter accepterat J.S:s förslag att narkotikan skulle ligga kvar i skåputrymmet till dess någon på dennes uppmaning skulle komma och hämta narkotikan. Enligt hovrättens mening har hon på ett sådant aktivt sätt medverkat till förvaringen av amfetaminet att hon skall dömas för grovt narkotikabrott.

J.S., som inte överklagat i skuldfrågan, skall i enlighet med tingsrättens dom dömas för grovt narkotikabrott.

Påföljd

Vad som förekommit här föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om fängelsestraffens längd.

Domslut

Domslut

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut.

Domskäl

HD (justitieråden Munck, Regner, Blomstrand och Lundius) meddelade den 21 december 2004 följande dom:

Domskäl

J.S. och T.K.S. har vid huvudförhandling i HD berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad de enligt hovrättens dom uppgav i hovrätten.

J.S. har sålunda uppgivit bl.a. följande. I slutet av juli 2003 placerade han en väska innehållande omkring 1,4 kg amfetamin i ett skåp i B.K:s lägenhet. Varken B.K. eller T.K.S. kände till detta. Efter en vecka avlägsnade han 300 g av narkotikapartiet. I skåpet fanns då kvar omkring 1,1 kg amfetamin. Någon tid därefter greps han av polis och han har varit berövad friheten sedan dess. När han den 21 mars 2004 första gången tog emot T.K.S. för ett obevakat besök, berättade han för henne om narkotikapartiet. Han förklarade att han skulle se till att det flyttades från lägenheten och uppmanade henne att inte befatta sig med det.

T.K.S. har uppgivit att hon efter besöket hos J.S. tittade i skåpet och konstaterade att väskan låg där så som J.S. hade sagt men att hon inte öppnade väskan och inte heller tog någon annan befattning med den eller dess innehåll.

J.S:s och T.K.S:s uppgifter har inte vederlagts och de skall läggas till grund för bedömningen.

J.S. placerade sålunda narkotikapartiet för förvaring i B.K:s lägenhet utan att tala om det för henne eller för T.K.S. Eftersom han var svärson till B.K. hade han tillträde till lägenheten. Med hänsyn till det anförda får det anses att han förvarade narkotikapartiet i lägenheten, låt vara att han snart berövades friheten. I enlighet med hovrättens i denna del inte överklagade dom skall J.S. dömas för grovt narkotikabrott.

T.K.S. medverkade inte när narkotikapartiet placerades i lägenheten och hon kände inte ens till att så skedde. Lägenheten var inte hennes och enbart den omständigheten att hon hade nyckel till lägenheten och fritt tillträde dit medför inte att hon skall anses ha innehaft eller förvarat narkotikan sedan hon fått veta att den fanns där. Det är inte utrett att T.K.S. hade åtagit sig någon uppgift i fråga om narkotikan eller vidtagit någon annan åtgärd som gör att hon därigenom kan anses ha medverkat i J.S:s förvaringsbrott.

Under vissa förutsättningar anses emellertid underlåtenhet att ingripa mot en annans brott kunna bestraffas som medverkan enligt samma principer som gäller för s.k. oäkta underlåtenhetsbrott (se NJA 2003 s. 473 med där lämnade hänvisningar). För straffbarhet förutsätts då att den underlåtande på grund av sin ställning har haft en särskild skyldighet att avvärja brott av visst slag.

Att T.K.S. kände till att narkotikapartiet fanns i hennes mors lägenhet och att hon hade obehindrat tillträde dit är dock inte tillräckligt för att hon skall anses ha varit skyldig att ingripa. Hennes underlåtenhet kan därför inte medföra ansvar för medverkan till J.S:s brott.

Åtalet mot T.K.S. skall således ogillas.

J.S. skall dömas för grovt narkotikabrott avseende befattning med omkring 1,1 kg amfetamin. När påföljden bestäms, skall enligt 34 kap. 3 § andra stycket BrB beaktas att han tidigare dömts till fängelse tre år för befattning med 300 g narkotika som ingått i samma parti. Det finns inte några försvårande eller förmildrande omständigheter att beakta vid sidan av narkotikans art och mängd. Påföljden bör då bestämmas till fängelse två år.

Domslut

Domslut

HD ändrar hovrättens dom beträffande J.S. på det sättet att fängelsestraffets längd bestäms till 2 år.

Med ändring av hovrättens dom beträffande T.K.S. ogillar HD åtalet.

Referenten, justitierådet Lennander, var av skiljaktig mening i ansvarsfrågan såvitt avsåg T.K.S. och anförde:

Jag värderar bevisningen i målet på samma sätt som hovrätten. Enligt min uppfattning har T.K.S. främjat J.S:s förvaring av narkotikan i B.K:s lägenhet i sådan mån att hon bör anses vara gärningsman. Hon skall därför dömas för grovt narkotikabrott. Med hänsyn till den roll som T.K.S. haft när det gäller förvaringen anser jag dock att straffet kan stanna vid fängelse tre år.

I övriga frågor är jag ense med majoriteten.