NJA 2004 s. 891

Internationella rättsförhållanden. I tvist rörande betalningsskyldighet har allmänt förmögenhetsforum inte ansetts tillämpligt på utländsk svarande som äger aktier i svenskt aktiebolag, vari aktiebrev inte utfärdats. 10 kap. 3 § första stycket första meningen RB.

Sunne tingsrätt

SunDesign Aktiebolag ansökte vid Sunne tingsrätt om stämning på det amerikanska bolaget RGP Dental, Inc. med yrkande att RGP Dental skulle förpliktas att betala drygt 71 000 USD jämte ränta för beställda och avlämnade möbler och möbeldetaljer.

RGP Dental invände att svensk domstol inte var behörig att ta upp målet och yrkade att SunDesigns talan skulle avvisas.

Som grund för tingsrättens behörighet hänvisade SunDesign till 10 kap. 3 § RB och anförde följande. RGP Dental äger 30 % av aktierna i SunDesign, som har säte i Sunne. RGP Dental äger således egendom i Sverige. SunDesign åberopade också 10 kap. 4 § RB och gjorde gällande att RGP Dental hade träffat avtal och ådragit sig gäld i Sunne genom köp av varor från SunDesign.

RGP Dental anförde följande. RGP Dental äger inga tillgångar i Sverige. Bolagets aktier i SunDesign finns i USA och endast ett aktieinnehav i ett svenskt bolag gör inte svensk domstol behörig. De beställningar av varor som SunDesign åberopar har gjorts från kontor i USA och förbindelsen eller gälden har således inte uppkommit i Sverige. Behörig domstol finns i staten Rhode Island, USA.

SunDesign bemötte avvisningsyrkandet enligt följande. SunDesign vidhåller att RGP Dental har tillgångar i Sunne, vilka utgör grund för allmänt förmögenhetsforum här. Uppgiften att RGP Dental inte äger tillgångar i Sverige och att dess aktier i SunDesign finns i USA kan inte vitsordas. Enligt för SunDesign tillgänglig dokumentation har aktiebrev i bolaget inte utfärdats. Aktierätten har således inte knutits till något fysiskt dokument vars företeende utgör villkor för prestation och som befinner sig utomlands. I stället får aktierätten styrkas och nyttjas med stöd av bolagets aktiebok. Aktieboken hålls tillgänglig hos bolaget i Sunne, jfr 3 kap. 13 § aktiebolagslagen. Regeln om allmänt förmögenhetsforum i 10 kap. 3 § RB tar direkt sikte på internationella förhållanden. Enligt förarbetena till stadgandet (NJA II 1943 s. 99) har vikten av att en gäldenär kan sökas i Sverige om gäldenären tillhörig egendom finns här, betonats. Orsaken är att praktiska verkställighetsaspekter talar för en sådan lösning. I det aktuella fallet måste, i avsaknad av aktiebrev, verkställighet av en fullgörelsedom på betalning i RGP Dentals aktier i SunDesign äga rum i Sverige genom ett svenskt utmätningsförfarande. Det är vid sådant förhållande varken praktiskt eller rimligt att käranden skall förvägras svensk domsrätt. Ett domstolsförfarande i Sverige innebär inte heller någon orimlig belastning för svaranden, eftersom det är i Sverige som RGP Dental normalt tar tillvara sina intressen och rättigheter knutna till aktieinnehavet i det svenska bolaget. Starka ändamålsskäl talar således för att svensk domsrätt skall anses föreligga och att bolagets personalstatut, dess säte, skall vara avgörande vid prövning av forumfrågan.

RGP Dental tillade följande. Det faktum att utländsk motpart äger aktier i ett svenskt bolag räcker inte för att en svensk kärande skall kunna stämma motparten i svensk domstol. Huruvida aktiebrev utfärdats eller inte saknar betydelse. Detsamma gäller var aktieboken finns tillgänglig.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Lars Holmgård) anförde i beslut den 3 oktober 2002:

Skäl

En aktie är en andel i ett aktiebolag. Det amerikanska bolaget RGP Dental äger aktier i SunDesign, som har sitt säte i Sunne kommun. RGP Dental har därmed egendom som finns i Sverige. Det förhållandet att aktiebrev eventuellt finns i USA saknar betydelse. Sunne tingsrätt är således rätt forum enligt 10 kap. 3 § RB.

Beslut

RGP Dentals yrkande att SunDesigns talan skall avvisas lämnas utan bifall.

Hovrätten för Västra Sverige

RGP Dental överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och vidhöll sitt yrkande att SunDesigns talan skulle avvisas samt anförde att en utländsk svarandes innehav av aktie i svenskt aktiebolag inte ger svensk domstol domsrätt.

SunDesign motsatte sig ändring av tingsrättens beslut och vidhöll därvid de grunder och omständigheter som åberopats i tingsrätten. Vidare anförde SunDesign följande. Förutom att RGP Dentals påstående om att RGP Dental skulle inneha aktiebrev i USA är felaktigt saknar det även den betydelse som gjorts gällande. Eftersom några aktiebrev i bolaget inte har utfärdats får aktierätten styrkas och nyttjas med stöd av bolagets aktiebok. Aktieboken hålls tillgänglig i Sunne. Även starka ändamålsskäl, bland annat ifråga om verkställighet, talar för att svensk domsrätt skall anses föreligga.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Ann-Christine Persson samt hovrättsråden Kent Jönsson, referent, och Anders Hagsgård) anförde i beslut den 11 april 2003:

I tvist rörande betalningsskyldighet får den som inte har känt hemvist inom riket enligt 10 kap. 3 § första stycket RB sökas där han har egendom. I andra stycket i nämnda stadgande finns en särskild bestämmelse om var en fordran skall anses finnas. En fordran som grundas på löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning, anses finnas där handlingen är. Annan fordran anses finnas där gäldenären har sitt hemvist. Ett aktiebrev är ett löpande papper.

RGP Dental har i egenskap av aktieägare i SunDesign en fordran på SunDesign. Av den i målet ingivna kopian på aktieboken för SunDesign framgår att aktiebrev inte har utfärdats. Denna RGP Dentals fordran på SunDesign grundas således inte på ett löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning. Därmed får RGP Dentals fordran anses finnas där gäldenären har sitt hemvist. Eftersom SunDesign har sitt säte i Sunne har RGP Dental följaktligen egendom där. Svensk domsrätt föreligger härmed. RGP Dentals överklagande skall därför avslås.

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

RGP Dental överklagade och yrkade att HD skulle avvisa SunDesigns talan.

SunDesign bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Camilla Olsson, föreslog i betänkande följande beslut:

Domskäl

Skäl

I målet är ostridigt att RGP Dental äger aktier i SunDesign. Aktieinnehavet är noterat i aktieboken för SunDesign. Några aktiebrev har inte utfärdats.

Med egendom i 10 kap. 3 § RB avses egendom av vad slag som helst av förmögenhetsvärde (NJA II 1943 s. 99). Aktier utgör andelsrätter i ett bolag. Det har inte påståtts att aktierna i SunDesign skulle sakna ekonomiskt värde. Att aktier representerar ett förmögenhetsvärde torde tvärtom kunna antas i de flesta fall till dess annat påståtts och bevisats. RGP Dentals aktieinnehav i SunDesign utgör således sådan egendom som kan grunda behörighet enligt 10 kap. 3 § RB.

I målet är inte fråga om aktier för vilka aktierätten knutits till ett aktiebrev eller motsvarande handling eller till att registrering skett hos en värdepappersförvarare. Aktierna bör då vid tillämpning av nämnda lagrum anses finnas där bolaget i vilket de har utfärdats har sitt säte. Eftersom SunDesign är ett bolag med säte i Sverige bör aktierna anses finnas här. Svensk domstol är därmed enligt reglerna om förmögenhetsforum behörig att ta upp tvisten. Överklagandet skall därför avslås.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

Domskäl

HD (justitieråden Munck, Blomstrand, Lundius, referent, Nyström och Virdesten) meddelade den 30 december 2004 följande beslut:

Skäl

Enligt 10 kap. 3 § första stycket RB får den som inte har känt hemvist inom riket sökas där honom tillhörig egendom finns i en tvist rörande betalningsskyldighet (s.k. allmänt förmögenhetsforum). Rör tvisten lös egendom, får han sökas där egendomen finns. I andra stycket av paragrafen föreskrivs bl.a. att fordran som grundas på löpande skuldebrev eller annan handling vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning anses finnas där handlingen är. Annan fordran anses finnas där gäldenären har sitt hemvist.

Vid tillämpning av detta lagrum och dess föregångare har det sedan gammalt antagits att den som inte har hemvist i Sverige men innehar aktier i ett svenskt bolag har forum där aktiebrevet befinner sig (se t.ex. Kallenberg, Svensk civilprocessrätt s. 322 och Dennemark, Om svensk domstols behörighet i internationellt förmögenhetsrättsliga mål s. 162 och 171). Denna uppfattning grundar sig tydligen på det betraktelsesättet att det är själva aktierätten - inte den därmed följande andelen i aktiebolagets tillgångar - som skall betraktas som egendom i lagrummets mening. Eftersom de sakrättsliga bestämmelser som gäller för löpande skuldebrev är tillämpliga även på aktiebrev (se numera 3 kap. 6 § aktiebolagslagen) och aktiebrevet således är ett innehavarpapper, har då i analogi med andra stycket första meningen i 10 kap. 3 § RB platsen för aktiebrevets förvaring ansetts ha avgörande betydelse.

Frågan i detta mål är hur bestämmelserna i 10 kap. 3 § RB skall tillämpas med avseende på aktier för vilka aktiebrev inte har utfärdats. Vid bedömningen av denna fråga kan man inte bortse från den utveckling som har inneburit att sådana aktier och skuldförbindelser som är avsedda för allmän omsättning numera normalt inte utfärdas i pappersform utan i stället registreras på konto. Vid tillkomsten av de svenska bestämmelserna om sådan kontoföring har avsikten varit att de sakrättsliga och övriga civilrättsliga verkningar som är förenade med innehavet av ett aktiebrev i stället knyts till registreringen (se t.ex. prop. 1988/89:152 s. 76). Denna utveckling har inte kunnat beaktas vid tillkomsten av paragrafen, som är oförändrad sedan RB:s tillkomst.

Enligt andra stycket andra meningen i 10 kap. 3 § RB skall annan fordran än sådan som grundar sig på löpande skuldebrev anses finnas där gäldenären har sitt hemvist. Denna bestämmelse är alltså avsedd för sådana fordringar som grundar sig på enkla skuldebrev, och det synes inte böra komma i fråga att analogivis tillämpa den på kontobaserade aktier, eftersom dessa definitionsmässigt utgör löpande rättigheter. Inte heller synes det finnas skäl att just med avseende på sådana aktier frångå det vedertagna betraktelsesättet att det är aktierätten och inte den därav följande andelen i bolagets tillgångar som skall betraktas som egendom i den mening som avses i 10 kap. 3 § RB.

Spörsmålet blir då om det är möjligt att analogivis tillämpa andra styckets första mening med avseende på en papperslös aktie. I så fall uppkommer följdfrågan var en sådan aktie skall anses befinna sig. En möjlighet skulle då kunna vara att betrakta aktien som befintlig där kontoföringen sker och ändringar i registreringen kan genomföras med sakrättslig verkan.

En sådan analogi leder emellertid mycket långt. Medan fysiska eller juridiska personer med hemvist utomlands tidigare normalt inte hade forum i Sverige enbart på grund av innehav av aktier i ett svenskt bolag, skulle införandet av det kontobaserade systemet i så fall antas ha lett till en motsatt huvudprincip. Allmänt förmögenhetsforum i Sverige skulle uppstå så snart aktien är registrerad, eller i varje fall direktregistrerad, i ett svenskt kontobaserat system eller registrerad hos svensk förvaltare. Detsamma skulle gälla i fråga om skuldförbindelser avsedda för allmän omsättning och andra finansiella instrument. Tanken att en så ingripande förändring skulle ha uppstått till följd av det kontobaserade systemet synes över huvud taget inte ha berörts i förarbetena till den svenska lagstiftning som reglerar detta system.

Under alla förhållanden torde gälla att bestämmelserna i 10 kap. 3 § RB inte omfattar all egendom med förmögenhetsvärde; det är t.ex. omstritt om och i så fall i vilken utsträckning immateriella rättigheter kan lokaliseras till något visst land på det sätt som avses i paragrafen (Dennemark a.a. s. 163 ff.). Enligt en allmän uppfattning skall bestämmelserna tillämpas restriktivt (jfr Fitger, Rättegångsbalken. En kommentar, suppl. 28 s. 10:14 och Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 6 uppl. s. 118). Regeln om allmänt förmögenhetsforum i första stycket första meningen av paragrafen är inte tillämplig i förhållande till personer med hemvist i andra EU-stater (se artikel 3 i Bryssel I-förordningen med Bilaga I till förordningen). Under dessa omständigheter synes det inte böra komma i fråga att ge reglerna en så vidsträckt tolkning som den som nyss diskuterats. Det bör vara en uppgift för lagstiftaren att ta ställning till om och under vilka förutsättningar reglerna skall vara tillämpliga på kontobaserade aktier och skuldförbindelser.

Det anförda innebär att första stycket första meningen av paragrafen inte bör anses tillämplig på aktier och skuldförbindelser i kontobaserade system. Det finns då inte anledning att tillämpa något annat synsätt med avseende på andra aktier för vilka aktiebrev inte har utgetts.

Vad som nu har sagts har huvudsakligen tagit sikte på aktier som är allmänt omsatta eller i varje fall föremål för spridning. Det kan hävdas att ett sådant synsätt blir väl formellt när det som här rör sig om ett utpräglat fåmansbolag och att man i sådana fall borde kunna betrakta bolagets tillgångar och inte aktierätten som egendom i lagrummets mening. Det finns emellertid inte något stöd för att på detta sätt tillämpa skilda principer för olika aktiebolag, något som också skulle ge upphov till gränsdragningssvårigheter.

I enlighet med det anförda föreligger inte svensk domsrätt på den grunden att RGP Dental är innehavare av aktier i SunDesign. Till stöd för sin uppfattning att RGP Dental har skyldighet att svara vid tingsrätten åberopade emellertid SunDesign vidare att RGP Dental har träffat avtal och ådragit sig gäld i Sunne (10 kap. 4 § RB). Eftersom frågan om RGP Dental på denna eller annan grund har forum vid svensk domstol inte har prövats bör målet återförvisas till tingsrätten.

Domslut

HD:s avgörande

Med upphävande av hovrättens beslut undanröjer HD tingsrättens beslut samt visar målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling.

HD:s beslut meddelat: den 30 december 2004.

Mål nr: Ö 1918-03.

Lagrum: 10 kap. 3 § RB.

Rättsfall: NJA 1970 s. 487, NJA 1988 s. 440, NJA 1998 s. 361 och NJA 1999 s. 16.