NJA 2005 s. 133

En bil har använts som hjälpmedel vid grov narkotikasmuggling. Det har ansetts finnas särskilda skäl enligt 17 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling till att förklara bilens värde förverkat.

Malmö tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Malmö tingsrätt åtal mot P.M. och D.B. dels för grovt narkotikabrott, bestående i innehav och överlåtelse i Danmark omkring den 20 februari 2003 av 872,8 gram metamfetamin, dels för grov narkotikasmuggling enligt följande gärningsbeskrivning: D.B. och P.M. har gemensamt och i samförstånd den 7 mars 2003 till riket i bil via Malmö infört 2 882 gram metamfetamin i strid mot förbud och utan att anmäla narkotikan till tullbehandling. Brottet är grovt särskilt med hänsyn till den stora mängden narkotika.

Åklagaren yrkade att en i beslag tagen personbil, som tillhörde P.M. och hade använts som hjälpmedel vid smugglingen, skulle förverkas.

P.M. erkände grovt narkotikabrott men förnekade smugglingsbrott och bestred yrkandet om förverkande av bilen.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Jan-Olov Brännström) meddelade dom den 24 juni 2003.

Domskäl

Tingsrätten antecknade i domskälen att tullen vid avfarten från Öresundsbron i Malmö den 7 mars 2003 hade stoppat en bil förd av P.M. med D.B. som passagerare och att det på två olika ställen i bilen, undangömt, samt i en väska påträffats sammanlagt tre paket som visade sig innehålla totalt 2 882 gram metamfetamin.

Tingsrätten fann styrkt att P.M. och D.B. hade gjort sig skyldiga till grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling enligt åklagarens påståenden.

I domskälen anförde tingsrätten vidare:

Vad gäller förverkande av bilen har P.M. uppgett att bilen är värd betydligt mer än vad som framgår av ett värdeintyg som åklagaren åberopat. Enligt intyget som utfärdats av en försäljare hos Din Bil i Malmö, som säljer Audi, är bilen värd 6 000 kr. P.M. har uppgett att han haft bilen i ett år, att han betalade närmare 70 000 kr för den och att han har renoverat den för 25 000 kr.

Åklagaren har upplyst att värderingen av bilen som försäljaren gjort troligen helt bygger på priser enligt bilföretagets prislista på begagnade bilar varvid årsmodell och mätarställning har avgörande betydelse.

En bil som används vid smuggling av narkotika är givetvis ett hjälpmedel vid brottet även om det inte kan betraktas som ett typiskt hjälpmedel. Förverkande av hjälpmedel får ske om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Enligt motiven till stadgandet skall det vara möjligt att av närmast allmänpreventiva skäl förverka hjälpmedel som inte utgör typiska sådana och förverkande kan tillgripas då det gäller grova brott. I detta fall är det frågan om grovt brott och P.M. döms till ett långt fängelsestraff. Enligt tingsrättens mening föreligger det därför särskilda skäl att förverka bilen.

Domslut

Tingsrätten dömde envar av P.M. och D.B. enligt 3 § narkotikastrafflagen samt 6 § första och tredje styckena lagen om straff för smuggling för grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling till fängelse sex år och utvisning ur riket.

Den i beslag tagna personbilen förklarades förverkad. Beslaget förklarades skola bestå.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

P.M. och D.B. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade ogillande av åtalet för smuggling. P.M. yrkade dessutom ogillande av yrkandet om förverkande av bilen.

Åklagaren bestred ändringsyrkandena.

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Lars-Göran Engström, hovrättsrådet Torbjörn Nordenson, tf. hovrättsassessorn Pontus Woxner, referent, och två nämndemän) meddelade dom den 26 augusti 2003.

Domskäl

Hovrätten fann inte skäl till annan bedömning i skuldfrågan än den tingsrätten hade gjort och fann inte skäl att sätta ned de av tingsrätten bestämda straffen.

Hovrätten anförde vidare i domskälen:

Beträffande yrkandet om förverkande av P.M:s bil gör hovrätten följande överväganden. Förverkande av bil har i praxis huvudsakligen kommit till användning när särskilda åtgärder har vidtagits med bilen för att underlätta dess användning för brott. En sådan tillämpning ligger i linje med vad som gäller utanför smugglingslagstiftningens område. Mot denna bakgrund kan särskilda skäl att i detta fall förverka bilen inte anses föreligga. Yrkandet om förverkande skall därför ogillas och beslaget av bilen hävas.

Domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut endast på så sätt att hovrätten ogillade yrkandet om förverkande av den i beslag tagna bilen och hävde beslaget.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att personbilen skulle tas i beslag och förklaras förverkad.

HD förordnade i beslut den 20 oktober 2003 att personbilen skulle tas i beslag.

Då det visade sig att bilen redan hade lämnats ut ändrade Riksåklagaren sitt yrkande att avse att värdet av personbilen skulle förklaras förverkat till ett belopp om 12 000 kr.

P.M. bestred yrkandet.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Helga Hullmann, föreslog i betänkande följande dom:

Domskäl

Genom hovrättens dom har P.M. fällts till ansvar för grov narkotikasmuggling bestående i att han tillsammans med annan till Sverige i sin bil via Malmö infört 2 882 g metamfetamin.

Enligt 17 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling får egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt lagen förklaras förverkad, om förverkandet behövs för att förebygga brott enligt lagen eller det annars finns särskilda skäl till det; i stället för egendom får dess värde förklaras förverkat.

I förarbetena till bestämmelsen har det avseende begreppet hjälpmedel uttalats att förverkande kan avse bl.a. transportredskap såsom bilar, att det inte krävs att användningen av hjälpmedlet har varit en förutsättning för att brottet skulle kunna komma till stånd samt att föremålet inte behöver vara särskilt konstruerat eller annars särskilt lämpat för att användas just för brott (prop. 1999/2000:124 s. 154). Det framgår av utredningen att merparten av narkotikan var undangömd i P.M:s bil när den infördes till Sverige. En personbil som i och för sig inte är särskilt anpassad för smuggling men som på detta sätt används vid narkotikasmuggling är enligt bestämmelsen att betrakta som hjälpmedel vid brottet.

Värdeförverkande är enligt stadgandet ett i princip jämställt alternativ till sakförverkande men bör komma i fråga endast när egendomen inte längre finns i behåll eller något annat särskilt skäl talar för det (a. prop. s. 155). Under tiden mellan hovrättens dom och HD:s beslagsbeslut har bilen utlämnats från Tullverket på begäran av P.M:s försvarare. Mot bakgrund av omständigheterna i målet är nyss nämnda förutsättning för värdeförverkande uppfylld.

Förverkande får ske antingen i syfte att förebygga brott eller om det finns särskilda skäl. Eftersom värdeförverkande mera sällan kan motiveras med att det behövs för att förebygga brott är det endast den sist nämnda förverkandegrunden som är av intresse i målet.

Beträffande vad som menas med särskilda skäl har det i förarbetena uttalats att denna förverkandegrund närmast tar sikte på förverkandeinstitutets allmänpreventiva betydelse, att rekvisitet bör bli tillämpligt främst när det gäller sådan egendom som inte i sig utgör något typiskt hjälpmedel utan som normalt används i helt legala sammanhang samt att det kan tillämpas vid grova brott, särskilt om det gäller organiserad införselbrottslighet eller annars omfattande brottslighet av allvarligare slag (a. prop. s. 155).

Med beaktande av att det i målet är fråga om grov brottslighet samt att förverkandeinstitutet enligt smugglingslagstiftningen är avsett att tillgodose allmänpreventiva hänsyn föreligger särskilda skäl för förverkande.

Riksåklagaren har åberopat ett värdeintyg och därigenom visat att bilen är värd 12 000 kr. Förverkande av detta värde är inte uppenbart oskäligt (jfr 36 kap. 16 § BrB). Någon annan anledning att underlåta förverkandeförklaring föreligger inte heller.

Beslaget av bilen bör hävas.

Domslut

Med ändring av hovrättens dom förordnar HD att P.M. skall som förverkat värde av personbilen till staten utge 12 000 kr.

HD häver beslaget avseende personbilen.

HD (justitieråden Thorsson, Regner, Lundius, Lindeblad och Widebeck, referent) beslöt dom i enlighet med betänkandet.

HD:s dom meddelad: den 11 mars 2005.

Mål nr: B 3512-03.

Lagrum: 17 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling, 36 kap. 16 § BrB.

Rättsfall: NJA 1968 s. 336 och NJA 1982 s. 59.