NJA 2006 s. 103

Domskäl

Tingsrätten (ordförande lagmannen Bengt Tancred) anförde i dom den 30 september 2004, såvitt gäller åtalspunkten 3:

Domskäl

- - -

Åtalspunkt 3

L.P.A. har erkänt att han gjort sig skyldig till stöld av 143 000 kr och gjort gällande att stölden bör bedömas som normalfallet av stöld. Närmare hörd över åtalet har han uppgivit: Stölden var inte planerad utan skedde på grund av en tillfällig ingivelse. Han gick in i utrymmena innanför butiken för att leta upp en toalett. På väg mot personalutrymmena såg han att det fanns ett kassaskåp. Dörren till skåpet stod på glänt och nyckeln satt i. Han öppnade skåpet och tog två s.k. bankväskor ur skåpet. På den ena väskan stod det ”posten”. Han var nervös och gav sig inte tid att titta efter vad som mer fanns i skåpet. Såvitt han minns fanns det en stor mängd mynt i skåpet. Dessa rörde han inte. Han sköt igen dörren till skåpet. I ett angränsande rum fanns en kassaapparat. Ur den tog han cirka 500 kr. Därefter lämnade han lokalerna. Nyckeln till kassaskåpet lät han sitta kvar i skåpdörren. När han räknade pengarna konstaterade han att han hade fått med sig 143 000 kr. Han åkte hem till Degerfors. Redan före stölden hade han funderat på att köpa en bra bil. Han hade 70 000 kr för ändamålet. Genom R.A. fick han kontakt med en bilhandlare i Kristinehamn. Denne hade en Audi Avant till försäljning. J.A. följde med till Kristinehamn. Säljaren ville ha 170 000 kr för bilen. Sedan han prutat 15 000 kr träffade de avtal om köp av bilen. Han betalade med de stulna pengarna samt lade till av sina egna pengar. Han brydde sig inte om något kvitto. Senare skrev han själv ett kvitto som utvisade att han gjort en delbetalning med 18 000 kr på bilen. Detta skulle han ha för att visa upp om han blev stoppad av polisen för olovlig körning. Därigenom kunde han förhindra att bilen togs ifrån honom. Han och J.A. hade vidare av samma anledning en uppgörelse med J.A:s moder, L.J., om att de fick skriva henne som ägare till bilen. Hon är innehavare av körkort. Handlingen om ägarbytet fylldes i av L.G.A:s fru. Innan J.A. skrev under handlingen ringde de upp L.J. Hon bekräftade sitt tidigare löfte om att stå som ägare för bilen. Både han och J.A. talade med henne. Att ägarbyteshandlingen daterades den 26 juni var ett misstag. L.P.A. sade till L.G.A. att det var den 26 juni eftersom han trodde det. Han uppmanade J.A. att skriva under ägarbyteshandlingen med sin moders namn. Efter någon dag hörde L.J. av sig till honom och ville ha pengar för att kunna teckna en försäkring för bilen. L.G.A. var en helt ny bekantskap för honom. Om det föreligger något släktskap mellan honom och R.A. känner han inte till. Det är riktigt att han betalade drygt 24 000 kr i förskottshyra för en bostad den 29 juni 2004. Han hade fått pengar av J.A. som uppburit 23 000 kr i försäkringsersättning. De har gemensam ekonomi.

J.A. har förnekat att hon haft kännedom om att pengarna som bilen betalades med var stulna eller har haft uppsåt att dölja pengarnas ursprung samt bestritt ansvar för penninghäleri. Hon har vidgått att hon skrivit moderns namn men gjort gällande att detta skett med moderns samtycke och förnekat att hon gjort sig skyldig till förfalskning. Närmare hörd över åtalet har hon uppgivit: På eftermiddagen den 27 juni 2004 kom L.P.A. hem till deras bostad. Han visade pengar och sade att han hade sålt en bil. Hon vet att han gör affärer med bilar men vet inget närmare om hans affärer. Han ville att hon skulle följa med till Kristinehamn och titta på en bil som han hade fått tips om utav R.A. De tittade gemensamt på bilen. När affären var klar, bad L.P.A. henne att komma in och skriva under ägarbyteshandlingarna. Hon skrev under med sin moders namn. Dessförinnan hade hon ringt och frågat modern om modern kunde stå som ägare. Modern som tyckte att det var tråkigt att polisen tog deras bilar gick med på detta. J.A. visste inte var de pengar kom ifrån som L.P.A. betalade bilen med.

L.G.A. har vitsordat de faktiska omständigheterna i fråga om försäljningen av bilen men gjort gällande att han varit i god tro i fråga om pengarnas ursprung samt bestritt ansvar för penninghäleri. Han har vidare förnekat att han skulle ha haft skälig anledning att anta att brott förelåg. Närmare hörd över åtalet har han uppgivit: Han är förtidspensionär sedan tjugo år tillbaka. Mest som en hobbyverksamhet sysslar han med att sälja bilar och gräsklippare. Verksamheten har inte någon större omfattning. Han säljer tre eller fyra bilar om året. Han har inte någon försäljningslokal eller något kontor utan driver verksamheten i bostaden. Annonsering sker på nätet. Våren 2004 hade han en Audi Avant till försäljning under en månads tid. Under midsommarhelgen fick han kontakt med bland andra L.P.A. Det var R.A. som han är ytligt bekant med som förmedlade kontakten. L.P.A. kom i sällskap med R.A. och två kvinnor. De tittade på bilen och kontrollerade att allt fungerade. Han begärde 170 000 kr men slog ned priset till 155 000 kr. Han fick kontant betalt för bilen. Det är inte något ovanligt att kunder har kontanter med när de skall köpa bil. L.P.A. ville inte ha något kvitto. L.G.A:s fru fyllde i handlingen om ägarbytet. Handlingen daterades den 26 juni 2004. Det var inte fråga om någon antedatering, utan han trodde att det var rätt datum. Det var en av kvinnorna som skrev under handlingen om ägarbytet. Han tänkte inte på vem som antecknades som ägare till den nya bilen. Handlingen om ägarbytet postade han samma dag.

P.L. har hörts såsom målsägande i anledning av åklagarens talan. På åklagarens begäran har vidare vittnesförhör hållits med J.K.

Åklagaren har såsom skriftlig bevisning åberopat skiss, fotografier, telefonlista, ägarbyteshandlingar, kartbild samt videofilm från butikens övervakningskameror.

P.L. har uppgivit: Han är ägare till Änggårdens Livs AB. Butiken är inrymd i lokaler som tidigare innehades av posten. I utrymmena innanför butiken finns det ett kassaskåp. Där finns också ett postrum. Pengar stals ur kassaskåpet och ur en kassaapparat i postrummet. Nyckeln till kassaskåpet förvarades i valvet i ett plåtskåp. Stölden upptäcktes när man vid stängningsdags inte hittade kassaskåpsnyckeln i plåtskåpet. I butiken finns ett system med cashguard. Systemet är konstruerat så att pengar inte kan tas ur kassan vid ett eventuellt rån. Butiken har tre kassor. Varje dag registrerar systemet hur mycket pengar som kommit in i kassan under dagen. Ur kassaskåpet tillgreps 314 583 kr. Normalt förvaras 20 000 kr i kassan i postrummet. Också dessa pengar tillgreps. Vidare tillgreps pengar ur kassan. Den 27 juni förvarades 113 290 kr som motsvarade den totala dagskassan för den 23 juni, dagskassorna för den 24 juni, nämligen 75 700 kr, 61 170 kr samt 46 010 kr eller tillhopa 182 880 kr samt 18 413 kr utgörande postkassan. För dagskassan den 23 juni hade man växlat till sig sedlar av olika valörer för att ha växel under midsommarhelgen då banken var stängd. Dagskassorna för den 24 juni skulle om de normala rutinerna följts ha lämnats in till banken. På grund av att cashguardsystemet krånglade hade pengarna från kassaapparaterna lagts i kassaskåpet. Pengarna förvarades i bankväskor. Bolaget tillfogades vidare omkostnader på grund av stölden med 48 336 kr. Av dessa avser 1 836 kr extra lönekostnader för två anställda. Bolaget var vidare nödsakat att anlita en låsfirma för att öppna kassaskåpet samt att anskaffa en ny anläggning för övervakning av butikslokalerna eftersom polisen tog den befintliga i beslag. Detta förorsakade bolaget kostnader om 4 500 kr respektive 35 000 kr. Slutligen blev man tvungen att avbryta en fritidsaktivitet för personalen avseende hyra av två båtar för 7 000 kr.

Åklagaren har åberopat J.A:s uppgifter då hon hördes av polis den 10 och den 12 juli 2004.

Tingsrätten gör följande bedömning

L.P.A. har erkänt att han tagit pengar ur kassaskåpet samt ur en kassaapparat i postrummet men gjort gällande att kassaskåpet stod öppet. På grund av P.L:s uppgifter och vad som kunnat iakttas vid uppspelning av videoband får emellertid anses utrett att kassaskåpet har öppnats av L.P.A. med nyckel och att denna har förvarats i ett skåp i ett angränsande rum. Utredningen får vidare anses ge vid handen att L.P.A., efter det att han tagit pengarna ur kassaskåpet, låst skåpet och tagit nyckeln med sig. För detta talar bland annat det förhållandet att bolaget har varit tvunget att anlita ett låsföretag för att öppna skåpet. P.L. har kunnat lämna en detaljerad och precis redogörelse för hur mycket pengar som tillgripits ur kassaskåpet och bestyrkt denna med kassasammanställningar och insättningsallegat. Tingsrätten finner därför utrett att L.P.A. ur kassaskåpet tillgripit 314 583 kr. Han får vidare anses övertygad om att ha tillgripit pengar ur en kassaapparat uppställd i postrummet. L.P.A. skall således dömas i enlighet med åtalet för stöld, vilken på grund av att gärningen rört betydande värde, skall bedömas som grov.

Det är utrett att L.P.A. samma dag som stölden skedde köpt en bil för 155 000 kr av L.G.A. På grund av L.P.A:s uppgifter och vad som i övrigt har förekommit får hållas för visst att bilen betalades med de tillgripna pengarna. Omständigheterna kan väl i och för sig tala för att J.A. har haft vetskap om att bilen skulle betalas med medel som åtkommits oärligen. Av utredningen framgår vidare att J.A. undertecknat anmälan till bilregistret med sin moders namn. De regler om penninghäleri som nu är av intresse tar sikte på förfaranden som typiskt sett går ut på att underlätta för någon att dölja att viss egendom härrör från brott. Dit hör således att föra egendom ur landet, att ställa sitt bankfack till någon annans disposition, att anvisa gömställen för egendomen eller att medverka som bulvan vid en överlåtelse. J.A:s medverkan kan enligt tingsrättens mening inte anses ha varit av sådant slag att den kan anses falla inom det straffbara området. J.A. kan därför inte anses ha gjort sig skyldig till penninghäleri. När det härefter gäller frågan om J.A. har förfalskat sin moders L.J:s namn gör tingsrätten följande överväganden. J.A. har då hon hörts av rätten uppgivit att hon har haft moderns samtycke att skriva hennes namn, medan hon vid polisförhör uppgivit att modern, som först gått med på att stå för en bil, sedan ändrat sig. J.A:s inför tingsrätten lämnade uppgift om att hon haft moderns samtycke kan, då L.J. inte hörts i rätten, inte anses vederlagd. Tingsrätten finner därför inte heller åtalet för förfalskning styrkt.

Av utredningen framgår att formuläret för anmälan till bilregistret om ägarbyte daterats den 26 juni 2004 medan försäljningen måste antas ha ägt rum dagen efter eller den 27 juni 2004 samt att formuläret på platsen för den nya ägarens namn undertecknats med namnet L.J. Tingsrätten finner emellertid inte att det på grund av dessa omständigheter eller vad som i övrigt har förekommit kan anses utrett att L.G.A. har insett att de pengar som L.P.A. lämnade som betalning för bilen åtkommits genom brott eller har haft skälig anledning anta att brott förelåg. Åtalet skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut

Åtalet mot J.A. ogillades.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Gunilla Polland och Lennart Östblom, tf. hovrättsassessorn Joakim Hugoson, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 13 december 2004, såvitt gällde åtalet mot J.A.:

Hovrättens domskäl

- - -.

Åtalet för penninghäleri och urkundsförfalskning (åtalspunkt 3)

Åklagaren har i sin sakframställning anfört bl.a. följande: L.P.A. besökte L.G.A. samma dag som han förövat stölden på ICA i Gullspång. Bilen betalades kontant med 500-lappar och 1000-lappar. L.P.A. provkörde inte bilen vid tillfället och något kvitto över köpet skrevs inte. Ägarbyteshandlingarna antedaterades; istället för att skriva korrekt datum den 27 juni 2004 angavs den 26 juni 2004 som dag för ägarbyte. Syftet var att dölja att bilen köpts med pengar från stölden i Gullspång. L.G.A. har vid flera olika polisförhör under förundersökningen med emfas hävdat att köpet skedde den 26 juni 2004, trots att han enkelt hade kunnat kontrollera att uppgiften var felaktig. J.A. undertecknade handlingen med sin mors L.J:s namn, som per telefon den aktuella dagen blivit tillfrågad härom men inte givit något samtycke. J.A. har också i vid tingsrätten åberopade polisförhör uppgett att L.J. inte givit henne något samtycke till att underteckna handlingen med hennes namn. I samband med att J.A. greps den 28 augusti 2004 för misstanke om narkotikabrott anträffades bland hennes tillhörigheter en av henne handskriven lapp till L.P.A. Hon hade en besökstid till honom i häktet den 27 augusti 2004, vilket besök dock inte blev av. Enligt vad hon skrivit på lappen hade hon hittat en pizzaägare som skulle kunna vara täckmantel för 250 000 kr på så sätt att L.P.A. lånat pengarna av denne.

På åklagarens begäran har som nya vittnen i hovrätten hörts, rörande åtalet mot L.G.A., poliserna E.L. och K.P. samt angående urkundsförfalskningen, J.A:s mor L.J. På L.G.A:s begäran har hans hustru S.A. hörts som nytt vittne. Åklagaren har vidare som ny skriftlig bevisning i hovrätten åberopat den av J.A. handskrivna lappen till L.P.A. av den 28 augusti 2004. I övrigt har åklagaren åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten. L.P.A., J.A. och L.G.A. har hörts på nytt i hovrätten. De har berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i tingsrättens dom med följande tillägg.

L.P.A.: Eftersom han är missbrukare ville han placera pengarna från stölden i något mera bestående, som en bil. L.G.A. visade honom bilen hemma hos sig. Den såg bra ut. Han startade motorn och lyssnade på den. Därefter köpslog de om priset. J.A. var inte med i diskussionerna. Han kallade in henne när det var dags att skriva på handlingarna. Hon hade ingen aning om stölden eller hur mycket pengar han hade eller vad bilen kostade. Han ringde till L.J. från platsen och frågade om hon kunde stå för bilen. Anledningen var att han inte ville att polisen skulle ta bilen ifrån honom. Av samma orsak ville han inte ha något kvitto. L.J. svarade ja. Han talade om för J.A. att L.J. samtyckt till att stå för bilen, varefter J.A. skrev under handlingarna med L.J:s namn. J.A. fick skriva under istället för han själv för att underskriften skulle bli mer feminin. Han betalade L.J. fem tusen kr för besväret. Det var ett misstag att den 26 juni 2004 angavs som dag för ägarbyte i handlingarna. S.A. fyllde i handlingarna och han talade om för henne vad hon skulle skriva. Han frågade rakt ut i rummet: Vad är det för datum idag? L.G.A. tittade på en väggalmanacka och svarade den 26 juni. Det är ofta som han köper och säljer bilar, om än inte av den kaliber som i förevarande fall. De bilar han brukar handla med kostar max 15-20 000 kr. J.A. har ingen insyn i hans affärer. Den lapp som J.A. skrev till honom var nog ett uttryck för desperation; hon ville att han skulle komma hem.

J.A.: L.P.A. berättade inte för henne om stölden. Hon fick veta att han gjort affärer, vilket inte var ovanligt. Det var inte heller ovanligt att han hade tillgång till stora summor pengar. Hon fick se en bunt med sedlar den aktuella eftermiddagen. De hade planerat att köpa en ordentlig bil. När L.P.A. diskuterade bilaffären med L.G.A. stod hon ute och rökte. Hon skrev på handlingarna med L.J:s namn, eftersom L.P.A. sagt att L.J. givit sitt samtycke till detta. Hon talade som hastigast med L.J. och frågade ”är det nu OK detta” och fick svar att det var OK. Hon ringde upp L.J. senare under dagen och fick bekräftat att så var fallet. Det är riktigt att hon skrivit den lapp som tagits i beslag. Hon drogade mycket under den tid som lappen skrevs och hon ville bara ha hem L.P.A. Det var inte så att hon talat med någon pizzaägare, men hon hade en tanke på att göra detta.

L.G.A.: Han hade annonserat bilen på Internet i en månads tid när L.P.A. köpte den. Det fanns många intresserade, men de flesta ville köpa bilen på avbetalning, vilket han inte kunde acceptera. Han var i akut behov av kontanter för att betala privata skulder. L.P.A. kollade på bilen och startade den. Han ville inte provköra. Anledningen till att hans hustru fyllde i handlingarna var att han själv skriver lite dåligt. Han var övertygad om att den aktuella dagen var den 26 juni 2004. I efterhand har han förstått att han måste ha sett fel i kalendern. De diskuterade inte varför L.J. skulle stå som ägare för bilen.

E.L., K.P., S.A. och L.J. har uppgett i huvudsak följande.

E.L.: Hon förhörde L.G.A. den 21 juli och den 25 augusti 2004. Anledningen till förhören var stölden i Gullspång och uppgifterna i ägarbyteshandlingarna på bilen. Hon frågade L.G.A. om han möjligen hade blandat ihop dagarna den 26 och 27 juni 2004. Han svarade kategoriskt nej och var till 100 procent säker på att försäljningen ägt rum den 26 juni 2004.

K.P.: Hon förhörde L.G.A. upplysningsvis den 6 juli 2004. Han var helt säker på att bilförsäljningen ägt rum den 26 juni 2004 och berättade att han postat en brevförsändelse med ägarbyteshandlingarna samma dag.

S.A.: Hon hjälpte sin make L.G.A. att fylla i ägarbyteshandlingarna på bilen. De satt i köket. Hon frågade efter dagens datum. L.G.A. tittade på en väggalmanacka och svarade den 26 juni 2004. Han tog fel på dag.

L.J.: L.P.A. ringde upp henne och frågade om hon kunde stå för bilen. Han berättade vad det var för bil och hon förstod att de inte hade råd att köpa den. I ett svagt ögonblick sade hon att hon kunde stå för bilen men framhöll att fogden låg efter henne och att hon inte skulle få behålla den. Hon gav dock inte något samtycke till L.P.A. eller J.A. att skriva hennes namn på ägarbyteshandlingarna. Det är hon helt säker på. Hon trodde att handlingarna skulle skickas med post till henne för påskrift.

Hovrättens bedömning

Bestämmelserna om penninghäleri infördes i BrB 1999 för att öka möjligheterna att komma till rätta med penningtvätt, varmed allmänt förstås åtgärder som vidtas i syfte att dölja eller omsätta vinning av brottslig verksamhet. I 9 kap. 6 a § första stycket BrB stadgas att den som otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendom som härrör från brottsligt förvärv eller värdet av sådan egendom (p 1) eller den som med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom som härrör från brottsligt förvärv (p 2) skall dömas för penninghäleri. De objektiva förutsättningarna för straffansvar måste vara täckta av uppsåt. För ansvar krävs att gärningsmannen i vart fall förstår eller misstänker att egendomen härrör från brottsligt förvärv och att gärningen kommer att få till följd att annan kan tillgodogöra sig, dölja eller omsätta den samt att han skulle företa gärningen även om han var säker på att så är fallet.

Mot bakgrund av vad L.G.A. berättat om sin verksamhet och den aktuella bilförsäljningen finner hovrätten lika med tingsrätten att det inte är styrkt att han insåg att L.P.A:s pengar härrörde från ett brottsligt förvärv. Det är inte heller visat att han haft skälig anledning att anta att så var fallet. Som tingsrätten funnit skall åtalet mot L.G.A. därför ogillas.

J.A. har gjort gällande att hon inte kände till några detaljer kring L.P.A:s affärer i allmänhet och den aktuella bilaffären i synnerhet samt att hennes medverkan endast bestod i att underteckna ägarbyteshandlingarna med L.J:s namn, vilket hon trodde att modern samtyckt till och sedan fick bekräftat av henne. L.P.A. har berättat att J.A. inte visste något om stölden på ICA i Gullspång eller hur mycket pengar han hade eller vad bilen kostade. Hovrätten finner att det är osannolikt att J.A., även om hon saknade vetskap om stölden på ICA i Gullspång, inte fick veta vad bilen kostade och att hon inte förstod att L.P.A:s pengar härrörde från ett brottsligt förvärv. Om än L.P.A. tidigare handlat med bilar avsåg dessa affärer enligt honom själv bilar av betydligt mindre värde. De hade inte haft råd att med ärligt åtkomna pengar köpa den bil som L.G.A. hade att sälja.

Den åtgärd J.A. vidtog i samband med bilaffären var att hon skrev på ägarbyteshandlingarna med L.J:s namn. Genom förhöret med L.J., vars uppgifter inte finns skäl att ifrågasätta, finner hovrätten utrett att hon inte givit sitt samtycke till varken L.P.A. eller J.A. att göra detta. Vad J.A. berättat förtjänar ingen tilltro. Det är således styrkt att hon förfalskat L.J:s namnteckning, vilket inneburit fara i bevishänseende. J.A. skall därför dömas för urkundsförfalskning.

L.P.A. har berättat att syftet med att använda L.J:s namn var att dölja att han var ägare till bilen, vilket J.A. måste ha förstått. Hovrätten finner vidare att J.A. måste ha förstått att L.P.A. genom hennes åtgärd att skriva L.J:s namn på ägarbyteshandlingarna skulle få till följd att han kunde köpa bilen och därmed omsätta pengarna. Det är således styrkt att J.A. med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkat till att omsätta egendom som härrör från brottsligt förvärv. Hovrätten delar inte tingsrättens bedömning att J.A:s handlande faller utanför det straffbara området. Åtalet skall bifallas och gärningen bedömas som penninghäleri enligt 9 kap. 6 a § första stycket 2 p. BrB.

- - -.

Påföljd m.m.

- - -.

J.A.

J.A. förekommer i belastningsregistret under 12 avsnitt med början 1989. Hon dömdes av Vänersborgs tingsrätt den 20 mars 2001 för bl.a. bedrägeri och urkundsförfalskning till skyddstillsyn och av Örebro tingsrätt den 9 maj 2001 för bl.a. egenmäktigt förfarande, varvid förordnades att den tidigare utdömda skyddstillsynen skulle avse även de nya brotten. Vidare dömdes hon av Arvika tingsrätt den 19 mars 2002 för bl.a. häleri till fortsatt skyddstillsyn. Frivården har i yttrande uttalat bl.a. följande: J.A. är arbetslös och får ekonomiskt bistånd från socialförvaltningen i Kristinehamn. Hon har sedan unga år missbrukat narkotika. Under tiden den 1 juli 2003-30 juni 2004 vistades hon på ett behandlingshem. Efter behandlingen har hon enligt egen uppgift hållit sig drogfri sånär som på ett kort återfall om tre dagar. I Kristinehamn besöker hon ofta RIA och kommunens ANL-enhet vid vilken hon lämnar prover för drogfrihet. J.A. har ett stöd- och kontrollbehov varför skyddstillsyn föreslås som påföljd, med föreskrift om att hon skall hålla fortsatt kontakt med missbruksenheten i Kristinehamn.

Med hänsyn till att J.A. vid de tre senaste lagföringarna erhållit förmånen av skyddstillsyn men ändå återfallit i brott finns anledning att anta att denna påföljd inte kan bidra till att hon avhåller sig från fortsatt brottslighet. Återfallet i likartad brottslighet talar också för att påföljden skall bestämmas till fängelse. På grund av det anförda bestämmer hovrätten påföljden till fängelse. Strafftiden bestäms till tre månader.

- - -.

Hovrättens domslut beträffande J.A.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dels dömer J.A. för penninghäleri enligt 9 kap. 6 a § första stycket 2 p BrB och urkundsförfalskning enligt 14 kap. 1 § BrB (åtalspunkt 3), dels bestämmer påföljden för brotten till fängelse tre månader.

Domslut

Domslut

HD ändrar hovrättens dom beträffande J.A. på så sätt att HD ogillar åtalet för urkundsförfalskning samt dömer J.A. för penninghäleri enligt 9 kap. 6 a § första stycket BrB och med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 1 samma balk förordnar att tidigare ådömd skyddstillsyn (Hovrättens för Västra Sverige dom den 21 juni 2005 i mål B 1886-05) skall avse även detta brott. Hade påföljden i stället bestämts till fängelse skulle för den samlade brottsligheten sex månader ha dömts ut.