Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till förändringar av narkotikastraffla— gens straffbestämmelser. Huvudskälet är att en del uppenbart straffvärda förfaranden med anknytning till narkotika har visat sig inte vara täckta av nuvarande bestämmelser.

Av narkotikastraftlagens nuvarande gärningsformer behålls enligt försla- get överlåtelse och innehav i oförändrad form. I stället för tillverkning föreslås framställning av narkotika bli straffbelagd. Härigenom kommer även odling av narkotiska växter att kunna anses falla under gärningsfor- men. Den särskilda straffbeläggningen av saluhållande av narkotika före- slås avskaffad. då den saknar praktisk betydelse. Däremot föreslås att förvärv av narkotika i överlåtelsesyfte liksom bearbetning, transport, för- varing och vissa andra sådana kvalificerade befattningar med narkotika som inte är avsedd för eget bruk straffbeläggs särskilt. Även vissa åtgärder som är ägnade att främja narkotikahandel föreslås bli belagda med straff. Vidare föreslås att en del former av grovt oaktsamma beteenden straffbe- läggs.

Förslaget innebär att möjligheten att döma för medverkan, försök, för- beredelse eller stämpling till narkotikabrott kraftigt utvidgas. Enligt försla- get skall vidare olovliga förfaranden med narkotika och åsidosättande av sådana föreskrifter som meddelatsangående legal befattning med narko- tika behandlas i skilda straffbestämmelser.

Särskilda regler föreslås om förverkande av haschpipor och andra före- mål som är särskilt ägnade att användas för missbruk eller annan befatt- ning med narkotika. Också i övrigt innebär förslaget att tillämpningsområ— det för förverkandebestämmelserna vidgas väsentligt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.

[ Riksdagen ! 982/83 . I saml. Nr [4 I

• Sida 2
•  Original

Prop. 1982/83: 141

1. Förslag till

[”J

Lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968: 64)

Härigenom föreskrivs i fråga om narkotikastrafflagen (1968: 64) dels att 1 och 4—7 5.5 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3 a, 5 a och 8 åå, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15'

Den som uppsåtligen tillverkar, saluhåller. överlåter eller innehar narkotika som avses i ] _é' narkoti- kaförordningen (1962: 704) utan att vara berättigad därtill eller i strid mot villkor som gäller för tillstånd enligt narkotikaförordningen, dö- mes för narkotikabrott till böter eller fängelse i högst tre år.

3a

4.5

För försök, förberedelse eller stämpling till narkotikabrott eller grovt narkotikabrott som avser till- verkning. saluhållande eller överlå- telse dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

' Senaste lydelse l98]: 226.

Den som olovligen ] . överlåter narkotika,

2. framställer narkotika som är avsedd för missbruk,

3. förvärvar narkotika [ överlå- telsesyfte.

4. anskaffar. bearbetar. förpac- kar. transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk,

5. bjuder ut narkotika till försälj- ning, förvarar eller befordrar ve- derlag för narkotika. förmedlar kontakter mellan säljare och köpa- re eller företar någon annan sådan åtgärd. om förfarandet är ägnat att främja narkotikahatzdel, eller

6. innehar narkotika döms. om gärningen sker uppsåt- ligen. för narkotikabrott till böter eller fängelse i högst tre år.

5

Den som av grov oaktsamhet be- går gärning som avses i I 5 I—5, döms för vårdslöshet med n a r k ot i k a till böter ellerfängelse i högst ett år.

[ ringa fall skall inte dömas till ansvar.

För försök. förberedelse eller stämpling till narkotikabrott" eller grovt narkotikabrott döms. om gär- ningen avser annat än innehav, till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

• Sida 3
•  Original

Prop. 1982/83: 141

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55

Har flera medverkat till brott en- ligt denna lag och avser brottet till— verkning, saluhållande eller överlå- telse gäller bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken .

Har flera medverkat till brott som avses i 1—4 5.5 och innefattar gärningen inte endast inne/rav. gäl- ler bestämmelserna i 23 kap. brotts- balken.

535

Till böter ellerfängelse i högst ett år döms. om gärningen inte är be- lagd med straff enligt I—5 555 eller enligt lagen (I960:4l8) om straff för varusmuggling, den som upp- såtligen eller av oaktsamhet

]. åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av 8 .$ andra stycket. eller

2. lämnar oriktig uppgift i ärende om sådant tillstånd som avses i 8 _6' andra stycket.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

6.52

Narkotika som har varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt vinning av sådant brott skall förklaras förverkat. om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller förlag för sådant brott eller dess värde, om förlaget mottagits och mottagandet utgör brott enligt denna lag.

Föremål som använts som hjälp- medel vid brott enligt denna lag el- ler dess värde får förklaras förver- kat. om det är påkallat till förebyg— gande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger.

Injektionssprutor eller kanyler. som kan användas för insprutning i människokroppen och som påträf- fas hos någon som har begått brott enligt denna lag eller i ett utrymme som disponeras av honom eller på- träffas i förbindelse med narkotika som har varit föremål för brott en- ligt denna lag. skall. oavsett vem föremålet tillhör. förklaras förver- kade, om det ej är uppenbart obil- ligt.

2 Senaste lydelse l98lz468.

Egendom som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller egendomens värde får för- klaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller an— nars särskilda skäl föreligger. Det- samma gäller egendom med vilken har tagits befattning som utgör brott enligt denna lag.

Påträffas injektionssprutor eller kanyler. som kan användas för in- sprutning i människokroppen, eller andra föremål. som är särskilt äg- nade att användas för missbruk av eller annan befattning med narko- tika, hos någon som har begått brott enligt denna lag eller i ett ut- rymme som disponeras av honom eller i förbindelse med narkotika som har varit föremål för brott en- ligt denna lag. skallföremålen. oav-

• Sida 4
•  Original

Prop. 1982/83: 141

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sett vem de tillhör. förklaras förver- kade. om det ej är uppenbart obil- ligt.

7?

Angående beslag av egendom. som kan antagas vara förverkad enligt 6 &. gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med följande avvikelser.

Bestämmelsen att åtal skall väckas inom viss tid gäller ej i annat fall än då rätten utsatt sådan tid.

Bestämmelserna i 2 Q' 1 och 3 samt 3 5 lagen ( 1958:205 ) om för- verkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall tillämpas på motsvaran- de sätt då beslag har skett av narko- tika. injektionssprutor eller ka- nyler. Tiden för att anmäla missnö- je skall dock räknas från dagen för förordnandet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer meddelar närmare föreskrifter om förfarandet med narkotika som tagits i beslag.

Bestämmelserna i 2 g" 1 och 3 samt 3 5 lagen ( 1958:205 ) om för- verkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall tillämpas på motsvaran- de sätt då beslag har skett av narko- tika eller egendom som avses i 6 # tredje stycket denna lag. Tiden för att anmäla missnöje skall dock räk- nas från dagen för förordnandet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medde- lar närmare föreskrifter om förfa- randet med narkotika som tagits i beslag.

85

Med narkotika förstås i denna lag läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som med lätt/ret kan omvandlas till varor med sådana egenskaper och som

I . på sådan grutrd ärföremålför kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt. eller

2. av regeringen har förklarats skola anses som narkotika enligt la- gett.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om innehav och annan befattning med narkotika för medi— cinskt eller vetenskapligt ändamål. Härvid kan som villkor för sådan befattning föreskrivas att särskilt_ tillstånd lämnas.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1983.

3 Senaste lydelse 1981: 468.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1982/83: 141

2. Förslag till

'.!!

Lagom ändring i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 åå lagen ( 1960:418 ) om straff för varusmuggling skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse lå'

Den som utan att giva det till- känna hos vederbörlig myndighet till riket inför eller från riket utför gods. för vilken tull eller annan all- män avgift skall erläggas till stats- verket eller som enligt stadgande i lag eller författning ej må införas eller utföras, dömes, om gär- ningen sker uppsåtligen. för v a r u - s muggl i ng till böter eller fängel- se i högst två år. Gäller gärningen narkotika som avses i l ä' narkoti- kaförordningen (1962: 704) skall dö- mas till böter eller fängelse i högst tre år.

Den som utan att giva det till- känna hos vederbörlig myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilken tull eller annan all- män avgift skall erläggas till stats- verket eller som enligt stadgande i lag eller författning ej må införas eller utföras. dömes, om gär- ningen sker uppsåtligen, för varu - s rn ugg li n g till böter eller fängel- se i högst två år. Gäller gärningen narkotika som avses i 8 ä' narkoti- kastrafflagen (1968: 64) skall dömas till böter eller fängelse i högst tre ar.

Första stycket gäller även. närlnågon genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller medelst annat vilseledande i samband med tullbehand- ling av gods uppsåtligen föranleder, att" tull eller annan allmän avgift undandrages statsverket eller att gods införes eller utföres i strid mot förbud.

3.5"

Är varusmuggling att anses som grov, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Gäl- ler gärningen narkotika som avses i l ä' narkotikaförordningen (1962: 704). skall dömas till fängelse. lägst

.,

Är varusmuggling att anse som grov skall dömas till fängelse. lägst sex månader och högst sex år. Gäl- ler gärningen narkotika som avses i 8 ä' narkotikastrafflagen ( l968:64), skall dömas till fängelse, lägst två

två och högst tio år. och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det förövats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde eller eljest varit av särskilt farlig art eller. om gärningen har gällt narkotika. den i övrigt utgjort led i en verksamhet av särskilt hänsynslös art.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1983.

' Senaste lydelse 1981: 227. 2 Senaste lydelse 1981: 227.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1982/83: 141 6

. Utdrag J USTlTl EDEPARTEMEN TET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde _ 1983-02-17

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Lundkvist, Feldt. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén, Andersson. Rainer. Boström. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson, Holmberg, Hellström. Thunborg

Föredragande: statsrådet Rainer

Lagrådsremiss om ändringar i narkotikastrafflagen (1968: 64)

2.1. Allmänna utgångspunkter

Nuvarande bestämmelser

Vad som avses med narkotika anges i narkotikaförordningen (1962: 704). _ Mcd narkotika förstås läkemedel och hälsofarliga varor som på grund av sina starkt vanebildande egenskaper eller lättheten att kunna omvandlas till varor med sådana egenskaper är föremål för internationell kontroll enligt en öVerenskommelse som vårt land biträtt. Med narkotika avses - även andra sådana varor. om regeringen förordnat att de skall anses som narkotika.

Sverige har biträtt två FN-konventioner beträffande narkotika, dels 1961 års allmänna narkotikakonvention (den s.k. Single Convention). med änd— ringsprotokoll år 1972. och dels 1971 års konvention om psykotropa sub- stanser. I listor som fogats till konventionerna och som fortlöpande revide- ras frnns upptagna de ämnen som är föremål för internationell kontroll. Genom kungörelsen (1972: 113) med förordnande enligt 1 å narkotikaför: ordningen (omtryckt 1981:907). har ytterligare ett antal centralstimule- rande medel". hallucinogener. smärtstillande medel samt sömnmedel och lugnande medel särskilt förklarats som narkotika. Socialstyrelsen skall enligt narkotikaförordningen upprätta och kungöra en förteckning över narkotika (senaste förteckning i ämnet'SOSFS-M 1981: 54). lförordningen finns vidare vissa bestämmelser om den legala hanteringen med narkotika utöver de allmänna bestämmelserna om läkemedel i läkemedelsförordning- en (1962: 701). Särskilt straffansvar föreskrivs för den som lämnar oriktiga uppgifter i en tillståndsansökan eller underlåter att föra föreskrivna anteck- ningar. '

Den särskilda narkotikastrafflagen (1968:64. ändrad senast 1981:226) trädde i kraft den 1 april 1968. Enligt 1 å döms för narkotikabrott den som uppsåtligen tillverkar. saluhåller. överlåter eller innehar narkotika utan att vara berättigad till det eller i strid mot villkor som gäller för tillstånd. Straffet är böter eller fängelse i högst tre år. Är brottet ringa. skall enligt 2 å dömas för narkotikaförseelse till böter. Om brottet är grovt, skall enligt 3 å dömas för grovt narkotikabrott till fängelse lägst två år och högst tio år. Vissa kriterier anges för när brottet skall anses grovt.

Även försök. förberedelse och stämpling till narkotikabrott eller grovt narkotikabrott som inte avser innehav är enligt 4 å straffbara. Detsamma gäller medverkan till annat brott enligt lagen än sådant som avser innehav (5 å).

l 6 och 7 åå finns bestämmelser om förverkande och beslag. Enligt lagen ( 1960:418 ) om straff för varusmuggling (varusmugglingsla- gen) kan straff följa för olovlig in- eller utförsel av narkotika liksom för vissa andra förfaranden. Straffskalan för varusmuggling avseende narko— tika är även den indelad i tre olika grader. Normalbrottet kan medföra

• Sida 8
•  Original

Prop. 1982/83: 141 ' - s

böter eller fängelse i högst tre är (1 å). för ringa brott gäller böter högst 1000 kr. (_2 å). För grov varusmuggling är straffet fängelse lägst två och högst tio år (3 å). Även grovt oaktsamma gärningar är straffbara (5 å) och kan bestraffas med böter eller fängelse i högst två är.

Straffbestämmclserna har sedan år 1968 ändrats främst på så sätt att strafl'satserna skärpts, senast med verkan fr.o.m., den 1 juli 1981. medan gärningsbeskrivningarna har lämnats oförändrade. År 1981 ändrades också kriterierna för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling.

Slutligen skall anmärkas att socialstyrelsen enligt bemyndigande i 15 å narkotikaförordningen har utfärdat en särskild kungörelse om tillämpning- en av förordningen (socialstyrelsens narkotikakungörelsc. SFS 1974: 71 1 ).

Narkotikasituationen

Narkotikasituationen bland ungdomar kan främst utläsas ur skolöversty- relsens undersökningar av olika elevgrupper, försvarets forskningsanstalts undersökningar av värnpliktsinskrivna och Sifo:s årliga ungdomsunder- sökningar bland 12—24-åringar.

Narkotikavanorna hos de yngsta eleverna (årskurs 6) ligger på en förhål- landevis låg nivå. Omkring 1 % uppger att de någon gång har prövat narkotika. Bland elever i nionde klass är andelen betydligt högre. År 1980 hade ungefär 8 %, år 1981 9 % och år 1982 8 % någon gång prövat narkotika. Bland de värnpliktsinskrivna 18-åringarna tycks ha skett en viss minskning. från ca 19 % år 1980 till ca 17 % år 1981. Sifo:s ungdoms— undersökningar visar en minskning i åldrarna 12—24 är från 15 % vid mätningen 1979/80 till 12 % vid mätningen 1981/82.

Andelen ungdomar med ett aktuellt narkotikamissbruk är betydligt lägre än andelen ungdomar som någon gång prövat narkotika. Av eleverna i årskurs 9 uppgav i 1981 års undersökning mellan 3 och 4 % att de hade använt narkotika de senaste fyra veckorna före undersökningstillfället. Även i detta avseende visade undersökningen av skolungdomar en liten uppgång jämfört med året innan. Undersökningen av värnpliktiga visar däremot en minskning. Andelen som använt narkotika någon gång de senaste fyra veckorna var 4 % år 1980 och 3 % år 1981. Den senaste ungdomsundersökningen från Sifo innehöll inte någon fråga om det ak- tuella missbruket.

Undersökningarna talar sammantagna för att det inte har skett några större förändringar av ungdomarnas narkotikavanor under senare år. Det finns inte heller några andra uppgifter som talar emot detta.

Situationen är ändå allvarlig. Omräknat till absoluta tal är det ett bety- dande antal ungdomar som kommer i kontakt med narkotika. En försiktig uppskattning av de absoluta talen är att ca 200 000 ungdomar under 25 är någon gång har prövat narkotika och att ca 30 000 av dem har gjort detta under de senaste fyra veckorna före undersökningstillfället.

Cannabis är det vanligast förekommande narkotiska preparatet. såväl

• Sida 9
•  Original

Prop. 1982/83: 141 9

bland dem som bara har prövat någon enstaka gång som bland dem som har ett aktuellt eller ett mer ihållande missbruk. Undersökningarna visar vidare att ungdomar som använder narkotika oftare använder alkohol. läkemedel och lösningsmedel än andra. Cannabisrökningen kan många gånger ses som ett komplement till annan droganvändning. i första hand alkoholkonsumtion. Narkotikamissbruket bland ungdomar är fortfarande mest utbrett i storstäderna även om storstadsdominansen har minskat något. Det förekommer emellertid cannabisrökning i så gott som hela landet. '

Under slutet av år 1978 och fram till sommaren 1979 genomförde utred- ningen om narkotikamissbrukets omfattning (UNO) en s.k. casefrndingstu- die i syfte att beräkna det tunga narkotikamissbrukets omfattning (Ds S 1980: 5).

Enligt undersökningen har mellan 4 000 och 5 000 ungdomar under 25 år ett tungt narkotikamissbruk i den mening att de injicerar narkotika eller oavsett intagningssätt använder narkotika dagligen eller nästan dagligen.

För hela landet'bedömde UNO i sin casefmdingstudie att det totala tunga narkotikamissbruket år 1979 omfattade 10 000— 14 000 personer. Av dessa var 7 500—10 000 injektionsmissbrukare varav 1 500—2 000 injice- rade dagligen eller så'gott som dagligen. Tillsammans svarade de tre storstadsområdena för omkring 60 % av det totala tunga narkotikamissbru- ket i landet. Av det tyngsta missbruket. dvs. dagligt injektionsmissbruk. svarade storstadsområdena för omkring 80%.

De begränsade källor som finns för kontroll av aktuella förhållanden när det gäller tungt narkotikamissbruk tyder på att omfattningen i huvudsak är oförändrad sedan UNO genomförde "sin undersökning (jfr Ds S 1982: 13).

Centralstimulantia dominerar fortfarande bilden av det tunga narkotika- missbruket. Kokain har ännu inte fått någon spridning i de traditionella missbrukargrupperna. Opiatmissbruket. som nästan uteslutande avser missbruk av heroin, utgör numera ett permanent och omfattande inslag i missbruksbilden. Heroinet dominerar för gruppen personer med dagligt injektionsmissbruk. Cannabis missbrukas i större eller mindre utsträck- ning av så gott som alla med tungt narkotikamissbruk.- På liknande sätt finns hos många missbruk av läkemedel och alkohol som en betydande del i deras totala missbrukssituation. Få missbrukare håller sig till ett enda preparat. Helhetsintrycket är att blandmissbruk snarare är regel än undan- tag bland de ”tunga" narkotikamissbrukarna.

Medan omfattningen och inriktningen av missbruket av narkotika inte förefaller ha förändrats på något mer påtagligt sätt under senare tid är situationen en helt annan när det gäller antalet registrerade brott mot narkotikastrafflagen . Antalet anmälda brott låg under i stort sett hela 1970-talet relativt konstant kring 20 000. År 1980 skedde en dramatisk ökning och antalet brott närmare tredubblades till knappt 60 000. Den höga nivån har därefter bibehållits och t.o.m. ökat ytterligare.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1982/83: 141 10

Också antalet domar och strafförelägganden ökadekraftigt vid motsva- rande tidpunkt. Är 1979 uppgick dessa till 3 315. år 1980 till 5 719 och år 1981 till 6 843.

Att uppgången i antalet domar och strafförelägganden inte varit så kraftig som uppgången i antalet anmälda brott hänger delvis samman med att uppgången i antalet misstänkta personer inte ökat i samma omfattning som antalet anmälda brott. Antalet brottsdeltaganden per misstänkt person fördubblades i stort sett från år 1979 till år 1980.

Ökningen vad gäller domar och strafförelägganden hänför sig till såväl förseelserna som brotten och de grova brotten. De grova brotten har dock ökat i påtagligt mindre utsträckning än förseelserna och normalbrotten. I fråga om preparat hänför sig ökningen i första hand till befattningar med cannabis.

Ökningen i antalet anmälda och lagförda brott motsvaras uppenbarligen inte av en ökning av det faktiska antalet narkotikabrott. Uppgången har sin främsta förklaring i intensifierade insatser från tull, polis och åklagare för att begränsa detaljhandeln med narkotika. En viktig faktor i detta samman- hang torde ha varit att riksåklagarens rekommendationer rörande tillämp- ningen av reglerna om ätalsunderlåtelse gjordes avsevärt mer restriktiva genom ett nytt cirkulär (RÄC 1:94) som utfärdades i början av år 1980.

Fylliga redogörelser för utvecklingen av den anmälda och lagförda nar— kotikabrottsligheten finns i Narkotikautvecklingen 1982 (BRÅ Rapport 1982: 2) och Brottsutvecklingen. Lägesrapport 1982 (BRÅ Rapport 1982: 4).

Den svenska narkotikamarknaden påverkas i hög grad av situationen i andra länder. Denna innebär i dag ett växande hot. När det-gäller heroin kan konstateras att tillgången i världen nu är större än någonsin. F.n. förses den svenska illegala marknaden till åtminstone tre fjärdedelar från odlingar i sydvästasien. Samtidigt talar rapporter om stora skördar under de senaste åren i den s.k. Gyllene triangeln och en kraftigt ökande tillgång i Europa på heroin därifrån. När det gäller kokain är missbruket — såvitt kan bedömas — fortfarande begränsat i Sverige men missbruket ökar kraftigt i andra delar av Europa och tillgången på kokain i världen bedöms vara oerhört omfattande. Tillgången på centralstimulerande medel. främst amfetamin, har på nytt ökat kraftigt efter en nedgång och tillgången be- döms nu vara mycket stor. Tillgången på cannabis är mycket stor i många länder i världen.

Även om ingen mer påtaglig försämring av narkotikaläget skett under senare tid finns det anledning att se situationen med stor oro. Problemen är redan nu av en omfattning som är helt oacceptabel från samhällets. syn- punkt. Den stora gruppen av tunga missbrukare lever nästan undantagslöst i en svår social misär utan normala familjekontakter, utan kontakt med arbetslivet och utan varje form av mänsklig gemenskap utanför missbru- karleden. Varje år avlider ett hundratal personer till följd av narkotika-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1982/83: 141 11'

missbruk och år 1979 togs ] 500 in för sluten'psykiatrisk vård svårt ned- gångna. Någon minskning av dessa tal torde inte ha skett under senare år.

Missbruket har vidare blivit en motor i en omfattande kriminalitet. som årligen drabbar stora grupper av medborgare. Missbrukarna finansierar ofta sitt missbruk genom rån, inbrott. bedrägeri, butiksstölder, häleri. prostitution och koppleri. Därutöver skaffar de sig inkomster genom att sälja narkotika till nya grupper som av oförstånd och nyfikenhet dels bidrar till penningströmmen till narkotikamarknaden, dels blir rekryteringsbas för gruppen av tyngre missbrukare. Penningströmmen till narkotikamarkna- den skapar underlag för ligor som sköter tillförseln med brottsmetoder som i fråga om hänsynslös vinningslystnad har få motsvarigheter.

Trots de olika åtgärder som vidtagits har utvecklingen inte heller kunnat vändas i rätt riktning. Narkotikamissbruket. som tidigare var ett ganska exklusivt storstadsfenomen, har nu spritt sig över hela landet också till förhållandevis smä orter. Om tidigare spridningsmönster upprepas på de orter och i de ungdomsgrupper där haschet nu fått fäste, kan vi få en dramatisk ökning av det tunga missbruket. Stora risker föreligger att en ökad tillgång på narkotika på världsmarknaden kan få allvarliga skadeverk- ningar även för Sveriges vidkommande.

Det är därför angeläget att kraftfulla åtgärder vidtas såväl nationellt som internationellt för att komma till rätta med narkotikaproblemen i samhäl- let. Regeringen har mot denna bakgrund beslutat att tillkalla en narkotika- kommission (S l982:09) med uppgift att före utgången av år 1983 lägga fram förslag om bl.a. insatser genom internationella organ, tull och polis samt om opinionsbildning och om åtgärder för att i möjlig mån göra fängelser och andra institutioner till narkotikafria miljöer. Vårdfrågorna bereds samtidigt i socialdepartementet med samma tidsplan som gäller för kommissionen. .

För att komma till rätta med den illegala handeln och missbruket av narkotika krävs insatser av vitt skilda slag som spänner över hela samhälls- verksamheten. Att förbättra lagstiftningen om straff för narkotikabrott är en angelägen uppgift som ett led i strävandena att stoppa den illegala handeln och missbruket. I kommissionens uppdrag ingår också att lämna förslag på detta område.

. . ' o Promemorian från BRA

[ promemorian från BRÅ framhålls att det i allmänhet inte är själva strafflagstiftningen som medfört svårigheter i försöken att beivra den ille- gala narkotikahanteringen. Det finns dock vissa svagheter i lagstiftningen som närmast har karaktären av luckor i lagen. Dessa har bl.a. medfört svårigheter att lagföra vissa bakmän och andra som är delaktiga i en mer organiserad brottslighet. I vissa fall är bestämmelserna vidare oklara. vilket ibland medfört en vacklande praxis.

• Sida 12
•  Original

Prop.. 1982/83: 141 12

l promemorian föreslås därför en viss utvidgning av det straffbara områ- det. Sålunda föreslås att främjande av handel med narkotika och förvärv av narkotika i överlåtelsesyfte straffbeläggs och att vissa kvalificerade former av befattning med narkotika görs till en särskild gärningsform. Vidare kriminaliseras enligt förslaget också oaktsamma förfaranden i bety- dande utsträckning.

Remissinstanserna har med endast något undantag i allt väsentligt ställt sig bakom förslagen.

Även jag har funnit att förslagen bör läggas till grund för lagstiftning. Efter samråd med narkotikakommissionen och statsrådet Sigurdsen har jag vidare funnit att detta kan ske utan att man avvaktar de förslag om ändringar i regleringen som kommissionen kan komma att lägga fram. Att jag nu avser anmäla vissa förslag till ändringar i narkotikastrafflagstiftning- en bör alltså inte tolkas så att inte också andra ändringar av den straff— rättsliga regleringen av den illegala narkotikahanteringen kan visa sig vara påkallade.

I detta hänseende bör särskilt nämnas att det, som justitieutskottet har påpekat i sitt av riksdagen godkända betänkande JuU 1981/82:47. kan finnas skäl att pröva om straffskalorna för de olika narkotikabrotten är ändamålsenligt utformade liksom att belysa vilka effekter av bl.a. kriminal- politisk och social art som tillämpningen av riksåklagarens senaste anvis— ningar om åtalsunderlåtelse vid innehav av mindre mängder narkotika har lett till. Dessa frågor tillhör dem som prövas inom ramen för narkotika- kommissionens arbete.

Även andra frågor om narkotikastratllagstiftningen kan aktualiseras ge- nom kommissionens arbete. Ett särskilt spörsmål som har berörts i BRÄ— promemorian och under remissbehandlingen avdenna är huruvida själva missbruket av narkotika bör kriminaliseras. Så sent som år 1982 har visserligen riksdagen avvisat denna tanke (se JuU 1981/82:47). Klart är också att olika skäl av betydande styrka talar mot en sådan kriminalise- ring. Bl.a. skulle en straffbeläggning kunna få konsekvenser för narkoman- vården som är svåra att överblicka. Det ärju inte önskvärt att narkomaner undviker att söka vård av rädsla för att de skall utsättas för polisingripan- den i det sammanhanget. Problem skulle också kunna uppstå i förhållande till bruk och missbruk av narkotiska preparat som förskrivits inom ramen för den legala narkotikahanteringen. Dessa och andra skäl. som har ut— vecklats bl.a. i promemorian, utesluter självfallet inte att en kriminalise- ring ändå kan vara motiverad om väsentliga positiva effekter kan uppnås härigenom. Frågan får emellertid anses ha sådan principiell betydelse att den inte lämpligen bör prövas'i detta sammanhang. Enligt vad jag har inhämtat kommer kommissionen att ta upp också den frågan till behand- ling.

En annan fråga. som berörts i promemorian från BRÅ och av vissa remissinstanser är om en mer genomgripande omarbetning av narkotika-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1982/83: 141 13

strafflagstiftningen bör genomföras och om de centrala straffrättsliga be- stämmelserna i så fall bör föras över till brottsbalken . Vad som förekommit i detta lagstiftningsärende ger knappast underlag för en bedömning i vad mån några väsentliga fördelar skulle kunna uppnås härigenom. Jag finner . det emellertid naturligt att också eventuella närmare överväganden om man bör genomföra en sådan mer genomgripande lagteknisk översyn sker inom ramen för kommissionens arbete.

2.2. Kriminaliseringens systematik

Som framgår av vad jag nyss anförde finns det idag inte någon särskild straffbeläggning av gärningar som innefattar befattning med narkotika i den centrala strafflagen. brottsbalken . Sådana gärningar är i stället straff- belagda i den särskilda narkotikastrafflagen . Enligt denna finns f.n. fyra olika gärningsformer som utgör narkotikabrott. Dessa är tillverkning. salu- hållande. överlåtelse och innehav av narkotika. Vidare är smuggling av narkotika särskilt straffbelagd i varusmugglingslagen.

l promemorian föreslås att den nuvarande systematiken med en särskild narkotikastrafflag bibehålls liksom att smuggling av narkotika även fort- sättningsvis regleras i varusmugglingslagen. De förändringar som föreslås inskränker sig i princip till justeringar och kompletteringar av de olika gärningsformema i narkotikastrafflagen . Av de nuvarande gärningsfor- merna bibehålls de i praktiken helt dominerande överlåtelse- och innehavs- brotten i princip oförändrade. Tillverkningsbrottet föreslås också bibehål- let med en mindre justering. medan däremot saluhållande föreslås utgå som självständig gärningsform.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit promemorians förslag i dessa delar. Vissa remissinstanser har emellertidsom nämnts förordat att straff- bestämmelserna om narkotika åtminstone på sikt förs över till brottsbal- ken. Det har också vid remissbehandlingen framförts den synpunkten att ' smuggling av narkotika borde behandlas gemensamt med övriga narkotika- brott.

Också för egen del kan jag godta den lösning i fråga om den systematiska uppbyggnaden som föreslagits i promemorian. Som redan har framgått är jag inte beredd att i detta sammanhang ta upp frågan om att föra över narkotikastrafflagstiftningen till brottsbalken . Att låta narkotikastrafflagen omfatta även smuggling av narkotika skulle naturligtvis i och för sig vara tänkbart. Enligt min mening'har emellertid inga skäl av så avgörande betydelse för en sådan åtgärd framförts i detta lagstiftningsärende att de kan väga upp de nackdelar som det kan medföra att i detta hänseende gå ifrån en väl inarbetad och fungerande ordning.

Promemorians förslag att den särskilda straffbeläggningen av saluhål- lande skall upphävas har inte mött några invändningar vid remissbehand- lingen. Ocksåjag kan biträda detta förslag. I allt väsentligt är saluhållande

• Sida 14
•  Original

Prop. 1982/83: 141 14

straffbart redan som försök, förberedelse eller stämpling till överlåtelse. De mycket speciella undantagsfall där kriminaliseringen av saluhållande f.n. kan fylla en självständig funktion (jfr promemorian s. 97 ff) täcks vidare i princip av den kriminalisering av vissa former av främjande av narkotikahandel som jag i huvudsaklig överensstämmelse med promemo- rieförslaget'avser att förorda i det följande.

Den tekniska lösningen har valts i promemorian. att den centrala l ä i narkotikastrafflagen delas upp i punkter. varigenom det blir möjligt att bygga ut och precisera gämingsinnehållet utan att förluster görs i fråga om överskådlighet och lättlästhet. Jag ansluter mig liksom remissinstanserna till denna lösning och avser att i det följande först gå igenom de olika gärningsformer som enligt vadjag förordar skall omfattas av den inledande paragrafen i lagen. Därefter tar jag upp frågor om oaktsamma förfarander'i (3 a 5 enligt mitt förslag"), försök, förberedelse och stämpling (4 5) samt vissa andra frågor där jag föreslår ändringar i förhållande till vad som nu gäller enligt narkotikastrafflagen .

2.3. Överlåtelse av narkotika (1 s 1)

Överlåtelse av narkotika åren av de gärningsformer som redan nu är straffbelagda i narkotikastrafflagen .

Överlåtelsebrottet intar en central ställning i fråga om den grövre narko- tikabrottsligheten. De grova brott som inte avser överlåtelse är regelmäs- sigt av den karaktären att överlåtelsesyfte förelegat.

Begreppet överlåtelse i narkotikastrafflagen anses ha samma innebörd som i civilrättsliga sammanhang. Med överlåtelse förstås alltså försäljning. byte, gåva eller annat förfarande varigenom äganderätten till narkotika överförs till någon annan. Överlåtelse föreligger också när man bjuder någon på narkotika för omedelbar konsumtion oberoende av hur ringa mängden är. Även ”utlåning" av narkotika är att anse som överlåtelse. om inte samma parti förutsätts bli återlämnat.

För att någon skall anses ha överlåtit narkotika krävs inte att han tagit fysisk befattning med överlämnandet av narkotikan till ny ägare eller över huvud taget att han har haft någon mer omedelbar rådighet över narkotikan. Normalt fullbordas ett överlåtelsebrott genom att narkotikan överlämnas till den nye ägaren eller en representant för denne. Den som har svarat för överlämnandet kan därvid beroende på omständigheterna vara att anse som gärningsman eller som medhjälpare till överlåtelsen. Varje överlämnande till annan person innefattar emellertid inte en överlå- telse. Är mottagaren rätt ägare eller en representant för-denne kan de inblandade endast göras ansvariga för innehav av narkotikan.

I promemorian föreslås inte någon ändring beträffande straffbeläggning- en av överlåtelse av narkotika. Själv finnerjag det uppenbart att överlåtel— sefallet. såsom det centrala brottet på området, bör bilda en inledande

• Sida 15
•  Original

Prop. 1982/83: 141 15

punkt i l & narkotikastrafflagen vid den revidering av lagrummet som jag här förordar.

2.4. Framställning av narkotika (r s 2)

Enligt l & narkotikastrafflagen är det straffbart att olovligen tillverka narkotika. Vad som skall förstås med tillverkning av narkotika är emeller- tid något oklart.

I fråga om den legala narkotikahanteringen finns en legaldefinition i socialstyrelsens narkotikakungörelse. av vilken framgår att. vid sidan av framställning av narkotiskt ämne ur råvaror som förekommer i naturen eller på syntetisk väg. även bl.a. avvägning och ompackning är att anse som tillverkning. I fråga om den illegala narkotikahanteringen synes dock åtgärder av det senare slaget regelmässigt inte i sig bedömas som tillverk- ning utan i stället medföra ansvar för innehav av narkotikan eller medver— kan till annans narkotikabrott. Detta kan medföra problem genom att medverkan till innehav, liksom försök. förberedelse och stämpling till sådant brott. inte har straffbelagts. Inte heller odling av narkotiska växter anses utgöra tillverkning. utan den som framställer narkotika på detta sätt blir i stället ansvarig för innehav av den framställda narkotikan. Också här kan problem av samma slag uppkomma genom att de osjälvständiga brotts- formerna inte är straffbelagda vid innehavsbrott.

I promemorian föreslås att straffansvaret i narkotikastrafflagen skall anges avse framställning av narkotika i stället för tillverkning. Härigenom skulle markeras att ansvaret för denna gärningsform. i anslutning till all- mänt språkbruk och vad som synes vara etablerad praxis i fråga om den illegala narkotikahanteringen. inte omfattar åtgärder som avvägning och ompackning. Åtgärder av sistnämnda slag förelås i stället kunna medföra ansvar enligt en särskild punkt, och den föreslagna konstruktionen innebär att de osjälvständiga brottsformerna skulle bli tillämpliga på förfaranden av detta slag. Som framställning bör enligt förslaget också räknas odling av narkotikaväxter. Även för sådana gärningar skulle därmed de osjälvständi- ga brottsformerna bli tillämpliga.

Enligt promemorian bör dock straffansvaret begränsas till sådana fall där narkotikan är avsedd för missbruk. Härigenom skulle undvikas att exempelvis handel med hampfrö som fågelfoder mer generellt skulle falla under straffansvar. Om narkotikan inte är avsedd för missbruk skulle. liksom enligt gällande rätt, ansvar inträda först i och med att förutsättning- ar _för innehavsbrott föreligger.

Av remissinstanserna har endast ett fåtal särskilt kommenterat dessa förslag. Av dessa tillstyrker alla förslagen utom rikspolisstyrelsen som menar att all framställning av narkotika bör vara straffbelagd. om inte tillstånd i vederbörlig ordning finns.

För egen del instämmerjag till en början i promemorieförslaget i vad det

• Sida 16
•  Original

Prop. 1982/83: 141 ' ro

innebär att den nu aktuella straffbestämmelsen bör ta sikte på framställ- ning i stället för tillverkning. Förfaranden som bearbetning och förpack- ning, som inom den illegala narkotikahanteringen ofta sker i senare led än producentledet. bör inte anses falla under den aktuella gärningsformen. Sådana förfaranden bör. som jag återkommer till. i stället straffbeläggas särskilt. '

I likhet med vad som sägs i promemorian anser även jag att odling av narkotikaväxter bör anses som framställning av narkotika. Såväl i Sverige som i andra länder har sådan odling, främst av cannabisväxter. blivit ett ' allt vanligare inslag inom den illegala narkotikahanteringen. Nya frösorter som är mer ägnade för odling i missbrukssyfte har också tillkommit. och på olika sätt sprids utrustning och handledningar om hur effektiv hemma- odling bör ske. Det är därför angeläget att möjligheter skapas att beivra medverkan. liksom försök och förberedelse, till odling av narkotika.

[ överensstämmelse med vad som föreslås i promemorian anserjag dock att straffansvaret för dessa fall bör inskränkas till framställning av narko- tika som är avsedd för missbruk. Om fråga är om annans eller eget missbruk bör däremot inte tillmätas någon betydelse i detta hänseende. En sådan straffbeläggning är fullt tillräcklig för att alla i praktiken straffvärda fall skall täckas. när det gäller de osjälvständiga brottsformerna. Det bör här framhållas att. även om det inte kan visas att viss odling har varit avsedd'för missbruk. ansvar för innehav av narkotika ändå kan komma i fråga. En längre gående kriminalisering är enligt min mening inte moti- verad.

Vad gäller annan framställning än odling torde ett motsvarande praktiskt behov att begränsa straffansvarets omfattning saknas. Å andra sidan synes en sådan begränsning inte heller medföra några praktiska olägenheter. ] de sällsynta undantagsfall när en icke tillåten framställning av narkotika inte kan visas ha varit avsedd för missbruk lär det regelmässigt vara tillräckligt attansvar kan inträda för innehav av narkotikan.

I enlighet med det anförda föreslår jag att det i en särskild punkt av 1 & narkotikastrafflagen straffbeläggs att någon framställer narkotika som är avsedd för missbruk. '

2.5. Förvärv av narkotika (] 5 3)

F.n. är förvärv av narkotika inte särskilt straffbelagt. "[ princip kan den som förvärvar narkotika därför straffas först sedan han fått narkotikan i sin besittning och då för innehav av narkotika. Detta medför vidare att med- verkan till förvärv. liksom försök. förberedelse och stämpling till sådan gärning. inte är förenat med straffansvar.

I promemorian föreslås att förvärv av narkotika i överlåtelsesyfte skall utgöra en särskild gärningsform. Medverkan. försök. förberedelse och stämpling till sådant brott skall enligt förslaget också kunna medföra an- svar.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1982/83: 141 17

Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till att förvärv av narkotika straffbeläggs särskilt. Ett par remissinstanser har dock ifrågasatt om ansvaret bör begränsas till förvärv som sker i överlåtelsesyfte. Andra remissinstanser har pekat på att anskaffande av narkotika för annan per- sons räkning inte omfattas av kriminaliseringen om denne inte avser att överlåta narkotikan. Någon remissinstans har vidare. med hänvisning till att den juridiska innebörden av termen förvärv skulle vara mindre klar, efterlyst ett klarläggande av vad begreppet skall anses omfatta. _.

Också jag instämmer i promemorians förslag att förvärv av narkotika straffbeläggs särskilt och även att därtill anknutna osjälvständiga brotts— former skall kunna medföra ansvar. Redan det förhållandet att en förvär- vare som för en illegal narkotikaaffärs genomförande använder sig av mellanhänder i dag kan undgå ansvar även om affären slutförts motiverar enligt min mening ett sådant straffansvar. Härtill kommer att det framstår som uppenbart att också medverkan. liksom försök. förberedelse och stämpling. till sådana gärningar bör kunna medföra ansvar.

Med förvärv av narkotika bör i överensstämmelse med vedertagen ter- minologi i princip avses åtgärder varigenom någon får äganderätt till nar- kotikan. Som påpekats vid remissbehandlingen kan viss tvekan föreligga om vid vilken tidpunkt ett för-värv skall anses vara fullbordat. I allmänhet lär förvärvet vara att anse som fullbordat i och med att det överlåtna överlämnats till förvärvaren eller en representant för denne. För frågan om ansvar blir emellertid fullbordanspunkten av mindre intresse genom att också försök, förberedelse och stämpling till förvärv kommer att kunna bestraffas. .

Jag delar också den uppfattning som framförts i promemorian att straff- ansvaret för förvärv bör inskränkas till sådana fall då förvärvet har skett i överlåtelsesyfte. Det bör härvid noteras att det är tillräckligt för ansvar att en viss del av den förvärvade narkotikan är avsedd att överlåtas. Överlå- telsesyfte får ju anses föreligga oberoende av i vilken mängd eller i vilka former överlåtelse är avsedd att ske. Ansvar kan därför komma i fråga redan om någon förvärvar narkotika som är avsedd att förbrukas av en mindre grupp personer vid ett enstaka tillfälle. Det blir i sammanhanget utan betydelse för ansvarsfrågan om de som inte har deltagit vid förvärvet förutsätts erlägga någon ersättning eller inte.

De fall där ansvar för förvärv inte skulle komma i fråga är alltså i första hand sådana där förvärvet endast gäller narkotika som är avsedd för eget bruk. I dessa fall skulle, liksom enligt gällande ordning, ansvar inträda först i och med att ett innehavsbrott föreligger.

Som påpekats vid remissbehandlingen kan emellertid den situationen föreligga att någon för annans räkning anskaffar narkotika som är avsedd att användas uteslutande till privat bruk. Då något överlåtelsesyfte inte föreligger i sådant fall kan ansvar för förvärv inte komma ifråga. För förvärvaren skulle därmed straffansvar bli aktuellt först när han får narko-

2 Riksdagen 1982/83. [ saml. Nr 141

• Sida 18
•  Original

Prop. 1982/83: 141 ' 18

tikan i sin besittning. I likhet med de remissinstanser som tagit upp frågan anser jag att det i de aktuella fallen bör finnas möjlighet att ingripa på ett tidigare skede än vid själva innehavet. Detta bör dock inte ske genom att kravet på överlåtelsesyfte uppges vid förvärv av narkotika. utan förfaran- den av aktuellt slag bör hänföras under en annan punkt. Jag återkommer till frågan i det följande (avsnitt 2.6).

Jag föreslår alltså att en särskild punk-t av 1 & narkotikastrafflagen får omfatta det fallet att någon förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte.

2.6. Vissa speciella kvalificerade fall av befattning med narkotika (] ä 4)

Den särskilda gämingsformen innehav av narkotika omfattar f.n. för- utom innehav för eget bruk också andra mer kvalificerade förfaranden som inte faller under någon av de övriga gärningsformerna. Detta innebär att medverkan och övriga osjälvständiga brottsformer inte medför ansvar i dessa fall. I praktiken har detta lett till att vissa klart straffvärda förfaran— den inte har varit möjliga att beivra.

I promemorian föreslås att vissa kvalificerade former av befattning med narkotika, som idag endast är att bedöma som innehav. straffbeläggs som en särskild gärningsform. Som straffbara förfaranden anges enligt förslaget bearbetning, förpackning. transport. döljande. förvaring eller annan sådan befattning med narkotika. Straffansvaret föreslås vidare begränsat till de fall då narkotikan kan antas vara avsedd för överlåtelse. Den väsentliga skillnaden i förhållande till nu gällande rätt är att medverkan. liksom försök, förberedelse och stämpling. till sådana befattningar som gärnings- formen omfattar skulle bli straffbara.

Endast ett par remissinstanser har närmare kommenterat förslaget. För egen del instämmer jag i princip i promemorians förslag. Jag anser dock att ett par mindrejusteringar är påkallade.

Jag har i föregående avsnitt berört den situationen att någon för annans räkning anskaffar narkotika som är avsedd för dennes privata bruk. Som där påpekades kommer i dessa fall något ansvar för förvärv av narkotika inte att kunna bli aktuellt. eftersom överlåtelsesyfte inte föreligger. Såsom promemorians förslag är utformat skulle inte heller ansvar för kvalificerad befattning med narkotikan kunna komma i fråga då narkotikan inte varit avsedd för överlåtelse. Detsamma gäller också fall där någon har åtagit sig att exempelvis transportera eller förvara narkotika under motsvarande omständigheter. För egen del anser jag att ansvar för kvalificerad befatt- ning med narkotika bör kunna aktualiseras inte endast om narkotikan kan antas vara avsedd för vidare överlåtelse utan även i andra fall när narkoti- kan inte är avsedd för eget bruk. Om någon exempelvis åtar sig att smuggla in narkotika till en kriminalvårdsanstalt. bör han kunna fällas till ansvar härför även om han ännu inte kommit i besittning av narkotikan och denna inte kan antas vara avsedd för vidare överlåtelse.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1982/83: 141 19

Med en gränsdragning av det slagjag nu har förordat blir det vidare klart att den som för annans räkning och privata bruk anskaffar narkotika regelmässigt är förfallen till ansvar enligt den nu aktuella gämingsformen. Detta följer redan av att det i handlingsplanen normalt ingår att den som anskaffat narkotikan också skall transportera eller förvara den. Men också anskaffandet i sig förutsätter ett sådant aktivt förhållande till narkotikan att den befattning gärningsmannen härigenom får måste anses vara en sådan kvalificerad befattning att den bör kunna medföra ansvar enligt den ak- tuella punkten. För att undanröja varje tvekan i detta hänseende bör anskaffande uttryckligen nämnas som exempel på befattning som kan medföra ansvar.

Jag föreslår med hänvisning till det anförda att det i en särskild punkt av 1 & narkotikastrafflagen föreskrivs straffansvar för den som anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar. förvarar eller tar annan sådan befatt- ning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk.

2.7. F örfaranden som är ägnade att främja narkotikahandel (1 5 5)

Enligt promemorian har det vid den organiserade narkotikahandeln bli- vit allt vanligare att fristående personer på olika sätt främjar verksamheten utan att själva ta befattning med narkotikan eller ha närmare kunskaper om de olika konkreta transaktionerna. Detta kan ske t.ex. genom att kontakt etableras mellan köpare och säljare, genom att medel tillhandahålls för finansiering av transaktioner eller genom att tips lämnas om lämpliga kurirer. förvaringsplatser eller återförsäljare.

Inte endast bevissvårigheter gör att medverkansansvar inte alltid kan ådömas i situationer av det nu angivna slaget. Ansvar för medverkan kräver i princip att en preciserad medverkanshandling kan visas ha bidragit till en konkret gärning som objektivt sett utgör brott. Om ett förfarande som är ägnat att främja narkotikahandel inte på detta sätt kan visas ha samband med ett bestämt brott. är det inte möjligt att döma för medver- kan.

I promemorian föreslås med hänvisning till överväganden av detta slag att vissa förfaranden som är ägnade att främja handel med narkotika straffbeläggs särskilt. Som exempel på sådana förfaranden anges enligt förslaget att någon bjuder ut narkotika till försäljning eller förmedlar kon- takter mellan säljare och köpare.

Det framhålls i promemorian att en fara med att använda ett allmänt främjanderekvisit är att avgränsningen av det straffbara området oundvik- ligen blir oklar samtidigt som tillämpningsområdet lätt kan bli mer vid- sträckt än vad som påkallas av kriminalpolitiska behov. Med hänsyn härtill bör enligt promemorian inte varje åtgärd som kan främja överlåtelse av narkotika straffbeläggas utan främjandet skall avse handel med narkotika. Härmed förstås enligt promemorieförslaget i första hand mer vanemässig

• Sida 20
•  Original

Prop. '1982/83: 141 20

verksamhet men också mer omfattande enstaka överlåtelser. Å andra sidan skall enligt förslaget straffansvaret inte begränsas till fall där handel med narkotika verkligen främjats. Det skall vara tillräckligt att förfarandet varit ägnat att främja handel med narkotika.

En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget att särskilt straffbelägga främjande av handel med narkotika. Åtskilliga gör dock olika påpekanden i detaljer. De flesta av dessa innebär att det straffbara området enligt förslaget avgränsats alltför snävt genom användande av begreppet handel. Man har ansett att även åtgärder som är ägnade att främja överlå- telser som inte kan betecknas som handel bör föras in under det straffbara området. Vidare har bl.a. RÅ som sin uppfattning framfört att varje befatt- ning med pengar eller annat vederlag för narkotika uttryckligen bör krimi- naliseras och att ansvar i dessa fall bör inträda oavsett om vederlaget avser levererad narkotika eller kommande leveranser.

Vissa remissinstanser ställer sig avvisande eller tveksamma till prome- morians förslag. Sveriges advokatsamfund motsätter sig förslaget med hänsyn till att brottsbeskrivningen enligt förbundets mening är alltför vag och till att de förfaranden som rimligen bör bestraffas kan bestraffas oberoende av den föreslagna bestämmelsen. RFHL är tveksamt till försla- get. Förbundet anser att detta är oprecist och framhåller atten livsstil eller persons levnadssätt i övrigt inte får drabbas av straffansvar. Sveriges domareförbund framhåller, utan att ta direkt avstånd från förslaget, att konsekvenserna av detta inte är tillräckligt belysta i promemorian.

För egen del gör jag följande bedömning. Genom medverkansbestäm— melserna i brottsbalken finns en allmän reglering av i vilka fall främjande av brott kan medföra straffansvar. Vid sidan härav finns särskilda regler som straffbelägger olika fall av s.k. efterföljande delaktighet. Jag avser här straffbestämmelserna om häleri och skyddande av brottsling. De nu berör- da reglerna är formellt mycket vittomfattande. En längre gående kriminali- sering av åtgärder som kan främja brott bör endast genomföras om vä- gande kriminalpolitiska skäl för detta kan påvisas.

l promemorian har enligt min mening på ett övertygande sätt visats att den nuvarande regleringen av narkotikabrott innefattar åtskilliga brister när det gäller straffansvaret för olika åtgärder med anknytning till den illegala narkotikahanteringen. Om. enligt vad jag i huvudsaklig överens- stämmelse med promemorian har förordat, förvärv i överlåtelsesyfte och vissa kvalificerade befattningar görs till särskilda gärningsformer av narko- tikabrott och medverkan liksom försök, förberedelse och stämpling till sådana förfaranden straffbeläggs. tillgodoses emellertid de praktiskt sett mest betydelsefulla behoven av ett vidgat straffansvar.

Vid en bedömning av om ytterligare straffbeläggning bör ske måste beaktas att den grova narkotikabrottsligheten i en helt annan utsträckning än annan grövre brottslighet brukar förövas i organiserade och systema- tiska former där de olika åtgärder som utgör de formella brotten ingår i en

• Sida 21
•  Original

Prop. 1982/83: 141 21

verksamhet som ofta sträcker sig över långa tider. Detta förhållande kan innebära speciella problem såväl bevismässigt som i rättsligt hänseende.

I praktiken har det uppkommit situationer där övertygande bevisning har kunnat förebringas om handlande som utgjort led i en organiserad illegal narkotikahantering men där handlandet inte kunnat knytas till kon- kreta brott på ett sådant sätt att straffansvar kunnat komma i fråga. I sådana fall där förfarandet inte är självständigt straffbelagt är det exempel- vis långtifrån ovanligt att bevisning inte kan förebringas om att ett sådant brott som förfarandet har varit ägnat att främja kommit till stånd. 1 andra fall. som vid befattning med betalningsmedel som härstammar från den illegala narkotikahanteringen, kan problemet istället vara att det inte kan visas annat än att pengarna härstammar från redan fullbordade brott, vilket innebär att ansvar för narkotikabrott är uteslutet. Till belysning av de svårigheter som sålunda kan uppkomma i praktiken kan hänvisas till rättsfallet NJA 1982 s. 164.

Om man vill skapa möjligheter att beivra förfaranden av det slag som jag nu berört, synes det nödvändigt att ge upp kravet på att det alltid skall kunna visas att förfarandet i det konkreta fallet har främjat ett bestämt narkotikabrott.

I modern strafflagstiftning är det långtifrån ovanligt att man straffbeläg- ger gärningar oberoende av om de i det konkreta fallet medfört menliga följder. Många gånger är det tillräckligt för straffansvar att en viss gärning i allmänhet eller ofta får en menlig konsekvens. Straffansvar av detta slag brukar konstrueras så att gärningen sägs vara ”ägnad" att medföra viss menlig följd. Den organiserade narkotikahandeln innebär enligt min me- ning sådana skador för samhället att det är motiverat med ett straffansvar för åtgärder som är ägnade att främja denna.

Som jag har anfört tidigare har vissa remissinstanser ansett att straffan- svar generellt bör gälla för åtgärder som är ägnade att främja överlåtelse av narkotika. En sådan kriminalisering skulle dock enligt min mening föra alltför långt samtidigt som det straffbelagda området skulle bli betänkligt oklart i konturerna. Med den omfattning som narkotikamissbruket har är det ofrånkomligt att personer som har kontakt med missbrukare kan företa en mängd åtgärder som kan sägas vara ägnade att främja-överlåtelser. Straffansvaret bör enligt min mening inskränkas till åtgärder som typiskt sett är ägnade att främja den mer organiserade eller eljest grövre narkotika- brottsligheten. I linje med vad som har föreslagits i promemorian bör en sådan begränsning kunna komma till uttryck genom att det föreskrivs att förfarandet skall ha varit ägnat att främja narkotikahandel.

Med narkotikahandel bör enligt min mening förstås en mer vanemässig eller yrkesmässig överlåtelseverksamhet liksom också sådana större för- värv eller överlåtelser som uppenbarligen förutsätter en organiserad eller eljest mer omfattande avyttringsverksamhet i missbrukarledet. Till sådan handel bör däremot inte räknas tillfälliga överlåtelser av mindre mängder narkotika eller förvärv för eget bruk även om sådana sker vanemässigt.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1982/83: 141 22

Vad därefter gäller de förfaranden som skall vara ägnade att främja narkotikahandel är de mest långtgående alternativen å ena sidan att helt avstå från att närmare precisera dessa och å andra sidan att ange dem genom en uttömmande uppräkning. Det förra alternativet bör med hänsyn till svårigheten att utan närmare ledning avgränsa vad som bör förstås med ett främjande inte komma ifråga. Endast åtgärder som typiskt sett har en mer omedelbar anknytning till den illegala narkotikahanteringen bör falla inom det straffbelagda området. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Mot det senare alternativet talar å andra sidan att det knappast är möjligt att förutse alla slags tänkbara åtgärder som kan förekomma inom ramen för den organiserade illegala narkotikahanteringen och vilka i enskilda fall kan vara svåra att lagföra enligt övriga ansvarsbestämmelser i narkotikastraff- lagen. Redan de olika alternativ som kan överblickas skulle emellertid, om de uppräknas i lagtexten, leda till att denna skulle bli mycket svår- överskådlig.

Med hänsyn härtill anser jag att den lösning som förordats i promemo- rian. en exemplifiering på vissa typfall med angivande av att även andra sådana förfaranden faller under bestämmelsen. bör användas. Härigenom kan klart markeras vilken typ av handlingar som åsyftas. samtidigt som uppenbart straffvärda förfaranden av denna typ kan bestraffas utan hinder av att de inte uttryckligen angetts i lagtexten. Den av mig här förordade lagtekniken förekommer också redan i flera sammanhang inom den cen- trala straffrätten.

I likhet med vad som föreslås i promemorian anserjag att utbjudande av narkotika till försäljning samt förmedling av kontakter mellan säljare och köpare bör anges som exempel på förfaranden som kan medföra straffan- svar. Att bjuda ut narkotika till försäljning kan visserligen i allmänhet bestraffas som stämpling eller annan förberedande åtgärd till överlåtelse. men som påpekats i promemorian finns det vissa undantagssituationer där sådant ansvar inte synes kunna komma i fråga. Det framstår som angeläget att dessa uttryckligen förs in under den här aktuella bestämmelsen.

Att förmedla kontakter mellan säljare och köpare skulle i och för sig i många fall kunna bedömas som medhjälp till förvärv eller överlåtelse av narkotika. Erfarenhetsmässigt har det dock visat sig att det vid denna och andra typer av mellanmansverksamhet kan vara svårt att visa att handlan- det också lett till att ett visst brott verkligen har begåtts. Även sådan förmedlingsverksamhet — som ju utan vidare bör anses utgöra ett allvarligt brott — bör därför uttryckligen nämnas i bestämmelsen.

Enligt promemorians förslag inskränker sig exemplifieringen till de nu nämnda fallen. En annan situation som tagits upp av vissa remissinstanser och som också under senare tid föranlett problem i rättstillämpningen (se NJA 1982 s. 164 och Rättsfall från hovrätterna. RH 73:81) är när någon tagit befattning med vederlag för narkotika. Härstammar vederlagen från redan fullbordade överlåtelser är ansvar för medhjälp till dessa uteslutet.

• Sida 23
•  Original

. Prop. 1982/83: 141 33

Är å andra sidan betalningsmedlen avsedda att användas för förvärv, är enligt gällande lag befattningen med dessa i princip inte heller brottslig. Denna situation förändras emellertid om, som jag har föreslagit förut, förvärv straffbeläggs särskilt. Härigenom blir överlämnande och mottagan- de av pengar eller annat som är avsett för betalning av narkotika straffbart som förberedelse till förvärv. När någon påträffats med pengar eller annat som uppenbarligen har anknytning till den illegala narkotikahanteringen. har det dock i praktiken visat. sig utomordentligt svårt att fastställa om just dessa är avsedda för framtida förvärv liksom om de har mottagits på ett sådant sätt som förutsätts för förberedelseansvar eller om de härstammar från genomförda överlåtelser. Även med en straffbeläggning av förvärv får det därför antas att det många gånger skulle bli svårt att förebringa bevis- ning om straffbart förfarande vid befattning med pengar från den illegala narkotikahandeln. '

Kurirverksamhet och andra liknande förfaranden med vederlag för ille- galt överlåten narkotika utgör ett viktigt led i den mer organiserade narko- tikabrottsligheten. Även om vederlagen avser redan fullbordade brott är det uppenbart att sådana förfaranden regelmässigt är ägnade att främja illegal narkotikahandel. Det bör enligt min mening stå klart att sådana förfaranden är straffbelagda. Förvaring och befordran av vederlag för narkotika bör därför uttryckligen nämnas som exempel på förfaranden som kan vara straffbara som främjande av narkotikahandel.

Ett särskilt skäl att uttryckligen ta upp befattning med vederlag är att medan befattning med pengar eller andra värden som frånhänts någon genom brott. exempelvis stölder. under vissa förutsättningar kan bedömas som sakhäleri så är detta inte möjligt beträffande befattning med pengar eller annat som använts som vederlag för narkotika. Att befattningen i de senare fallen kan vara väl så straffvärd torde vara uppenbart.

Straffansvar enligt bestämmelsen bör kunna följa oberoende av om befattningen gäller något som är avsett som vederlag eller som redan överlämnats som vederlag. Huruvida vederlaget avser pengar eller annat bör inte heller medföra någon skillnad i bedömningen.

Med den lösning jag här har förordat kommer befattning med vederlag för narkotika inte att kunna bestraffas enligt en bestämmelse av det slag som jag nu har skisserat, om inte åtgärden kan anses ägnad att främja narkotikahandel. De möjligheter att bestraffa befattning med medel som är avsedda för eller fungerat som betalning för narkotika som kommer att finnas genom straffansvar för förberedelse till förvärv av narkotika liksom för vinningshäleri och skyddande. av brottsling är dock enligt min mening tillräckliga för de mindre kvalificerade fall som är fråga om i dessa situa- tioner.

Jag föreslår i enlighet med vad som har anförts nu att det genom en särskild punkt i 1 & narkotikastrafflagen straffbeläggs att bjuda ut narkotika till försäljning. förvara eller befordra vederlag för narkotika. förmedla

• Sida 24
•  Original

Prop. 1982/83: 141 ' 24

kontakter mellan säljare och köpare eller företa någon annan sådan åtgärd. allt under förutsättning att förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel.

Ett par remissinstanser har ansett att det bör klargöras bättre i vilka fall medverkansreglerna och i vilka den självständiga gämingsformen bör till- lämpas. Även jag anser att detta bör belysas närmare i sammanhanget.

Vad som blir utmärkande för den självständiga gämingsformen är att det för ansvar inte krävs att gärningen har främjat narkotikahandel utan att det är tillräckligt att den har varit ägnad att främja sådan handel. Med hänsyn härtill framstår det för mig, i motsats till vad som synes förutsatt i prome- morian. som naturligt att det endast skall dömas för medverkan. om det är utrett att den aktuella åtgärden verkligen främjat överlåtelser eller förvärv och förutsättningar för ansvar för medverkan till dessa gärningar föreligger i övrigt. Också medverkan till framställning av narkotika liksom till kvalif- cerad befattning med sådan kan naturligtvis i enskilda fall vara ägnad att främja narkotikahandel. Med hänsyn till den särskilda straffbeläggningen av sådana förfaranden är det enligt min uppfattning följdriktigt att det också i dessa fall döms för medverkan till de aktuella gärningsformerna när förutsättningarna härför föreligger. och inte för främjande av narkotika- handel. En annan sak är att förfaranden som nu sagts kan ingå som led i en verksamhet som sammantagen är att bedöma som främjande av handel med narkotika. Denna utgångspunkt bör föranleda att den aktuella bestäm- melsen lagtekniskt placeras efter övriga gärningsformer utom det okvalifi- cerade innehavsbrottet. som jag återkommer till i det följande. Härigenom ges en antydan om att gämingsformen i princip är subsidiär till föregående gärningsformer.

I fråga om försök. förberedelse och stämpling till förvärv eller överlå- telse ställer sig situationen något annorlunda. Straffskalorna-för dessa fall är lägre än för fullbordade narkotikabrott. Med hänsyn härtill lär vid konkurrens mellan å ena sidan försök. förberedelse eller stämpling och å den andra främjande av narkotikahandel den sistnämnda brottstypen vara att tillämpa.

2.8. Innehav av narkotika (l 5 6)

Olovligt innehav av narkotika är f.n. en av narkotikastrafflagens gär- ningsformer. Ingen ändring föreslås i detta hänseende i promemorian. Som jag nyss redovisat har dock i promemorian föreslagits att mera kvalificera- de befattningar med narkotika skall utgöra en särskild gärningsform. vid vilken även osjälvständiga brottsformer kan medföra ansvar. Härigenom skulle kriminaliseringen av innehav få självständig betydelse i huvudsak vid innehav för eget bruk samt vissa andra mindre ingripande befattningar med narkotika.

Endast ett fåtal remissinstanser har berört frågan om innehavsbrotten.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1982/83: 141 ' 25

Rikspolisstyrelsen har ifrågasatt om straffansvar för de osjälvständiga brottsformerna inte borde införas också i fråga om innehavsbrottet.

För egen del instämmerjag i promemorians förslag. Om, i enlighet med vad jag i linje med promemorieförslaget har förordat i det föregående. vissa fall som innefattar en mera kvalificerad befattning med narkotika utbryts till en självständig gärningsform, tillgodoses enligt min mening de behov som finns att kunna döma till ansvar för osjälvständiga brottsformer. Genom denna konstruktion skapas vidare möjligheter att mer konkret ange vilka förfaranden som ansvaret gäller i dessa fall. Innehavsbrottet är där- emot av sådant slag att betydande svårigheter skulle uppstå att med en godtagbar precision ange vilka förfaranden som exempelvis ett generellt medverkansansvar i praktiken skulle omfatta. Resultatet skulle sannolikt bli en överkriminalisering. Jag vill emellertid i sammanhanget understryka att allt innehav av narkotika. även i små mängder och för eget bruk är och bör vara straffbelagt.

2.9. Oaktsamma förfaranden (3 a &)

F.n. är endast sådana gärningar som begås uppsåtligen straffbelagda enligt narkotikastrafflagen. I promemorian föreslås att den som av grov oaktsamhet begår annat narkotikabrott än innehav skall dömas för vårds- - löshet med narkotika. Straffet föreslås bli böter eller fängelse i högst sex månader. Exempel på sådan Vårdslöshet kan vara att någon gömmer eller förvarar narkotika utan vetskap om att det rör sig om narkotika. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. '

Straffbeläggningen av oaktsamma förfaranden innebär att också oakt- sam medverkan till narkotikabrott blir straffbar. Härigenom kan straff komma i fråga för den som exempelvis fungerat som kurir för instruktioner eller köpeskilling och som inte insett men väl bort inse att förfarandet ingick som ett led i en illegal narkotikahantering.

Av de remissinstanser som särskilt uttalar sig om förslaget i denna del tillstyrker de flesta förslaget. Några remissinstanser ifrågasätter emellertid om inte straffmaximum bör höjas till exempelvis fängelse i två år. Härige- nom skulle överensstämmelse nås med vad som gäller vid motsvarande smugglingsbrott. Häktning och anhållande Skulle då kunna ske för brottet. En remissinstans, Stockholms tingsrätt. anser att bestämmelsen inte be- hövs. Enligt tingsrätten kan bestämmelsen bli svår att tillämpa.

Själv anserjag det liksom flertalet av de remissinstanser som har gått in på frågan motiverat att införa straffansvar för oaktsamma förfaranden. Sådant straffansvar kan i vissa situationer komma i fråga för förfaranden som utgjort ett väsentligt led i mer omfattande narkotikatransaktioner. Med hänSyn härtill anserjag. även om oaktsamma förfaranden i allmänhet torde ha ett mer begränsat straffvärde. att det straffmaximum om sex månaders fängelse som föreslagits i promemorian är alltför lågt. Å andra

• Sida 26
•  Original

Prop. 1982/83: 141 26

sidan bör vid en nykriminalisering, som det här är fråga om. en viss försiktighet iakttas i fråga om tillämplig straffskala. För egen del anserjag att straffskalan för de oaktsamma förfarandena nu bör bestämmas till böter eller fängelse i högst ett år. Med en sådan straffskala öppnas också möjlig- heterna att enligt vanliga regler tillgripa anhållande och häktning, när förhållandena påkallar detta.

2.10. Försök, förberedelse och stämpling (4 &)

Försök. förberedelse och stämpling till narkotikabrott och grovt narkoti- kabrott är f.n. straffbara utom när det gäller innehav av narkotika.

I promemorian föreslås endast den direkta ändringen att stämpling till vanligt narkotikabrott inte längre skall vara straffbar. I allmänhet är nämli- gen stämpling straffbar enbart vid gärningar som typiskt sett innefattar mycket kvalificerade skador och av mycket högt straffvärde.

Promemorians förslag innebär emellertid en betydande förändring ge- nom att försök och förberedelse blir straffbara vid de nya självständiga gärningsformerna. Detsamma gäller stämpling om grovt brott föreligger. Det straffbara området utvidgas härigenom väsentligt.

De remissinstanser som kommenterar promemorians förslag anser samt- liga att stämpling till normalbrottet även i fortsättningen bör vara straffbar.

Jag instämmer med remissinstanserna i att nuvarande bestämmelser bör behållas. Stämpling bör sålunda även i fortsättningen vara straffbar även vid normalbrottet.

2.11. Medverkan (5 &)

Medverkan till annat brott mot narkotikastrafflagen än innehav är f.n. straffbar. l promemorian föreslås att medverkan inte skall vara straffbar. om huvudbrottet bedöms som narkotikaförseelse. Å andra sidan utvidgas enligt förslaget medverkansansvaret väsentligt genom att också medver- kan till de föreslagna nya gärningsformerna blir straffbar.

Endast ett fåtal remissinstanser kommenterar förslaget i denna del. Ett par av dem har ingen erinran mot förslaget. RÄ anser att endast medver- kan till innehav bör undantas från straffbarhet. Hovrätten för Nedre Norr- land anser att medverkan till innehav bör vara straffbar.

Jag delar RÅ: s uppfattning att de nuvarande bestämmelserna i sak bör bibehållas. Medverkan till narkotikaförseelse bör sålunda vara straffbar i den mån huvudbrottet inte bedöms innefatta enbart innehav.

2.12. Narkotikabegreppet. Den legala narkotikahanteringen (5 a och 8 55)

I promemorian föreslås inte någon ändring i fråga om vad som skall förstås med narkotika.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1982/83: 141 27

Däremot föreslås att reglerna om straffbara förfaranden inom ramen för den legala narkotikahanteringen, dvs. främst sådana gärningar som sker i strid mot villkor som gäller för tillstånd enligt narkotikaförordningen, med vissa i första hand redaktionellajämkningar. skall föras över till narkotika- förordningen. Som straffskala för sådana förfaranden föreslås böter eller, om brottet är grovt. fängelse i högst ett år. Denna straffskala överensstäm- mer med vad som redan gäller för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet i ansökan om tillstånd enligt narkotikaförordningen lämnar oriktig uppgift rörande förhållande av betydenhet.

De aktuella förslagen har endast kommenterats närmare i något enstaka remissyttrande.

Vad först gäller frågan hur narkotikabegreppet bör regleras, måste beak- tas att narkotikastrafflagen idag utgör en central strafflag både i så måtto att den tillämpas i ett stort antal fall och med hänsyn till att ansvar enligt lagen ofta medför mycket ingripande påföljder. Föreskrifter om brott och rättsverkan av brott skall enligt regeringsformen meddelas genom lag. Narkotikastraftlagens tillämpningsområde bestäms i ett väsentligt hänse- ende av vad som är att anse som narkotika. Övervägande skäl synes därför tala för att regeringsformens lagkrav gör sig gällande även när det gäller narkotikabegreppet, åtminstone så till vida att den grundläggande regle- ringen bör ha lagform.

I narkotikastrafflagen och varusmugglingslagen preciseras f.n. narkoti- kabegreppet genom hänvisningar till narkotikaförordningen, som är en av regeringen meddelad författning. Enligt förordningens 1 & förstås med narkotika dels sådana läkemedel och hälsofarliga varor som på grund av sina starkt vanebildande egenskaper eller lättheten att kunna omvandlas i varor med sådana egenskaper är föremål för internationell kontroll enligt en av Sverige biträdd överenskommelse, dels sådana varor som enligt förordnande av regeringen förklarats skola anses som narkotika.

Av vad jag förut har anfört framgår att denna reglering såvitt gäller dess återverkan på straffbestämmelserna inte är tillfredsställande utifrån de normgivningsprinciper som har kommit till uttryck i regeringsformen . Jag finner det naturligt att man i samband med de förhållandevis betydande ändringar i den straffrättsliga regleringen som är aktuella i detta samman- hang för över den grundläggande bestämningen av vad som är att anse som narkotika till lag. Närmast till hands synes då ligga att bestämmelser i ämnet tas in i narkotikastrafflagen . En sådan placering är visserligen inte idealisk med hänsyn till att narkotikabegreppet är grundläggande även för den legala narkotikahanteringen. men någon bättre lösning synes åtminsto- ne f.n. inte erbjuda sig. Jag förordar därför att en bestämmelse om vad som avses med narkotika tas in i narkotikastrafflagen . Den bör i sak kunna bygga på den nuvarande föreskriften i narkotikaförordningen. En justering bör dock ske på det sättet att de grundläggande förutsättningarna för att en vara skall anses som narkotika framgår av själva lagen.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1982/83: 141 - 28

Vad därefter angår ansvarsbestämmelserna för brottsliga förfaranden inom ramen för den legala narkotikahanteringen har dessa f.n. fängelse i straffskalan och så bör uppenbarligen vara förhållandet även i fortsättning- en. Bestämmelserna skall då enligt regeringsformen meddelas genom lag. I motsats till vad som föreslås i promemorian anserjag det naturligt att även denna reglering tas upp i narkotikastrafflagen. I lagen bör också uttryckli- gen föreskrivas att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehav och annan befattning med narkotika för medicinskt eller vetenskapligt ändamål och därvid som villkor för befattning föreskriva att särskilt tillstånd lämnas.

Den avgörande skillnaden mellan den direkt illegala narkotikahantering- en och straffbara förfaranden inom ramen för legal narkotikahantering är att de förra avser fall när någon över huvud taget inte är berättigad att ta befattning med narkotikan medan de senare avser förfaranden i strid mot sådana föreskrifter som gäller för befattning som någon i och för sig är berättigad till. Det straffbara områdets omfattning är alltså i de senare fallen beroende av de generella föreskrifter som gäller för legal befattning med narkotika liksom av sådana speciella föreskrifter som kan knytas till ett särskilt tillstånd. Kriminaliseringen bör lämpligen avgränsas på det sättet att den får avse åsidosättanden av sådana föreskrifter som meddelats angående legal befattning med narkotika.

Genom att åsidosättanden av föreskrifter görs till föremål för särskild straffbeläggning måste en ny straffskala bestämmas för dessa fall. I huvud— saklig anslutning till vad som gäller enligt narkotikaförordningen bör denna utgöra böter eller fängelse i högst ett år. Det bör härvid uppmärksammas att, om någon som i och för sig är berättigad till viss hantering av narkotika gör sig skyldig till gärningar som helt ligger vid sidan av vad han har rätt att göra, förfarandet regelmässigt får anses som olovligt. Det innebär att ansvar för narkotikabrott, med härtill anknutna straffskalor. kan följa.

Under straffbestämmelsen bör också föras in att någon lämnar oriktiga uppgifter i ärende om tillstånd (se 13 5 2 mom. första stycket narkotikaför- ordningen).

I motsats till vad som gäller enligt nuvarande lagstiftning bör ansvar för åsidosättanden av föreskrifter kunna komma i fråga redan vid oaktsamhet.—

Däremot bör någon särskild straffbeläggning av försök. förberedelse eller stämpling inte komma i fråga. Frågan om i vilket skede straffrättsliga ingripanden bör kunna ske får i stället uppmärksammas vid utformningen av de olika föreskrifterna för legala befattningar med narkotika. Som redan framhållits bör dock även fortsättningsvis finnas ett särskilt straffansvar för lämnande av oriktiga uppgifter i ärende'om tillstånd.

Straffbestämmelser som avser åsidosättanden av föreskrifter är riktade mot den som är berättigad att ta viss befattning med narkotika. Sådan rätt gäller. vid sidan av innehav för personligt bruk som läkemedel, regelmäs- sigt verksamheter av det slaget att även andra än den formellt berättigade

• Sida 29
•  Original

Prop. 1982/83: 141 _ 29

kommer att ha befattning med narkotikan. Oavsett hur ett visst åsidosät- tande av en föreskrift skett är dock normalt den formellt berättigade, i allmänhet den som innehar ett särskilt tillstånd. att bedöma som gärnings- man. Straffbestämmelsen är också i princip exklusivt riktad mot den berättigade — eller den som företräder denne — varför annan som har deltagit i förfarandet enligt de principer som gäller för s.k. företagaransvar normalt inte skall ställas till ansvar. Brottsbalkens medverkansregler skall . ' under sådana omständigheter inte tillämpas. En annan sak är att det väl kan förekomma att den som kommer i kontakt med narkotika inom ramen för en verksamhet som i och för sig är legal kan göra sig skyldig till olovliga förfaranden med narkotikan och härigenom vara förfallen till ansvar för- narkotikabrott.

2.13. Förverkande (6 5)

Promemorian innehåller inte några förslag till ändringar av förverkan- dereglerna.

Vissa av remissinstanserna har dock tagit upp även förverkandefrågor. De flesta av dessa har därvid framfört önskemål om att vidgade möjligheter skulle tillskapas att förklara egendom förverkad som använts för missbruk eller annan hantering av narkotika. F.n. anses nämligen i allmänhet inte haschpipor. kokainskedar. vågar och liknande kunna förklaras förverkade även om de har använts vid befattning med narkotika. eftersom de inte anses utgöra sådana hjälpmedel vid brott som avses i förverkandebestäm— . melsen. _

Möjligheterna till-sådana förverkanden som remissinstanserna efterlyst kommer, även om inte någon ändring genomförs av bestämmelserna om förverkande. att utvidgas, om de förslag till ändringar av det straffbara området som jag här har lagt fram genomförs. I och med att kvalificerade befattningar med narkotika straffbeläggs självständigt kommer någon tve- kan inte att föreligga om att egendom som använts som hjälpmedel vid sådana befattningar kan förklaras förverkad. Även om en utvidgning av förverkandemöjligheterna därigenom inträder. innebär dock de aktuella ändringarna inte att haschpipor eller andra föremål som använts för miss- bruk skulle kunna förklaras förverkade. Inte heller torde normalt sådana föremål som använts vid befattning som endast ingår som ett led i vad som är att anse som ett straffbart innehav kunna förklaras förverkade. Jag delar den av remissinstanserna uttalade uppfattningen att all egendom som an- vänts vid missbruk eller annan befattning med narkotika som varit föremål för brott enligt lagen bör kunna förklaras förverkad.

I sammanhanget bör beaktas att föremål av det aktuella slaget ofta påträffas i samband med att ingripanden görs mot s.k. knarkarkvartar eller . i samband med att narkotika vars ägare är okänd påträffas. Vägande skäl kan därför anföras för att samma förenklade förfarande bör vara tillämpligt

• Sida 30
•  Original

Prop. 1982/83: 141 .. 30

i de nu aktuella fallen som det som redan gäller för narkotika samt injek- tionssprutor och kanyler. '

Enligt min mening bör det således föreskrivas att föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika skall kunna förklaras förverkade. En föreskrift härom bör intas i 6 & tredje stycket. De särskilda föreskrifter om ett förenklat förfarande som gäller enligt 7 & tredje stycket bör göras tillämpliga också på egendom som kan antas vara förverkad på den nu angivna grunden.

En annan fråga som vid olika tillfällen föranlett problem vid rättstillämp- ningen gäller förverkande av betalningsmedel som har anknytning till narkotikatransaktioner. I flera fall har förekommit att domstolar inte ansett sig kunna förklara sådana medel förverkade i situationer där det med goda skäl kan anses stötande att medlen har behövt återlämnas (jfr t.ex. NJA 1982 s. 164 där högsta domstolen hävde ett beslag avseende 240 900 kr under uttryckligt angivande att utgången var oberoende av om det kunde hållas för visst att pengarna hade anknytning till affärer med narkotika). Också i denna fråga kommer emellertid de ändrade straffbestämmelserna att innebära att förverkandefrågan kommer i ett nytt läge.

Möjligheterna till förverkande av betalningsmedel för narkotika inskrän- ker sig nu i princip till sådan betalning som redan erlagts till säljaren. Detta beror på att endast överlåtelse men inte förvärv av narkotika är straffbe- lagt. Om förvärv straffbeläggs, kommer det emellertid bli möjligt att förkla- ra också sådana medel förverkade som är avsedda för förvärv av narkotika i de fall dessa utgör förlag för brottet. Också sådant vederlag som någon erhållit för att genomföra ett straffbart förvärv kommer att kunna förver- kas såsom vinning av brott. Även bestämmelserna om ansvar för främ— jande av narkotikahandel och kvalificerad befattning med narkotika med- för vidgade möjligheter till förverkande av medel med anknytning till narkotikaaffärer. '

Även om man beaktar att den ändring i straffbestämmelserna som jag har föreslagit i enlighet härmed medför en väsentlig utvidgning av förver- kandemöjligheterna, finns det situationer där medel som klart varit av- sedda att användas för straffbart förvärv av narkotika inte kan förklaras förverkade på de nyss angivna grunderna trots att förfarandet har fortskri- dit till ett straffbart stadium. Om exempelvis polisen gör ett nedslag strax innan en narkotikaaffär skall avslutas och förvärvaren ännu har kvar det tilltänkta vederlaget, kan detta, om det inte kan visas utgöra förlag för förvärvet. inte förklaras förverkat som vinning av brott även om förvär- varen är ansvarig för försök till förvärv.

Det kan emellertid ifrågasättas om inte egendom som är avsedd att utgöra vederlag för ett förvärv av narkotika i situationer av detta slag kan anses som sådant hjälpmedel för brott som kan förverkas. Lagen innehål- ler ingen begränsning i fråga om vad slags egendom som kan utgöra sådant hjälpmedel. Däremot torde krävas att egendomen varit avsedd som ett mer

• Sida 31
•  Original

Prop. 1982/83: 141 31

direkt medel för själva den brottsliga gärningen. Det är mer sällan som pengar och liknande fyller denna funktion. I allmänhet används sådant i stället just som förlag eller vederlag för brottet och kan också som sådant förverkas. Just vid förvärv utgör emellertid ersättningen ett direkt hjälp- medel för att genomföra den brottsliga gärningen och goda skäl talar då för att den också borde kunna förverkas på denna grund.

För att förverkande skall kunna komma i fråga krävs emellertid också att detta är påkallat till förebyggande av brott eller att särskilda skäl eljest föreligger. Vid tillkomsten av de nuvarande reglerna om förverkande i brottsbalken diskuterades om förverkande av hjälpmedel borde kunna komma i fråga endast om det var påkallat till förebyggande av brott. Att förklara betalningsmedel förverkade på denna grund torde knappast kunna komma i fråga. I likhet med vad som gäller enligt narkotikastrafflagen bibehölls emellertid möjligheten att förklara ett hjälpmedel förverkat även när annars särskilda Skäl föreligger. Avsikten var att det även fortsätt- ningsvis skulle vara möjligt att förklara ett hjälpmedel förverkat i sådana fall där det skulle framstå som stötande att den brottslige fick behålla hjälpmedlet. Av intresse i förevarande sammanhang är också att det var just med hänsyn till denna regel som man behöll möjligheten till att, i stället för att förverka hjälpmedlet, förklara dess värde förverkat. Om värdet av ett hjälpmedel kan förklaras förverkat. synes det berättigat att anta att också ett hjälpmedel som utmärks just av att det varit avsett att användas som betalningsmedel för en straffbelagd transaktion skall kunna bli före- mål för förverkandeförklaring.

En förutsättning för att ett sådant förverkande skall kunna komma i fråga är dock att fråga verkligen är om viss individualiserad egendom som varit avsedd för förvärvet liksom givetvis Också att förfarandet fortskridit så långt att det är ansvarsgrundande.

Frågan om betalningsmedel kan förklaras förverkade på den grunden att de utgjort hjälpmedel torde inte heller påverkas av att det i narkotikastraff- lagen talas om föremål i motsats till brottsbalken , där det i stället talas om egendom som använts som hjälpmedel. Det synes dock lämpligt att i detta sammanhang anpassa terminologin i narkotikastrafflagen till den som an- vänds i brottsbalken .

I ett viktigt hänseende avviker emellertid förverkandebestämmelserna i narkotikastrafflagen från motsvarande bestämmelser i brottsbalken . l brottsbalken föreskrivs att förverkande också kan ske av egendom med vilken tagits befattning som utgör brott enligt brottsbalken . Bestämmelsen har ansetts erforderlig för att de föremål skall kunna förklaras förverkade med vilka någon har tagit en sådan befattning som utgör förberedelsebrott. Med de ändrade straffbestämmelser för narkotikabrott som jag föreslagit kan förberedelsebrotten väntas få en större betydelse än f.n. Befattning med vederlag kan som tidigare utvecklats också vara straffbar som främ- jande av narkotikahandel. Någon tvekan bör inte råda om att förverkande

• Sida 32
•  Original

Prop. 1982/83: 141 32

bör kunna ske i dessa situationer. I narkotikastrafflagen bör därför införas en motsvarande bestämmelse som den som finns i brottsbalken.

Sammanfattningsvis har jag kommit till den uppfattningen att, om de ändringar beträffande kriminaliseringen som här har förslagits blir genom- förda, möjligheterna att förklara pengar och annat med anknytning till narkotikaaffärer förverkade kommer att åtvidgas på ett sådant sätt att de omedelbara praktiska behov som föreligger blir tillgodosedda. Enligt vad jag har inhämtat kommer narkotikakommissionen att under sitt fortsatta arbete ta ställning till frågan om behov föreligger på längre sikt av ytterliga- re utvidgningar av förverkandereglerna och till hur reglerna i så fall bör utformas.

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i narkotikastrafflagen(1968: 64),

2. lag om ändring i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling. Förslaget under 2 har upprättats efter samråd med chefen för finansde— partementet. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bila- ga 3 .' '

4. Specialmotivering

4.1. Förslaget till lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968: 64)

1 &

Enligt förslaget skall endast olovliga förfaranden bedömas enligt före— varande paragraf. Gärningar som innebär åsidosättande av föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 5 andra stycket skall i stället bedömas enligt 5 a 5. .

Paragrafen blir enligt förslaget uppdelad 1 punkter. Det bör anmärkas att ett visst förfarande i enlighet med allmänna principer kan vara att bedöma som ett brott även om det faller under två eller flera av straffbestämmel- sens olika punkter. Av gärningsbeskrivning och domskäl måste självfallet

' Bilagan har uteslutits här. Frånsett några redaktionella ändringar är förslagen likalydande med dem som är fogade till propositionen.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1982/83: 141

'.'.) '.'-)

framgå vari det straffbara förfarandet bestått. Däremot är inte avsikten att någon viss punkt skall behöva citeras i själva domslutet; detär här tillräck- ligt att paragrafen åberopas.

- Punkt 1

Punkt 2

I stället för tillverkning straffbeläggs framställning av narkotika. Härige- nom markeras i anslutning till rättspraxis att sådana förfaranden som avvägning och ompackning, vilka utgör tillverkning enligt den terminologi som används i socialstyrelsens narkotikakungörelse. inte faller under den aktuella punkten. Förfaranden av detta slag blir enligt förslaget i stället att bedöma enligt punkt 4. '

Med framställning förstås enligt förslaget. i motsats till vad som gäller beträffande tillverkning enligt gällande rätt. också sådan framställning som sker genom odling av narkotiska växter.

Straff enligt denna punkt skall endast följa om narkotikan har varit avsedd för missbruk. Med missbruk förstås konsumtion som inte har stöd i en i vederbörlig ordning utfärdad ordination. Om en narkotisk växt odlas som prydnadsväxt eller i viltvårdssyfte är förfarandet således inte straff- bart som framställning. Däremot kan ansvar för innehav av narkotika följa i sådana fall (jfr NJA 1981 s. 519).

Punkt 3 _

Att förvärv av narkotika straffbeläggs innebär en nykriminalisering. Angående innebörden av begreppet förvärv fårjag hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.5 ). För ansvar förutsätts att förvärvet skett i överlåtelsesyfte. Om förvärvet gäller narkotika som är avsedd för eget bruk kan således inte ansvar följa enligt denna punkt. Förvärvaren kan emellertid om han har fått narkotikan i sin besittning dömas för innehav av narkotikan.

Punkt 4

Att vissa kvalificerade befattningar med narkotika straflbeläggs särskilt innebär inte någon egentlig nykriminalisering med hänsyn till att samtliga förfaranden som faller under punkten enligt gällande rätt är straffbara som innehav. Avsikten med förslaget är att göra det möjligt att i mer kvalifice- rade fall döma till ansvar även för de osjälvständiga brottsformerna.

Tolkningen av vilka slags befattningar som faller in under den aktuella punkten bör ske med restriktivitet. Varje förflyttning med narkotika är inte att betrakta som en transport och varje mer varaktig befattning kan inte anses utgöra ett förvarande. I princip bör för tillämpning av punkten 3 Riksdagen 1982/83:15aml. Nr 141

• Sida 34
•  Original

Prop. 1982/83: 141 34

krävas att speciella och någorlunda ingripande åtgärder som i vart fall haft befattningen med narkotika som ett väsentligt ändamål har vidtagits eller. om fullbordanSpunkten inte har uppnåtts. varit avsedda att vidtas.

Det är också avsett att restriktivitet skall iakttas när det gäller att föra in något annat förfarande under punkten än dem som uttryckligen räknas upp. Detta markeras genom att det föreskrivs att vid sidan av de exempel som ges endast annan sådan befattning kan medföra ansvar. Det skall alltså här vara fråga om en befattning som till sin typ är likartad de uppräknade.

En förutsättning för ansvar är slutligen att fråga inte är om narkotika som är avsedd för eget bruk. Vid befattning med sådan narkotika kan endast ansvar för innehav komma i fråga. Om någon är förvunnen till ansvar för brott enligt den aktuella punkten kan emellertid ansvar för exempelvis anstiftan också komma i fråga för den person för vilkens bruk narkotikan varit avsedd.

Punkt 5

Det föreslagna straffansvaret för vissa former av förfaranden ägnade att främja narkotikahandel innebär en nykriminalisering. Vad som avses med narkotikahandel har behandlats i den allmänna motiveringen. där bestäm- melsen också i övrigt har kommenterats ( avsnitt 2.7 ).

l punkten anges tre exempel på förfaranden som kan vara ägnade att främja narkotikahandel. Varje sådant förfarande är dock inte ägnat att främja narkotikahandel. Det krävs att det visas att förfarandena kan antas ha haft eller kunnat få anknytning till transaktioner av sådan omfattning eller frekvens att de skulle kunna betecknas som narkotikahandel.

De exempel på förfaranden som anges kunna vara straffbara enligt punkten är samtliga sådana som typiskt sett har en mer omedelbar anknyt- ning till omsättningen av narkotika och som i detta hänseende har en viss konkretion. Genom att endast andra sådana förfaranden anges kunna medföra ansvar markeras att motsvarande krav måste ställas på dessa förfaranden. Utanför det straffbara området faller således sådana förfaran- den som måhända kan antas främja narkotikahandeln i stort men som inte har anknytning till konkreta transaktioner. Allmänt lovprisande av eller reklam för narkotikamissbruk. instruktioner om hur narkotika brukas. allmänna beskrivningar av var och hur narkotika brukar säljas och andra förfaranden av detta slag berörs alltså inte av kriminaliseringen. Att flera personer i samråd beslutar sig för att genomföra ett narkotikabrott. t.ex. förvärv. eller att någon erbjuder sig att utföra ett brott är inte heller förfaranden som till sin typ är likartade de uppräknade. I sådana fall kan emellertid dömas för stämpling. Vad gäller reklam för narkotika kan ytter- ligare anmärkas att frågan om ett särskilt förbud häremot f.n. övervägs av yttrandefrihetsutredningen (jfr KU 1981/82: 3).

• Sida 35
•  Original

Prop. 1982/83: 141 35

Punkt 6 Att innehav av narkotika utgör ett straffbart förfarande innebär ingen ändring i förhållande till gällande rätt. Många fall som idag är att bedöma som innehav blir emellertid enligt förslaget ansvarsgrundande redan enligt någon av de tidigare punkterna. i första hand punkt 4. Som jag tidigare har varit inne på innebär detta normalt inte att flera brott skall anses föreligga i ett fall av denna typ.

Huruvida ett visst förfarande som innefattar innehav också faller under någon av de tidigare punkterna är av praktisk betydelse närmast för situa- tioner då fråga uppkommer om straffansvar för någon osjälvständig brotts- form. I fall då det däremot endast gäller att fastställa huruvida ett narkoti- kabrott enligt l & föreligger är det i och för sig tillräckligt för ansvar att förfarandet kan visas utgöra ett olovligt innehav. Huruvida förfarandet formellt också faller under exempelvis punkt 4 saknar i dessa fall i allmän- het egentlig praktisk betydelse. Många gånger är det givetvis också lättare att dokumentera att gärningsmannen olovligen innehaft narkotikan än att han också gjort sig skyldig till ett förfarande som faller under någon av de tidigare punkterna. Det får därför förutses att i praktiken den lösningen ofta väljs att det olovliga innehavet läggs till grund för åtal också i sådana fall där ett förfarande som faller under någon av de andra punkterna kan föreligga.

I det förslag som lades fram i promemorian formulerades den aktuella punkten så att den avsåg den som "eyes!" innehar narkotika. Som påpe- kats av ett par remissinstanser kan mot den nyss angivna bakgrunden en sådan avfattning föranleda missförstånd och onödiga svårigheter bl.a. vid utformningen av åtal för fall då förfarandet kan anses falla även under någon av de tidigare punkterna i paragrafen. Med hänsyn härtill har ordet eljest inte medtagits här.

3 a & Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt

2. l 1.

Att gärningar som avses i l & kan medföra ansvar också om de begås av grov oaktsamhet innebär en nykriminalisering. Förfaranden som endast innefattar innehav är undantagna från det straffbara området.

Att någon skulle överlåta narkotika av grov oaktsamhet torde i praktiken knappast inträffa. Däremot lär det väl kunna tänkas situationer där någon. utan att kunna sägas ha haft uppsåt. har medverkat till en överlåtelse. Det torde vara långtifrån ovanligt att personer deltar vid överlåtelser som inkasserare och liknande utan att ha vetskap om bakgrunden till de upp- drag som de utför.

Ansvar för framställning av narkotika förutsätter att narkotikan är av-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1982/83: 141 36

sedd för missbruk. Något ansvar för oaktsamt framställande av narkotika kan härigenom knappast i praktiken komma i fråga. Däremot kan ansvar för oaktsam medhjälp till framställning av narkotika aktualiseras i olika situationer. En förutsättning för sådant ansvar är dock att den tilltalade bort inse inte endast att han genom sitt handlande främjade framställning av narkotika utan också att denna var avsedd för missbruk.

Motsvarande gäller i fråga om straffansvar för oaktsamma förfaranden vid förvärv av narkotika. Genom att ansvar förutsätter att överlåtelsesyfte har förelegat kan ansvar för gärningsmannaskap knappast i praktiken komma i fråga. ()aktsam medhjälp till förvärvet kan däremot medföra ansvar, om den tilltalade hade bort inse inte endast att hans handlande främjade ett förvärv men också att detta skedde i överlåtelsesyfte.

Kvalificerade befattningar med narkotika kan givetvis ske av oaktsam- het liksom sådana befattningar också kan främjas av oaktsamhet. Straffan- svaret är i sådana fall normalt inte beroende av den begränsning av detta som ligger i att fråga skall vara om narkotika som inte är avsedd för eget bruk. Sådan narkotika som exempelvis transporteras av en kurir. som inte insett men bort inse att fråga var om narkotika, ärju inte avsedd för dennes eget bruk. Straffansvar är endast uteslutet i sådana fall då det rent faktiskt förelegat avsikt att narkotikan skulle användas till eget bruk. Förutom vid kurirverksamhet kan ansvar för oaktsamma förfaranden. i gärningsman- naskap eller som medhjälp. bli aktuellt vid exempelvis tillhandahållande av gömställen eller preparerade transportmedel.

Också i fråga om förfaranden ägnade att främja narkotikahandel kan ansvar för oaktsamma förfaranden aktualiseras vid såväl gärningsmanna- skap som medverkan. En förutsättning för ansvar är emellertid att den tilltalade bort inse inte bara den faktiska innebörden av sitt handlande utan också att detta varit ägnat att främja narkotikahandel.

] ringa fall skall inte dömas till ansvar. Skulle förfarandet om det utförts med uppsåt endast varit att bedöma som narkotikaförseelse bör normalt ansvar inte komma i fråga vid oaktsamhet. Detsamma gäller om det förfa- rande som främjats endast är att bedöma som narkotikaförseelse.

4 %

De ändringar som föreslås är av redaktionell art och avser att klargöra att ansvar enligt paragrafen också kan komma i fråga vid försök. förbere- delse och stämpling till de nya gärningsformer som föreslagits i l & l—5.

5 5 .

De ändringar som föreslås är av redaktionell art och avser att klargöra

• Sida 37
•  Original

Prop. 1982/83: 141 37

att ansvar enligt paragrafen också kan komma i fråga vid medverkan till de nya gärningsformer som föreslagits i ] 5 1—5 samt att medverkansbestäm- melserna också gäller sådana oaktsamma förfaranden som avses i 3 a 5.

5 a få

Det straffbara området omfattar i princip sådana åsidosättanden av föreskrifter som idag bedöms enligt l ä och de förfaranden som är särskilt straffbelagda i narkotikaförordningen (se 13 & förordningen). Det blir enligt förslaget inte nödvändigt att inordna överträdelser av föreskrifter under någon av de särskilda gärningsformerna i l 5. Vad som utgör brott blir omedelbart beroende av de föreskrifter som gäller i det särskilda fallet.

Föreskrifterna kan vara av såväl generell karaktär, som exempelvis de föreskrifter som finns i narkotikaförordningen och socialstyrelsens narko— tikakungörelse. som utfärdade i det särskilda fallet. Föreskrifterna kan avse också andra förhållanden än den direkta hanteringen av narkotikan. Den som exempelvis underlåter att föra sådana anteckningar ,som avses i 9.5 narkotikaförordningen kan dömas till ansvar enligt bestämmelsen.

Bl.a. med hänsyn till att straffansvaret utvidgas till att också avse oaktsamma förfaranden har i andra stycket intagits en föreskrift om att det inte skall dömas till ansvar i ringa fall. Härigenom bortfaller också behovet av att. såsom i gällande bestämmelser, uttryckligen begränsa ansvaret för lämnande av oriktiga uppgifter i ett tillståndsärende till fall där dessa rört förhållande av betydenhet.

I paragrafen anges uttryckligen att denna är subsidiär till övriga straff- bestämmelser i narkotikastrafflagen liksom till ansvarsbestämmelserna i varusmugglingslagen.

6 i? Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 2.13.

Andra stycket

Förslaget innebär en anpassning av narkotikastrafflagens förverkande- bestämmelser till motsvarande bestämmelser i brottsbalken. I likhet med vad som gäller enligt brottsbalken bör möjligheten att förklara sådan egen- dom förverkad med vilken tagits befattning som utgör brott enligt lagen uttryckligen behandlas. En föreskrift om detta har tagits in som en ny andra mening. Föreskriften tar närmast sikte på förberedelsebrott men kan också vara av betydelse vid sådan befattning med vederlag för narkotika som utgör främjande av narkotikahandel.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1982/83: 141 38

Tredje stycket

Haschpipor, kokainskedar. vägar och liknande föremål som använts vid narkotikamissbruk eller annars vid hantering av illegal narkotika har enligt gällande rätt i många fall inte ansetts kunna förklaras förverkade, eftersom de inte bedömts utgöra sådana hjälpmedel som avses i andra stycket. I fråga om injektionssprutor och kanyler har emellertid införts en särskild reglering i förevarande stycke som gör att dessa kan förklaras förverkade oberoende av om de utgjort hjälpmedel av detta slag. Den nu föreslagna regleringen innebär att också andra föremål än injektionssprutor och ka- nyler som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika kan förklaras förverkade under samma förutsätt- ningar som injektionssprutor och kanyler. En förutsättning för förver- kande är att föremålen påträffas hos någon som begått brott enligt lagen eller i utrymme som disponeras av honom eller i förbindelse med narkotika som har varit föremål för brott enligt lagen. För-verkande kan således inte utan vidare ske av exempelvis haschpipor som innehas som souvenirer.

7 5

Enligt förslaget skall samma regler som nu gäller i fråga om beslag av injektionssprutor och kanyler också tillämpas i fråga om de andra föremål som enligt förslaget skall kunna förklaras förverkade enligt 6 & tredje stycket. Den viktigaste innebörden av detta är att åklagare, i de fall ett åtal ej väcks. kan pröva om egendomen skall vara förverkad. Han skall i så fall meddela skriftligt förordnande härom. Anmäls missnöje med förordnandet inom en månad från dagen för förordnandet, skall åklagaren väcka talan om egendomens förverkande.

8 &

Andra stycket innebär att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall meddela föreskrifter om den legala narkotikahanteringen. Föreskrifter som berättigar till befattning med narkotika får endast medde- las för medicinskt eller vetenskapligt ändamål. Som förutsättning för viss befattning med narkotika kan föreskrivas att särskilt tillstånd lämnas.

Ikraftträdande m.m.

Några särskilda övergångsbestämmelser har inte ansetts påkallade. I fråga om straffbestämmelserna följer av 5 & lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken att den lag skall tillämpas som var gällande när

• Sida 39
•  Original

Prop. 1982/83: 141 39

gärningen företogs, om inte de nya bestämmelserna skulle medföra en mildare behandling. Att så skulle bli fallet med det här framlagda förslaget torde inte inträffa. De nya bestämmelserna blir då tillämpliga endast ifråga om gärningar som begåtts efter ikraftträdandet medan äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om gärningar som företagits före ikraftträdandet.

Motsvarande avses gälla också i fråga om bestämmelserna om förver- kande. Detta framgår visserligen inte uttryckligen av lagen om införande av brottsbalken men följer direkt av 2 kap. l0 få första stycket regeringsfor- men. Någon" särskild övergångsbestämmelse om detta har därför inte an— setts behövlig. '

4.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1960: 418) om straff för varu- smuggling

] och 3 åå

Med anledning av att den grundläggande definitionen av vad som avses med narkotika enligt förslaget flyttas från narkotikaförordningen till narko- tikastrafflagen föreslås en redaktionell ändring i paragraferna.

5. Hemställan Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968164). 2. lag om ändring i lagen (1960: 418) om straffför varusmuggling.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1982/83: 141 40

' Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL ' vid sammanträde 1983-03—03

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin,justitierå- det Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen förjustitiedepartemen- , tet Rainer beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i narkotikastrafflagen(1968: 64). 2. lag om ändring i lagen (l960: 418) om straff för varusmuggling.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av docenten Dag Victor. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1982/83: 141 41

Utdrag J USTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

regeringssammanträde l983-03-l0

Närvarande: statsministern Olof Palme. ordförande. och statsråden ]. Carlsson. Lundkvist. Feldt. SigUrdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wal- lén, Peterson. Andersson. Rainer. Boström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Thunborg

Föredragande: statsrådet Rainer

Proposition om ändringar i narkotikastrafflagen(1968: 64)

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till 1. lag om ändring i- narkotikastrafflagen(1968: 64). 2. lag om ändring i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling. Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin- ran och hemställer att regeringen. efter vissa redaktionella ändringar. föreslår riksdagen att anta förslagen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden ' har lagt fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 17 februari 1983.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1982/83: 141 42

Bilaga ]

Sammanfattning av brottsförebyggande rådets prome- moria (BRÅ PM 1982: 2) Narkotikabrott

Narkotikabrottsligheten har på ganska kort tid fått en central ställning inom kriminalpolitiken i Sverige. Så sent som på 1950-talet utgjorde den endast ett marginellt problem. Idag utgör den det helt dominerande områ- det för en växande och mycket grov. organiserad brottslighet. Närmare hälften av alla som döms till mer än två års fängelse har någon form av narkotikabrott som huvudbrott. En stor del av den grova brottsligheten i övrigt har också ett intimt samband med den illegala narkotikahanteringen.

Särskilda straffbestämmelscr för förfaranden med narkotika finns i nar- kotikastrafflagen och varusmugglingslagen. Narkotikastrafflagen trädde i kraft år 1968 och har därefter reviderats vid flera tillfällen. Ändringarna har dock i huvudsak inskränkt sig till straffskalorna. De straffbelagda gärning- arna är fortfarande desamma som vid lagens tillkomst. I princip inskränker sig dessa till de fall då någon olovligen tillverkar. överlåter. saluhåller eller innehar narkotika. Gärningsbeskrivningarna går tillbaka på äldre förord- ningar som i första hand var avsedda att reglera den legala narkotikahan- teringen.

Mot den nu skisserade bakgrunden har det framstått som naturligt att inom ramen för den enligt särskilt regeringsuppdrag vid BRÅ bedriva översynen av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet ta upp frågan om narkotikastraffbestämmelserna motsvarar de berättigade krav som kan ställas på dessa.

I promemorian konstateras att strafflagstiftningen i huvudsak inte utgör något hinder för en effektiv och väl fungerande brottsbekämpning. Det framhålls dock också att lagstiftningen i flera hänseenden är oklar och i vissa fall behäftad med vad som närmast framstår som luckor i lagen. Med hänsyn härtill framstår det som angeläget att bestämmelserna överarbetas.

Med hänsyn till narkotikabrottens stora kriminalpolitiska betydelse kun- de det framstå som naturligt att dessa skulle regleras i den centrala straffla- gen ( brottsbalken . BrB). En sådan förändring skulle dock kräva ett mer ingående utredningsarbete. Ett sådant har inte ansetts böra ske inom ramen för rådets översyn. De reformbehov som föreligger synes dock kunna tillgodoses också genom justeringar av gällande lagstiftning. De förslag söm läggs fram i promemorian är av denna karaktär.

Narkotikastrafflagens gärningsformer har ursprungligen tillkommit för och anpassats till en reglering av den legala narkotikahanteringen. l prakti— ken har de dock i dag sin helt dominerande betydelse i fråga om den illegala hanteringen. En anpassning av lagtexten till detta faktum är påkallad. För att underlätta en sådan föreSIås att överträdelser inom den legala narkoti- kahanteringen bryts ut från narkotikastrafflagens tillämpningsområde och i

• Sida 43
•  Original

Prop. 1982/83: 141 43

stället regleras i narkotikaförordningen. Det straffbara området lämnas härvid i detta hänseende i princip orubbat menjusteringar görs vad gäller de subjektiva rekvisiten. tillämpligheten av osjälvständiga brottsformer och tillgängliga straffskalor. Justeringarna innebär en anpassning till vad normalt gäller för lagstiftning av motsvarande karaktär.

Vilka ämnen som utgör narkotika är legalt uttömmande definierat. Här- igenom kan nya ämnen med starkt narkotiska effekter under ett över- gångsskede falla utanför narkotikastrafflagens tillämpningsområde.

Tillverkning och försäljning av sådana ämnen kan på detta sätt vara straffria. Problemet diskuteras i promemorian utan att något förslag till lagändring läggs fram. Som underlag för eventuell vidare debatt redovisas dock en lagtekniskt möjlig väg att förhindra att stötande konsekvenser uppstår.

Vad gäller narkotikastrafflagens gärningsformer innebär förslaget att överlåtelse och innehav. som är de som helt dominerar i rättspraxis. lämnas orubbade. Överlåtelsebrottet placeras som den centrala gärnings- formen.

Beträffande tillverkning av narkotika föreslås att i lagen i stället talas om framställning av narkotika. I narkotikakungörelsen anges vad som är att förstå med tillverkning. Häri ingår förfaranden som avvägning och om- packning. Vad gäller den illegala narkotikahanteringen bedöms dock så- dana gärningar regelmässigt inte som tillverkning. Ändringen innebär alltså i princip en anpassning till rättspraxis.

I ett hänseende är dock förslaget avsett att ändra rättsläget. Odling av narkotika. exempelvis cannabisplantor. är i dag endast att bedöma som innehav av narkotika. Detta innebär att exempelvis försök. förberedelse och medverkan till sådant brott. även om förfarandet i det enskilda fallet framstår som grovt. inte är ansvarsgrundande. Enligt förslaget skall även odling anses vara framställning av narkotika. Härigenom kan ansvar för bl. a. försök och medverkan komma i fråga.

Ansvaret begränsas dock av att framställningen måste varit avsedd för missbruk. Beträffande sådana odlingar som sker i viltvårdssyfte eller lik- nande. som i och för sig är förbjudna. utökas straffansvaret inte.

Gärningsformen saluhållande fyller en ytterst begränsad självständig roll i rättspraxis. Detta är förståeligt med hänsyn till att försök och förberedel— se till överlåtelse straffbelades vid narkotikastrafflagens tillkomst. Saluhål- lande av narkotika föreslås därför utgå som självständig gärningsform. _

I ett mindre antal fall kan emellertid straffbeläggningen av saluhållande fylla ett självständigt behov. Dessa fall liknar i flera hänseenden en typ av förfaranden som enligt polis och åklagare blivit allt vanligare och som inneburit problem för de rättsvårdande myndigheterna. Fråga är om s.k. mellanmän som utan att själva vara direkt inblandade i överlåtelser tillhan- dagår köpare och säljare med informationer och tjänster. Man förmedlar kontakter. bidrar till finansieringen eller underlättar på annat sätt den

• Sida 44
•  Original

Prop. 1982/83: 141 I 44

illegala hanteringen. I många fall kan det vara svårt att döma dessa mellan- män för medverkan till konkreta brott. Förfarandena kan dock många gånger vara starkt straffvärda. Med hänsyn härtill föreslås en särskild straffbeläggning av den som bjuder ut narkotika till försäljning. förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar annan sådan åtgärd som är ägnad att främja handel med narkotika. Under straffbeläggningen faller inte allmänt lovprisande av narkotikamissbruk. allmänna beskrivningar av var och hur narkotika försäljs och liknande åtgärder som endast på ett mer indirekt sätt kan förväntas påverka narkotikahandeln.

Förvärv av narkotika är inte särskilt straffbelagt. Åtminstone normalt lär inte heller ansvar för medverkan till överlåtelse kunna ifrågakomma för en förvärvare. Först i och med att han innehar narkotikan blir straffansvar aktuellt. Detta förhållande kan medföra stötande konsekvenser. Det är exempelvis tveksamt om den som lämnar en kurir en stor penningsumma för inköp av narkotika kan straffas för sitt handlande. om polisen griper kuriren med narkotikan innan denna överlämnats till huvudmannen. Bl. a. med hänsyn härtill föreslås att förvärv av narkotika straffbeläggs. När fråga endast är om förvärv av narkotika för eget bruk är det dock tillräck- ligt att straffansvaret inträder i och med innehavet. Straffbeläggningen har därför begränsats till sådana fall där förvärvet sker i överlåtelsesyfte.

Ett ofta omvittnat problem med narkotikastrafflagen är att försök. förbe- redelse och medverkan till innehavsbrott inte är straffbelagt. Vid det dominerande antalet innehavsbrott. som är av förhållandevis ringa beskaf- fenhet. uppkommer inga egentliga olägenheter. I många fall är emellertid. särskilt när narkotikan är avsedd för överlåtelse. också innchavsbrotten av allvarlig beskaffenhet. Att den som i sådant fall t. ex. tillhandahåller göin- ställe för narkotikan kan undgå ansvar kan framstå som stötande.

Med hänsyn härtill föreslås att vissa kvalificerade befattningar med narkotika straffbeläggs särskilt. Fråga skall vara om att någon bearbetar. förpackar. transporterar. döljer. förvarar eller tar annan sådan befattning med narkotika. Dessutom krävs att narkotikan kan antas vara avsedd för överlåtelse. För sådana fall som nu sagts kan enligt förslaget ansvar följa också för försök. förberedelse. stämpling och medverkan.

I motsats till exempelvis olovliga befattningar med stöldgods och smug- gelgods. som är straffbara redan vid oaktsamhet. är narkotikabrott endast straffbart när uppsåt förelegat. I allmänhet har detta inte medfört några olägenheter. I vissa fall synes dock ett straffansvar vara motiverat. Det gäller exempelvis den kurir som transporterar en försändelse som han inte insett. men haft starka skäl att inse. innehåller narkotika.

Över huvud taget förefaller straffansvar många gånger kunna vara moti- verat vid fall som de facto innebär oaktsam medverkan till grova narkoti- kabrott. Med hänsyn härtill föreslås i promemorian en viss straflbelägg- ning av narkotikabrott redan på oaktsamhetsplanet.

Ansvar för försök. förberedelse och stämpling skall. som redan fram-

• Sida 45
•  Original

Prop. 1982/83: 141 45

gått. kunna komma i fråga även vid de nya gärningsformer som förslaget innefattar. Detta innebär en klar utvidgning av straffansvarsområdet. Utan att något förslag läggs fram diskuteras vidare öm underlåtenhet att avslöja grovt narkotikabrott borde straffbeläggas. Å andra sidan föreslås att an- svaret för stämpling inskränks till att avse grovt narkotikabrott.

Beträffande medverkan utvidgas straffansvaret på ett motsvarande sätt genom att också medverkansansvar kan komma i fråga vid de föreslagna nya gärningsformerna. Även här föreslås dock en begränsning av straffan- svaret genom att medverkan till narkotikaförseelse generellt undantas från straffansvar.

Frågan om straffskalorna för narkotikabrott har inte ansetts böra tas tipp i denna promemoria. I anslutning till en diskussion om det okvalificerade innehavsbrottet ifrågasätts dock. utan att några förslag läggs fram. om inte straffskalorna för narkotikaförseelse och narkotikabrott borde justeras. Avsikten med detta skulle emellertid inte vara att åstadkomma någon förskjutning i Straffmätningspraxis.

Illegal in- och utförsel av narkotika regleras inte i narkotikastrafflagen utan i varusmugglingslagen. I promemorian diskuteras om inte alla illegala förfaranden med narkotika borde regleras på ett ställe.. Några förslag i frågan läggs dock inte fram. Den enda ändring som föreslås är en anpass- ning av stämplingsansvaret till vad som föreslagits beträffande narkotika- brott.

I promemorian behandlas slutligen förhållandet mellan olika narkotika— brott och mellan narkotikabrott och annan brottslighet.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1982/83: 141 46