NJA 2006 s. 128
Fråga om resning i ett av hovrätt avgjort ärende om domvilla, när sökanden i resningsärendet åberopat en omständighet som hovrätten bort beakta ex officio.
Skånes Hantverk & Yrkesskolor AB väckte vid Göteborgs tingsrätt talan mot G.J. och yrkade förpliktande för denne att till bolaget utge skadestånd med 319 770 kr jämte ränta. Som grund för talan åberopades att G.J., såsom anställd med ansvar för den exekutiva ledningen av verksamheterna och med ensam firmateckningsrätt, utan befogenhet därtill ingått ett leasingavtal vilket orsakat bolaget skada motsvarande det yrkade beloppet.
Efter kungörelsedelgivning av stämning med föreläggande att inkomma med skriftligt svaromål meddelade tingsrätten tredskodom i målet den 23 januari 2003. Domen vann laga kraft.
G.J. klagade över domvilla i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade undanröjande av tredskodomen.
Hovrätten fann i beslut den 8 december 2003 att förutsättningarna för kungörelsedelgivning hade brustit och att G.J. således inte rätteligen hade delgivits stämningsansökningen innan tredskodomen meddelades. Hovrätten undanröjde därför enligt 59 kap. 1 § första stycket 2 RB tredskodomen på grund av domvilla och förordnade att målet skulle tas upp på nytt av tingsrätten.
Högsta domstolen
Skånes Hantverk och Yrkesskolor AB ansökte i en den 18 november 2004 till HD inkommen skrift om resning i domvilloärendet och yrkade undanröjande av hovrättens beslut.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Katarina Delin, föreslog i betänkande följande beslut:
Av handlingarna framgår att grunden för bolagets skadeståndstalan i tvistemålet är att G.J. överskridit sina befogenheter som anställd. G.J:s klagan över domvilla borde således, enligt 2 kap. 3 § tredje stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, ha prövats av Arbetsdomstolen. Med hänsyn till att bolagets nu aktuella ansökan har inkommit mer än sex månader efter det att hovrättens beslut vann laga kraft, är HD emellertid förhindrad att nu ta ställning till om det har förekommit något rättegångsfel som kan föranleda att beslutet undanröjs på grund av domvilla (59 kap. 1 § första stycket 1, 2 § och 4 § RB).
Bolaget har som grund för sin resningsansökan i första hand gjort gällande att hovrättens ledamöter gjort sig skyldiga till tjänstefel genom att uppta och behandla G.J:s klagan över domvilla och att detta kan antas ha inverkat på målets utgång. I andra hand har bolaget gjort gällande att den omständigheten att G.J. varit anställd av bolaget inte åberopats i hovrätten, att åberopandet av omständigheten sannolikt skulle ha lett till en annan utgång samt att bolaget haft giltig ursäkt att inte åberopa omständigheten i hovrätten. En fråga är således vilken inverkan på utgången som förfarandet har haft respektive den eventuella nya omständigheten skulle ha haft.
Enligt 5 kap. 3 § lagen om rättegången i arbetstvister är RB:s bestämmelser om rättegången i dispositiva tvistemål tillämpliga när inte annat är särskilt föreskrivet. Av 10 kap. 20 a § RB framgår att om rätten i samband med att en ansökan ges in finner sig sakna behörighet att ta upp målet eller att i annan ordning pröva ansökan men att en annan domstol skulle vara behörig, skall ansökan lämnas över till den domstolen, om sökanden inte har något att invända mot detta och det inte heller finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Bestämmelsen bör enligt motiven ges en analog tillämpning beträffande ansökningar om resning eller återställande av försutten tid liksom vid klagan över domvilla (prop. 1995/96:115 s. 129, 132). Det kan antas att hovrätten, om behörighetsfrågan hade uppmärksammats, efter att ha hört G.J. skulle ha överlämnat hans klagan över domvilla till Arbetsdomstolen.
Det saknas anledning att anta att Arbetsdomstolen, om den hade prövat G.J:s klagan över domvilla, skulle ha kommit till en annan utgång än hovrätten gjort (se NJA 1997 s. 270). Redan av det skälet skall bolagets resningsansökan lämnas utan bifall (jfr NJA 1985 s. 649).
HD avslår resningsansökningen.
Domskäl
HD (justitieråden Munck, Regner, referent, Victor, Nyström och Calissendorff) meddelade den 23 mars 2006 följande slutliga beslut:
Resning kan beviljas också i ärende om domvilla, om åtgärden fyller en praktisk funktion (se HD:s beslut den 14 februari 2006 i mål Ö 4330- 05, NJA 2006 s. 37).
Grunden för bolagets skadeståndstalan i tingsrätten var att G.J. överskridit sina befogenheter som anställd i bolaget. G.J:s klagan över domvilla skulle enligt 2 kap. 3 § tredje stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister prövas av Arbetsdomstolen. Hovrätten borde därför enligt grunderna för 10 kap. 20 a § RB självmant ha överlämnat klagan till Arbetsdomstolen (se prop. 1995/96:115 s. 132) i stället för att pröva klagan i sak. Ärendet har därmed tagits upp av hovrätten trots att det förelegat ett sådant rättegångshinder som enligt 59 kap. 1 § första stycket 1 och 4 § RB utgör grund för att undanröja en domstols beslut på grund av domvilla. Frågan huruvida det i hovrätten förekommit rättegångsfel som kan föranleda att beslutet undanröjs på grund av domvilla, kan emellertid enligt 59 kap. 2 § andra stycket RB inte nu prövas av HD. Bolaget har inte heller klagat över domvilla utan ansökt om resning.
En resningsansökan kan grundas på samma omständigheter som kan utgöra grund för domvilla (jfr NJA 1997 s. 270). De resningsgrunder som bolaget åberopat synes vara avsedda att hänföra sig till punkt 1 och 3 i 58 kap. 1 § första stycket RB. Punkt 1 avser bl.a. det fallet att en ledamot av rätten gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse. Att hovrättens ledamöter när de handlade ärendet inte överlämnade klagan över domvilla till Arbetsdomstolen utan prövade denna klagan kan emellertid inte anses utgöra vare sig brott eller tjänsteförseelse som kan utgöra grund för resning.
Punkt 3 i nyss nämnda paragraf ger möjlighet till resning om en omständighet som inte tidigare har förebragts åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till annan utgång. En ytterligare förutsättning för resning är att parten gör sannolikt att han vid den domstol som meddelat avgörandet eller genom fullföljd från denna inte kunnat åberopa omständigheten eller att han annars haft giltig ursäkt att inte göra detta (andra stycket i samma paragraf).
Den omständigheten att G.J. varit anställd i bolaget och att skadeståndsanspråket grundades på hans handlande i anställningsförhållandet framgick av stämningsansökningen i tvistemålet och måste förutsättas ha varit förebringad i hovrättens ärende om klagan över domvilla utan att den åberopades där. Det kan därför knappast hävdas att omständigheten i förevarande fall kan betraktas som ”ny” vid tillämpning av resningsgrunden i punkt 3 såvitt avser hovrättens avgörande. Oavsett hur man ser på den frågan bör noteras att nyhetskravet i punkt 3 skall ses mot bakgrund av att resningsreglerna bygger på uppfattningen att omständigheter om möjligt skall åberopas under den ordinarie processen (jfr prop. 1939:307 s. 27), i detta fall i domvilloärendet. Bolaget har i hovrätten kunnat åberopa att tvistemålet gällde en arbetstvist och att därför Arbetsdomstolen och inte hovrätten borde pröva klagan över domvilla. Det har inte gjorts sannolikt att bolaget hade giltig ursäkt att inte åberopa denna omständighet i hovrättens ärende, även om hovrätten bort beakta den ex officio. Resning kan därför inte beviljas med stöd av punkt 3 i 58 kap. 1 § första stycket RB.
Slutligen finns skäl att med anledning av det som bolaget åberopat i HD också anmärka att resning inte kan beviljas med stöd av den bestämmelse i nyss nämnda paragraf som gäller rättstillämpning som uppenbart strider mot lag (första stycket punkt 4), eftersom bolagets ansökan om resning inte gjorts inom sex månader från det att beslutet i hovrättens ärende vann laga kraft (58 kap. 4 § andra stycket RB).
Med hänsyn till det anförda avslår HD resningsansökningen.
HD:s beslut meddelat: den 23 mars 2006.
Mål nr: Ö 4708-04.
Lagrum: 58 kap. 1 § RB.
Rättsfall: NJA 1997 s. 270 och NJA 2006 s. 37.