lagen.nu

NJA 2006 s. 16

Tryckfrihetsmål. I en artikel om utredningen av mordet på Olof Palme lämnades uppgifter om en polisman som medverkat i utredningen vilka var ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Uppgiftslämnandet har ansetts försvarligt, och skälig grund har ansetts föreligga för uppgifterna, som hämtats från ett betänkande av en statlig utredning.

Tidningen Aftonbladet publicerade onsdagen den 28 februari 2001 en artikel under rubriken ”Högerextremismen och mordet på Olof Palme, del 1 - Ville inte polisen göra sitt bästa?” I artikeln finns - i anslutning till referat av Granskningskommissionen (GK) för brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme (SOU 1999:88) - bl.a. följande textavsnitt:

”När det gäller 33-åringen tilldelades polisinspektör B.W. en central roll. Han hade, enligt GK, dömts för misshandel och urkundsförfalskning i samband med tjänsten och i en uppmärksammad narkotikaaffär hade han 1983 lånat pengar av huvudmannen under och efter målets avgörande.”

Stockholms tingsrätt

B.W. förde efter stämning å Aftonbladets ansvarige utgivare A.G. och Aftonbladet Hierta AB (bolaget) vid Stockholms tingsrätt talan om skadestånd under åberopande av det här ovan återgivna textavsnittet ur Aftonbladet vilket han gjorde gällande innefattade förtalsbrott. B.W. yrkade i själva saken att tingsrätten på grund av att hans integritet blivit kränkt skulle förplikta A.G. och bolaget solidariskt att till honom utge 200 000 kr jämte ränta.

A.G. och bolaget bestred att det påtalade avsnittet innefattar förtal. De gjorde därvid gällande att publiceringen varit försvarlig och att de uppgifter som lämnats varit sanna eller att det i vart fall funnits skälig grund för dessa. På grund härav yrkade de att käromålet skulle ogillas.

Beträffande yrkat skadestånd godtog de inte något belopp såsom skäligt i och för sig.

Tingsrätten (chefsrådmannen Leif Carbell, rådmannen Anders Davidsson och tf. rådmannen Charlotte Björklund jämte jury) anförde i dom den 7 november 2003:

Domskäl

Tingsrätten har hållit huvudförhandling i målet under medverkan av jury. På frågan - att besvaras med ja eller nej - huruvida det påtalade textavsnittet enligt 7 kap. 4 § 14 TF jämte 5 kap. 1 § BrB är brottsligt såsom förtal, har juryn skriftligen svarat ja.

Eftersom juryn funnit att förtalsbrott föreligger, ska enligt bestämmelserna i TF även rätten pröva frågan härom.

B.W. har på egen begäran hörts under sanningsförsäkran. Skriftliga uttalanden av Pressombudsmannen (PO) och Pressens Opinionsnämnd har föredragits i erforderliga delar. Tvenne läkarintyg samt s. 611 i betänkandet SOU 1999:88 har likaledes föredragits.

Tingsrättens bedömning

Genom de påstådda uppgifterna i Aftonbladet utpekas B.W. som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. De utgör därmed förtal enligt 5 kap. 1 § första stycket BrB.

I målet är ostridigt att uppgifterna så gott som ordagrant hämtats från en statlig utredning, Granskningskommissionen för brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme (SOU 1999:88). I utredningsbetänkandet är dock B.W. inte utpekad med namn, utan där kallas han ”utredningsman V”.

PO fann vid sin granskning av artikeln att B.W., både genom sin tidigare yrkesutövning och genom sitt författarskap, har en sådan ställning i offentligheten att inga pressetiska invändningar kan riktas mot att han namnges i samband med en kritisk bedömning av hans insatser i utredningen av mordet på Olof Palme. Tingsrätten delar PO:s uppfattning beträffande denna fråga och finner sålunda att det i och för sig var försvarligt att i sammanhanget lämna uppgift om B.W:s namn.

Uppgiften att B.W. dömts för misshandel i samband med tjänsten är ostridigt riktig. Det är likaledes ostridigt att ett åtal mot B.W. för urkundsförfalskning lämnats utan bifall. Uppgiften att B.W. dömts för detta brott är alltså inte sann. Beträffande den påstådda penningtransaktionen i samband med en narkotikaaffär är det oklart vad som egentligen inträffat.

Lämnas uppgifter som utgör förtal om en namngiven person måste - om uppgifterna sedermera visar sig vara osanna - de faktiska omständigheter eller källor som ligger till grund för publiceringen kunna tillmätas en förhållandevis hög grad av trovärdighet, för att den som lämnat uppgiften ska anses ha haft skälig grund för denna och därmed kunna undgå ansvar.

Källan till de uppgifter som lämnas om B.W. i Aftonbladets artikel är, enligt vad som uttryckligen där anges, en statlig utrednings officiella betänkande. I dess framställning lämnas uppgifterna dock inte fristående, utan de dokumenteras genom en källhänvisning till en promemoria som efter förfrågningar från den tidigare s.k. Palmekommissionen år 1995 upprättats av internutredningsgruppen vid polismyndigheten i det distrikt där B.W. tidigare arbetade.

Sakuppgifter som lämnas i statens offentliga utredningar bör, om inte särskilda omständigheter talar däremot, som regel kunna tas för goda, utan att vidare källkontroll ska behöva göras. Det skulle föra för långt och närmast verka förlamande på nyhetsförmedlingen och annan journalistik, om inte ens officiella betänkanden i serien SOU får refereras eller citeras utan att sanningshalten i där förekommande sakuppgifter dessförinnan särskilt kontrolleras. Detta gäller än mera då uppgiften i betänkandet är dokumenterad med hänvisning till angiven officiell källa. Den som vidarebefordrar en sådan uppgift, får alltså - även med beaktande av att beviskravet är förhållandevis högt - anses ha i tillräcklig mån skälig grund för den.

Eftersom det sålunda var försvarligt att lämna uppgift i saken och Aftonbladet och A.G. i tillräcklig mån visat att det fanns skälig grund för den, ska det av B.W. påtalade textavsnittet i Aftonbladets artikel inte bedömas såsom brottsligt. B.W:s talan om skadestånd ska därmed lämnas utan bifall.

Domslut

Käromålet ogillas.

Svea hovrätt

B.W. överklagade i Svea hovrätt och yrkade i själva saken att hovrätten skulle bifalla hans vid tingsrätten förda talan.

A.G. och bolaget motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten (hovrättsråden Gertrud Holmquist, Birgitta Hahn, Lars Sundberg och Hans Nyman, referent) anförde i dom den 4 november 2004:

Hovrättens domskäl

B.W. har i hovrätten, liksom vid tingsrätten, som skriftlig bevisning åberopat utlåtande av Allmänhetens pressombudsman och Opinionsuttalande av Pressens Opinionsnämnd. B.W. har på egen begäran hörts även i hovrätten.

Ansvar för förtal förutsätter att det lämnats uppgifter som är nedsättande för den utpekade. Var det försvarligt att lämna uppgiften och kan det visas att uppgiften var sann eller att det fanns skälig grund för den skall dock inte dömas till ansvar.

Som tingsrätten konstaterat innebär uppgifterna i Aftonbladet att B.W. utpekas som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt och att uppgifterna således uppfyller rekvisiten för förtal.

Bedömningen av om publiceringen varit försvarlig skall inte grundas på om uppgiften var sann eller om det fanns skälig grund för den. Bedömningen skall i stället avse om publiceringen med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet var försvarlig. Frågan huruvida uppgiften var sann eller om det fanns skäl för den ingår i förekommande fall som nästa steg i prövningen.

När det gäller frågan om publiceringen i detta fall var försvarlig kan till en början konstateras att uppgifterna - dock utan att B.W. namngetts - refererats i ett betänkande av en statlig utredning med särskilt uppdrag att granska hur utredningen om mordet på Olof Palme bedrivits. Granskningskommissionen har redovisat uppgifterna om B.W. i samband med en prövning av om det var riktigt av den ansvariga polisledningen att anförtro en polisman som själv hade gjort sig skyldig till brott så viktiga uppdrag som att leda förhören med den vid tillfället huvudmisstänkte för mordet. Mot denna bakgrund står det enligt hovrättens mening klart att det inom ramen för en journalistisk granskning varit försvarligt att återge samma uppgifter. Vid bedömning av frågan om det i sammanhanget var försvarligt att även ange B.W. vid namn måste beaktas att B.W. skrivit och låtit ge ut en bok om mordet på Olof Palme. I boken pekar B.W. ut en annan person som gärningsman, den s.k. 33- åringen, än den som senare kom att åtalas för mordet. Bakom den i boken redovisade teorin ligger uppenbarligen bl.a. att B.W. i egenskap av utredningsman hållit omfattande förhör med 33-åringen, dvs. samma förhållande som föranlett Granskningskommissionens intresse för B.W:s bakgrund. B.W. har härigenom själv, grundat på sin tjänsteutövning, tagit en sådan ställning i offentligheten att det vid en journalistisk granskning av polisutredningen och B.W:s roll i denna har varit försvarligt att namnge B.W.

Den omständigheten att det varit försvarligt att publicera en nedsättande uppgift befriar emellertid från ansvar för förtal endast om det visas att uppgiften var sann eller att det fanns skälig grund för den.

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att sakuppgifter som lämnas i statens offentliga utredningar normalt skall kunna tas för goda utan vidare källkontroll. Särskilt gäller detta om uppgiften inte är av bakgrundskaraktär utan redovisas som underlag för bedömningar och slutsatser inom ramen för utredningens uppdrag. I detta fall har det saknats särskild anledning att anta att vad som angetts i betänkandet om B.W:s bakgrund varit felaktigt. Som tingsrätten angett får Aftonbladet således, till den del uppgifterna inte var riktiga, anses ha haft skälig grund för dem.

B.W:s talan i huvudsaken skall till följd av det anförda lämnas utan bifall. - - -

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Högsta domstolen

B.W. överklagade och yrkade i själva saken att HD skulle bifalla käromålet.

A.G. och bolaget bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Ulrika Ihrfelt, föreslog i betänkande att HD skulle fastställa hovrättens dom.

HD (justitieråden Munck, Regner, Victor, referent, Håstad och Calissendorff) meddelade den 6 februari 2006 följande dom:

Domskäl

Grunden för den skadeståndstalan som B.W. för i målet är en i tidningen Aftonbladet publicerad artikel i vilken uppgavs att B.W., som var polisinspektör, skulle ha dömts för misshandel och urkundsförfalskning i samband med tjänsten samt år 1983 i en uppmärksammad narkotikaaffär ha lånat pengar av huvudmannen under och efter målets avgörande. B.W. har gjort gällande att lämnandet av dessa uppgifter utgör brottsligt förtal enligt de i sak överensstämmande bestämmelserna i 7 kap. 4 § 14 TF och 5 kap. 1 § BrB och därigenom också är skadeståndsgrundande (2 kap. 3 § skadeståndslagen och 11 kap. 1 och 2 §§ TF).

Enligt 5 kap. 1 § första stycket BrB skall den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning dömas för förtal. De uppgifter som lämnats i Aftonbladet om B.W. har uppenbarligen varit ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Publiceringen uppfyller således de i 5 kap. 1 § första stycket angivna rekvisiten och utgör därmed förtal i s.k. teknisk mening. Något annat har inte heller gjorts gällande från svarandena i målet.

Även om rekvisiten i 5 kap. 1 § första stycket är uppfyllda skall emellertid den som lämnat uppgifterna enligt andra stycket i samma paragraf inte dömas till ansvar när det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han dessutom visar att uppgifterna var sanna eller att han hade skälig grund för dem. Svarandena har gjort gällande att omständigheterna varit sådana att det varit försvarligt att lämna de aktuella uppgifterna samt att, i den utsträckning som uppgifterna inte varit sanna, tidningen haft skälig grund för dessa.

Vid prövningen av om det varit försvarligt att lämna uppgifterna skall det i princip bortses från om dessa varit sanna eller om den som lämnat uppgifterna haft skälig grund för dem. Frågan om den som lämnat uppgifterna förmår visa att dessa varit sanna eller att han haft skälig grund för dem skall tas upp till prövning först om det befunnits försvarligt att lämna uppgifterna. (Jfr NJA 1987 s. 285 I.)

Försvarlighetsbedömningen förutsätter en avvägning mellan den enskildes intresse av skydd mot kränkande yttranden och intresset av yttrandefrihet. De i målet aktuella uppgifterna lämnades i en artikel som ingick i en serie av artiklar där utredningen av mordet på Olof Palme granskades. Den polisutredningen har varit föremål för en mycket omfattande debatt och utredningen har också granskats av flera statliga kommissioner. Det står utan vidare klart att utredningen och omständigheterna kring denna hade ett mycket högt allmänintresse som gör att det måste bedömas som försvarligt att i den allmänna debatten lämna uppgifter också om i utredningen inblandade personer i en helt annan utsträckning än vad som gäller vid polisutredningar i allmänhet. De i målet aktuella uppgifterna om B.W. har också hämtats från ett betänkande av en av de statliga kommissioner som granskat polisutredningen och har där lagts till grund för en kritisk värdering av utredningsförfarandet, låt vara att B.W. i betänkandet inte namngavs utan betecknades som utredningsman V. Av betydelse vid bedömningen av om det var försvarligt att publicera B.W:s namn måste också anses vara att denne själv skrivit och låtit ge ut en bok om mordet på Olof Palme som uppenbarligen till stor del grundar sig på hans medverkan i polisutredningen. Sammanfattningsvis finner HD att det med hänsyn till omständigheterna måste anses ha varit försvarligt att lämna de uppgifter som talan grundar sig på.

Vid denna bedömning skall prövas om svarandena i målet har visat att uppgifterna antingen, oberoende av vilken grund som förelegat för dessa, var sanna eller att Aftonbladets utgivare haft skälig grund för uppgifterna.

I målet är ostridigt att B.W. dömts för misshandel i samband med tjänsten. Den uppgiften kan redan med hänsyn härtill inte läggas till grund för ett bifall till käromålet. Vad gäller de övriga uppgifter som ligger till grund för talan har B.W. utan att detta bestritts i målet hävdat att de är osanna. Frågan är under sådana förhållanden om Aftonbladets utgivare vid publiceringen haft skälig grund för uppgifterna.

Som anmärkts ovan har uppgifterna hämtats från ett betänkande av en statlig utredning. Som domstolarna funnit bör sakuppgifter som lämnas i ett sådant sammanhang normalt kunna tas för goda utan närmare källkontroll särskilt om uppgifterna inte är av bakgrundskaraktär utan redovisas som underlag för bedömningar och slutsatser. Det har i detta fall inte framkommit någon omständighet som borde ha givit tidningen särskild anledning att närmare undersöka sanningshalten av de i betänkandet lämnade uppgifterna. Det får mot den bakgrunden anses visat i målet att Aftonbladets utgivare hade skälig grund för uppgifterna när dessa publicerades.

Hovrättens domslut skall därför fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 6 februari 2006.

Mål nr: T 4965-04.

Lagrum: 7 kap. 4 § 14 TF och 5 kap. 1 § BrB.

Rättsfall: NJA 1987 s. 285 I.

Metadata

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2014 s. 808: Universitetsstudenter har i en uppsats lämnat uppgifter om en viss persons brottslighet utan att det funnits skälig grund för uppgifterna. Uppgiftslämnandet har bedömts utgöra förtal. Undantagsregeln...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation