NJA 2007 s. 396

Rättelse i fastighetsregistrets inskrivningsdel. När inteckningar beviljats i fastighet på grundval av en handling som av förbiseende ingivits till inskrivningsmyndigheten har förutsättningar för rättelse ansetts föreligga, då det styrkts att fastighetsägarna inte haft för avsikt att ansöka om inteckningarna.

Inskrivningsmyndigheten i Hässleholm

Genom en handling som inkom till Inskrivningsmyndigheten i Hässleholm den 2 november 2005 ansökte A.E. och J.-Å.E. om två inteckningar i av dem ägda fastigheter. Ansökan var upprättad på Handelsbankens blankett för ansökan i inskrivningsärende. Inskrivningsmyndigheten biföll ansökningen och inskrivning skedde i fastighetsregistrets inskrivningsdel samma dag.

Den 11 november 2005 inkom ytterligare en ansökan om två inteckningar i fastigheterna till inskrivningsmyndigheten. Den nya ansökan utgjorde i alla avseenden en med ansökningen den 2 november 2005 identisk handling bortsett från att det högst upp på dokumentet stod ordet ”Bevakningskopia” och att den var undertecknad av en annan banktjänsteman än den tidigare ansökningen. Ansökningen bifölls och inskrivning skedde i fastighetsregistrets inskrivningsdel samma dag.

Genom en ansökan som den 28 november 2005 inkom till inskrivningsmyndigheten hemställde A.E. och J.-Å.E. om rättelse i fastighetsregistrets inskrivningsdel på sådant sätt att de inteckningar som beviljats den 11 november 2005 skulle avföras ur registret. Till stöd för sin ansökan åberopade de att den handling som inskrivningen grundats på hade skickats från Handelsbanken till inskrivningsmyndigheten av misstag. Sökandena hade aldrig haft för avsikt att få fler än två inteckningar beviljade och de ytterligare pantbrev som utfärdats hade inte heller pantförskrivits.

Inskrivningsmyndigheten inhämtade yttrande från Kammarkollegiet, som i yttrande den 15 december 2005 anförde bl.a.

Av 19 kap. 22 § JB framgår att om fastighetsregistrets inskrivningsdel innehåller någon uppenbar oriktighet som beror på inskrivningsmyndighetens eller någon annans skrivfel, på något liknande förbiseende eller på ett tekniskt fel, skall inskrivningsmyndigheten rätta uppgiften.

För att en uppgift som har förts in i fastighetsregistret skall kunna rättas krävs således att oriktigheten är uppenbar, dvs. oriktigheten skall vara lätt att konstatera för envar vid en snabb granskning av ärendet.

Den ansökningshandling som gavs in till inskrivningsmyndigheten den 11 november 2005 är undertecknad av sökandena och innehåller i övrigt de uppgifter som krävs för att ansökan om inteckning skall kunna beviljas. Att ansökan är markerad med ordet ”bevakningskopia” längst upp i blanketten är inte helt lätt att upptäcka. Utgångspunkten måste vara att en ansökan som kommer in till inskrivningsmyndigheten är allvarligt menad. Även om inskrivningsmyndigheten sett texten ”bevakningskopia” hade det därför förmodligen krävts viss utredning från inskrivningsmyndighetens sida för att ta reda på den verkliga avsikten. Det är därför enligt kollegiets mening inte fråga om en sådan uppenbar oriktighet som kan rättas med stöd av 19 kap. 22 § JB. Kollegiet anser således att inskrivningsmyndigheten inte bör rätta beslutet om inteckning.

Inskrivningsmyndigheten (rådmannen Thed Adelswärd) anförde i beslut den 20 december 2005:

Skäl för beslutet

Sökandena har den 2 november 2005 gett in en i original undertecknad ansökan om inteckning i fastigheterna Trelleborg Västra Torp 11:25 och 11:59, - - -.

Ansökan beviljades av inskrivningsmyndigheten samma dag. De har därefter den 11 november 2005 gett in ännu en i original undertecknad ansökan om inteckning, - - -. Den senare ingivna ansökan hade en med den först ingivna identisk lydelse utom såtillvida att det på den senare ansökan var förtryckt ”Bevakningskopia” överst på blanketten.

Inskrivningsmyndigheten får enligt 19 kap. 22 § JB rätta uppenbara oriktigheter i fastighetsregistret om de beror på myndighetens eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseenden eller på tekniska fel.

Någon anledning för sökande av inteckningar eller andra inskrivningsåtgärder att i original underteckna flera exemplar av ansökningshandlingarna finns knappast. Inskrivningsmyndigheten har därför att utgå från att en i original undertecknad ansökan om inteckning som inkommer till myndigheten är allvarligt menad och att den inte har insänts av misstag. Endast om ansökan innehåller orimliga uppgifter eller det av särskilda skäl är uppenbart att ansökan givits in av misstag har inskrivningsmyndigheten anledning att närmare kontrollera om det förelegat någon misskrivning eller förbiseende från sökandens sida då ansökan gavs in. Så har inte varit fallet med den här aktuella ansökan. Inskrivningsregistret kan inte anses innehålla någon uppenbar oriktighet och begäran om rättelse lämnas därför utan bifall.

Slutligt beslut

Inskrivningsmyndigheten lämnar sökandenas ansökan om rättelse utan bifall.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

A.E. och J.-Å.E. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle bifalla deras begäran om rättelse.

Kammarkollegiet motsatte sig ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Roberth Nordh och Hansereik Romeling, referent, samt tf. hovrättsassessorn Tomas Törnqvist) anförde i beslut den 22 juni 2006:

Skäl för beslutet

Som Inskrivningsmyndigheten angett får rättelse ske av uppenbara oriktigheter i fastighetsregistret om de beror på myndighetens eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende.

Det saknas enligt hovrättens mening anledning att misstro A.E:s och J.-Å.E:s uppgift om att de beviljade inteckningarna (aktnummer 32375 och 32376) har tillkommit efter en ansökan som de inte avsett att göra. Med hänsyn härtill - och oavsett i vilken mån Inskrivningsmyndigheten haft möjlighet att upptäcka misstaget - har fastighetsregistrets inskrivningsdel kommit att innehålla en uppenbar oriktighet. Rättelse av uppgiften skall därför ske genom att inteckningarna avförs ur registret.

Beslut

Hovrätten förordnar att rättelse skall ske i fastighetsregistrets inskrivningsdel på så sätt att de den 11 november 2005 beviljade inteckningarna med aktnummer 32375 och 32376 i fastigheterna Trelleborg Västra Torp 11:25 och 11:59 skall avföras ur registret.

Det ankommer på Inskrivningsmyndigheten att vidta de åtgärder som hovrättens beslut föranleder.

Högsta domstolen

Kammarkollegiet överklagade och yrkade att HD, med ändring av hovrättens beslut, skulle fastställa inskrivningsmyndighetens beslut att lämna ansökan om rättelse utan bifall.

A.E. och J.-Å.E. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Peder Munck, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Domskäl

Skäl

År 1990 utvidgades rättelseinstitutet till att avse även fel som orsakats av annan än inskrivningsmyndigheten.

Såsom hovrätten funnit saknas anledning att misstro A.E:s och J.-Å.E:s uppgift att den ifrågavarande ansökningen gavs in till inskrivningsmyndigheten av misstag. Deras påstående vinner också stöd av den omständigheten att ansökningsblanketten var märkt med ordet ”Bevakningskopia”.

Enligt uppgift från makarnas ombud, bankjuristen E.J., som arbetar på den bank som var ingivare i inskrivningsärendet har pantbreven inte pantförskrivits. Någon egentlig motpart som har anledning att motsätta sig att rättelse sker finns därför inte i ärendet (jfr prop. 1989/90:71 s. 82).

Det får under föreliggande förhållanden anses gagna såväl enskilda som allmänna intressen att de felaktigt tillkomna inteckningarna stryks ur inskrivningsregistret utan onödig omgång. Hinder mot att detta sker i enlighet med bestämmelserna i 19 kap. 22-25 §§ JB föreligger inte. Hovrättens beslut skall därför fastställas.

Domslut

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens avgörande.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Göran Regner, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, referent, och Per Virdesten) meddelade den 31 maj 2007 följande beslut:

Skäl

(De tre första styckena överensstämmer i sak helt med de tre första styckena av inledningen av referatet; red:s anm.)

HD fortsätter: Att en myndighet själv rättar en felaktighet innebär i allmänhet en från processekonomisk synpunkt fördelaktig lösning jämfört med att ändring sker av ett överordnat organ. Som en följd av detta synsätt vidgades år 1990 möjligheten för inskrivningsmyndighet att rätta en uppenbar oriktighet i fastighetsregistrets inskrivningsdel som beror på skrivfel, annat liknande förbiseende eller tekniskt fel till att även gälla i det fall att felet orsakats av någon annan än myndigheten själv (19 kap. 22 § JB). Tidigare hade ansetts att möjligheten att rätta en oriktig inskrivning i huvudsak borde vara begränsad till sådana fall när inskrivningen till följd av skrivfel eller annat liknande förbiseende kommit att strida mot vad som måste antas ha varit den beslutandes vilja, t.ex. på grund av felskrivning vid införingen i fastighetsboken eller på grund av att inskrivningen avvek från de handlingar på vilka beslutet grundades (prop. 1970:20, Del B1, s. 539).

I förevarande fall kan någon anmärkning inte riktas mot inskrivningsmyndighetens beslut; det kan inte anses ha ålegat myndigheten att vidta några särskilda efterforskningar med anledning av att den senast ingivna ansökningen om inteckning angavs vara en bevakningskopia. Vad A.E. och J.-Å.E. anfört om att banken av förbiseende för deras räkning låtit ge in bevakningskopian och att denna inte varit avsedd att utgöra en ansökan om inteckning får emellertid anses styrkt av utredningen i ärendet. Eftersom de inte hade för avsikt att ansöka om inteckningarna i fråga har inskrivningen på grund av bankens förbiseende blivit uppenbart oriktig. Förbiseendet får anses ha varit av den karaktären att det omfattas av 19 kap. 22 § första stycket JB. Med hänsyn härtill föreligger förutsättningar för rättelse av uppgiften i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Hovrättens beslut skall således fastställas.

Domslut

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens avgörande.

HD:s beslut meddelat: den 31 maj 2007.

Mål nr: Ö 2837-06.

Lagrum: 19 kap. 22 § JB.