NJA 2007 s. 475
Käranden har som en tredje grund påstått att hans skadeståndstalan inte stöds på det rättsförhållande som regleras i ett nyttjanderättsavtal med en skiljeklausul utan avser ett anspråk som grundas på vållande genom brott. De faktiska omständigheter som åberopats har bedömts ha direkt anknytning till nyttjanderättsavtalet. Med hänsyn härtill och då de två övriga grunderna enligt lagakraftvunnet beslut skall prövas av skiljemän har allmän domstol ansetts vara obehörig att pröva den tredje grunden.
Mora tingsrätt
Enligt ett den 25 november och den 1 december 1987 dagtecknat avtal mellan B.P. och Gatu och Väg AB gav B.P. bolaget rätt att under tiden 1 december 1987-30 november 1997 ta ut grus, sten och andra väghållningsämnen från ett angivet, B.P. tillhörigt markområde i Malung. Avtalet innehöll bl.a. följande föreskrift: Eventuella tvister avgörs enligt lag om skiljedom.
B.P. ansökte i mars 2001 om stämning på bolaget vid Mora tingsrätt och yrkade skadestånd med 312 500 kr jämte ränta. Enligt B.P. hade bolaget vilselett länsstyrelsen att fatta beslut om täkttillstånd för bolaget för tid efter den 30 november 1997 och härigenom kunnat disponera över B.P:s egendom. Som grund för sin talan åberopade B.P. i första hand att parterna fortfarande befann sig i ett avtalsförhållande och att bolaget genom att bryta mot sin lojalitetsplikt mot B.P. hade ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot denne. I andra hand gjorde han gällande att det förelåg ett avtalsliknande förhållande som medförde skadeståndsskyldighet. I tredje hand åberopade han att den representant för bolaget som hade ansökt om täkttillstånd hade gjort sig skyldig till oredligt förfarande och att bolaget som dennes arbetsgivare var skyldigt att ersätta skada som härigenom tillfogats B.P.
I svaromål yrkade bolaget att tingsrätten skulle avvisa B.P:s talan, eftersom parterna hade avtalat att tvister skulle prövas av skiljemän.
B.P. bestred bolagets avvisningsyrkande.
Domskäl
Tingsrätten (lagmannen Lars-Erik Bergström) anförde i beslut den 18 juli 2003:
Invändningen om skiljeavtal gjordes första gången Gatu och Väg förde talan i själva saken, varför den gjorts i rätt tid och skall prövas.
Därefter konstaterar tingsrätten att hela tvisten har sin rot i det avtalsförhållande som rådde mellan parterna enligt avtalet från 1987. Hade inte avtalet funnits, hade heller inte tvisten kunnat uppkomma, oavsett vilken av de av B.P. åberopade grunderna som läggs till grund för bedömningen. Således är skiljeklausulen i och för sig gällande i tvisten.
Avtalet kan inte ses som annat än en rent affärsmässig uppgörelse mellan parterna och B.P. måste ha haft möjlighet att avstå från att ingå ett täktavtal över huvud taget eller att ingå detta med annan part. Inte heller vad som i övrigt anförts i fråga om parternas inbördes ställning kan göra att skiljeavtalet vore ogiltigt på någon av de åberopade grunderna för detta (se t.ex. NJA 1984 s 229, 1987 s. 639 och 1992 s. 290). Sammanfattningsvis innebär detta att skiljeavtalet utgör rättegångshinder och tingsrätten avvisar därför med stöd av 10 kap. 17 a § RB och 4 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande käromålet.
Svea hovrätt
B.P. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle avslå bolagets yrkande om avvisning av käromålet.
Bolaget bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Magnus Göransson, hovrättsrådet Christina Jacobsson, referent, och tf. hovrättsassessorn Jenny Forkman) anförde i beslut den 11 maj 2004:
Skäl
Som tingsrätten funnit har bolaget framställt sin invändning om rättegångshinder i rätt tid.
B.P. har vid tingsrätten yrkat att bolaget skall förpliktas att till honom utge skadestånd. Tvisten har sitt ursprung i ett nyttjanderättsavtal som ingicks mellan B.P. och bolaget och som avsåg rätt för bolaget att under tiden den 1 december 1987-den 30 november 1997 ta grus, sten och andra väghållningsämnen från en viss fastighet. Enligt en skiljeklausul som fanns intagen i avtalet gäller att ”(e)ventuella tvister avgörs enligt lag om skiljedom”.
Frågan om tvistefrågorna i målet omfattas av skiljeklausulen i nyttjanderättsavtalet mellan B.P. och bolaget får bedömas med utgångspunkt i de omständigheter som B.P. har åberopat till stöd för sin talan vid tingsrätten. B.P. har där gjort gällande i första hand att parterna fortfarande befinner sig i ett avtalsförhållande trots att nyttjanderättsavtalet formellt upphört att gälla och i andra hand att det på grund av bolagets agerande efter nyttjanderättsavtalets upphörande föreligger ett sådant avtalsliknande förhållande som medför skadeståndsskyldighet enligt det positiva kontraktsintresset. Vad B.P. sålunda anfört till stöd för sin talan har ett sådant omedelbart samband med nyttjanderättsavtalet att dess skiljeklausul måste anses tillämplig på dessa tvistefrågor.
B.P. har i sista hand åberopat att en anställd i bolaget har gjort sig skyldig till oredligt förfarande genom att den 30 september 1997 ansöka om täkttillstånd för tiden efter den 30 november 1997 och att bolaget i egenskap av arbetsgivare därigenom har ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt det positiva kontraktsintresset gentemot B.P. Även denna grund har sådant samband med nyttjanderättsavtalet att skiljeklausulen får anses tillämplig. Det sagda innebär att skiljeklausulen är tillämplig på samtliga tvistefrågor i målet.
Inte heller när det gäller frågan om skiljeklausulen är ogiltig gör hovrätten någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort. På grund av det anförda skall B.P:s överklagande avslås.
Slut
Hovrätten avslår överklagandet.
Högsta domstolen
B.P. överklagade och yrkade att HD skulle, med ändring av hovrättens beslut, ogilla bolagets yrkande om avvisning av käromålet.
Bolaget bestred ändring.
HD meddelade prövningstillstånd avseende frågan huruvida skiljeklausulen i avtalet den 25 november och den 1 december 1987 omfattade den av B.P. i tredje hand åberopade grunden. HD meddelade inte prövningstillstånd i målet i övrigt.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Ewa Lindbäck, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl
I det mellan parterna träffade nyttjanderättsavtalet har intagits en skiljeklausul att eventuella tvister avgörs enligt lag om skiljedom. Fråga i målet är omfattningen av denna klausul. Genom HD:s beslut i fråga om prövningstillstånd är slutligt avgjort att de av B.P. i första och andra hand åberopade grunderna för talan skall avgöras genom skiljeförfarande.
Vid tolkning av en skiljeklausul skall vanliga civilrättsliga regler för avtalstolkning tillämpas. I första hand har man att fästa vikt vid vad parterna kan antas ha avsett. Den i nyttjanderättsavtalet intagna skiljeklausulen är inte begränsad till någon särskild fråga såsom tolkning eller tillämpning av avtalet. Klausulen får därmed anses omfatta vad som i samband med kontraktets avslutande och genomförande tilldragit sig mellan parterna. Vad angår kravet på samband måste det finnas ett orsakssamband mellan kontraktet och tvisten av innebörd att om det för avgörandet av tvisten fordras en tolkning av kontraktet så omfattas tvisten av skiljeklausulen.
Den i tredje hand åberopade grunden är utomobligatorisk i det att den inte stöder sig direkt på avtalet. Gatu och Väg Aktiebolag synes dock i ett yttrande till tingsrätten den 23 oktober 2001 göra gällande att den förnyade ansökan om täkttillstånd utfördes inom den tid bolaget enligt avtalet ägde rätt att nyttja grustäkten och vidare att B.P. erhållit förskottsbetalning för grus m.m. som bolaget inte uttagit ur täkten. Svarandens invändning i denna del stöder sig således i någon mån på nyttjanderättsavtalet. Tolkning av nyttjanderättsavtalet torde därför komma i fråga. Den av B.P. i tredje hand åberopade grunden har således ett sådant samband med nyttjanderättsavtalet att den av HD uppställda prejudikatfrågan därför bör besvaras på så sätt att HD förklarar att skiljeklausulen i avtalet den 25 november-1 december 1987 omfattar den av B.P. i tredje hand åberopade grunden.
Slut
HD förklarar att skiljeklausulen i avtalet den 25 november-1 december 1987 omfattar den av B.P. i tredje hand åberopade grunden.
HD (justitieråden Gertrud Lennander, Torgny Håstad, Marianne Lundius, referent, Anna Skarhed och Gudmund Toijer) meddelade den 14 juni 2007 följande beslut:
Skäl
Genom ett avtal den 25 november och 1 december 1987 medgav B.P. att bolaget under tio år fick ta ut grus, sten och andra väghållningsämnen från ett honom tillhörigt markområde. Avtalet innehöll en klausul där det angavs: ”Eventuella tvister avgörs enligt lag om skiljedom.”
B.P. har till stöd för sin skadeståndstalan som en tredje grund påstått att en anställd hos bolaget gjort sig skyldig till brott (oredligt förfarande) genom att under avtalstiden ansöka om täkttillstånd avseende tiden efter det att avtalet löpt ut, att bolaget inte återkallade ansökan och inte heller överlät tillståndet till B.P. på villkor som han kunde godta samt att bolaget därigenom ådragit sig en skyldighet att betala ett skadestånd som motsvarar det positiva kontraktsintresset. Frågan är nu om skiljeklausulen omfattar också den grunden.
Skiljeklausulen kan läsas så att alla tvister som har anknytning till nyttjanderättsavtalet skall avgöras av skiljemän. Även om B.P. påstått att ersättningsanspråket inte grundar sig på avtalet utan avser ett anspråk grundat på vållande genom brott, har de faktiska omständigheter som åberopats direkt anknytning till nyttjanderättsavtalet. Med hänsyn härtill och då de två övriga grunderna enligt lagakraftvunnet beslut skall prövas av skiljemän bör även den tredje grunden anses omfattad av skiljeklausulen.
Talan skall alltså avvisas även vad avser den tredje grunden.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet såvitt nu är i fråga.
HD:s beslut meddelat: den 14 juni 2007.
Mål nr: Ö 2416-04.
Lagrum: 10 kap. 17 a § RB och 4 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
Rättsfall: NJA 1964 s. 2, NJA 1972 s. 458, NJA 1973 s. 480 och NJA 1982 s. 738.