NJA 2007 s. 874
Fråga om den som åberopats som vittne skall anses vara part närstående i den mening som avses i 36 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken och därmed undantagen från vittnesplikten.
Hudiksvalls tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Hudiksvalls tingsrätt åtal mot bland andra statslöse E.A.Y., född 1978, och chilenske medborgaren F.O.R., född 1972, för rån m.m. Vid huvudförhandlingen i tingsrätten den 30 maj 2007 åberopade åklagaren vittnesförhör med A.J. Den offentlige försvararen för F.O.R. motsatte sig att A.J. skulle vittna eftersom hon och F.O.R. hade ett förhållande och planerade att gifta sig.
I protokollet från huvudförhandlingen (ordförande rådmannen Anita Wallin Wiberg) antecknades i denna fråga vidare:
A.J. uppger att hon och F.O.R. varit tillsammans i över ett år och att hon, som bor i Sundsvall, besökt honom i Täby minst 1 ggr/månad. De är inte sammanboende men planerade att flytta ihop och även att gifta sig, men de är inte förlovade. Det var första gången som F.O.R. besökte henne i Sundsvall.
Efter enskild överläggning avkunnar tingsrätten följande:
Beslut
A.J. och F.O.R. kan inte anses ha ett sådant förhållande att hon skall anses som närstående enligt bestämmelserna i 36 kap. 3 § RB. A.J. är därmed skyldig att vittna. Beslutet får överklagas endast i samband med överklagande av domen.
Vittnesförhör med A.J. upptas på band - - -. Ed och erinran.
Tingsrätten meddelade dom i målet den 13 juni 2007 och dömde såväl E.A.Y. som F.O.R. för rån och olovligt brukande till vardera fängelse tre år.
Hovrätten för Nedre Norrland
Såväl E.A.Y. som F.O.R. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten i ansvarsdelen skulle ogilla åtalet för rån och olovligt brukande eller, i andra hand, att hovrätten skulle nedsätta fängelsestraffet.
Åklagaren yrkade anslutningsvis att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffet.
Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.
I samband med överklagandet av tingsrättens dom i målet yrkade F.O.R. att hovrätten skulle överpröva tingsrättens beslut att A.J. var skyldig att vittna i målet. I anledning härav antecknade hovrätten i protokoll från föredragning den 14 augusti 2007 bland annat:
F.O.R. har i samband med överklagande av tingsrättens dom i målet yrkat att hovrätten överprövar tingsrättens beslut och inte tillåter åklagaren att i hovrätten höra A.J. eller förebringa av henne lämnade uppgifter under förundersökningen. Som skäl härför har han anfört väsentligen följande. Han och A.J. har träffats regelbundet under sitt omkring ett år långa förhållande. Vid tingsrätten ville A.J. inte avlägga vittnesmål pga. att hon ansåg sig vara närstående till F.O.R. De har båda betraktat sig som ett par, men har avvaktat förlovning och giftermål till dess att hennes skilsmässa blir klar. De har även planerat att flytta ihop i Täby och skaffa barn.
Åklagaren har i hovrätten som bevisning åberopat banduppspelning av förhöret vid tingsrätten med A.J. och anfört att bevisningen bör tillåtas. Som skäl härför har följande anförts. F.O.R. och A.J. har aldrig varit sammanboende eller gifta och deras avsikter för framtiden kan inte ha någon betydelse.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Mats Fällström och Solveig Östbye Laitinen samt tf. hovrättsassessorn Hanna Hjorth, referent) anförde i beslut den 15 augusti 2007: Hovrätten instämmer i den bedömning som tingsrätten gjort och tillåter den av åklagaren åberopade bevisningen.
Hovrättens beslut får överklagas endast i samband med överklagande av hovrättens slutliga avgörande i målet.
Hovrätten fastställde i dom den 4 september 2007 tingsrättens dom i ansvarsdelen i fråga om såväl E.A.Y. som F.O.R.
Högsta domstolen
E.A.Y. och F.O.R. överklagade såväl hovrättens dom som beslutet av den 15 augusti 2007.
HD meddelade prövningstillstånd i frågan om A.J. mot sin vilja bort förhöras som vittne i målet men förklarade frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.
Riksåklagaren bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Ove Nilsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
Hudiksvalls tingsrätt dömde den 13 juni 2007 E.A.Y. och F.O.R. för rån och olovligt brukande till fängelse tre år samt förpliktade båda att utge skadestånd till målsägandena. Tingsrätten beslutade också att förverka tidigare villkorligt medgiven frihet för de båda.
Vid huvudförhandlingen invändes mot att ett av de åberopade vittnena, A.J., skulle vittna eftersom hon och F.O.R. hade ett förhållande och avsåg att gifta sig. A.J. uppgav att de hade varit tillsammans i över ett år och att hon, som bodde i Sundsvall, hade besökt honom i Täby minst en gång per månad. Hon berättade att de inte var förlovade men att de planerade att flytta ihop och även gifta sig.
Tingsrätten kom fram till att A.J. och F.O.R. inte kunde anses ha ett sådant förhållande att de skulle anses som närstående enligt 36 kap. 3 § RB och att hon därför var skyldig att vittna.
Såväl åklagaren som E.A.Y. och F.O.R. överklagade tingsrättens dom. I samband därmed överklagade F.O.R. också tingsrättens beslut om A.J:s skyldighet att vittna. I hovrätten åberopade åklagaren inte omhörande av A.J. utan endast uppspelning av förhöret med henne vid tingsrätten.
Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning och tillät den åberopade bevisningen. Genom den överklagade domen fastställde hovrätten tingsrättens dom i ansvars- och påföljdsdelen.
F.O.R. har i huvudsak anfört att han och A.J. är så närstående att hon inte skulle behöva vittna mot sin vilja. Den fällande domen bygger i allt väsentligt på A.J:s uppgifter såsom de antecknats i förundersökningsprotokollet. Hennes uppgifter bör helt lämnas utan avseende och inte utgöra något bevismedel för åklagaren. Underrätternas beslut är ett rättegångsfel som bör leda till att hovrättens dom undanröjs och målet återförvisas.
Riksåklagaren har anfört att oavsett om F.O.R. och A.J. numera bestämt sig för att ingå äktenskap, kan förhållandet vid tidpunkten för vittnesmålet vid tingsrätten knappast betraktas som så etablerat att det kan betecknas som en nära familjemässig relation som avses i 36 kap. 3 § RB. Snarare verkar deras planer på att leva tillsammans ha vuxit fram under tiden därefter. Tingsrätten gjorde därför en riktig bedömning att A.J. inte kunde undandra sig att vittna i målet. Något rättegångsfel kan alltså inte föreligga. Han har vidare anfört att begränsningen av vittnesplikten i 36 kap. 3 § inte tillkommit i den tilltalades intresse utan för att lösa den konfliktsituation som en nära anhörig annars kan försättas i. Den lojalitetskonflikten är överspelad när vittnet med rätt eller orätt redan har hörts. Även om ett rättegångsfel har begåtts vid hörandet av A.J., finns det inte av denna anledning grund för att genom återförvisning eller på annat sätt på nytt pröva ansvarsfrågan.
I 36 kap. 3 § RB sägs att den som med part är eller har varit gift eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller har varit gift med den andres syskon, eller som på liknande sätt är parten närstående, vare ej skyldig att avlägga vittnesmål.
Frågan i målet är om A.J. i den betydelse som begreppet har i lagrummet skall anses vara på liknande sätt närstående till F.O.R.
Begreppet närstående i den här betydelsen infördes i 36 kap. 3 § genom en lagändring 1973. Den situation som lagstiftaren tydligast avsåg när den nya lydelsen infördes var man och kvinna som sammanbodde med varandra utan avsikt att ingå äktenskap. I motiven till ändringen (se NJA II 1973 s. 328 ff.) sägs att relationen mellan dem och deras familjer ofta är densamma som i ett äktenskap. Sammanboendet skulle med andra ord i detta hänseende ibland få motsvarande rättsverkan som ett traditionellt äktenskap.
Ändringen innebar också att trolovning med part inte längre uttryckligen nämndes i lagtexten. Departementschefen ansåg att något behov av ett sådant undantag från vittnesplikten inte behövdes eftersom de som genom ringväxling eller på annat sätt kommit överens om att ingå äktenskap borde anses vara närstående med varandra på liknande sätt som de som är eller har varit gifta med varandra.
Mycket har hänt i fråga om synen på människors samlevnadsformer sedan motivuttalandena skrevs 1973. Ett vanligt förekommande exempel på det är vad som brukar kallas särbo, dvs. att parterna inte är gifta och inte heller bor tillsammans men ändå betraktar sig som ett par.
I målet är upplyst att A.J. och F.O.R. kom i kontakt med varandra genom en kontaktsajt i mars 2006. Därefter har hon hälsat på honom flera gånger i Stockholm. Första gången som han besökte henne i Sundsvall var den 4 mars 2007. Under april månad 2006 bodde hon i hans andrahandslägenhet i Täby över halva månaden. När de inte träffades hade de telefonkontakt med varandra. Vid tingsrätten uppgav de båda att de hade ett förhållande och att de planerade att flytta ihop och gifta sig. I hovrätten sade de att de betraktade sig som ett par men hade avvaktat med förlovning och giftermål till dess hennes skilsmässa var klar. I en inlaga till HD har F.O.R. upplyst att de förlovat sig inför hovrättsförhandlingen.
I förarbetena till lagändringen 1973 (se NJA II 1973 s. 330) sägs att beträffande vittnesjäv bör särskilt beaktas betydelsen av att frågan om skyldighet att vittna kan avgöras på förhand. Situationen när vittnesmål skall avläggas är dessutom vanligen sådan att någon mer noggrann utredning av vittnets relationer till parten inte är möjlig.
Detta torde leda till att en invändning om att ett vittne är närstående till part bör godtas om det av omständigheterna framstår som sannolikt att de är närstående.
HD ser inte någon anledning att ifrågasätta det som A.J. och F.O.R. har berättat om sin relation. De har vid tidpunkten för förhandlingen i tingsrätten varken varit sammanboende eller förlovade. De har emellertid berättat att de planerade att flytta ihop och gifta sig.
Med tanke på det som upplystes om parternas relation framstår det därför som om parterna har ett sådant förhållande att de måste anses som närstående till varandra. Underrätterna borde därför ha befriat A.J. från skyldigheten att vittna.
Även om underrätterna har gjort fel när A.J. har varit tvungen att vittna ter det sig inte som om hennes vittnesmål har varit avgörande för målets utgång. Något sådant fel som föranleder undanröjande av hovrättens dom har således inte förekommit.
Vid sådant förhållande och då det inte heller i övrigt finns skäl för prövningstillstånd avslår HD ansökan därom.
Domslut
HD:s avgörande
HD finner att A.J. och F.O.R. borde ha betraktats som närstående enligt 36 kap. 3 § RB varför hon inte borde ha behövt avlägga vittnesmål i målet. Felet kan emellertid inte antas ha inverkat på målets utgång.
HD finner inte skäl att meddela prövningstillstånd i de delar E.A.Y:s och F.O.R:s ansökan därom förklarats vilande. Hovrättens dom står därför fast.
Domskäl
HD (justitieråden Johan Munck, referent, Severin Blomstrand, Ann- Christine Lindeblad, Kerstin Calissendorff och Gudmund Toijer) meddelade den 23 november 2007 följande beslut:
Skäl
Den fråga som omfattas av det meddelade prövningstillståndet är om A.J. enligt 36 kap. 3 § RB haft skyldighet att mot sin vilja vittna vid tingsrättens huvudförhandling i maj 2007, trots att hon och den tilltalade F.O.R. har ett förhållande. A.J. bor i Sundsvall och F.O.R. i Täby, men A.J. uppgav vid tingsrätten att de hade varit tillsammans över ett år och att hon hade besökt honom minst en gång i månaden samt att de inte var förlovade men planerade att flytta ihop och även att gifta sig. F.O.R. har i målet lämnat samma uppgifter.
Av förundersökningsprotokollet framgår att A.J. berättat att hon och F.O.R. kom i kontakt med varandra i mars 2006. Därefter har hon hälsat på honom flera gånger i Stockholm. Under april månad 2006 bodde hon i hans andrahandslägenhet i Täby över halva månaden. Första gången han besökte henne i Sundsvall var den 4 mars 2007. När de inte träffades hade de telefonkontakt med varandra.
I 36 kap. 3 § RB görs undantag från vittnesskyldigheten bl.a. för den som med part är eller har varit gift eller på liknande sätt är parten närstående. Det får anses stå klart att begreppet närstående - som infördes i paragrafen genom en lagändring år 1973 - har avsetts omfatta personer som är eller har varit sambor (jfr NJA II 1973 s. 328 ff.). Härmed måste numera jämställas situationer då två personer utan att vara sambor lever eller har levt i en fast parrelation med en praktisk och känslomässig bindning av inte obetydlig varaktighet (jfr NJA 2004 s. 97). Med hänsyn till att paragrafen har avsetts ta sikte på familjemässiga relationer måste också situationer då två personer har eller väntar barn tillsammans inbegripas. Vidare är att märka att paragrafen, fram till 1973 års lagändring, uttryckligen omfattade trolovade, och den måste fortfarande antas ta sikte på fall då två personer, utan att ha levt i en fast parrelation enligt vad som nyss sagts, genom ringväxling, annonsering eller på annat utåt iakttagbart sätt manifesterat en överenskommelse att ingå äktenskap eller partnerskap (jfr NJA II 1973 s. 332).
A.J. och F.O.R. är inte gifta eller sambor och deras förhållande kan på grundval av de uppgifter som de har lämnat inte anses ha haft sådan fasthet och varaktighet att det enligt det nyss anförda kan jämställas med ett samboförhållande. Det saknas visserligen anledning att ifrågasätta deras uppgift att de planerar att gifta sig, men denna avsikt hade vid tidpunkten för tingsrättens beslut inte kommit till uttryck på något sådant sätt som enligt det nyss anförda får krävas för att undantaget från vittnesplikten av det skälet skall anses tillämpligt. Att de inför förhandlingen i hovrätten har förlovat sig och växlat ringar kan inte påverka bedömningen av A.J:s vittnesplikt vid tingsrätten.
På grund av det anförda har tingsrätten förfarit riktigt när vittnesförhöret med A.J. tilläts. Anledning saknas att meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt.
Domslut
HD:s avgörande
HD förklarar att tingsrätten förfarit riktigt när vittnesförhöret med A.J. tilläts.
HD meddelar inte prövningstillstånd i de delar E.A.Y:s och F.O.R:s ansökan därom förklarats vilande.
Hovrättens dom står därmed fast.
HD:s beslut meddelat: den 23 november 2007.
Mål nr: B 3773-07.
Lagrum: 36 kap. 3 § RB.
Rättsfall: NJA 2004 s. 97.