NJA 2008 not 48

Den 2:a. 48.(T 3037-07) P.L. mot Svenska Handelsbanken AB (Handelsbanken) angående borgen.

Handelsbanken väckte vidMalmö tingsrätttalan mot P.L. med yrkande om betalning på grund av det borgensåtagande han tecknat som säkerhet för lån till ett aktiebolag i vilket han var ställföreträdare och hade ett bestämmande inflytande. Den kredit som borgensåtagandet omfattade uppgick till ca 26 miljoner kr och bankens krav mot P.L., efter att andra säkerheter realiserats, var drygt 2,2 miljoner kr jämte ränta.

P.L. bestred käromålet under åberopande av att banken förfarit vårdslöst vid kreditprövningen och vid bedömningen av P.L:s egen betalningsförmåga; i andra hand gjorde han gällande bl.a. att betalningsskyldigheten skulle nedsättas enligt 36 § avtalslagen och förutsättningsläran.Tingsrättenbiföll i domden 7 november 2003 bankens talan.

P.L. överklagade tillHovrätten över Skåne och Blekingeoch yrkade att bankens talan skulle ogillas eller i andra hand att betalningsskyldigheten skulle nedsättas. Han åberopade i huvudsak samma grunder som vid tingsrätten och begärde omförhör med sig själv under sanningsförsäkran och med vittnet G.H., anställd vid banken.

I svarsskrivelsen angav Handelsbanken som sin uppfattning att förnyat förhör med G.H. borde hållas.

Hovrätten beslutadeden 24 oktober 2006 att målet skulle avgöras utan huvudförhandling. Av beslutet framgick att planerad huvudförhandling hade fått ställas in vid tre tillfällen av orsaker som enligt hovrätten var att hänföra till klaganden. Vidare uttalade hovrätten följande. Det får antas att P.L. inte kan förmås medverka till att målet avgörs efter huvudförhandling inom rimlig tid. Den muntliga bevisning som tagits upp inför tingsrätten kan läggas fram i hovrätten på annat sätt än genom förnyade förhör. Annan muntlig bevisning förekommer inte i hovrätten. Med hänsyn härtill och då målet i huvudsak rör rättsfrågor framstår det som uppenbart att huvudförhandling är obehövlig.

Efter att parterna skriftligen slutfört sin talan fastställdehovrättengenom domden 19 juni 2007 tingsrättens domslut.

P.L. yrkade i första hand att hovrättens dom skulle undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för ny prövning, i andra hand att hans talan i hovrätten skulle bifallas. Handelsbanken bestred bifall till överklagandet.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om hovrätten bort avgöra målet utan huvudförhandling och förklarade frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.

Föredragandenföreslog att HD skulle meddela följande beslut. Skäl.P.L. begärde i hovrätten att huvudförhandling skulle hållas i målet samt åberopade förhör med sig själv under sanningsförsäkran och omförhör med vittnet G.H. Även Handelsbanken var av den uppfattningen att G.H. borde höras på nytt i hovrätten. Hovrätten beslutade den 24 oktober 2006 att målet skulle avgöras utan huvudförhandling och beredde parterna tillfälle att senast den 15 november 2006 slutföra sin talan. I hovrättens beslut anges bl.a. följande. Målet avser förhållanden som ligger mer än sex år tillbaka i tiden och är, med undantag för ett mål där ena parten har avvikit från landet, det äldsta på avdelningen. Vid tre tillfällen har målet varit utsatt till huvudförhandling, som i samtliga fall fått ställas in av orsaker hänförliga till klaganden. – Det har kommit till hovrättens kännedom att P.L. försattes i konkurs den 9 maj 2006. P.L. avlade bouppteckningsed vid en tidpunkt – den 15 juni 2006 – då han, enligt tidigare lämnade uppgifter till hovrätten, inte kunde medverka vid en huvudförhandling i förevarande mål, eftersom han befann sig i Pakistan. – P.L. har uppgett att han inte nåtts av kallelse till den senast utsatta förhandlingen den 25 och 27 oktober i år, trots att kallelsen skickades till hans uppgivna adress den 11 oktober. P.L. har därvid också förklarat att han inte låter sig delges kallelsen per telefon och att han uppehåller sig utomlands, troligen i Amsterdam, veckorna 43 och 44. Eftersom P.L. inte på formenligt sätt kunde delges kallelse till huvudförhandlingen inom skälig tid, fick denna ställas in. Enligt hovrätten får det antas att P.L. inte kan förmås medverka till att målet avgörs efter huvudförhandling inom rimlig tid. Den muntliga bevisning som tagits upp inför tingsrätten kan läggas fram i hovrätten på annat sätt än genom förnyade förhör. Annan muntlig bevisning förekommer inte i hovrätten. Med hänsyn härtill och då målet i huvudsak rör rättsfrågor framstår det som uppenbart att huvudförhandling är obehövlig. I skrivelse som inkom till hovrätten den 31 oktober 2006 anmälde P.L. missnöje över hovrättens beslut den 24 oktober 2006. Hovrätten beslutade den 1 november 2006 att P.L:s anmälan inte föranledde någon vidare åtgärd från hovrättens sida. Parterna slutförde därefter sin talan skriftligt.

Enligt 50 kap. 13 § 3 st. RB får ett mål alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig. Bestämmelsen skall tillämpas restriktivt och med beaktande av artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (jfr NJA 1997 s. 121). Enligt uttalanden i doktrinen skall det för bestämmelsens tillämpning dessutom vara uppenbart att inte andra regler i RB, exempelvis tilltrosparagraferna, påkallar huvudförhandling (jfr Welamson, Rättegång VI, 3 uppl., s. 115).

Såväl P.L. som Handelsbanken har i hovrätten åberopat förnyat förhör med G.H., vars uppgifter haft betydelse för målets avgörande såväl vid tingsrätten som i hovrätten. Mot bakgrund bl.a. härav kan P.L:s talan i hovrätten inte anses vara av sådant slag att en huvudförhandling kunde anses uppenbart obehövlig. Förutsättningar för att avgöra målet utan huvudförhandling förelåg därför inte.

Hovrättens beslut att avgöra målet på handlingarna utgör ett grovt rättegångsfel. Eftersom felet består i att P.L. inte beretts tillfälle att på nytt lägga fram muntlig bevisning samt muntligt utveckla och slutföra sin talan saknas förutsättningar för att bedöma huruvida felet haft betydelse för utgången i målet (jfr NJA 1997 s. 121 samt Welamson, a.a. s. 122 ff.).

Hovrättens dom skall därför undanröjas på grund av domvilla och målet återförvisas till hovrätten för ny behandling.

Avgörande.HD förklarar att hovrätten inte hade bort avgöra målet utan huvudförhandling.

HD meddelar prövningstillstånd i de delar P.L:s ansökan därom förklarats vilande.

HD undanröjer hovrättens dom och visar målet åter till hovrätten för erforderlig handläggning.

HD:s beslut. Skäl.P.L. har i HD anfört att hovrättens beslut att avgöra målet utan huvudförhandling var felaktigt eftersom ett stort antal bevisfrågor var aktuella. Han behövde höra G.H. på nytt för att påvisa att dennes uppgift vid tingsrätten om att P.L. hade tillgångar om ca 6 miljoner kr var felaktig. P.L. har även påpekat att hovrätten tidigare hade satt ut målet till huvudförhandling och således då hade gjort en annan bedömning av frågan om förhandling erfordrades.

Hovrätten har tillämpat bestämmelsen i 50 kap. 13 § 3 st. RB varav framgår att ett mål får avgöras utan huvudförhandling om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig. Av rättspraxis framgår att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt och att även Europakonventionen måste beaktas (se t.ex. NJA 1988 s. 106, 1997 s. 121 och 2003 s. 407). Generella förutsättningar för att ett mål skall kunna avgöras på handlingarna är att inte andra regler i RB nödvändiggör huvudförhandling och att målet kan anses tillfredsställande utrett utan sådan förhandling (Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. s. 112 och 114 f.).

Enligt 35 kap. 13 § RB behöver muntlig bevisning som tagits upp i tingsrätten tas upp på nytt i hovrätten endast om hovrätten finner det vara av betydelse för utredningen. Som hovrätten uttalat framgår av rättspraxis att det, för att en borgensmans åtagande skall falla bort på grund av brister i samband med en banks kreditprövning, krävs att banken åsidosatt sina skyldigheter på ett mera kvalificerat sätt (jfr t.ex. NJA 1993 s. 163 och 1996 s. 19). P.L. har gjort gällande att omförhör med G.H. var nödvändigt för att påvisa att dennes uppgifter om P.L:s tillgångar var felaktiga. Av hovrättens dom framgår emellertid att avgörandet inte berott på tilltron till G.H:s uppgifter i detta hänseende (jfr 50 kap. 23 § RB). Inte heller i övrigt ger tingsrättens och hovrättens domar anledning till antagande att ett omförhör med G.H. skulle vara av betydelse för utredningen av om det i detta fall förelåg grund för att borgensåtagandet skulle falla bort eller om det fanns skäl för jämkning eller nedsättning av betalningsskyldigheten.

Det fanns inte något hinder för hovrätten att ändra sitt tidigare beslut om att huvudförhandling skulle hållas i målet.

Även med en restriktiv tillämpning av bestämmelsen i 50 kap. 13 § 3 st. RB, och med beaktande av Europakonventionens krav, får det anses att vad P.L. har anfört inte innebär att hovrätten förfarit felaktigt genom att avgöra målet utan huvudförhandling. Den dispenserade frågan skall besvaras i enlighet härmed.

Avgörande.HD förklarar att hovrätten hade rätt att avgöra målet utan huvudförhandling.

HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens dom står därmed fast.