NJA 2008 s. 81

Fråga om tillämpning av bestämmelsen i 24 kap. 4 § RB om att häktning i vissa fall endast får ske om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas.

Örebro tingsrätt

C.I., född den 19 oktober 1990, häktades av Örebro tingsrätt den 28 september 2007 som på sannolika skäl misstänkt för rån den 1 september 2007.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Robert Östberg) dömde den 15 november 2007 C.I. och fyra medtilltalade för rån enligt 8 kap. 5 § första stycket BrB.

I domskälen anförde tingsrätten under rubriken Påföljdsfrågan beträffande C.I.:

C.I. är dömd tre gånger tidigare. Den 10 april 2006 dömdes han för våldtäkt och överlämnades för vård inom socialtjänsten. Därefter dömdes han den 9 januari 2007 för narkotikabrott till böter. Senast dömdes C.I. den 11 september 2007 för rån till sluten ungdomsvård sex månader, vilken påföljd ännu inte har avtjänats.

Socialnämnden i Örebro har beträffande C.I. anfört bl.a. följande:

C.I. är sedan tidigare känd inom socialtjänsten för såväl brottslighet som missbruk. Mot bakgrund av tidigare kännedom samt de aktuella omständigheter som påvisas i yttrandet, bedöms C.I. ha ett tydligt vårdbehov. Därav kan det anses motiverat att han döms till ungdomsvård, vilket han tidigare varit mycket positiv till. Socialtjänstens inställning är emellertid att de frivilliga insatser som socialtjänsten kan erbjuda har uttömts. Ungdomstjänst bedöms ej som lämpligt, då denna påföljd sedan en tidigare dom återstår att verkställa. Ungdomsvård Maxi har prövats och avslutats 070201. Detta, det mest omfattande vårdprogrammet, förefaller ej ha haft någon effekt på C.I., då han upprepade gånger har återfallit i brottslighet. Bedömningen görs att C.I:s vårdbehov utifrån kriminaliteten ej kan tillgodoses genom frivilliga insatser, varför annan påföljd än ungdomsvård/ungdomstjänst bör tillämpas om han befinns skyldig utifrån nu aktuell brottsmisstanke.

Tingsrätten anförde vidare beträffande C.I. och två andra av de tilltalade, som också var under 18 år, att de trots sin ungdom hade dömts för allvarliga brott tidigare, att de nu kort efter de tidigare domarna åter gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet och att utdömda vårdpåföljder inte syntes ha haft avsedd effekt. Mot bakgrund härav samt av brottslighetens art och straffvärde förelåg enligt tingsrätten synnerliga skäl för fängelse. Straffmätningsvärdet uppgick med beaktande av den tilltalades ålder till 10 månader för C.I. Tingsrätten erinrade vidare om att påföljden enligt 32 kap. 5 § BrB skulle bestämmas till sluten ungdomsvård i stället för fängelse om det inte fanns särskilda skäl däremot. Sådana skäl fanns inte enligt tingsrätten. Med beaktande av att någon villkorlig frigivning inte förekommer vid denna påföljd fastställde tingsrätten tiden för sluten ungdomsvård till 7 månader för C.I.

Tingsrätten förordnade att C.I. skulle stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vann laga kraft mot honom.

Göta hovrätt

C.I. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för rån eller, i andra hand, sätta ned tiden för den slutna ungdomsvården.

Hovrätten (hovrättsråden Carl-Gustav Ohlson, Cecilia Isgren, referent, och Niklas Rundberg samt nämndemännen Christer Lantz och Rigmor Holmqvist) gjorde i dom den 18 januari 2008 endast den ändringen i tingsrättens dom att påföljden, med tillämpning jämväl av 34 kap. 7 § andra stycket BrB, bestämdes till sluten ungdomsvård 6 månader.

I domskälen förklarade sig hovrätten dela tingsrättens bedömning beträffande val av påföljd för C.I. Hovrätten anförde vidare:

Längden för C.I:s slutna ungdomsvård ska bestämmas till sex månader. Vid bestämmandet av strafftidens längd har i mildrande riktning hänsyn tagits till att C.I. endast var drygt 16 år när han begick brottet samt att detta är begånget innan en tidigare dom på sluten ungdomsvård börjat verkställas. I skärpande riktning har C.I:s återfall i brott beaktats.

Hovrätten förklarade i sina domskäl att häktningsskälen kvarstod beträffande C.I. och att det alltjämt förelåg synnerliga skäl för häktning. Hovrätten förordnade därför att C.I. skulle kvarbli i häkte tills påföljden kunde verkställas.

Hovrättsrådet Niklas Rundberg, med vilken hovrättsrådet Carl-Gustav Ohlson förenade sig, var av skiljaktig mening i häktningsfrågan och anförde:

C.I. är endast 17 år gammal. För så unga personer gäller dels att det krävs synnerliga skäl för häktning, dels att en sluten ungdomsvård ska utdömas i stället för fängelse. Det senare gäller då det anses att så unga personer i regel tar alltför stor skada av att avtjäna en frihetsberövande påföljd i fängelse. Det måste anses mer ingripande att verkställa straffet i häkte än i fängelse. Om det på grund av den misstänktes ålder kan befaras att en häktning skulle kunna medföra allvarligt men för denne får häktning ske endast om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan anordnas. C.I. ska avtjäna ett tidigare straff om sex månaders sluten ungdomsvård. En sådan placering torde vara en betryggande säkerhet då det enda häktningsskäl som återstår är risk för fortsatt brottslighet. Det är visserligen inte klarlagt när C.I. skulle kunna påbörja den verkställigheten. Emellertid måste det åligga samhället att svara för att verkställigheten i en dylik situation omedelbart kan komma till stånd. C.I. har varit häktad i över tre månader. Med beaktande av det anförda finner jag att det sammantaget inte längre föreligger synnerliga skäl för häktning av C.I. Enligt min mening ska häktningen således hävas.

Högsta domstolen

C.I. överklagade och yrkade ogillande av åtalet för rån eller i allt fall straffnedsättning. Han yrkade vidare att HD skulle förordna att han omedelbart skulle försättas på fri fot.

Riksåklagaren bestred ändring av häktningsbeslutet.

Målet föredrogs såvitt avsåg C.I:s yrkande att omedelbart bli försatt på fri fot.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Dag Victor, referent, Severin Blomstrand, Torgny Håstad och Per Virdesten) meddelade den 30 januari 2008 följande beslut:

Den 11 september 2007 dömdes C.I. av Örebro tingsrätt för rån till sluten ungdomsvård sex månader. Han överklagade domen.

Den 28 september 2007 häktades C.I. av tingsrätten som misstänkt för rån. Han var vid den tidpunkten 16 år. Tingsrätten fann att det fanns risk för att han genom att undanröja bevis eller på något annat sätt skulle försvåra sakens utredning och att det också förelåg risk för fortsatt brottslighet. Åklagaren beviljades tillstånd att meddela restriktioner.

Den 12 oktober 2007 hölls omhäktningsförhandling. C.I., som hade återkallat sitt överklagande av domen den 11 september 2007, bestred häktning och begärde att få påbörja verkställighet av denna dom. Tingsrätten fann att det fortfarande fanns risk för att C.I. skulle försvåra sakens utredning och att det bl.a. med hänsyn härtill ”i nuläget” fick anses uppenbart att betryggande övervakning inte kunde anordnas på annat sätt än genom häktning och att synnerliga skäl fanns för att häkta honom. Åklagaren beviljades tillstånd att meddela restriktioner.

Den 15 november 2007 dömde tingsrätten C.I. för rån till sluten ungdomsvård sju månader. Tingsrätten, som fann att det fanns risk för att C.I. skulle fortsätta att begå brott, beslöt att han fortfarande skulle vara häktad. I samband med domen upphörde åklagarens tillstånd att meddela restriktioner.

C.I. överklagade tingsrättens dom. I dom den 18 januari 2008 ändrade hovrätten tingsrättens dom på så sätt att påföljden bestämdes till sluten ungdomsvård sex månader. Hovrätten beslöt också att C.I. fortfarande skulle vara häktad.

I samband med att C.I. överklagat hovrättens dom har han också begärt att HD omedelbart skall försätta honom på fri fot. HD har meddelat prövningstillstånd i häktningsfrågan.

Enligt 23 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare får den som inte har fyllt arton år häktas endast om det finns synnerliga skäl. Vidare föreskrivs i 24 kap. 4 § RB att, om det på grund av den misstänktes ålder kan befaras att häktning skulle komma att medföra allvarligt men för den misstänkte, häktning får ske endast om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas.

Av 26 § första stycket förundersökningskungörelsen (1947:948) framgår att om det med hänsyn till vad som föreskrivs i 24 kap. 4 § RB finns anledning att anta att häktning inte får ske om övervakning ordnas så är åklagaren skyldig att så snart det kan ske försöka ordna nödvändig övervakning.

I sin svarsskrivelse till HD har riksåklagaren bestritt ändring av häktningsbeslutet. Han har därvid gjort gällande att risken för fortsatt brottslighet är överhängande och att risken, med hänsyn till den brottslighet som det är fråga om och vad som är redovisat avseende C.I:s person och levnadsomständigheter, kan begränsas på ett sätt som är försvarligt endast om han är berövad friheten. Han har emellertid framhållit att detta i första hand bör ske på annat sätt än genom häktning.

Prövningen av om det föreligger hinder mot häktning på grund av bestämmelsen i 24 kap. 4 § RB avser, som framgår av bestämmelsens ordalydelse, inte endast om det ordnats med betryggande övervakning. För att häktning skall vara tillåten krävs att det skall vara uppenbart att sådan inte kan ordnas. Det innebär att domstolen, om det yrkas att den som är under arton år skall häktas, har skyldighet att pröva de skäl som åberopas för att det inte finns möjlighet att anordna betryggande övervakning.

Beträffande C.I. finns en verkställbar dom på sex månaders sluten ungdomsvård. Det är klart att en verkställighet av den påföljden under alla förhållanden måste anses innefatta en betryggande övervakning. Någon annan utredning om möjligheten att låta sådan verkställighet ersätta häktningen än uppgifter, som riksåklagaren under målets handläggning i HD under hand inhämtat från Statens institutionsstyrelse, synes inte ha företagits i målet.

I sin svarsskrivelse har riksåklagaren vidare tagit upp den möjlighet som finns enligt 3 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga att besluta om vård, om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom t.ex. brottslig verksamhet, samt de därtill anknutna bestämmelserna om omedelbart omhändertagande i 6 § samma lag. Av svarsskrivelsen framgår också att riksåklagaren underrättat enhetschefen vid ansvarig socialtjänst om att HD meddelat prövningstillstånd i häktningsfrågan. Riksåklagaren har anfört att han anser att häktningsbeslutet kan hävas för det fall att det skulle fattas ett beslut om omedelbart omhändertagande.

Efter det att riksåklagaren inkommit med sin svarsskrivelse har HD underrättats om att ett beslut fattats om omedelbart omhändertagande av C.I. enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga genom placering på särskilt ungdomshem. Ett omhändertagande av det slaget innebär en sådan betryggande övervakning att förutsättningar för häktning inte längre föreligger.

HD förordnar att C.I. inte längre skall vara häktad i målet.

HD:s beslut meddelat: den 30 januari 2008.

Mål nr: B 466-08.

Lagrum: 24 kap. 4 § RB, 23 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare samt 26 § förundersökningskungörelsen (1947:948).

Rättsfall: NJA 1978 s. 471 och NJA 1985 s. 56.