NJA 2008 s. 878
Beslut i fråga som tingsrätt hänskjutit till prövning av HD. En borgensman som ingått proprieborgen för fullgörandet av förpliktelser enligt ett avtal gällande ett löpande kontraktsförhållande har ansetts skyldig att svara endast för den skuld som återstår efter avräkning mellan fordringar och motfordringar hänförliga till avtalet.
Umeå tingsrätt
I ett vid Umeå tingsrätt anhängigt tvistemål mellan Strömma Fjäll & Aktivitet AB, kärande, och F.H., svarande, angående fordran på grund av borgensåtagande upprättade tingsrätten den 3 december 2007 följande sammanfattning enligt 42 kap. 16 § RB:
Yrkanden
Strömma Fjäll och Aktivitet AB (Strömma) yrkar att tingsrätten förpliktar F.H. att - solidariskt med T.H., Umeå, mot vilken tredskodom meddelats 2006-11-15 - till Strömma utge 179 116 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker.
F.H. bestrider käromålet i dess helhet.
- - -.
Grunder
Som grunder för käromålet åberopar Strömma följande: Genom avtal med Strömma av den 16 juni 2003 med avtalsnummer 110/2003 åtog sig H. & H. AB (Driftbolaget) att sköta driften och verksamheten av Hemavans Wärdshus. Därutöver åtog sig driftbolaget genom avtal nummer 111/2003 att sköta driften och verksamheten av Hemavans Camping. För fullgörande av driftbolagets förpliktelser avseende avtal 110/ 2003 tecknade F.H. och T.H. borgen såsom för egen skuld intill ett begränsat belopp om 200 000 kr. Driftbolaget försattes i konkurs den 10 juni 2005. Strömma hade vid konkursutbrottet en fordran mot driftbolaget avseende avtalet 110/2003 om 267 645 kr samt avseende avtalet 111/2003 om 168 764 kr. Driftbolaget hade en motfordran mot Strömma om 207 664 kr avseende avtalet 110/2003. Strömma har informerats av konkursförvaltaren att Strömma inte kan påräkna någon utdelning i driftbolagets konkurs och Strömma har därför genom brev den 26 oktober 2005 anmodat F.H. och T.H. att infria sitt borgensåtagande. Strömma har genom ett meddelande till konkursförvaltaren den 7 december 2005 avgett en kvittningsförklaring och låtit avräkna Strömmas skuld till driftbolaget om 207 664 kr i första hand mot Strömmas fordran om 168 764 kr. Den skuld som återstod efter kvittningen, 38 900 kr, har gått i avräkning mot Strömmas fordran om 267 645 kr. Driftbolagets återstående skuld till Strömma avseende avtalet 110/2003 har därmed uppgått till 228 745 kr. Sedermera har framkommit att Strömma haft ytterligare en skuld till Driftbolaget om 49 629 kr (aktbil. 64), vilken också blivit föremål för avräkning.
Strömma har därmed en återstående oreglerad fordran på Driftbolaget om 179 116 kr. F.H. är till följd härav i enlighet med borgensåtagandet skyldig att till Strömma betala detta belopp. Motfordringar utöver 257 293 kr bestrids då avtal saknas såvitt avser av F.H. åberopade aktbil. 62-63; beloppen som sådana vitsordas dock.
F.H. åberopar följande: Han har endast tecknat borgen för avtalet 110/2003. Vid en jämförelse av de fordringar och motfordringar som finns beträffande detta avtal så är driftbolaget inte skyldigt Strömma något. Av NJA 1932 s. 621 följer att borgensmannens ansvar endast omfattar den skuld som återstår efter avräkningar mellan fordringar och motfordringar hänförliga till det aktuella borgensåtagandet. Han är inte skyldig att tåla borgenärens kvittning med fordran som inte avses med borgensförbindelsen. Strömma saknar därför grund för käromålet. Han vitsordar Strömmas fordringar i och för sig, dvs. 267 645 kr i fråga om avtal nr 110 och 168 764 kr i fråga om avtal nr 111. Utöver de motfordringar på 207 644 kr som Strömma har kvittat mot finns ytterligare tre kvittningsgilla motfordringar på sammanlagt 92 018 kr, se aktbil. 62-64. Av dessa är aktbil. 62 och 64 hänförliga till avtal nr 110 och aktbil. 63 hänförlig till avtal nr 111. Till stöd för motfordringarna åberopas att avtalsparterna träffat en överenskommelse att Strömma ska betala dessa fakturor. Den totala motfordran som rör avtal 110 uppgår därmed till 277 082 kr.
Tabellen nedan visar parternas fordringar och motfordringar, deras inställning till dessa och till vilket avtal som fordringarna är hänförliga.
Fordran/motfordran vitsordas vitsordas ej hänförligt till hänförligt till
avtal 110 avtal 111
Strömmas på 267 645 kr X X
Strömmas på 168 764 kr X X
Driftbolagets på 207 664 kr X (medges) X
Driftbolagets på 19 789 kr X X
Driftbolagets på 49 629 kr X (medges) X
Driftbolagets på 22 600 kr X X
Tingsrätten (rådmannen Dag Engström) beslöt den 7 januari 2008 med stöd av 56 kap. 13 § RB att till HD hänskjuta frågan huruvida borgenären (Strömma) genom att fritt avräkna/kvitta sina förekommande skulder till huvudgäldenären (H. & H. AB) mot sina fordringar gentemot densamme, kan göra borgensmannen (F.H.) ansvarig till ett högre belopp än om kvittning/avräkning hade skett i sådan ordning att avräkning först hade skett mellan huvudfordringar och motfordringar hänförliga till det avtal för vilket borgensmannen ingått borgen och som är konnexa.
Högsta domstolen
Parterna i målet avgav yttranden till HD.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Kenneth Truedsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
Inledningsvis återges den till HD hänskjutna frågan och lämnas en redogörelse för omständigheterna i målet, varefter anförs följande:
Huvudprincipen vid kvittning är att en sådan rättshandling kan genomföras ensidigt. En gäldenär kan således som utgångspunkt kvitta sin skuld mot valfri fordran som denne har på motparten (jfr HB 9 kap. 5 § och rättsfallet NJA 1989 s. 177).
Fordringar som har uppstått ur samma rättsförhållande brukar benämnas konnexa. Konnexitet kan medföra en vidgad rätt till kvittning, särskilt då avtalsförhållandet är sådant att gäldenären äger rätt att innehålla sin prestation (se Lindskog, Kvittning, 2 uppl. s. 82 ff. och Sigeman, Lönefordran, 1967 s. 199 ff.). Lindskog har beträffande avräkningsordningen vid kvittning uttalat att om fordringarna är konnexa torde detta förhållande i första hand styra avräkningsordningen (Lindskog, a.a. s. 597). Angående norsk rätt har Arnholm uttalat att det framstår som naturligt att båda parter har rätt att kräva att konnexa skulder skall avräknas mot varandra först (Arnholm, Streiftog i obligasjonsretten, 1939 s. 117, jfr även Sæbø, Motregning, 2003 s. 186). Samma uppfattning har angående dansk rätt uttalats av Ussing (Ussing, Obligationsretten, almindelig del, 4. udgave s. 350, se även Illum, Modregning i konkurs, 1934 s. 170 och 208 ff.).
Frågan är då om en sådan rätt till avräkning av huvudgäldenärens konnexa motfordran även tillkommer en borgensman. HD har i rättsfallet NJA 1994 s. 474 uttalat att en borgensman vid proprieborgen inte har någon allmän rätt att invända att huvudgäldenären har en kvittningsgill motfordran på borgenären och inte heller någon rätt att, utan samtycke av huvudgäldenären, själv åberopa denna motfordran till kvittning. I fall av konnexitet gör sig dock enligt samma rättsfall andra synpunkter gällande.
HD har såvitt gäller arrendeförhållanden tagit ställning till denna fråga i rättsfallet NJA 1932 s. 621. HD uttalade att det i målet aktuella borgensåtagandet inte kan anses gälla mer än den skuld, som återstår efter avräkning mellan fordringar och motfordringar i det arrendeförhållande som borgensförbindelserna omfattar. Borgensmannen var därför enligt HD inte skyldig att avseende huvudgäldenärens konnexa motfordringar tåla avdrag för en icke-konnex fordran som borgenären åberopade till kvittning och som inte omfattades av borgensförbindelsen.
Tillämpningen av den i NJA 1932 s. 621 fastslagna rättsprincipen kan inte anses inskränkt till arrendeförhållanden (jfr Walin, Borgen och tredjemanspant, 3 uppl. s. 162, se även Ussing, a.a. s. 350 f.). Att borgenärens kvittningsförklaring, till skillnad från i nyss nämnt rättsfall, skett innan talan mot borgensmannen väcktes vid domstol saknar självständig betydelse vid bedömningen av om borgensmannen har rätt att åberopa huvudgäldenärens konnexa motfordran till kvittning. Inte heller påverkas denna rätt av att huvudgäldenären vid tidpunkten för borgenärens kvittningsförklaring är försatt i konkurs.
Strömma kan således inte genom att fritt avräkna eller kvitta sina skulder till H. & H. göra F.H. ansvarig till ett högre belopp än om kvittning eller avräkning först hade skett mellan konnexa fordringar hänförliga till det avtal som hans borgensförbindelse avser.
Den hänskjutna frågan skall besvaras i enlighet med det anförda.
Domslut
HD:s avgörande
HD förklarar att Strömma Fjäll och Aktivitet AB genom att fritt avräkna eller kvitta sina förekommande skulder till H. & H. AB mot sina fordringar gentemot densamme, inte kan göra F.H. ansvarig till ett högre belopp än om kvittning eller avräkning hade skett i sådan ordning att avräkning först hade skett mellan huvudfordringar och motfordringar hänförliga till det avtal för vilket F.H. ingått borgen och som är konnexa.
Domskäl
HD (justitieråden Dag Victor, Torgny Håstad, Ann-Christine Lindeblad, referent, Ella Nyström och Lena Moore) meddelade den 25 september 2008 följande beslut:
Skäl
Den till HD hänskjutna frågan
Umeå tingsrätt har till HD hänskjutit frågan huruvida borgenären (Strömma Fjäll & Aktivitet AB), genom att fritt avräkna/kvitta sina förekommande skulder till huvudgäldenären (H. & H. AB) mot sina fordringar gentemot densamme, kan göra borgensmannen (F.H.) ansvarig till ett högre belopp än om kvittning/avräkning hade skett i sådan ordning att avräkning först hade skett mellan huvudfordringar och motfordringar hänförliga till det avtal för vilket borgensmannen ingått borgen och som är konnexa.
HD har uppfattat tingsrättens formulering av frågeställningen på så sätt att de sista fyra orden i formuleringen ”och som är konnexa” inte innebär en inskränkning utan endast utgör en omskrivning av att huvudfordringarna och motfordringarna är ”hänförliga till det avtal för vilket borgensmannen ingått borgen”.
Omständigheterna i målet
H. & H. AB (H. & H.) åtog sig genom avtal med Strömma Fjäll & Aktivitet AB (Strömma) att sköta driften och verksamheten av Hemavans Wärdshus (avtalsnummer 110/2003). Därutöver åtog sig samma bolag genom avtal med Strömma att sköta driften och verksamheten av Hemavans Camping (avtalsnummer 111/2003). För fullgörande av bolagets förpliktelser avseende avtal 110/2003 tecknade F.H. borgen såsom för egen skuld intill ett begränsat belopp om 200 000 kr.
Sedan H. & H. försatts i konkurs och sedan Strömma krävt F.H. på betalning för sin fordran enligt avtal 110/2003 har Strömma genom ett meddelande till konkursförvaltaren den 7 december 2005 avgett en kvittningsförklaring och låtit avräkna Strömmas skuld till H. & H. avseende avtal 110/2003 mot i första hand Strömmas fordran på H. & H. enligt avtal 111/2003. Strömma har därefter vid tingsrätten yrkat att F.H. skall förpliktas att till Strömma utge det belopp som H. & H. är skyldigt Strömma enligt avtal 110/2003. F.H. har bestritt käromålet med hänvisning till att Strömma inte äger rätt att avräkna H. & H:s motfordran, som avser avtal 110/2003, mot Strömmas fordran enligt avtal 111/2003.
HD:s svar på den hänskjutna frågan
Oavsett vad som gäller om avräkning och kvittning mellan gäldenär och borgenär när borgenären har flera fordringar mot gäldenären, kan deras rättshandlingar inte medföra att en borgensmans ansvar kommer att omfatta mer än vad borgensmannen åtagit sig att borga för.
I vissa fall, t.ex. kontokurantförhållanden, är det tydligt att borgensansvaret endast omfattar saldot i ett rättsförhållande (jfr Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s. 59 med not 24 och s. 64 med not 48).
I rättsfallet NJA 1932 s. 621, som gällde en borgensmans ansvar avseende ett arrendeförhållande, uttalade HD att borgensåtagandet inte kunde anses gälla mer än den skuld, som återstod efter avräkning mellan fordringar och motfordringar i det arrendeförhållande som borgensförbindelserna omfattade. Borgensmannen var enligt HD inte skyldig att avseende huvudgäldenärens motfordringar hänförliga till arrendeförhållandet tåla avdrag för en annan fordran som borgenären åberopade till kvittning och som inte omfattades av borgensförbindelsen.
Den i rättsfallet tillämpade avgränsningen av borgensåtagandet får anses gälla också i andra fall när någon gått i borgen för skulder i ett löpande kontraktsförhållande, såvida annat inte framgår av avtalet eller ett senare medgivande av borgensmannen (jfr Walin, Borgen och tredjemanspant, 3 uppl. s. 162).
I förevarande fall har F.H. gått i borgen för H. & H:s avtalsförpliktelser enligt avtal 110/2003. Oavsett om Strömma och H. & H. tidigare har avräknat sistnämnda bolags fordringar enligt avtal 110/2003 mot skulder enligt avtal 111/2003 och om Strömma haft rätt att i konkursen i förhållande till H. & H. kvitta bort sin fordran enligt avtal 111/2003 mot sin skuld till bolaget enligt avtal 110/2003, har F.H. således som utgångspunkt rätt att från sitt borgensansvar räkna av alla poster bolaget tillgodo enligt avtal 110/2003. Den hänskjutna frågan skall besvaras i enlighet härmed.
Domslut
HD:s avgörande
HD förklarar att Strömma Fjäll & Aktivitet AB, genom att fritt avräkna eller kvitta sina förekommande skulder till H. & H. AB mot sina fordringar gentemot detsamma, inte kan göra F.H. ansvarig till ett högre belopp än om kvittning eller avräkning hade skett i sådan ordning att avräkning först hade skett mellan huvudfordringar och motfordringar hänförliga till det avtal för vilket F.H. ingått borgen.
HD:s beslut meddelat: den 25 september 2008.
Mål nr: Ö 160-08.
Lagrum: 9 kap. 5 § HB och 5 kap. 15 § konkurslagen (1987:672).
Rättsfall: NJA 1932 s. 621 och NJA 1994 s. 474.