NJA 2009 s. 717

Enligt 7 kap. 4 § andra stycket ärvdabalken ska en bröstarvinges talan om återbäring av gåva väckas inom ett år från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Fråga om tillämpning av bestämmelsen i ett fall där allmän förvaltningsdomstol har upphävt beslutet att registrera bouppteckningen.

Skövde tingsrätt

H.K., dotter till avlidne F.G., väckte vid Skövde tingsrätt den talan mot B.G. som framgår av tingsrättens mellandom.

Tingsrätten (rådmannen Anna-Karin Lundberg) anförde i mellandom den 2 oktober 2006:

Yrkanden m.m.

I ansökan om stämning yrkade H.K. förpliktande för B.G. att i första hand till henne utge vederlag om 210 000 kr och i andra hand, om vederlag ej kan utgå, återbära fastigheten Jägmästaren 17, Skövde till dödsboet efter F.G. Som grund angavs att F.G. genom gåva till B.G. väsentligen minskat sin egendom till förfång för första hustruns, M.B.G., arvinge H.K.

B.G. bestred käromålet.

Vid sammanträde för muntlig förberedelse den 5 september 2005 vidhöll H.K. sitt yrkande samt yrkade, med anledning av förestående preskription, att den del av gåvan fastigheten Jägmästaren 17, Skövde, som hennes far F.G. givit bort till B.G. och som kränker laglotten efter hennes far skall återbäras till dödsboet, alternativt skall B.G. till henne utge ersättning för gåvans värde med 59 517 kr.

B.G. bestred det nya yrkandet och gjorde i första hand gällande att det rörde sig om en otillåten taleändring och i andra hand att yrkandet enligt 7 kap. 4 § andra stycket ÄB inte framställts inom rätt tid, varför H.K. förlorat sin rätt att påtala saken.

I beslut den 29 maj 2006 fann tingsrätten att det nya yrkandet skulle tillåtas då det stödde sig på väsentligen samma grund. Samtidigt väcktes frågan om mellandom vad avsåg frågan om preklusion avseende talan om laglottskränkning.

H.K. förklarade sig inte ha någon erinran mot mellandom och B.G. yrkade att sådan skulle meddelas.

H.K. har anfört att hon inte inkommit med sitt yrkande om ersättning för laglottskränkning för sent, det vill säga mer än ett år efter det att bouppteckningen efter F.G. avslutats. Bouppteckningen inregistrerades av skattemyndigheten den 1 oktober 2004 och yrkandet framfördes vid den muntliga förberedelsen den 5 september 2005. Så länge som registrering ej skett kan bouppteckningen ändras och återkallas. Någon slutlig bouppteckning föreligger inte förrän registreringen skett och skattebeslut fattats.

B.G. har anfört: Enligt 7 kap. 4 § andra stycket ÄB skall bröstarvinge som vill påkalla återbärande av gåva eller ersättning för gåvans värde väcka talan därom inom ett år från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Av bouppteckningen efter F.G. framgår att sista förrättningsdag var den 11 juni 2004. Bouppteckningen anses vara avslutad den sista förrättningsdag som bouppteckning skett och inte den dag då bouppteckningen registrerades. Då H.K. framförde sitt yrkande om jämkning på grund av gåva den 5 september 2005 är yrkandet framställt för sent.

Domskäl

I 7 kap. 4 § ÄB finns bestämmelser om återgång av sådan gåva som inkräktar på bröstarvinges rätt till laglott. Enligt andra stycket skall bröstarvinge, som vill göra sin rätt gällande mot gåvotagare, väcka talan inom ett år från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Försittes den tiden är rätten till talan förlorad.

I målet är ostridigt att bouppteckningen efter F.G. förrättades den 26 mars 2004 till den 11 juni 2004. Bouppteckningen inregistrerades den 1 oktober 2004. Av rättsfallet NJA 1993 s. 594 framgår att det är dagen för bouppteckningsförrättningen som måste utgöra utgångspunkt då det gäller att beräkna talefristen. Tiden skall alltså i förevarande fall räknas från den sista förrättningsdagen, den 11 juni 2004. H.K:s yrkande om jämkning för utfående av laglott efter F.G. på grund av gåva, vilket framställdes den 5 september 2005, är således gjort för sent. H.K. har därmed försuttit sin rätt till återgång av gåva eller vederlag därför vid beräkningen av laglott efter F.G.

Domslut

Tingsrätten förklarar att H.K. försuttit den i 7 kap. 4 § andra stycket ÄB föreskrivna fristen för väckande av talan och därför förlorat sin rätt till talan vad avser kränkning av laglotten efter hennes far F.G.

Göta hovrätt

H.K. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle förklara att hon inte försuttit den föreskrivna fristen för väckande av talan enligt 7 kap. 4 § andra stycket ÄB.

B.G. bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Mats Lundeholm och Carina Tolke samt tf. hovrättsassessorn Magnus Bengtson, referent) anförde i dom den 18 december 2007:

Hovrättens domskäl

Hovrätten har med stöd av 50 kap. 13 § andra stycket 2 RB avgjort målet utan huvudförhandling.

Parterna har vidhållit de omständigheter som de åberopat vid tingsrätten. H.K. har med hovrättens tillstånd förtydligat grunderna för sin talan på så sätt att hon, utöver vad som kan utläsas av tingsrättens dom, också hävdat att bouppteckningen inte upprättats i laga ordning och att det därmed inte finns någon giltig bouppteckning från vilken preskriptionsfristen kan räknas. Hon har i denna del anfört bl.a. att boutredningsmannen T.B. inledningsvis felaktigt utsett sig själv till en av de gode män som skulle förrätta bouppteckningen och att de personer som i bouppteckningshandlingen slutligen kom att anges som förrättningsmän inte deltagit vid något av förrättningstillfällena.

Hovrätten gör följande bedömning.

Enligt 7 kap. 4 § ÄB ska bröstarvinge, som vill göra sin rätt till laglott gällande mot gåvotagare, väcka talan härom inom ett år från det att bouppteckningen efter arvlåtaren avslutades. I enlighet med vad tingsrätten anfört ska tidsfristen som huvudregel räknas från den sista förrättningsdagen. Om det i samband med bouppteckningen förevarit någon brist som begränsat arvingens möjligheter att tillvarata sin rätt, t.ex att denne inte kallats till förrättningen, har dock i rättspraxis fristen ansetts börja löpa först sedan bristen rättats till (se NJA 1980 s. 305, jfr även NJA 1993 s. 594).

Den vid tingsrätten åberopade bouppteckningshandlingen, som kom in till skattemyndigheten den 11 augusti 2004 och registrerades den 1 oktober samma år, uppfyller de krav som ställs på en bouppteckning. I den mån en ursprunglig brist förelegat har den uppenbarligen rättats till innan bouppteckningen slutligen lämnats in för registrering. Enligt hovrättens bedömning har H.K. inte styrkt att bouppteckningen efter F.G. handlagts felaktigt i något avseende som begränsat hennes möjligheter att i rätt tid väcka talan om återgång av den aktuella gåvan, eller som bör medföra att den inregistrerade bouppteckningen i dess helhet ska anses ogiltig. Vad som förekommit innebär inte heller att den av henne väckta talan ska anses ha inkommit i rätt tid. Mot bakgrund härav, och på de skäl som tingsrätten i övrigt har anfört, finner hovrätten att tingsrättens mellandom ska fastställas.

– – –.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens mellandom.

– – –.

Högsta domstolen

H.K. överklagade och yrkade att HD skulle förklara att hon inte har försuttit den föreskrivna fristen för väckande av talan enligt 7 kap. 4 § andra stycket ÄB.

B.G:s dödsbo bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Cecilia Tallkvist, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl

Bouppteckning efter H.K:s far F.G. förrättades den 26 mars 2004 till den 11 juni 2004, varefter Skatteverket den 1 oktober 2004 beslutade att registrera bouppteckningen. H.K. överklagade Skatteverkets beslut till länsrätten. I HD har framkommit att Länsrätten i Vänersborg den 28 april 2008 har upphävt beslutet att registrera bouppteckningen och överlämnat handlingarna i målet till Skatteverket för erforderlig handläggning. Enligt länsrätten var bouppteckningen inte förrättad i enlighet med bestämmelserna i 20 kap. ÄB, då de gode männen inte hade varit närvarande vid bouppteckningsförrättningen. Länsrättens dom har vunnit laga kraft. Som en följd av domen har Skatteverket anmodat dödsboet efter F.G. att inkomma med en bouppteckning förrättad enligt reglerna i 20 kap. ÄB.

Den 5 september 2005 väckte H.K., såvitt nu är i fråga, talan vid tingsrätten mot B.G. (numera avliden; i fortsättningen dödsboet efter B.G.) och yrkade att en del av en gåva som hennes far i livstiden hade givit bort till B.G. och som kränkte hennes laglott skulle återbäras till dödsboet, alternativt skulle ersättning utges för värdet.

Frågan i målet är om H.K. har väckt talan vid tingsrätten mot B.G. inom den i 7 kap. 4 § andra stycket ÄB stipulerade tiden. Enligt det stadgandet ska en bröstarvinge, som vill mot gåvotagaren göra gällande sin rätt till laglott, väcka talan inom ett år från det att bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Försittes denna tid är rätt till talan förlorad.

H.K. har gjort gällande att bouppteckningen efter F.G. inte blivit upprättad i laga ordning, varför det inte finns någon giltig bouppteckning från vilken tidsfristen för väckande av talan kan räknas. Dödsboet efter B.G. har invänt att tidsfristen ändå ska räknas från bouppteckningsförrättningen den 11 juni 2004, eftersom bristen vid förrättningen inte har berört H.K:s möjlighet att väcka talan inom föreskriven tid. Dödsboet efter B.G. har vidare hävdat att det inte borde ha förelegat förutsättningar för H.K. att, på sätt som skett, överklaga Skatteverkets beslut.

Länsrättens laga kraft vunna dom innebär att bouppteckningen efter F.G. i praktiken inte är avslutad. HD har inte att pröva de processuella förutsättningarna för avgörandet. Frågan är om domen utan vidare medför att det också beträffande den i 7 kap. 4 § andra stycket ÄB stipulerade fristen ska anses som om någon bouppteckning inte blivit förrättad.

Av 7 kap. 4 § andra stycket ÄB följer att fristen för väckande av talan ska räknas från det att bouppteckningen efter arvlåtaren avslutades. Regleringen i bestämmelsen bygger på det förhållandet att varje bröstarvinge senast i samband med bouppteckningen ska kunna bilda sig en uppfattning om huruvida vissa gåvor från den döde förekommit (se NJA 1980 s. 305, jfr 20 kap. 5 § tredje stycket ÄB). Enligt grunderna för 7 kap. 4 § andra stycket ÄB skulle det därför kunna anses rimligt att fristen i förevarande fall räknas från den bouppteckningsförrättning som ägt rum, eftersom H.K. därvid hade kännedom om gåvan och således möjlighet att väcka talan. Oavsett detta ger emellertid ordalydelsen i 7 kap. 4 § andra stycket ÄB klart uttryck för att fristen för väckande av talan ska räknas från det att bouppteckning efter arvlåtaren avslutades.

Det är numera utrett att de gode männen inte varit närvarande vid bouppteckningsförrättningen. Av förarbetena till ÄB och rättspraxis framgår att en bouppteckning inte kan anses förrättad om de gode männen inte medverkat vid förrättandet av bouppteckningen (se NJA II 1933 s. 309 f. och 461 f. samt RÅ 2004 ref. 37). Med hänsyn till det anförda och då någon annan tolkning av lagbestämmelsen inte vore förenlig med vare sig bestämmelsens ordalydelse eller förarbetsuttalandena kan bouppteckningen efter F.G. inte vara att anse som avslutad. H.K. har därför inte försuttit den i 7 kap. 4 § andra stycket ÄB föreskrivna fristen för väckande av talan.

Domslut

HD upphäver hovrättens dom och förklarar att H.K. inte har försuttit den i 7 kap. 4 § andra stycket ÄB föreskrivna tiden för att väcka talan.

– – –.

Domskäl

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Kerstin Calissendorff, Per Virdesten, Gudmund Toijer, referent, och Stefan Lindskog) meddelade den 5 november 2009 följande dom:

Domskäl

Målet i HD gäller frågan om H.K. har väckt talan mot B.G. inom den tid som anges i 7 kap. 4 § ÄB. H.K. påstår att hennes far F.G. under sin livstid gav bort egendom till sin tidigare hustru B.G., att gåvan till syftet var att likställa med ett testamente och att gåvan kränker hennes laglott efter fadern. Enligt paragrafens andra stycke ska en bröstarvinge som vill göra sin rätt gällande mot en gåvotagare väcka talan inom ett år från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Försitts denna tid, är rätt till talan förlorad.

Frågan om talan har väckts inom den tid som anges i 7 kap. 4 § ÄB får anses höra till själva saken och kan avgöras genom särskild dom enligt 17 kap. 5 § RB (jfr NJA 1993 s. 594).

H.K. väckte talan om återbäring av gåvan eller om ersättning för dess värde den 5 september 2005. B.G. – och sedan hon avlidit dödsboet efter henne – har gjort gällande att H.K. då hade förlorat sin rätt till talan, eftersom bouppteckningen efter F.G. hade avslutats mer än ett år dessförinnan, vid sista förrättningsdagen den 11 juni 2004. Mot detta har H.K. invänt bl.a. att bouppteckningen inte upprättades i laga ordning och därför inte kan läggas till grund för en beräkning av tiden för att väcka talan.

Det framgår av utredningen i HD att Länsrätten i Vänersborg genom en lagakraftvunnen dom av den 28 april 2008 har upphävt registreringen av den aktuella bouppteckningen och lämnat över handlingarna i målet till Skatteverket för erforderlig handläggning. I domskälen anförs bl.a. att båda de gode männen fullgjorde sitt uppdrag på annan tid och plats än de utsatta förrättningstillfällena och att bouppteckningen således inte förrättades så som föreskrivs i 20 kap. ÄB. Med anledning av domen har Skatteverket anmodat F.G:s dödsbo att lämna en ny bouppteckning.

Bedömningen av huruvida en talan vid allmän domstol har väckts i rätt tid avgörs av den domstolen inom ramen för ett tvistemål. En dom som har meddelats av allmän förvaltningsdomstol (eller ett beslut av Skatteverket) beträffande registrering av bouppteckningen innebär inte i sig något rättsligt avgörande av frågan om bouppteckningen är avslutad i den mening som avses i 7 kap. 4 § ÄB. Prövningen av tvistemålet kan ske på grundval av en mer fullständig bevisföring, och partsställningen kan vara en annan (jfr NJA 2003 s. 207); sålunda var i detta fall B.G:s dödsbo inte part vid länsrätten.

Samtidigt skulle det vara förenat med betydande praktiska olägenheter om en och samma bouppteckning ansågs vara avslutad i vissa sammanhang men inte i andra. Regeln om tid för att väcka talan bör företrädesvis ges en tolkning som gör det möjligt att med säkerhet bedöma när fristen löper ut (NJA 1980 s. 305). Om registrering av bouppteckningen vägrats, bör detta därför normalt tillmätas stor betydelse vid bedömningen av om bouppteckningen är avslutad enligt 7 kap. 4 § ÄB. I en sådan situation måste ytterligare åtgärder vidtas för att bouppteckningen ska svara mot kraven i 20 kap. samma balk. Det är ägnat att skapa oklarheter och i yttersta fall rättsförluster, om en frist för att väcka talan – kopplad till bouppteckningens avslutande – skulle löpa parallellt med att sådana åtgärder vidtas eller då redan ha löpt ut. Det är svårt att förena en sådan tolkning med ordalydelsen i 7 kap. 4 § andra stycket ÄB. I sammanhanget bör dock framhållas att det för tidsfristen avgörande förhållandet inte är registreringen som sådan, utan i stället tidpunkten då den godtagbara bouppteckningen avslutades.

Den omvända situationen, att bouppteckningen registrerats men bröstarvingen i tvistemålet hävdar att så inte bort ske, kan vara att bedöma något annorlunda. Framför allt i fall då bröstarvingen har betagits möjligheten att ta sin rätt tillvara vid bouppteckningen, kanske i något avseende som inte granskats vid registreringen, måste det finnas ett större utrymme för att i tvistemålet avvika från bedömningen i registreringsärendet. Det bör dock fordras beaktansvärda skäl också för ett sådant avsteg i det enskilda fallet, detta i syfte att undvika osäkerhet om fristens beräkning och kring boutredningen i övrigt.

I detta mål är det alltså klarlagt att bouppteckningshandlingen från år 2004 inte kunde läggas till grund för registrering och att ytterligare förrättningsåtgärder krävdes. Det har inte kommit fram några skäl att, vid en beräkning av fristen för att väcka talan i 7 kap. 4 § ÄB, trots detta anse bouppteckningen vara avslutad i juni 2004. Bestämmelsen synes visserligen bygga på tanken att bröstarvingarna senast vid bouppteckningen ska kunna bedöma om det förekommit några gåvor som är att likställa med testamente (NJA 1980 s. 305, jfr 20 kap. 5 § tredje stycket ÄB), och det framgår av utredningen att H.K. har känt till gåvan i vart fall sedan förrättningen år 2004. B.G:s dödsbo har mot den bakgrunden hävdat att H.K. kunnat väcka talan om återgång av gåvan eller om ersättning inom ett år från förrättningen. Oavsett om hennes rätt har påverkats av att ingendera av de gode männen närvarade vid den utsatta förrättningen, får lagens ordalydelse och intresset av klarhet om fristens beräkning leda till slutsatsen att bouppteckningen inte avslutades genom 2004 års förrättning.

H.K. har således inte förlorat sin rätt till talan.

Domslut

HD upphäver hovrättens dom och förklarar att H.K. inte har försuttit den i 7 kap. 4 § andra stycket ÄB föreskrivna tiden för att väcka talan.

– – –.

HD:s dom meddelad: den 5 november 2009.

Mål nr: T 367-08.

Lagrum: 7 kap. 4 § ÄB.

Rättsfall: NJA 1980 s. 305, NJA 1993 s. 594 och NJA 2003 s. 207.