NJA 2010 not 11

Den 24:e. 11. (Ö 5478-09) Framställning om utlämning till Republiken Serbien av B.S.

Ministeriet för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter i dåvarande Statsförbundet Serbien och Montenegro begärde i en framställning daterad den 17 augusti 2004 att dåvarande medborgaren i statsförbundet B.S. skulle utlämnas till Serbien och Montenegro för fortsatt straffverkställighet.

Till stöd för framställningen åberopades en dom meddelad av Serbiens högsta domstol den 19 september 1991. Genom domen dömdes B.S. till fängelse 20 år för anstiftan till mord. Enligt framställningen avvek B.S. från avtjänande av fängelsestraffet den 13 juni 1999.

Justitieministeriet i Republiken Serbien vidhöll i en skrivelse daterad den 30 juli 2009 sin begäran om utlämning.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet till HD tillsammans med eget yttrande.

B.S. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande. 1. B.S. har till en början gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 7 § utlämningslagen därför att han riskerar förföljelse i Serbien på grund av sin härkomst. Enligt den åberopade bestämmelsen föreligger hinder mot utlämning bl.a. om den som begärs utlämnad på grund av de politiska förhållandena i den främmande staten löper risk att utsättas för förföljelse som riktar sig mot hans liv eller frihet eller som annars är av svår beskaffenhet.

Enligt en rapport från Utrikesdepartementet om mänskliga rättigheter i Serbien år 2007 finns inga uppgifter om att systematiska övergrepp förekommit på senare tid. I betraktande därav och då B.S. inte anfört något som mer konkret skulle kunna utgöra ett stöd för hans påstående om risk för förföljelse föreligger inte hinder mot utlämning enligt 7 § utlämningslagen.

B.S. har vidare gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 8 § utlämningslagen. Det skulle vara uppenbart oförenligt med humanitetens krav att skicka tillbaka honom till Serbien på grund av att han lider av psykisk ohälsa. Han har posttraumatiskt stressyndrom efter att ha utsatts för tortyr och misshandel i fängelset i Serbien och krigsupplevelser under Balkankriget. Han har tillagt att han är gift med en svensk kvinna och att han med sin första fru har två söner, vilka också bor i Sverige.

Avgörande för bedömningen i här förevarande hänseende är främst B.S:s hälsotillstånd. Allvarlig sjukdom för vilken den sjuke inte kan förväntas få erforderlig läkarbehandling i den stat som begär utlämning kan utgöra hinder mot utlämning (jfr bl.a. NJA 2004 s. 264). Utredningen i ärendet ger emellertid inte stöd för att B.S. lider av en så allvarlig psykisk ohälsa att en utlämning av honom skulle kunna anses vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Hinder mot utlämning föreligger därför inte enligt 8 § utlämningslagen.

Slutligen har B.S. gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 10 § utlämningslagen därför att straffvärdet av det brott han dömts för enligt svensk rätt är endast fyra år, varav det enligt hans mening följer att preskription skulle ha inträffat om svensk lag varit tillämplig.

Enligt 10 § andra stycket utlämningslagen får utlämning inte beviljas, om straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk lag. För tillämpningen av de svenska preskriptionsbestämmelserna är i ett fall som detta den återstående ut-

dömda strafftiden utgångspunkt och inte det straff som skulle ha ådömts om lagföring skett i Sverige. Straff för brottet skulle med hänsyn härtill inte vara förfallet enligt svensk lag.

I ett mål om grov fridskränkning i Svea hovrätt var L.B. förordnad som särskild företrädare för D.K.-S. I domslutet tillerkändes hon ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag med 7 953 kr.

L.B. yrkade i HD ersättning enligt lagen om särskild företrädare för barn med 8 315 kr.

HD: Beslut. Skäl. L.B. förordnades som särskild företrädare för barn i mål om grov fridskränkning där tingsrättens dom överklagats till hovrätten. L.B. begärde ersättning med sammanlagt 8 315 kr. Med hänvisning till brottmålstaxan tillerkände hovrätten henne ersättning med totalt 7 953 kr.

En särskild företrädare har enligt 11 § i lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn rätt till ersättning i enlighet med det som enligt rättshjälpslagen (1996:1619) gäller för ett rättshjälpsbiträde. Enligt sistnämnda paragraf har ett rättshjälpsbiträde rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Någon taxa har inte fastställts när det gäller ersättning till en särskild företrädare.

Den av L.B. yrkade ersättningen får anses skälig.

Avgörande. Med ändring av punkten 3 i hovrättens domslut tillerkänns L.B. för det biträde som hon i egenskap av särskild företrädare för barn lämnat D.K.-S. i hovrätten ersättning av allmänna medel med 8 315 kr. Av beloppet avser 5 520 kr arbete, 1 015 kr tidsspillan, 117 kr utlägg och 1 663 kr mervärdesskatt.