NJA 2011 s. 345
Part som ansökt om verkställighet enligt Bryssel I-förordningen har lämnat in en dom och ett intyg avfattade på tyska. Sedan parten underlåtit att följa ett föreläggande om att översätta handlingarna har ansökan avslagits.
Svea hovrätt
Pamer GmbH ansökte i Svea hovrätt om att en dom meddelad av Bezirksgericht Neusiedl am See, Österrike, mellan Pamer GmbH och G.W.B. skulle förklaras vara verkställbar i Sverige.
Hovrätten (hovrättsrådet Johan Arvidsson) meddelade den 9 oktober 2009 följande beslut.
Yrkanden m.m. i hovrätten
Pamer GmbH har ansökt om verkställighetsförklaring av en dom meddelad av Bezirksgericht Neusiedl am See, Österrike. Pamer GmbH har till sin ansökan bifogat vissa handlingar som är avfattade på tyska. En av dessa handlingar utgör, såvitt hovrätten kan bedöma, den dom som ansökan avser. En annan av handlingarna är, som hovrätten bedömer det, ett intyg enligt det standardformulär som intagits i bilaga V till rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen). Ytterligare en handling på tyska har bifogats ansökan.
Hovrätten har begärt att Pamer GmbH ska ge in en bestyrkt översättning av avgörandet och övriga bifogade handlingar. Pamer GmbH har förklarat att det inte avser att komma in med någon översättning eftersom det aktuella avgörandet är så kort.
Hovrättens skäl
Av art. 55 nämnda förordning framgår att en översättning av handlingarna ska ges in, om domstolen begär det. Hovrätten har begärt att översättning ska ges in, men Pamer GmbH har förklarat att det inte avser att tillgodose denna begäran.
Enligt hovrättens mening kan inte en dom avfattad på tyska förklaras verkställbar i Sverige utan att domen översätts till svenska. Enligt 33 kap. 9 § RB får domstolen vid behov låta översätta inkomna handlingar. En sådan översättning bekostas av staten. Det har förutsatts att domstolen vid prövningen av om domstolen ska låta översätta en handling väger in vilka möjligheter parten har att själv ordna en översättning (prop. 1986/87:89 s. 170). Det har enligt hovrättens bedömning inte framkommit att Pamer GmbH skulle sakna möjlighet att få fram en översättning eller att det finns något annat skäl som medför att av Pamer GmbH åberopade handlingar bör översättas genom hovrättens försorg. Mot denna bakgrund ska ansökan avslås.
Domslut
Hovrättens avgörande
Hovrätten avslår ansökan.
Pamer GmbH ansökte i hovrätten om ändring och yrkade att hovrätten skulle förklara att det österrikiska avgörandet fick verkställas. Till stöd för sitt yrkande anförde Pamer GmbH i huvudsak att det inte fanns något behov av en översättning av de ingivna handlingarna och att om hovrätten skulle finna att en översättning var behövlig domstolen hade att ombesörja denna med stöd av 33 kap. 9 § RB.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Karlstedt, hovrättsrådet Monica Kämpe och tf. hovrättsassessorn Anna-Karin Larsson, referent) anförde i beslut den 1 december 2009 följande.
Hovrättens skäl
De handlingar som Pamer GmbH gett in till stöd för sin ansökan om verkställighet är avfattade på tyska, ett språk vilket rätten inte normalt kan förväntas ha möjlighet att förstå utan biträde av utomstående med översättning. Av artikel 55 i den s.k. Bryssel I-förordningen följer att en översättning av de handlingar som åberopas till stöd för ansökan ska ges in om domstolen begär det. Som hovrätten funnit i sitt beslut av den 9 oktober 2009 bör en parts möjligheter att själv ordna en översättning vägas in vid bedömningen av om rätten med stöd av 33 kap. 9 § RB ska låta översätta inkomna handlingar. Det har i målet alltjämt inte framkommit att Pamer GmbH skulle sakna möjlighet att få fram en översättning eller att det finns något annat skäl varför en översättning bör ombesörjas av rätten. Det faktum att Pamer GmbH genom hovrättens begäran åsamkas en kostnad för översättning vilken, tillsammans med ombudskostnad, uppgår till en förhållandevis stor del av i den utländska domen utdömt belopp medför inte någon annan bedömning. Ansökan om ändring ska därför avslås.
Domslut
Hovrättens avgörande
Hovrätten avslår Pamer GmbH:s ansökan om ändring. Hovrättens beslut av den 9 oktober 2009 står därför fast.
Högsta domstolen
Pamer GmbH överklagade och yrkade att HD skulle förklara den i Österrike meddelade domen vara verkställbar i Sverige.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Anna Gränsmarker, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Domskäl
Skäl
Pamer GmbH ansökte om verkställighetsförklaring vid Svea hovrätt. Till ansökan bifogades en kopia av en dom och ett intyg avfattade på tyska. Hovrätten avslog ansökan sedan Pamer GmbH inte efterföljt ett föreläggande att komma in med översättning av nämnda handlingar. Målet gäller frågan om domstolens möjlighet att lämna en handling avfattad på annat språk utan avseende.
Enligt artikel 53 rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen) ska den part som ansöker om en verkställighetsförklaring ge in en kopia av domen och ett intyg enligt artikel 54. Domstolen kan godta en till intyget likvärdig handling.
Enligt artikel 55.2 ska, om domstolen begär det, en översättning av handlingarna ges in. Bryssel I-förordningen innehåller således inte något krav på översättning av de i artikel 53 och 54 angivna handlingarna men exekvaturmyndigheten kan begära att en översättning av handlingarna ges in (se Pålsson, Bryssel I-förordningen jämte Bryssel- och Luganokonventionerna, 2008, s. 295).
Huvudregeln är att handlingar som ges in till svensk domstol ska vara avfattade på svenska. I 33 kap. 9 § första stycket RB anges att rätten vid behov får låta översätta handlingar som kommer in till rätten. Alternativet att förelägga parten att ordna med en översättning finns sedan 1988 inte med i lagtexten. Det kan ändå bli aktuellt att låta parten översätta handlingen. I domstolens prövning av om det finns behov av att genom domstolens försorg ordna med en översättning får vägas in vilka möjligheter parten har att själv få fram en översättning (se prop. 1986/87:89 s. 170).
I rättsfallet RH 2005:16 uttalade hovrätten att om domstolen bedömer att behov av översättning finns och part inte på anmaning tillhandahåller sådan återstår inte annat för rätten än att själv låta översätta nödvändiga delar av ingivna handlingar. Enligt HD bör rätten, efter att ha gjort en bedömning av partens behov av hjälp med att ordna översättningen, kunna lämna en handling som saknar översättning utan avseende, sedan ingivaren först har fått en upplysning om detta (se Fitger, Rättegångsbalken, suppl. 49 dec. 2005, s. 33:21).
Det kan vara så att det är möjligt för rätten att förstå vad handlingen innehåller utan att en översättning görs (se prop. 1986/87:89 s. 170). Enligt HD kan det dock inte begäras att domstolen ska förstå handlingar avfattade på tyska.
Den omständigheten att kostnaden för parten att översätta handlingarna skulle medföra att kostnaden för verkställigheten blir stor i förhållande till det belopp som den utländska domen avser föranleder ingen annan bedömning, då detta inte leder till att det finns behov av att genom domstolens och det allmännas försorg ordna med översättning.
Hovrättens beslut ska därför fastställas.
Domslut
HD:s avgörande
HD fastställer hovrättens beslut.
Domskäl
HD (justitieråden Dag Victor, Stefan Lindskog, Agneta Bäcklund, Ingemar Persson och Martin Borgeke, referent) meddelade den 9 juni 2011 följande beslut.
Skäl
Pamer GmbH har ansökt om verkställighetsförklaring enligt Bryssel I-förordningen av en österrikisk dom. Hovrätten förelade Pamer att ge in en bestyrkt översättning av avgörandet och av övriga bifogade handlingar. Frågan i målet är om Pamer har rätt till den begärda förklaringen utan att ge in sådana översättningar.
Enligt artikel 53 i Bryssel I-förordningen ska den part som ansöker om en verkställighetsförklaring ge in en kopia av domen och ett intyg enligt artikel 54. En med intyget likvärdig handling kan också godtas (se artikel 55.1). I artikel 55.2 anges att, om domstolen eller den behöriga myndigheten begär det, en översättning av handlingarna ska ges in. Översättningsfrågan ska avgöras i enlighet med de nationella reglerna i den medlemsstat där verkställighet begärs (jfr artikel 40).
Enligt svensk rätt är huvudregeln att handlingar som ges in till domstol ska vara skrivna på svenska (se 10 § språklagen, 2009:600). Grunden för detta är att det måste säkerställas att både domstolens ledamöter och parterna fullt ut förstår innebörden av processmaterialet. Men regeln om svenska som domstolsspråk har betydelse även för möjligheterna för allmänheten att få insyn i det rättsliga förfarandet.
Även handlingar på andra språk än svenska kan emellertid i vissa fall godtas. Det är domstolens uppgift att i det enskilda fallet bedöma om och i vilken utsträckning som avsteg kan göras från den angivna huvudregeln om att processen ska föras på svenska. I allmänhet bör därvid handlingar - exempelvis avtal, brev, utlåtanden och annan skriftlig bevisning - på danska eller norska kunna godtas. Också handlingar av detta slag på engelska bör många gånger kunna accepteras. Däremot bör normalt inte handlingar på andra språk än dessa godtas.
I det här aktuella fallet finns det inte skäl att göra avsteg från den angivna huvudprincipen. De av Pamer ingivna handlingarna på tyska ska alltså översättas.
I 33 kap. 9 § första stycket RB anges att domstolen vid behov får låta översätta handlingar som kommer in till rätten. Alternativet att förelägga parten att ordna med en översättning finns sedan år 1988 inte angivet i lagtexten. Avsikten med den lagändring som ägde rum år 1988 var emellertid inte att domstolarna ensamma skulle ha ansvaret för översättning av rättegångshandlingar som ges in på utländska språk. Det kan alltså fortfarande bli aktuellt att låta parterna översätta handlingar på andra språk än svenska som de ger in (se prop. 1986/87:89 s. 170).
Pamer har inte åberopat något annat skäl för att domstolen - om handlingarna måste översättas - bör stå för översättningskostnaden än att kostnaden, om Pamer skulle få betala, skulle bli orimligt stor i förhållande till storleken på den aktuella fordringen. Detta kan emellertid inte vara ett godtagbart skäl för att staten i stället för den part som söker verkställighet ska stå för kostnaden.
Hovrättens beslut att avslå Pamers ansökan, när bolaget inte följde föreläggandet att översätta handlingarna, var alltså riktigt. Detta innebär att Pamers överklagande ska avslås.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet.
HD:s beslut meddelat: den 9 juni 2011.
Mål nr: Ö 5970-09.
Lagrum: Artikel 40, 53, 54 och 55 Bryssel I-förordningen, 33 kap. 9 § RB.