NJA 2011 s. 547

Hovrätten beslutade den 23 september 2010 att inte meddela prövningstillstånd i mål angående fordran med T.W. som klagande. Sista dag för att överklaga beslutet var den 21 oktober 2010. Beslutet vann laga kraft.

T.W. har i sin ansökan om återställande av försutten tid uppgett att han vid ett besök i hovrätten den 19 eller 20 oktober 2010 lämnade in ett överklagande av beslutet. Hovrätten har gett honom beskedet att något överklagande inte har registrerats.

Hovrätten har i ett yttrande till HD anfört bl.a. följande. T.W. kontaktade hovrätten per telefon den 24 november 2010 och uppgav att han personligen lämnat in ett överklagande till den person som satt i receptionen. Med anledning av T.W:s uppgifter genomfördes ingående undersökningar för att återfinna överklagandet. Berörda befattningshavare förnekade att de sett eller fått den aktuella överklagandeskriften i sin hand. Hovrättens reception och andra delar av lokalerna genomsöktes utan att överklagandet återfanns. Av yttrandet framgår att hovrätten har noggranna rutiner för hantering av handlingar som lämnas till receptionen.

Den som vill överklaga en hovrätts beslut ska göra det skriftligen och skrivelsen ska ha kommit in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades (56 kap. 1 § RB). Lämnas en handling till rättens kansli anses den som inkommen (33 kap. 3 § RB).

I fråga om e-postmeddelanden och telefaxmeddelanden som skickats till domstolen men inte kommit fram har HD i rättsfallen NJA 2010 s. 165 och NJA 2004 s. 733 slagit fast att ett påstående om att ett överklagande har skickats via e-post eller telefax kan godtas om det föreligger utredning till stöd för både att handlingen avsänts och att handlingen mottagits av domstolen.

Den som ansöker om återställande av försutten tid har att göra sannolikt att överklagandet har kommit in till domstolen i rätt tid (se t.ex. NJA 2004 s. 733). Om en handling lämnas personligen till domstolen får den enskilde inget kvitto eller motsvarande som i efterhand kan tjäna som bevis för åtgärden, i vart fall inte utan särskild begäran. Det kan därför för den enskilde föreligga svårigheter i bevishänseende i en situation som denna. Det kan emellertid inte anses tillräckligt att, som T.W. gjort, enbart påstå att ett överklagande ingetts vid en av två angivna dagar.

På grund av det anförda ska ansökningen om återställande av försutten tid avslås.