NJA 1993 s. 308

K.O. väckte vid Stockholms TR talan mot Motor Union Assuransfirma AB angående försäkringsersättning. TR:n ogillade käromålet genom dom d 27 febr 1991. Enligt meddelad fullföljdshänvisning skulle talan mot domen föras genom vadeinlaga som skulle ha kommit in till TR:n senast d 20 mars 1991.

Den 4 april 1991 inkom till TR:n en av K.O:s ombud advokaten G.W. undertecknad, till Svea HovR ställd skrift, vilken angavs innefatta "fullföljd av vadetalan" i TR:ns mål. I beslut samma dag anförde TR:n (hovrättsassessorn Lagergren): TR:n meddelade dom i målet d 27 febr 1991. G.W. har idag inkommit med "fullföljd av vadetalan". Någon "tidigare ingiven vadetalan" har inte getts in till TR:n.

Enligt lag och meddelad fullföljdshänvisning skall vadeinlaga ha getts in till TR:n inom tre veckor från den dag då domen meddelades. Vadeinlagan har alltså kommit in för sent. TR:n avvisar därför vadetalan.

K.O. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle undanröja avvisningsbeslutet. Till stöd för sin talan uppgav han att G.W.s sekreterare d 20 mars 1991 kl 08.59 till TR:n avsänt en vadeinlaga per telefax och även erhållit besked från TR:n att inlagan ankommit dit i rätt tid.

Till styrkande av sitt påstående ingav K.O. en handling betecknad "activity report". Enligt denna hade en överföring omfattande två sidor ägt rum kl 08.59 d 20 mars från advokatkontoret till TR:ns telefaxnummer. På handlingen angavs "transmission OK". K.O. bifogade också två textsidor, den ena rubricerad "telefax" med notering bl a "Gäller som överkl enl tel besked" och den andra en till HovR:n ställd vadeinlaga.

Yttranden avgavs dels av hovrättsassessorn Lagergren dels av TR:ns administrativa assessor.

Hovrättsassessorn Lagergren anförde bl a: Den 20 mars 1991 vid kl 09.00-09.30 tillfrågades jag av ett domstolsbiträde på avd 4 om jag godtog telefax som vadeinlaga; hon sade till mig att det var från advokaten G.W. som frågan ställdes. Jag förstod att det gällde den dom som givits d 27 febr 1991 mellan K.O. som kärande och Motor Union Assuransfirma AB som svarande. Den 20 mars 1991 var den sista dagen för vadetalan. Då jag önskade försäkra mig om att ge rätt svar och även hade andra göromål som brådskade, lät jag ungefär två timmar senare genom samma domstolsbiträde meddela den som frågat att telefax godtogs som vadeinlaga.

Under eftermiddagen d 20 mars frågade jag med jämna mellanrum på kansliet efter det telefax från G.W. som skulle utgöra vadeinlaga. Något sådant hade inte kommit, då jag lämnade TR:n efter arbetsdagens slut d 20 mars.

Ej heller d 21 mars återfanns något telefax från G.W.. Jag frågade sedan regelbundet under en vecka - 10 dagar om det påstådda telefaxet anlänt men så var inte fallet. Givetvis hade man från fjärde avdelningens kansli efterfrågat det aviserade telefaxet i TR:ns telefonväxel, dit telefax anländer och varifrån vederbörande avdelning underrättas om inkomna telefax för avhämtning.

HovR:n (t f hovrättslagmannen Andersson, hovrättsrådet Röst Andréasson och hovrättsassessorn Gransbo, referent) anförde i beslut d 31 okt 1991: Av yttrandena från TR:n framgår att flera befattningshavare vid TR:n d 20 mars 1991 och även därefter gjort omsorgsfulla efterforskningar av den vadeinlaga från K.O. som man räknade med var att vänta, men utan att någon vadeinlaga kunnat återfinnas. En slutsats av TR:ns i och för sig klarläggande yttranden måste vara att vadeinlagan faktiskt inte kom TR:n tillhanda.

Följande kan tilläggas. Den activity report som K.O. har företett visar att vid angiven tidpunkt telefaxats två sidor text till TR:n. Den visar emellertid inte vilket innehåll dessa textsidor hade. Varken the activity report eller någon annan åberopad omständighet utesluter sådana tänkbara felkällor såsom felaktigt handhavande i någon form av advokatbyråns personal eller tekniskt fel hos apparatur.

HovR:n lämnar K.O:s yrkande utan bifall.

K.O. (ombud G.W.) anförde besvär och yrkade undanröjande av HovR:ns beslut.

Bolaget (ombud advokaten K.H.) bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Abdon, föreslog i betänkande följande beslut:

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Törnell, Munck, referent, och Nilsson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.