NJA 2004 s. 65
Tingsrätten har i ett tvistigt mål om faderskap bestått av en beredningsjurist som ordförande och tre nämndemän. Domen har undanröjts eftersom tingsrätten inte var domför.
Sundsvalls tingsrätt
M.J. födde år 1999 dottern M., som väckte talan vid Sundsvalls tingsrätt mot U.S. Under påstående att M.J. och U.S. hade haft oskyddat samlag under konceptionstiden yrkade M. att tingsrätten skulle förklara U.S. vara far till henne.
Domskäl
Tingsrätten (beredningsjuristen Jens Göransson och tre nämndemän) anförde i dom den 20 juni 2001:
Domskäl
Konceptionstiden för M. har beräknats till den 29 januari-27 mars 1999.
M.J. har hörd under sanningsförsäkran uppgivit i huvudsak följande: - - -.
U.S. har hörd under sanningsförsäkran uppgivit i huvudsak följande: - - -.
Rättsmedicinalverket har i utlåtande från den 29 januari 2001 angående rättsgenetisk undersökning av blodprov från M.J., M. och U.S. uttalat att resultatet av undersökningen visar att U.S. sannolikt är barnets far. Sannolikheten är beräknad till över 99,9 procent.
M. har som skriftlig bevisning, förutom rättsmedicinalverkets utlåtande, åberopat MF-protokoll såvitt avser uppgifterna beträffande konceptionstiden samt de uppgifter U.S. lämnat.
Tingsrättens bedömning
M.J. har under sanningsförsäkran på ett trovärdigt sätt berättat om sin tillfälliga förbindelse med U.S. Vid huvudförhandlingen har U.S. under sanningsförsäkran bestritt att han haft något som helst sexuellt umgänge med M.J. Denne har emellertid i MF-protokollet tillstått att visst sexuellt umgänge ägt rum. Genom förhöret med M.J. och vad som i övrigt framkommit finner tingsrätten att det får anses utrett att M.J. under konceptionstiden haft samlag med U.S. Med hänsyn härtill och till resultatet av den rättsgenetiska undersökningen finner tingsrätten sannolikt att M. har avlats av U.S. Denne skall därför förklaras vara far till M.
Domslut
Domslut
Tingsrätten förklarar U.S. vara far till M.
Hovrätten för Nedre Norrland
U.S. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att M:s vid tingsrätten förda talan skulle ogillas.
M. bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsråden Susanne Hård och Karl-Johan Cavallin, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 20 februari 2003:
Hovrättens domskäl
U.S. har som grund för sitt överklagande åberopat att han inte haft sexuellt umgänge med M.J. och att en förväxling av hans och R.G:s blodprov skett.
M. har som grund för sin inställning anfört att M.J. och U.S. haft sexuellt umgänge under konceptionstiden.
I hovrätten har förebringats i huvudsak samma utredning som vid tingsrätten, varvid U.S. och M.J. hörts på nytt under sanningsförsäkran. Därjämte har innehållet i läkarintyg/provtagningsintyg avseende U.S. och R.G. förebringats.
Vid de förnyade förhören har i allt väsentligt framkommit detsamma som antecknats i tingsrättens dom dock med följande ändringar och tillägg. - - -
Hovrätten gör följande bedömning.
Av läkarintyg/provtagningsintyg framgår att U.S. lämnat sitt blodprov två månader före R.G., att intygen undertecknats av den undersökte och att dennes identitet styrkts samt att U.S:s prov inkommit till Rättsgenetiska institutet ungefär två månader före R.G:s prov. Någon förväxling på det sätt som U.S. beskrivit kan därför inte ha ägt rum. Vad som i övrigt förekommit föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning än den tingsrätten gjort. Tingsrättens dom skall därför fastställas.
Hovrättens domslut
Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Högsta domstolen
U.S. överklagade och yrkade att M:s talan skulle ogillas.
HD förordnade att lagmannen vid tingsrätten skulle avge yttrande angående tingsrättens domförhet med en beredningsjurist som ordförande.
Lagmannen Rolf Hammar anförde följande:
Tingsrätten omfattades fr.o.m. den 1 april 2000 av förordningen (1997:139) om försöksverksamhet vid vissa tingsrätter. Försöksverksamheten, initierad av Domstolsverkets utvecklingsgrupp, skulle enligt plan genomföras med en ny organisation med två storrotlar med var sin beredningsorganisation, som skulle ledas av en tingsfiskal som beredningsjurist. Emellertid kunde de två tingsfiskalstjänsterna inte besättas av Hovrätten för Nedre Norrland, varför beredningsorganisationen kom att ledas av de äldsta tingsnotarierna. Målet T 1502-00 handlades på storrotel 2.
I beslut den 10 november 2000 förordnades tingsnotarien Jens Göransson, som bedömdes ha tillräcklig erfarenhet och vara lämplig att erhålla förordnande att enligt dåvarande 20 § 3 p. tingsrättsinstruktionen (Ti) utföra domargöromål i vidare omfattning än som anges i 18 och 19 §§ Ti. Jens Göranssons anställning som tingsnotarie upphörde den 28 februari 2001. Med hänsyn till vakans på tingsfiskalstjänsterna anställdes han - i avbidan på att han skulle påbörja anställning som överrättsnotarie - som beredningsjurist på storrotel 2 från den 1 mars 2001 t.o.m. den 31 juli 2001 med förordnande enligt 5 och 6 §§ försöksförordningen.
Vid fördelningen av arbetsuppgifterna på storrotel 2 under den vecka då aktuellt mål handlades konstaterades att målet inte var omfattande eller av sådan beskaffenhet att det krävde särskild erfarenhet. Med hänsyn till vakanser och sommarledigheter fanns det särskilda skäl att en tingsnotarie med behörighet enligt 20 § 3 p. Ti kunde handlägga målet. Det uppmärksammades inte att det kunde ifrågasättas om Jens Göransson som beredningsjurist hade kvar den behörighet som han haft som tingsnotarie. Enligt försöksförordningen var han förordnad ”att i vidare omfattning än som anges i” Ti, ”på eget ansvar vidta åtgärder för beredning av mål och ärenden”. I uttrycket beredning torde inte innefattas att handlägga målet som ordförande.
Sammanfattningsvis finner jag att beredningsjuristen Jens Göransson inte varit behörig att handlägga målet som ordförande. Målet har prövats av Hovrätten för Nedre Norrland. Domförhetsfelet torde inte ha inverkat på målets utgång.
HD meddelade prövningstillstånd beträffande frågan om hovrättens och tingsrättens domar skulle undanröjas på den grunden att tingsrätten inte varit domför. Frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt förklarades vilande.
U.S. förklarade som sin inställning att tingsrättens och hovrättens domar borde undanröjas, eftersom hans sak blivit korrekt prövad i endast en instans och han enligt gängse principer ägde rätt till prövning i två instanser med därtill behöriga domare.
M. framhöll att målet hade överprövats i hovrätten, varvid det inte hade förekommit något fel i formellt hänseende. Hon ansåg därför att felet - i tingsrätten - inte i något avseende hade inverkat på målets utgång, varför domarna inte borde undanröjas.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Anne Wartin, föreslog att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
Tingsrätten har vid målets avgörande bestått av en beredningsjurist som ordförande och tre nämndemän. Enligt 5 § i den vid avgörandet gällande förordningen (1997:139) om försöksverksamhet med förändrad beredningsorganisation vid tingsrätterna fick beredningsjurister, dvs. jurister som anställs för beredningsändamål, ges förordnande enligt 16, 18 och 19 §§ förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion. Enligt såväl då som nu gällande lydelse av nyssnämnda lagrum saknas emellertid möjlighet för lagmannen att förordna en jurist som i första hand inte är anställd för att utföra domargöromål att avgöra ett mål om faderskap.
Av 6 § i 1997 års förordning framgår att lagmannen kunde förordna beredningsjurister att, i vidare omfattning än som anges i tingsrättsinstruktionen, på eget ansvar vidta åtgärder för beredning av mål och ärenden. Uppgiften att avgöra ett mål eller ärende kan inte anses omfattas av begreppet ”beredning av mål och ärenden” (jfr Fitger, Rättegångsbalken I s. 1:24 a). Tingsrätten var således inte domför med en beredningsjurist som ordförande.
Frågan är om hovrättens och tingsrättens domar på den grunden skall undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten.
Enligt 50 kap. 28 § RB får hovrätten undanröja tingsrättens dom på grund av rättegångsfel endast om felet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten. Enligt 55 kap. 15 § RB tillämpas 50 kap. 28 § också i HD i fråga om lägre rätts dom.
Om rättegångsfelet, som i förevarande mål, består i bristande domförhet kan felet i allmänhet antas ha inverkat på målets utgång. Det saknas skäl för annan bedömning i detta mål. Bristande domförhet är inte heller ett sådant rättegångsfel som kan anses bli avhjälpt genom att målet prövas i högre rätt. (Jfr NJA 1991 s. 783, 1994 s. 545 och 1999 s. 788.)
De formella förutsättningarna för att undanröja hovrättens och tingsrättens domar är således uppfyllda. U.S. har begärt att målet återförvisas till tingsrätten.
På grund av det anförda och med hänsyn till felets art skall hovrättens och tingsrättens domar undanröjas och målet visas åter till tingsrätten.
Domslut
HD:s avgörande
HD förklarar att hovrättens och tingsrättens domar skall undanröjas på den grunden att tingsrätten inte var domför.
HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt samt undanröjer hovrättens och tingsrättens domar, utom såvitt avser vad domstolarna har fastställt beträffande ersättning åt rättshjälpsbiträdena, och visar målet åter till tingsrätten för ny behandling.
Domskäl
HD (justitieråden Svensson, Lennander, referent, Blomstrand, Lindeblad och Wersäll) meddelade den 20 februari 2004 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelat: den 20 februari 2004.
Mål nr: T 1222-03.
Lagrum: 5 § förordningen (1997:139) om försöksverksamhet med förändrad beredningsorganisation vid tingsrätterna; 16, 18 och 19 §§ förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion; 50 kap. 28 § och 55 kap. 15 § RB.
Rättsfall: NJA 1991 s. 783, NJA 1994 s. 545 och NJA 1999 s. 788.