NJA 2011 s. 907
Enligt 3 § godtrosförvärvslagen består ägarens rätt till egendom som har frånhänts honom genom bl.a. stöld även om den har förvärvats i god tro. Om ett godtrosförvärv har skett före ikraftträdandet av bestämmelsen, har dock ägarens rätt gått förlorad.
Uppsala tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Uppsala tingsrätt åtal mot S.E. för häleri, alternativt häleriförseelse, och mot R.E.H. för häleriförseelse enligt följande gärningsbeskrivning:
Någon gång den 12-13 april 1988 stals en målning av konstnären Gustaf Fjæstad med titeln ”Solnedgång” från ett rum på Värmlands Nation i Uppsala.
I slutet av februari 2009 har S.E., tillsammans och i samförstånd med en annan person, trots att han insett att målningen var frånhänd annan genom brott eller i vart fall haft skälig anledning att anta att så var fallet, transporterat målningen till Stockholm och försökt pantsätta den i en pantbank och den 2 mars 2009 sålt och överlämnat målningen till R.E.H. i Stockholm, för ett belopp om 125 000 kr.
R.E.H., som insett att målningen var frånhänd annan genom brott eller i vart fall haft skälig anledning att anta att så var fallet, har den 2 mars 2009 köpt och transporterat den stulna målningen till Uppsala och placerat den i sin bostad.
S.E:s och R.E.H:s befattning med den stulna målningen, värderad till 150 000 kr, har varit ägnad att försvåra ett återställande till den rätte ägaren.
Lagrum: 9 kap. 6 § första stycket 1 eller 7 § andra stycket 2 BrB.
Värmlands Nation yrkade genom åklagaren i första hand att tingsrätten skulle fastställa att nationen hade bättre rätt till den i beslag tagna målningen än R.E.H. och att målningen skulle lämnas ut till nationen sedan beslaget hävts.
I andra hand yrkades att tingsrätten skulle fastställa att Värmlands Nation hade rätt att få ut målningen mot lösen om 25 000 kr enligt bestämmelserna i lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre.
Grunden för förstahandsyrkandet var i första hand att R.E.H. kommit i besittning av målningen genom brott (22 kap. 1 § BrB), i andra hand att Värmlands Nations rätt till målningen under alla förhållanden alltjämt bestod eftersom målningen frånhänts nationen genom att någon olovligen tagit den (3 § lagen om godtrosförvärv av lösöre), och i sista hand att R.E.H. varit i ond tro beträffande S.E:s rätt att förfoga över målningen (3 § lagen om godtrosförvärv av lösöre i dess lydelse före den 1 juli 2003).
S.E. och R.E.H. förnekade brott.
R.E.H. bestred Värmlands Nations yrkande om bättre rätt till den i beslag tagna tavlan. För det fall tingsrätten skulle fastslå att R.E.H. hade gjort ett godtrosförvärv av tavlan medgav han att nationen fick ut tavlan mot erläggande av lösen enligt lagen om godtrosförvärv.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande lagmannen Erik Lempert) meddelade dom den 10 juli 2009.
Domskäl
Under rubriken Tingsrättens bedömning anfördes inledningsvis följande. Avgörande för om S.E:s och R.E.H:s befattning med den i beslag tagna tavlan utgör brottslig gärning är i första hand om tavlan frånhänts annan genom brott. S.E. och R.E.H. ifrågasätter åklagarens påstående att tavlan är samma tavla som tillgreps på Värmlands Nation år 1988.
Efter en genomgång av utredningen förklarade sig tingsrätten finna att det i målet inte var ställt utom rimligt tvivel att den i beslag tagna tavlan var den tavla som tillgreps på Värmlands Nation år 1988. Det var därmed inte visat att den tavla som S.E. och R.E.H. tagit befattning med var frånhänd annan genom brott. Redan på denna grund skulle åtalet mot dem båda ogillas.
Beträffande Värmlands Nations enskilda anspråk anförde tingsrätten: Tingsrätten har funnit att det inte är styrkt att den i beslag tagna tavlan är samma tavla som tillgreps från Värmlands Nation år 1988. Värmlands Nation kan således inte med åberopande av tidigare besittning göra gällande bättre rätt än R.E.H. till den i beslag tagna tavlan. Av samma skäl saknas rätt för Värmlands Nation att få ut tavlan genom erläggande av lösen enligt lagen om godtrosförvärv. Värmlands Nations enskilda anspråk ska därmed lämnas utan bifall. Beslaget av tavlan skall dock bestå som bevisbeslag.
Domslut
Domslut
Tingsrätten ogillade åtalen mot S.E. för häleri, alternativt häleriförseelse och mot R.E.H. för häleriförseelse.
Värmlands Nations yrkande om bättre rätt till den i beslag tagna tavlan lämnades utan bifall. Beslaget skulle bestå till dess domen vunnit laga kraft. Tavlan skulle därefter lämnas ut till R.E.H.
Svea hovrätt
Åklagaren överklagade i Svea hovrätt och yrkade att S.E. skulle dömas för häleri eller, i andra hand, för häleriförseelse samt R.E.H. för häleriförseelse.
Värmlands Nation, som företräddes av åklagaren yrkade bifall till sitt yrkande om bättre rätt än R.E.H. till den i beslag tagna målningen. I andra hand yrkade nationen bifall till yrkandet om rätt att få ut den beslagtagna målningen mot lösen om 25 000 kr.
S.E. och R.E.H. bestred ändring. Om det skulle bli aktuellt att ge Värmlands Nation rätt att få ut målningen mot lösen gjorde R.E.H. gällande att lösenbeloppet skulle bestämmas till 125 000 kr.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Owe Hultin och Lars Borg, referent, tf. hovrättsassessorn Rebecca Appelgren och två nämndemän) meddelade dom den 18 mars 2010.
Domskäl
Skuldfrågan
Hovrätten fann att det genom utredningen i hovrätten var klarlagt att den målning av Gustaf Fjæstad som togs i beslag hos R.E.H. var identisk med den målning som år 1988 olovligen tillgreps i Värmlands Nations lokaler i Uppsala. Hovrätten avförde vidare i domskälen bl.a.:
S.E. har uppgett att han förvärvade målningen år 2000. I rättsfallet NJA 1984 s. 564 har HD slagit fast att preskriptionstiden vid sakhäleri i princip ska räknas från den första handling som utgör ett fullbordat häleri och att senare av gärningsmannen företagna åtgärder, varigenom han tillgodogör sig egendomen eller varigenom egendomens återställande till ägaren försvåras, inte inverkar på preskriptionstiden. HD uttalade vidare att undantag från den angivna principen förutsattes vara tänkbara i fall, där den eller de senare hälerihandlingarna inte kunde anses naturligt ligga i linje med den första hälerihandlingen, eller i andra särpräglade situationer. Samma ståndpunkt intog HD i rättsfallet NJA 1985 s. 796.
Om S.E:s befattning med målningen inneburit att han begått ett häleribrott ska preskriptionstiden för detta brott i enlighet med den princip som HD slagit fast räknas från tidpunkten för hans förvärv av målningen, dvs. år 2000. Att efter ett förvärv vidta åtgärder i syfte att avhända sig egendomen är inte ett sådant fall som ska medföra avsteg från den fastslagna principen. Mer än fem år har förflutit från det att S.E. förvärvade målningen till dess att han vidtog de åtgärder som avses med åtalet. På grund av vad som anförts är den befattning med målningen som åklagaren har lagt S.E. till last såsom häleribrottslighet preskriberad. Åtalet mot S.E. för häleri, alternativt häleriförseelse, ska därför lämnas utan bifall.
När det gäller R.E.H:s befattning med målningen har åklagaren gjort gällande att han haft skälig anledning att anta att målningen var frånhänd annan genom brott. Vid bedömningen av i vilken utsträckning det finns anledning att misstänka brott bör beaktas under vilka förhållanden handlingen företogs, vad man känner till om den som man mottar egendomen av och vad för slags transaktion det är fråga om.
Annat har inte framkommit än att S.E. gjorde ett godtrosförvärv enligt då gällande lagstiftning när han förvärvade målningen år 2000. Inte heller har det framkommit att omständigheterna vid R.E.H:s förvärv varit sådana att denne haft skälig anledning att anta att målningen var frånhänd annan genom brott. Visserligen skedde köpet vid sidan av den normala handeln. S.E. var emellertid inte en för R.E.H. okänd person. Vidare måste de kontrollåtgärder som R.E.H. gjort anses ha varit tillräckliga för att försäkra sig om att S.E. var rättmätig ägare. På grund av vad som anförts ska åtalet mot R.E.H. för häleriförseelse lämnas utan bifall.
Värmlands Nations enskilda anspråk m.m.
Enligt 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre gäller, även om förutsättningarna för godtrosförvärv enligt 2 § samma lag är uppfyllda, att ägarens rätt till egendomen består, om egendomen har frånhänts honom genom att någon olovligen tagit den. När bestämmelsen är tilllämplig har ägaren rätt att av innehavaren få tillbaka sin egendom utan att behöva betala någon lösen, jfr prop. 2002/03:17 s. 36. Denna bestämmelse trädde ikraft den 1 juli 2003. Enligt ikraftträdandebestämmelsen ska äldre bestämmelser gälla i fråga om förvärv som gjorts före den 1 juli 2003. R.E.H:s förvärv av målningen har skett efter lagändringen och bestämmelsen är därför tillämplig ifråga om hans förvärv, oavsett om S.E. gjort ett godtrosförvärv eller inte. Värmlands Nations förstahandsyrkande om bättre rätt till målningen, utan att behöva betala lösen till R.E.H., ska därför bifallas.
Det finns inte längre lagliga förutsättningar att ha målningen i beslag. Beslaget ska därför hävas. I konsekvens med hovrättens ställningstagande i det föregående ska målningen lämnas ut till Värmlands Nation.
Domslut
Domslut
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på det sättet att hovrätten förklarar att Värmlands Nation har bättre rätt än R.E.H. till i beslag tagen tavla av Gustaf Fjæstad. Beslaget hävs. Tavlan ska utan lösen lämnas ut till Värmlands Nation.
Högsta domstolen
R.E.H. överklagade och yrkade att HD skulle ändra hovrättens dom och avslå Värmlands Nations talan om bättre rätt till målningen samt att HD skulle häva beslaget.
Värmlands Nation motsatte sig att domen ändrades.
HD meddelade prövningstillstånd i frågan om Värmlands Nations äganderätt till den aktuella målningen, vid en tillämpning av 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre, bestod endast under förutsättning av att R.E.H:s fångesman inte gjort ett godtrosförvärv före den 1 juli 2003. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Anu Rintala, föreslog i betänkande följande dom:
Domskäl
Domskäl
Bakgrund
I april 1988 försvann målningen ”Solnedgång” av konstnären Gustaf Fjæstad från Värmlands Nations lokaler i Uppsala och den anmäldes som stulen. I målet är ostridigt att R.E.H. förvärvat målningen den 2 mars 2009 och att den person som han i sin tur köpte målningen av hade förvärvat den någon gång före den 1 juli 2003.
Åklagaren väckte åtal mot R.E.H. för häleriförseelse avseende målningen och i samband med det framställde Värmlands Nation enskilt anspråk mot honom om bättre rätt till den. Som grund för talan gjordes bl.a. gällande att Värmlands Nations rätt till målningen under alla förhållanden alltjämt består enligt 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre (godtrosförvärvslagen) eftersom den frånhänts nationen genom att någon olovligen tagit den.
Åtalet för häleriförseelse har ogillats, men hovrätten har i den överklagade domen, med stöd av 3 § godtrosförvärvslagen, bifallit Värmlands Nations yrkande om bättre rätt och förordnat att målningen ska lämnas ut till nationen utan lösen. Hovrätten anförde i sina domskäl bl.a. följande. Enligt 3 § godtrosförvärvslagen gäller, även om förutsättningarna för godtrosförvärv enligt 2 § samma lag är uppfyllda, att ägarens rätt till egendomen består, om egendomen har frånhänts honom genom att någon olovligen tagit den. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 2003 och enligt ikraftträdandebestämmelserna ska äldre bestämmelser gälla i fråga om förvärv som gjorts före den 1 juli 2003. R.E.H:s förvärv av målningen har skett efter lagändringen och bestämmelsen är därför tillämplig i fråga om hans förvärv, oavsett om hans fångesman har gjort ett godtrosförvärv eller inte.
R.E.H. har gjort gällande att hovrätten har tolkat godtrosförvärvslagen och dess ikraftträdandebestämmelser på ett felaktigt sätt. Han har anfört att han i god tro förvärvat målningen av en person som i sin tur förvärvat den i god tro före den 1 juli 2003. Enligt R.E.H. har hans fångesman, enligt de regler som vid tidpunkten för dennes förvärv gällde, fått äganderätten till målningen och det föreligger inte någon bättre rätt för Värmlands Nation i detta fall. Värmlands Nation har bestritt ändring på den grunden att hovrätten har gjort en riktig bedömning av gällande rätt. Nationen har i andra hand gjort gällande att något godtrosförvärv av målningen inte har ägt rum.
Den fråga som HD nu ska ta ställning till är om Värmlands Nations äganderätt till den aktuella målningen, vid en tillämpning av 3 § godtrosförvärvslagen, består endast under förutsättning av att R.E.H:s fångesman inte gjort ett godtrosförvärv före den 1 juli 2003.
HD:s bedömning
I 2 § första stycket godtrosförvärvslagen anges att om någon har förvärvat lösöre genom överlåtelse från någon annan som hade egendomen i sin besittning men som varken var ägare till den eller behörig att förfoga över den på det sätt som skett, får förvärvaren äganderätt till egendomen, om han har fått den i sin besittning och var i god tro.
Enligt 3 § godtrosförvärvslagen består ägarens rätt till egendomen, även om förutsättningarna för godtrosförvärv enligt 2 § är uppfyllda, om egendomen har frånhänts honom genom att någon olovligen tagit den eller tilltvingat sig den genom våld å person eller genom hot som innebar eller för den hotade framstod som trängande fara.
Bestämmelserna i 3 § godtrosförvärvslagen trädde i kraft den 1 juli 2003. I ikraftträdandebestämmelserna anges att i fråga om förvärv som har gjorts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Om någon före den 1 juli 2003 har förvärvat egendom som olovligen tagits från någon annan ska alltså godtrosförvärvslagen i dess äldre lydelse tillämpas. Enligt de bestämmelser som gällde före lagändringen spelade det inte någon roll på vilket sätt den ursprunglige ägaren hade blivit av med viss egendom, utan det var möjligt att enligt 2 § första stycket godtrosförvärvslagen göra godtrosförvärv även av stöldgods och därigenom få äganderätten till sådan egendom. Den som på grund av någon annans godtrosförvärv förlorat äganderätten hade rätt att få tillbaka egendomen bara mot lösen (se prop. 2002/03:17 s. 15).
Av det ovan anförda följer att om R.E.H:s fångesman gjort ett godtrosförvärv enligt godtrosförvärvslagen av den aktuella målningen före den 1 juli 2003 så har han eller hon fått äganderätten till den. Vid sådant förhållande föreligger inte längre någon äganderätt för Värmlands Nation som enligt 3 § godtrosförvärvslagen skulle kunna göras gällande vid R.E.H:s förvärv.
Slutsatsen är att Värmlands Nations äganderätt till den aktuella målningen, vid en tillämpning av 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre, består endast under förutsättning av att R.E.H:s fångesman inte gjort ett godtrosförvärv före den 1 juli 2003.
Övriga frågor
HD:s ställningstagande innebär att det inte funnits förutsättningar för hovrätten att döma på sätt som hovrätten har gjort. Prövningstillstånd ska därför i anledning av R.E.H:s överklagande lämnas i den del som frågan därom förklarats vilande. Värmlands Nation har gjort gällande att något godtrosförvärv av målningen inte har ägt rum. Det ankommer på hovrätten att ta ställning till denna fråga och andra frågor som föranleds av HD:s ställningstagande i detta fall. Hovrättens dom ska därför undanröjas och målet återförvisas till hovrätten.
Domslut
Domslut
HD förklarar att Värmlands Nation i Uppsalas äganderätt till den aktuella målningen, vid en tillämpning av 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre, består endast under förutsättning av att R.E.H:s fångesman inte gjort ett godtrosförvärv före den 1 juli 2003.
HD meddelar prövningstillstånd i anledning av R.E.H:s överklagande i den del som frågan därom förklarats vilande, undanröjer hovrättens dom i den delen samt återförvisar målet till hovrätten för sådan förnyad prövning som föranleds av HD:s ställningstagande.
Domskäl
HD (justitieråden Marianne Lundius, Leif Thorsson, Göran Lambertz, referent, Ingemar Persson och Martin Borgeke) meddelade den 28 december 2011 följande dom:
Domskäl
Bakgrund
I april 1988 försvann målningen ”Solnedgång” av konstnären Gustaf Fjæstad från Värmlands Nations lokaler i Uppsala och anmäldes som stulen. R.E.H. förvärvade den 2 mars 2009 en målning som enligt åklagaren var identisk med den försvunna. Målningen togs i beslag. Den person som R.E.H. köpte målningen av, S.E., hade kommit i besittning av den någon gång före den 1 juli 2003.
Åklagaren väckte åtal mot S.E. och R.E.H. för häleri alternativt häleriförseelse (S.E.) respektive häleriförseelse (R.E.H.) avseende den beslagtagna målningen. I samband med det framställde Värmlands Nation ett yrkande mot R.E.H. om bättre rätt till målningen. Som grund för sin talan gjorde Värmlands Nation gällande att den beslagtagna målningen var den som hade stulits samt i första hand att R.E.H. hade kommit i besittning av målningen genom brott, i andra hand att Värmlands Nations rätt till målningen under alla förhållanden alltjämt består eftersom den hade frånhänts nationen genom att någon olovligen hade tagit den (3 § lagen, 1986:796, om godtrosförvärv av lösöre, godtrosförvärvslagen) och i sista hand att R.E.H. hade varit i ond tro beträffande S.E:s rätt att förfoga över målningen.
Tingsrätten frikände S.E. och R.E.H. från åtalet och avslog Värmlands Nations yrkande, allt på den grunden att det inte var ställt utom rimligt tvivel att den beslagtagna målningen var identisk med den som hade tillgripits hos Värmlands Nation. Tingsrätten förordnade att beslaget skulle bestå till dess att domen vunnit laga kraft och att tavlan därefter skulle lämnas ut till R.E.H.
Sedan åklagaren och Värmlands Nation överklagat tingsrättens dom fastställde hovrätten domen i ansvarsdelen men biföll Värmlands Nations yrkande om bättre rätt till målningen och förordnade att denna skulle lämnas ut till nationen utan lösen. Beslaget hävdes. Hovrätten fann att det genom utredningen i hovrätten var klarlagt att den målning som hade tagits i beslag hos R.E.H. var identisk med den som hade tillgripits hos Värmlands Nation år 1988. Hovrätten anförde i sina domskäl vidare att enligt 3 § godtrosförvärvslagen ägarens rätt består, även om förutsättningarna för godtrosförvärv enligt 2 § samma lag är uppfyllda, om egendomen har frånhänts ägaren genom att någon har olovligen tagit den, att denna bestämmelse trädde i kraft den 1 juli 2003, att enligt ikraftträdandebestämmelsen äldre bestämmelser ska gälla i fråga om förvärv som har gjorts före den 1 juli 2003 men att R.E.H:s förvärv hade skett efter lagändringen och att bestämmelsen om ägarens rätt att få tillbaka olovligen tillgripen egendom därför var tillämplig i fråga om hans förvärv oavsett om S.E. hade gjort ett godtrosförvärv eller inte.
Frågan i målet
Sedan R.E.H. överklagat hovrättens dom och HD meddelat partiellt prövningstillstånd är frågan i målet om Värmlands Nations äganderätt till den aktuella målningen, vid en tillämpning av 3 § godtrosförvärvslagen, består oavsett om R.E.H:s fångesman, S.E., har gjort ett godtrosförvärv före den 1 juli 2003, eller om äganderätten består endast under den förutsättningen att något sådant godtrosförvärv inte har gjorts.
HD:s bedömning
Enligt 2 § första stycket godtrosförvärvslagen får den som har förvärvat lösöre genom överlåtelse från någon annan som hade egendomen i sin besittning, men som varken var ägare eller behörig att förfoga över egendomen på det sätt som skett, äganderätt till egendomen om han har fått den i sin besittning och var i god tro. Enligt andra stycket ska förvärvaren anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att omständigheterna var sådana att han inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen.
Enligt 3 § godtrosförvärvslagen består ägarens rätt till egendomen, även om förutsättningarna för godtrosförvärv enligt 2 § är uppfyllda, bl.a. om egendomen har frånhänts ägaren genom att någon olovligen har tagit den. Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 juli 2003. Dessförinnan gällde ett godtrosförvärv gentemot ägaren även vid olovliga tillgrepp. För att få tillbaka egendomen måste ägaren då betala ett lösenbelopp (se prop. 2002/03:17 s. 15).
Enligt övergångsbestämmelsen till den nya regeln i 3 § godtrosförvärvslagen ska äldre bestämmelser gälla i fråga om förvärv som har gjorts före ikraftträdandet. Det innebär att det förvärv som S.E. sagt sig ha gjort före den 1 juli 2003 inte berörs av den nya bestämmelsen. I den mån S.E. gjorde ett godtrosförvärv kan detta därför inte omintetgöras av den rätt för ägaren att få tillbaka egendomen utan lösen som infördes den 1 juli 2003. Övergångsbestämmelsen kan sålunda inte tolkas så, som hovrätten har gjort, att den rätt som från och med den 1 juli 2003 tillkommer den ursprunglige ägaren utsläcker den rätt som ett godtrosförvärv före ikraftträdandet har medfört.
Slutsatsen av det anförda är att Värmlands Nations äganderätt till den aktuella målningen, vid en tillämpning av 3 § godtrosförvärvslagen, består endast under den förutsättningen att R.E.H:s fångesman, S.E., inte hade gjort ett godtrosförvärv före den 1 juli 2003. Det ska tilläggas att Värmlands Nations äganderätt även kunde ha utsläckts om det hade förekommit ett godtrosförvärv tidigare i fångeskedjan, något som R.E.H. emellertid inte har påstått.
Övriga frågor
HD:s ställningstagande innebär att Värmlands Nations rätt är beroende av huruvida S.E. har gjort ett godtrosförvärv till målningen eller inte. R.E.H. har därvid att enligt 2 § andra stycket godtrosförvärvslagen göra sannolikt att målningens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att S.E. inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över den (angående bevisbördan se prop. 1997/98:168 s. 20). Det bör ankomma på hovrätten att pröva denna fråga. Prövningstillstånd ska därför meddelas i de delar av målet som har förklarats vilande, hovrättens dom undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för sådan förnyad prövning som nu har sagts.
- - -
Hovrätten har förordnat att beslaget av målningen ska hävas. Hovrättens dom har vunnit laga kraft i brottmålsdelen. Det får anses gälla även beträffande förordnandet om att beslaget ska hävas. Beslaget ska därför inte prövas av HD.
Domslut
Domslut
HD förklarar att Värmlands Nations äganderätt till den aktuella målningen, vid en tillämpning av 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre, består endast under den förutsättningen att R.E.H:s fångesman inte har gjort ett godtrosförvärv före den 1 juli 2003.
HD meddelar prövningstillstånd i målet i de delar rörande vilka frågan om prövningstillstånd har förklarats vilande, undanröjer hovrättens dom i dessa delar utom såvitt gäller ersättningen till den offentlige försvararen och förordnandet att beslaget hävs och återförvisar målet till hovrätten för sådan förnyad prövning som föranleds av HD:s dom.