NJA 2012 not 23

1. S.C. har gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 4 och 8 §§ samt 9 § 3 st.utlämningslagen. Han har också hävdat att påföljdspreskription har inträtt enligt serbisk rätt.

2. Den brottslighet som S.C. är dömd för avser hantering av en mindre mängd heroin och motsvarar i svensk rätt narkotikabrott av normalgraden. För brottsligheten är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. S.C. har dömts till fängelse i två år. Något hinder mot utlämning på grund av 4 § utlämningslagen finns därmed inte.

3. S.C. har anfört att han har diskbråck med svåra smärtor och att han i ett serbiskt fängelse inte skulle få tillgång till den medicin och vård som han behöver. I en rapport från Utrikesdepartementet år 2011 om mänskliga rättigheter i Serbien redovisas brister i sjukvården i serbiska fängelser. Sådana uppgifter framkommer också i en motsvarande rapport från USA. Oavsett i vad mån sådana brister förekommer kan det som S.C. har anfört inte anses innebära att en utlämning är uppenbart oförenlig med humanitetens krav i den mening som avses i 8 § utlämningslagen.

4. S.C. har hävdat att domen mot honom är uppenbart oriktig. Hans medtilltalade beskyllde honom för att ha sålt narkotikan fastän det i själva verket var en annan person som var skyldig till detta. Själv avtvingades han ett skriftligt erkännande genom att de poliser som förhörde honom utsatte honom för både fysisk och psykisk misshandel. Vid huvudförhandlingen i Regionrätten i Kraljevo tystades han ner av ordföranden när han skulle förklara vad som hade hänt. I domen togs vidare inte hänsyn till att han var beroende av narkotika. Han deltog inte i någon förhandling i Högsta domstolen i Belgrad och har inte mottagit någon kallelse därifrån. Om det hade hållits förhandling hade han kunnat föra fram sina invändningar mot regionrättens dom.

5. Serbien har tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention och det andra tilläggsprotokollet till konventionen, som innehåller bl.a. kompletterande bestämmelser om s.k. utevarodomar. Enligt 9 § 3 st. första meningen utlämningslagen ska en fällande dom då godtas om det inte framgår att domslutet är uppenbart oriktigt. Enligt andra meningen ska en dom som har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid en förhandling i saken inför domstol godtas endast om den dömdes rättighet att försvara sig likväl kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd eller den dömde, enligt en försäkran som den främmande staten lämnar därom i utlämningsärendet, har möjlighet att påkalla en ny förhandling som tillgodoser denna rättighet. Någon försäkran av det sist nämnda slaget har inte lämnats i ärendet.

6. Det framgår inte att domslutet är uppenbart oriktigt. Den förutsättning för utlämning som gäller enligt 9 § 3 st. första meningen utlämningslagen är därmed uppfylld.

7. S.C. var personligen närvarande vid en förhandling i målet i första instans och överklagade själv domen genom sin advokat. Även åklagaren överklagade och begärde att straffet skulle skärpas. Högsta domstolen i Belgrad avgjorde målet på handlingarna, således utan att vare sig åklagaren, S.C. eller dennes försvarare var närvarande. Såvitt framgår avgjordes målet på samma material som i första instans och med beaktande även av de skriftliga invändningar mot domen som hade framförts av S.C:s försvarare. Rubriceringen ändrades något till S.C:s förmån. Straffet blev detsamma som den lägre instansen hade bestämt. Mot bakgrund av det anförda får S.C:s rättighet att försvara sig anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd trots att han inte var närvarande vid någon förhandling inför Högsta domstolen i Belgrad (jfr NJA 1993 s. 18 och NJA 2003 s. 520).

8. Enligt artikel 105 p. 6 i den serbiska strafflagen får, i den mån annat inte föreskrivs, ett straff på mellan ett och tre års fängelse inte verkställas efter utgången av tre år från domen. Enligt artikel 107 p. 4 uppskjuts preskriptionen av varje åtgärd som en behörig myndighet företar i syfte att få straffet verkställt, och en ny preskriptionstid börjar enligt p. 5 löpa vid varje sådant avbrott. Enligt p. 6 är den sammanlagda preskriptionstiden aldrig längre än den dubbla tiden enligt artikel 105, här alltså sex år.

9. Den 16 april 2008 utfärdade Tingsrätten i Raðka ett föreläggande där det beordrades om efterlysning/häktning av S.C. med anledning av den aktuella domen. Han efterlystes även internationellt år 2008. Det serbiska justitiedepartementets framställning om utlämning är daterad den 26 mars 2012. Enligt vad som har anförts i framställningen om utlämning löper preskriptionstiden ut den 4 september 2012, dvs. sex år efter domen.

10. Som HD har anfört i ett beslut den 9 februari 2005 (mål Ö 5006-04) föreligger hinder mot utlämning på den grunden att brottet är preskriberat enligt den sökande statens lagstiftning endast om det står klart att preskription har inträtt (jfr NJA II 1958 s. 16 och 31). Motsvarande får anses gälla i fråga om påföljdspreskription. Med hänsyn till vad som har anförts från serbiskt håll om preskriptionstiden, kan det inte anses stå klart att påföljdspreskription har inträtt.

11. Det finns inte heller hinder mot utlämning på grund av preskription enligt svensk rätt (10 § 2 st. utlämningslagen).

12. Inte heller i övrigt finns det något hinder mot den begärda utlämningen enligt 1–10 §§utlämningslagen. Det föreligger vidare inte hinder mot utlämning enligt Europakonventionen.