NJA 2012 s. 22

Fråga om bötesförvandling vid upprepad bötesbrottslighet.

Malmö tingsrätt

Allmän åklagare väckte genom ansökan vid Malmö tingsrätt talan mot D.S., född 1975, om förvandling av böter med följande yrkande.

Jag yrkar att tingsrätten jml 15 § bötesverkställighetslagen (1979:189) förvandlar de böter D.S. ådömts enligt förteckningen nedan om sammanlagt 14 500 kr till ett fängelsestraff.

Ordningsföreläggande om 1 500 kr godkänt den 19 november 2006 för att ha kört mc utan föreskriven registreringsskylt.

Ordningsföreläggande om 2 800 kr godkänt den 14 mars 2007 för hastighetsöverträdelse.

Ordningsföreläggande om 4 000 kr godkänt den 14 mars 2007 för hastighetsöverträdelse.

Ordningsföreläggande om 2 800 kr godkänt den 28 augusti 2007 för hastighetsöverträdelse.

Ordningsföreläggande om 2 400 kr godkänt den 10 februari 2008 för hastighetsöverträdelse.

Ordningsföreläggande om 1 000 kr godkänt den 23 april 2008 för att ha kört bil trots att fordonsskatten ej varit betald.

Samtliga förelägganden har vunnit laga kraft. D.S. saknar betalningsförmåga och utmätningsbara tillgångar. Förvandling av böterna till fängelse är därför av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt eftersom han upprepade gånger återfallit i bötesbrottslighet utan att någon verkställighet kunnat ske, vilket ter sig stötande för den allmänna rättskänslan.

Av en till ansökningen fogad redogörelse från Kronofogdemyndigheten framgick bl.a. att D.S. enligt utredningsrapport den 16 december 2009 saknade utmätningsbara tillgångar till täckande av bötesskulderna, att hans sammanlagda skuld till staten uppgick till 75 630 kr samt att de aktuella böterna inte till någon del hade blivit betalda genom utmätning och att D.S. inte heller hade gjort några egna inbetalningar.

D.S. bestred yrkandet om bötesförvandling.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Per Olsson) anförde i slutligt beslut den 4 mars 2010:

Skäl för beslutet

D.S. har uppgett bl.a. följande: Böterna har inte betalats av det skälet att han inte har haft pengar. Han har skulder om ungefär en miljon kronor, varav ungefär hälften är upplupen ränta, som härrör från tidigare brottslighet. Det rör sig om skadeståndsfordringar från försäkringsbolag som följt på domar beträffande främst grova stölder och trafikbrott. I sammanhanget har han inte funderat så mycket på just penningböterna. Han lämnade kriminaliteten bakom sig när han blev äldre och fick barn. Sedan ett par månader tillbaka har han en timanställning inom snöröjning och saltning. Han är sammanboende med en kvinna. Han har två barn med en annan kvinna och strävar för närvarande efter att upprätta en bättre kontakt med sina barn; ett fängelsestraff skulle mot den bakgrunden vara olyckligt. Han har inget missbruk. Om det vore möjligt, skulle han vilja ha en avbetalningsplan eller få skuldsanering.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Åklagaren har gjort gällande att förvandling av böterna ska ske för att det är påkallat från allmän synpunkt, inte att D.S. skulle ha underlåtit att betala böterna av tredska (se 15 § första stycket bötesverkställighetslagen). Tingsrätten prövar följaktligen inte om D.S. genom illojala åtgärder har undandragit sig att betala.

För att förvandling under sådana förhållanden ska kunna ske krävs enligt aktuellt lagrum att det föreligger särskilda skäl. Det är i första hand särskilt flagranta fall av upprepad brottslighet som lagstiftaren har velat komma åt. Avsikten är att motverka att bötesgäldenärer som saknar betalningsförmåga i praktiken blir immuna mot bötesstraff. För att förvandling ska kunna ske när fråga inte är om tredska från den bötfälldes sida bör dock fordras att omständigheterna är speciella och att en underlåten reaktion från samhällets sida framstår som stötande för den allmänna rättskänslan. Hänsyn bör kunna tas såväl till brottslighetens art som till de överväganden som föregått valet av böter såsom påföljd. Framgår det exempelvis av tillgängliga domar att domstolen allvarligt övervägt frihetsberövande påföljd men ändå stannat för ett bötesstraff eller ett sådant straff förenat med skyddstillsyn eller villkorlig dom, bör detta kunna beaktas vid prövningen av frågan om förvandling bör äga rum (prop. 1982/83:93 s. 34 f.).

I förevarande fall rör det sig om brott vid ett flertal tillfällen under en period om 1 ½ år. Sedan den 23 april 2008 har D.S. dock inte ådragit sig några nya böter. Det är också uppenbart att det är fråga om förhållandevis lindrig brottslighet. Någon annan påföljd än penningböter har således aldrig varit aktuell. Det har inte framkommit något som tyder på att D.S. numera inte skulle leva under ordnade förhållanden. Genom att han åtminstone för tillfället har en anställning har han visat att han är angelägen om att försörja sig själv genom eget arbete. Tingsrätten anser mot denna bakgrund att förvandling inte är påkallad från allmän synpunkt (jfr RH 2004:28). Åklagarens yrkande ska därför lämnas utan bifall.

Tingsrättens beslut

Talan ogillas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Åklagaren överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan.

D.S. bereddes tillfälle att yttra sig men hördes inte av inom förelagd tid.

Hovrätten (hovrättsråden Lars Clevesköld, referent, Roger Bergforsen och Boel Havelius) anförde i slutligt beslut den 16 september 2010:

Hovrättens skäl

De böter, vilka åklagaren begär ska förvandlas, har enligt Kronofogdemyndighetens redogörelse inte till någon del blivit betalda genom utmätning och D.S. har enligt redogörelsen inte heller gjort några egna inbetalningar.

Enligt 15 § bötesverkställighetslagen ska böter, som inte kunnat drivas in, på talan av åklagare förvandlas till fängelse bl.a. om sådan förvandling av särskilda skäl är påkallad från allmän synpunkt.

Enligt förarbetena till nämnda lagrum aktualiseras förvandling på denna grund i första hand vid särskilt flagranta fall av upprepad brottslighet. Avsikten är att motverka att bötesgäldenärer som saknar betalningsförmåga i praktiken blir immuna mot bötesstraff. För att förvandling ska ske, när det inte är fråga om tredska, bör det dock krävas att omständigheterna är speciella och att en underlåten reaktion från samhällets sida framstår som stötande för den allmänna rättskänslan (prop. 1982/83:93 s. 34 f.).

Hovrätten konstaterar att varken antalet böter eller det sammanlagda bötesbeloppet är så ringa att det av den anledningen kan anses föreligga hinder mot förvandling (jfr RH 1986:29 och 1987:8).

Vad avser bedömningen i övrigt gör hovrätten följande överväganden.

D.S. har under en relativt begränsad tid upprepade gånger gjort sig skyldig till brott. Under perioden från den 19 november 2006 till och med den 23 april 2008 har han således ålagts bötesstraff för trafikförseelser vid sex tillfällen. Två av dessa bötesstraff avser hastighetsöverträdelser som han gjort sig skyldig till under en och samma dag, den 14 mars 2007. Den senare av dessa framstår som relativt allvarlig och måste bedömas som ett fall av uppenbart lagtrots. Vid en samlad bedömning av den aktuella brottsligheten finner hovrätten att vad som förekommit utgör ett sådant fall av upprepad brottslighet som kan föranleda bötesförvandling.

D.S. har endast i mycket begränsad omfattning bidragit till utredningen i målet. Kontrollerbara uppgifter om hans boende, förvärvsförmåga och inkomstförhållanden saknas således helt. Av den utredning som finns får emellertid anses framgå att han saknar förmåga att betala böterna. Förhållandet innebär att D.S., om böterna inte förvandlas, i praktiken är immun mot bötesstraff.

Vid en samlad bedömning finner hovrätten att en underlåten reaktion från samhällets sida på det faktum att D.S. inte ens till någon del betalt de ålagda böterna skulle framstå som stötande för den allmänna rättskänslan. Böterna ska därför förvandlas till fängelse. Med hänsyn till antalet brott och den totala bötessumman bör straffet bestämmas till fängelse en månad.

Rättspraxis på området är sparsam och gränsdragningen mellan fall där förvandling bör ske respektive inte bör ske har såvitt kunnat utrönas inte prövats av HD. Hovrätten finner därför att det föreligger särskilda skäl att tillåta D.S. att överklaga hovrättens beslut.

Domslut

Hovrättens avgörande

Med ändring av tingsrättens beslut förvandlar hovrätten böterna till fängelse 1 månad.

Högsta domstolen

D.S. överklagade och yrkade att beslutet om förvandling av böter skulle upphävas.

Riksåklagaren motsatte sig att beslutet ändrades.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Daniel Holmberg, föreslog i betänkande följande beslut:

Domskäl

Skäl

Bakgrund

Åklagaren väckte i januari 2010 talan mot D.S. med yrkande om att tidigare ålagda böter skulle förvandlas till fängelse. Som grund för sitt yrkande angav åklagaren att förvandling av böterna av särskilda skäl var påkallat från allmän synpunkt, eftersom D.S. upprepade gånger återfallit i bötesbrottslighet utan att någon verkställighet kunnat ske. Yrkandet om förvandling omfattade penningböter som ådömts D.S. genom godkännande av ordningsbot för att den 19 november 2006 ha fört motorcykel utan föreskriven registreringsskylt, för att den 14 mars 2007 ha överskridit högsta tilllåtna hastighet vid två tillfällen, för att den 28 augusti 2007 och den 10 februari 2008 ha överskridit högsta tillåtna hastighet, och för att den 23 april 2008 ha fört bil trots att fordonsskatten inte varit betald.

D.S. bestred yrkandet om bötesförvandling. Sedan tingsrätten ogillat åklagarens talan överklagades beslutet till hovrätten, som med ändring av tingsrättens beslut biföll åklagarens yrkande och fastställde fängelsestraffets längd till en månad.

Parternas talan i HD

D.S. har invänt att förvandling inte är påkallad från allmän synpunkt. Skälet till att han inte har kunnat betala böterna är att han alltjämt har skulder som härrör från brott som han tidigare gjort sig skyldig till. När han blev äldre och fick barn lämnade han sin tidigare kriminalitet bakom sig. Han lever i dag under ordnade förhållanden, han har inget missbruk och han gör vad han kan för att förbättra sin ekonomiska situation genom eget arbete. Sedan han begått de nu aktuella överträdelserna har han inte gjort sig skyldig till några ytterligare brott. De nu aktuella överträdelserna medförde också att han förlorade sitt körkort under en månads tid och fick köra upp på nytt.

Riksåklagaren har anfört att omständigheterna är sådana att det är uppenbart att D.S. nonchalerat gällande trafikbestämmelser och de påföljder som överträdelserna föranlett. Varken antalet böter eller deras sammanlagda belopp är så ringa att detta utgör hinder för förvandling. Detsamma gäller den tid som förflutit sedan den senaste överträdelsen. Det framstår som naturligt med en viss tidsutdräkt eftersom ansökan om förvandling kräver att försök att driva in böterna först gjorts och ansökan om förvandling föregås av viss utredning. D.S. har först i HD lämnat närmare uppgifter om sina personliga förhållanden och han har inte gjort några försök att frivilligt betala böterna. Det skulle framstå som stötande för den allmänna rättskänslan om han helt skulle undgå konsekvenser av de överträdelser han gjort sig skyldig till.

Närmare om förutsättningarna för böternas förvandling till fängelse

Enligt 25 kap. 8 § BrB får böter som inte betalas under vissa förutsättningar förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader. De närmare förutsättningarna för sådan bötesförvandling framgår främst av 15 § bötesverkställighetslagen (1979:189).

Avsikten bakom bestämmelserna om utdömda böters förvandling till fängelse enligt 15 § bötesverkställighetslagen är att denna möjlighet ska utnyttjas endast i situationer då den uteblivna betalningen vid en sammanvägning av samtliga omständigheter framstår som särskilt anmärkningsvärd från allmän synpunkt (prop. 1982/83:93 s. 14). Framför allt har därmed avsetts sådana fall där den dömde genom olika slags illojala åtgärder gjort sig oåtkomlig för indrivning, det vill säga när han eller hon av tredska har underlåtit att betala böterna (a. prop. s. 34).

Utöver sådana fall där det kan konstateras att den dömde uppvisat tredska kan bötesförvandling ske om det annars av särskilda skäl ska anses påkallat från allmän synpunkt. Kriteriet tar i första hand sikte på särskilt flagranta fall av upprepad brottslighet och är avsett att motverka att bötesgäldenärer som saknar betalningsförmåga i praktiken blir immuna mot bötesstraff. För att bötesförvandling ska komma i fråga på denna grund bör dock fordras att omständigheterna är speciella och att en underlåten reaktion från samhällets sida framstår som stötande för den allmänna rättskänslan. Vid denna bedömning bör hänsyn kunna tas till såväl brottslighetens art som till de överväganden som föregått valet av böter som påföljd. Framgår det till exempel att en domstol vid val av påföljd allvarligt övervägt en frihetsberövande påföljd men ändå stannat för ett bötesstraff eller ett sådant straff förenat med skyddstillsyn eller villkorlig dom, bör detta kunna beaktas vid prövningen av frågan om förvandling bör äga rum. Även om de uttalanden som gjorts i förarbetena inte uttömmande anger de omständigheter som kan ligga till grund för bedömningen av om förvandling ska anses påkallad av särskilda skäl, så står det klart att tillämpningen är avsedd att vara restriktiv. (Se a. prop. s. 34 f. och s. 43.)

Bör de i målet aktuella böterna förvandlas?

I målet har inte gjorts gällande att D.S. av tredska har underlåtit att betala de böter han ådömts. Fråga är därmed om det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt att böterna förvandlas till fängelse.

Som framgått har D.S. under tiden den 19 november 2006 till den 23 april 2008 gjort sig skyldig till sex överträdelser av trafikförordningen (1998:1276), företrädesvis hastighetsöverträdelser. Några särskilda omständigheter kring de aktuella överträdelserna eller om D.S:s inställning till de böter han ålades har inte framkommit. Det står dock klart att överträdelserna inte har riktat sig mot något enskilt intresse och att annan påföljd än penningböter inte kunnat komma i fråga. Mot bakgrund av de uttalanden som gjorts i förarbetena om att brottslighetens art och de överväganden som föregått böter som val av påföljd ska vägas in vid bedömningen av om bötesförvandling bör ske, måste nu aktuell brottslighet anses vara av förhållandevis lindrig karaktär.

10.

Som skäl för att förvandla böterna till fängelse talar att D.S. flera gånger återfallit i bötesbrottslighet utan förmåga att betala de böter som han har ålagts att betala. Överträdelserna ligger nu emellertid flera år tillbaka i tiden. Under denna tid har han såvitt framkommit inte gjort sig skyldig till några fler brott. Vid en sammanvägning av samtliga omständigheter och då möjligheten att förvandla böter till fängelse är avsedd att tillämpas restriktivt i sådana fall som det nu aktuella, bör det antal böter som ådömts D.S. inte i sig anses utgöra tillräckliga skäl för att förvandla dem till fängelse. Yrkandet därom ska därmed lämnas utan bifall.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut lämnar HD yrkandet att böterna ska förvandlas till fängelse utan bifall.

Domskäl

HD (justitieråden Leif Thorsson, Ella Nyström, Lena Moore, referent, Göran Lambertz och Agneta Bäcklund) meddelade den 15 februari 2012 följande slutliga beslut:

Skäl

Bakgrund

Åklagaren ansökte i januari 2010 om att böter som ådömts D.S. skulle förvandlas till fängelse. Som grund för sitt yrkande angav åklagaren att D.S. saknar betalningsförmåga och utmätningsbara tillgångar. Förvandling av böterna till fängelse var av särskilda skäl påkallad från allmän synpunkt eftersom D.S. upprepade gånger återfallit i bötesbrottslighet utan att någon verkställighet kunnat ske.

Ansökan avsåg penningböter som ådömts D.S. genom godkännande av ordningsbot om 1 500 kr den 19 november 2006 för att ha fört motorcykel utan föreskriven registreringsskylt, 2 800 kr respektive 4 000 kr den 14 mars 2007 för två hastighetsöverträdelser, 2 800 kr den 28 augusti 2007 för hastighetsöverträdelse, 2 400 kr den 10 februari 2008 för hastighetsöverträdelse och 1 000 kr den 23 april 2008 för att ha fört bil trots att fordonsskatten inte varit betald.

D.S. motsatte sig att böterna förvandlas till fängelse. Sedan tingsrätten ogillat åklagarens talan överklagades beslutet till hovrätten, som med ändring av tingsrättens beslut biföll åklagarens yrkande och fastställde fängelsestraffets längd till en månad.

Tillämpliga bestämmelser

Enligt 25 kap. 8 § BrB får, om inte annat är föreskrivet, böter som inte betalas förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen (1979:189). Enligt 35 kap. 7 § BrB bortfaller böter när fem år har förflutit från det att domen vann laga kraft. I fråga om ordningsbot räknas tiden från dagen för godkännandet av ordningsboten (48 kap. 3 § RB). Preskriptionsavbrott sker genom att den bötfällde delges en ansökan om böternas förvandling; om böterna inte förvandlas bortfaller böterna när rättens beslut i förvandlingsärendet har vunnit laga kraft.

Enligt 15 § första stycket bötesverkställighetslagen ska böter som inte har kunnat drivas in förvandlas till fängelse om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna eller om förvandling annars av särskilda skäl är påkallad från allmän synpunkt. Om den bötfällde, när förvandling ska ske, är skyldig att betala även andra böter än sådana som avses i första stycket ska enligt andra stycket också dessa böter förvandlas.

Förarbetena och bestämmelsernas närmare innebörd

Bestämmelserna om förvandling av böter infördes i bötesverkställighetslagen genom en reform som trädde i kraft den 1 juli 1983 (prop. 1982/83:93; SFS 1983:352). Samtidigt upphävdes lagen (1964:168) om förvandling av böter. Bakgrunden till reformen var att den dåvarande ordningen för förvandling av böter till fängelse, som utan några mera genomgripande ändringar gällt sedan år 1937, under årens lopp hade blivit utsatt för åtskillig kritik, framför allt därför att bötesförvandling framstod som bestraffning för en betalningsförsummelse. Regeringen hade dessförinnan föreslagit att förvandlingssystemet skulle avskaffas helt i en proposition som riksdagen avslog. Riksdagen uttalade i det lagstiftningsärendet att den gällande ordningen borde avskaffas och ersättas med ett system som riktar sig mot bötesgäldenärer som genom olika manövrer gör sig svåråtkomliga för exekution. (Prop. 1976/77:104, JuU 1977/78:25, rskr. 1977/78:164; jfr prop. 1982/83:93 s. 13.)

Syftet med 1983 års reform var enligt förarbetena att åstadkomma ett system för förvandling av böter som inte urskillningslöst skulle drabba alla dem som inte betalar sina böter utan i görligaste mån inriktas på bötfällda beträffande vilka kriminalpolitiska skäl för en sanktion gjorde sig gällande i särskilt hög grad. Väsentligt angavs vidare vara att komma bort från de inslag av personalexekution som präglade det tidigare systemet. (Prop. 1982/83:93 s. 15.) Den nuvarande ordningen med bötesförvandling är därför i första hand inriktad på personer som kan betala sina böter men som genom olika slags illojala åtgärder gjort sig oåtkomliga för indrivning och av tredska underlåter att betala böterna (a. prop. s. 16 och 34; jfr 15 § första stycket första ledet bötesverkställighetslagen).

Därutöver kan bötesförvandling ske om det annars av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt (15 § första stycket andra ledet bötesverkställighetslagen). Bestämmelsen infördes för att öppna en möjlighet till ingripanden även mot vissa andra grupper än den som riksdagen åsyftat (p. 6 ovan), nämligen mot bötesgäldenärer som ständigt återfaller i bötesbrottslighet men som saknar vilja eller förmåga att betala utan att illojala åtgärder (tredska) kan styrkas (a. prop. s. 16 f.). Bestämmelsen tar sikte på särskilt flagranta fall av upprepad brottslighet och är avsedd att motverka att bötfällda som saknar betalningsförmåga i praktiken blir immuna mot bötesstraff. För att bötesförvandling ska komma i fråga på denna grund krävs att omständigheterna är speciella och att en underlåten reaktion från samhällets sida framstår som stötande för den allmänna rättskänslan. Vid denna bedömning bör enligt förarbetena hänsyn kunna tas såväl till brottslighetens art som till de överväganden som föregått valet av böter som påföljd. Framgår det till exempel att en domstol vid valet av påföljd allvarligt övervägt en frihetsberövande påföljd men ändå stannat för ett bötesstraff eller ett sådant straff förenat med skyddstillsyn eller villkorlig dom, bör detta kunna beaktas vid prövningen av frågan om förvandling bör äga rum. Individualpreventiva skäl för omvandling avfärdades uttryckligen i förarbetena; rekvisiten ”uppenbar vårdslöshet” eller ”behov av tillrättaförande” som fanns i den äldre lagstiftningen ansågs ha lett till att förvandlingsstraffet i hög grad drabbat ett socialt sett svagt klientel. Systemet är avsett att vara restriktivt. Lagrådet noterade också, med hänvisning till uttryckets användning i bestämmelser om åtalsprövning, att uttrycket ”av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt” brukar uppfattas som ytterligt restriktivt. (Se a. prop. s. 17 f., s. 34 f. och s. 43.)

Bedömningen i detta fall

Åklagaren har inte gjort gällande att D.S. av tredska har underlåtit att betala böterna. Fråga är därmed om det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt att böterna förvandlas till fängelse enligt andra ledet i 15 § första stycket bötesverkställighetslagen.

10.

D.S. har anfört bl.a. följande. Skälet till att han inte betalat böterna är att han inte har kunnat betala. Han har skulder, skadeståndsfordringar från försäkringsbolag, om ungefär en miljon kr som härrör från brott som han tidigare gjort sig skyldig till. Han lever i dag under ordnade förhållanden utan kriminalitet, han missbrukar inte och han gör vad han kan för att förbättra sin ekonomiska situation genom eget arbete. Sedan han begått de nu aktuella överträdelserna har han inte gjort sig skyldig till några ytterligare överträdelser. Trafikförseelserna medförde också att han förlorade sitt körkort under en månads tid och fick köra upp på nytt.

11.

D.S. har under tiden den 19 november 2006 till den 23 april 2008 gjort sig skyldig till upprepade överträdelser av trafiklagstiftningen (se p. 2 ovan). Det handlar om sex fall av obetalda böter om 1 500 kr, 2 800 kr, 4 000 kr, 2 800 kr, 2 400 kr resp. 1 000 kr.

12.

Det är inte visat att D.S. hade förmåga att betala böterna under de aktuella åren, dvs. att det skulle handla om en ovilja att betala böterna. Det är inte fråga om brott med fängelse i straffskalan, där fängelse var ett alternativ att överväga vid lagföringen, utan om lagöverträdelser som beivras med penningböter. Överträdelserna får anses vara av förhållandevis lindrig karaktär och är inte att hänföra till ett sådant särskilt flagrant fall av upprepad brottslighet som bestämmelsen tar sikte på. (Se p. 8 ovan.) Beaktas ska också att D.S. såvitt framkommit inte har gjort sig skyldig till några brott sedan april 2008.

13.

Mot den nu redovisade bakgrunden kan omständigheterna i D.S:s fall inte anses så speciella att det skulle vara stötande för den allmänna rättskänslan att underlåta förvandling av böterna till fängelse. Det är således inte visat att förvandling av böterna av särskilda skäl är påkallad från allmän synpunkt. Tingsrättens beslut ska alltså fastställas.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut fastställer HD tingsrättens beslut.

HD:s beslut meddelat: den 15 februari 2012.

Mål nr: Ö 4728-10.

Lagrum: 25 kap. 8 § och 35 kap. 7 § BrB samt 15 § bötesverkställighetslagen (1979:189).