om ändring i brottsbalken m.m. (förvandling av böter)
Regeringens proposition
1982/83: 93
om ändring i brottsbalken m. m. (förvandling av böter);
beslutad den 26 januari 1983.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
OLOF PALME OVE RAINER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att systemet för förvandling av obetalda böter eller viten till fängelse avskaffas i sin nuvarande form. Förvandling skall dock även i fortsättningen kunna ske i vissa särskilt anmärkningsvärda fall då
det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala
böterna eller då förvandling annars av särskilda skäl är påkallad från allmän synpunkt. Regeln tar i första hand sikte på personer som genom olika slags illojala åtgärder gör sig oåtkomliga för indrivning. Den riktar sig emellertid också mot dem som återfaller i bötesbrottslighet men saknar vilja eller förmåga att betala i fall då situationen samtidigt är sådan att en
underlåten reaktion från samhällets sida framstår som stötande för den allmänna rättskänslan. | |
När förvandling sker skall domstolen, utan att använda någon fast förvandlingsskala, bestämma fängelsestraffet till lägst fjorton dagar och högst tre månader med beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet. -
1 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 93
1 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 25 kap. 7 §, 26 kap. 2 §, 34 kap. 11 § och 35
kap. 7 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse. :
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 kap.
73 Om uppbörd och indrivning av böter finnes bestämmelser i bötesverk-
ställighetslagen (1979: 189).
Böter som icke betalas skola, om Böter som inte betalas får. om icke annat är föreskrivet, förvand- inte annat är föreskrivet, förvand-
las till fängelse i lägst tio och högst las till fängelse i lägst fjorton dagar nittio dagar enligt bestämmelser och högst tre månader enligt be-
därom i lagen (1964:168) om för- stämmelserna i bötesverkställigvandling av böter. hetslagen.
26 kap.
$ Fängelse må användas såsom ge- Fängelse får användas såsom gemensamt straff för flera brott, om mensamt straff för fiera brott, om fängelse kan följa å något av brot- fängelse kan följa på något av brotten. ten. Fängelse på viss tid må sättas Fängelse på viss tid får sättas
över det svåraste av de högsta över det svåraste av de- högsta
straff som kunna följa 4 brotten straff som kun följa på brotten men
men må ej överskrida detta med får inte överskrida detta med mer
mer än två år eller överstiga de än två år eller överstiga de högsta
högsta straffen sammanlagda med straffen sammanlagda med varandvarandra, därvid bötesstraff anses ra. Bötesstraff skall därvid anses svara mot det fängelse som skulle svara mot fängelse fjorton dagar. följa vid böternas förvandling.
Ej må det svåraste av de lägsta straffen underskridas.
34 kap.
11 8
Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter. förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig
dom, skyddstillsyn eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stället
för den andra påföljden.
Om en dom på fängelse på viss Förekommer till verkställighet på
tid i minst två år och en dom på en gång en dom på fängelse på viss
böter eller disciplinstraff som har tid i minst två år och en dom på meddelats innan fängelsestraffet böter, förvandlingsstraff för böter har börjat avtjänas förekommer till eller disciplinstraff som har medde-
verkställighet på en gång, skall lats innan det förstnämnda fängel-
! Senaste lydelse 1979: 190. ? Senaste lydelse 1981:211.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
fängelsestraffet träda i stället för sestraffet har börjat avtjänas, skall böterna eller disciplinstraffet. det straffet träda i stället för den
andra påföljden.
35 kap.
78 Ådömda böter bortfalla när fem Ådömda böter bortfaller när fem
år förflutit från det domen vann år har förflutit från det domen vann
laga kraft, om ej dessförinnan ansö- laga kraft. Detia gäller inte om vid kan om böternas förvandling delgi- utgången av den angivna tiden den
vits den dömde. Om bortfallande av dömde har delgivits en ansökan om
böter sedan sådan ansökan delgi- böternas förvandling och denna anvits samt av ålagt förvandlingsstraff sökan inte har prövats slutligt. Förär särskilt stadgat. anleder ej ansökningen att böterna
förvandlas, bortfaller de när rät-
tens slutliga beslut i målet vinner
laga kraft. Om bortfallande av ålagt
förvandlingsstraff föreskrivs sär-
skilt. |
Dör den dömde, = bortfalla Dör den dömde, bortfaller
ådömda böter. Har under den ådömda böter. Har under den dömdes livstid domen vunnit laga dömdes livstid domen vunnit laga
kraft och till gäldande av böterna kraft och lös egendom tagits i mät
lös egendom tagits i mät eller satts i eller satts i allmänt förvar för betalallmänt förvar, skola dock böterna ning av böterna, skall dock böterna
utgå av den egendomen. betalas av den egendomen.
Vad nu sagts om böter gäller även utdömt vite.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. De nya bestämmelserna tillämpas
också i fråga om böter som har ådömts före ikraftträdandet. Förvandlingsstraff som endast avser sådana böter får dock inte bestämmas till fängelse
på längre tid än som skulle ha kunnat ske enligt 25 kap. 7 § andra stycket i dess äldre lydelse. Äldre böter skall ej heller vid tillämpning av 26 kap. 2 8 andra stycket andra meningen anses svara mot fängelse på längre tid än som skulle ha följt av äldre bestämmelser.
+ Senaste lydelse 1979: 190.
2 Förslag till
Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189)
Härigenom föreskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979: 189) dels att I och 14 §§ skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 15—23 §§, samt före 15 8 en ny rubrik av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bötesstraff verkställs genom uppbörd eller indrivning. Regeringen bestämmer, i vad mån uppbörd skall ske. Lagens bestämmelser om böter Lagens bestämmelser om böter
gäller också vite och sådan särskild gäller också vite. Bestämmelserna i
rättsverkan av brott som innefattar 1—13 §§ gäller dessutom sådan särbetalningsskyldighet. Vad som sägs skild rättsverkan av brott som inne-
i lagen om dom gäller även beslut. fattar betalningsskyldighet. Vad
som sägs i lagen om dom gäller även beslut.
14 §
Om förvandlingsstraft för obetalda böter föreskrivs i lagen (1964:168) om förvandling av böter. Har beslut om förvandlingsstraff Har beslut om förvandlingsstraft
meddelats, får böter ej indrivas. Se- för obetalda böter meddelats, får
dan verkställighet av förvandlings- dessa böter ej indrivas. Intill dess straffet påbörjats. fär ej heller be- förvandlingsstraffet har till fullo talning för böterna mottas. verkställts eller bortfallit får dock betalning för böterna tas emot, om den avser hela det bötesbelopp som är obetalt.
Förvandling av böter
o .
Ådömda böter, som inte har kunnat indrivas och som inte har avkortats, skall på talan av åklagare förvandlas till fängelse, om det är
uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna eller om förvandling annars av särskilda skäl är påkallad från
allmän synpunkt.
Är den bötfällde, när förvandling
skall ske, skyldig att betala även andra böter än sådana som avses i
första stycket, skall också dessa böter förvandlas.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.
16 § Mål om förvandling av böter tas
upp av tingsrätten i den ort där den bötfällde finns eller av den tingsrätt
som har handlagt det mål, i vilket
bötesstraffet eller, om det är fråga
om flera sådana straff, något av
dem har ådömts. Har bötesstraffet eller vid flera straff något av dem bestämts genom strafföreläggande eller genom föreläggande av ordningsbot, kan målet tas upp även av den tingsrätt hos vilken åtal skulle ha kunnat väckas.
$
I mål om bötesförvandling skall
tingsrätten vid avgörande av saken
bestå av en lagfaren domare och nämnd. Åklagaren och den bötfällde skall kallas till förhandling inför rätten. Om den bötfällde inte inställer sig, får målet ändå avgöras, såvida tillfredsställande utredning finns i saken.
Rättens avgörande av saken sker genom beslut.
Ett beslut varigenom rätten har lämnat en ansökan om förvandling utan bifall utgör inte hinder för att en sådan ansökan tas upp på nytt beträffande samma böter, om nya förhållanden ger anledning till det.
I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet beträffande mål om allmänt åtal.
18 §
Om den bötfällde sedan förvandling av böterna har beslutats beta-
lar hela bötesbeloppet, bortfaller
förvandlingsstraffet till den del det inte har verkställts. Beslut om detta meddelas av kriminalvårdsstyrel-
sen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Har någon ålagts förvandlings-
straff för böter och uppkommer
därefter fråga om förvandling av
andra böter, som har ålagts innan
det förstnämnda straffet har blivit till fullo verkställt, skall vid det nya straffets bestämmande i möjlig
mån iakttas att straffen tillsam-
mans inte överstiger vad som skulle ha ålagts om böterna hade förvandlats samtidigt. Rätten får i ett
sådant fall förordna att det tidigare
ådömda förvandlingsstraffet skall
avse även de andra böterna eller bestämma det nya straffet till kortare tid än som anges i 15 § tredje stycket.
Avser ett beslut om förvandling böter som har ålagts innan ett tidi-
gare förvandlingsstraff har börjat verkställas och framgår det inte av
beslutet att det tidigare förvandlingsstraffet har beaktats, skall rätten, sedan besluten har vunnit laga kraft, efter anmälan av åklagare
ompröva det beslut som har meddelats senast. Därvid tillämpas
första stycket.
20 §
Om verkställighet av förvandlingsstraff föreskrivs särskilt.
21 § Ålagt förvandlingsstraff bort-
faller, om beslutet inte har börjat verkställas inom tre år från det beslutet vann laga kraft.
Förvandling får ej ske av
I. böter, som har ådömts med stöd av 33 kap. 2 § brottsbalken,
2, vite, som har utdömts för un-
derlåtenhet utt fullgöra dom eller
beslut rörande saken i mål som har : handlagts enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Om hinder i andra fall mot förvandling av böter eller viten finns särskilda bestämmelser.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
Ett beslut av hovrätten i ett mål
om bötesförvandling får inte över-
. klagas.
I. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
2. De nya bestämmelserna gäller även i fråga om böter som har ålagts före ikraftträdandet. Sådana böter får dock inte förvandlas, om hinder häremot skulle ha mött enligt 9 § lagen (1964: 168) om förvandling av böter eller om förhållande som avses i 11 § nämnda lag har inträtt före ikraftträdandet. Inte heller får förvandlingsstraff som endast avser böter som har ålagts före ikraftträdandet bestämmas till fängelse på längre tid än som skulle ha kunnat ske enligt äldre bestämmelser.
3. I lägen (1983:000) om upphävande av lagen (1964: 168) om förvandling av böter finns bestämmelser om beslut i mål om bötesförvandling som har meddelats före utgången av juni 1983.
3 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter
Härigenom föreskrivs att lagen (1964:168) om förvandling av böter skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1983 med de undantag som anges nedan. :
1. Har före utgången av juni 1983 meddelats beslut som avses i 25 § lagen (1964:168) om förvandling av böter. tillämpas den bestämmelsen.
2. I fråga om beslut om förvandling enligt lagen (1964:168) om förvandling av böter som har vunnit laga kraft före utgången av juni 1983 eller som vinner laga kraft därefter tillämpas äldre bestämmelser.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister
Härigenom föreskrivs att 2, 3, 4, 7, 10 och 11 §§ lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28!
Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket
I. dömts till fängelse, villkorlig dom e!ler skyddstillsyn:
2, överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller, om för brottet är stadgat fängelse, till vård enligt lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall: eller
! Senaste lydelse 1981: 1255.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
3. erhållit anstånd med verkstäl- 3. ålagts förvandlingsstraff för
lighet av förvandlingsstraff. böter.
Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, skall detta särskilt anmärkas i registret.
I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd personutredning och om domen eller beslutet.
38 I registret skall anteckning ske
1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;
2. om villkorligt medgiven frihet 2. om villkorligt medgiven frihet
förklaras heit eller delvis förver- förklaras helt eller delvis förver-
kad; kad; samt
6. om beslut meddelas jämlikt 34 6. om beslut meddelas jämlikt 34
kap. 10 eller 18§ brottsbalken: kap. 10 eller 18 § brottsbalken eller samt jämlikt 19§ andra stycket bötesverkställighetslagen (1979:189). 7. om för den som erhållit an-
stånd med verkställigheten av för-
vandlingsstraff — prövotiden — förlänges eller anståndet förklaras
förverkat.
ogistret skall innehålla anteckning om
. verkställighetens början be- . verkställighetens början beträffande den som dömts till fängel- träffande den som dömts till fängel-
se och frigivning från sådant straff, se eller ålagts förvandlingsstraff med angivande vid villkorlig fri- för böter samt frigivning från så-
givning av prövotiden och den åter- dana straff, med angivande vid villstående strafftiden: samt korlig frigivning av prövotiden och
den återstående strafftiden; samt
2, förordnande om anstånd med övervakning eller om att vidare verk-
ställighet ej får äga rum beträffande den som har dömts till skyddstillsyn.
78 Uppgift. som beträffande någon intagits i registret, skall utgå därur
1. om överrätt genom dom celler 1. om öÖverrätt genom dom eller
beslut som vunnit laga kraft. frikänt beslut som vunnit laga kraft, frikänt honom för den åtalade gärningen el- honom för den åtalade gärningen el-
ler ock funnit honom skyldig tiil ler ock funnit honom skyldig till
denna men icke dömt honom till på- denna men icke dömt honom till på-
Senaste lydelse 1981: 215.
3¶Lydelse enl. prop. 1982/83:85.
+ Senaste lydelse 1964: 549. -
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
följd, som skall antecknas i regist- följd, som skall antecknas i registret; ret, eller om hovrätt har upphävt
tingsrätts beslut om förvandlings-
straff för böter: '
2. om domstol efter resning meddelat dom eller beslut som avses i 1;
3. när han avlidit; eller
4, när åttio år förflutit från hans födelseår.
10 §
I registerutdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om
1. villkorlig dom, skyddstillsyn, 1. villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. fängelse som ådömts enligt 28 kap.
3 § brottsbalken, överlämnande till 3§ brottsbalken eller överläm-
särskild vård eller anstånd med nande till särskild vård, sedan tio år
verkställighet av — förvandlings- förflutit från domen eller beslutet; straff, sedan tio år förflutit från do- samt
men eller beslutet; samt
2. fängelse i annat fall än som 2. fängelse i annat fall än som
avses i I, sedan tio år förflutit från avses i I samt förvandlingsstraff frigivningen. för böter, sedan tio år förflutit från
frigivningen.
Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret, skola
båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den 1 januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning
regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.
Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget cj medtagas någon anteckning som påföljd, skola cj heller medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesunder- | sökning eller rättspsykiatrisk undersökning.
Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6 §.
Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern, justitieombudsman eller datainspektionen.
11 8” - I fråga om utdrag jämlikt 9 § skall vad i 10 § stadgas äga motsvarande tillämpning med följande avvikelser:
1. Sävitt avser anteckning om I. Såvitt avser anteckning om fängelse i högst ett år, villkorlig fängelse i högst ett år, villkorlig
dom, skyddstillsyn, fängelse som «dom, skyddstillsyn, fängelse som
5 Senaste lydelse 1981: 215 6 Senaste lydelse 1979: 684.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
ädömts enligt 28 kap. 3 § brottsbal- ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbal-
ken eller anstånd med verkstäl- ken eller förvandlingsstraff för
lighet av förvandlingsstraff skall i böter skall i stället för den i 10 §
stället för den i 10 § första stycket ' första stycket angivna tiden gälla en
angivna tiden gälla en tid av fem år. tid av fem år. 2. Anteckning om påföljd, vilken 2. Anteckning om påföljd, vilken ådömts endast för gärning som nå- ådömts endast för gärning som någon begått innan han fyllt aderton gon begått innan han fyllt arton år, år, skall ej i något fall medtagas. skall inte i något fall medtas. 3. Föreskrifterna i 108 andra 3. Föreskrifterna i 108 andra
stycket tredje punkten och tredje stycket tredje punkten och tredje stycket andra punkten skola ej gäl- stycket .andra punkten skall inte la. gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Beträffande förvandlingsstraff som har ålagts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1965: 94) om polisregister m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
78!
7 § I uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a 8, ej medtagas anteckning om
1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av strafföreläggande;
2. villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 §
brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom någon enligt
33 kap. 2 § brottsbalken förklarats fri från påföljd, beslut av åklagare att icke tala å brott eller beslut om utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen (1980: 376), sedan tio år förflutit från dom eller beslut;
3. fängelse i annat fall än som 3. fängelse i annat fall än som avses I 2, sedan tio år förflutit från avses i 2 samt förvandlingsstraff frigivningen: för böter, sedan tio år förflutit från
frigivningen;
4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett anteckningen. |
Anteckning om utvisning som beslutats av allmän domstol tas med
under den tid, som är föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts jämte utvisningen.
Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i
! Senaste lydelse 1981: 230.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
registret och icke avser endast förändring av påföljd eller verkställighet av
tidigare dom eller beslut, må båda anteckningarna medtagas så länge
någondera må medtagas enligt första eller andra stycket. Förekommer flera anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Beträffande förvandlingsstraff
som har ålagts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1963: 193) om samarbete med Dan-
mark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 8!
Har framställning om verkstäl- Har framställning om verkstäl-
lighet av straff enligt I eller 5 § eller lighet av straff enligt I eller 5 § eller
om anordnande av övervakning en- om anordnande av övervakning en-
ligt 10 eller 17 § bifallits eller har ligt 10 eller 17 § bifallits eller har undanröjande beslutats enligt 14 § undanröjande beslutats enligt 14 § eller förverkande enligt 21 §, må ej eller förverkande enligt 21 §, må cj här i riket väckas åtal för gärning här I riket väckas åtal för gärning som avses i den i den andra staten som avses i den i den andra staten meddelade domen. Med avseende å meddelade domen. Med avseende å
bestämmelser i svensk lag om sam- bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om för- manträffande av brott och om för-
ändring av påföljd skall så anses ändring av påföljd skall så anses
som hade domen meddelats här i som: hade domen meddelats här i riket. Vad i 23 § lagen om verkstäl- riket. Vad som föreskrivs i 198 lighet av bötesstraff är föreskrivet bötesverkställighetslagen — (1979: skall dock ej äga tillämpning. 189) skall dock inte tillämpas.
Utan hinder av vad i första stycket sägs må väckas talan, som avses i 20 kap. I5 § brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
! Senaste lydelse 1964: 548.
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
: vid regeringssammanträde
1982-10-28
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Anders-
son, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg
Föredragande: statsrådet Rainer
Lagrådsremiss med förslag till ändring i brottsbalken m. m. (förvandling av böter)
1: Inledning
I en inom justitiedepartementet upprättad promemoria. (Ds Ju 1981:24) Förvandling av böter m.m. Förslag till ny lagstiftning, behandlas vissa
frågor om bötesverkställigheten. Promemorian innehåller förslag till änd-
ringar i brottsbalken (BrB) och bötesverkställighetslagen (1979: 189). Förslagen läggs fram mot bakgrunden av ett beslut av riksdagen år 1978 och innebär bl. a. att systemet med förvandling av ej betalda böter och viten till
fängelse avskaffas i sin nuvarande form. Förvandling skall dock även i
fortsättningen kunna ske i vissa särskilt anmärkningsvärda fall. Sker förvandling skall domstolen, utan att använda någon fast förvandlingsskala, bestämma fängelsestraffet till lägst fjorton dagar och högst tre månader
med beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet. Lagförslagen i
promemorian bör fogas som bilaga 1 till protokollet i detta ärende.
Promemorian har remissbehandlats. En inom justitiedepartementet upp-
rättad sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.
Beträffande nuvarande förhållanden och tidigare förslag i ämnet hänvi-
sas till promemorian.
2¶Allmän motivering
2.1¶Allmänna utgångspunkter
Nuvarande ordning i fråga om förvandling av böter till fängelse har utan
mera genomgripande ändringar gällt sedan år 1937. Denna ordning har
under årens lopp blivit föremål för åtskillig kritik, framför allt på den
grunden att förvandlingsstraffet har sagts framstå som bestraffning för en
betalningsförsummelse.
I betänkandet (SOU 1975:55) Bötesverkställighet föreslog förvandlingsstraffutredningen att förvandlingssystemet skulle avskaffas. Förslaget låg
till grund för en proposition (prop. 1976/77: 104) till riksdagen, i vilken den dåvarande regeringen föreslog en sådan reform. I propositionen föreslogs samtidigt en ny bestämmelse i brottsbalken om straffskärpning I vissa fall av upprepad bötesbrottslighet, då tidigare ådömda böter inte hade betalats.
Propositionen avslogs av riksdagen (JuU 1977/78:25, rskr 1977/78: 164). Riksdagen fann att den gällande ordningen inte borde behållas men föror-
dade ett fortsatt utredningsarbete för att regler skulle utformas om straff-
rättslig kompensation för bortfallet av förvandlingsstraffet. Arbetet skulle
enligt riksdagen ta sikte på ett system som, utan att drabba de socialt
utslagna grupper som samhället stöder i andra sammanhang, riktar sig mot
de bötesgäldenärer som genom olika manövrer gör sig svåråtkomliga för exekution.
Sedermera antog riksdagen en ny bötesverkställighetslagstiftning (prop.
1978/79:40, LU 1978/79:10, rskr 1978/79:159). Den nya lagstiftningen,
som bl.a. innebar att böternas ställning i indrivningshänseende förbättra-
des, byggde i huvudsak på förslag som hade lagts fram redan i prop. 1976/
77:104. Bötesförvandlingssystemet behölls dock utan några ändringar i sak. |
Det utredningsarbete, som riksdagen hade förordat vid behandlingen av
prop. 1976/77: 104, uppdrogs åt viteskommittén. En utgångspunkt för arbe-
tet var enligt direktiven att förvandlingsstraffet i dess nuvarande utformning skulle avskaffas. I betänkandet (SOU 1980:7) Kompensation för förvandlingsstraffet föreslog kommittén också en sådan reform. Det pro-
blem som ligger i att motverka uppkomsten av vad man i diskussionen
kring de aktuella frågorna har brukat kalla en ”bötesimmun grupp” borde
lösas genom ingripanden direkt mot sådana illojala förfaranden vid under-
låten bötesbetalning som utgör gäldenärsbrott. I detta syfte föreslog kom-
mittén också en viss utvidgning av området för straffansvar för sådana
brott.
Viteskommitténs betänkande utsattes för en mycket stark kritik vid remissbehandlingen. och flertalet instanser tog avstånd från förslaget. Mot
den bakgrunden har inom justitiedepartementét den inledningsvis nämnda
promemorian Förvandling av böter utarbetats. Till promemorian finns fogad en inom justitiedepartementet upprättad sammanställning av remiss-
yttrandena över viteskommitténs betänkande.
Utgångspunkten i promemorian är att böter och viten normalt skall erläggas genom uppbörd eller indrivning enligt de regler som finns i bötesverkställighetslagen. Förvandlingsstraffet avskaffas för det helt övervä-
gande antalet fall då dessa åtgärder inte har lett till full betalning. Möjlighet
till förvandling skall finnas endast för situationer då den uteblivna betalningen vid sammanvägning av samtliga omständigheter framstår som särskilt anmärkningsvärd från allmän synpunkt.
Förutsättningarna för förvandling föreslås I promemorian angivna så att ådömda böter, som inte har kunnat indrivas, på talan av åklagare skall förvandlas, om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna eller att förvandling annars av hänsyn till allmän laglydnad är särskilt påkallad. Förvandlingsstraffet skall enligt promemorieförslaget bestämmas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.
Promemorian har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser har godtagit en lagstiftning i huvudsak enligt de förordade riktlinjerna och i stort sett accepterat förslagets utformning. Två instanser, Stockholms tingsrätt och Svenska polisförbundet, har dock avstyrkt förslaget. Tingsrätten anser att frivårdskommittén (Ju 1979:05) bör få i upppdrag att se över frågan om sanktioner mot dem som brister i sin betalning av böter eller viten. I avvaktan på kommitténs arbete bör enligt tingsrätten den nuvarande ordningen i stort sett kunna bibehållas. Polisförbundet tar av principiella skäl avstånd från förslaget, då det enligt förbundets uppfattning skulle innebära att personer som har övertygats om brott i vissa fall i praktiken helt kan undgå påföljd.
För egen del vill jag till en början understryka att det givetvis är angeläget att bötesstraffets effektivitet upprätthålls. Bötesstraffet är en i många sammanhang lämplig brottspåföljd, som saknar de skadeeffeckter som har visat sig vara förenade med frihetsberövande straff. I rättstillämpningen utgör bötesstraffet den helt dominerande påföljden, och en aktuell utvecklingslinje inom kriminalpolitiken är också att söka åstadkomma att dess tillämpningsområde ökar på fängelsestraffets bekostnad.
Som en utgångspunkt för lagstiftningsfrågans bedömning konstaterar jag vidare att det genom riksdagens beslut år 1978 har slagits fast att förvandlingssystemet i dess nuvarande utformning inte längre bör behållas. Enligt vad riksdagen har uttalat väger nackdelarna med systemet över fördelarna. I riksdagens beslut pekas dock också på att det kriminalpolitiska intresset av att främja bötesstraftets ställning som en lämplig och praktisk påföljd är så framträdande att risken för en negativ utveckling måste ägnas särskild uppmärksamhet i samband med en reform.
Frågan om förvandlingsstraffet har behandlats, förutom i den nu aktuella promemorian, av två offentliga utredningar. Den har ingående belysts såväl i ett regeringsförslag till riksdagen som i ett inom riksdagen särskilt upprättat förslag (se JuU 1977/78:25), och riksdagen har år 1978 tagit principiell ställning i frågan. Enligt min mening föreligger nu ett tillfredsställande underlag för lagstiftning i enlighet med riksdagens ställningstagande. Jag anser alltså att det inte bör komma i fråga att genom frivårdskommittén, som har omfattande uppgifter av annan art, låta utreda hithörande problematik ännu en gång. Med anledning av vad polisförbundet har
uttalat vill jag framhålla att det givetvis inte är möjligt att tillgodose riksdagens önskemål utan att det i en del fall kommer att inträffa att personer som saknar förmåga att betala sina böter undgår ytterligare
påföljder. oo Det fortsatta utredningsarbete som har bedrivits efter riksdagens beslut
visar enligt min mening samtidigt att man, om man vill undvika att en bötesimmun grupp uppkommer, måste acceptera vissa av de negativa konsekvenser som är förenade med förvandlingsstraffet. Detta gäller oavsett den närmare utformningen av en ny lagstiftning, De negativa effekterna kan emellertid motverkas. om man konstruerar ett system så att en
påföljd inte urskillningslöst drabbar alla dem som inte betalar sina böter utan i görligaste mån inriktas direkt på de bötesgäldenärer beträffande
vilka kriminalpolitiska skäl-för en sanktion gör sig gällande i särskilt hög grad. Väsentligt är vidare att man kommer bort från det inslag av personalexekution som präglar det nuvarande systemet.
Med de angivna utgångspunkterna anser jag, liksom flertalet remissin-
stanser, att en utgångspunkt för en ny lagstiftning bör kunna vara att
förvandlingsstraffsystemet i dess nuvarande utformning avskaffas men att
ett system för förändring av böter till fängelse ändå behålls med sikte på
vissa speciella fall. Det är en sådan ordning som föreslås i promemorian. För egen del ansluter jag mig till promemorieförslaget med vissa modifikationer som jag återkommer till i det följande.
I detta sammanhang vill jag något beröra en rent terminologisk fråga. De förslag som jag förordar i detta lagstiftningsärende kommer att innebära ett
om man inte borde överge själva termen förvandling till förmån för en
annan, t.ex. ”förändring” eller omvandling”, för att på detta sätt markera övergången till en ny ordning. Jag har emellertid stannat för att begrep-
pet förvandling lämpligen bör behållas. För detta talar — som också tframhålls i promemorian — att man därmed undgår inte bara de systematiska olägenheter utan också de praktiska tillämpningssvårigheter, som skulle
kunna uppkomma om man inför en helt ny begreppsbildning på detta
område. Förvandlingsstraffet får ju anses vara ett väl inarbetat och känt
begrepp. Härtill kommer önskemålet att man i så stor utsträckning som
möjligt bevarar den nordiska rättslikheten.
2.2 I vilka fall skall förvandling ske?
Som närmare redovisas i promemorian framfördes under remissbehand-
lingen av viteskommitténs betänkande från flera håll förslaget att förvandlingsstraffets tillämpningsområde borde begränsas så att det endast träffar
vissa grupper, beträffande vilka man inte anser sig böra avstå från möjlig-
heten att ingripa mot underlåten bötesbetalning. |
Enligt 18 § lagen (1964: 168) om förvandling av böter gäller f. n. att, när förvandlingsstraff åläggs, rätten får bevilja anstånd med verkställigheten, om omständigheterna inte föranleder antagande att den bötfällde av ”tredska eller uppenbar vårdslöshet” har underlåtit att betala böterna eller straffets verkställighet behövs för hans tillrättaförande. Det visar sig också att förvandlingsstraffets yttersta konsekvens, frihetsberövandet, enligt den nuvarande ordningen träffar en mycket liten grupp, något som inte bara beror på att anstånd ofta meddelas utan också på att många som erhållit förvandlingsstraff betalar före verkställigheten. Antalet bötesförvandlingsärenden som anhängiggörs hos domstolarna uppgår till drygt 1500 om året, medan endast ett drygt 30-tal personer om året tas in i kriminalvårdsanstalt för verkställighet av förvandlingsstraff. Av dem som tas in i anstalt får det stora flertalet efter framställning genom nåd möjlighet att betala böterna efter verkställighetens början.
Promemorieförslaget är inriktat på att beslut om bötesförvandling skall meddelas endast i ett fåtal fall, närmast motsvarande det antal personer, som f.n. tas in i kriminalvårdsanstalt för verkställighet av förvandlingsstraff. Den angivna utgångspunkten accepteras av de flesta remissinstanserna, och den bör enligt min mening läggas till grund för en hy lagstiftning.
Intresset inriktas i första hand mot den grupp som riksdagen närmast ansett bör komma ifråga för straffrättsliga s.k. kompensationsätgärder. nämligen den som består av personer som genom olika slags illojala åtgärder gör sig oåtkomliga för indrivning (se JuU 1977/78:25 s. 25). Som påpekas i promemorian synes de klientelundersökningar som har utförts på området visa att denna kategori av bötesgäldenärer f.n. inte tillhör dem som drabbas av förvandlingsstraffet. Dessa gäldenärer torde i stor utsträckning betala sina böter, eventuellt med tillgångar som de undanstuckit på olika sätt. Om de, som ofta torde vara fallet. har såväl obetalda böter som andra skulder till det allmänna och till enskilda ligger det nämligen på grund av förvandlingshotet i deras intresse att i första hand betala bötesskulderna. Jag ansluter mig till den i promemorian uttalade meningen att det finns skäl att anta att den nuvarande regleringen fyller en betalningsfrämjande funktion med avseende på den grupp som avses nu. Funktionen bör, som påpekas i promemorian, behållas i ett nytt system.
I och för sig skulle det enligt promemorian vara tänkbart att låta den nya regleringen ta sikte enbart på den nyss berörda gruppen bötesgäldenärer. I promemorian framhålls emellertid att vissa nackdelar är förenade med en sådan utformning av regleringen. Bl. a. pekas på de svårigheter som erfarenhetsmässigt ligger i att bevisa verkställighetshindrande åtgärder av aktuellt slag — det rör sig här i realiteten om gäldenärsbrott — och på de gränsdragningsproblem som uppstår. Jag delar med hänsyn härtill den i promemorian uttalade uppfattningen att förutsättningarna för förvandling av obetalda böter till fängelse inte lämpligen bör knytas direkt till att illojala åtgärder från gäldenärens sida kan styrkas utan beskrivas genom
mera allmänt hållna, låt vara mycket restriktiva regler. En sådan lösning
har också ytterligare fördelar. Den kan sålunda öppna möjlighet till ingri-
panden mot vissa andra grupper än den som närmast har åsyftats i riksda-
gens beslut. Jag tänker bl. a. på den grupp av bötesgäldenärer som ständigt återfaller i bötesbrottslighet men som saknar vilja eller förmåga att betala utan att man därför kan peka på att underlåtenheten att betala har samband med någon gäldenärsbrottslighet.
I den delen vill jag erinra om att justitieutskottet i sin förut nämnda
remiss till lagrådet föreslog ett system som var inriktat på att göra det möjligt att ingripa mot de bötesgäldenärer som illojalt gör sig oåtkomliga för indrivning. Utskottet uttalade samtidigt att det var svårt att bedöma huruvida lagstiftningsåtgärder borde vidtas även beträffande andra bötes-
immuna grupper som kunde uppstå till följd av att förvandlingsstraffet av-
skaffas. Frågan borde enligt utskottet tas upp till förnyat övervägande om framtida erfarenheter gav anledning till det. Med hänsyn till den entydiga remissopinion som numera föreligger och till vikten av att man mot bakgrund av bötesstraffets utökade användning slår vakt om dess effektivitet synes dock enligt min mening övervägande skäl tala för att man redan i samband med en reformering av bötesförvandlingsstraffet tillgodoser önskemålen att ge möjlighet till ingripande inte enbart mot de bötesgäldenärer som har hindrat verkställighet genom illojala åtgärder utan även mot vissa andra. |
Sammanfattningsvis anser jag att ett nytt system för bötesförvandling bör utformas så att man kan ingripa inte bara mot de bötesgäldenärer som har hindrat verkställighet genom illojala åtgärder utan även mot vissa andra I situationer där det från allmän synpunkt kan framstå som stötande
att den bötfällde undgår sanktion.
Jag övergår så till frågan hur tillämpningsområdet för en ny regel om bötesförvandling närmare bör bestämmas.
Enligt promemorieförslaget bör böter eller viten till en början förvandlas när ren tredska föreligger. Ett särskilt viktigt fall sägs vara att den bötfällde på ett illojalt sätt har vidtagit verkställighetshindrande åtgärder. Det bör härvid inte göras någon skillnad om åtgärderna har vidtagits redan före brottet eller bötesdomen. Men även när sådana åtgärder inte kan styrkas bör förvandling äga rum, såvid den utredning som förebringas rörande den bötfälldes levnadsstandard, utgifter och personliga förhållanden i övrigt
otvetydigt ger vid handen att han skulle ha kunnat betala böterna om han
velat. Vidare bör förvandlingen kunna komma i fråga i vissa särskilt
flagranta fall av upprepad bötesbrottslighet. Vid bedömningen synes kunna beaktas om böternå har ådömts för brottslighet av sådan art och omfatt-
ning att frihetsberövande påföljd har varit ett allvarligt alternativ för domstolen. Med dessa utgångspunkter beskrivs, som nämnts, i promemorians lagförslag förutsättningarna för förvandling på det sättet att det skall vara
uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna
2 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 93
eller att förvandling annars av hänsyn till allmän laglydnad är särskilt påkallad. Detta blir alltså förutsättningarna för förvandling: i andra fall skall förvandlingsfrågan över huvud taget inte aktualiseras.
Flera remissinstanser har lämnat synpunkter på beskrivningen av de närmare förutsättningarna för bötesförvandling. Från några håll har man föreslagit att förutsättningarna för förvandling inte görs så restriktiva som enligt förslaget och att "uppenbar vårdslöshet” liksom ”behov av tillrättaförande” även i fortsättningen skall beaktas. Ett par remissinstanser har kritiserat promemoricförslaget från närmast motsatta utgångspunkter.
För egen del vill jag först understryka att en utgångspunkt för den nya ordningen givetvis bör vara att den inte leder till att fler personer än f.n. tas in i kriminalvårdsanstalt för verkställighet av förvandlingsstraff. Från denna utgångspunkt synes det till en början klart att de kategorier bötesgäldenärer som f.n. kan få anstånd med verkställigheten enligt 18 § bötesförvandlingslagen i framtiden inte bör åläggas förvandlingsstraff. Med hänsyn härtill kunde det anses ligga nära till hands att i överensstämmelse med vissa remissinstansers förslag utforma förutsättningarna för förvandling på det sättet att samma omständigheter som i dag utgör hinder mot anstånd i fortsättningen skulle bli förutsättningar för att förvandling över huvud taget skulle kunna komma i fråga. Jag anser emellertid inte att en sådan lösning skulle vara välbetänkt. Som justitieutskottet har framhållit (JuU 1977/78:25 s. 25) finns det en påtaglig risk att samma utsatta klientel som f.n. skulle drabbas av förvandling, om man använder uttryckssätt helt näraliggande dem som används i den nuvarande lagstiftningen. Denna invändning drabbar inte uttrycket ”tredska” — som torde vara fullt godtagbart som beteckning även för illojala verkställighetshindrande åtgärder — men däremot i hög grad uttrycken "uppenbar vårdslöshet” och ”behov av tillrättaförande””. Som framhålls i promemorian torde det kunna antas att det är dessa rekvisit som har lett till att förvandlingsstraffet hittills i så hög grad har drabbat ett socialt sett utpräglat svagt klientel. I fråga om det sistnämnda rekvisitet gäller vidare att det torde stå i direkt strid mot de insikter som vi numera har om fängelsestraffets skadlighet att ange individualpreventiva skäl som förutsättning för en frihetsberövande påföljd.
Den beskrivning av förutsättningarna för förvandling som har föreslagits i promemorian täcker enligt min mening på ett lämpligt sätt det tillämpningsområde för den nya regeln om bötesförvandling som jag i det föregående har förordat. Jag är med hänsyn därtill beredd godta att regeln utformas på det sättet. Till vissa detaljfrågor där det finns anledning att avvika från förslaget återkommer jag i specialmotiveringen.
Under remissbehandlingen har uttalats farhågor för att en ny förhand- . lingsbestämmelse av här beskriven art inte skulle få en tillräckligt betalningsfrämjande effekt. Med anledning därav vill jag framhålla att den nuvarande ordningen säkerligen har verkningar av detta slag men att dessa dock får bedömas som mera begränsade än vad man kanske skulle kunna
tro. Jag vill här hänvisa till vad som har uttalats under lagstiftningsärendets tidigare behandling (se särskilt prop. 1976/77:104 s. 35-36 och 66—67). I
den av mig förordade lösningen kvarstår dessutom — till skillnad från vad
fallet har varit i tidigare förslag i ämnet — möjligheten till bötesförvandling såsom ett yttersta medel. Det saknas enligt min mening anledning att anta att en sådan ordning i förening med de indrivningsmöjligheter som numera
står kronofogdemyndigheterna till buds skall leda till någon märkbart
sämre betalningsfrekvens än f.n. Utvecklingen på området får dock självfallet följas med största uppmärksamhet.
2.3 Straffmätningen
Enligt promemorieförslaget skall förvandlingsstraffet bestämmas till
fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader. Förslaget innebär sålunda att man överger det nuvarande systemet med en fast förvandlingsskala där antalet fängelsedagar — från 10 till 90 — bestäms i direkt proportion till antalet oguldna dagsböter resp. storleken av oguldet belopp i penningböter. Som skäl för förslaget i denna del åberopas önskemålet att komma bort från det inslag av personalexekution som kännetecknar det nuvarande systemet.
Av 'de remissinstanser som särskilt uttalat sig i frågan har de flesta tillstyrkt att en fri förvandlingsskala införs. Förslaget har dock avstyrkts av domstolsverket som menar att det finns risk för att en fri skala leder till
att lika fall behandlas olika. Enligt verket saknar den bötfällde anledning
att redan hos kronofogdemyndigheten eller åklagarmyndigheten avbetala böterna, eftersom ett eventuellt förvandlingsstraff kan förväntas bli detsamma oavsett om avbetalning görs eller inte.
För egen del vill jag framhålla att promemorieförslaget om fri förvandlingsskala innebär en avsevärd förenkling av systemet. En fördel är vidare att domstolen, då förvandlingsstraffet bestäms, kan ta hänsyn till alla faktorer, I första hand bötesgäldenärens personliga och sociala förhållanden. Enbart den omständigheten att två bötesgäldenärer häftar i skuld för samma antal dagsböter behöver ju ingalunda betyda att fallen skall anses lika. Till de omständigheter som bör beaktas hör självfallet även gjorda avbetalningar. I själva verket bör hänsyn härtill tas redan av kronofogdemyndigheten och åklagarmyndigheten: som jag återkommer till i det följande är avsikten att dessa myndigheter skall få en förhållandevis vidsträckt prövningsrätt.
Fall där avbetalningar görs någorlunda regelbundet bör sålunda normalt över huvud taget inte aktualiseras för förvandling. En sådan ordning bör ju vara väl så ägnad att främja benägenheten till avbetalning av böter som den nuvarande. Jag ansluter mig alltså till förslaget om en fri förvandlingsskala. Strafflatituden bör, som föreslås, läggas mellan fängelse fjorton dagar och
tre månader.
Beträffande den närmare straffmätningen uttalas i promemorian att straffet normalt bör kunna stanna vid fängelse I4 dagar. En remissinstans anser att det inte är lämpligt att i lagmotiven tala om fängelse fjorton dagar
som normalpåföljd; domstolarna torde ha full kompetens att lägga straffmätningen på en från alla synpunkter lämplig nivå. En instans anser att fjorton dagar är i underkant medan en annan särskilt betonar vikten av att fängelse fjorton dagar betraktas som normalstraff. Själv vill jag understryka vad som också sägs i promemorian, nämligen att de utmätta straffen inte får framstå såsom så ringa att förvandlingsstraffets betalningsfrämjande effekt generellt förringas. 1 allmänhet uppfyller väl ett fängelsestraff på fjorton dagar i och för sig det kravet. Det är emellertid viktigt att framhålla att straffet bör bestämmas under hänsynsta-
gande till samtliga omständigheter i varje särskilt fall. Med hänsyn till att domstolarna erfarenhetsmässigt är benägna att i ett stort antal fall tillämpa det minimistraff som gäller enligt den straffskala som är aktuell. torde det visserligen kunna antas att straff på fjorton dagar förhållandevis ofta kommer att dömas ut. Jag är emellertid inte beredd att i likhet med vad som görs i promemorian förorda den angivna straffsatsen som ”normalpå-
följd”.
När det sedan gäller avbetalning efter det att beslut om förvandling har fattats föreslås i promemorian av rationalitetshänsyn att sådan avbetalning
inte bör påverka straffets längd. Endast en fullständig betalning skall innebära att förvandlingsstraffet bortfaller. Den ordningen, som av prak-
tiska skäl har uppenbara fördelar, kan möjligen, som påpekats under remissbehandlingen, leda till att antalet avbetalningar efter förvandlings-
besluten minskar. Den får dock enligt min mening anses acceptabel med
hänsyn till att ett beslut om bötesförvandling inte bör komma till stånd
förrän i de särskilda fall då frågan om den bötfälldes möjlighet och vilja att avbetala böterna blivit ordentligt prövad hos kronofogde- och åklagarmyn-
digheterna samt i domstolen.
I detta sammanhang vill jag dock peka på den särskilda ordning som gäller enligt lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island
och Norge angående verkställighet av straff m. m. Enligt 7 § den lagen får förvandlingsstraff för böter inte verkställas här i riket om betalning erläggs.
Om böterna betalas skall förvandlingsstraffet sättas ned i motsvarande mån, och nedsättningen får inte avse del av dag. Denna avräkning sker efter beslut av kriminalvårdsstyrelsen. Den är inte formellt knuten till
förvandlingsskalan i bötesförvandlingslagen, men skall ske proportionellt (prop. 1962: 203 s. 34). Någon anledning att ändra den nu aktuella bestäm-
melsen i nordiska verkställighetslagen föreligger inte enligt min mening.
2.4¶Anstånd med verkställigheten skall inte förekomma
Promemorieförslaget innebär att den nuvarande möjligheten för domstol att meddela anstånd med verkställigheten av förvandlingsstraffet avskaf-
fas. Avsikten är i stället att de fall där i dag anstånd meddelas över huvud taget inte skall aktualiseras för förvandling och att talan om förvandling.
om den ändå väcks, skall ogillas. Förslaget har inte mött någon gensaga
under remissbehandlingen.
För egen del anser jag att promemorieförslaget i denna del innebär stora
fördelar. Det helt övervägande antalet förvandlingsärenden kommer att
falla bort. Den väsentliga vinsten ligger emellertid som jag ser det inte i att belastningen på de berörda myndigheterna minskar utan snarare i att
samhället inte längre kommer att engagera sig i processer som till övervägande del rör socialt och ekonomiskt svaga grupper och som i praktiken
gäller bristande betalningsförmåga.
2.5¶Forumfrågan
I promemorian föreslås att mål om förvandling av böter skall upptas av tingsrätten i den ort där den bötfällde finns eller av den tingsrätt som har handlagt det mål, vari bötesstraff, eller om det är fråga om flera sådana
straff, något av dem har ådömts. Under remissbehandlingen har hovrätten över Skåne och Blekinge pekat
på att en betydande mängd bötesstraff uppkommer genom strafföreläggande och andra liknande förfaranden. För förvandling av sådana böter skulle enligt promemorieförslaget endast gälla regeln om forum där den
bötfällde vistas. Detta kan skapa problem, när olika slags böter skall
förvandlas. Enligt hovrätten bör det därför övervägas om forumregeln bör justeras med hänsyn till nämnda grupp av bötesstraff vilken har en betydande storlek.
Jag har ingen erinran mot en forumregel av det innehåll som föreslås i promemorian. Med anledning av remisspåpekandet bör dock regeln kompletteras med en bestämmelse som också gör den tingsrätt behörig, inom vars domkrets strafföreläggande eller ordningsbotsföreläggande rörande det aktuella bötesstraffet har utfärdats.
2.6 Behörigheten att väcka talan om förvandling
Enligt promemorieförslaget skall liksom f.n. talan om förvandling väckas av åklagare. Beträffande den närmare fördelningen av uppgifterna
mellan kronofogdemyndigheter och åklagarmyndigheter uttalas i prome-
morian att det i första hand bör ankomma på kronofogdemyndigheten att bedöma om i det särskilda fallet ansökan om bötesförvandling bör göras.
Kronofogdemyndigheten har visserligen, sägs det i promemorian, inte
kännedom om alla på frågan inverkande omständigheter. Redan på grund-
val av det material som myndigheten har tillgång till torde det dock, med
den reglering som har förordats, i det stora flertalet fall kunna konstateras,
att förvandling inte kan bli aktuell. Det gäller här fall där anledning saknas
till antagande att den bötfälldes betalningsoförmåga är fingerad eller kan
tillskrivas illojala åtgärder från hans sida och där den bötfällde har endast ett eller två oguldna bötesstraff av måttlig storlek. I dessa situationer bör
kronofogdemyndigheten normalt göra anmälan till länsstyrelsen för av- skrivning av böterna om särskilda omständigheter inte föranleder annat.
I promemorian uttalas vidare att, om kronofogdemyndigheten finner att förvandling kan bli aktuell, myndigheten på samma sätt som nu bör göra ansökan hos åklagarmyndigheten som i så fall får föranstalta om närmare utredning i ärendet genom polisens försorg och göra ansökan hos domstol. Dessa ärenden hos åklagaren får enligt promemorian förutsättas bli relativt få. Åklagaren torde i många av dem utan någon alltför omfattande prövning kunna konstatera att förvandling inte bör ske. Hans beslut bör i
sådana fall leda till att bötesskulden avskrivs, om inga särskilda omständig-
heter föreligger.
Flertalet remissinstanser har godtagit detta förslag, men ett par instanser, riksskatteverket och kronofogdeföreningen, har förordat att talan hos domstol skall väckas av kronofogdemyndigheterna i stället för av äklagar-
myndigheterna. Som skäl för en sådan lösning pekar riksskatteverket bl. a. på att bötesförvandlingen, liksom konkursen i skattemål, utgör slutpunkten för verkställigheten. Det faller sig då. menar riksskatteverket, naturligt
och rationellt att låta den myndighet som handhar bötesindrivningen också
utreda, om en bötesgäldenär skall bli föremål för bötesförvandling, göra framställning till tingsrätten om förvandling och föra talan i målet. Verket
anmärker att kronofogdemyndigheten ofta biträder åklagaren i tingsrätten i bötesförvandlingsmål. Vidare pekar verket på att kronofogdekåren har
processvana bl.a. från konkursmälen. Den utredningsfunktion som nu
handhas av polisen i bötesförvandlingsmål kan enligt riksskatteverket fullgöras av exekutiv personal vid kronofogdemyndigheten. Denna personal
är ju redan på förhand väl förtrogen med de aktuella bötesmålen.
Verket anför också att kronofogdemyndigheten genom utsökningsbalkens införande har fått flera nya instrument till sitt förfogande för att nå önskad effektivitet i indrivningsarbetet. Kronofogdemyndighetens utvidgade befogenheter enligt utsökningsbalken kan naturligtvis användas i det
utredningsarbete som övertas från polisen även om utredningarna kommer att gälla ett relativt begränsat antal mål. Härigenom kommer också bortfallet av den betalningsframkallande effekt som polisförhören onekligen hittills haft i förvandlingsmålen att kompenseras fullt ut.
Kronofogdemyndighetens övertagande av uppgifterna innebär enligt
riksskatteverket en logisk fortsättning på den väg som man tidigare slagit
in på då kronofogdemyndigheten gavs vidgade befogenheter enligt 12 §
bötesverkställighetslagen. Den omständigheten att processuella regler för allmänt åtal i tillämpliga delar skall gälla för förvandlingsmålen utgör enligt
riksskatteverkets mening inte något hinder mot att kronofogde Får föra talan i saken. |
Prop. 1982/83: 93 . 23
Kronofogdeföreningen har redovisat samma uppfattning som riksskatteverket. En minoritet inom föreningens styrelse har dock ansett att åklaga-
ren alltjämt skall ha befogenheten att väcka talan om bötesförvandling men
att åklagaren inte skall ha möjlighet att ompröva kronofogdemyndighétens beslut i frågan, dvs. fråga skall vara om ett uppdrag för åklagaren att föra
förvandlingstalan.
En motsatt syn på dessa frågor redovisas av riksrevisionsverket, som
uttalar att det finns anledning till tveksamhet inför tanken att ålägga krono-
fogdemyndigheterna sådana uppgifter av straffrättslig art som redan promemorieförslaget förutsätter.
För egen del gör jag följande bedömning. |
Den prövning som skall göras enligt den föreslagna bestämmelsen om
bötesförvandling skall enligt sin natur ske utifrån kriminalpolitiska hän-
synstaganden. På grundval av de i den nya bestämmelsen angivna förutsättningarna skall prövas om ålagda bötesstraff eller viten bör förvandlas
till fängelse. Kronofogdemyndigheten har enligt min mening i och för sig
de kvalifikationer som behövs för att göra den prövning som förutsätts i bestämmelsen. Ytterst gäller det dock en straffrättslig påföljdsfråga. och som jag ser det ligger det därför i varje fall f.n. närmare till hands att låta den slutliga bedömningen av om talan bör väckas ankomma på åklagarna.
Med denna utgångspunkt bör förfarandet gestalta sig på följande sätt. Kronofogdemyndigheten skall efter utredning i ärendet bedöma om det i
ett enskilt fall föreligger sådana omständigheter att obetalda böter bör förvandlas till fängelse. Till de omständigheter som bör beaktas vid denna
prövning återkommer jag i specialmotiveringen. Om det enligt myndighetens bedömning finns anledning anta att böterna skall förvandlas, skall den skyndsamt sända en redogörelse för förhållandet till den åklagarmyndighet som har att föra talan om böternas förvandling. Sedan handlingarna har kommit äklagaren till handa skall han i mån av behov låta göra en ytterligare utredning för att bedöma frågan om böternas förvandling. En polisutredning i ärendet bör dock inte vara obligatorisk och den bör kunna begränsas med hänsyn till vad som har framkommit vid utredningen hos kronofogdemyndigheten. Det torde ankomma på regeringen att meddela föreskrifter i dessa hänseenden, lämpligen i =: bötesverkställighetsförordningen
(1979: 197). | Enligt promemorian kommer de fall då åklagaren får pröva ansökningar
om bötesförvandling att bli relativt få. Jag delar denna uppfattning. Däremot kan jag inte helt instämma i vad som sägs i promemorian om att åklagaren i många av dessa fall utan någon alltför omfattande prövning kommer att kunna konstatera att förvandling inte bör ske, ett uttalande
som också har väckt kritik vid remissbehandlingen. Det är nämligen självfallet inte avsikten att man från kronofogdemyndighetens sida skall överlämna andra ärenden än sådana där man anser sig kunna påräkna att åklagaren väcker talan. En del fall kan dock vara tveksamma, och man
måste hålla i minnet den skillnad som föreligger mellan de berörda tjänste-
männens yrkesroller. Härtill kommer att den här föreslagna ordningen i
flera hänseenden blir helt ny: medan kronofogdemyndigheterna enligt nuvarande system skall redovisa alla ärenden där böterna inte blir betalda till åklagarmyndigheterna för förvandling, skall redovisning i fortsättningen
bara ske i sådana fall då alldeles speciella omständigheter föreligger. Även
om naturligtvis idealet är att kronofogdemyndigheternas och åklagarmyn-
digheternas bedömningar sammanfaller, måste man i varje fall i ett inled-ningsskede, innan en fast praxis hunnit utvecklas, räkna med att åklagarna
inte anser sig böra gå vidare med alla fall som har anmälts från kronofogdemyndigheternas sida. Jag vill slutligen för tydlighetens skull framhålla att åklagaren inte bör göra någon egentlig överprövning av kronofogdemyndighetens bedömning av frågan huruvida ytterligare indrivningsåtgärder
bör vidtas. Åklagarens prövning bör inskränkas till en kriminalpolitisk bedömning av huruvida förutsättningar finns för förvandling. Jag förordar alltså att uppgiften att föra talan om bötesförvandling allt-
jämt skall ligga på åklagare. Om det emellertid efter en tid visar sig att
åklagarnas och kronofogdarnas bedömning sammanfaller i mycket stor
utsträckning, kan den vid remissbehandlingen väckta tanken att låta processföringen ankomma på kronofogdemyndigheterna förtjäna att tas upp
på nytt.
2.7 Preskription
I promemorian föreslås att ådömda böter liksom f.n. skall bortfalla när fem år har förflutit från det domen vann laga kraft. För fall då den dömde
har delgivits ansökan om böternas förvandling föreslås böterna bortfalla. om förvandlingsstraff åtläggs, då det har verkställts eller bortfallit, och annars då rättens beslut har vunnit laga kraft.
Förslaget har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Enligt riksskatteverket bör dock också utmätning av fast eller lös cgendom och
ansökan om konkurs som skett före tidpunkten för preskription få medföra att betalning för bötes- eller vitesfordringar får tas ur den utmätta egendo-
men eller erhållas i konkursen därefter.
Preskriptionstiden för böter avbryts inte f.n. genom inledande av det exekutiva förfarandet. Först genom delgivning av en ansökan om förvandling sker ett sådant avbrott. Enligt min mening saknas anledning att i det nu
aktuella ärendet, som inte har varit inriktat på att göra några ändringar i reglerna om verkställigheten annat än i den mån dessa berör förvandling-
en. överväga en principiell nyordning i fråga om preskription.
Jag godtar således i princip promemoricförslaget i denna del. Reglerna bör dock utformas något annorlunda än i förslaget. Jag återkommer till det i specialmotiveringen.
2.8 Anteckning i kriminalregistret
I det allmänna kriminalregistret antecknas f.n. beslut om villkorligt
anstånd med förvandlingsstraff men däremot inte ovillkorliga förvandlingsstraff. Villkorliga anstånd avses inte kunna förekomma enligt det förslag, som jag här lägger fram. I promemorian uttalas att tillräckliga skäl inte har bedömts föreligga för ett förslag om att de förvandlingsstraff som ådöms enligt den nya ordningen skall antecknas i registret.
Under remissbehandlingen har hovrätten över Skåne och Blekinge uttalat att den föreslagna begränsningen av förvandlingsstraffets tillämpnings-
område medför att domstolarna får ett större intresse än hittills av att äga kännedom om huruvida en tilltalad blivit föremål för bötesförvandling. Hovrätten förordar därför att lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister
ändras i enlighet härmed. |
Bestämmelsen om att beslut om anstånd med verkställighet av ådömt förvandlingsstraff skall antecknas i kriminalregistret infördes i samband
med 1964 års bötesverkställighetslagstiftning. Motivet var att anteckningen skulle underlätta prövningen av frågor om förverkande av anstånd och förlängning av prövotiden (prop. 1964:90 s. 91).
En utgångspunkt för avgränsningen av de påföljder som skall antecknas i
det allmänna kriminalregistret är att registrets innehåll bör begränsas till uppgifter, som erfordras för att man skall kunna tillämpa straffrättens
regler om återfall i brott, brottskonkurrens och förverkande av anstånd och för att man skall kunna bedöma, huruvida formella villkor föreligger för tillämpning av en viss påföljd. Med hänsyn härtill registreras bötes-
domar inte t registret (se prop. 1963:39 s. 30, 1964:90 s. 89).
Det fängelsestraff som enligt det nu föreslagna systemet skall kunna
träda i kraft i stället för böter eller viten som inte har betalats avses
visserligen lika litet som förvandlingsstraffet i det nuvarande systemet kunna bli av betydelse vid sammanträffande av brott och förändring av brottspåföljder i egentlig mening. Det kan emellertid otvivelaktigt vara av
värde för en domstol som har att bestämma påföljd för ett brott att få
kännedom om att den dömde kanske nyligen har avtjänat eller inom kort skall avtjäna ett förvandlingsstraff. Även för den allmänna bedömning av omständigheterna som skall göras i ett ärende om förvandling av böter kan
det vara värdefullt för domstolen att känna till huruvida den dömde tidigare har avtjänat något förvandlingsstraff. Härtill kommer, som jag skall utveckla närmare i det följande, att man inte kan bortse från den — låt vara
med den nya ordningen sannolikt rätt sällsynta — situation som uppkommer, om böter skall förvandlas innan ett tidigare ålagt bötesstraff har
verkställts. I ett sådant fall bör nämligen det nya straffet bestämmas så, att
straffen tillsammans inte överstiger vad som skulle ha ålagts om böterna hade förvandlats samtidigt. Till följd av den automatiska förvandlingsskala som gäller i dag kan detta intresse f.n. tillgodoses genom ett särskilt beslut
av kriminalvårdsstyrelsen i samband med att straffen förekommer till verkställighet. Detta blir emellertid inte möjligt i ett system där en given förvandlingsskala saknas, utan uppgiften måste läggas på den domstol som skall bestämma det senare förvandlingsstraffet. Det måste av detta skäl säkerställas att domstolen har kännedom om eventucllt tidigare ålagda förvandlingsstraff. |
Vad som har sagts nu har lett mig till slutsatsen att ålagda förvandlingsstraff bör antecknas i kriminalregistret. Jag förordar att kriminalregisterlagen ändras i enlighet härmed. Samtidigt bör en konsekvensändring göras i polisregisterlagen (1965: 94). |
2.9 Undantag från förvandling m. m.
Till skillnad från vad som f. n. gäller enligt bötesförvandlingslagen synes enligt promemorieförslaget inte behöva föreskrivas någon särskild begränsning av förvandlingsmöjligheten för bötesbelopp under viss nivå.
Jag delar den i promemorian uttalade uppfattningen att det med den begränsning som ligger i den förutsatta restriktiva utformningen av systemet inte blir aktuellt att gripa till bötesförvandling beträffande små bötesbelopp. Det synes överflödigt att införa särskilda föreskrifter om detta.
Liksom f.n. bör emellertid föreskrivas att böter som har ådömts med stöd av 33 kap. 2 § BrB inte får förvandlas. Som sägs i promemorian bör de lagöverträdare som avses med det lagrummet inte kunna ådömas frihetsberövande inom kriminalvården. Det gäller alltså här personer som har begått brott under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet som är så djupgående att den kan jämställas med sinnessjukdom.
I en rad olika specialförfattningar finns särskilda förbud mot förvandling av böter som har ådömts enligt resp. författning. Enligt promemorian kan det i och för sig sägas att det med det snävt begränsade tillämpningsområdet som förvandlingsstraffet nu avses få inte finns skäl till generella undantag av detta slag. I promemorian uttalas dock att det inte synes erforderligt att i förvarande ärende gå igenom de grunder som kunnat föreligga för föreskrifter om förbud mot förvandling; dessa bör t. v, gälla i den omfattning de har f.n. och får övervägas i samband med att resp. författning vid något tillfälle ses över eller omarbetas. Under remissbehandlingen har från något håll förordats att man redan nu går igenom de aktuclla förbuden. Jag delar emellertid den i promemorian framförda uppfattningen att detta inte är erforderligt.
1 11 § första stycket bötesförvandlingslagen föreskrivs att när någon på grund av meddelat beslut enligt I $ andra stycket 2 eller tredje stycket lagen (1980: 621) med särskilda bestämmelser om vård av unga har intagits i hem som avses I 12 § nämnda lag, beslut om bötesförvandling som har meddelats dessförinnan förfaller. Böter som har ådömts före intagningen
får inte förvandlas, och böter som har dömts ut efter intagningen men före utskrivningen fär förvandlas endast om den som förestår vården vid hemmet påkallar det. Motsvarande regler om bortfall och förbud mot förvandling gäller beträffande den som efter förordnande enligt 31 kap. 3 & BrB har intagits på sjukhus för vård samt den som har intagits i kriminalvårdsanstalt för att undergå fängelse som har ådömts på viss tid, minst två år.
I promemorian uttalas att någon särskild regel om bortfall av ålagt förvandlingsstraff i nu angivna situationer inte I fortsättningen torde fylla något praktiskt behov. De intressen som de angivna reglerna i övrigt avser att skydda bör enligt promemorian kunna beaktas inom ramen för en fakultativ regel om bötesförvandling av det i promemorian förordade slaget.
Brottsförebyggande rådet har i anslutning till promemorieförslaget i denna del ifrågasatt om inte en regel bör finnas för de undantagsfall som ändå kan tänkas uppkomma.
Reglerna i 11 § bötesförvandlingslagen har tillkommit för att undanröja olägenheter som kan uppkomma av att förvandlingsstraff och anstaltseller institutionsvård sammanträffar. I linje med vad som uttalas i promemorian synes det praktiska behovet av motsvarande bestämmelser i en ny ordning vara litet. Förutsättningarna för förvandling blir nämligen så restriktiv utformade att man beträffande flertalet av de situationer som den aktuella paragrafen tar sikte på kan räkna med att praktiska fall inte skall behöva komma upp. Jag tänker då på fall som rör vård enligt lagen om vård av unga eller efter förordnande enligt 31 kap. 3 § BrB men även fall som avses i lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall (jfr prop. 1981/ 82:8 s. 129). Någon särreglering behövs enligt min mening inte för dessa fall.
När det däremot gäller dem som har intagits i kriminalvårdsanstalt för att undergå fängelse som ådömts på minst två år erfordras enligt min mening en något annorlunda reglering än den som har förordats i promemorian. Här kan otvivelaktigt praktiska fall uppkomma då verkställigheten sammanträffar med verkställighet av ett bötesförvandlingsstraff. Jag vill också peka på bestämmelsen i 34 kap. 11 § andra stycket BrB, enligt vilken ett ådömt fängelsestraff i minst två år, om det skall verkställas samtidigt som ett bötesstaff eller disciplinstraff, skall träda I stället för böterna eller disciplinstraffet. Bestämmelsen tillkom genom lagstiftning år 1981 (prop. 1980/81:76, JuU 1980/81:25, rskr 1980/81:211, SFS 1981:211) och motiverades med intresset av att minska den belastning som en intagens skuldsättning kan utgöra då han efter frigivningen skall återgå till normala levnadsförhållanden och ett ordnat arbete (prop. s. 55). |
Enligt det av mig förordade nya systemet skall den som ådömts förvandlingsstraff, så länge straffet inte till fullo har verkställts, kunna betala hela bötesbeloppet, varvid straffet bortfaller. Med hänsyn till 34 kap. 11 § andra stycket BrB skulle sådan betalning ej kunna ske av den, som samti-
digt har en dom på fängelse i minst två år att verkställa, eftersom böterna då har bortfallit. Enligt min mening är det följdriktigt att i denna situation låta fängelsestraffet träda i stället också för förvandlingsstraffet. Jag före-
slår att 34 kap. 11 § andra stycket BrB ändras i enlighet härmed.
Enligt promemorieförslaget skall böter som har avskrivits hos kronofogdemyndigheten med stöd av 11 § bötesverkställighetslagen inte kunna förvandlas. Från kronofogdeföreningen och riksskatteverket har under remissbehandlingen påpekats att avskrivning enbart är en indrivnings- och bokföringsteknisk term och inte innebär att gäldenärens betalningsskyl-
dighet bortfaller. En avskriven skuld kan lätt återuppdebiteras t.ex. om någon utmätningsbar tillgång blir känd. Med hänsyn till det nu anförda bör . enligt min mening avskrivning inte vara något formellt förvandlingshinder,
även om om det naturligtvis endast i undantagsfall bör förekomma att böter som avskrivits aktualiseras för förvandling. Jag återkommer närmare
till den frågan i specialmotiveringen.
2.10 Sammanlagda strafftider, verkställighet m. m.
Enligt 26 kap. 6 § BrB får den som undergår fängelse på viss tid villkor-
ligt friges sedan två tredjedelar av tiden, eller, om det finns särskilda skäl, halva tiden har avtjänats. Frigivning får dock inte ske förrän verkställighe-
ten har pågått minst två månader. Villkorlig frigivning får inte ske från ett
förvandlingsstraff för böter. .
I 26 kap. 8 § BrB föreskrivs att, om flera fängelsestraff verkställs samtidigt, hänsyn vid tillämpningen av 6 § skall tas till den sammanlagda tiden. Som fängelse anses härvid även förvandlingsstraff för böter. Om ett sådant
straff ingår, får villkorlig frigivning inte ske förrän verkställigheten har pågått minst den tid som svarar mot detta straff.
De angivna lagrummen fick sin nuvarande lydelse genom lagstiftning våren 1982 som har trätt i kraft den 1 juli 1982 (prop. 1981/82:153, JuU 1981/82: 51, rskr 1981/82: 297, SFS 1982: 363). Den nya lagstiftningen innebar att den tid som minst skall ha avtjänats i kriminalvårdsanstalt före
villkorlig frigivning sänktes från tre till två månader. 1 det ärendet uttalade min företrädare, bl.a. med hänvisning till den nu aktuella promemorian,
att något mera definitivt ställningstagande till spörsmålet om förvandlings-
straffet bör undantas från tillämpningsområdet för villkorlig frigivning inte
borde ske innan promemorian liksom fängelsestraffkommitténs delbetänkande (SOU 1981:92) Villkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården hade remissbehandlats.
Fängelsestraffkommittén föreslog att förvandlingsstraffet helt skulle undantas från reglerna om villkorlig frigivning. Kommitténs principiella uppfattning var att förvandlingsstraffet skulle avtjänas i sin helhet (SOU 1981:92 s. 107). Vid remissbehandlingen av komitténs aktuella betänkande
har frågan inte berörts närmare. Min företrädare anslöt sig i prop. 1981/
82:153 preliminärt så till vida till komitténs ståndpunkt att han ansåg att villkorlig frigivning inte borde komma i fråga när förvandlingsstraff verkställs isolerat. När förvandlingsstraff skall verkställas samtidigt som ett
fängelsestraff borde frigivning aldrig få ske förrän minst den tid som svarar mot förvandlingsstraffet har verkställts. Lagstiftningen har också som nämnts nu denna innebörd.
De ställningstaganden som gjordes i samband med den nyss nämnda
lagstiftningen bör också gälla förvandlingsstraffet i den nu föreslagna ord-
ningen. |
Enligt 16.$ bötesförvandlingslagen gäller att, om den bötfällde, när för-
vandling skall ske, häftar jämväl för andra böter som får förvandlas så skall samtliga böter förvandlas och gemensamt förvandlingsstraff bestämmas efter sammanräknade antalet dagsböter. Som framhålls i promemorian omfattar bestämmelsen också böter, som har ådömts så nyligen att den bötfällde inte ens fått möjlighet till anstånd eller avbetalning. I promemorian uttalas att principen av praktiska skäl bör behållas i det
nya systemet. Något förslag till författningsbestämmelse härom tas dock
inte upp i promemorian. Enligt Sveriges domareförbund torde en sådan
uttrycklig bestämmelse vara erforderlig. Jag anser också att den angivna principen bör gälla och delar uppfattningen att en uttrycklig författningsbestämmelse härom bör meddelas.
I promemorian uttalas att verkställigheten av förvandlingsstraff bör ske enligt reglerna för verkställighet av fängelse och att allmänna bestämmel-
ser om beräkning av strafftid m.m. bör gälla. Jag instämmer i denna
bedömning.
Vid remissbehandlingen har BRÅ ifrågasatt om inte en reglering behövs
för den situationen att flera förvandlingsstraff samtidigt föreligger till verk-
ställighet. BRÅ har också tagit upp frågan om det inte bör finnas en regel
om sammanträffande av påföljd för de undantagsfall då fråga om förvand-
ling av nya böter kommer upp sedan ett tidigare förvandlingsstraff har beslutats men varken verkställts eller bortfallit.
En bestämmelse av den innebörd som BRÅ aktualiserar finns f.n. i 23 8 : bötesförvandlingslagen. Enligt det lagrummet skall, om flera förvandlingsstraft förekommer till verkställighet, straffen förenas så att strafftiden
motsvarar den som skulle följt, om böterna hade förvandlats på en gång. Om någon har avtjänat ett förvandlingsstraff och det därefter förekommer ett förvandlingsstraff till verkställighet som avser böter ådömda innan det första straffet har verkställts skall straffet nedsättas, om det inte skett vid
böternas förvandling. Beslut i dessa frågor meddelas av kriminalvårdsstyrelsen. |
I promemorian har inte tagits upp någon särskild bestämmelse motsva-
rande 23 § bötesförvandlingslagen. Då flera förvandlingsstraff förekommer
till verkställighet skall enligt vad som uttalas i promemorian den sammanlagda strafftiden utgöra utgångspunkten för verkställigheten.
Som jag förut nämnt bör huvudregeln liksom f. n. vara att samtliga böter
som ådömts den bötfällde och som inte har betalats skall förvandlas. Om någon efter det att ett förvandlingsstraff har ålagts men före dess verkställighet ådöms ytterligare böter, synes redan den omständigheten att han under alla förhållanden skall avtjäna ett förvandlingsstraff normalt böra föranleda att talan om förvandling inte väcks i fråga om de nya böterna.
Undantagsvis kan emellertid otvivelaktigt den situationen uppkomma att en domstol får ta ställning till frågan om förvandling av böter innan ett tidigare ådömt förvandlingsstraff har verkställts, och man måste även räkna med att flera förvandlingsstraff kan förekomma till verkställighet
samtidigt. Som jag har varit inne på förut kan man för dessa fall inte fullt ut tillämpa en reglering som svarar mot den nuvarande, eftersom denna
bygger på en automatisk förvandlingsskala. I stället bör lämpligen införas
bestämmelser som i huvudsak motsvarar vad som gäller vid sammanträffande av fängelsestraff enligt 34 kap. BrB.
I anslutning till att de nu nämnda bestämmelserna införs i bötesverkställighetslagen bör göras en följdändring i 29 § nordiska verkställighetslagen. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.
2.11¶Fuliföljd
I promemorian föreslås att det nuvarande förbudet mot fullföljd till
högsta domstolen av beslut i bötesförvandlingsmål skall behållas. Under remissbehandlingen har Sveriges domareförbund uttalat att förbundet fin-
ner det tveksamt om så bör ske. Vissa principfrågor bör enligt förbundet kunna tas upp i högsta domstolen.
För egen del anser jag att promemorieförslaget i denna del bör godtas. Inte minst med tanke på att ingripande lagändringar nyligen har antagits med syfte att begränsa högsta domstolens arbetsbörda (prop. 1980/81:154, JuU 1981/82:10, rskr 1981/82: 44) synes det uteslutet att utan mycket starka skäl genomföra en ändrad ordning som skulle tillföra domstolen en ny
målgrupp. Några sådana skäl kan inte anses föreligga med avscende på de
här aktuella ärendena.
2.12¶Särskild avgift vid bötesindrivningen
I promemorian föreslås att ett system med särskilda avgifter införs för fall då böter inte betalas inom ramen för uppbördsförfarandet utan måste
lämnas till indrivning. Förslaget förutsätter att det centrala uppbördssystemet kan utvidgas till att gälla inte bara som nu verkställighet på grund av
strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot utan även verkstältighet av böter som dömts ut av domstol (jfr prop. 1978/79:40 s. 23—24).
Förslaget har vid remissbehandlingen fått ett blandat mottagande. Bl. a. har riksskatteverket avstyrkt att en indrivningsavgift införs nu.
Genom beslut den 24 juni 1982 har regeringen uppdragit åt samarbetsor-
ganet för rättsväsendets informationssystem (SARND att utforma ett förslag till system för uppbörd av domstolsböter m. m. Arbetet skall enligt rege-
ringsbeslutet bedrivas med den inriktningen att det, i enlighet med vad som förutsätts i bötesverkställighetslagen, införs ett system för uppbörd av domstolsböter. Vid utformningen av ett systemförslag skall SARI också undersöka i vad mån sådana avgifter som behandlas i promemorian kan
anpassas till systemet.
Med hänsyn till det utredningsarbete som pågår är jag inte beredd att ta upp frågan om indrivningsavgift till behandling i detta lagstiftningsärende.
3¶Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till
A lag om ändring i brottsbalken.
lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189),
lag om upphävande av lagen (1964: 168) om förvandling av böter,
BYN Jag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister, . lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m., . lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Fin- SM
land, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.
4¶Specialmotivering.
4.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
25 kap. 7 8
Ändringarna är av redaktionell art och föranleds av förslaget till nya regler om bötesförvandling. Straffskalan och tillämpningen behandlar jag i specialmotiveringen till 15 § bötesverkställighetslagen.
26 kap. 2 § I enlighet med vad som utvecklas i promemorian bör tillräckligt utrymme för straffmätningen vid gemensamt fängelsestraff uppnås. om bötes-
straff vid tillämpningen av reglerna härom anses svara mot fängelse fjorton
dagar. Detta gäller även om man i Jikhet med mig inte lika starkt som i
promemorian vill förordna fängelse fjorton dagar som normalpåföljd.
34 kap. 11 §
I paragrafens andra stycke föreskrivs f.n. att, om en dom på fängelse i
minst två år och en dom på böter eller disciplinstraff som har meddelats innan fängelsestraffet har börjat avtjänas förekommer till verkställighet på en gång, fängelsestraffet skall träda i stället för böterna eller disciplinstraffet. I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9) har jag utvecklat skälen till att också ett förvandlingsstraff bör kunna konsumeras av ett långvarigt fängelsestraff.
35 kap. 7 8
Enligt 35 kap. 7 § BrB gäller f.n. att preskriptionstiden avbryts om den dömde delges ansökan om förvandling av böterna. Vidare gäller enligt 25 § bötesförvandlingslagen att om rätten beslutar hänskjuta saken till indrivningsmyndigheten så skall ny tid om tre år för preskription av böterna räknas från dagen för beslutet. Beslut om sådan återförvisning skall inte kunna meddelas enligt den nya ordningen.
I förslaget återfinns i paragrafens första stycke den nu gällande huvudregeln att böterna preskriberas när fem år har förflutit från det domen vann laga kraft. Femårsfristen kommer att gälla också om en ansökan om förvandling avskrivs eller ogillas inom denna tid.
Av andra stycket följer att, om femårsfristen går ut innan en dessförinnan delgiven ansökan om förvandling har hunnit bli slutligt prövad, så förlängs preskriptionstiden i avvaktan på resultatet av prövningen. Innebär rättens beslut att ansökningen ogillas eller att rätten annars skiljer saken från sig utan att förvandla böterna (jfr JuUU 1977/78:25 s. 79), preskriberas de då rättens beslut vinner laga kraft. Om rättens avgörande innebär att böterna förvandlas gäller de allmänna reglerna i bötesverkställighetslagen. bl.a. att betalning kan tas emot under verkställighetstiden (se vid 14 8 bötesverkställighetslagen).
Den föreslagna ordningen innebär att, om ansökan om förvandling görs strax före preskriptionstidens utgång, ytterligare indrivningsätgärder i praktiken blir uteslutna. Antingen förvandlas böterna eller också preskriberas de, så snart rätten på annat sätt skilt saken från sig. Det får dock förutsättas att de berörda myndigheterna kommer att handlägga ärenden av denna typ på ett sådant sätt att det sällan blir fråga om domstolshandläggning på ett så sent stadium. Huruvida sådana omständigheter föreligger som enligt den nu föreslagna ordningen skall kunna leda till bötesförvandling torde visa sig relativt snart och ansökan om förvandling kan därför regelmässigt göras långt före preskriptionstidens utgång (fr justiticutskottets uttalande om motsvarande situation I den av utskottet föreslagna ordningen, JuU 1977/78:25 s. 47).
Av skäl som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen anser jag inte att preskriptionsreglerna bör ändras när det gäller betydelsen av utmätning eller konkurs,
Övergångsbestämmelserna
Övergångsbestämmelserna kommer jag att kommentera i samband med
motsvarande bestämmelser till ändringarna 1 bötesverkställighetslagstift-
ningen.
4.2 Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189) - Förslaget innebär att de nya reglerna om bötesförvandling tas upp som ett särskilt avsnitt i bötesverkställighetslagen (1979: 189). Avsikten är att de nuvarande reglerna om bötesförvandling i lagen (1964: 168) om förvandling av böter samtidigt skall upphöra att gälla (se avsnitt 4.3).
15 I lagrummet har gjorts en redaktionell ändring till följd av att de till bötesverkställighetslagen överförda reglerna om bötesförvandling inte — såsom lagens bestämmelser i övrigt — skall gälla särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet.
14 §
Enligt de nuvarande reglerna får betalning för böterna inte tas emot sedan verkställighet av förvandlingsstraffet har påbörjats. Efter hand har
dock i nådeärenden utvecklats en fast praxis av innebörd att betalning
under verkställighetstiden accepteras som skäl för eftergivande av förvandlingsstraffet till den del detta inte har verkställts. För att den omgång som ett nådeförfarande innebär skall undvikas har i den nya bestämmelsen inte upptagits något förbud mot att ta emot betalning under pågående verkställighet. Däremot får givetvis betalning för böter inte tas emot sedan verkställighet av ett häremot svarande förvandlingsstaff har avslutats eller sedan förvandlingsstraffet har bortfallit. En särskild regel av denna innebörd har i tydlighetens intresse meddelats.
Erbjuds betalning under pågående verkställighet, skall sålunda denna
mottas. Som framgår av 18 § påverkar dock avbetalningar inte straffet. Endast om hela beloppet betalas bortfaller förvandlingsstraffet.
15 §
I lagrummet anges förutsättningarna för att bötesförvandling skall kunna ske. Paragrafen överensstämmer I huvudsak med promemorieförslaget. Vissa avvikelser har dock gjorts i förhållande till det förslaget.
Till skillnad från vad som har förordnats i promemorian utgör det förhållandet att böterna har avskrivits hos kronofogdemyndigheten inte något formellt hinder för förvandling. Har avskrivning skett, bör bötesförvandling dock uppenbarligen normalt inte aktualiseras annat än när de förhållanden som föranlett avskrivning har förändrats på ett avgörande sätt.
En annan avvikelse från promemorieförslaget består i att det i paragra-
3 Riksdagen 1982183.1 saml. Nr 93
fens andra stycke har tagits upp en särskild bestämmelse av innebörd att samtliga böter som den bötfällde är skyldig att betala skall förvandlas. För förvandling krävs inte att det beträffande samtliga böter föreligger sådana skäl till bötesförvandling som anges i första stycket. I överensstämmelse med vad som f.n. gäller enligt 16 § bötesförvandlingslagen behöver inte heller någon särskild ansökan beträffande förvandling av andra böter göras. Förvandling får naturligtvis inte heller enligt andra stycket ske av böter eller viten som enligt särskild föreskrift inte får förvandlas.
Såvitt gäller den kategori bötesgäldenär, beträffande vilka bötesförvandling skall kunna ske, är det som jag har understrukit tidigare inte avsikten att antalet personer som tas in i krimnalvårdsanstalt för verkställighet av
förvandlingsstraff skall öka i förhållande till vad som gäller nu. Redan hos
kronofogdemyndigheten och åklagarmyndigheten skall göras en bedömning som innebär att endast de fall aktualiseras för bötesförvandling, där särskilda omständigheter talar för detta. Föreligger inte dessa omständigheter får de obetalda böterna avskrivas i vanlig ordning enligt de allmänna reglerna därom. Att det sålunda hos kronofogde- och åklagarmyndigheterna sker en noggrann sovring av de fall som förs vidare är väsentligt, eftersom annars ett huvudsyfte med förslaget skulle förfelas.
Det första i lagrummet angivna fallet då förvandling skall äga rum är om
det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna. Regeln tar sikte på sådan direkt obstruktion av verkställigheten
som någon gång förekommer men även på den situationen att den bötfällde
på ett illojalt sätt har vidtagit verkställighetshindrande åtgärder så att
indrivning inte kan äga rum. Det gäller således personer som exempelvis genom skenavtal, täta byten av arbetsplats och liknande förfaranden lyckas göra sig oåtkomliga för exekutiva åtgärder: det kan röra sig om personer som har "kontoret på fickan” eller som genom bolagsrättsliga transaktioner döljer att de i realiteten disponerar över betydande tillgångar (se JuU 1977/78:25 s. 39, 68-69). Paragrafens formulering utesluter dock inte förvandling även för fall då det inte kan visas att verkställighetshindrande åtgärder har vidtagits. Om en allmän bedömning av den bötfälldes levnadsstandard och personliga förhållanden i övrigt uppenbart ger vid handen att
den bötfällde avsiktligt har undandragit sig att betala, får en sådan tredsko-
situation som avses I lagrummet anses vara för handen. Bevisbördan för
att så är fallet åvilar i princip åklagaren.
Enligt lagrummet skall förvandling också kunna ske om det är uppenbart att förvandling med hänsyn till allmän laglydnad är särskilt påkallad.
Kriteriet tar i första hand sikte på särskilt flagranta fall av upprepad
brottslighet. Avsikten är att motverka att bötesgäldenärer som saknar betalningsförmåga i praktiken blir immuna mot bötesstraff. För att för-
vandling skall kunna ske när fråga inte är om tredska från den bötfälldes
sida bör dock fordras att omständigheterna är speciella och att en underlåten reaktion från samhällets sida framstår som stötande för den allmänna
rättskänslan. Hänsyn bör kunna tas såväl till brottslighetens art som till de överväganden som föregått valet av böter såsom påföljd. Framgår det exempelvis av tillgängliga domar att domstolen allvarligt övervägt frihetsberövande påföljd men ändå stannat för ett bötesstraff eller ett sådant
straff förenat med skyddstillsyn eller villkorlig dom, bör detta kunna beaktas vid prövningen av frågan om förvandling bör äga rum.
I promemorian har uttalats att förvandling på grunder som har angetts nu dock regelmässigt inte bör komma i fråga, om inte åtminstone tre oguldna
bötesstraff föreligger och dessa inte har preskriberats. Detta uttalande har
väckt viss kritik vid remissbehandlingen. Hovrätten över Skåne och Blekinge har framhållit att det bör överlåtas åt rättstillämpningen att fritt få avgöra när upprepad bötesbrottslighet skall få åberopas och att uttalanden i lagmotiv av den art som har gjorts i promemorian lätt leder till en stereotyp rättstillämpning. Stockholms tingsrätt har påpekat att förekomsten av tre oguldna bötesstraff hittills i praxis inte har utgjort något hinder
mot villkorligt anstånd med förvandlingsstraff och att förslaget alltså riskerar att leda till fler ovillkorliga förvandlingsstraff än f.n. Jag har förståelse för denna kritik. Promemorians uttalanden kan möjli-
gen uppfattas så att presumtionen är att förvandling skall ske så snart minst tre oguldna bötesstraff föreligger. Detta skulle i så fall sannolikt Ieda till en ökning av antalet ovillkorliga förvandlingsstraff och riskera att till en del
drabba det socialt svaga klientel som i görligaste mån bör hållas utanför
tillämpningsområdet. Jag vill därför framhålla att en bedömning äv om-
ständigheterna i det särskilda fallet alltid måste göras och att det som jag
ser det även i situationer då tre oguldna bötesstraff föreligger oftas torde
ligga närmast till hands att avstå från förvandling. Så till vida kan jag dock
instämma i uttalandet att jag anser att förvandling endast i särpräglade fall bör aktualiseras när färre än tre oguldna bötesstraff förekommer. Har den bötfällde tidigare undergått ett förvandlingsstratf, synes åtminstone i princip böra gälla att man vid bedömningen bortser från de bötesstraff som
legat till grund för det tidigare beslutet.
16 §
Paragrafen motsvarar 13 § bötesförvandlingslagen. Är flera bötesstraff
aktuella, är den tingsrätt som har ådömt något av dem behörig också beträffande de övriga. I paragrafen anges också vilken tingsrätt som är behörig att ta upp förvandlingsfrågan beträffande böter som har bestämts
genom strafföreläggande eller genom föreläggande av ordningsbot (jfr av-
snitt 2.5). |
17 § Paragrafens första, andra och fjärde stycken motsvarar i tillämpliga
delar 21 § bötesförvandlingslagen. I stället för ”förhör” har i första stycket
i överensstämmelse med nuvarande terminologi på andra områden använts
begreppet förhandling.
I tredje stycket har tagits upp en särskild bestämmelse om att rättens
avgörande, om det innebär att ansökan om förvandling har lämnats utan
bifall, inte vinner rättskraftt. Situationen kan t. ex. vara den att domstolen inte blir övertygad om att tredska föreligger och därför ogillar åklagarens talan när saken första gången kommer upp. Under den fortsatta verkstäl-
ligheten kan emellertid tredskan tänkas bli klart dokumenterad. och frågan bör då kunna tas upp på nytt. Ett annat exempel erbjuder det fallet att
domstolens ogillande har grundats på att den ansett att tillräckliga indrivningsförsök inte har vidtagits. Som har anförts i den allmänna motivering-
en får det förutsättas att ny ansökan inte görs annat än om nya omständig-
heter har tillkommit som kan utgöra anledning till en annan bedömning än
den domstolen tidigare har gjort. Över huvud taget bör möjligheten att göra en ny ansökan beträffande samma böter som tidigare har varit föremål för
prövning reserveras för rena undantagsfalt. Ogillas åklagarens talan, bör det normalt leda till att böterna avskrivs.
188 I paragrafen föreskrivs att förvandlingsstraffet till den del det inte har
verkställts bortfaller om den bötfällde sedan straffet har ålagts betalar hela
bötesbeloppet. Avser straffet flera bötesbelopp, skall det sammanlagda
beloppet betalas. Betalning kan också ske sedan straffet har börjat verkställas. Någon kompensation kommer i detta fall inte i fråga för den tid som den bötfällde har varit berövad friheten. Frågan om bortfall av förvandlingsstraff skall liksom nu är fallet vid
ovillkorliga straff prövas av kriminalvårdsstyrelsen.
198 Paragrafen. som inte har någon motsvarighet i promemoricförslaget, motsvarar närmast 16 § andra stycket och 23 § bötesförvandlingslagen. Den tar sikte dels på fall när frågan om förvandling av böter uppkommer innan ett tidigare ålagt förvandlingsstraftf har blivit till fullo verkställt, dels
på situationer när mer än ett förvandlingsstraff förekommer till verkställighet samtidigt.
Som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.10) torde situa-
tioner av detta slag bli förhållandevis ovanliga. Enligt 15 § andra stycket
att betala även andra böter än sådana som avses i ansökningen om förvandling, också dess böter skall förvandlas. Och när någon efter det att ett förvandlingsstraff har ålagts men före dess verkställighet ädöms ytterligare böter som inte blir betalda, synes normalt anledning finnas att avstå från -att föra talan om förvandling i fråga om de nya böterna. Situationer av det slag som paragrafen tar sikte på kan dock otvivelaktigt tänkas uppkomma.
I paragrafen har valts en reglering som till huvudsaklig del motsvarar
vad som för motsvarande situationer gäller i brottmål enligt 34 kap. BrB
Gfr 34 kap. 1§ I, 3§ andra stycket och 103 andra stycket BrB). I första stycket anges sålunda efter mönster av 34 kap. 3§ andra stycket BrB att. om någon har ålagts förvandlingsstraff för böter och frågan därefter uppkommer om förvandling av andra böter, som har ålagts innan förstnämnda straff har blivit till fullo verkställt, domstolen vid det nya straffets bestämmande i möjlig mån skall iaktta att straffen tillsammans inte överstiger vad som skulle ha ålagts om böterna hade förvandlats samtidigt. Vidare anges att domstolen i ett sådant fall får förordna att det tidigare ådömda förvandlingsstraffet skall avse även de andra böterna eller bestämma det nya straffet till kortare tid än som anges i 158 tredje stycket. Det kan t. ex. någon gång tänkas förekomma att, om det tidigare straffet har bestämts till fängelse i fjorton dagar, domstolen finner att det nya straffet skäligen bör bestämmas till fängelse i en vecka.
Andra stycket tar sikte på den situationen att ett beslut om förvandlingsstraff avser böter som har ålagts innan ett tidigare beslutat förvandlingsstraff har börjat verkställas. Efter mönster av 34 kap. 10§ andra stycket BrB föreskrivs att om ett beslut om bötesförvandling avser böter som har ålagts innan ett tidigare förvandlingsstraff har börjat verkställas och det inte framgår att det tidigare straffet har beaktats, så skall domstolen sedan besluten har vunnit laga kraft efter anmälan av åklagare ompröva frågan om förvandling med tillämpning av första stycket. Stycket tar alltså sikte närmast på fall då vid det senare straffets bestämmande det tidigare har förbisetts. Det förutsätts att underlag för åklagarens anmälan till domstolen tillhandahålls från kriminalvårdsstyrelsens sida.
20-23 §§
1228 I har i enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9) föreskrivits att böter som har ådömts med stöd av 33 kap. 28 BrB inte får förvandlas.
Paragraferna motsvarar i övrigt de nuvarande bestämmelserna i 24§, 26§ första stycket, 278 andra meningen och 208 andra stycket bötesförvandlingslagen. Det torde inte behöva kommenteras närmare. Det bör anmärkas att det i 23 § upptagna fullföljdsförbudet avser även rättegångsfrågor såsom förordnande av offentlig försvarare (jfr NJA 1964 s. 490).
Övergångsbestämmelserna
Punkt I. Lagen avses träda i kraft den 1 juli 1983. Som tidigare har berörts avses bötesförvandlingslagen då upphöra att gälla. Vissa undantag för övergångsfall har dock ansetts motiverade. Dessa kommenteras närmare i det följande. |
I fråga om det stora flertalet mål om förvandling som, när lagen träder i kraft. är anhängiga vid domstolarna torde gälla att förutsättningar för förvandling saknas enligt den nya ordningen. Det torde få förutsättas att från åklagarmyndigheternas sida én genomgång görs av de anhängiga må-
len och att talan återkallas i de fall det kan förutses att den skulle ogillas vid
tillämpning av de nya reglerna. |
Punkt 2. Med de principer som kommer till uttryck i 2 kap. 10§ regeringsformen och 5§ lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken har ansetts bäst förenligt att de nya bestämmelserna, som i allt väsentligt innefattar en mildring, får gälla även beträffande bötesstraff som har
ådömts eller ålagts före ikraftträdandet. Som redan framgått skall alltså
anhängiga mål prövas enligt de nya reglerna, och om en tingsrätt har dömt till förvandlingsstraff före ikraftträdandet och någon av parterna klagar,
har hovrätten, om den avgör målet efter ikraftträdandet, att tillämpa de nya bestämmelserna.
Eftersom de nya bestämmelserna teoretiskt sett skulle kunna innebära
en skärpning för en del situationer bör dessutom vissa av de äldre reglerna
fortfarande gälla i fråga om böter som har ålagts före ikraftträdandet.
Bland de nya bestämmelserna har sålunda inte tagits upp någon motsvarig-
het till förbudet i 9 § bötesförvandlingslagen mot förvandling av småböter. eftersom det har ansetts uppenbart att de nya rekvisit för bötesförvandling som föreslås i praktiken hindrar förvandling i ett sådant fall. Från formell
synpunkt synes det emellertid riktigast att uttryckligen föreskriva att före ikraftträdandet ådömda böter inte för förvandlas, om hinder mot detta
skulle ha mött enligt 9§ bötesförvandlingslagen. Med tillämpning av samma betraktelsesätt bör även föreskrivas att äldre böter inte får förvandlas.
om förhållande som avses i 118 bötesförvandlingslagen har inträtt före ikraftträdandet. Vidare bör gälla att böter som har ålagts före ikraftträdan-
det aldrig får förvandlas till fängelse på längre tid än som skulle ha varit möjligt enligt bötesförvandlingslagen. Denna regel kan dock inte formellt
iakttas om gemensamt förvandlingsstraff skall meddelas beträffande böter som har ådömts före resp. efter ikraftträdandet. Den bör därför begränsas
till att avse beslut om förvandling endast av äldre böter. Det bör här erinras
om att minimitiden för förvandling enligt nu gällande regler är tio dagar.
medan den enligt de nya bestämmelserna blir fjorton dagar.
4.3 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1964: 168) om förvandling av böter
De nya reglerna om bötesförvandling föreslås som jag tidigare nämnt
upptagna i bötesverkställighetslagen (1979: 169). Lagen (1964: 168) om för-
vandling av böter kan samtidigt upphävas. Vissa övergångsregler har dock
ansetts nödvändiga. De kommenteras I det följande.
Punkt 1. Om en domstol enligt bötesförvandlingslagen har meddelat ett beslut varigenom saken hänskjuts till ny behandling av indrivningsmyndigheten, skall enligt 25§ nämnda lag ny preskriptionstid om tre år räknas
från dagen för det beslutet. Bestämmelsen föreslås i förekommande fall få fortsatt giltighet efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.
Punkt 2. När beslut om förvandling har vunnit laga' kraft enligt bötesför-
vandlingslagen, föreslås denna lag få fortsatt tillämpning efter ikraftträdandet på därefter uppkommande frågor beträffande straffet. Vad som har sagts nu avser exempelvis fall då någon som har erhållit villkorligt anstånd
begår brott före prövotidens utgång (19 8) liksom verkan av och förfarandet vid betalning (22 §). Detsamma föreslås gälla för fall då förvandlingsstraffet
har beslutats före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen men vinner laga kraft först därefter.
4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister
I överensstämmelse med vad som har sagts i den allmänna motiveringen -
(avsnitt 2.8) innebär förslaget att förvandlingsstraff i fortsättningen skall
antecknas i kriminalregistret. Därav föranledda ändringar har gjorts i 2, 3,
4,7, 10 och 118§. Vad som nu föreskrivs om villkorligt anstånd har utgått.
Den nya ordningen kräver ändringar i kungörelsen (1970: 517) om rättsväsendets informationssystem bl.a. rörande uppgifter om verkställigheten. Sådana ändringar kan beslutas av regeringen.
4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.
Ändringen i 78 motsvarar vad som föreslås i 108 lagen (1963: 197) om
allmänt kriminalregister.
4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
I 298 föreskrivs bl. a. beträffande rättsverkan av en i ett annat nordiskt land meddelad dom, som skall verkställas i Sverige, att det med avseende på bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om föränd-
ring av påföljd skall anses som om domen hade meddelats i Sverige.
Reglerna i 23§ bötesförvandlingslagen om förening och nedsättning av flera bötesförvandlingsstraff skall dock inte gälla.
Paragrafen har ändrats så att sistnämnda undantag kommer att avse sådan ny straffbestämning som föreslås reglerad i 198 bötesverkställighetslagen.
Samtidigt bör sista stycket i paragrafen upphävas. Det har ingen funk-
tion efter 1975 års lagstiftning rörande ansvaret för offentliga funktionärer
(prop. 1975:78, JuU 1975:22, rskr 1975: 212).
5 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
lag om ändring i brottsbalken, .
lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189).
oWwWwIh)--- lag om upphävande av lagen (1964: 168) om förvandling av böter,
BB lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister,
AA lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m.m.,.
Så lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
6 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Utdrag
LAGRÅDET | PROTOKOLL
vid sammanträde
1983-01-13
Närvarande: justitierådet Fredlund, regeringsrådet Brodén, justitierådet
Palm.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28 oktober 1982 har
regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartemen-
tet beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
i. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189),
3. lag om upphävande av lagen (1964: 168) om förvandling av böter,
4. lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister,
5. lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m. och 6. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Nils-Olof Berggren. |
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
35 kap. 7§
I lagrummet görs i såväl dess nuvarande som dess föreslagna utformning
en hänvisning till de särskilda reglerna om bortfall av förvandlingsstraff. Hänvisningen har i förslaget kommit att knytas bara till det fall som .
behandlas i det föreslagna andra stycket. Liksom i gällande rätt bör emel-
lertid hänvisningen ta sikte på alla fall då förvandling sker. Med hänsyn
härtill och till att den föreslagna lagtexten torde böra undergå vissa redak-
tionella jämkningar föreslår lagrådet att i stället för de båda första styckena
i remissförslaget införs enbart ett nytt första stycke med följande lydelse:
”Ådömda böter bortfaller när fem år har förflutit från det domen vann
laga kraft. Detta gäller inte om vid utgången av den angivna tiden den dömde har delgivits en ansökan om böternas förvandling och denna ansö-
kan inte har prövats slutligt. Föranleder ej ansökningen att böterna förvandlas, bortfaller de när rättens slutliga beslut i målet vinner laga kraft. Om bortfallande av ålagt förvandlingsstraff föreskrivs särskilt.”
Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189)
14§
Enligt 18§ i förslaget skall-betalning av böter som förvandlats påverka
. förvandlingsstraffet bara om betalningen — ensam eller tillsammans med
tidigare delbetalning — täcker hela bötesbeloppet. De ändringar som föreslås i 14§ innebär, att delbetalning ändå skall kunna tas emot ända fram till dess straffet verkställts till fullo eller bortfallit. Om den dömde betalar av på bötesskulden efter det att den förvandlats, kan det alltså leda till att han dubbelbestraffas. Sker betalningen sedan straffet börjat verkställas, är en sådan effekt ofrånkomlig. Även om det förutsatts i förslaget. att den som erbjuder delbetalning skall informeras om att den inte inverkar på straffet, är den föreslagna ordningen inte tillfredsställande. Lagrådet föreslår att 148 i stället får följande lydelse:
"Har beslut om förvandlingsstraff för obetalda böter meddelats, får dessa böter ej indrivas. Intill dess förvandlingsstraffet har till fullo verkställts eller bortfallit får dock betalning för böterna tas emot, om den avser hela det bötesbelopp som är obetalt.”
15§
Med utgångspunkt i ett beslut av riksdagen (rskr 1977/78: 164) föreslås i remissen, att den i princip obligatoriska bötesförvandlingen avskaffas och ersätts med regler om utdömande av förvandlingsstraff endast under vissa mycket restriktivt angivna förutsättningar. Även om riksdagsbeslutet när-
skulle behållas bara för personer som av illojalitet undandrar sig betalning. har — med hänsyn bl.a, till vad som framkommit vid remissbehandlingen av viteskommitténs betänkande (SOU 1980:7) — det förslag som nu läggs fram en något vidare syftning. Detta berör också ”den grupp av bötesgäldenärer som ständigt återfaller i bötesbrottslighet men som saknar vilja
ten att betala har samband med någon gäldenärsbrottslighet”. Förslaget sägs här syfta på sådana situationer där det från allmän synpunkt kan framstå som stötande att den bötfällde undgår sanktion.
Också enligt lagrådets mening är det otillräckligt att ingripa enbart i fall av tredska. Ett så begränsat system skulle innebära, att en stor grupp personer kunde utan risk för någon påföljd begå alla slags brott med endast böter i straffskalan. En sådan ordning kan inte tillrådas. En grundtanke i förslaget är å andra sidan att de ekonomiskt sämst ställda inte skall drabbas av strängare brottspåföljder enbart på grund av sin bristande betalningsförmåga. I avvägningen mellan dessa motstående synpunkter har man i förslaget stannat för den lösningen att det skall vara uppenbart, att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna "eller att förvandling annars av hänsyn till allmän laglydnad är särskilt påkallad”.
Lagrådet godtar i princip denna lösning men vill förorda en något ändrad formulering. I stället för orden ”av hänsyn till allmän lagtlydnad”” bör enligt lagrådets mening väljas det något vidare uttrycket ”från allmän synpunkt”. Detta senare uttryck, som återfinns bl. a. i ett flertal åtalsbegränsande bestämmelser i brottsbalken, inrymmer tydligare alla sådana fall av
Prop. 1982/83: 93 . 43
upprepad brottslighet som enligt motiven bör innefattas. (Om uttryckets
innebörd när det gäller åtal se bl.a. SOU 1938: 44 s. 257 och prop. 1962: 10
del C s. 153). Det kan vidare vara en fördel att välja ett uttryckssätt som
närmare ansluter sig till vad som redan förekommer 1 bestämmelser om åtalsprövning (jfr SOU 1976:47 s. 76). Lagrådet syftar här på uttrycket att
åtal ”av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt”. Även om man
delar uppfattningen att förvandlingsstraffet bör tillämpas med stor restriktivitet, förefaller det obehövligt att låta förstärkningsordet ”uppenbart” :
styra det rekvisit som nu diskuteras. Uttrycket ”av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt” brukar nämligen uppfattas som ytterligt
restriktivt i sig självt (se t.ex. JuU 1976/77: 11 s. 25 f och 10 f samt Ekelöf Rättegång V, 5 u. s. 120 f). En ytterligare förutsättning för tillämpning av 15§ första stycket är att
”inte annat är föreskrivet”. Med de citerade uttrycket avses att göra
undantag för böter som enligt särskild föreskrift inte får förvandlas. I
paragrafens andra stycke stadgas, att om den bötfällde när förvandling skall ske är skyldig att betala även andra böter än som avses i första
stycket också dessa böter skall förvandlas. Till skillnad från första stycket
innehåller andra stycket enligt sin lydelse inte något undantag för böter
som på grund av särskild föreskrift inte får förvandlas. Såsom framgår av
motiven är meningen, att sådant undantag likväl skall gälla.
Den lagstiftningsteknik som sålunda använts kan lätt ge anledning till
felaktigt motsatsslut. Till förebyggande härav föreslår lagrådet att orden
"om inte annat är föreskrivet” utgår ur första stycket och att en generell hänvisning till särskilda bestämmelser om hinder mot förvandling av böter
och viten görs i ett andra stycke i 22 §. Med hänvisning till vad förut anförts föreslås att 1538 första stycket får
följande lydelse:
””Ådömda böter, som inte har kunnat indrivas och som inte har avkor-
tats, skall på talan av åklagare förvandlas till fängelse, om det är uppenbart
att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna eller om förvandling annars av särskilda skäl finnes påkallad från allmän synpunkt.” | |
I avsnittet om behörigheten att väcka talan om förvandling (2.6) har departementschefen efter en redovisning av vissa remissuttalanden för egen del uttalat, att kronofogdemyndigheterna'i och för sig har kvalifika-
tioner för att göra den prövning som avses i 15§. Eftersom det ytterst
gäller en straffrättslig påföljdsfråga finner departementschefen det ändå, i
varje fall för närvarande, ligga närmare till hands att låta den slutliga
bedömningen om talan bör väckas ankomma på åklagaren. Förfarandet —
som inte återspeglas i lagförslagen utan får förutsättas som nu bli reglerat
genom administrativa bestämmelser — bör enligt remissen bli att det i första hand skall ankomma på kronofogdemyndigheten att bedöma om
omständigheterna i ett enskilt ärende talar för förvandling. Befinns därvid
anledning till förvandling förekomma skall kronofogdemyndigheten överlämna ärendet till åklagarmyndigheten för slutligt ställningstagande. Lagrådet vill framhålla, att det med ett sådant system ändå blir kronofogdemyndigheternas bedömning som i det stora hela kommer att styra tillämpningen av de nya bestämmelserna också i frågan om vad som är påkallat från allmän synpunkt. Åklagarna får ingen befattning med, och såvitt kan bedömas normalt heller ingen kännedom om, alla fall där kronofogdemyndigheterna stannar för att förvandling inte bör bli aktuell. Samtidigt är, som ju också departementschefen tycks mena, åklagarna bättre ägnade att göra hithörande inte helt okomplicerade kriminalpolitiska överväganden, bl. a. genom sin tillgång till register och annat underlag som här blir av betydelse.
När det gäller en i vissa avseenden likartad prövning — den i 12§ bötesverkställighetslagen — har åklagaren getts rätt att besvära sig över beslut av kronofogdemyndigheten (se prop. 1978/79:40 s. 41). En sådan ordning är inte tänkbar i detta fall. Åklagarmyndigheterna skulle då utan att det är motiverat av andra skäl tvingas ta del av ett orimligt antal ouppklarade indrivningsärenden. Det torde dessutom vara avsett att kronofogdemyndighetens ställningstagande skall vara oförbindande för åklagaren också i det fall det leder till att ärendet avskrivs. Lagrådet finner det angeläget att åtgärder vidtas så att åklagarna på lämpligt sätt kan hålla sig underrättade om de bedömningsgrunder kronofogdemyndigheterna tilllämpar. Åklagarna kan därmed ta egna initiativ om det anses påkallat för att få fram domstolsavgöranden i mera principiella frågor.
I 15§ tredje stycket anges den latitud inom vilken förvandlingsstraffet skall utmätas. Latituden sträcker sig från fängelse fjorton dagar till fängelse tre månader. I remissprotokollet framhålls. att förvandlingsstraffets längd bör bestämmas under hänsynstagande till samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Som exempel på omständigheter av betydelse för förvandlingsstraffets bestämmande nämns 1 remissen dels bötesgäldenärens personliga och sociala förhållanden dels gjorda avbetalningar på böterna. En omständighet som enligt lagrådets mening också är ägnad att inverka på förvandlingsstraffets längd är antalet obetalda dagsböter eller vid penningböter storleken av obetalt belopp. Denna omständighet är i gällande rätt ensam avgörande för förvandlingsstraffets längd. I ett system med s.k. fri förvandlingsskala som föreslås infört i remissen kan angivna omständighet naturligtvis inte tillmätas lika stor betydelse för förvandlingsstraffets bestämmande som för närvarande och dess inverkan på förvandlingsstraffet kan inte heller som nu ske i form av omräkning av böter till fängelse efter bestämda formler.
Paragrafens andra mening innehåller en tilläggsregel om behörig domstol för mål om förvandling av böter, när bötesstraffet eller vid flera straff
något av dem bestämts genom strafföreläggande eller genom föreläggande av ordningsbot. I så fall kan enligt tilläggsregeln förvandlingsmålet tas upp — förutom av tingsrätt som är behörig enligt första meningen i paragrafen — av tingsrätt hos vilken åtal för brottet skulle ha kunnat väckas. Lagrådet här i sak inte någon erinran mot den föreslagna tilläggsregeln men vill påpeka, att det fallet att flera straff föreligger bör beaktas också i slutet av meningen, förslagsvis genom att orden ”för brottet” tas bort. I sammanhanget kan anmärkas, att motiven (avsnitt 2.5.) inte helt överensstämmer med regeln.
Paragrafen upptar i tredje stycket en regel av innebörd att beslut varigenom ansökan om förvandling lämnats utan bifall inte utgör hinder för att sådan ansökan prövas på nytt beträffande samma böter. Tolkad efter sin lydelse öppnar regeln en vidsträckt möjlighet att utan resning uppta avgjord fråga om förvandling till förnyad prövning. I motiven har emellertid förutsatts, att förnyad ansökan inte skall göras annat än om nya omständigheter eller bevis tillkommit som kan utgöra anledning till en annan bedömning än den domstolen tidigare gjort. Den sålunda åsyftade begränsningen av regelns tillämplighet bör framgå av lagtexten förslagsvis på så sätt att efter ordet ”böter” tillfogas satsen ”om nya förhållanden ger anledning till det.”
Kriminalvårdsstyrelsen har enligt detta stadgande att fatta beslut om bortfall av förvandlingsstraff när den bötfällde betalat samtliga böter som avses med förvandlingsbeslutet. Enligt gällande bestämmelser länder styrelsens beslut av detta slag till omedelbar efterrättelse (22 § bötesförvandlingslagen). Ehuru förslaget inte upptar någon motsvarande bestämmelse torde någon ändring i sak inte vara avsedd. En uttrycklig föreskrift om att styrelsens beslut om bortfall av förvandlingsstraff länder till omedelbar efterrättelse får även enligt lagrådets mening anses obehövlig.
Såsom lagrådet närmare berört vid behandlingen av 15§, bör i ett andra stycke av 228 göras en generell: hänvisning till särskilda bestämmelser om hinder mot förvandling. Hänvisningen kan förslagsvis få följande lydelse:
"Om hinder i andra fall mot förvandling av böter eller viten gäller vad särskilt är föreskrivet.”
Övergångsbestämmelserna
I punkt 2 av ikraftträdandebestämmelserna föreslås de nya reglerna i 14—23 §§ få tillämpning även i fråga om böter som har ålagts före ikraftträdandedagen, dock med vissa angivna begränsningar. Har lagakraftvunnet
beslut om förvandling meddelats enligt 1964 års lag om bötesförvandling skall dock denna lags bestämmelser fortfarande tillämpas i fråga om beslutet. En regel härom är intagen i förslaget till den särskilda lagen om upphävande av 1964 års lag. Övergången till ny lag synes kunna föranleda
tillämpningssvårigheter i en speciell situation. Det gäller fall, då förvandlingsstraff har ådömts enligt 1964 års lag genom lagakraftvunnet beslut och
det efter ikraftträdandedagen uppkommer fråga om förvandling även av andra böter som har ålagts innan förvandlingsstraffet avtjänats. I ett sådant
fall skall enligt övergångsbestämmelserna den nya 198 bötesverkställighetslagen tillämpas. Vid straffmätningen i det nya bötesförvandlingsmålet
skall det tidigare ådömda förvandlingsstraffet beaktas på det sätt som
anges i 198 första stycket. Här synes kunna uppkomma vissa oklarheter främst i fråga om avräkning vid avbetalning i sådana fall då domstolen
stannar för att, med tillämpning av första ledet i andra meningen av detta lagrum, förordna att det tidigare förvandlingsstraffet skall avse även de aktuella böterna. Enligt lagrådets mening bör en särskild föreskrift för
sådana situationer kunna undvaras. eftersom sannolikheten för att något
sådant fall inträffar synes vara ringa. |
Lagrådet vill vidare anmärka följande. Det förut berörda stadgandet om
fortsatt tillämpning i vissa fall av bestämmelserna i 1964 års bötesförvand-
lingslag utgör från lagteknisk synpunkt ett undantag från den huvudregel
för övergången till ny lag som anges i övergångsbestämmelserna under
punkt 2. Med hänsyn härtill föreslår lagrådet att som en punkt 3 i ikraftträ-
dandebestämmelserna tas in en hänvisning till bestämmelserna i den särskilda lagen om upphävande av 1964 års lag, förslagsvis med följande lydelse: |
"3. Beträffande beslut i mål om bötesförvandling som före utgången av juni 1983 har meddelats enligt lagen (1964: 168) om förvandling av böter finns bestämmelser i lagen (1983: 000) om upphävande av lagen (1964: 168) om förvandling av böter.”
Förslaget till lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister
2§
I första stycket punkt”? intogs genom lagändring den 17 december 1981
(SFS 1981:1255) föreskrift om att registret skall innehålla uppgifter angående dem som överlämnats till vård enligt lagen (1981: 1243) om vård av
missbrukare i vissa fall, om för brottet är stadgat fängelse. Lagrummets lydelse bör i förslaget kompletteras i enlighet därmed. Likaså bör noten till
2§ justeras.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
" vid regeringssammanträde
1983-01-26
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, statsråden I Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Boström, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg
Föredragande: statsrådet Rainer
Proposition om ändring i brottsbalken m. m. (förvandling av böter)
1¶Anmälan av lagrådsyttrande
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till
— . lag om ändring i brottsbalken,
. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189). wWI>äI>J lag om upphävande av lagen (1964: 168) om förvandling av böter,
BB lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister,
AA lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m..
6. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande och anför.
2¶Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
Jag godtar lagrådets förslag till ändring av 35 kap. 78.
3¶Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen
148 Jag godtar lagrådets förslag.
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 28 oktober 1982.
15§ Lagrådet har i princip accepterat den i remissen valda lösningen när det
gäller avgränsningen av de grupper som skall kunna åläggas förvandlingsstraff samt beskrivningen av dessa grupper. Emellertid har lagrådet föreslagit vissa justeringar i lagtexten. Jag godtar med någon redaktionell
jämkning lagrådets förslag i den delen.
Med anledning av vad lagrådet har anfört om fördelning mellan kronofogdemyndigheterna och åklagarmyndigheterna av den prövning som skall föregå en ansökan om bötesförvandling vill jag i likhet med lagrådet fram-
hålla att åklagarna naturligtvis inte kan ta del av alla de ärenden i vilka kronofogdemyndigheten inte har funnit anledning att aktualisera frågan om förvandling. En sådan ordning skulle avsevärt minska de fördelar som från rationalitetssynpunkt ligger i den nya ordningen. Som jag har framhållit i remissprotokollet har kronofogdemyndigheterna enligt min mening i och för sig de kvalifikationer som behövs för att pröva om det finns förutsättningar för bötesförvandling. |
Avsikten är ju att förvandling skall kunna komma i fråga endast i mycket speciella situationer. Åklagarmyndigheternas och domstolarnas stäilningstaganden i förvandlingsfrågor kan dock naturligtvis förväntas bli vägledande för kronofogdemyndigheternas praxis. Jag förutsätter också att åklagar- och kronofogdemyndigheterna — särskilt i inledningsskedet innan några sådana ställningstaganden föreligger — kommer att samråda med varandra i principiella frågor. |
När det gäller straffmätningen har lagrådet pekat på att antalet obetalda dagsböter eller storleken av obetalt bötesbelopp är en omständighet som utöver vad som uttryckligen har anmärkts i remissprotokollet är ägnad att
inverka på straffets längd.
Jag delar lagrådets uppfattning men vill understryka att meningen inte är att varje skillnad i det obetalda bötesbeloppets storlek skall inverka på straffets längd. Det ligger som jag ser det närmast till hands att straffti-
derna på detta område i praktiken anpassas till dem som brukar tillämpasi
vanliga brottmål när kortvariga fängelsestraff bestäms. Det innebär att ett förvandlingsstraff. när det inte anses böra bestämmas till en månad eller mer, lämpligen bör bestämmas till fjorton dagar eller tjugoen dagar. Be-
döms strafftiden böra ligga mellan en och två månader, bör den i enlighet med vanlig praxis kunna bestämmas till en månad femton dagar (jfr prop. 1980/81: 44 s. 16).
Övriga paragrafer
Jag godtar lagrådets förslag när det gäller 16 och 1788 och har ingen erinran mot vad lagrådet har uttalat i anslutning tll 188. Med någon
redaktionell jämkning godtar jag också lagrädets förslag vid 22§.
Prop. 1982/83: 93 | 49
Övergångsbestämmelserna
Som huvudprincip för ikraftträdandebestämmelserna när det gäller de nya förvandlingsreglerna har valts att den nya lagstiftningen skall tillämpas
på äldre böter medan beträffande förvandlingsbeslut som har meddelats före ikraftträdandet skall gälla de äldre reglerna. Principen kan som lagrå-
det har pekat på leda till svårigheter vid tillämpning i ett speciellt fall av
den föreslagna 198 bötesverkställighetslagen. Jag delar på de av lagrådet
anförda skälen uppfattningen att en särskild föreskrift för sådana situationer bör kunna undvaras. Tilläggas kan att den nya regleringens fakultativa karaktär gör det möjligt för rätten att i ett fall av det slag som lagrådet åsyftar anpassa det nya beslutet till den föreliggande situationen.
Jag godtar — med någon redaktionell jämkning — lagrådets förslag till en ny punkt 3 i övergångsbestämmelserna till bötesverkställighetslagen.
4¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister
En redaktionell jämkning bör i enlighet med lagrådets påpekande göras i
28.
Regeringen har den 20 januari 1983 beslutat föreslå riksdagen att anta bl.a. ett förslag till lag om ändring av lagen om allmänt kriminalregister
(prop. 1982/83:85). Förslaget berör bl. a. 4§. som är aktuell även i förevarande lagstiftningsärende. Om prop. 1982/83: 85 bifalls av riksdagen, måste
den i det sammanhanget antagna lagen om ändring i lagen om allmänt kriminalregister ändras vid ett senare bifall till den proposition som jag nu anmäler. Det torde få förutsättas att denna fråga uppmärksammas vid utskottsbehandlingen.
5 Övrigt
Utöver det sagda bör vissa redaktionella jämkningar göras i de 1 remissen upptagna lagförslagen.
6 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med
vidtagna ändringar.
4 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 93
Prop. 1982/83: 93 50 7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
” Bilaga I
Lagförslag i departementspromemorian (Ds Ju 1981: 24) Förvandling av böter m. m. Förslag till ny lagstiftning.
1 Förslag till
Lag om ändring 'i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 25 kap. 7§. 26 kap. 2§ och 35 kap. 7§ brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
25 kap.
78!
Om uppbörd och indrivning av böter finnes bestämmelser 1 bötesverkställighetslagen (1979: 189).
Böter som icke betalas skola, om Böter som inte betalas får, om
icke annat är föreskrivet, förvand- inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst tio och högst las till fängelse i lägst fjorton dagar
nittio dagar enligt bestämmelser och högst tre månader enligt bhe-
därom i lagen (1964:168) om för- stämmelserna i bötesverkställig-
vandling av böter. hetslagen.
26 kap.
2 §
Fängelse må användas såsom ge- Fängelse får användas såsom gemensamt straff för flera brott, om mensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa å något av brot- fängelse kan följa på något av brot-
ten. ten. .
Fängelse på viss tid må sättas Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta över det svåraste av de högsta straff som kunna följa å brotten straff som Aan följa på brotten men
men må ej överskrida detta med får inte överskrida detta med mer
mer än två år eller överstiga de än två år eller överstiga de högsta
högsta straffen sammanlagda med straffen sammanlagda med varandvarandra, därvid bötesstraff anses ra. Bötesstraff skall därvid anses svara mot det fängelse som skulle svara mot fängelse fjorton dagar. följa vid böternas förvandling.
Ej må det svåraste av de lägsta straffen underskridas.
35 kap.
78!
Ådömda böter bortfalla när fem | Ådömda böter bortfaller när fem
år förflutit från det domen vann år har förflutit från det domen vann laga kraft. om ej dessförinnan ansö- laga kraft.
kan om böternas förvandling delgi- Vad som sägs i första stycket vits den dömde. Om bortfallande av gäller inte om den dömde vid ut-
böter sedun sådan ansökan delgi- gången av den där angivna tiden
! Senaste lydelse 1979: 190.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse vits samt av ålagt förvandlingsstraff har delgivits ansökan om böternas är särskilt stadgat. förvandling. I sådant fall bortfaller böterna, om — förvandlingsstraff åläggs, då detta har verkställts eller bortfallit, och eljest då rättens
beslut har vunnit laga kraft. Om bortfallande av ålagt förvandlings-
straff är särskilt stadgat.
Dör den dömde, = bortfalla Dör den dömde. bortfaller ådömda böter. Har under den ädömda böter. Har under den
dömdes livstid domen vunnit laga dömdes livstid domen vunnit laga
kraft och till gäldande av böterna kraft och till gäldande av böterna lös egendom tagits i mät eller satts i lös egendom tagits i mät eller satts i allmänt förvar, skola dock böterna allmänt förvar, skall dock böterna utgå av den egendomen. utgå av den egendomen.
Vad som nu sagts om böter gäller även utdömt vite.
Denna lag träder i kraft den I januari 1983. De nya bestämmelserna
tillämpas också i fråga om böter som har ådömts före ikraftträdandet.
Sådana böter fär dock cj förvandlas till fängelse på längre tid än som skulle ha kunnat ske enligt 25 kap. 7§ andra stycket i dess äldre lydelse. Har
tiden för böternas bonrtfallande före ikraftträdandet avbrutits på det sätt som anges i 35 kap. 7§ första stycket första meningen i dess äldre lydelse,
gäller stycket fortfarande i sin äldre lydelse.
2 Förslag till
Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189)
Härigenom föreskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979: 189) dels att 1. 6 och 14§§ skall ha nedan angivna lydelse dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 15—2138§. samt närmast före 158 en ny rubrik av nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ixdelse Föreslagen lydelse
15 Bötesstraft verkställs genom uppbörd eller indrivning. Regeringen be-
stämmer i vad mån uppbörd skall ske.
Lagens bestämmelser om böter Lagens bestämmelser om böter
gäller också vite och sådan särskild gäller också vite. Bestämmelserna i
rättsverkan av brott som innefattar 1—1358§ gäller dessutom sådan särbetalningsskyldighet. Vad som sägs skild rättsverkan av brott som innei lagen om dom gäller även beslut. fattar betalningsskyldighet. Vad som sägs i lagen om dom gäller även beslut. -
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 § Skall uppbörd ej ske eller har Skall uppbörd ej ske eller har uppbörd ej lett till full betalning, uppbörd ej lett till full betalning,
skall böterna drivas in genom kro- skall böterna drivas in genom kronofogdemyndighetens försorg. In- nofogdemyndighetens försorg. In-
drivningen sker på grund av dom, drivningen sker på grund av dom, godkänt föreläggande eller saköres- godkänt föreläggande eller saköres-
längd. längd. För fall då uppbörden inte har lett till full betalning kan regeringen bestämma att förutom böterna en särskild avgift skall tas ut.
14 §
Om förvandlingsstraff för obetalda böter föreskrivs i lagen
(1964:168) om förvandling av
böter.
Har beslut om förvandlingsstraff Har beslut om förvandlingsstraff meddelats, får böter ej indrivas. Se- meddelats, får böterna ej indrivas.
dan verkställighet av förvandlingsstraffet påbörjats, får ej heller betalning för böterna mottas.
Förvandling av böter
$
Ådömda böter, som inte har kunnat indrivas och som inte har avkortats eller avskrivits, skall på talan av åklagare förvandlas till fängelse, om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna eller att förvandling annars av hänsyn till allmän laglydnad är särskilt påkallad. Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.
16 §
Mål om förvandling av böter upptas av tingsrätten i den ort där den bötfällde finns eller av den
tingsrätt som har handlagt det mål,
vari bötesstraffet eller, om det är
fråga om flera sådana straff, något
av dem har ådömts.
17 §
Nämnd skall delta vid tingsrät-
tens avgörande av mål om bötesförvandling. I målet skall åklaga-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ren och den bötfällde kallas till förhandling inför rätten. Om den böt-
fällde inte inställer sig, får målet
ändå avgöras, såvida tillräcklig utredning finns i saken.
Rättens avgörande av saken sker
genom beslut. Ett beslut varigenom rätten har lämnat ansökan om förvandling utan bifall, utgör inte hinder för att
en sådan ansökan upptas på nytt
beträffande samma böter. I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet beträf-
fande mål om allmänt åtal.
18. $
Om den bötfällde sedan förvandling av böterna har beslutats betalar hela bötesbeloppet, bortfaller
förvandlingsstraffet till den del det
inte har verkställts. Beslut om detta meddelas av kriminalvårdsstyrel-
sen.
19. $
Ålagt förvandlingsstraff bortfaller, om beslutet ej hur börjat verkställas inom tre år från det beslutet vann laga kraft. |
20 §
Förvandling får ej ske av 1. böter, som har ådömts med
stöd av 33 kap. 2§ brottsbalken
2. vite, som har utdömts för underlåtenhet att fullgöra dom eller beslut rörande saken i mål som hur handlagts enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
213 Ett beslut av. hovrätten i ett mål om bötesförvandling får inte överklagas.
I. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. då lagen (1964: 168) om
förvandling av böter skall upphöra att gälla med de undantag som anges nedan. 2. De nya bestämmelserna gäller även i fråga om böter som har ålagts
före ikraftträdandet. Sådana böter får dock inte förvandlas. om hinder
häremot skulle ha mött enligt 9§ lagen (1964: 168) om förvandling av böter eller om förhållande som avses i 118 nämnda lag har inträtt före ikraftträdandet. Inte heller får böter som har ådömts före ikraftträdandet förvandlas till fängelse på längre tid än som skulle ha kunnat ske enligt äldre bestämmelser.
3. Har före ikraftträdandet meddelats beslut som avses i 253 lagen (1964: 168) om förvandling av böter, tillämpas fortfarande den bestämmel-
sen.
4, I fråga om beslut om förvandling enligt lagen (1964: 168) om förvandling av böter som har vunnit laga kraft före ikraftträdandet eller som vinner
laga kraft därefter tillämpas fortfarande äldre bestämmelser.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister
Härigenom föreskrivs att 2. 3, 10 och 11§§ lagen (1963: 197) om allmänt
kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28!
Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket I. dömts till fängelse. villkorlig 1. dömts till fängelse, villkorlig
dom eller skyddstillsyn; dom eller skyddstillsyn eller
2. överlämnats till sluten eller 2. överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller till öppen psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt vård i specialsjukhus för psykiskt
utvecklingsstörda eller utvecklingsstörda. .
3. erhållit anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff.
Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2§ brottsbal-
ken, skall detta särskilt anmärkas i registret.
I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd personutredning och om domen eller beslutet.
2
38 I registret skall anteckning ske 1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet att skola antecknas
1 registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller- ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd.
! Senaste lydelse 1981:229, som träder i kraft den 1 januari 1982 Gfr 1981:33, 1981: 215). ? Senaste lydelse 1981: 215.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. om villkorligt medgiven frihet 2. om villkorligt medgiven frihet förklaras helt eller delvis förver- förklaras helt eller delvis förver-
kad; | kad; samt
6. om beslut meddelas jämlikt 34 6. om beslut meddelas jämlikt 34
kap. 10 eller 18§& brottsbalken; kap. 10 eller 18§ brottsbalken. samt
7. om för den som erhållit an-
stånd med verkställigheten av för-
vandlingsstraff — prövotiden — förlänges eller anståndet förklaras förverkat.
10 8!
I registerutdrag enligt 8§ skall. om ej annat följer av vad nedan stadgas,
icke medtagas anteckning om
1. villkorlig dom, skyddstillsyn, 1. villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3§ brottsbalken, överlämnade till 3§ brottsbalken e/ler överlämnande
särskild vård eller anstånd med till särskild vård, sedan tio år förflu-
verkställighet av — förvandlings- — tit ftån domen; samt straff. sedan tio år förflutit från do-
men eller beslutet; samt
2. fängelse i annat fall än som avses i I, sedan tio år förflutit från
frigivningen.
Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo
meddelats dom eller beslut, som enligt 2§ skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt
första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut. som
meddelats före den 1 januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som
bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.
Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej medtagas någon anteckning om påföljd. skola cj heller medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning.
Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffan-
de uppgift som antecknats med stöd av 6§.
Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern, justitieom-
budsman eller datainspektionen.
11 8
I fråga om utdrag jämlikt 983 skall vad i 10§ stadgas äga motsvarande tillämpning med följande avvikelser:
. Såvitt avser anteckning om 1. Sävilt avser anteckning om
! Senaste lydelse 1981: 215.
? Senaste lydelse 1979: 684.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
fängelse i högst ett år, villkorlig fängelse i högst ett år, villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som dom, skyddstillsyn eller fängelse ådömts enligt 28 kap. 3§ brottsbal- som har ådömts enligt 28 kap. 3§ ken eller anstånd med verkstäl- brottsbalken skall i stället för den i lighet av förvandlingsstraff skall i 108 första stycket angivna tiden: stället för den i 10§ första stycket gälla en tid av fem år. angivna tiden gälla en tid av fem år.
2. Anteckning om påföljd, vilken 2. Anteckning om påföljd, vilken ådömts endast för gärning som nå- har ådömts endast för gärning som gon begått innan han fyllt aderton någon begått innan han fyllt arton år, skall ej i något fall medtagas. år, skall inte i något fall medtas.
3. Föreskrifterna i 10§ andra 3. Föreskrifterna i 10§ andra stycket tredje punkten och tredje stycket tredje punkten och tredje stycket andra punkten skola ej gäl- stycket andra punkten skall inte la. gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Beträffande uppgifter som har antecknats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser fortfarande.
Prop. 1982/83: 93 | 58
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian (Ds Ju 1981:24) Förvandling av böter m. m. Förslag till ny lagstiftning
1 Remissinstanser
"Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren, domstolsverket, hovrätten över Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen.
kriminalvårdsstyrelsen, brottsförebyggande rådet (BRÅ), statskontoret.
riksrevisionsverket, riksskatteverket, Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Statsanställdas förbund, Tjänstemännens cen-
tralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund,
Föreningen Sveriges kronofogdar, Föreningen Sveriges länspolischefer,
Föreningen Sveriges polischefer, Föreningen Sveriges statsåklagare och
Föreningen Sveriges åklagare.
Riksskatteverket har överlämnat yttranden från kronofogdemyndighe-
terna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Kristianstad. Linköping, Luleå, Skövde och Sollentuna,
2¶Allmänt
Alla remissinstanser utom Stockholms tingsrätt och TCO-S anser att reglerna om bötesförvandling bör ändras i huvudsak enligt de principer som har föreslagits i promemorian.
De instanser som uttryckligen tillstyrkt förslaget har bl. a. framhållit att en lagstiftning i enlighet med detta blir lätt att tillämpa och garanterar bötesstraffets effektivitet till en rimlig kostnad (Föreningen Sveriges stuts-
åklagare). Förslaget sägs också tillgodose de förutsättningar som måste finnas i ett rättssamhälle för en effektiv men samtidigt humanitär indriv-
ning av utdömda böter och verkställighet i alternativ form (rikspolisstyrel-
sen). Till dem som tillstyrker förslaget i dess helhet hör, förutom de nämnda, riksåklagaren. Kriminalvårdsstyrelsen tillstyrker förslaget i alla
delar som berör verkställighet i kriminalvårdsanstalt.
Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar att hovrätten alltjämt har den i tidigare sammanhang av hovrätten framförda uppfattningen att förvand-
tingsproblemet inte bör lösas isolerat utan behandlas i ett större samman-
hang. Hovrätten vill emellertid inte motsätta sig den nu föreslagna partiella lösningen.
Stockholms tingsrätt föreslår att frivårdskommittén (Ju 1979:05) får i uppdrag att se över frågor om sanktioner mot den som brister i sin skyldig-
het att betala böter. I avvaktan på kommitténs arbete bör enligt tingsrätten den nuvarande ordningen i stort sett kunna behållas. Tingsrätten anser dock att det redan nu i enlighet med vad som föreslås i promemorian bör göras den ändringen att: förvandlingsstraffet inte anknyts till en särskild
skala. TCO-S har som eget yttrande överlämnat en skrivelse från polisförbundet som uttalar att förbundet av principiella skäl tar avstånd från att —
sa som det heter — en grupp människor som övertygats om brott eller
förseelser helt undgår påföljd”. Enligt förbundet bör förfarandet omprövas
i syfte att skapa ett system där en:samhällsreaktion på övertygad brottslig
handling inte kan undgås.
3¶Förutsättningarna för bötesförvandling
När det gäller de närmare förutsättningarna för bötesförvandling i en ny
ordning har flera remissinstanser lämnat synpunkter.
Enligt domstolsverkets mening är det viktigt att rekvisiten preciseras så noggrant att inte en reform resulterar i att antalet personer som sätts i fängelse för obetalda böter ökar i stället för minskar. Risken för en sådan
utveckling är enligt domstolsverket stor eftersom alternativen i framtiden kommer att vara förvandling eller avskrivning av böterna i stället för som
nu villkorlig eller ovillkorlig förvandling.
Domstolsverket finner det tveksamt om uttrycket "särskilt påkallat av
hänsyn till allmän laglydnad”” har den entydighet som krävs. Förvandling
vid ”flagranta fall av upprepad bötesbrottslighet” är enigt verket en principiell utvidgning av området för förvandling. Verket frågar sig om böter
som motiverats särskilt av hänsyn till allmän laglydnad även påkallar förvandling av samma skäl. Den nuvarande lydelsen av rekvisiten samt en allmän skärpning av förutsättningarna för förvandling är enligt domstolsverkets mening ett fullgott alternativ till det framlagda förslaget i denna del.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att ”uppenbar vårdslöshet” och ”behov av tillrättaförande” även i fortsättningen bör beaktas vid förvandling av böter. Enligt hovrättens mening kan man inte bortse från betydelsen av den individualpreventiva effekten av ett förvandlingsstraff.
Hovrätten uttalar att det i och för sig är bra att man i lagtexten markerar
allmänpreventionens betydelse i detta sammanhang. Den föreslagna lag-
texten täcker dock enligt hovrättens mening inte helt in de fall där det är
önskvärt att för en enskild person markera betydelsen av en fast hållning
från samhällets sida när det gäller fullgörandet utav ett bötesstraff. Under
rekvisitet ”behov av tillrättaförande” kan inbegripas även tredska och uppenbar vårdslöshet. Det bör räcka att detta uttalas i motiven. Hovrätten föreslår därför att paragrafen får följande lydelse — — — ”om det är uppen-
bart att förvandling är särskilt påkallad för den dömdes tillrättaförande
eller av hänsyn till allmän lagilydnad” — —- —.
Hovrätten anser vidare att det bör överlåtas till rättstilämpningen att fritt få avgöra när upprepad bötesbrottslighet skall kunna åberopas. Hovrätten vänder sig mot uttalandet i promemorian att i vart fall fler än två
oguldna bötesstraff regelmässigt måste föreligga. Uttalanden av denna art i lagmotiv leder enligt hovrättens mening lätt till en stereotyp rättstillämpning.
BRÅ har inte någon erinran mot den föreslagna utformningen av rekvisi-
tet ”om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna” eller mot uttalandena i promemorian om rekvisitets närmare innebörd. I fråga om den grupp bötesgäldenärer som genom illojalt
förfarande gjort sig oåtkomliga för indrivning kan förvandlingshotet enligt BRÅ ses som ett påtryckningsmedel för en bötfälld att, med hjälp av de
resurser som han med fog anses ha tillgång till, betala böterna. Ett aktuali-
serat fängelsestraff förväntas därför i dessa fall knappast komma till verkställighet.
För att tilltron till böter som en utdömd påföljd skall kunna upprätthållas och påföljdens användningsområde vidgas, bör enligt BRÅ något reellt straffhot finnas även för personer hos vilka indrivning av böter inte kan
ske, även om någon tredska i frågan om bötesbetalningen inte kan påvisas. Detta gäller särskilt om lagföring i allt större utsträckning sker utan att den
misstänkte behöver infinna sig vare sig hos domstol eller andra instanser. Med den utomordentligt restriktiva tillämpning som förutsätts i promemorian har BRÅ därför inte heller någon erinran mot förslaget att förvandling också skall kunna ske ”om det är uppenbart att förvandling annars av
hänsyn till allmän laglydnad är särskilt påkallad.”
Riksrevisionsverket uppger att om förvandling skall kunna komma i fråga i ”vissa särskilt flagranta fall av upprepad bötesbrottslighet” även
om det inte av utredningen framgår att den bötfällde kunnat betala böterna
kommer det att medföra att socialt svaga personer drabbas i någon mån mer än andra kategorier. Den effekten mäste enligt riksrevisionsverket accepteras om man vill behålla effektiviteten hos bötesstraffet.
Riksrevisionsverket pekar på att förvandlingsstraffets betalningsfräm-
jande effekt av allt att döma till stor del sammanhänger med förfarandets obligatoriska karaktär. En stor del av de bötfällda betalar nämligen böterna
sedan de delgivits ansökan om förvandling men innan domstolen har meddelat beslut.
Om den i promemorian förutsatta mycket restriktiva tillämpningen blir verklighet finns det enligt riksrevisionsverket anledning att befara att en stor del av den ganska betydande kategori bötesgäldenärer, som nu betalar sina böter uteslutande till följd av bötesförvandlingsförfarandet, i framtiden kommer att underlåta att betala. Förvandlingsstraffets betalningsfräm-
jande effekt kommer med andra ord att till stor del bortfalla. I det allmänna
medvetandet kan det föreslagna regelsystemet komma att uppfattas på så
sätt att det inte är någon risk att underlåta att betala böter. Detta kan enligt
riksrevisionsverket allvarligt minska respekten för bötesstraffet som samhällsreaktion mot brott och inverka ofördelaktigt på den allmänna laglydnaden.
Sammanfattningsvis har riksrevisionsverket inte något att erinra mot att den i princip obligatoriska bötesförvandlingen ersätts med en ordning enligt vilken obetalda böter skall förvandlas bara om särskilt angivna förutsättningar föreligger, Verket föreslår emellertid att dessa förutsättningar inte bestäms så restriktivt som den allmänna motiveringen i promemorian kan ge anledning till. Verket ifrågasätter också om inte domstolsprövningen av bötesförvandlingsfrågan borde bibehållas i samma omfattning som nu, dvs. så snart de obetalda böterna inte avkortas eller avskrivits och det inte heller är fråga om småböter.
Enligt riksskatteverket tillgodoser förslaget till utformning av rekvisiten i skälig omfattning de olika motstående intressen som finns i lagstiftnings-
ärendet.
Enligt Stockholms tingsrätt innebär det i promemorian framlagda förslaget inte något försök till begränsning av användningen av det ovillkorliga förvandlingsstraffet. |
Tingsrätten ifrågasätter också om förslaget utgör en författningsmässig anpassning till praxis. Enligt tingsrätten har förekomsten av tre oguldna bötesstraff i praxis hittills inté utgjort något hinder för att meddela villkorligt anstånd med förvandlingsstraffet. Det kan alltså inte uteslutas att, med den föreslagna lagstiftningen, fler ovillkorliga förvandlingsstraff kommer att utdömas än för närvarande.
Tingsrätten ifrågasätter om inte det framlagda förslaget skulle kunna inverka menligt på betalningsbenägenheten för böter. Vid domstolarna handläggs drygt ettusenfemhundra bötesförvandlingsmål årligen och hos åklagarmyndigheterna ett långt större antal. Det är sannolikt att den betalning som sker under handläggningen av ett mycket stort antal av dessa ärenden har skett inför hotet om en förvandling eller kanske till och med bara inför hotet om en handläggning av målet vid domstol. Det måste också förutsättas att många av dem som betalar böter och viten till kronofogdemyndigheterna gör det i medvetandet om att en underlåten betalning kan aktualisera frågan om ett förvandlingsstraff. Med hänsyn till att förslaget avses skola kodifiera gällande praxis såvitt avser äådömande av ovillkorliga förvandlingsstraff kommer enligt tingsrätten med all sannolikhet åklagarens och domstolarnas befattning med bötesförvandlingar att begränsas högst avsevärt. Det är troligt att den uppfattningen snabbt kommer att vinna spridning att frågor om förvandling av böter är något ytterst ovanligt och att förvandling bara förekommer i undantagsfall. Blir en sådan uppfattning allmän, kan antagas att betalningsbenägenheten minskar. Bötesstraffet kan tänkas bli mindre trovärdigt som alternativ till fängelse.
Sveriges domareförbund anser att den framlagda lösningen bör godtas och läggas till grund för lagstiftning. Förbundet delar den framförda me-
Prop. 1982/83: 93 , 62
ningen att behov av tillrättaförande inte bör tas upp som rekvisit i en ny reglering. De i promemorian anförda exemplen då förvandling bör äga rum synes enligt domareförbundet rimliga, men det förefaller som om rekvisitet tredska i den föreslagna lagtexten ger uttryck för större restriktivitet än vad som är avsett. Av motiven synes framgå att förvandling bör ske även vid grov vårdslöshet, vilket förbundet anser vara riktigt.
Föreningen Sveriges kronofogdar uppger att enligt föreningens mening begränsningen i möjligheten till förvandlingen till endast ”uppenbara”' fall är för långtgående och tar udden av fördelarna med förvandlingsinstitutet. Den skapar också risk för uppkomst av en s.k. bötesimmun grupp på grund av det snäva användningsområdet. 15 § bötesverkställighetslagen bör i stället ta upp rekvisitet ”sannolika skäl till antagande” att tredska etc. föreligger. I förhållande till gällande regler innebär detta en skärpning och markerar en lämpligare nivå på den utredning som bör krävas i förvandlingsmål. Föreningen tillstyrker dock att rekvisiteten ”uppenbar vårdslöshet” och ”behov av tillrättaförande” utmönstras.
Enligt föreningens mening bör det inte ha någon betydelse för förvandlingsfrågan att böter har avskrivits. Avskrivning är endast en indrivningsteknisk term som inte har någon betydelse för betalningsskyldigheten. Den föreslagna verkan av avskrivning står inte i överensstämmelse med avskrivningens innebörd. Undantagsvis kan anledning att förvandla även avskrivna böter uppstå.
Beträffande verkan av avskrivning påpekar även riksskatteverket att avskrivning enbart är en indrivnings- och bokföringsteknisk term och att gäldenärens betalningsskyldighet inte på något sätt bortfaller. Detta gäller både skatter och böter. Något särskilt meddelande om avskrivning lämnas inte till gäldenären. En avskriven skatte- eller bötesskuld kan lätt återuppdebiteras, t.ex. om någon utmätningsbar tillgång blir känd. För kronofogdemyndigheten vållar det inte några praktiska problem att återuppta handläggningen av avskrivna poster. Enligt riksskatteverkets mening bör därför inte avskrivning vara något hinder mot förvandling. De förutsättningar som legat till grund för avskrivningsbeslutet kan ändras. Detta gäller särskilt 15 § punkterna 2—4 bötesverkställighetsförordningen.
4¶Straffmätningen
Av de remissinstanser som särskilt uttalat sig i frågan om ersättande av förvandlingsskalan med en fri påföljdsbestämning har BRÅ, Sveriges domareförbund och Föreningen Sveriges kronofogdar tillstyrkt förslaget. Kronofogdeföreningen ansluter sig uttryckligen till de skäl härför som förts fram i promemorian.
Förslaget har avstyrkts av domstolsverket. |
Enligt domstolsverket kan det sättas i fråga om det när förvandlings-
Prop. 1982/83: 93 : 63
straffet skall finnas kvar är lämpligt att låta förvandlingen ske mera fritt. Enligt domstolsverket är nackdelarna med att. kombinera förvandlingsstraff med fri förvandling flera. Riskerna för att fri förvandling leder till att: lika fall behandlas olika är således uppenbara. Betalningsbenägenheten kan komma att minska. F.n. betalas åtskilliga böter efter beslutet om förvandling men före verkställigheten. Förslagets konstruktion sätter i praktiken stopp för avbetalning efter beslutet om förvandling. I många fall
kan det även tänkas att anledning saknas för den bötfällde att redan hos
kronofogdemyndigheten/åklagarmyndigheten avbetala böterna, eftersom
ett eventuellt förvandlingsstraff kan förväntas bli detsamma oavsett om
avbetalning görs eller inte.
Förvandlingsskalan bör enligt domstolsverket anpassas till moderna
straffvärdeuppfattningar. Olägenheterna beträffande viten och penning-
böter med hänsyn till penningvärdets förändring är inte så stora att de
överväger nackdelarna med den fria förvandlingen.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser inte att det är lämpligt att i lagmotiven tala om fängelse 14 dagar såsom normalpåföljd när förvand-
lingsstraff ådöms. Det torde enligt hovrätten vara helt enastående om
lagstiftaren i detta fall skulle så detaljerat binda upp domstolarnas straff-
mätning. Domstolarna torde ha full kompetens att lägga straffmätningen på en från alla synpunkter lämplig nivå.
Liknande synpunkter förs fram av riksskatteverket, som tillägger att
med hänsyn till den preventiva effekt bötesförvandlingen bör ha på indrivningsstadiet 14 dagar förefaller vara i underkant som normalpåföljd.
BRÅ tillstyrker däremot uttryckligen att förvandlingsstraffets latitud
bestäms så som föreslagits med stark betoning av att normalstraffet skall
vara 14 dagar.
5 Forumfrågan
Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att en betydande mängd bötesstraff uppkommer genom strafförelägganden och andra liknande förfaranden. För förvandling av sådana böter skulle endast gälla regeln om forum där den bötfällde vistas. Detta kan skapa problem när olika slags böter skall förvandlas. Det bör därför enligt hovrätten övervägas om forumregeln bör justeras med hänsyn till nämnda grupp av bötesstraff, vilken har en betydande storlek.
6 Behörigheten att väcka talan om förvandling
Ett par remissinstanser förordar att talan vid domstol om bötesförvandling skall väckas av kronofogdemyndigheterna istället för av åklagarmyn-
digheterna.
"Riksskatteverket anser sålunda att flera skäl talar för att åklagarmyn-
digheternas och polismyndigheternas befattning med bötesförvandlingsmål skall överföras till kronofogdemyndigheterna. Riksskatteverket anför härom. |
I många skattemål utgör konkursen slutsteget i indrivningsförfarandet.
På motsvarande sätt utgör bötesförvandlingen i vissa bötesmål slutpunkten
på verkställigheten. Det faller sig då naturligt och rationellt att låta den myndighet som handhar bötesindrivningen också utreda om en bötesgäl-
denär skall bli föremål för bötesförvandling, göra framställning till tingsrät-
ten om förvandling och föra talan i målet. Det kan anmärkas att kronofogdemyndigheten (KFM) i dag ofta biträder åklagaren i tingsrätten i bötesförvandlingsmålen. Processen handlar i princip om gäldenärens inkomst- och
förmögenhetsförhållanden, övriga personliga förhållanden, avbetalningar och uppskov.
Kronofogdekåren har processvana bl.a. från de tidigare nämnda kon-
kursmålen. Därtill kommer att ett stort antal kronofogdar förordnas att
föra det allmännas talan i mål om ställföreträdares betalningsansvar för
vissa s.k. företagarskatter hos juridiska personer, ävensom i tvistemål om
bättre rätt till utmätt egendom. I utsökningsbalken (UB) har kronofogde
också tilldelats nya processuella uppgifter — bl.a. att föra talan om utdömande av förelagda viten och framställning om häktning (2 kap. 15 och 16 §§ UB). Från rättssäkerhetssynpunkt blir det således inte några olägen-
heter om de uppgifter som nu ligger på åklagare i bötesförvandlingsmålen
anförtros kronofogde.
Utredningsfunktionen som nu handhas av polisen kan fullgöras av cxekutiv personal vid KFM. Denna personal är ju redan på förhand väl förtrogen med de aktuella bötesmålen. Genom UBs införande har KFM
också fått flera nya instrument till sitt förfogande för att nå ökad effektivitet i indrivningsarbetet — förhör. förteckning, tvångsmedel som polishämtning, vitesföreläggande, häktning m. m.
Betydande förenklingar och rationaliseringar står att vinna med en sådan förändring. 1 stället för att fyra olika statliga organ tar del i handläggningen fram till förvandlingsbeslutet (KFM, polis, åklagare. tingsrätt) blir det två — KFM och tingsrätt — som prövar saken. KFMs utvidgade befogenheter enligt UB kan naturligtvis användas i det utredningsarbete som övertas från polisen även om utredningarna kommer att gälla ett relativt begränsat
antal mål. Härigenom kommer också bortfallet av den betalningsframkallande effekt som polisförhören onekligen hittills haft i förvandlingsmålen att kompenseras fullt ut.
Verket anför vidare
Ur samhällsekonomisk synvinkel kan ej heller bortses från att vissa besparingar kan uppnås genom en sädan ändring. Genom att ett färre antal
myndigheter blir inblandade, minskar risken för dubbelarbete. Vissa tidsvinster uppnås. Även om det blir ett begränsat antal bötesförvandlingsmål
som blir föremål för polis- och åklagarhandläggning enligt lagförslaget, innebär en överflyttning av arbetsuppgilterna till KFM att polis och åklagare måhända kan frigöra och överflytta resurser till annan verksamhet som bedöms väsentlig för samhället, bl.a. bekämpande av ekonomisk brottslighet.
Vid KFMSs och polisens utredningar liksom vid förhandling hos domsto-
len prövas inte den bakomliggande skuldfrågan i brottmålet. ”Förunder-
sökningen” gäller den bötfälldes levnadsomständigheter, inkomst- och förmögenhetsförhållanden samt orsaken till betalningsunderlåtelsen. Som tidigare nämnts är KFM väl förtrogen med dessa frågor från det tidigare
indrivningsarbetet och synes väl skickad att kunna bedöma förutsättningarna för bötesförvandling enligt lagförslaget. KFMs övertagande av uppgifterna innebär också en logisk fortsättning på den väg som man tidigare slagit in på då KFM gavs vidgade befogenheter enligt 12 § bötesverkställighetslagen. Den omständigheten att processuella regler för allmänt åtal i
tillämpliga delar skall gälla för förvandlingsmålen jävar enligt RSVs me-
ning inte förslaget att kronofogde får föra talan i saken.
Föreningen Sveriges kronofogdar (majoriteten) redovisar samma upp-
fattning som riksskatteverket. Denna uppfattning sammanfattar föreningen
på följande sätt.
— Kronofogdemyndigheten äger i regel mycket god kännedom om gäldenären och kan alltså bäst bedöma om tredska etc. föreligger. Invändningar, påståenden m. m. som den bötfällde kan komma att framställa före
eller under rättegång kan bäst bedömas av kronofogdemyndighet. Det merarbete det innebär för en åklagare att sätta sig in i ärendet undviks.
— Kronofogdemyndighet/kronofogde har processvana från bl.a. konkursmål och — på många håll — andra tvistemål.
— Kronofogdemyndighet gör redan bötesförvandlingsutredningar och
måste alltså redan ställa personal till förfogande för utredningsändamål.
Förekommande formulär kan fö omarbetas och ytterligare underlätta arbetet. Den ytterligare utredning som kan krävas som underlag för beslut att
föra talan om förvandling av bötesstraffet bör av samhällsekonomiska skäl
även utföras av kronofogdemyndighet. Härigenom undviks det dubbelar-
bete som uppstår genom att en ny utredning skall verkställas av polisen. Någon kvalitetsförsämring behöver knappast befaras. Den exekutiva per-
sonalen vid kronofogdemyndighet torde vara väl skickad att utföra denna typ av utredning.
— I fråga om andra allmänna fordringar svarar kronofogdemyndighet för
samtliga led i indrivningen, från början till slut. Som redan inledningsvis
framhållits bör samma förhållande råda i fråga om böter och viten oavsett vilken den slutliga åtgärden blir, konkurs, förvandling eller avskrivning.
— Reglerna i utsökningsbalken om förhör och hämtning etc. kan utnytt-
jas också i bötesmål.
En minoritet av föreningens styrelse anser att uppgiften att väcka talan
om bötesförvandling vid domstol skall ligga kvar hos åklagaren men att
åklagaren inte skall ha möjlighet att ompröva” kronofogdemyndighetens
beslut i frågan. dvs. fråga skall vara om uppdrag för åklagaren att föra
förvandlingstalan. |
En annan syn på dessa frågor redovisas av riksrevislonsverket som uttalar att det finns anledning till tveksamhet att pålägga kronofogdemyndigbeterna sådana uppgifter av straffrättslig art som förslaget förutsätter.
5 Riksdagen 19821/83. I saml. Nr 93
7 Preskription
Riksskatteverket anför att utmätning av fast eller lös egendom och ansökan om konkurs som skett före tidpunkten för preskription bör få medföra att betalning för bötes- eller vitesfordringar får tas ut ur den utmärta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter. Vad sålunda föreslås lär tillämpas i praxis redan nu av en del kronofogdemyndigheter. Praxis är emellertid vacklande. Flera myndigheter ställer sig tveksamma till en sådan tolkning av nu gällande bestämmelser. Även säkerhet enligt lagen (1978: 882) om säkerhet för skattefordringar m. m. bör enligt riksskatteverket få realiseras och gottskrivas böter och viten som enligt huvudregeln preskriberas. Vad nu anförts om konkurs och säkerhet bör gälla även för fall då den dömde avlider.
8 Anteckning i kriminalregister
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att den föreslagna begränsningen av förvandlingsstraffets tillämpningsområde medför att domstolarna får ett större intresse än hittills av att äga kännedom om huruvida en tilltalad blivit föremål för bötesförvandling. Hovrätten förordar därför att lagen om allmänt kriminalregister ändras i enlighet härmed.
9 Bortfall av ålagt förvandlingsstraff i vissa fall
BRÅ ställer sig tveksamt till promemorians ståndpunkt att 11 8 bötesförvandlingslagen i huvudsak inte behöver få någon motsvarighet i den nya regleringen. Även om det praktiska behovet av en bestämmelse inte torde vara stort vill BRÅ ändå ifrågasätta om inte en regel bör finnas för de undantagsfall som ändå kan tänkas uppkomma.
10 Sammanlagda strafftider m. m.
BRÅ ifrågasätter om inte en reglering behövs för den situationen att flera förvandlingsstraff samtidigt föreligger till verkställighet. Någon annan möjlighet än att låta domstol avgöra saken kan enligt BRÅ knappast tänkas. Företrädesvis bör den som sist meddelat beslut om förvandling komma i fråga. Likaså kan ifrågasättas om det inte bör finnas en regel om sammanträffande av påföljd för de undantagsfall då fråga om förvandling av nya böter kommer upp sedan ett tidigare förvandlingsstraff beslutats men varken verkställts eller bortfallit.
Sveriges domareförbund pekar på att det i promemorian uttalas att principen i 16 § bötesförvandlingslagen om förvandling av alla ådömda
böter på en gång bör behållas. Förbundet delar denna uppfattning. Någon regel härom återfinns emellertid inte bland de framlagda författningsförsla-
gen. En uttrycklig bestämmelse torde enligt förbundet vara erforderlig dels på grund av lydelsen i förslaget till 15 § bötesverkställighetslagen, dels med hänsyn till risken för e contrarioslut.
11 Fullföljd
Sverigs domareförbund finner det tveksamt om förbudet mot fullföljd till HD bör behållas. Vissa principfrågor bör enligt förbundet kunna tas upp i HD. Fullföljdsprövningen torde innebära tillräcklig spärr mot obefogad
fullföljd.
12 Särskild avgift vid bötesindrivning
Promemorieförslaget har i denna del fått ett blandat mottagande.
BRÅ har ingen erinran mot den föreslagna principen. En förutsättning är
dock enligt BRÅ dels att avgiften hålls på en måttlig nivå, dels att den bötfällde får en rimlig chans att betala frivilligt före indrivning. Det måste
sålunda ges tillräcklig information om möjligheten till betalning före indrivning även av domstolsböter, när denna möjlighet införs.
Stockholms tingsrätt anser att en särskild avgift vid bötesindrivning kan antas befrämja en snabb och effektiv betalning av ådömda böter. En sådan
avgift bör därför snarast införas.
Sveriges domareförbund uppger att förbundet i annat sammanhang har framhållit önskvärdheten av att det öppnas en möjlighet till frivillig bötesbetalning på ett enkelt sätt. Förbundet välkomnar därför förslaget att
införa uppbörd av domstolsböter. Förbundet tillstyrker också förslaget om
en särskild bötesavgift som stöd för uppbörden.
Statskontoret delar uppfattningen att man nu bör arbeta vidare på SARIs förslag till principiell utformning av ett nytt system för uppbörd av domstolsböter. I det sammanhanget bör enligt statskontorets mening också
närmare övervägas fördelarna och nackdelarna med restavgift. Man bör
därför inte redan nu ta slutlig ställning i denna fråga. Statskontoret är berett att medverka i ett sådant arbete.
Riksskatteverket pekar på att promemorieförslaget innebär att man utöver restavgiftssystemet enligt uppbördslagstiftningen skapar ett ytterliga-
re avgiftssystem i allmänna mål vartill bötesindrivningen räknas. Verket
avstyrker förslaget att indrivningsavgift skall införas nu.
Riksskatteverket ställer sig i princip positivt till tankarna på en avgift vid
indrivning av böter men ifrågasätter lämpligheten av att skapa ett särskilt
avgiftssystem för böter. Verket erinrar om det förslag till höjning av restavgiften som har föreslagits i skatteindrivningsutredningens nyligen
remissbehandlade betänkande Restavgift på skatt m. m., (Ds B 1981: 12). Om detta förslag förverkligas bortfaller enligt riksskatteverket invändning-
arna mot att konstruera bötesindrivningsavgiften som en restavgift efter
uppbördslagstiftningens mönster.
Enligt riksskatteverkets mening är det en viktig förutsättning att en avgift konstrueras så att den är lätt att administrera och lätt kan passas in i indrivningsarbetet. Riksskatteverket föreslår därför och med hänvisning till föreslagen höjning av restavgiften enligt uppbördslagstiftningen att frågan om restavgift för böter blir föremål för ytterligare överväganden innan slutlig ställning tas.
Riksskatteverket delar den i promemorian framförda uppfattningen om att det nuvarande restavgiftssystemet inte är lämpat för bötesfallen.
Eftersom den i promemorian föreslagna avgiften skall utgöra en ersättning till staten för de kostnader som uppkommit genom indrivningen och inte en sanktion för försenad inbetalning finns det enligt riksskatteverkets mening till en början anledning att erinra om den speciella karaktär böterna
har som inkomst för staten. Böter är sålunda inte och bör inte jämställas med skatt. Åläggande av bötesstraff bör inte ses som ett sätt att skaffa staten inkomster. Som straff utgör böterna en ensidig prestation från den bötfälldes sida gentemot
staten. Betalning och indrivning av böter är straffverkställighet och bör som sådan i första hand jämföras med andra typer av straffverkställighet för vilka staten inte tar särskilt betalt. Eftersom bötesmedlen ändå är
inkomster för staten måste de givetvis beräknas och budgeteras på vanligt
sätt, För innevarande budgetår har de beräknats till omkring 119 milj. kr. (bilagan till FiU 1980/81:45 s. 10). Det är uppenbart att bötesmedlen med
denna omfattning väl täcker de kostnader som är förenade med indrivning av en del av dem.
Öm en avgift skall införas ligger det enligt riksskatteverket nära till hands att utgå från den ordning som gäller enligt förordningen (1981: 1185)
om utsökningsavgifter. Enligt denna förordning utgår en fast avgift, grundavgiften. om 250 eller i visst fall 125 kr. Dessa utsökningsavgifter har emellertid hittills utgått endast i enskilda mål.
Införandet av en särskild avgift för bötesmålen innebär, anför riksskatteverket, att det för enbart dessa mål skapas ett avgiftssystem som inte i övrigt förekommer hos kronofogdemyndigheten. Redan denna omständig-
het gör att de administrativa konsekvenserna av en sådan ordning noga
måste övervägas innan beslut om sådan avgift fattas. Härtill kommer att det är tveksamt om ett system med bötesavgifter ger ett utbyte för det
allmänna som överväger de olägenheter som kan väntas uppstå i praktiken. Avgiften kan visserligen ha en viss betalningsfrämjande etfekt men
denna torde vara marginell. Om bötesbeloppet efter restföring betalas frivilligt kommer bötesavgiften att kvarstå som restbelopp vilket kronofogdemyndigheten av kostnads- och resursskäl inte kan ägna hög prioritet (jfr systemet med restavgifter på felparkeringsavgifter).
Även Föreningen Sveriges kronofogdar är tveksam till införandet av ett system med särskilda avgifter för böter liknande restavgiften. Föreningen erinrar om de administrativa problem som var förenade med restavgifter på felparkeringsavgifter och befarar för sin del att vinsterna med ett avgiftssystem inte uppväger de olägenheter som kan väntas uppstå i praktiken. Att en avgift i storleksordningen 40 kr skulle ha en betalningsfrämjande effekt och effektivisera indrivningen är enligt föreningen utomordentligt tveksamt.
Bilaga 3
De remitterade förslagen
I Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 25 kap. 7 8, 26 kap. 28, 34 kap. 11 § och 35 kap. 7 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 kap.
78!
Om uppbörd och indrivning av böter finnes bestämmelser i bötesverkställighetslagen (1979: 189).
Böter som icke betalas skola, om Böter som inte betalas får, om icke annat är föreskrivet, förvand- inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst tiv och högst las till fängelse i lägst fjorton dagar nittio dagar enligt bestämmelser och högst tre månader enligt hedärom i lagen (1964:168) om för- stämmelserna i bötesverkställigvandling av böter. hetslagen.
26 kap.
25§
Fängelse må användas såsom gce- Fängelse får användas såsom gemensamt straff för flera brott, om mensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa å något av brot- fängelse kan följa på något av brotten. ten. |
Fängelse på viss tid må sättas Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta över det svåraste av de högsta straff som kunna följa å brotten straff som kan följa på brotten men men må ej överskrida detta med får inte överskrida detta med mer mer än två år eller överstiga de än två år eller överstiga de högsta högsta straffen sammanlagda med straffen sammanlagda med varandvarandra, därvid bötesstraff anses ra. Ett bötesstraff skall därvid svara mot det fängelse som skulle anses svara mot fängelse fjorton följa vid böternas förvandling. dagar.
Ej må det svåraste av de lägsta straffen underskridas.
34 kap.
118 Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddstillsyn eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.
Om en dom på fängelse på viss Förekommer till verkställighet på tid i minst två år och en dom på en gång en dom på fängelse på viss
! Senaste lydelse 1979: 190. > Senaste lydelse 1981: 211.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
böter eller disciplinstraff som har tid i minst två år och en dom på meddelats innan fängelsestraffet böter, förvandlingsstraff för böter har börjat avtjänas förekommer till eller disciplinstraff som har meddeverkställighet på en gång, skall lats innan det förstnämnda fängel-
fängelsestraffet träda i stället för sestraffet har börjat avtjänas, skall böterna eller disciplinstraffet. det straffet träda i stället för den
andra påföljden.
35 kap.
78 Ådömda böter bortfalla när fem Ådömda böter bortfaller när fem
år förflutit från det domen vann år har förflutit från det domen vann
laga kraft, om ej dessförinnan ansö- laga kraft. kan om böternas förvandling delgi-
vits den dömde. Om bortfallande av böter sedan sådan ansökan delgivits samt av ålagt förvandlingsstraff
är särskilt stadgat.
Första stycket gäller inte, om
den dömde vid utgången av den där
angivna tiden har delgivits en ansö-
kan om böternas förvandling som
inte har blivit slutligt prövad. Om
rätten i sådant fall skiljer saken
från sig utan av förvandla böterna,
bortfaller dessa när rättens beslut
har vunnit laga kraft. Om bortfal-:
lande av ålagt förvandlingsstraff
föreskrivs särskilt.
Dör den dömde, =: bortfalla Dör den dömde, bortfaller
ådömda böter. Har under den ådömda böter. Har under den
dömdes livstid domen vunnit laga dömdes livstid domen vunnit laga kraft och till gäldande av böterna kraft och lös egendom tagits i mät lös egendom tagits i mät eller satts i eller satts i allmänt förvar för hetal-
allmänt förvar, skola dock böterna ning av böterna, skall dock böterna
utgå av den egendomen. betalas av den egendomen.
Vad nu sagts om böter gäller även utdömt vite.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. De nya bestämmelserna tillämpas
också i fråga om böter som har ådömts före ikraftträdandet. Förvandlingsstraff som endast avser sådana böter får dock inte bestämmas till fängelse på längre tid än som skulle ha kunnat ske enligt 25 kap. 7 § andra stycket i dess äldre lydelse. Äldre böter skall ej heller vid tillämpning av 26 kap. 2 8
andra stycket andra meningen anses svara mot fängeise på längre tid än som skulle ha följt av äldre bestämmelser.
> Senaste lydelse 1979: 190.
2 Förslag till
Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189)
Härigenom föreskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979: 189)
dels att 1 och 14 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 15—23 §§, samt före 15 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 Bötesstraff verkställs genom uppbörd eller indrivning. Regeringen bestämmer, i vad mån uppbörd skall ske. Lagens bestämmelser om böter Lagens bestämmelser om böter gäller också vite och sådan särskild gäller också vite. Bestämmelserna i
rättsverkan av brott som innefattar 1—13 §§ gäller dessutom sådan sär-
'betalningsskyldighet. Vad som sägs skild rättsverkan av brott som inne-
i lagen om dom gäller även beslut. fattar betalningsskyldighet. Vad
som sägs i lagen om dom gäller
även beslut.
14 §
- Om förvandlingsstraff för obetalda böter föreskrivs i lagen (1964:168) om förvandling av böter. Har beslut om förvandlingsstraff Har beslut om förvandlingsstraff
meddelats, får böter ej indrivas. Se- för obetalda böter meddelats, får dan verkställighet av förvandlings- dessa böter ej indrivas. Betalning
straffet påbörjats, får ej heller be- för böterna får dock tas emot intill talning för böterna mottas. dess förvandlingsstraffet har till
fullo verkställts eller bortfallit.
Förvandling av böter
IS $
Ådömda böter, som inte har kunnat indrivas och som inte har avkortats, skall om inte annat är föreskrivet på talan av åklagare förvandlas till fängelse, om det är up-
har underlåtit att betala böterna el-
ler att förvandling annars av hänsyn till allmän laglydnad är särskilt
påkallad. '
År den bötfällde, när förvandling skall ske, skyldig att betala även
andra böter än sådana som avses i
första stycket, skall också dessa
böter förvandlas.
Prop. 1982/83; 93 73
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förvandlingsstraffet skall bestämmeas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.
16 §
Mål om förvandling av böter tas upp av tingsrätten i den ort där den bötfällde finns eller av den tingsrätt som har handlagt det mål, i vilket
bötesstraffet eller, om det är fråga
om flera sådana straff. något av dem har ådömts. Har bötesstraffet eller vid flera straff något av dem bestämts genom strafföreläggande eller genom föreläggande av ordningsbot, kan målet tas upp även av den tingsrätt hos vilken åtal för brottet skulle ha kunnat väckas.
17 §
I mål om bötesförvandling skall tingsrätten vid avgörande av saken bestå av en lagfaren domare och nämnd. Åklagaren och den bötfällde skall kallas till förhandling inför rätten. Om den bötfällde inte inställer sig, får målet ändå avgöras, såvida tillfredsställande utredning finns i saken.
Rättens avgörande av saken sker genom beslut.
Ett beslut varigenom rätten har lämnat en ansökan om förvandling utan bifall utgör inte hinder för att en sådan ansökan tas upp på nytt beträffande samma böter.
I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet beträffande mål om allmänt åtal.
18 §
Om den bötfällde sedan förvandling av böterna har beslutats betalar hela bötesbeloppet, bortfaller förvandlingsstraffet till den del det inte har verkställts. Beslut om detta meddelas av kriminalvårdsstyrel- Sen.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse
19. $ Har någon ålagts förvandlings-
straff för böter och uppkommer
därefter fråga om förvandling av
andra böter, som har ålagts innan det förstnämnda straffet har blivit till fullo verkställt, skall vid det nya straffets bestämmande i möjlig
mån iakttas att straffen tillsam-
mans inte överstiger vad som skulle
ha ålagts om böterna hade förvandlats samtidigt. Rätten får i ett sådant fall förordna att det tidigare
ådömda förvandlingsstraffet skall avse även de andra böterna eller bestämma det nya straffet till kortare tid än som anges i I5 § tredje stycket.
Avser ett beslut om förvandling böter som har ålagts innan ett tidigare förvandlingsstraff har börjat
verkställas och framgår det inte av
beslutet att det tidigare förvandlingsstraffet har beaktats, skall domstolen, sedan besluten har vun-
nit laga kraft, efter anmälan av
åklagare ompröva det beslut som
har meddelats senast. Därvid till-
lämpas första stycket.
20 §
Om verkställighet av förvandlingsstraff föreskrivs särskilt.
21 §
Ålagt förvandlingsstraff bortfaller, om beslutet inte har börjat
verkställas inom tre år från det be-
slutet vann laga kraft.
[Ae] ta $
Förvandling får ej ske av
1. böter, som har ådömts med
stöd av 33 kap. 2 § brottsbalken,
2. vite, som har utdömts för un-
derlåtenhet att fullgöra dom eller beslut rörande saken i mål som har handlagts enligt lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister.
. Prop. 1982/83: 93 , 75
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
23 §
Ett beslut av hovrätten i ett mål
om bötesförvandling får inte över-
klagas.
I. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
2. De nya bestämmelserna gäller även i fråga om böter som har ålagts före ikraftträdandet. Sådana böter får dock inte förvandlas, om hinder
häremot skulle ha mött enligt 9 § lagen (1964: 168) om förvandling av böter
eller om förhållande som avses i 11 § nämnda lag har inträtt före ikraftträ-
dandet. Inte heller får förvandlingsstraff som endast avser böter som har
ådömts före ikraftträdandet bestämmas till fängelse på längre tid än som
skulle ha kunnat ske enligt äldre bestämmelser.
3 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter
Härigenom föreskrivs att lagen (1964: 168) om förvandling av böter skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1983 med de undantag som anges nedan.
1. Har före utgången av juni 1983 meddelats beslut som avses i 25 § lagen (1964:168) om förvandling av böter. tillämpas fortfarande den be-. stämmelsen.
2. I fråga om beslut om förvandling enligt lagen (1964:168) om förvandling av böter som har vunnit laga kraft före utgången av juni 1983 eller som
vinner laga kraft därefter tillämpas fortfarande äldre bestämmelser.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister
Härigenom föreskrivs att 2, 3, 4, 7, 10 och 11 §§ lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§! Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket
1. dömts till fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn;
2. överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller till vård i
specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda: eller
3. erhållit anstånd med verkstäl- 3. ålagts förvandlingsstraff för lighet av förvandlingsstraff. böter.
! Senaste lydelse 1981: 229.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn. enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, skall detta särskilt anmärkas i registret.
I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd personutredning och om domen eller beslutet.
3 §
I registret skall anteckning ske
1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;
2. om villkorligt medgiven frihet 2. om villkorligt medgiven frihet förklaras helt eller delvis förver- förklaras helt eller delvis förverkad: kad: samt
6. om beslut meddelas jämlikt 34 6. om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18§ brottsbalken; kap. 10 eller 18 § brottsbalken. Samt
7. om för den som erhållit anstånd med verkställigheten av förvandlingsstraff — prövotiden — förlänges eller anståndet förklaras förverkat.
X
Registret skall innehålla anteck- Registret skall innehålla anteckning om verkställighetens början ning om verkställighetens början beträffande den som dömts till beträffande den som dömts till fängelse och frigivning från sådant fängelse och frigivning från sådant straff, med angivande vid villkorlig straff, med angivande vid villkorlig frigivning av prövotiden och den frigivning av prövotiden och den återstående strafftiden. återstående strafftiden. Vad som
har sagts nu gäller även i fråga om
förvandlingsstraff för böter.
78 Uppgift, som beträffande någon intagits i registret, skall utgå därur
1. om Överrätt genom dom eller 1. om öÖöverrätt genom dom eller beslut som vunnit laga kraft, frikänt beslut som vunnit laga kraft, frikänt honom för den åtalade gärningen el- honom för den åtalade gärningen eller ock funnit honom skyldig till ler ock funnit honom skyldig till denna men icke dömt honom till på- denna men icke dömt honom till påföljd, som skall antecknas 1 regist- följd, som skall antecknas i registret; ret, eller om en hovrätt har upphävt
en tingsrätts beslut om förvand-
lingsstraff för böter.
> Senaste lydelse 1981: 215. 3 Senaste lydelse 1981:215. 4 Senaste lydelse 1964: 549.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om domstol efter resning meddelat dom eller beslut som avses i 1; 3. när han avlidit; eller 4. när åttio år förflutit från hans födelseår.
10 §
I registerutdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om
1. villkorlig dom, skyddstillsyn, 1. villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken. överlämnande till 3 § brottsbalken eller överlämsärskild vård eller anstånd med nande till särskild vård, sedan tio år verkställighet av — förvandlings- förflutit från domen eller beslutet:;straff, sedan tio år förflutit från do- samt = men eller beslutet; samt
2. fängelse i annat fall än som 2. fängelse i annat fall än som avses i I, sedan tio år förflutit från avses I I samt förvandlingsstraff frigivningen. för böter, sedan tio år förflutit från
frigivningen.
Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas t registret, skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut. som meddelats före den 1 januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.
Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej medtagas någon anteckning som påföljd, skola ej heller medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning.
Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6 §.
Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern, justiticombudsman eller datainspektionen.
11 86
I fråga om utdrag jämlikt 9 § skall vad i 10 § stadgas äga motsvarande tillämpning med följande avvikelser:
I. Såvitt avser anteckning om 1. Såvitt avser anteckning om fängelse i högst ett år, villkorlig fängelse i högst ew år, villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbal- ådömats enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eller anstånd med verkstäl- ken eller förvandlingsstraff för lighet av förvandlingsstraff skall i böter skall i stället för den i 10 8
5 Senaste lydelse 1981: 215. 5 Senaste lydelse 1979: 684.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
stället för den i 10 § första stycket första stycket angivna tiden gälla en
angivna tiden gälla en tid av fem år. tid av fem år.
2. Anteckning om påföljd, vilken 2. Anteckning om påföljd, vilken ådömts endast för gärning som nå- ådömts endast för gärning som nå- ' gon begått innan han fyllt aderton gon begått innan han fyllt arton år, år, skall ej i något fall medtagas. skall inte i något fall medtas.
3. Föreskrifterna i 10 § andra 3. Föreskrifterna i 108 andra stycket tredje punkten och tredje stycket tredje punkten och tredje stycket andra punkten skola ej gäl- stycket andra punkten skall inte la. gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Beträffande förvandlingsstraff som har ålagts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser fortfarande.
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1965: 94) om polisregister m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
78!
I uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a §. ej medtagas anteckning om
1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av strafföreläggande; -
2. villkorlig dom. skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom någon enligt 33 kap. 2 § brottsbalken förklarats fri från påföljd, beslut av åklagare att icke tala å brott eller beslut om utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 8 utlänningslagen (1980: 376), sedan tio år förflutit från dom eller beslut;
3. fängelse i annat fall än som 3. fängelse i annat fall än som avses i 2, sedan tio år förflutit från avses I 2 samt förvandlingsstraff frigivningen; för böter, sedan tio år förflutit från
frigivningen:
4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett anteckningen.
Anteckning om utvisning som beslutats av allmän domstol tas med under den tid, som är föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts jämte utvisningen.
Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i
! Senaste lydelse 1981: 230.
tidigare dom eller beslut, må båda anteckningarna medtagas så länge någondera må medtagas enligt första eller andra stycket. Förekommer flera anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning.
Denna Jag träder i kraft den 1 juli 1983. Beträffande förvandlingsstraff som har ålagts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (194 3: 193) om samarbete med Dan-
mark, Finland, Island 3ch Norge angående verkställighet av straff m. m.
skall ha nedan angivna l;delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 8!
Har framställning om verkstäl- Har framställning om verkställighet av straff enligt I eller 5 § eller lighet av straff enligt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning en- om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § bifallits eller har ligt 10 eller 17 § bifallits eller har undanröjande beslutats enligt 14 § undanröjande beslutats enligt 14 8 eller förverkande enligt 21 §, må ej eller förverkande enligt 21 §, må ej här i riket väckas åtal för gärning här i riket väckas åtal för gärning som avses i den i den andra staten som avses i den i den andra staten meddelade domen. Med avseende å meddelade domen. Med avseende å bestämmelser i svensk lag om sam- bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om för- manträffande av brott och om förändring av påföljd skall så anses ändring av påföljd skall så anses som hade domen meddelats här i som hade domen meddelats här i riket. Vad i 23 § lagen om verkstäl- riket. Vad som föreskrivs i 198 lighet av bötesstraff är föreskrivet bötesverkställighetslagen — (1979: skall dock ej äga tillämpning. 189) skall dock inte tillämpas.
Utan hinder av vad i första stycket sägs må väckas talan, som avses i 20 kap. 15 § brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
! Senaste lydelse 1964: 548.
| lighet av straff m. m. | 39 |
| 5 Hemställan | 40 |
| 6 Beslut | 40 |
| Utdrag av lagrådets protokoll den 13 januari 1983 | 41 |
| Utdrag av regeringsprotokoll den 26 januari 1983 | 47 |
Bilaga I Lagförslag 1 departementspromemorian (Ds Ju 1981:24)
Förvandling av böter m. m. Förslag till ny lagstiftning. Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över dceparte-
mentspromemorian. Bilagu 3 De remitterade förslagen.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983