NJA 2012 s. 336

Domskäl

Skäl

Åklagaren har till tingsrätten gett in en framställan om förordnande av offentlig försvarare för en namngiven person som är misstänkt för bl.a. grovt bokföringsbrott och svindleri. Åklagaren har hemställt om att tingsrätten ska sekretessbelägga framställan. Tingsrätten har förordnat en offentlig försvarare genom att på handlingen teckna ”framställningen bifalles”. Handlingen har av tingsrätten försetts med sekretessmarkering.

E.B. har begärt att få ut en kopia av tingsrättens aktbil. 1 i omaskerat skick. Tingsrätten har avslagit E.B:s begäran med hänvisning till att sekretess råder för uppgifter om den misstänktes identitet enligt 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Enligt tingsrätten har uppgifterna inte blivit offentliga genom beslutet att förordna en offentlig försvarare, eftersom det i beslutet har förordnats om fortsatt sekretess. Hovrätten har avslagit E.B:s överklagande av tingsrättens beslut.

Enligt 35 kap. 1 § första stycket 1 offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, som förekommer i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men. Bestämmelsen innehåller ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att det råder en presumtion för sekretess avseende uppgifter av detta slag. För uppgift om en misstänkts identitet i en förundersökning råder således normalt sekretess.

När en domstol i sin rättskipande eller rättsvårdande verksamhet tar emot en sekretessreglerad uppgift blir sekretessbestämmelsen enligt 43 kap. 2 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen tillämplig på uppgiften även hos domstolen. Huvudregeln är dock när det gäller uppgifter för vilka sekretess råder enligt 35 kap. 1 § första stycket 1 offentlighets- och sekretesslagen att dessa är offentliga hos den mottagande domstolen. I 43 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen föreskrivs nämligen att sekretess enligt 35 kap. 1 § första stycket 1 offentlighets- och sekretesslagen hos domstol endast gäller om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. Domstolen ska således tillämpa ett s.k. rakt skaderekvisit. En uppgift om att någon är misstänkt för brott är i normalfallet så pass känslig att uppgiften omfattas av sekretess även vid tillämpning av ett rakt skaderekvisit (se prop. 2003/04:93 s. 65 f.).

I 43 kap. 8 § offentlighets- och sekretesslagen finns bestämmelser som begränsar sekretessen för uppgifter som tagits in i en domstols dom eller beslut. Bestämmelserna måste anses vara tillämpliga på beslut om förordnande av offentlig försvarare (jfr prop. 2003/04:93 s. 67). En sekretessbestämmelse som gäller för en uppgift i ett mål eller ett ärende i en domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att vara tillämplig i målet eller ärendet om uppgiften tas in i en dom eller ett annat beslut i samma mål eller ärende. Domstolen har dock möjlighet att förordna att sekretessbestämmelsen ska vara tillämplig även i fortsättningen.

Ett sådant förordnande får, om målet eller ärendet rör någons civila rätttigheter och skyldigheter eller anklagelse mot någon för brott, i fråga om domslutet eller motsvarande del av ett annat beslut meddelas endast om riket befinner sig i krig eller krigsfara eller om det råder andra utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig. Den angivna inskränkningen i möjligheten att förordna om fortsatt sekretess torde inte vara tillämplig i fråga om beslut att förordna en offentlig försvarare (jfr prop. 2003/04:93 s. 66).

För sådana beslut gäller dock den generella bestämmelsen att ett sekretessförordnande inte får omfatta uppgift som tagits in i själva slutet såvida inte rikets säkerhet eller annat intresse av synnerlig vikt oundgängligen påkallar det. Den misstänktes intresse av att dennes identitetsuppgifter hemlighålls är typiskt sett inte att anse som ett sådant intresse av synnerlig vikt som avses i bestämmelsen (jfr prop. 1979/80:2 s. 103). För det fall själva slutet i ett beslut att förordna en offentlig försvarare innehåller den misstänktes namn kan sekretess för namnet således normalt sett inte upprätthållas. Avgörande för frågan om den handling som har begärts utlämnad i målet ska lämnas ut i omaskerat skick är således om den misstänktes namn ska anses intaget i själva slutet av beslutet att förordna en offentlig försvarare.

Med hänsyn till det förenklade sätt som tingsrättens beslut har utformats på är det en tolkningsfråga om den misstänktes namn ska anses vara intaget i själva slutet av beslutet eller inte. För den tolkningen har frågan om domstolen generellt sett bör ange den misstänktes namn i själva slutet av beslutet betydelse. Det finns ingen lagstiftning som reglerar vilka uppgifter ett beslut som inte är slutligt ska innehålla. Således finns inget uttryckligt krav på att den misstänktes namn ska anges i ett beslut om förordnande av en offentlig försvarare.

Meningarna om den misstänktes namn bör framgå av själva slutet i ett beslut att förordna en offentlig försvarare är delade och det finns ingen enhetlig underrättspraxis (se SOU 2008:93 s. 128 f., Justitieombudsmännens ämbetsberättelse 2004/05 s. 42, Justitiekanslerns beslut JK 2008-07-17 dnr 4023-07-21, Sigurd Heuman och Anna Tansjö, Sekretess m.m. hos allmän domstol, En handbok, 3 uppl. 2010, s. 44, samt Anna-Lena Dahlqvist, Sekretess inom rättsväsendet, 2 uppl. 2007, s. 252). Insynsutredningen har i sitt delbetänkande Partsinsyn och ny teknik i domstol, SOU 2008:93, föreslagit att det i lag uttryckligen ska anges att beslut om bland annat förordnande av offentlig försvarare ska undantas från regleringen om offentlighet för uppgifter som finns intagna i domslut eller motsvarande del av annat beslut. Betänkandet bereds för närvarande i Justitiedepartementet.

Endast domstol kan fatta beslut om att förordna en offentlig försvarare. När en framställan om att en offentlig försvarare ska förordnas görs innan åtal väcks läggs ett särskilt mål upp vid tingsrätten. Väcks sedermera åtal hanteras detta inom ramen för samma mål, medan målet skrivs av från vidare handläggning i fall när förundersökningen läggs ned. En offentlig försvarare kan företräda sin huvudman i utredning angående misstankar som aktualiserats efter förordnandebeslutet utan att något nytt beslut måste fattas. I fall när flera personer misstänks ha medverkat i viss brottslighet fattas beslut om förordnande av offentlig försvarare för dessa vanligen inom ramen för samma mål vid tingsrätten.

Mot den angivna bakgrunden framgår tydligt att ett beslut om att förordna en offentlig försvarare är kopplat till den misstänktes person och inte till en viss brottsmisstanke eller ett visst mål vid tingsrätten. Beslutet saknar således egentligt innehåll om den misstänktes namn inte kan utläsas av själva slutet i beslutet.

Ett beslut om att utse en offentlig försvarare är till förmån för den misstänkte. Normalt sett finns det inte heller något motstående intresse som kan antas bli åsidosatt genom ett beslut att förordna en offentlig försvarare. Detta innebär att den misstänktes intresse av att identitetsuppgifterna hemlighålls även efter att domstolen förordnat en offentlig försvarare i vissa fall tveklöst kan väga tyngre än det rättssäkerhetsintresse som talar för offentlighet.

Med hänsyn till offentlighetsprincipens centrala roll i det svenska rättssystemet och den detaljerade lagstiftning som reglerar frågor om offentlighet och sekretess bör det emellertid anses förbehållet lagstiftaren att fastställa grunderna för avvägningar mellan offentlighets- och sekretessintressen. Att utforma slutet i ett beslut på ett ofullständigt sätt för att sekretess för viss uppgift på det sättet ska kunna upprätthållas innebär att lagfästa regler om offentlighet för uppgifter i domslut och motsvarande delar av andra beslut kringgås på ett sätt som inte bör godtas.

Slutsatsen blir att den misstänktes namn bör anges i slutet av ett beslut att förordna en offentlig försvarare. Vid tolkningen av tingsrättens beslut i målet måste den misstänktes namn därför anses intaget i själva slutet av beslutet. Som framgått ovan har förutsättningar att förordna om sekretess för uppgifter i själva slutet inte förelegat. Den handling som begärts utlämnad bör därför lämnas ut i omaskerat skick.

Domslut

HD:s avgörande

HD bifaller E.B:s begäran att få ut en kopia av tingsrättens aktbilaga 1 i omaskerat skick.