RH 2021:19
Tingsrätten hade angett en parts adress som ”Sekretess” och hänvisat till en hemlig partsbilaga utan att förordna om fortsatt sekretess i domslutet. Hovrätten har funnit att tingsrätten kunnat rätta domen med ett sekretessförordnande.
Uppsala tingsrätt
Tingsrätten (rådmannen Mats Sandmark) meddelade den 11 juni 2020 dom i ett mål om vårdnad m.m. mellan parterna D.C och A.B. I domshuvudet angavs A.B:s namn, men hennes adress angavs som ”Sekretess, se Partsbilaga sekretess”. I tingsrättens domslut fanns inte något sekretessförordnande. Domskälen berörde inte frågan om sekretess.
Den 13 juli 2020 beslutade tingsrätten (chefsrådmannen Maria Hallqvist) att komplettera domslutet med följande förordnande om sekretess. ”Sekretessbestämmelsen i 21 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska fortsätta att vara tillämplig på adressuppgifterna i partsbilaga sekretess.”
Av tingsrättens handlingar i målet framgår det att beslutet att komplettera domslutet hade fattats efter att hovrätten, sedan domen överklagats, uppmärksammat tingsrätten på att domslutet saknade ett sekretessförordnande.
Hovrätten
D.C. överklagade tingsrättens beslut och begärde att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut att komplettera domslutet. Till stöd för sitt överklagande anförde D.C. i huvudsak följande. För komplettering som sker senare än 14 dagar efter domstolens avgörande krävs att part inkommit med begäran därom, att motpart inte motsätter sig sådant beslut samt att parterna ges möjlighet att yttra sig. Tingsrättens beslut har fattats senare än 14 dagar efter att domen meddelades och tillkommit först efter påpekande från hovrätten. Parterna har inte heller getts möjlighet att yttra sig. Tingsrättens beslut har således inte skett i enlighet med 17 kap. 15 § andra och tredje styckena rättegångsbalken.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Ragnar Palmkvist, hovrättsrådet Kristoffer Persson, referent, och tf. hovrättsassessorn Lars Halvarsson) anförde i beslut den 14 december 2020 följande.
SKÄL
Rätten får besluta om rättelse om den finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende (17 kap. 15 § första stycket rättegångsbalken). Ett rättningsbart fel framgår ofta genom att det finns en skillnad mellan domskäl och domslut, eller genom att det av någon annan anledning är klart att det fattas något i avgörandet eller att detta på något annat sätt har blivit fel. Med hänsyn till de rättssäkerhetsintressen som omger rättelseinstitutet bör det vara fråga om ett fel som är objektivt konstaterbart (se NJA 2014 s. 29 p. 8).
Om rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten enligt 17 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken besluta om komplettering inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. En komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet meddelades får dock ske endast om en part begär det och motparten inte motsätter sig kompletteringen. Avsikten bakom regeln om komplettering är att komplettering ska kunna ske genom att rätten fattar beslut i en bortglömd fråga och att på så sätt ett ofullständigt avgörande blir komplett (se NJA 2014 s. 29 p. 11 och 12).
En partsbilaga som omfattas av sekretess och som bifogas ett avgörande ingår i domen genom den hänvisning som görs i den offentliga delen av avgörandet (se JO:s beslut den 17 november 2020, dnr 3562-2019). Eftersom tingsrätten i domshuvudet angett A.B:s adress som ”Sekretess”, och därvid hänvisat till ”Partsbilaga Sekretess”, får det anses framgå av domen att tingsrätten gjort bedömningen att A.B:s adressuppgifter ska vara sekretessbelagda. Eftersom tingsrätten på detta sätt tagit ställning till frågan om sekretess är det inte fråga om en sådan bortglömd fråga som kan föranleda komplettering. Det är däremot fråga om en objektivt konstaterbar diskrepans mellan domslutet och domen i övrigt. Avvikelsen måste anses utgöra en uppenbar oriktighet till följd av ett förbiseende från tingsrättens sida. Det faktum att domslutet saknar ett uttryckligt förordnande om fortsatt sekretess kan därför rättas.
Att tingsrätten rubricerat det överklagade beslutet som en komplettering i stället för en rättelse innebär inte att beslutet bör upphävas. Den omständigheten att den aktuella sekretessbestämmelsen inte går att utläsa av domen föranleder inte heller någon annan bedömning (jämför NJA 2012 s. 336, särskilt punkten 10).
Innan ett beslut om rättelse fattas ska parterna ha fått tillfälle att yttra sig om det inte är uppenbart obehövligt (17 kap. 15 § tredje stycket rättegångsbalken). Hovrätten bedömer att det i detta fall var uppenbart obehövligt.
På grund av det anförda ska överklagandet avslås.
BESLUT
1. – – –
2. Hovrätten avslår överklagandet.