NJA 2012 s. 358

En alkoholpåverkad person framförde en bil så att den voltade, varvid en passagerare skadades allvarligt. Föraren dömdes för bl.a. vållande till kroppsskada, grovt brott. Omständigheterna har inte ansetts vara så försvårande att brottet grundar rätt till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (jfr NJA 1997 s. 315 och 572).

Falu tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Falu tingsrätt åtal mot P.S. för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada, grovt brott, enligt följande gärningsbeskrivning.

P.S. har den 19 september 2009 fört personbil på riksväg 70, Tjärnavägen, i Borlänge kommun efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hennes blod under eller efter färden uppgått till 2,04 promille. Brottet är grovt med hänsyn dels till den höga alkoholkoncentrationen, dels med hänsyn till att framförandet av fordonet inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

P.S. har vid samma tillfälle grovt oaktsamt i sitt alkoholpåverkade tillstånd fört personbilen med en alltför hög hastighet och bristande uppmärksamhet, varvid hon i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förebyggande av trafikolycka betingats av omständigheterna. Till följd därav har hon vid infarten till Krokgatan, Borlänge kommun, färdats på en refug och i mötande trafiks körfält samt kolliderat med en lyktstolpe varvid bilen hon framförde voltade. Vid olyckan orsakades medpassageraren B.T. svåra kroppsskador som ledde till att hans högra arm fått amputeras.

Trafikbrottet är att bedöma som grovt då P.S. varit grovt oaktsam samt visat en uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom.

Gärningen vållande till kroppsskada är också att bedöma som grovt brott eftersom P.S. i alkoholpåverkat tillstånd framfört personbil då det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet.

B.T. yrkade i egenskap av målsägande skadestånd för kränkning med 50 000 kr jämte ränta.

P.S. erkände grovt rattfylleri och vårdslöshet i trafik. Hon förnekade grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada, grovt brott.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Hans Holback) meddelade dom den 24 mars 2010.

Domskäl

I skulddelen anförde tingsrätten bl.a. följande.

Genom P.S:s erkännande, som vinner stöd av övrig utredning, är åtalet för rattfylleri styrkt. P.S. förde bilen med 2,04 promille alkohol i blodet och skall därför fällas till ansvar för grovt rattfylleri.

- - -. P.S. har i sitt kraftigt alkoholpåverkade tillstånd genom att hålla en för hög hastighet och brista i uppmärksamhet medvetet tagit en avsevärd risk som lett till en svår trafikolycka. Tingsrätten finner därför att P.S. varit grovt oaktsam och gjort sig skyldig till grov vårdslöshet i trafik.

Vid olyckan åsamkades passageraren B.T. så svåra skador att hans högerarm fick amputeras. P.S. har på grund av det sätt hon framfört bilen av oaktsamhet åsamkat B.T. skadan, som alltså inte är att bedöma ringa. Hon skall därför fällas till ansvar för vållande till kroppsskada. På det skäl åklagaren anfört skall brottet bedömas som grovt.

I skadeståndsdelen anförde tingsrätten bl.a. följande.

P.S. har bestritt B.T:s skadeståndsyrkande på den grunden att oaktsamhetsbrottet inte är av det slag som bör föranleda att kränkningsersättning utgår. För det fall tingsrätten finner att ersättning skall utgå skall skadeståndet jämkas till noll med hänsyn till att B.T. tog en egen risk då han trots vetskap om att P.S. var berusad medföljde som passagerare.

Av stadgad praxis (se bl.a. NJA 1997 s. 315, NJA 1997 s. 572 och Svea hovrätts dom av den 12 september 2002 i mål nr T 7929-02) följer att oaktsamhetsbrott kan grunda skadeståndsskyldighet för kränkning. P.S. har genom att framföra bilen i alkoholpåverkat tillstånd åsamkat B.T. en allvarlig skada. Omständigheterna vid händelsen är sådana att de varit ägnade att kränka B.T:s människovärde. Med hänsyn härtill bör P.S:s handling grunda skyldighet att utge s.k. kränkningsersättning. Vid bestämmande av ersättningens storlek kan konstateras att den kränkning av B.T:s person som har ägt rum har berott på ett medvetet risktagande från P.S:s sida. Det kan dock enligt tingsrättens mening inte bortses från att även B.T. tagit en medveten risk genom beslutet att följa med i bilen trots att han måste ha insett att P.S. var alkoholpåverkad. Tingsrätten finner mot bakgrund av det anförda att kränkningsersättningen skall bestämmas till skäliga 40 000 kr.

Domslut

Tingsrätten dömde P.S. för grovt rattfylleri enligt 4 § 1 st. och 4 a §trafikbrottslagen, grov vårdslöshet i trafik enligt 1 § 2 st. trafikbrottslagen och vållande till kroppsskada, grovt brott, enligt 3 kap. 8 § 2 st. BrB till fängelse 6 månader.

P.S. skulle utge skadestånd till B.T. med 40 000 kr jämte ränta - - -.

Svea hovrätt

P.S. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att åtalen för grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada, grovt brott, skulle ogillas. I andra hand yrkade hon att dessa brott inte skulle rubriceras som grova. Hon yrkade även lindring av påföljden. I skadeståndsdelen yrkade hon att B.T:s skadeståndsyrkande skulle ogillas eller att beloppets storlek i allt fall skulle sättas ned.

Åklagaren och B.T. bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Per Sundberg och Annika Åkerlind, referent, tf. hovrättsassessorn Erik Hällströmer och två nämndemän) anförde i dom den 23 februari 2011 bl.a. följande.

Hovrättens domskäl

I enlighet med tingsrättens i denna del inte överklagade dom har P.S. gjort sig skyldig till grovt rattfylleri.

- - -.

Skuld och rubricering

- - -. Enligt hovrättens mening har hon, i sitt kraftigt alkoholpåverkade tillstånd, brustit i uppmärksamhet och tagit en sådan medveten risk att hon gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik. Hovrätten anser dock inte visat att hon, som anges i gärningsbeskrivningen, varit grovt oaktsam samt visat en uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom. Eftersom P.S. döms för grovt rattfylleri konsumeras därmed i den nu föreliggande situationen den vårdslöshet i trafik som hon gjort sig skyldig till av detta först nämnda brott.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning när det gäller åtalet för vållande av kroppsskada.

Tingsrättens dom ska således ändras på så sätt att P.S. - förutom för grovt rattfylleri - ska dömas endast för vållande av kroppsskada, grovt brott.

Påföljd

- - -. Hovrätten finner att den samlade brottsligheten har ett straffvärde som motsvarar ett fängelsestraff om fyra månader. Tingsrättens dom ska därför ändras på så sätt att påföljden bestäms till fängelse fyra månader.

Skadestånd

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att P.S. ska utge ersättning för kränkning till B.T. Hovrätten anser dock att beloppet, med hänsyn tagen till B.T:s eget beslut att följa med i bilen, skäligen kan bestämmas till 30 000 kr.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten upphävde domen såvitt avsåg att P.S. dömts för grov vårdslöshet i trafik, bestämde påföljden till fängelse 4 månader och förordnade att P.S. skulle betala skadestånd till B.T. med 30 000 kr jämte ränta.

Högsta domstolen

P.S. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla B.T:s skadeståndstalan. I andra hand yrkade hon att skadeståndet skulle sättas ned.

B.T. motsatte sig yrkandet.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ann-Christine Johansson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Genom hovrättens i den delen lagakraftvunna dom har P.S. fällts till ansvar för grovt rattfylleri och vållande till kroppsskada, grovt brott. Gärningarna bestod i att P.S. i alkoholpåverkat tillstånd förde en personbil över en refug och kom över i mötande trafiks körfält samt att hon körde på en lyktstolpe varvid bilen voltade. Genom denna körning har P.S. orsakat B.T., som var passagerare i personbilen, svåra kroppsskador vilket lett till att hans högerarm fått amputeras.

Fråga är om P.S. är skyldig att ersätta B.T. för sådan kränkning som avses i 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Enligt den bestämmelsen ska den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära, ersätta den skada som kränkningen innebär.

För att ersättning för kränkning ska komma i fråga krävs vanligtvis att ett uppsåtligt brott har begåtts. HD har dock funnit att ersättning för kränkning genom brott i undantagsfall kan utgå även vid oaktsamhetsbrott, om omständigheterna vid brottet är så försvårande att den skadevållandes handling närmar sig en uppsåtlig gärning och därför har samma kränkande innebörd som ett avsiktligt angrepp på den skadelidandes integritet. I rättsfallet NJA 1997 s. 315 hade den tilltalade gjort sig skyldig till grovt rattfylleri, vållande till kroppsskada, grovt brott, samt obehörigt avvikande från trafikolycksplats, grovt brott, genom att i alkoholpåverkat tillstånd utan att bromsa eller väja undan köra på och skada en fotgängare samt därefter avvika från olycksplatsen. I rättsfallet NJA 1997 s. 572 hade den tilltalade gjort sig skyldig till grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada genom att med hög hastighet köra på dörren till en polisbil och därvid skada den polisman som stod bakom dörren.

Omständigheterna i detta fall skiljer sig påtagligt från dem i de ovan nämnda avgörandena. Visserligen har P.S. genom körningen varit oaktsam, men inget talar för att hon medvetet har tagit risken att passagerarna skulle bli allvarligt skadade. Omständigheterna är inte så försvårande att P.S:s handling närmar sig en uppsåtlig gärning med samma kränkande innebörd som ett avsiktligt angrepp på B.T:s integritet. Det är därför inte fråga om ett sådant brottsligt angrepp som grundar rätt till ersättning för kränkning. B.T:s skadeståndstalan ska på grund härav ogillas.

Domslut

HD ändrar hovrättens dom, såvitt nu är i fråga, och ogillar B.T:s skadeståndstalan.

Domskäl

HD (justitieråden Leif Thorsson, Ann-Christine Lindeblad, referent, Ella Nyström, Göran Lambertz och Agneta Bäcklund) meddelade den 8 juni 2012 dom i enlighet med betänkandet.

HD:s dom meddelad: den 8 juni 2012.

Mål nr: T 1440-11.

Lagrum: 2 kap. 3 § skadeståndslagen, 3 kap. 8 § BrB, 1 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Rättsfall: NJA 1997 s. 315 och NJA 1997 s. 572.