NJA 2012 s. 933
Ett av socialnämnden godkänt avtal om vårdnad hindrar inte att ett yrkande om vårdnaden prövas i ett mål som pågår när avtalet ingås.
Örebro tingsrätt
I ett mål vid Örebro tingsrätt mellan L.R. och M.A. anförde tingsrätten (rådmannen Lars-Erik Hulth) i slutligt beslut den 7 juni 2011 följande.
Den 4 juni 2009 ansökte makarna M.A. och L.R. gemensamt om äktenskapsskillnad. Parterna har gemensamt de tre barnen Jos., född 1998, Jon., född 2004, och S., född 2008. Tingsrätten förordnade om betänketid. Den 4 november 2009 ansökte L.R. om stämning gentemot M.A. med yrkande att han ensam skulle tillerkännas vårdnaden om de tre barnen. M.A. bestred makens vårdnadsyrkanden och yrkade för egen del att vårdnaden om barnen även fortsättningsvis skulle vara gemensam. M.A., som medgav att barnen Jos. och Jon. skulle bo hos L.R., yrkade, jämväl interimistiskt, att barnet S. skulle bo hos henne. Vidare framställde M.A. yrkanden, jämväl interimistiska sådana, om umgänge mellan henne och barnen. Efter muntlig förberedelse den 20 januari 2010, varvid båda parter frånfallit respektive begäran om interimistiskt beslut i vårdnadsfrågan, meddelade tingsrätten samma dag ett interimistiskt beslut om att de tre barnen skulle ha sitt stadigvarande boende hos L.R. och att barnen hade rätt till visst umgänge med M.A. i närvaro av kontaktperson. Efter det att ansökan om äktenskapsskillnad fullföljts dömde tingsrätten, i deldom av den 27 januari 2010, till äktenskapsskillnad mellan parterna. Efter ytterligare en muntlig förberedelse den 21 april 2010, varvid L.R. yrkade - jämväl interimistiskt - på ensam vårdnad om de tre barnen och M.A. bestritt dessa yrkanden, samt ytterligare skriftväxling ägt rum fattade tingsrätten den 3 juni 2010 ett interimistiskt beslut om att de tre barnen inom ramen för parternas gemensamma vårdnad skulle ha sitt stadigvarande boende hos L.R. och att barnen skulle ha rätt till visst umgänge med M.A. I beslut samma dag gav tingsrätten Socialnämnden i Degerfors kommun i uppdrag att utse någon att utföra en utredning jämlikt 6 kap. 19 § 3 st. FB avseende vårdnaden om, boendet för och föräldraumgänget med parternas tre barn.
Den 27 oktober 2010 inkom till tingsrätten, från L.R., kopia på tre skriftliga avtal (ett avtal för varje barn) vari parterna angav att de var överens om att fadern skulle ha vårdnaden om barnen. Respektive avtal hade godkänts av socialnämnden den 14 september 2010. I yttrande av den 17 november 2010, angav M.A:s ombud att M.A. upplevt en sådan press att hennes samtycke i de av socialnämnden godkända avtalen inte tillkommit frivilligt varför hon påkallade att avtalen upphäves av tingsrätten. Den 2 december 2010 inkom till tingsrätten en skrivelse undertecknad av M.A. vari angavs att L.R. fortfarande skulle ha ensam vårdnad om deras tre gemensamma barn. I en skrivelse, undertecknad av M.A., som kom in till tingsrätten den 10 december 2010, angavs dels att hon skrev till tingsrätten angående umgänges och vårdnadsutredningen, dels att hon och L.R. hade ett fungerande umgänge två dagar i veckan, dels att hon och L.R. löser allt själva. I skrivelse från M.A:s ombud, som kom in till tingsrätten den 11 januari 2011, angavs att M.A. nu påkallade gemensam vårdnad om barnen och att hon uppgett att L.R. dikterat skrivelser som kommit in till tingsrätten och att skrivelserna inte överensstämde med hennes vilja. Den 25 januari 2011 inkom till tingsrätten en umgängesutredning från Socialförvaltningen i Degerfors kommun. Därefter förelades parterna att komma in med bevisuppgifter.
I en skrivelse rubricerad som bevisuppgift m.m. av den 3 februari 2011 lämnades bevisuppgift av M.A:s ombud samt framför denne att M.A. ansåg att det ska vara gemensam vårdnad om samtliga barn och att hon medger att samtliga barn får bo hos sin far. Vidare anförde ombudet att frågan om vårdnaden om barnen ånyo kunde prövas i detta mål oaktat att avtal ingåtts samt att tingsrätten, om tingsrätten inte instämde i den bedömningen, kunde besluta i denna del under handläggning eller vid dom i målet. L.R., genom sitt ombud, har å sin sida yrkat att M.A:s yrkande om gemensam vårdnad om parternas barn ska avvisas på grund av rättegångshinder eftersom parterna under målets handläggning i tingsrätten inför socialnämnden kommit överens i fråga om vårdnaden om barnen och överenskommelsen godkänts av socialnämnden, vilket är att jämställa med att tingsrätten genom deldom avgjort vårdnadsfrågan.
Skäl
JO har i beslut den 8 oktober 2008 (diarienummer 50122008) yttrat sig över en fråga som är närliggande den nu aktuella frågan. En tingsrätt förordnade i ett mål om vårdnad m.m. genom deldom att vårdnaden om parternas barn skulle vara gemensam. Därefter förordnade tingsrätten i ett interimistiskt beslut i samma mål att vårdnaden om barnet skulle tillfalla barnets pappa. I beslutet av den 8 oktober 2008 anförde JO bland annat följande.
Rättens avgörande av saken sker genom dom, 17 kap. 1 § första meningen RB. I och med att dom meddelas har rätten skiljt sig från målet. Den som vill få till stånd en ändring av domstolens avgörande är hänvisad till att överklaga domen. Detta gäller naturligtvis även för deldomar såvitt avser den del av saken som omfattas av deldomen. Rätten kan således inte i den kvarstående delen av målet på nytt förordna om den del eller de delar av saken som redan avgjorts genom deldomen. Det förhållandet att - - - en dom om vårdnad inte utgör något hinder mot att på nytt väcka talan om vårdnad och att formlösa nya yrkanden i stor utsträckning är tillåtna i familjemål, har därvid ingen betydelse. Det var således fel av tingsrätten att, sedan den avgjort frågan om vårdnaden av parternas dotter, i samma mål meddela nya förordnanden i den frågan. I stället skulle tingsrätten ha hänvisat den part som framställde det nya yrkandet att väcka en ny talan. Det nya målet kunde därefter, om rätten bedömde det lämpligt, ha handlagts gemensamt med det redan pågående målet.
Av 6 kap. 20 § första stycket FB framgår att tingsrätten i mål om vårdnad, boende och umgänge får, om det behövs, meddela beslut för tiden till dess frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft eller föräldrarna har träffat ett avtal i frågan och avtalet har godkänts av socialnämnden. Enligt 6 kap. 6 § första stycket FB får barnets föräldrar, om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, avtala att vårdnaden ska vara gemensam eller att en av dem ska ha vårdnaden om barnet. Vidare framgår av paragrafen att avtalet ska gälla om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Enligt lagkommentaren till paragrafen har ett skriftligt sådant avtal som godkänts av socialnämnden samma verkan som en dom avseende vårdnaden. Det betyder bland annat att avtalet kan verkställas. Enligt 6 kap. 17 a § fjärde stycket FB får en socialnämnds godkännande av ett sådant avtal som avses i 6 kap. 6 § samma lag inte överklagas.
Föräldrarna har i detta mål träffat skriftliga av båda parter undertecknade avtal avseende vårdnaden om vart och ett av deras tre barn Jos., Jon. och S. och avtalen har godkänts av socialnämnden. Eftersom avtalen träffats och godkänts efter det att tingsrätten i detta mål i interimistiskt beslut prövat vårdnadsfrågan och i anslutning till att socialnämnden, efter begäran av tingsrätten i detta mål, utrett bland annat aktuell vårdnadsfråga anser tingsrätten att det godkända avtalet ska likställas med en deldom i målet, vilket innebär att vårdnadsfrågan redan är avgjord och inte kan prövas på nytt av tingsrätten i samma mål. Om M.A. vill ha frågan om vårdnaden om parternas gemensamma barn prövad av tingsrätten har hon att väcka ny talan om detta.
Tingsrättens beslut
Tingsrätten avvisar M.A:s yrkande om att tingsrätten i detta mål ska pröva frågan om vårdnaden om parternas gemensamma barn Jos., född 1998, Jon., född 2004, och S., född 2008.
Göta hovrätt
M.A. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut och återförvisa målet till tingsrätten för prövning av vårdnadsyrkandet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Carina Tolke och Ulrika Tyrén, referent, samt tf. hovrättsassessorn Andreas Rung) fastställde i beslut den 5 oktober 2011 tingsrättens beslut.
Som skäl för sitt beslut anförde hovrätten: Hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten har gjort. Tingsrättens beslut ska därför inte ändras.
Högsta domstolen
M.A. överklagade och yrkade att domstolarnas beslut skulle undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten.
L.R. bestred M.A:s yrkande.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Claes Söderqvist, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl
Enligt 6 kap. 17 § andra stycket FB handläggs de flesta frågor om vårdnad, boende och umgänge i den ordning som är föreskriven för tvistemål. Detta innebär att talan väcks genom stämning och genkäromål genom genstämning (se 13 kap. 4 § RB). I de ursprungliga motiven till 6 kap. 17 § FB anförs dock att, om ett barn står under båda föräldrarnas vårdnad och den ena föräldern väcker talan om att ensam få vårdnaden, det bör vara möjligt för den andra föräldern att utan stämning i det målet yrka vårdnaden för egen del eller framställa yrkande om rätt till umgänge med barnet (NJA II 1978 s. 379 och 381).
Att en lagakraftvunnen dom har meddelats angående t.ex. vårdnad om barn hindrar inte att en sådan fråga prövas på nytt (jfr t.ex. NJA 1993 s. 226).
Enligt 6 kap. 20 § första stycket FB får rätten i mål om vårdnad, boende eller umgänge besluta om t.ex. vårdnad för tiden till dess att frågan har avgjorts genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft eller föräldrarna har träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av socialnämnden. Enligt tredje stycket i samma paragraf får ett sådant beslut verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten.
Möjligheten för föräldrar att genom avtal komma överens beträffande vårdnaden om barn regleras i 6 kap. 6 § FB. Enligt paragrafens första stycke ska ett sådant avtal gälla om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Motsvarande reglering i fråga om möjligheten att avtala om barnets boende och umgänge med en förälder finns i 6 kap. 14 a § andra stycket och 15 a § tredje stycket samma balk. Av 21 kap. 1 § tredje stycket FB framgår att avtal ska verkställas på samma sätt som ett lagakraftvunnet avgörande av domstol.
Denna möjlighet att ingå avtal som kan godkännas av socialnämnden infördes år 1998 (prop. 1997/98:7, Vårdnad, boende och umgänge). Syftet med lagstiftningen var bl.a. att sådana frågor i största möjliga utsträckning ska hanteras utanför domstolarna och på så sätt öka förutsättningarna för samförståndslösningar.
I specialmotiveringen till 6 kap. 6 § FB i den nämnda propositionen anges att ett avtal om t.ex. vårdnad som godkänts av socialnämnden får samma verkan som en dom avseende vårdnaden. I allmänmotiveringen uttalas vidare att på samma sätt som en lagakraftvunnen dom inte hindrar att vårdnadsfrågan prövas på nytt kan ett godkänt avtal ändras såväl genom ett nytt avtal som genom ett domstolsavgörande, samt - under rubriken ”Domstolsprövning när föräldrarna är ense” - att avtalsmöjligheten inte innebär någon inskränkning i möjligheten att få ett domstolsutslag beträffande vårdnad, boende och umgänge.
Av specialmotiveringen till 6 kap. 20 § FB framgår att intermistiska beslut även kan ändras genom ett godkänt avtal samt att sådana avtal kan göras intermistiska, dvs. utformas så att de gäller för tiden till dess att frågan avgörs slutligt. Detta sägs inte uttryckligen i lagen men är avsett att framgå av att avtalsmöjligheten inte är begränsad till avtal som ska gälla slutligt (a. prop. s. 125).
I det aktuella målet vid tingsrätten framställde L.R. och M.A. var och en yrkanden avseende vårdnad och boende beträffande deras gemensamma barn. De upprättade senare skriftliga avtal om att vårdnaden ska tillkomma L.R. ensam. Avtalen godkändes av socialnämnden. Under målets fortsatta handläggning yrkade M.A. att vårdnaden om barnen ska vara gemensam. Tingsrätten avvisade yrkandet med motiveringen att de träffade avtalen är att likställa med en deldom och att vårdnadsfrågan därför inte kan prövas på nytt av tingsrätten i samma mål. Beslutet fastställdes av hovrätten.
Sedan M.A. överklagat hovrättens beslut är frågan i HD alltså om ett av socialnämnden godkänt avtal har som verkan att det utgör hinder mot att någon av parterna i ett pågående mål om t.ex. vårdnad och umgänge framställer ett nytt yrkande om samma sak som regleras i avtalet.
Förarbetena ger inget entydigt svar på denna fråga. En betydelsefull omständighet är dock att ett godkänt avtal kan utformas så att det gäller för tiden till dess att frågan avgörs slutligt. En förutsättning för ett interimistiskt avtal är naturligtvis att frågan senare kan avgöras slutligt, antingen genom ett nytt godkänt avtal eller genom en dom. Vad gäller den senare möjligheten framstår det som naturligt att detta sker inom ramen för ett öppet mål, om detta finns. Att parterna i ett öppet mål skulle vara hänvisade till att väcka ny talan för att utverka ett slutligt avgörande strider mot en grundtanke i lagstiftningen, dvs. att möjligheten att ingå avtal som godkänns av socialnämnden ska utgöra ett smidigt förfarande och underlätta anpassning av boende m.m. efter den aktuella situationen (a. prop. s. 87).
Även systematiska skäl talar för att ett godkänt avtal inte hindrar ett nytt yrkande i samma mål om samma sak. I NJA 2008 s. 304 fann HD att en svarande som framställt ett formlöst yrkande om ensam vårdnad har rätt att få yrkandet prövat trots att käranden återkallat sin talan. Som skäl anfördes bl.a. att en annan bedömning skulle riskera den enkla ordning som åstadkommits för framförande av motyrkanden, samt vikten av att familjerättsliga tvister slutförs utan dröjsmål och till låga kostnader för bl.a. parterna. Dessa hänsynstaganden gör sig gällande i motsvarande mån vid bedömningen av vilken verkan som ska tillerkännas ett godkänt avtal. Om det skulle utgöra hinder mot ett nytt yrkande i samma mål medför ju detta att handläggningen fördröjs och fördyras samt blir mer svåröverskådlig för parterna.
Slutsatsen blir att frågan i målet bör besvaras så att ett avtal som godkänts av socialnämnden inte hindrar en part i ett pågående mål från att framställa ett nytt yrkande om samma sak som regleras i avtalet.
Underrätterna borde alltså inte ha avvisat det av M.A. framställda yrkandet. Målet ska därför återförvisas till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Domslut
HD:s avgörande
HD undanröjer hovrättens och tingsrättens beslut samt visar målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Domskäl
HD (justitieråden Kerstin Calissendorff, Göran Lambertz, referent, Johnny Herre, Martin Borgeke och Dag Mattsson) meddelade den 19 december 2012 följande slutliga beslut:
Skäl
Bakgrund och frågan i målet
L.R. och M.A. har varit gifta och har tre gemensamma barn. Ett mål om äktenskapsskillnad m.m. inleddes i juni 2009 och en deldom på äktenskapsskillnad meddelades den 27 januari 2010. Frågorna om vårdnad, boende och umgänge är tvistiga och har blivit föremål för olika beslut. Den 27 oktober 2010 inkom till tingsrätten tre avtalshandlingar enligt vilka L.R. skulle ha vårdnaden om de tre barnen. Socialnämnden hade enligt handlingarna godkänt avtalen den 14 september samma år.
Under målets fortsatta handläggning yrkade M.A., under åberopande bl.a. av att hon hade varit under press och inte ingått avtalen frivilligt, att vårdnaden om barnen skulle vara gemensam och att tingsrätten skulle fastställa detta i det pågående målet. Tingsrätten fann att avtalen skulle likställas med en deldom i målet avseende vårdnadsfrågan och att denna fråga därför inte kunde prövas på nytt i samma mål. M.A:s yrkande om att vårdnadsfrågan skulle prövas i det pågående målet avvisades därför. Beslutet har fastställts av hovrätten.
Frågan i HD är om ett av socialnämnden godkänt avtal om vårdnad, som har träffats sedan talan väckts i domstol, hindrar att vårdnadsfrågan prövas genom ett avgörande i målet.
Gällande regler
Möjligheten för föräldrar att genom avtal komma överens när det gäller vårdnaden om barn regleras i 6 kap. 6 § FB. Enligt första stycket ska ett sådant avtal gälla om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Motsvarande reglering i fråga om möjligheten att avtala om barnets boende och umgänge med en förälder finns i 6 kap. 14 a § andra stycket och 15 a § tredje stycket. Enligt 21 kap. 1 § tredje stycket andra meningen gäller samma regler för verkställighet av avtal som för en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft.
Möjligheten att ingå ett avtal om vårdnad infördes år 1998 (se prop. 1997/98:7). Syftet var att tvister i största möjliga utsträckning skulle kunna hanteras utanför domstolarna och att förutsättningarna för samförståndslösningar därmed skulle förbättras. I förarbetena sägs att ett avtal som har godkänts av socialnämnden får samma verkan som en dom, men att ett gällande avtal inte hindrar att vårdnadsfrågan prövas av domstol om någon av föräldrarna vill ha en ändring (se a. prop. s. 108 och 110). Vidare klargörs att ett godkänt avtal om t.ex. vårdnad kan ändras såväl genom ett nytt avtal som genom ett domstolsavgörande, samt att avtalsmöjligheten inte innebär någon inskränkning i möjligheten att få en överenskommelse fastställd genom ett domstolsutslag (se a. prop. s. 87 f.).
HD:s bedömning
Lagen besvarar inte uttryckligen frågan huruvida ett avtal om vårdnad som ingås under rättegången hindrar att vårdnadsfrågan prövas av domstolen i det pågående målet.
Vårdnadsmål är indispositiva. Det innebär att domstolen har ett ansvar för utgången av ett sådant mål. För det fall en av parterna förklarar sig ovillig att stå fast vid ett träffat avtal måste det därför ankomma på domstolen att ta ställning till vårdnadsfrågan. Avtalet kan därför inte vara bindande i målet på samma sätt som en deldom. Uttalandet i förarbetena om att ett godkänt avtal får ”samma verkan” som en dom får antas främst ha avsett giltigheten mellan parterna och möjligheten till verkställighet. Till saken hör att prövningen ibland kan behöva göras lång tid efter avtalet, exempelvis för att domstolen har behövt invänta en utredning i frågan om boende och umgänge.
Inget hindrar en part som har ingått ett avtal om vårdnad från att väcka talan om ändring i vårdnaden. Om frågan uppkommer i ett pågående mål medför det normalt såväl fördröjning som fördyring om frågan inte skulle kunna prövas förrän efter att talan har väckts i ett nytt mål. I rättsfallet NJA 2008 s. 304, där svaranden hade framställt ett formlöst yrkande om ensam vårdnad och ansågs kunna få detta prövat i målet trots att käranden hade återkallat sin talan, framhöll HD vikten av att familjerättsliga tvister slutförs utan dröjsmål och till låga kostnader.
Slutsatsen är att ett godkänt avtal om vårdnad som har ingåtts under ett pågående mål inte hindrar ett domstolsavgörande om samma sak i målet. Det kan tilläggas att detta gäller även beträffande avtal om boende och umgänge och utan hinder av att målet i den del som avtalet avser har skrivits av.
Det anförda innebär att M.A:s yrkande i vårdnadsfrågan inte skulle ha avvisats. Hovrättens beslut ska därför ändras på så sätt att tingsrättens beslut undanröjs och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut undanröjer HD tingsrättens beslut och visar målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling.
HD:s beslut meddelat: den 19 december 2012.
Mål nr: Ö 4613-11.
Lagrum: 6 kap. 6 § FB.
Rättsfall: NJA 2008 s. 304.