NJA 2013 s. 1174
Säljaren av en tjänst har normalt ingen skyldighet att närmare granska eller bedöma uppgifter om sakförhållanden som köparen har lämnat. En sådan skyldighet föreligger bara när säljaren har insett att uppgiften är felaktig eller om det finns en tydlig indikation på detta. När så inte är fallet ska ett fel i tjänsten som har föranletts av den felaktiga uppgiften anses ha berott på förhållanden på köparens sida, varför denne inte har rätt att göra felpåföljder gällande.
Västmanlands tingsrätt
Syrisk-Ortodoxa Kyrkan S:t Koriakos Församling Västerås (Kyrkan) väckte vid Västmanlands tingsrätt talan mot Hedlunds Golv i Västerås Aktiebolag (Hedlunds) och yrkade att Hedlunds skulle förpliktas att till Kyrkan utge 281 250 kr jämte ränta.
Hedlunds bestred yrkandet. Yrkat belopp vitsordades som skäligt i och för sig.
Tingsrätten (rådmannen Peter Stangendahl, referent, f.d. hyresrådet Sten Adebäck och beredningsjuristen Linda Andersson) anförde i dom den 6 oktober 2009 bl.a. följande.
Grunder och utveckling av talan
Kyrkan
Kyrkan uppförde med början år 2000 en kyrkobyggnad, S:t Koriakos kyrka, i korsningen Narvavägen-Vallbyleden, Västerås. Avsikten var att bygga en kyrka och en församlingssal. Som totalentreprenör vid uppförandet anlitades PEAB Sverige AB (nedan PEAB). Kyrkan använde sig av en egen konsult, Byggkvalitet AB, som man tog hjälp av eftersom ingen i Kyrkans styrelse var kunnig i byggnadstekniska åtgärder. Under arbetets gång bröt man ut vissa arbeten ur entreprenaden, bl.a. golvläggning i församlingssalen, en yta på cirka 750 kvm. PEAB skulle ursprungligen ha lagt en linoleummatta men denna del bröts ut ur totalentreprenaden. Detta framgår av ett byggmötesprotokoll daterat den 17 november 2000. PEAB, som totalentreprenör, skulle leverera undergolv, som var färdigt toleransmässigt för beläggning med matta. PEAB skulle ordna fuktmätning så att säker golvläggning kunde ske ur fuktsynpunkt. Kyrkan agerade via styrelsen och en särskild byggkommitté. I byggkommittén ingick bl.a. N.Ö. och A.D. N.Ö. var kontaktperson för Kyrkans räkning gentemot PEAB och Hedlunds. Efter anbudsförfarande avgavs flera offerter från Hedlunds, men offerten från Hedlunds av den 28 februari 2001 gällande golvarbeten i lokal blev den som slutligen godtogs. Offerten omfattade avslipning och städning av betonggolvet, läggning av matta Tarkett Granit Acustiflor med svetsade skarvar och 1 m mönsterläggning med fris 375. Enligt offerten skulle leverans ske vecka 10 och läggning skulle ske vecka 11 måndagen den 12 mars 2001. Anbudssumman var 119 800 kr exkl. mervärdesskatt. Det var N.Ö. som accepterade offerten för Kyrkans räkning. Till saken hör att Munters Torkteknik AB under januari månad 2001 utfört en fuktmätning i det aktuella utrymmet i samlingssalen. Resultatet av fuktmätningen redovisades i ett protokoll på 5 sidor daterat den 12 februari 2001. Munters fuktprotokoll var beställt av PEAB och överlämnat till dem, som i sin tur vidarebefordrat protokollet till Kyrkan. När N.Ö. accepterade offerten lämnade han densamma till Hedlunds med ett ”OK” påskrivet tillsammans med nämnda fuktmätningsprotokoll, alternativt faxade han handlingarna till Hedlunds. Ingen i Kyrkans styrelse eller byggkommittén hade någon kännedom om vad fuktmätningsprotokollet skulle användas till eller vad siffrorna utvisade. Kyrkan tog för givet att detta skulle bedömas av ”experten” Hedlunds. Hedlunds har därefter utfört sitt arbete och belagt golvet med mattan, varefter man fakturerat arbetet den 20 mars 2001. Fakturan har betalts av Kyrkan. Den matta som lades på golvet var inte en linoleummatta utan det blev i stället, på förslag av Hedlunds, en plastmatta eftersom denna enligt uppgift var mycket slitstark. Enligt anvisningar från Tarkett fick den relativa fuktigheten i golvet inte överstiga 85 % för att mattan skulle kunna läggas. Dock hade fuktmätningsprotokollet av den 12 februari 2001 utvisat ett slutvärde på 87,3 %. Plastmattan borde således inte ha lagts vid den tidpunkten eftersom betongplattan var alltför fuktig. Ansvaret därvidlag åvilar Hedlunds. Mattan i samlingslokalen har således lagts på ett felaktigt sätt. Betongplattan på vilken man limmat en tät plastmatta har varit för fuktig vid beläggningen och problemet härrör från byggtiden och kvarstod år 2003 i samband med då vidtagna reparationsåtgärder. För att lägga en plastmatta på ett betonggolv måste den relativa fuktigheten understiga 85 %, vilket den inte gjort i detta fall. Hedlunds känner till vilka byggnormer som gäller och i samband med anbudsförfarande kände man också till att Munters skulle utföra fuktmätning i golvet. Hedlunds har vid den ursprungliga beläggningen haft tillgång till Munters fuktmätningsprotokoll och av detta framgår det klart att betongplattan har för hög relativ fuktighet för att beläggas med plastmatta. Ansvaret för den felaktiga läggningen vilar sålunda helt på Hedlunds. Under garantitiden uppkom bubblor i mattan i samlingslokalen. Mattan släppte från underlaget. Garantibesiktning påbörjades den 19 december 2002 och avslutades den 23 januari 2003. Under besiktningstiden togs fuktprov den 7 januari 2003, vilket redovisats av Munters i fuktmätningsprotokoll av den 22 januari 2003. - - -. Med anledning av fuktmätningen bestämdes att golvmattan skulle skäras upp i skarvar. Uttorkning skulle sedan ske under ca två månader, varefter nya fuktprov skulle tas. Arbetena skulle utföras och samordnas av Hedlunds. I april 2003 genomfördes en ny fuktmätning av Munters, nu på uppdrag av Hedlunds. - - -. Hedlunds har därefter återställt golvet genom att lägga tillbaka mattremsor på de tidigare borttagna delarna. Övriga delar av tidigare lagd matta har icke åtgärdats. - - -. Problemen med golven fortsatte dock. Delar av mattan släppte från underliggande betonggolv och bulor uppkom. - - -. Kyrkan har därefter erbjudit Hedlunds att åtgärda felet, vilket dock Hedlunds avböjt. Härefter har Kyrkan infordrat anbud från Mälargolv AB. Mälargolv AB har den 20 december 2005 erbjudit sig att utföra reparationsarbetet innefattande utrivning av befintlig beläggning, bortslipning av limrester, finspackling samt läggning av nya plastmattor lika befintliga (ej mönsterläggning) till en total kostnad om 306 250 kr inkl. moms. Efter avdrag för köksdelen, 29 kvm, är anbudet liktydigt med omstämt belopp. Kyrkan har sedermera valt att ersätta befintlig plastmatta med klinker till en högre kostnad.
Hedlunds
I uppförandet av kyrkobyggnaden, S:t Kyriakos Kyrka, anlitades PEAB som totalentreprenör. Läggandet av matta på golvet bröts dock ur entreprenaden. Hedlunds erhöll efter anbudsförfarande uppdraget att lägga mattan. I detta uppdrag ingick inte fuktmätning. PEAB hade dock kvar det övergripande ansvaret för betonggolvet såtillvida att det skulle vara färdigt för beläggning, detta framgår av byggmötesprotokoll nr 6 av den 17 november 2000 punkten 6.3. I samma byggmötesprotokoll framgår av punkten 6.10 att PEAB skulle ordna med fuktmätning så att säker golvläggning kunde ske ur fuktsynpunkt. PEAB beställde fuktmätning av Munters Torkteknik AB, som redovisade resultatet i protokoll av den 12 februari 2001. Detta protokoll tillsändes beställaren PEAB som därefter, enligt uppgift, sände protokollet vidare till Kyrkan. Före detta datum hade således Hedlunds inte varit involverat i byggnationen överhuvudtaget. Hedlunds uppdrag var begränsat till att slipa av golvet, städa detsamma och därefter lägga mattan, Tarkett Granit Acustiflor, som Kyrkan själv hade valt. Hedlunds har ej erhållit fuktmätningsprotokollet av den 12 februari 2001. Hedlunds har endast erhållit sitt eget anbud, daterat den 28 februari 2001, i retur med påteckningen ”Munters fuktmätning 12/2 kl 11.00, 84,7 %, Vidarebefordrat till Hedlund”. Längst ned på handlingen stod även ”OK, NÖ”. NÖ syftar rimligen på N.Ö. Hedlunds tog därmed för givet att golvet var beläggningsklart. Hedlunds hade, lika lite som Kyrkan, någon kunskap om den här typen av fuktmätning. Denna kunskap fanns hos Munters Torkteknik AB som hade att i sin tur meddela PEAB om innebörden av resultaten. Hedlunds har av Kyrkan fått klartecken innebärande att fuktigheten höll sig inom godkänt värde. Ansvarig för den uppgiften är Kyrkan. Således har Hedlunds inte gjort något fel i sitt utförande. Något skäl till att Hedlunds skulle betvivla de uppgifter som gavs dem rörande den relativa fuktigheten finns inte. För det fall att Kyrkan läst Munters protokoll på ett felaktigt sätt kan inte Hedlunds lastas för detta.
Utredningen
Kyrkan har som muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med N.Ö. och A.D. Hedlunds har åberopat vittnesförhör med P.S. och J.F.
Såsom skriftlig bevisning har Kyrkan åberopat 1) anbud 2005-12-20 från Mälargolv AB samt 2) justerat anbud å skrift 2008-01-29 från Mälargolv AB. Hedlunds har som skriftlig bevisning åberopat 1) byggmötesprotokoll 2000-11-17, byggmöte nr 6, punkterna 6.3 samt 6.10, 2) fax från Kyrkan till bolaget innehållande uppgift om relativ fuktighet samt 3) mätprotokoll 2002-12-12 utfärdat av Munters Torkteknik AB.
N.Ö.: Han var vid tidpunkten för uppförandet av Kyrkan med i såväl styrelsen som byggnadskommittén och var dessutom Kyrkans kontaktperson gentemot både PEAB och Hedlunds. Han har ingen byggnadsteknisk utbildning utan blev kontaktperson eftersom han är kunnig i svenska och har en vana att ha kontakt med myndigheter m.m. Alla beslut rörande bygget och mattläggningen fattades av styrelsen och han vidarebefordrade besluten till Kyrkans avtalsparter. Den ursprungliga tanken var att lägga det golv som föreslogs av PEAB men Kyrkan valde sedan ett mjukare och mer slitstarkt golv för att bättre tillgodose de krav som ställdes. De fick in tre stycken offerter men valde till slut att anlita Hedlunds som golventreprenör eftersom de kunde erbjuda det bästa priset. Han är inte säker på vem han var i kontakt med på Hedlunds men han tror att det var G.H. När Hedlunds efter viss förhandling kom med ett anbud som Kyrkan kunde godta accepterades anbudet genom att han signerade anbudet och skrev dit ”OK” varefter han skickade tillbaka anbudet med accepten till Hedlunds. Han är lite osäker på om han skickade accepten per post eller via fax men han är nästan säker på att han skickade det via fax. Tillsammans med accepten av anbudet bifogade han fuktmätningsprotokollet från Munters. Han gjorde en notering i vänstra hörnet om att han vidarebefordrade protokollet och angav en siffra som han avläst från protokollet. Han är säker på att han vidarebefordrade protokollet till Hedlunds samtidigt som han skickade accepten på anbudet. Han tog del av protokollet från Munters men gick inte igenom det närmare innan det skickades till Hedlunds. Det var PEAB som beställde fuktmätningen och ansvarade för att den genomfördes. Han vet att även golvet i köket har bytts ut men han vet inte varför eftersom han inte längre är med i styrelsen.
- - -.
Domskäl
I målet är ostridigt att betongplattan, i nu aktuell del, varit bemängd med fukt härstammande från byggtiden. Fråga har ej varit om tillskjutande fukt. Den aktuella mattan, Tarkettmattan, skulle endast ha lagts om den relativa fuktigheten i betongplattan uppgick till högst 85 %. Vid tiden för den av Hedlunds gjorda mattläggningen var fuktigheten alltför hög, slutvärdet var 87,3 %.
Hedlunds har enligt anbudet den 28 februari 2001, som riktat sig till Kyrkan, åtagit sig att slipa av och städa betonggolvet, varefter mattläggning skulle ske. Anbudet har accepterats av Kyrkan. Avtalsförhållande har således förelegat mellan Hedlunds och Kyrkan. I avtalsförhållandet mellan Hedlunds och Kyrkan är det Hedlunds som haft fackkunskapen i frågor som rört mattläggningen. Denna fackkunskap har Hedlunds varit skyldigt att ta till vara och nyttja till Kyrkans fördel. I Hedlunds fackkunskap måste, enligt tingsrättens mening, ha ingått kännedom om att godtagen fuktighetshalt i underlaget kan variera beroende på vilken matta som läggs.
Parterna är ense om att Hedlunds, innan mattläggningen, känt till att Munters Torkteknik AB utfört en fuktmätning av golvet. Hedlunds har gjort gällande att de inte fått del av fuktmätningsprotokollet innan mattläggningen. Dock har de, innan mattläggningen, fått en fax från Kyrkan innehållande en anteckning om att Munters fuktmätning visade ett värde om 84,7 %. Tingsrätten finner inte visat att Hedlunds, innan mattläggningen, fått del av fuktmätningsprotokollet.
Hedlunds har, enligt tingsrättens mening, inte ägt förlita sig på den uppgift om 84,7 % som stod antecknad i faxet från Kyrkan. Här måste man kunna ställa kravet att den avtalspart som innehar fackkunskaperna gör erforderliga kontroller av uppgiftens tillförlitlighet. Detta hade t.ex. kunnat ske genom införskaffande av protokollet.
Hedlunds har gjort gällande att det var bara själva läggningen av golvet som hade lagts på Hedlunds. PEAB hade, oaktat att golvläggningen brutits ut ur totalentreprenaden, alltjämt kvar ansvaret för bottenplattan och gjutningen av densamma. Därvid har hänvisats till byggmötesprotokoll av den 17 november 2000. Enligt protokollet ålåg det PEAB att leverera undergolvet som skulle vara ”färdigt toleransmässigt för beläggning” och vidare skulle PEAB ”ordna fuktmätning i mitten av v. 047 så att säker golvläggning kan ske ur fuktsynpunkt”. Tingsrätten har inte funnit utrett huruvida Hedlunds, innan mattläggningen, haft kännedom om innehållet i byggmötesprotokollet. Försåvitt Hedlunds saknat kännedom om innehållet äger invändningen om PEAB:s ansvar ingen självständig betydelse i målet. Om man emellertid utgår från att Hedlunds haft kännedom om innehållet uppkommer frågan om Hedlunds vid mattläggningen, utifrån tillgängliga uppgifter, ägt utgå från att golvet var klart att beläggas med den aktuella mattan. Därvidlag finner tingsrätten inte utrett att PEAB på något sätt skulle ha givit klartecken innebärande att säker golvläggning kunde ske ur fuktsynpunkt. Än mindre har Hedlunds införskaffat eller ens sökt erhålla tillförlitligt besked om att undergolvet var färdigt för beläggning med aktuell typ av matta.
Vid nu angivna förhållanden kan Hedlunds inte undgå ansvar för den felaktiga läggningen av matta. Käromålet skall därför bifallas. Yrkat belopp har vitsordats.
Domslut
Hedlunds Golv i Västerås Aktiebolag förpliktas att till Syrisk-Ortodoxa Kyrkan S:t Koriakos Församling Västerås utge 281 250 kr jämte ränta.
Svea hovrätt
Hedlunds överklagade i Svea hovrätt och yrkade att Kyrkans talan skulle ogillas.
Hovrätten beslöt den 23 december 2009 att inte meddela prövningstillstånd.
Hovrättens beslut överklagades.
HD meddelade den 10 juni 2011, med ändring av hovrättens beslut, tillstånd till målets prövning i hovrätten. Som skäl för sitt beslut anförde HD: I målet aktualiseras bl.a. frågan om i vilken utsträckning en tjänsteleverantör kan förlita sig på uppgifter som lämnats av beställaren. Det får anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet prövas av högre rätt. Tillstånd till målets prövning i hovrätten ska därför meddelas enligt 49 kap. 14 § 3 RB. (NJA 2011 N 21.)
Kyrkan bestred ändring.
Hovrätten (hovrättslagmannen Staffan Lind och hovrättsrådet Marianne Wasteson, referent) anförde i dom den 6 februari 2012:
Hovrättens domskäl
Omständigheter och bevisning
Parterna har åberopat samma omständigheter som framgår av tingsrättens dom.
Hedlunds har som skriftlig bevisning även i hovrätten åberopat byggmötesprotokoll av den 17 november 2000 samt telefax från Kyrkan till Hedlunds bestående av offert från Hedlunds med accept från Kyrkan och handanteckningar av N.Ö.
Hovrätten har genom uppspelning av ljud- och bildfiler från tingsrättens huvudförhandling tagit del av vittnesförhören med N.Ö., J.F. och P.S.
Reglering
Enligt avtalet mellan parterna bestod tjänsten som Hedlunds skulle utföra av golvarbeten i lokal; avslipning och städning av ett betonggolv samt läggning av viss matta. Avtalet i sig omfattar i övrigt enbart priset för tjänsten och tiden för arbetets utförande.
Det finns ingen lagstiftning som är direkt tillämplig på den nu aktuella situationen rörande påstående om fel i tjänst bestående i arbete på annans egendom. Kyrkan är en juridisk person och konsumenttjänstlagen är därför inte tillämplig på den aktuella avtalsrelationen. Inte heller köplagen är tillämplig på tvisten eftersom köplagen reglerar köp (och byte) av lös egendom (dock inte köp av byggnad som uppförts för stadigvarande bruk där i stället jordabalken blir gällande).
Inom entreprenadrätten finns ett väl utvecklat system med standardavtal (det s.k. AB-systemet). Några sådana standardavtalsvillkor ingår dock inte i avtalet mellan Kyrkan och Hedlunds.
I avsaknad av uttrycklig avtalsreglering och tillämplig lagstiftning får ledning sökas i allmänna avtalsrättsliga principer. Analogier kan göras från köplagen, konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen, dock att det uttalade konsumentskyddssyftet i de två senare lagarna kan begränsa omfattningen av möjliga analogislut. För det fall samma principer framgår av både konsumenttjänstlagen och köplagen torde dessa dock kunna tillämpas även vid kommersiella avtal om tjänster. Också principer som kan utläsas av de nämnda standardavtalen på entreprenadrättens område, t.ex. AB 04 (Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader utgivna av Byggandets kontraktskommitté), torde kunna tjäna som viss vägledning vid bedömningen. UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts och Principles of European Contract Law (PECL) ger uttryck för allmänna avtalsrättsliga principer. Här framgår att grundläggande avtalsrättsliga principer i de västerländska rättssystemen har många gemensamma drag. Inom avtalsrätten är möjligheten att beakta utländsk rätt större än på många andra rättsområden. (Se Jan Hellner, Speciell avtalsrätt II första häftet, 5 uppl. 2010, s. 90 f., 94 och 139 f., Christina Ramberg, Kontraktstyper, 2005, s. 66, samt Jan Ramberg och Christina Ramberg, Allmän avtalsrätt, 8 uppl. 2010, s. 26 och 28, samt däri hänvisade avgöranden).
Allmänt om krav på fackmässighet och om omsorgsplikt
I 4 § första stycket konsumenttjänstlagen stadgas: ”Näringsidkaren skall utföra tjänsten fackmässigt. Han skall vidare med tillbörlig omsorg ta till vara konsumentens intressen och samråda med denne i den utsträckning som det behövs och är möjligt.” Enligt 9 § samma lag är tjänsten felaktig om resultatet avviker från vad konsumenten med hänsyn till 4 § har rätt att kräva.
Felbedömningen med avseende på fackmässigt utförande utgår från att det fysiska resultatet av tjänsten ska framstå som fackmässigt, men gäller alla moment i näringsidkarens prestation som kan anses höra till utförandet av tjänsten såsom planering och materialanskaffning, iakttagande av varsamhet och hänsyn vid hantering av föremålet för tjänsten och annan konsumentens egendom som kan beröras samt till säkerhetsföreskrifter, se 5 § (prop. 1984/85:110 s. 158). I många branscher kan vägledning hämtas i beskrivningar eller anvisningar avseende material och metoder.
I köplagen finns inte motsvarande regel rörande krav på fackmässighet i allmänhet. Om det, som i detta fall, saknas närmare bestämmelser rörande arbetets standard i avtalet, kan måhända viss vägledning för bedömningen hämtas från konsumenttjänstlagen (se Hellner, a.a. s. 100, och RH 2001:71).
Enligt AB 04 (2:1) gäller ett allmänt krav på entreprenören att utföra sitt åtagande fackmässigt vilket torde innebära att arbetet ska genomföras enligt de normer och kvalitetskrav som gäller inom aktuell bransch (se Hellner, a.a. s. 141).
Det finns ingen tydlig gräns mellan kravet på fackmässighet och omsorgsplikten enligt 4 § konsumenttjänstlagen. Den föreskrivna omsorgen tar dock inte i första hand sikte på den omsorg i form av noggrannhet och liknande som näringsidkaren är skyldig att iaktta vid utförandet av tjänsten. Den tar snarare sikte på den mer allmänna omsorg om motpartens intressen som bör krävas och som innebär att näringsidkaren i den utsträckning som sakens natur fordrar måste ställa sin sakkunskap och yrkeserfarenhet till konsumentens förfogande samt uppträda aktivt lojalt mot konsumenten. I 4 § konsumenttjänstlagen framhålls som ett särskilt moment i näringsidkarens allmänna omsorgsplikt att näringsidkaren ska samråda med konsumenten i den utsträckning som behövs och är möjlig, vilket innefattar en skyldighet att försöka undanröja missförstånd och andra oklarheter och att alltså näringsidkaren får bära följderna av oklarheter i avtalsförhållandet som hade kunnat undvikas genom en kontakt mellan parterna (a. prop. s. 159 ff.).
Omsorgsplikten konkretiseras bl.a. genom föreskriften om näringsidkarens avrådandeplikt i 6 § konsumenttjänstlagen och genom den i 8 § föreskrivna skyldigheten för näringsidkaren att underrätta konsumenten om behov av tillläggsarbeten. Om konsumenten tillhandahåller material till en tjänst får det som regel anses ingå i en näringsidkares omsorgsplikt att granska materialet och säga ifrån om han finner detta bristfälligt eller olämpligt. På motsvarande sätt kan näringsidkaren som regel inte utan vidare följa konsumentens anvisningar för utförandet av en tjänst. (Se a. prop. s. 159 f.) I vissa fall kan en beställare som är konsument vara skyldig att lämna anvisningar för arbetet, se 6 och 8 §§konsumenttjänstlagen angående avrådandeplikt och tilläggsarbeten. Om konsumenten då lämnar felaktiga uppgifter kan detta inte bara påverka felbedömningen utan även betraktas som ett kontraktsbrott som kan innebära påföljder för beställarens del (se Hellner, a.a. s. 131 f.).
Det finns ingen allmän bestämmelse om omsorgsplikt i köplagen (jfr dock specialregeln i 17 § andra stycket 2 som inte är tillämplig här). I förarbetena till konsumenttjänstlagen anförs dock att det kan anses vara en allmän obligationsrättslig princip att en part i ett avtal är skyldig att visa omsorg vid uppfyllande av en förpliktelse som han har åtagit sig och att därvid i tillbörlig grad ta till vara även motpartens intressen. Den allmänna omsorgsplikt som föreskrivs i konsumenttjänstlagen bör enligt samma förarbeten krävas ”särskilt när motparten är konsument” och således inte enbart då (a. prop. s. 39 och 159).
I kommersiella avtalsförhållanden svarar normalt vardera part för uppgift som den tillhandahåller. Ansvaret kan lindras för beställarens del om utföraren av tjänsten har en skyldighet att varna och avråda beställaren för att en viss lösning eller ett visst materialval kan komma att leda till att beställaren inte kan använda slutresultatet för avsett ändamål. Det kan tänkas att en sådan avrådandeplikt i uppenbara fall kan åläggas utföraren av tjänsten även i kommersiella förhållanden enligt principen om lojalitet i avtalsförhållandet och kravet på fackmässighet. Lojalitetsprincipen innebär att avtalsparterna har förpliktelser mot varandra för att möjliggöra och underlätta en riktig avtalsuppfyllelse. Det kan möta svårigheter att åberopa lojalitetsprincipen som en självständig grund i enskilda tvister eftersom principen oftast inte ger något handfast stöd utan i stället främst fungerar som ett tolkningsverktyg i förhållande till avtal och lagar. Ju mer professionell en beställare är, desto mindre långtgående är utförarens avrådandeplikt eftersom denne då ofta kan utgå ifrån att beställaren är medveten om problemen. (Se Hellner, a.a. s. 142, Christina Ramberg, a.a. s. 76, Jan Ramberg och Christina Ramberg, a.a. s. 37 f. och generella bestämmelser om ”good faith” i UNIDROIT Principles Art. 1.7(1) och PECL 1:201.)
Föreligger fel i tjänsten i detta fall?
Kyrkan är inte en kommersiell part och det fanns, såvitt framkommit, ingen särskild kunskap på byggnadsområdet inom Kyrkan själv. Kyrkan är dock inte att jämställa med en konsument och de skyddsregler som gäller i konsumentrelationer kan, som inledningsvis konstaterats, inte direkt tillämpas på förevarande avtalsförhållande. Av vad som ovan anförts framgår dock att det även i andra avtalsförhållanden avseende arbete på annans egendom än i sådana mellan näringsidkare och konsument kan ställas krav på att tjänsten ska utföras fackmässigt och med tillbörlig omsorg om motpartens intressen. Fråga är hur högt sådana krav kan ställas i detta fall.
I fråga om fackmässigheten bör slutsatsen i förevarande fall enligt hovrättens bedömning vara att Hedlunds brustit i detta avseende om de lade golvet med insikt om att den relativa fuktigheten översteg 85 %, vilket var gränsvärdet för den aktuella tarkettmattan. Avgörande för denna fråga är om Hedlunds, som Kyrkan hävdar, fått del av Munters Torkteknik AB:s (Munters) fuktmätningsprotokoll. Bevisbördan härför åvilar Kyrkan. I likhet med tingsrätten finner hovrätten att det inte är visat i målet att Hedlunds fått del av nämnda protokoll före mattläggningen. Visserligen har N.Ö. uppgett att det är hans uppfattning att han skickade protokollet till Hedlunds samtidigt som han återsände offerten med accept och anteckningar om fuktmätningen. Han har dock uttryckt viss osäkerhet härvidlag. Hans anteckning i anslutning till angivandet av mätvärde från Munters fuktmätning ”Vidarebefordrad till Hedlund.” stödjer inte i erforderlig mån hans utsago att just mätprotokollet faktiskt vidarebefordrats. Således har Hedlunds inte brustit i fackmässighet i nu angivna hänseende.
Om det när Hedlunds lade golvet hade saknats uppgift rörande den relativa fuktigheten och om Hedlunds ändå underlåtit att informera sig om resultatet av fuktmätningen, som man ju visste att Munters företagit, skulle kravet på fackmässighet och omsorgsplikt om Kyrkans intressen inte heller anses ha varit uppfyllt. Nu hade dock N.Ö:s anteckning på avtalet ”Munters fuktmätning 12/2 kl. 11.00 84,7 %” ostridigt kommit Hedlunds till handa.
Fråga är då om det finns en omsorgsplikt i detta fall som sträcker sig så långt att Hedlunds, för att undgå felansvar, skulle ha kontrollerat tillförlitligheten i Kyrkans uppgift att fuktmätningen resulterat i en för det aktuella golvet acceptabel relativ fuktnivå, t.ex. genom införskaffande av mätningsprotokollet. Hovrätten gör härvid följande bedömning. När avtal om golvläggningen träffades mellan Kyrkan och Hedlunds var det känt för parterna att Munters, som är en professionell aktör på området, hade uppdrag att utföra en fuktmätning av golvet. Uppdraget till Munters gavs av PEAB som Kyrkan hade ett avtal om totalentreprenad med, men ur vilken entreprenad golvläggningen i kyrkorummet brutits ut. Kyrkans representant i frågan lämnade en klar och precis uppgift till Hedlunds om nivån på den relativa fuktigheten med hänvisning till Munters mätning samtidigt som offerten om golvläggning inom viss tid accepterades. Det har inte framkommit någon omständighet som kunde ge Hedlunds anledning att betvivla riktigheten i uppgiften. Under dessa förhållanden finner hovrätten att det skulle föra för långt att kräva att Hedlunds ändå skulle tillförsäkra sig om riktigheten i Kyrkans uppgift. Att så inte skedde kan därför inte anses utgöra fel i tjänsten och heller inte medföra rätt för Kyrkan att erhålla begärd ersättning. Kyrkans talan ska därför ogillas i sak.
Hovrättens domslut
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att Syrisk-Ortodoxa Kyrkans S:t Koriakos Församling Västerås talan i saken ogillas.
Tf. hovrättsassessorerna Daniel Eriksson och Evelina Sollerman var skiljaktiga enligt följande.
Vi är ense med majoritetens bedömning att Kyrkan inte har visat att Hedlunds fått del av Munters fuktmätningsprotokoll. Däremot gör vi följande bedömning i fråga om omfattningen av Hedlunds omsorgsplikt.
Av utredningen framgår att den procentsats som angavs på offerten avsåg ett mätvärde före tillägg för osäkerhetsfaktorer och att protokollet därutöver innehöll bland annat ett slutvärde. Det framgick dock inte av anteckningarna på offerten om procentsatsen avsåg ett del- eller slutvärde. Hedlunds, som rimligen hade erfarenhet av att läsa och tolka fuktmätningsprotokoll, måste ha känt till att det kan förekomma flera olika mätvärden i ett och samma protokoll. Den procentsats som Kyrkan angav låg också mycket nära gränsvärdet för den aktuella tarkettmattan. Mot den bakgrunden finner vi att Hedlunds, med hänsyn till sin omsorgsplikt, har haft viss skyldighet att kontrollera att Kyrkans uppgift stämde. Det hade inte heller inneburit någon större ansträngning för Hedlunds att göra den kontrollen. Enligt vår mening har Hedlunds därför, genom att inte kontrollera tillförlitligheten i Kyrkans uppgift, åsidosatt sin omsorgsplikt. Tjänsten ska därmed anses felaktig på ett sådant sätt att det berättigar Kyrkan till ersättning. Tingsrättens dom ska därför stå fast.
Högsta domstolen
Syrisk-Ortodoxa Kyrkan S:t Koriakos Församling Västerås överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle fastställa tingsrättens dom.
Hedlunds Golv i Västerås Aktiebolag motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Målet avgjordes efter föredragning.
HD (justitieråden Marianne Lundius, Johnny Herre, referent, Martin Borgeke och Dag Mattsson) meddelade den 23 december 2013 följande dom:
Domskäl
Bakgrund
1. Syrisk-Ortodoxa Kyrkan S:t Koriakos Församling Västerås lät med början år 2000 uppföra en kyrkobyggnad i Västerås. Som totalentreprenör anlitades PEAB Sverige AB. Kyrkan anlitade också en egen konsult, Byggkvalitet AB, för att assistera Kyrkan i byggtekniska frågor. Kyrkan valde under arbetets gång att bryta ut golvläggningen i församlingssalen ur totalentreprenaden. I totalentreprenaden ingick efter Kyrkans beslut en skyldighet för PEAB att leverera undergolv i betong och att tillhandahålla fuktmätning så att golvläggning kunde ske säkert från fuktsynpunkt.
2. För fuktmätningar under entreprenadtiden anlitade PEAB företaget Munters Torkteknik AB. I januari 2001 utförde Munters, på beställning av PEAB, en fuktmätning av undergolvet. Resultatet av fuktmätningen redovisades av Munters i ett protokoll. PEAB vidarebefordrade protokollet med mätresultatet till N.Ö., som var Kyrkans kontaktperson gentemot PEAB och andra entreprenörer. Av protokollet, som omfattar fem sidor, framgår att den relativa fuktigheten, uppmätt i ett borrhål i samlingssalen, vid 20º C var 84,7 procent och att osäkerheten var 2,6 procentenheter. Slutvärdet var därför enligt protokollet 87,3 procent relativ fuktighet. I protokollet anges också som en anmärkning att mätpunkten inte hade korrekt djup och att mätvärdet därför sannolikt var lägre än det hade varit vid mätning på korrekt djup.
3. Efter ett anbudsförfarande ingick Kyrkan i februari 2001 avtal med Hedlunds Golv i Västerås Aktiebolag om mattläggning i församlingssalen. Enligt anvisningar från tillverkaren fick den golvmatta som skulle läggas enligt avtalet inte läggas om den relativa fuktigheten i golvet översteg 85 procent. Detta var känt för Kyrkan. När avtalet ingicks kände Hedlunds till att PEAB hade beställt fuktmätningen och att Munters hade utfört den. I samband med avtalsingåendet skickade N.Ö. i ett telefaxmeddelande tillbaka Hedlunds skriftliga anbud med anteckningen ”OK NÖ”. På handlingen hade N.Ö. också antecknat för hand ”Munters fuktmätning 12/2 kl. 11.00 84,7 %. Vidarebefordrad till Hedlund.”.
4. Hedlunds utförde mattläggningen. Under garantitiden uppkom bubblor i mattan. Den släppte också från underlaget. Vid besiktning konstaterades att den relativa fukthalten i betonggolvet under mattan översteg 85 procent på flera ställen och att det var förklaringen till att mattan släppte från underlaget. Det kunde också konstateras att betongplattan inte tillfördes fukt utifrån. För att åtgärda bristerna revs den gamla mattan ut och ersattes, efter nya fuktmätningar och grundarbete med bl.a. bortslipning av limrester, med en ny matta av motsvarande typ.
5. Kyrkan väckte talan mot Hedlunds med påstående om att det var fel i den utförda tjänsten och krävde ersättning för de kostnader som hade uppstått i samband med att den gamla mattan ersattes med en ny. Kyrkan gjorde gällande att den hade vidarebefordrat fuktmätningsprotokollet till Hedlunds och att ansvaret för att golvmattan lades trots att fuktigheten i undergolvet var för hög åvilade Hedlunds. Hedlunds bestred käromålet och gjorde gällande att totalentreprenören PEAB hade det övergripande ansvaret för att betonggolvet skulle vara färdigt för beläggning, att Hedlunds aldrig fick del av fuktmätningsprotokollet och att N.Ö:s anteckning på den accepterade anbudshandlingen gjorde att Hedlunds hade rätt att utgå ifrån att golvet var beläggningsklart.
6. Tingsrätten, som fann att det inte var visat att Hedlunds hade fått del av fuktmätningsprotokollet men att Hedlunds med tanke på sin fackkunskap inte heller borde ha förlitat sig på den av N.Ö. gjorda anteckningen på anbudshandlingen, biföll Kyrkans talan. Efter att HD hade meddelat tillstånd till prövning i hovrätten av målet, ändrade hovrätten tingsrättens dom och ogillade käromålet. Hovrätten, som delade tingsrättens uppfattning att det inte var styrkt att Hedlunds hade fått del av fuktmätningsprotokollet, ansåg att Hedlunds ansvar inte sträckte sig så långt att Hedlunds, för att undgå felansvar, skulle ha kontrollerat tillförlitligheten i Kyrkans uppgift om fuktnivån.
7. HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i hovrättens bedömning att det inte är visat att fuktmätningsprotokollet hade vidarebefordrats till Hedlunds.
Tillämpliga regler
8. Den påstått felaktiga tjänsten har avsett arbete på fast egendom. Hedlunds är en näringsidkare som har utfört arbetet i samband med den egna näringsverksamheten. Kyrkan är en juridisk person som har handlat huvudsakligen utanför näringsverksamhet. Eftersom konsumenttjänstlagen (1985:716) är tillämplig bara när tjänsten utförs av en näringsidkare åt en konsument - dvs. en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet - är den lagen inte tillämplig.
9. I svensk rätt saknas utanför konsumenttjänstlagens tillämpningsområde en lag som vid avtal om arbete på lös eller fast egendom reglerar parternas rättigheter och skyldigheter samt påföljder vid brott mot de förpliktelser som parterna har inom ramen för avtalet. Ledning får i stället sökas i exempelvis analogier från andra lagar, allmänna avtalsrättsliga principer som också kan komma till uttryck i internationella principer, rättspraxis och handelsbruk. Även om konsumenttjänstlagen inte är tillämplig kan också den tjäna till vägledning i vart fall när den bygger på vad som kan antas ge uttryck för allmänna obligationsrättsliga principer tillämpliga inom tjänsteområdet (jfr prop. 1984/85:110 s. 142). Betydande försiktighet med en analog tillämpning av konsumenttjänstlagens övriga regler bör iakttas, eftersom lagen i dessa delar har utformats med det uttalade syftet att tillgodose den svagare partens, dvs. konsumentens, behov av skydd.
Fel i en utförd tjänst
10. En tjänst ska utföras på ett sätt som stämmer överens med vad som följer av avtalet. Ibland kan detta innebära att säljaren tar på sig en resultatförpliktelse och därför ska se till att ett visst resultat uppnås. Avtalet kan också innebära att säljaren tar på sig en omsorgsförpliktelse, som innebär antingen att säljaren ska eftersträva ett bestämt resultat eller att han ska eftersträva bästa möjliga resultat. Vilken typ av förpliktelse som gäller i det enskilda fallet får avgöras med stöd av sedvanlig avtalstolkning.
11. Tjänsten är felaktig om den inte motsvarar köparens befogade förväntningar (jfr för köpens del 17 § tredje stycket köplagen och 16 § tredje stycket 3 konsumentköplagen, 1990:932). Köparens befogade förväntningar vid tjänster bestäms i första hand av parternas avtal. Tjänsten ska också, inom den ram som avtalet ställer upp, vara fackmässigt utförd. Det innebär att tjänsten ska utföras med den grad av skicklighet, effektivitet och kunskap som kan krävas av en normal säljare i en situation av det slag som är föremål för bedömning.
Vad gäller om felet beror på ett förhållande på köparens sida?
12. Om resultatet av tjänsten avviker från avtalet eller annars från det krav på fackmässighet som gäller, har köparen normalt rätt att göra gällande felpåföljder. Av allmänna obligationsrättsliga principer följer emellertid att påföljder inte kan göras gällande av köparen om det som annars skulle ha varit ett kontraktsbrott beror på köparen (jfr exempelvis 30 § köplagen, 16 § konsumenttjänstlagen och artikel 80 i Förenta nationernas konvention den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor, CISG).
13. Har köparen exempelvis tillhandahållit material som behövs för den tjänst som ska utföras och är det materialet av en sådan beskaffenhet att det medför att resultatet av tjänsten är felaktigt, är utgångspunkten att felet beror på köparen och att han därför inte kan göra gällande någon påföljd. Detta anses dock inte gälla när säljaren inom ramen för kravet på fackmässighet har insett eller borde ha insett att materialet hade brister som kunde påverka resultatet och trots det inte har upplyst köparen om saken (jfr för köpens del prop. 1988/89:76 s. 120, där det anges att felpåföljder inte kan göras gällande om det var fråga om ett dolt fel i materialet, och för konsumenttjänsternas del prop. 1984/85:110 s. 214).
14. Motsvarande principer gäller i huvudsak när köparen lämnar närmare anvisningar om hur tjänsten ska utföras och dessa anvisningar medför att tjänstens resultat blir felaktigt, liksom när köparen lämnar uppgifter om sakförhållanden av betydelse för hur tjänsten ska utföras eller för frågan om det alls är lämpligt att den utförs. Säljaren är i sådana fall normalt inte skyldig att närmare granska eller bedöma anvisningen eller uppgiften. En sådan skyldighet föreligger bara när säljaren har insett att anvisningen eller uppgiften är felaktig eller om det finns en tydlig indikation på att så är fallet (jfr den diskussion som förs om informationsansvaret i NJA 2012 s. 725). När säljaren har haft en skyldighet att närmare granska eller bedöma anvisningen eller uppgiften men inte har reagerat och upplyst köparen om felaktigheten, kan felet inte anses ha berott på ett förhållande på köparens sida.
15. Ett sådant ansvar för anvisningar gäller även för tjänster där konsumenttjänstlagen är tillämplig, åtminstone när säljaren har anledning att tro att anvisningarna har tagits fram av en fackman. Säljaren anses här ha ett ansvar endast om han faktiskt har insett felaktigheten i anvisningen eller den skulle ha varit mer eller mindre uppenbar för en säljare i motsvarande situation (se prop. 1984/85:110 s. 215).
16. Det nu sagda har för entreprenadkontraktens del sin motsvarighet i Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 04) och motsvarande bestämmelser för totalentreprenader (ABT 06), där det i kap. 1 § 6 anges att för riktigheten av uppgifter, undersökningsmaterial och tekniska lösningar ansvarar den part som har tillhandahållit dem. I kap. 2 § 9 i AB 04 anges vidare att part måste underrätta motparten om han upptäcker ”att uppgifter i kontraktshandlingarna i väsentligt avseende avviker från verkliga förhållanden [eller] att kontraktshandlingarna på annat sätt är så bristfälliga eller så utformade att det skulle medföra olägenheter eller vara olämpligt att utföra kontraktsarbetena enligt dessa”.
17. Ett viktigt skäl för detta begränsade ansvar för mottagaren av anvisningar eller uppgifter är att en annan ordning, där säljaren skulle anses ha en mer långtgående skyldighet att kontrollera en anvisning eller en uppgift, ofta skulle innebära att köparen drabbades av dubbla kostnader, dels för att ta fram den anvisning eller uppgift som överlämnas till säljaren, dels för den tid säljaren får lägga ned på att granska anvisningen eller uppgiften (jfr för entreprenadavtalens del NJA 2009 s. 388).
Sammanfattande slutsatser avseende ansvaret för uppgifter
18. Säljaren av en tjänst har normalt ingen skyldighet att närmare granska eller bedöma uppgifter om sakförhållanden som köparen har lämnat. En sådan skyldighet föreligger bara när säljaren har insett att uppgiften är felaktig eller om det finns en tydlig indikation på detta. När resultatet av tjänsten är felaktigt till följd av en uppgift som köparen har lämnat och säljaren inte har haft en skyldighet att granska eller bedöma uppgiften, ska felet i tjänsten anses ha berott på förhållanden på köparens sida. Köparen har i dessa fall inte en rätt att göra felpåföljder gällande. Om emellertid säljaren har haft en skyldighet att närmare granska eller bedöma anvisningen eller uppgiften men inte har reagerat och upplyst köparen om felaktigheten, kan felet normalt inte anses ha berott på ett förhållande på köparens sida. Köparen har då rätt att göra gällande felpåföljder till följd av det avvikande resultatet.
Bedömningen i detta fall
19. Av utredningen i målet framgår att skälet till att det uppkom bubblor i mattan och att den släppte från underlaget var att mattan lades på ett betonggolv som vid läggningstillfället hade en alltför hög fukthalt. Resultatet av den tjänst som Hedlunds utförde avvek därför från vad Kyrkan hade rätt att kräva. Eftersom tjänsten därmed var att betrakta som felaktig hade Kyrkan rätt att göra felpåföljder gällande, om felet inte berodde på något förhållande på Kyrkans sida.
20. Av Kyrkans meddelande till Hedlunds framgick att Munters hade utfört en fuktmätning en viss dag och att mätresultatet var att golvet hade en fukthalt på 84,7 procent. Det slutvärde som framgick av Munters protokoll utvisade emellertid en relativ fuktighet om 87,3 procent. Protokollet innehöll även en reservation för mätvärdet på grund av att mätpunktens djup inte var korrekt. Den information som Hedlunds behövde för att lägga det avtalade golvet var att fukthalten efter en fackmässig mätning visat sig vara högst 85 procent. Det är inte klarlagt att Hedlunds insåg att den av Kyrkan lämnade uppgiften var felaktig eller i vart fall inte fullständig. Inte heller fanns det en tydlig indikation på att så var fallet. Eftersom de av Kyrkan lämnade uppgifterna var precisa och av det slag som Hedlunds behövde för att sätta igång arbetet, hade Hedlunds inte någon skyldighet att på annat sätt undersöka om uppgifterna var korrekta eller fullständiga. Att golvet lades trots att så inte borde ha skett berodde alltså på ett förhållande på Kyrkans sida, som därför inte kan göra gällande några felpåföljder gentemot Hedlunds. Hovrättens domslut ska därför fastställas.
HD:s domslut
HD fastställer hovrättens domslut.
Justitierådet Göran Lambertz var skiljaktig och anförde:
Enligt min mening bör domen från och med punkt 14 ha nedanstående lydelse.
14. Motsvarande principer gäller i huvudsak när köparen lämnar närmare anvisningar om hur tjänsten ska utföras och dessa anvisningar medför att tjänstens resultat blir felaktigt. Säljaren är i sådana fall normalt inte skyldig att närmare granska eller bedöma anvisningen. En sådan skyldighet kan normalt anses föreligga bara när säljaren har insett att anvisningen är felaktig eller det finns en tydlig indikation på att så är fallet.
15. Det sagda gäller även för tjänster där konsumenttjänstlagen är tilllämplig, åtminstone när näringsidkaren har anledning att tro att anvisningarna har tagits fram av en fackman. Näringsidkaren anses då ha ett ansvar endast om han faktiskt har insett att anvisningen skulle medföra att tjänstens resultat blev felaktigt eller detta var mer eller mindre uppenbart för en näringsidkare i en motsvarande situation (se prop. 1984/85:110 s. 215).
16. Enligt Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 04) gäller att den part som har tillhandahållit uppgifter, undersökningsmaterial och tekniska lösningar ansvarar för dessa (kap. 1 § 6). Motsvarande bestämmelser gäller för totalentreprenader (ABT 06, kap. 1 § 6). I kap. 2 § 9 i AB 04 anges vidare att en part måste underrätta motparten om han upptäcker att uppgifter i kontraktshandlingarna i väsentligt avseende avviker från verkliga förhållanden eller att kontraktshandlingarna ”på annat sätt är så bristfälliga eller så utformade att det skulle medföra olägenheter eller vara olämpligt att utföra kontraktsarbetena enligt dessa”.
17. Utanför området för de nyssnämnda entreprenadkontrakten är det inte klart vad som gäller i fall där beställaren har lämnat en betydelsefull uppgift som visar sig felaktig. En utgångspunkt för bedömningen är att tjänsten ska vara fackmässigt utförd. I det ligger bl.a. att en näringsidkare som utför den ska vara normalt aktsam (se p. 11). Det innebär att man vid bedömningen av näringsidkarens handlande måste ta hänsyn framför allt till i vad mån denne hade skäl att förlita sig på uppgiften. Avgörande är då framför allt under vilka förhållanden uppgiften lämnades och av vem. Det finns normalt större skäl att förlita sig exempelvis på en uppgift som lämnas utan reservationer av en professionell part än på en uppgift som lämnas under osäkerhet av en konsument eller någon annan icke-professionell beställare.
18. I fall då uppgiften lämnas under förhållanden som inte är helt betryggande av någon som inte är professionell, och avser en viktig fråga, bör näringsidkarens aktsamhetsplikt normalt innefatta ett krav på att uppgiften kontrolleras, om det finns en beaktansvärd risk att uppgiften är felaktig och näringsidkaren bör inse detta. Det gäller i varje fall i de situationer då uppgiften låter sig lätt kontrolleras.
19. Den omständigheten att näringsidkaren har brustit i sin aktsamhetsplikt medför inte alltid att han ska ansvara för följderna av ett fel. Förhållandena kan ibland vara sådana att beställaren trots allt får svara för dessa följder.
Bedömningen i detta fall
20. Den information som N.Ö. för Kyrkans räkning lämnade om fuktighetsgraden var av avgörande betydelse för frågan om mattan kunde läggas på golvet sådant det var. Vid mätningarna förekom två värden, dels ett som avsåg den faktiskt uppmätta s.k. relativa fuktigheten (84,7 procent), dels ett (87,3 procent) där 2,6 procentenheter hade adderats som en marginal för osäkerhet. Det kunde ligga nära till hands för en icke fackkunnig person som skulle informera om värdet för fuktigheten att ange, så som skedde i detta fall, det faktiskt uppmätta värdet.
21. N.Ö. angav fuktmätningsvärdet genom en påteckning för hand på Hedlunds offert. Hedlunds hade då knappast skäl att förlita sig på att PEAB eller någon annan professionell part hade godtagit uppgiften sådan den lämnades. Med hänsyn till detta, till det som har sagts i föregående punkt och till den omständigheten att det angivna värdet låg mycket nära det aktuella gränsvärdet 85 procent, borde Hedlunds ha förstått att det fanns en beaktansvärd risk för att det värde som N.Ö. angav inte var tillförlitligt. Fuktighetsgraden var helt avgörande för frågan om golvet kunde läggas, och den hade lätt kunnat kontrolleras av Hedlunds. Bolaget får därför anses ha brustit i sin aktsamhetsplikt genom att utan sådan kontroll förlita sig på den uppgift som N.Ö. lämnade.
22. Genom att N.Ö. lämnade den felaktiga uppgiften var Kyrkan försumlig vid sin beställning. Kyrkan hade dock inte tillnärmelsevis samma vana och kunskaper som Hedlunds när det gällde att förstå fuktighetsbedömningar och deras betydelse. Kyrkan får visserligen anses ha haft skäl att hålla kontakt med PEAB eller sin byggkonsult i fråga om golvet och fukten, men hade också rimlig anledning att förvänta sig att Hedlunds skulle ta ansvar för att mattan kunde läggas utan risk. Vid en jämförelse med den oaktsamhet som Hedlunds visade var Kyrkans försumlighet begränsad. Det rör sig därför inte här om något sådant fall då beställaren får svara för följderna av felet trots att motparten brustit i aktsamhet (jfr p. 19).
23. I enlighet med det anförda var tjänsten felaktigt utförd och Kyrkan har rätt till ersättning av Hedlunds i enlighet med sitt yrkande.
HD:s dom meddelad: den 23 december 2013.
Mål nr: T 1074-12.
Lagrum: 17 § tredje stycket och 30 §köplagen (1990:931), 16 § tredje stycket 3 konsumentköplagen (1990:932) och 16 § konsumenttjänstlagen (1985:716) samt artikel 80 i Förenta nationernas konvention den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor (CISG).
Rättsfall: NJA 2009 s. 388 och NJA 2012 s. 725.