NJA 2013 s. 271

Domskäl

Tingsrätten (chefsrådmannen Fredrik von Arnold, referent, rådmannen Magnus Norström och tingsfiskalen Elin Borg) anförde i dom den 24 november 2009 följande.

Bakgrund

Uppsala kommun (kommunen) har uppfört två nya vattenverk, Gränby och Bäcklösa, med tillhörande nya råvattenledningar från grundvattentäkter till respektive vattenverk. För utförande av maskinentreprenaden inom Gränby och Bäcklösa vattenverk upphandlade kommunen genom beställningsskrivelse den 2 december 2003 Läckeby Water AB (Läckeby). För entreprenaden gällde - med vissa här inte aktuella undantag - AB 92 och AFU 99. Genom avtal den 2 december 2004 överförde kommunen kontraktet med Läckeby till generalentreprenören Peab Sverige AB (Peab). Kommunens rättigheter och skyldigheter enligt avtalet med Läckeby överfördes därigenom till Peab.

Parallellt härmed pågick entreprenadarbeten vid vattentäkten i Storvad där bl.a. befintliga grundvattenpumpar byttes ut. Kommunen hade upphandlat en generalentreprenad med Björks Rostfria som generalentreprenör. Peab var underentreprenör beträffande markarbeten.

Entreprenaden avseende uppförande av vattenverket Gränby påbörjades i början av år 2004 och skulle i dess helhet vara färdigställd under hösten 2005. Inför driftstagandet av vattenverket skulle Peab och dess underentreprenörer utföra funktionskontroller beträffande olika delar av anläggningen, bl.a. vattentäthetsprovning av betongkonstruktioner (bassänger) i entreprenaden, vilket innebar att dessa skulle stå under vatten under ca sju dygn. Efter avrop från Peab lät därför kommunen den 11 och 12 oktober 2005 tillhandahålla vatten, vilket pumpades från Storvad till Gränby. Bassängerna fylldes. Den 15 oktober upptäcktes att vattenverket drabbats av en mycket omfattande översvämning.

Den utlösande faktor som medfört att luftningsbassängen svämmade över var sannolikt att en pump i elcentralen Storvad slagits på under eftermiddagen fredagen den 14 oktober 2005 (efter det att Peab lämnat sin arbetsplats i Gränby) och pumpat in vatten till Gränby vattenverk vars bassänger redan var fyllda. Något tekniskt fel kunde inte påvisas. Larmet till den byggnad där pumpreglaget fanns var avslaget under en kort tid på fredagseftermiddagen. Det är möjligt att någon med tillgång till nyckel och kod - medvetet eller omedvetet - hade vridit manöveromkopplaren till ”Tilläge”. Av de 18 personer som hade tillgång till kod och nyckel var 14 anställda hos Uppsala kommun, medan fyra personer arbetade vid olika företag som anlitats av kommunen avseende entreprenaden i Storvad.

Skador uppkom bl.a. på Läckebys arbeten. Zurich - - -, som är Läckebys försäkringsgivare, har ersatt Läckeby för dess skador till följd av översvämningen. Zurich har gjort gällande att Peab skall ersätta Zurich för vad man utgett till Läckeby.

Yrkanden m.m.

Zurich har yrkat att Peab förpliktas att till Zurich utge 2 257 834 kr jämte dröjsmålsränta - - -.

Peab har bestritt käromålet och - under förutsättning att det yrkade beloppet baseras på den avtalade förenklade beräkningsmodellen - förklarat sig vitsorda att skadan uppgått till 1 668 090 kr. Peab har vitsordat grunderna för ränteyrkandet - - -.

Grunder

Zurich

Till följd av översvämningen har Läckeby under entreprenadtiden drabbats av skada på sin ej avlämnade entreprenad. Zurich har - efter avdrag för självrisk - ersatt Läckeby för skadorna med 2 316 323 kr. I enlighet med försäkringsvillkoren har Zurich därigenom övertagit Läckebys rätt till ersättning från Peab med anledning av skadan. Skadorna på Läckebys entreprenad uppstod till följd av dels att varken huvudventilen in till vattenverket eller de ventiler som ledde in vatten i luftningsbassängen var stängda, dels att bräddavloppet till luftningsbassängen inte fungerade, eftersom Peab hade täckt över detta med en plyfa-skiva som var fastsatt i golvet med knap.

För detta ansvarar enligt entreprenadavtalet Peab och/eller person som Peab har varit ansvarig för, i första hand oberoende av vållande.

I andra hand bär Peab ansvaret för skadan på grund av att Peab och/eller person som Peab har varit ansvarig för har orsakat skadan genom vårdslöshet eller försummelse i nyss angivna hänseenden. Det har förelegat adekvat kausalitet mellan detta vållande och skadans uppkomst.

Zurich har i allt fall rätt till ersättning för de extraarbeten som Läckeby tvingats utföra till följd av översvämningen. Zurichs rätt att regressvis begära ersättning från Peab omfattar även ersättning för utförda extraarbeten som föranletts av den aktuella vattenskadan. Zurichs yrkande om ersättning för dessa extra arbeten är inte preskriberat. Inte heller har ersättning för extra arbete med avseende på vattenskadan slutligt reglerats mellan Peab och Läckeby.

Peab

Peab har inget ansvar oberoende av vållande. Skadan beror inte på Peab eller någon som Peab svarar för.

Peab och/eller person som Peab har varit ansvarig för har inte varit vårdslös. Det föreligger inte adekvat kausalitet mellan dessa personers handlande eller underlåtenhet och skadan. Peab har inte varit medvållande.

Det saknas grund för att Peab skulle ha att utge ersättning för tilläggsarbete/extra arbete. Zurich har rätt att regressvis kräva ersättning endast för utgivet skadestånd, inte för kontraktuellt arbete. Ersättning för kontraktuellt arbete är slutreglerat mellan Peab och Läckeby. Zurichs yrkande om ersättning för tilläggsarbeten/extra arbete är preskriberat.

Parternas utveckling av talan

Omständigheterna kring skadans uppkomst

Zurich

En ventil (RÅAV01) i Gränby vattenverk hade lämnats öppen efter påfyllningen av luftningsbassängen (egentligen två mindre bassänger som samverkar med varandra, RÅLF11 och RÅFL21). Om den ventilen, som regleras med en stor ratt som sitter synlig och lätt åtkomlig, varit stängd, hade det inte kommit in något vatten till vattenverket. Till luftningsbassängen finns två ventiler för inkommande vatten, RÅAV03 och RÅAV04. Även dessa regleras med hjälp av lättåtkomliga rattar. Ventilerna kan öppnas och stängas oberoende av varandra. En av dessa ventiler eller båda var öppna. Till råvattenbassängen finns också en ventil (RÅAV07). Om samtliga de tre ventilerna RÅAV03, RÅAV04 och RÅAV07 är stängda, kan inget vatten strömma ut i vattenverkets bassänger, även om huvudventilen RÅAV01 är öppen. Samtliga aktuella ventiler omfattas av Peabs entreprenad.

Peab

Huvudventilen RÅAV01 stod öppen hela tiden (och hade således inte stängts av Peab föregående dag). De ventiler som hanterades var ventilerna till råvattenbassängen och luftningsbassängen (RÅAV03, RÅAV04 och RÅAV07). Peab hanterade aldrig, och hade ingen skyldighet att hantera, några ventiler. Samtliga i målet aktuella ventiler hade utförts av och hanterades i samband med vattenpåfyllningen av Läckebys sidoentreprenör Malmberg Water. Ventilerna ingick således i och för sig i Malmberg Waters entreprenad, vilken efter övertagande ingick i Peabs samordnade generalentreprenad. Det ålåg kommunen att i egenskap av beställare tillhandahålla vatten, vilket skedde genom ledningen från Storvad.

Peabs ansvar oberoende av vållande

Zurich

För avtalsförhållandet mellan Läckeby och Peab gäller AB 92. Skadan beror på beställaren Peab, och Peab är därför enligt kap. 5 § 4 andra stycket i AB 92 - oavsett vållande - ansvarigt för skadan. Denna bestämmelse utgör en självständig grund för skadestånd. Det förhållandet att den ena parten inte ansvarar för viss skada kan i ett avtalsförhållande mellan två parter inte innebära annat än att den andra parten skall bära det ansvaret. Att skadan beror på beställaren är snarast att jämföra med ett kontrollansvar. Genom undantagsregeln i bestämmelsens andra stycke har avtalsförfattarna eftersträvat en ansvarsfördelning där ansvaret för skada läggs hos den som har möjlighet att undvika skadan.

Peab har i egenskap av generalentreprenör haft ansvaret för samordningen på arbetsplatsen. Översvämningen har inträffat i samband med den täthetsprovning som det ålåg Peab att genomföra och berodde på omständigheter som låg inom Peabs kontrollsfär. Peab hade också ansvaret för samordningen av alla de åtgärder som vidtogs med avseende på täthetsprovningen och för att utarbeta lämpliga rutiner för uppfyllningen. Peab hade även ansvaret för att se till att nödvändiga säkerhetsåtgärder vidtogs i samband med detta. Samtliga ventiler i vattenverket hade installerats av Peab eller Peabs underentreprenör Malmberg Water och hörde följaktligen till Peabs entreprenad. Peab hade vid skadetillfället en allmän skyldighet att se till att ventilerna var stängda efter det att uppfyllningen var klar. Det är oklart vilka individuella ventiler som öppnats och stängts. Det var Peab (och inte Malmberg Water) som gjorde bedömningen av vilka ventiler som skulle öppnas eller stängas i samband med uppfyllningen av bassängerna. Det är möjligt att personal från Malmberg Water vid något tillfälle varit behjälplig med att öppna ventiler i samband med uppfyllningen. Det har i så fall skett på uttrycklig begäran från Peabs anställda eller av Peab anlitade personer. Oavsett vem som fysiskt öppnat och stängt ventiler är det emellertid Peab som inom ramen för sin entreprenad har ansvarat för uppfyllningen av bassängerna i samband med täthetsprovningen.

Peab har underlåtit att i samband med provuppfyllningen avlägsna den plyfa-skiva som Peab hade satt fast över bräddavloppet. Om bräddavloppet täckts exempelvis av ett galler i stället för med en plyfa-skiva till undvikande av personskador, skulle någon översvämning inte ha inträffat. Även den omständigheten att bräddavloppet var satt ur funktion låg inom Peabs kontroll.

Det skadebringande händelseförloppet har sammanfattningsvis kunnat påverkas av Peab, men inte av Läckeby. Skadan beror således på åtgärder som vidtagits eller underlåtits av Peab självt.

Peab

Den skada som inträffat är en skada på det arbete som Läckeby i egenskap av underentreprenör har utfört. Enligt huvudregeln i kap. 5 § 4 i AB 92 ansvarar entreprenören under entreprenadtiden för skada på ej avlämnad del av entreprenaden. Med entreprenaden förstås i AB 92 kontraktsarbetena med ändringar och tilläggsarbeten. Kontraktsarbeten definieras som de arbeten som enligt kontraktshandlingarna ingår i entreprenörens arbete. Arbete inbegriper såväl arbetsprestation som därvid använda hjälpmedel, material och varor.

Enligt huvudregeln har alltså Läckeby att stå risken beträffande skador på entreprenaden fram till dess entreprenaden avlämnas. Undantaget för att entreprenören inte ansvarar om skadan beror på beställaren är ingen självständig ansvarsregel för beställaren. Någon skadeståndsskyldighet för Peab kan inte grundas direkt på detta undantag. Undantaget anger endast som ett förtydligande att det i andra delar av avtalet finns regler med innebörden att beställaren har ett visst angivet ansvar och att sådana situationer således är undantag från den i kap. 5 § 4 angivna huvudregeln - dvs. att om beställaren ansvarar (enligt någon annan regel) så svarar inte entreprenören för skadan. Frågan när (under vilka förutsättningar) beställaren ansvarar för en skada berörs således inte i kap. 5 § 4, utan i andra bestämmelser i AB 92, t.ex. kap. 1 § 6, kap. 5 § 13 och kap. 7 § 28.

I målet åberopade ansvarsregler är kap. 5 §§ 13 och 14, vilka båda förutsätter att Peab har varit vårdslöst. Peab svarar därför inte med mindre än att Peab har varit vårdslöst. Beträffande § 13 kan det ifrågasättas om den typ av underlåtenhet som Zurich gör gällande kan omfattas av uttrycket ”vid utförande av eget arbete” och därmed vara skadeståndsgrundande.

Det kan också konstateras att den aktuella ansvarsregeln avseende riskövergång principiellt motsvarar vad som gäller enligt köplagen och konsumenttjänstlagen. Den baseras på entreprenörens resultatansvar och är således i enlighet med dispositiv rätt. Inte heller enligt köplagen finns för övrigt någon överensstämmelse mellan äganderättens övergång och riskövergången för skada på godset. Vid entreprenad är det heller inte så att äganderätten av egendom med nödvändighet övergår till beställaren - vilket Zurich hänvisar till. Äganderättsövergången baseras på sakrättsliga regler om tillbehör till fast egendom och ägaren till den fasta egendomen är inte sällan någon annan än beställaren. Om tingsrätten skulle finna att kap. 5 § 4 kan utgöra en självständig ansvarsgrund måste begreppet ”beror på beställaren” tolkas. Härvid skall beaktas att det är fråga om ett undantag från en riskövergångsregel, vilken skall tolkas restriktivt. Zurichs parallell till kontrollansvaret är direkt felaktig (jfr 12 § köplagen). Det måste föreligga adekvat kausalitet mellan Peabs agerande och skadan, vari ligger att skadan har varit en förutsebar följd av Peabs agerande.

För skadeståndsskyldighet måste Peab svara för den primära orsaken till skadan, och denna orsak ska ha varit såväl en nödvändig som en tillräcklig betingelse. Peab svarar inte för den primära skadeorsaken (att pumpen startade i Storvad). I vart fall måste, för ansvar, Peabs agerande ha haft ett så bestämmande inflytande över skadeförloppet att det kan anses vara orsaken till skadan. Peabs agerande måste, för ansvar, ha avvikit från någon Peabs avtalsenliga skyldighet.

Huvudregeln inom skadeståndsrätten är att skadestånd utgår endast vid skador orsakade av aktivt handlande. Skadestånd på grund av underlåtenhet kan utgå endast i undantagsfall. För att värderingen av orsakssambandet skall leda till slutsatsen att en underlåtenhet har orsakat en skada (oavsett om det krävs vårdslöshet eller inte) måste underlåtenheten stå i strid med en tydligt definierad handlingsplikt.

Peab har inte haft någon skyldighet att ta bort plyfa-skivan från bräddavloppet eller att stänga någon ventil in i Gränby vattenverk. Underlåtenhet att vidta sådana åtgärder kan därför inte medföra att skadan beror på Peab. Varken bräddavloppet eller ventilen har i bestämmelsens mening orsakat skadan.

Peab har således inte haft någon avtalsrättslig eller annan skyldighet att vidta de åtgärder som Zurich påstår. Peabs agerande har inte heller inneburit avsteg från någon handlingsnorm. Vad som enligt Zurich kan läggas Peab till last är av sådan underordnad betydelse i förhållande till den aktiva handlingen att under helgen starta pumpen att det inte kan anses ha orsakat skadan.

Skadan kan sammanfattningsvis under inga förhållanden sägas bero på Peab, dels för att något handlande eller relevant underlåtenhet från Peab inte har orsakat skadan (det brister i kausalitet och/eller att agerandet vid en juridisk utvärdering inte är skadeståndsgrundande), dels för att frågan om vilka skador som ”beror på” Peab samt konsekvenserna därav avgörs av innehållet i övriga bestämmelser i AB 92 där Peabs skyldigheter anges och ingen av dessa bestämmelser är tillämplig.

Zurich har genmält:

Jämförelsen mellan kap. 5 § 4 första stycket i AB 92 och 12 § köplagen är inte korrekt. I normalfallet innebär entreprenadarbeten att äganderätten till och den faktiska besittningen av utförda arbeten övergår till beställaren/byggherren allt eftersom material och varor byggs in i fastigheten. I AB 92 baseras dock riskövergången för hela det arbete som omfattas av entreprenadavtalet på en fiktiv leveranstidpunkt, nämligen tidpunkten för entreprenadens godkännande. Den tidpunkten inträffar oftast viss tid efter det att entreprenören har avslutat sina arbeten och avetablerat sig från arbetsplatsen. Entreprenörens risk för att redan utförda arbeten skadas genom olyckshändelser och liknande är således ett avsteg från vad som annars skulle ha gällt, nämligen att beställaren/byggherren skulle överta risken i takt med att varor och material byggs in i fastigheten och olika delar rent fysiskt därigenom har avlämnats. Bestämmelsen utgör således ett avsteg från dispositiv rätt till entreprenörens nackdel. Undantagsbestämmelsen i paragrafens andra stycke skall ses i ljuset härav. Syftet är att lägga ansvaret hos den som har möjlighet att undvika skadan. Mot bakgrund härav saknas skäl att tolka bestämmelsen i andra stycket ”restriktivt”, dvs. till beställarens fördel.

Den uppdelning av skadeorsaken som Peab gör mellan ”primära orsaken” och ”bidragande skadeorsaker” saknar stöd. Den omständigheten att pumpen satts igång i Storvad har inte ensamt kunna orsaka någon skada. Som angivits i stämningsansökan var det fyra omständigheter som gemensamt ledde till översvämningen. Utredningen visar att Peab bär ansvaret för i vart fall två av dessa omständigheter, vilket är fullt tillräckligt för att skadan måste anses bero på Peab. Om någon eller flera av ventilerna inom Peabs entreprenad hade varit stängda, och/eller bräddavloppet hade fungerat, skulle skadan inte ha uppkommit.

Peab har varit vårdslöst

Zurich

Peab och/eller person som Peab bär ansvaret för har orsakat skadan genom vårdslöshet eller försummelse och Peab är därför skyldigt att ersätta Zurich för skadan enligt kap. 5 § 13 alternativt § 14 samt § 15 i AB 92. Någon begränsning av skadeståndsansvaret enligt kap. 5 § 14 i AB 92 till 15 procent av kontraktssumman är inte aktuell när, som i detta fall, den ansvarige har ansvarsförsäkring till högre belopp.

Översvämningen hade lätt kunnat undvikas genom att Peab hade stängt ventilen RÅAV01 efter det att luftningsbassängen fyllts upp och pumpen i Storvad stängts av. Alternativt, eller som en extra säkerhetsåtgärd, hade Peab kunnat stänga alla tre ventilerna RÅAV03, RÅAV04 och RÅAV07. Det var vårdslöst av Peab att inte stänga den ventil eller de ventiler som tillät vatten att strömma in i den redan fulla bassängen eller på annat sätt förvissa sig om att något ytterligare vatten inte skulle tillföras. Inte heller fanns det någon larmfunktion till undvikande av översvämning eller någon bevakning på platsen sedan denna stängts fredagen den 14 oktober 2005.

Det förnekas att O.G. från någon hos Uppsala kommun fått besked om att ventilen inte fick stängas. I Tyréns skadeutredning anges att H.S. på fråga från Peab om ventilen skulle stängas gav beskedet att det var bättre att slå av pumpen först för att undvika att stoppa pumpen mot stängd ventil. Att någon från kommunen skulle ha gett besked om att ventilen inte fick stängas ens efter det att pumpen slagits av framgår inte och är inte heller sannolikt. Peab synes ha glömt bort att stänga ventilen efter det att pumpen slagits av och vattnet således slutat att strömma in.

Även om Peab av kommunen fått besked om att ventilen inte skulle stängas, var ventilen en del av Peabs icke avlämnade entreprenad och omfattades således av Peabs ansvar. Peab har känt till att det förhållandet att ventilen var öppen möjliggjorde fortsatt påfyllning i den redan fulla bassängen. Att lämna ventilen öppen utan att kräva ett ordentligt klargörande från ansvarig person hos kommunen har därför varit oaktsamt.

Det förnekas också att det skulle ha varit förenat med särskild risk att stänga någon av de ventiler som skulle hindrat vatten från att strömma in i luftningsbassängen. Vidare förnekas att det finns en utbredd praxis att öppning och stängning av ventiler som omfattas av entreprenaden inte beslutas av entreprenören. Personal från Uppsala kommun hade inte vid något tillfälle hanterat de ventiler som omfattades av Peabs alltjämt pågående entreprenad. Inte heller hade personal från kommunen närvarat eller övervakat hanteringen av ventilerna i vattenverket. Peab hade föregående dag stängt ventilerna till luftningsbassängen (en eller båda ventilerna RÅAV03 och RÅAV04). Detta hade inte föranlett något problem. Det fanns således inget hinder mot att Peab kunde stänga samma ventiler efter det att luftningsbassängen fyllts upp.

Det är personer anställda eller anlitade av Peab som beslutat eller haft att besluta om ventiler skulle öppnas eller stängas. Det är också av Peab anlitad person som hållit i kontakterna med kommunen i samband med på- och avstängning av vattnet. Även om det som Peab gör gällande har varit personal från Malmberg Water som rent fysiskt hanterat ventilerna, har detta skett på uppdrag av Peab inom ramen för Peabs funktionsprovning. Peab bär således ändå ansvaret för att ventilerna lämnats öppna efter uppfyllningen.

Peab har vidare varit vårdslöst genom att låta fylla upp bassängen utan att först se till att bräddavloppet fungerade. Det har inte varit fackmässigt av Peab att låta bräddavloppet vara övertäckt trots att bassängen var full till brädden. Det har funnits anledning för Peab att redan under byggtiden upprätthålla sådana säkerhetsfunktioner inom arbetsområdet, i vart fall då bassängerna var vattenfyllda för pågående provning. Avloppets funktion är att hindra översvämning vid alla tidpunkter då bassängen är vattenfylld eller riskerar att fyllas, oavsett om vattenverket var i drift. Ett bräddavlopp har till syfte just att förhindra skada vid oavsiktlig och oväntad överfyllnad. Plyfa-skivan hade mycket enkelt kunnat avlägsnas i samband med uppfyllningen eller då arbetsplatsen lämnades på fredagseftermiddagen. Ett galler hade varit en från arbetsmiljösynpunkt fullt godtagbar lösning, särskilt som arbetsplatsen skulle vara obemannad hela helgen.

För att skadeståndsskyldighet skall föreligga krävs inte att Peab vidtagit någon särskild aktiv åtgärd som direkt lett fram till den aktuella skadan. Det är tillräckligt att Peab underlåtit att vidta de åtgärder för att förhindra översvämning som skäligen kan begäras med hänsyn till risken för översvämning osv. Peabs underlåtenhet att stänga ventilen och att inte se till att bräddavloppet fungerade har båda varit nödvändiga betingelser och är således orsak till skadan. Att det därtill krävts andra bidragande omständigheter, vilka i detta fall inte är helt utredda, hindrar inte att Peab bär ansvaret för skadan.

Inom kontraktsförhållanden saknar det betydelse huruvida skadeståndskravet grundas på ett aktivt handlande eller en underlåtenhet att handla. I ansvarsbestämmelserna i AB 92 har culpaansvaret genomgående formulerats med hänvisning till ”vårdslöshet eller försumlighet” (jfr kap. 5 §§ 13 och 14). Vid bedömning av skadeståndsansvaret skall det således inte göras skillnad på aktivt handlande och underlåtenhet. Gränsen mellan positiv handling och underlåtenhet är för övrigt långt ifrån skarp. Inom ett entreprenadförhållande råder en allmän lojalitetsplikt och envar av parterna är skyldig att i möjligaste mån försöka undvika att orsaka sina avtalsparter skada inom ramen för entreprenaden. Denna generella förpliktelse innefattar bl.a. en skyldighet att vidta de säkerhetsåtgärder vid utförandet av egna arbeten som rimligen kan krävas till undvikande av skada för annan part.

Översvämningen har inte heller varit en opåräknelig följd av Peabs underlåtenhet. Risken för vattenskada har ökat kraftigt genom att ventilerna i vattenverket lämnades öppna och bräddavloppet var övertäckt. Det föreligger således adekvat kausalitet mellan Peabs agerande och den uppkomna skadan (jfr NJA 1931 s. 7).

Peabs handlande med avseende på bräddavloppet och ventilen har utgjort nödvändiga betingelser för skadan. Risken för att skada skulle uppstå har varit tillräckligt påtaglig för att Peab skall anses ha agerat vårdslöst genom att inte vidta de enkla åtgärder som krävts för att förhindra skadan. Den inträffade skadan kan inte heller anses vara så extraordinär eller opåräknelig att skadeståndsskyldighet är utesluten. Peab hade att räkna med att det under eftermiddagen den 14 oktober, då pumpen sannolikt sattes igång, skulle kunna pågå aktiviteter i styrskåpet i Storvad. Det var således inte osannolikt att någon av pumparna, medvetet eller av misstag, skulle kunna startas. I samband med uppfyllningen av bassängerna hade det dessutom varit problem med styrningen av de nyinstallerade pumparna, vilket kan antas bero på att systemet inte var injusterat och att personalen ännu inte lärt sig riktigt hur det fungerade. Det fanns därför en förhöjd risk för såväl misstag som tekniska fel med hänvisning till att systemet var nyinstallerat och ännu inte besiktigat. Det är risken för oväntad inströmning av vatten som skall beaktas, innefattande all form av inströmning på grund av tekniskt fel, läckage, handhavandefel osv.

Peab

Peab har inte varit vårdslöst. Peab har inte fysiskt hanterat, eller haft att hantera, ventiler och har inte beslutat eller haft att besluta om ventiler skulle öppnas eller stängas.

Det vanliga vid entreprenadarbeten är att, så snart en vattenledning nyttjas under tryck, ledningarnas huvudman rent fysiskt manövrerar samtliga ventiler; en felaktig stängning kan nämligen föranleda tryckslag, ett slags vattenexplosion. I vissa fall närvarar och övervakar huvudmannen i stället entreprenörens hantering av ventiler. En byggentreprenör har inte att hantera ventiler, vilket också varit vad Peab haft att utgå från. Något avsteg från denna huvudprincip har inte avtalats i det aktuella fallet. Kommunen som driver vattenverket har bäst kännedom om hur ventilsystemet är uppbyggt och beter sig. Att entreprenören därvid följer de instruktioner som lämnas av beställaren kan inte anses vårdslöst. Det hade i stället varit vårdslöst och gett upphov till risker att utan kommunens instruktion stänga av ventilen.

Eftersom ledningarna och ventilerna i Gränby hade utförts av Läckebys sidoentreprenör Malmberg Water, var det personal från detta företag som gjorde bedömningen vilka ventiler som behövde öppnas eller stängas och tillsåg att det av kommunen tillhandahållna vattnet kom till rätt bassäng. Ventilerna hanterades även fysiskt av Malmberg Water. I samband med vattenpåfyllningen stod Gränbypersonalen också i kontakt med kommunens personal i Storvad per telefon. Dessa kontakter hanterades praktiskt av den av Peab anlitade konsulten O.G. Denne frågade sedan pumpningen avslutats den 12 oktober företrädare för kommunens VA-drift, som ägde ventilerna, om ventilen in till vattenverket skulle stängas men fick besked att det inte fick göras, eller i vart fall gavs inget besked om att ventilerna skulle stängas.

Peab har således inte självt vare sig öppnat eller stängt några ventiler i Gränby och inte heller lämnat några instruktioner om hur dessa skulle öppnas eller stängas. Peab förnekar att det ålegat Peab att stänga någon ventil eller ge instruktioner därom.

Plyfa-skivan över bräddavloppen har fyllt en mycket viktig säkerhetsfunktion. Enligt entreprenadavtalet skulle bräddavloppet lämnas öppet vid avlämnandet. Det är mycket ovanligt att bräddavlopp förses med galler. Av arbetsmiljöskäl behövde bräddavloppet vara väl övertäckt för att förhindra att någon föll ned i det tre meter djupa hålet. En plyfa-skiva är mer ändamålsenlig än ett galler, eftersom föremål kan falla ned genom ett galler eller man kan snubbla på ett galler. Gallret tillkom sedan kommunen efter översvämningen lät genomföra en skyddsrond med avseende på personalsäkerheten under driftskedet. Mot bakgrund av att bräddavloppet var så farligt från arbetsmiljösynpunkt beställdes ett galler som en tilläggsbeställning.

Bräddavloppets funktion avsåg endast vattenverket i full drift och det fanns inte anledning för Peab att under byggtiden upprätthålla denna säkerhetsfunktion.

Peab har inte skäligen haft anledning att räkna med den risk som senare kom att realiseras. Peab saknade också anledning att besöka elcentralen i Storvad eller på annat sätt skaffa sig närmare kännedom om eventuella risker förenade med hur denna var utformad. Någon typisk risksituation förelåg över huvud taget inte, varför det saknades anledning att vidta några skadeförebyggande åtgärder. I samband med påfyllningen skedde kontinuerligt manuella kontroller för att utesluta att vatten fylldes på i för stor utsträckning. Skadan har heller inte haft samband med denna vattenpåfyllning utan har uppstått på grund av en extraordinär och opåräknelig händelse flera dagar senare. Peab hade inte anledning att räkna med att någon skulle slå på pumpen efter det att påfyllningen avslutats och hade därför inte anledning att vidta särskilda åtgärder i form av larm eller bevakning. Peab har därmed inte varit vårdslöst. Det föreligger inte heller adekvat kausalitet mellan den av Zurich påstådda vårdslösheten och Läckebys skada.

Peabs ansvar för annan

Zurich

Även om skadan beror på åtgärder som vidtagits eller underlåtits av kommunen med avseende på den påsatta vattenpumpen i Storvad är Peab gentemot Zurich ansvarigt härför enligt kap. 5 § 15 i AB 92, enligt vilken bestämmelse part gentemot motparten är ansvarig för åtgärder, som med avseende på entreprenaden vidtas eller underlåts av hans anställda samt av honom anlitade entreprenörer, leverantörer och övriga personer. Bestämmelsen omfattar alla slags medhjälpare, även sådana som finns i ”överordnat kontraktsled”.

I detta fall har Peab för uppfyllning av bassängerna avropat vatten från kommunen. I detta sammanhang faller kommunen snarast in under ”leverantörer och övriga personer”. Eftersom kommunen i detta sammanhang inte är underentreprenör till Peab, är undantaget i kap. 5 § 15 i AB 92 avseende sidoentreprenörer inte tillämpligt. Och även om så skulle anses vara fallet, har Peab varit medvållande. Mellan Peab och kommunen föreligger ett avtalsförhållande. I den mån skadan beror på åtgärder som vidtagits eller underlåtits av kommunen eller någon annan som kommunen i sin tur anlitat, bär således Peab ansvaret även på den grunden. Ett sådant ansvar för åtgärder som vidtagits av medhjälpare torde för övrigt även följa av allmänna skadeståndsrättsliga regler inom kontraktsförhållanden.

Även om Malmberg Water rent faktiskt har hanterat ventilerna, har detta skett på uppdrag av Peab såsom ett led i Peabs funktionsprovning av bassängerna. Peab bär ändå ansvaret för att ventilerna efter uppfyllningen har lämnats öppna. Om Malmberg Water har vidtagit eller underlåtit några åtgärder med avseende på ventilerna inom ramen för sin egen entreprenad, i egenskap av underentreprenör åt Peab, bär Peab ändå ansvaret härför med hänvisning till AB 92 kap. 5 § 15. Peab har varit medvållande, såväl med avseende på ventilerna som det övertäckta bräddavloppet.

Peab

Peab svarar inte vare sig för kommunens agerande i samband med vattenpåfyllningen av bassängen eller för om kommunen skulle ha startat pumpen ytterligare en gång. Kommunen har tillhandahållit vatten i egenskap av beställare. Vare sig AB 92 eller ABU 99 ålägger generalentreprenören något ansvar för vad dess beställare gör eller underlåter. Kap. 5 § 15 anger endast att en part är ansvarig för parter i ett underliggande kontraktsled, inte ett överordnat. Någon princip om att parter har sådant ansvar finns inte heller i allmänna skadeståndsrättsliga regler inom kontraktsförhållanden.

Om kommunen ändå skulle anses som ett slags underentreprenör i förhållande till Peab, är kommunen att betrakta som eller jämställa med en sidoentreprenör till Läckeby. Det innebär att Peab skulle svara för kommunens agerande eller underlåtenhet endast om kommunen varit försumlig och Peab varit medvållande. Det saknas också förutsättningar för att ålägga Peab ansvar för av kommunen anlitade entreprenörer i en helt annan entreprenad. Sådana entreprenörer utgör sidoentreprenörer till Läckeby, och Peab har att svara för sådana entreprenörers agerande endast om entreprenören varit försumlig och Peab varit medvållande. Det föreligger inte adekvat kausalitet mellan den av Läckeby lidna skadan och något medvållande från Peab.

Ens om Peab skulle ha ett ansvar för kommunen, är detta ansvar begränsat till åtgärder ”med avseende på entreprenaden”. Om kommunens personal eller någon annan skulle ha slagit igång en vattenpump och därvid förorsakat skada på en helt annan entreprenad där kommunens enda roll var beställarens, saknar denna åtgärd samband med denna andra entreprenad.

Malmberg Water är en sidoentreprenör till Läckeby. Peab svarar endast för Malmberg Water i förhållande till Läckeby om Peab har varit medvållande. Peab har inte varit medvållande.

Zurichs rätt till ersättning för Läckebys extra arbeten

Zurich

Ersättning skall utgå för det extra arbete som Läckeby till följd av vattenskadan utfört för att färdigställa sin entreprenad. Om bestämmelsen i kap. 5 § 4 andra stycket inte anses utgöra en självständig grund för ersättning för skada på entreprenaden, skall rätt till ersättning ändå utgå för det extra arbete som utförts för att avhjälpa skadan. Ersättning skall i sådant fall utgå antingen genom direkt tillämpning av kap. 2 § 2 eller § 3 eller genom tolkning av de allmänna bestämmelserna i dess helhet, i enlighet med bestämmelsernas syfte osv.

Här kan bl.a. hänvisas till kap. 2 § 3 i AB 92 vari extraarbeten, som inte särskilt har föreskrivits av beställaren utan tillkommit på grund av att förutsättningarna för utförandet i vissa avseenden har avvikit från vad entreprenören haft att räkna med (jfr kap. 1 §§ 8 och 9), skall likställas med ändringar och tilläggsarbeten som föreskrivits av beställaren och således berättiga entreprenören till särskild ersättning utöver kontraktssumman. Läckeby har vid avgivandet av sitt anbud inte haft att räkna med att arbetsområdet skulle komma att översvämmas i samband med Peabs tätningsprovning. Förutsättningarna har således i väsentligt avseende avvikit från vad Läckeby haft att räkna med. De avvikande förutsättningarna har inneburit att det för färdigställande av kontraktsarbetena har krävts extra arbete av Läckeby. För detta arbete har Läckeby rätt till kostnadsreglering. Något krav på skriftlig beställning av sådana arbeten föreligger inte, eftersom kap. 2 § 4 i AB 92 endast reglerar tilläggsarbeten enligt § 2 i samma kapitel.

Peab har emellertid beordrat alla att påbörja ”praktisk skadesäkring genom att sätta igång uttorkning, värme, öppna utrustning för att få ut fukt och vatten m.m.”. Detta kunde av Läckeby och Zurich knappast ha uppfattats på annat sätt än som en beställning att vidta åtgärder för avhjälpande av skador på Läckebys entreprenad.

Det vore dessutom uppenbart oskäligt om Peab i detta fall skulle kunna åberopa formkravet i § 4 och därigenom undgå ansvar för kostnaderna. Skadan har redan från skadedagen hanterats av respektive försäkringsbolag, vilka agerat utifrån att Läckeby skulle fullfölja entreprenaden. Skadeståndskrav för Läckebys räkning har framställts omgående efter skadans uppkomst. Peab har således direkt efter skadan informerats om att Läckeby skulle begära ersättning för extra arbete till följd av skadan. Det kan inte krävas av entreprenören att han redan i det skedet skall ha full insikt om vilken bestämmelse i AB 92 som är tillämplig. Entreprenören har en absolut skyldighet att färdigställa sin entreprenad, vilket i detta fall varit detsamma som att avhjälpa skadan. Om det efter färdigställandet visar sig att skadan berodde på beställaren, kan entreprenören inte vara förhindrad att kräva ersättning för det extra arbetet med hänvisning till att beställaren inte särskilt har beställt åtgärder för avhjälpande/färdigställande av entreprenaden.

Det finns ingen grund för att begränsa skadeståndet på det sätt som Å.J. anfört i sitt utlåtande. Den förenklade debiteringsmodellen är inte relevant för beräkningen av skadeståndet. Även om skadeståndet skulle anses vara begränsat till den ersättning som Läckeby enligt entreprenadavtalet haft rätt till avseende tilläggsarbeten, är Å.J:s beräkningar felaktiga. Läckeby har enligt entreprenadavtalet haft rätt till ersättning även för arbetsledning, hjälpmedel m.m. som erfordrats för att avhjälpa vattenskadan.

Den överenskommelse om slutreglering som träffats mellan Läckeby och Peab omfattar inte de kostnader som orsakats av översvämningen, bl.a. på grund av att dessa kostnader hanterats inom ramen för Läckebys försäkring hos Zurich. Zurich hade långt före den s.k. slutregleringen underrättat Peab om att Zurich hade övertagit Läckebys fordringar mot Peab med anledning av vattenskadan. Det har således varit känt för Peab att anspråk på ersättning för vattenskadan låg utanför den överenskommelse som träffades med Läckeby. Det måste också ha varit uppenbart för Peab att uppgörelsen inte skulle innebära att Zurich fråntogs möjligheten att begära ersättning för kostnader till följd av vattenskadan. Zurich har betalat ersättning till Läckeby för kostnader som täcks av allriskförsäkringen. Den regressrätt som följer av försäkringsvillkoren är inte begränsad till att avse skadeståndskrav utan gäller alla slags anspråk på ersättning som kan följa på den inträffade skadan. Regressrätten gäller således även avseende Läckebys anspråk på ersättning för utfört extraarbete för avhjälpande av vattenskadan.

Peab

Arbetet är inte och kan inte jämställas med tilläggsarbete enligt kap. 2 § 3 i AB 92. Kap. 2 § 3 och kap. 1 §§ 8 och 9 tar sikte på avvikelser mellan hur arbetsområdet ser ut vid anbudets avgivande respektive vid tidpunkten då arbetena påbörjas. Bestämmelserna ger inte entreprenören rätt till ersättning för tilläggsarbeten, om det under entreprenadtiden inträffar en händelse som medför att förutsättningarna för arbetet ändras, t.ex. genom brand eller översvämningar. Det är sådana förändringar och händelser som omfattas av entreprenörens risk enligt regeln i kap. 5 § 4 första stycket i AB 92. De kostnader som Läckeby haft är inte orsakade av att verkligheten när arbetena påbörjades inte överensstämde med avtalet eller med förhållandena vid tidpunkten för anbudets avgivande. Det är därför inte fråga om ett tilläggsarbete enligt kap. 2 § 3.

Påstått extra arbete är inte ett beställt tilläggsarbete enligt kap. 2 § 2. Arbetet har inte beställts skriftligen i enlighet med avtalat skriftkrav och berättigar därför enligt kap. 2 § 4 i AB 92 inte till extra ersättning.

Zurich har inte heller på annan grund rätt till ersättning utöver kontraktssumman. Det arbete som Zurich begär ersättning för omfattas av Läckebys kontraktsåtagande och kan därför inte utgöra tilläggsarbete. Slutreglering angående utfört arbete har träffats den 3 september 2007. I denna görs inte något undantag för påstått tilläggsarbete i anledning av vattenskadan, eftersom något sådant arbete inte påståtts förekomma förrän under processen. Zurich har inte anfört något stöd för att bolaget skulle ha rätt att i Läckebys ställe framställa anspråk avseende ersättning för tilläggsarbeten. Zurich har inte rätt att föra talan om ersättning för utfört arbete, eftersom sådan ersättning inte omfattas av regressrätten. Påstådd rätt till ersättning för extra arbeten är preskriberad.

Kostnader

- - -.

Preskription (tilläggsarbeten)

- - -.

Domskäl

Parterna har åberopat en omfattande skriftlig bevisning - - -. På Zurichs begäran har vittnesförhör hållits med - - -

På Peabs begäran har som vittnen hörts - - -.

Omständigheterna kring uppfyllandet av bassängerna

Kort efter översvämningen påbörjade B.O. hos Tyréns på kommunens uppdrag en skadeorsaksutredning. Hon intervjuade flera av de berörda personerna och beskrev med ledning härav händelseförloppet vid täthetsprovningen, varvid hon anmärkte att det rådde stor samstämmighet mellan uppgiftslämnarna rörande tidsangivelser och utförda åtgärder. I utredningen beskrivs händelseförloppet i korthet som följer.

Den 11 oktober 2005 kontaktade O.G. hos Peab J.H. och begärde uppfyllning av bassänger till Gränby vattenverk. Samma dag kl. 13.15 startade J.H. och H.S. efter vissa inledande problem pumparna i Storvad. Kl. 15.10 stängde Malmberg Water ventilen till råvattenbassängen och öppnade ventilen till luftningsbassängen. Kl. 15.45 stängde H.S. efter överenskommelse med O.G. råvattenpumparna i Storvad. På morgonen den 12 oktober 2005 överenskom O.G. och H.S. att en pump skulle startas för att pumpa vatten från Storvad till Gränby. Så skedde och vatten leddes till luftningsbassängen. Vid lunchtid ringde O.G. till H.S. och berättade att luftningsbassängen snart var full och frågade om han skulle stänga av ventilen i Gränby. H.S. svarade att det var bättre att först slå av pumpen för att undvika att stoppa pumpen mot stängd ventil. H.S. stängde av pumpen. Kl. 12.45 samma dag bedömde O.G. och M.L. att det inte behövdes mer vatten för täthetsprovningen, vilket de meddelade H.S. Ventilen i Gränby förblev öppen.

- - -.

Tingsrättens bedömning

Det är ostridigt att Peab hade samordningsansvaret på Gränby. Detta innefattade ansvar även för underentreprenörernas verksamhet, bl.a. för såväl Malmberg Water, som svarade för arbeten med grova rör, som Lind & Leijon, som anlitats som installationssamordnare. Bassängerna utgjorde en del av Peabs entreprenad och täthetsprovningen av dessa var en uppgift för Peab. Inga som helst omständigheter tyder på att kommunen haft någon annan uppgift i samband med täthetsprovningen än att efter avrop från Peab tillhandahålla vatten till bassängerna. Utredningen ger inte belägg för att en entreprenör generellt inte får hantera ventiler inom ramen för sin entreprenad, i vart fall inte när det är fråga om ventiler i ett vattenledningsnät som ännu inte kommit i bruk. Peab eller av Peab anlitade underentreprenörer har också öppnat och stängt ventiler den 11 och 12 oktober 2005.

Enligt tingsrättens mening skiljer sig inte händelseförloppet kring uppfyllandet av bassängerna på något avgörande sätt från vad som redovisats i Tyréns utredning. O.G. har visserligen såväl vid förhöret med honom som vid ett möte som ägde rum den 17 oktober 2005 uppgett att han fått uppgift om att huvudventilen in till Gränby inte fick stängas. Denna uppgift vidareförmedlade han enligt vad G.D. uppgett till denne. H.S. har emellertid förklarat att han sagt endast att ventilen inte fick stängas så länge pumpen i Storvad var på. Det förefaller ytterst osannolikt att H.S., som helt saknade kännedom om förhållandena i Gränby, skulle ha gett O.G. direktiv om att hålla huvudventilen öppen även sedan pumpen stängts av. Det kan alls inte uteslutas att O.G. missuppfattat H.S. på denna punkt. T.S:s uppgift om att han, innan personalen från Malmberg Water lämnade Gränby vid lunchtid den 12 oktober, uppmanade M.L. eller O.G. att stänga huvudventilen in till anläggningen har förnekats av O.G. Zurich har förklarat att man inte åberopar denna uppgift.

Sammanfattningsvis konstaterar tingsrätten att hanteringen av ventilerna i Gränby i samband med täthetsprovningen åvilade Peab eller någon dess underentreprenör. Ventilerna in till Gränby förblev öppna efter det att bassängerna fyllts upp. Det är inte visat att H.S. gett O.G. direktiv härom. Likaså var det Peab som i arbetarskyddets intresse fäst en plyfa-skiva över bräddavloppet, vilket framstår som mindre välbetänkt under det att täthetsprovningen pågick och bassängerna därför var fyllda. I kommunens vattenreservoar Storvad var huvudventilen öppen, något som kommunen svarade för.

Under eftermiddagen fredagen den 14 oktober 2005 slogs en av råvattenpumparna i Storvad på, vilket medförde att omkring 80 liter vatten per sekund rann in i Gränbyanläggningen. Någon förklaring till varför pumpen slagits på har inte framkommit. Omfattande skador uppkom på entreprenaden i Gränby, bl.a. på Läckebys installationer.

Vilket ansvar har Peab för översvämningen och de därav orsakade skadorna på Läckebys entreprenad?

Enligt Zurich är Peab ansvarigt för skadorna på Läckebys entreprenad i första hand oberoende av vållande, eftersom Peab enligt kap. 5 § 4 andra stycket i AB 92 har ett kontrollansvar för skador som beror på beställaren. Peab har däremot gjort gällande att den aktuella paragrafen är en hänvisningsbestämmelse som får sitt egentliga innehåll av andra bestämmelser i AB 92.

Kap. 5 § 4 i AB 92 har följande lydelse.

Entreprenören ansvarar under entreprenadtiden för skada på ej avlämnad del av entreprenaden.

Entreprenören ansvarar dock inte för skada på entreprenaden som beror på beställaren.

Entreprenören ansvarar - hjälpmedel undantagna - inte heller för skada på entreprenaden som beror på krig, uppror, naturkatastrof eller därmed jämförlig omständighet.

Avfattningen av bestämmelsens andra stycke ger i och för sig utrymme för båda tolkningarna. Zurichs uppfattning om hur bestämmelsen skall förstås vinner ganska allmänt stöd i den entreprenadrättsliga litteraturen (jfr Alf G Lindahl, Östen Malmberg och Alf-Erik Norén: Entreprenad AB 92 s. 136 ff., Stig Hedberg: Kommentar till AB 04 och ABT 06 s. 85 f., Sture Johansson: Entreprenadrätt och praktik, s. 291 och Harald Ullman: Försäkring och ansvarsfördelning, version II, s. 158 f.). För Peabs uppfattning talar främst att en tolkning av bestämmelsen enligt Zurichs mening synes kunna medföra att samma situation regleras på oförenliga sätt i olika bestämmelser i AB 92. Så föreskrivs exempelvis i kap. 5 § 13 att part är ansvarig för skada på motpartens arbete genom vårdslöshet eller försummelse vid utförande av eget arbete. Ett sådant ansvar endast för culpösa förfaranden står i viss motsats till det strikta ansvar som enligt Zurich följer av kap. 5 § 4 andra stycket. Peab har även framhållit att avfattningen av paragrafens andra stycke ändrats i förhållande till motsvarande bestämmelse i AB 72 i vilken det föreskrevs att beställaren ansvarade för skada som vållats av beställaren. Ändringen till att skadan skall bero på beställaren kan tyda på att de avtalsslutande parterna avsett att bättre anpassa bestämmelsens lydelse till andra bestämmelser i AB 92 enligt vilka beställaren har antingen ett strikt ansvar eller ett ansvar för vållande för skador på entreprenaden. Något egentligt stöd i doktrinen för den av Peab hävdade tolkningen av bestämmelsen har emellertid inte presenterats. Några avgöranden från överrätt som belyser frågan synes inte föreligga.

Uttalandena i litteraturen ger ett starkt stöd för Zurichs ståndpunkt. Den riskfördelning som kap. 5 § 4 i AB 92 ger uttryck för torde alltså vara att entreprenören svarar för rena olyckshändelser, som inte kan sägas bero på någon av parterna, och för skador till följd av omständigheter som hänför sig till utförandet av egna arbeten. För skador på grund av omständigheter som hänför sig till åtgärder som vidtas av beställaren, dvs. sådana omständigheter som kan sägas ligga inom beställarens kontrollsfär, svarar däremot beställaren. För en sådan riskfördelning talar även att beställaren härigenom får ett incitament till att genom rimliga säkerhetsåtgärder undvika skador på entreprenaden.

Det står som tidigare konstaterats klart att tätningsprovningen låg inom ramen för Peabs entreprenad och att det var Peab eller personal för vilken Peab ansvarade som i samband därmed hanterade ventilerna in till Gränby vattenverk. Om ventilerna in till vattenverket varit stängda, hade någon översvämning av vattenverket inte skett. Det är också utrett att täckningen av bräddavloppet var en av Peab vidtagen åtgärd. Även om det kan sättas i fråga om bräddavloppet var dimensionerat för att fullt ut kunna avleda sådana mängder vatten som strömmade in i Gränby, hade översvämningen otvivelaktigt inte fått så omfattande konsekvenser om bräddavloppet varit i funktion. Det hade varit enkelt och föga ekonomiskt betungande för Peab att förhindra översvämningen.

Läckeby har däremot inte haft någon del i att anläggningen översvämmades eller kunnat vidta någon åtgärd för att förhindra att så skedde.

Det finns således ett orsakssamband mellan å ena sidan att ventilerna in till Gränby varit öppna och bräddavloppet övertäckt och å andra sidan översvämningen. Det som utlöste översvämningen var emellertid av allt att döma att någon startade en av råvattenpumparna i Storvad. Frågan är då om det nyss konstaterade orsakssambandet kan anses vara alltför svårförutsägbart, säreget eller avlägset, dvs. om det föreligger adekvat kausalitet eller inte.

Den omständigheten att pumpen startades måste anses ha varit en oväntad händelse. Peab eller någon för vilken Peab ansvarat hade emellertid genom att inte stänga ventilerna in till Gränby och sätta bräddavloppet ur funktion under pågående täthetsprovning skapat en fara för översvämning. Peab kände också till att det pågick en entreprenad i Storvad, även om man saknade närmare kunskap om denna. Peab borde ha kunnat inse risken för att någon av pumparna i Storvad till följd av mänsklig inverkan eller något tekniskt fel skulle startas. Det föreligger därför adekvat kausalitet mellan Peabs här behandlade åtgärder eller försummelser och den skada som Läckeby drabbats av. Peab är därmed skadeståndsskyldigt gentemot Zurich.

Med vilket belopp skall skadestånd utgå?

- - -.

Tingsrättens bedömning

- - - .

Peab skall således utge skadestånd till Zurich med - - - 2 163 287 kr jämte ränta.

Domslut

Domslut

Peab skall betala Zurich 2 163 287 kr jämte ränta - - -.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Anders Dereborg, Anna-Karin Winroth och Dan Öwerström samt tf. hovrättsassessorn Elisabeth Hovmöller, referent) anförde i dom den 14 april 2011 följande.

Hovrättens domskäl

Parterna har åberopat samma grunder och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som vid tingsrätten. - - -.

Är Peab skadeståndsskyldigt oberoende av vållande?

Bestämmelsen i 5 kap. 4 § andra stycket i 1992 års Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 92), utgivna av Byggandets kontraktskommitté med representanter för både beställare och entreprenörer, har i sin helhet följande lydelse.

Ansvar under entreprenadtiden

Entreprenören ansvarar under entreprenadtiden för skada på ej avlämnad del av entreprenaden.

Entreprenören ansvarar dock inte för skada på entreprenaden som beror på beställaren.

Entreprenören ansvarar - hjälpmedel undantagna - inte heller för skada på entreprenaden som beror på krig, uppror, naturkatastrof eller därmed jämförlig omständighet.

Regeln innebär alltså att som huvudregel ansvarar entreprenören för skada som inträffar under en pågående entreprenad. Undantag görs dels för skada som beror på beställaren, dels för skada vars orsak har karaktär av s.k. force majeure.

Zurich har i första hand gjort gällande att bestämmelsen i andra stycket innebär att beställaren - i detta fall Peab - oberoende av vållande är skadeståndsskyldig gentemot entreprenören för de skador som uppkommit i vattenverket. Peab har i sin tur anfört att bestämmelsen i denna del inte är att betrakta som något mera än en hänvisningsbestämmelse till de övriga bestämmelserna i AB 92 som reglerar skadeståndsansvar för beställaren.

Liksom tingsrätten konstaterar hovrätten att det inte synes finnas några avgöranden från överrätt som närmare belyser innebörden av bestämmelsen. Inte heller finns det publicerat några motiv eller förarbeten till AB 92. AB 92 föregicks av 1972 års Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 72) samt dessförinnan av 1965 års Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 65). Till de båda sistnämnda standardavtalen finns motiv utgivna av den kontraktskommitté som författat avtalen. I AB 65 och AB 72 var dock den bestämmelse som närmast motsvarar 5 kap. 4 § andra stycket annorlunda formulerad. Till skillnad från hur bestämmelsen nu är utformad, föreskrevs att beställaren hade ett ansvar för vållande. Det är därför inte möjligt att utifrån tidigare motiv uttala sig om innebörden av nuvarande formulering.

Tingsrätten har i sin dom hänfört sig till den juridiska litteraturen på området i form av ett antal entreprenadrättsliga verk och kommit till den slutsatsen att Zurichs tolkning av bestämmelsen där vinner ganska allmänt stöd. Vid en genomgång av litteraturen på området finner hovrätten för sin del följande. En del författare synes tolka formuleringen ”som beror på beställaren” i enlighet med vad Zurich hävdat, dvs. som ett strikt ansvar utan vållande (se Lindahl, Alf G m.fl., Entreprenad AB 92. Bokförlaget Norén & Co KB 1994, s. 136 och Hedberg, Stig, Kommentarer till AB 04 och ABT 06. AB Svensk byggtjänst 2007, s. 86). Andra författare konstaterar att det inte är klart vad som menas med uttrycket (se Ullman, Harald, Försäkring och ansvarsfördelning. Iustus förlag 2006, s. 158 och Johansson, Sture, Entreprenadrätt och praktik. AB Svensk Byggtjänst 2005, s. 291). I litteraturen omnämns bestämmelsen även som en farebestämmelse och det uttalas att det genom regleringen i 5 kap. 4 § sker en uppdelning av ansvaret för en entreprenad; ”beställaren står faran för de extraordinära olyckorna medan entreprenören står faran för mera ordinära olyckor.” Vidare sägs: ”Framställningstekniskt är regeln utformad utan direkt hänvisning till ’faran’, som en bestämmelse om att entreprenören ’ansvarar’, vilket innebär att entreprenören också kan bli skadeståndsskyldig.” (Hellner, Jan m.fl. Speciell avtalsrätt II. Norstedts Juridik AB 2010, s. 144 f.).

En närmare analys av doktrinen kring 5 kap. 4 § andra stycket leder enligt hovrätten till följande slutsatser. De resonemang kring ansvar som återfinns i den entreprenadrättsliga litteraturen saknar i vart fall delvis närmare underbyggnad. Uttalandena ger inte heller något entydigt svar på vilken skadeståndsrättslig innebörd bestämmelsen i så fall har. Ett par av författarna ger också uttryck för att rättsläget är oklart. Hovrätten anser därför, till skillnad från tingsrätten, att det saknas tydligt stöd i juridisk litteratur för Zurichs uppfattning om innebörden av 5 kap. 4 § andra stycket.

För att kunna ta ställning till bestämmelsens innebörd krävs i stället en bedömning av det systematiska sammanhang den ingår i och dess rent allmänna språkliga betydelse.

Tingsrätten har noterat att Zurichs tolkning av bestämmelsen som ett strikt ansvar för beställaren kan innebära att samma situation regleras på oförenliga sätt i olika bestämmelser i AB 92. Exempelvis föreskrivs i 5 kap. 13 § att part är ansvarig för skada på motpartens arbete som part vid utförande av eget arbete åstadkommer genom vårdslöshet eller försummelse. Ett sådant ansvar endast för culpösa förfaranden står i viss motsats till ett strikt ansvar för beställaren under entreprenadtiden. Det finns dessutom bestämmelser om skadeståndsansvar för beställaren i 1 kap. 6 § och 7 kap. 28 §. Regleringen i 1 kap. 6 § innebär att beställaren har ett strikt ansvar för att innehållet i bl.a. de uppgifter och handlingar som beställaren tillhandahåller sin motpart är korrekt. Bestämmelsen i 7 kap. 28 § föreskriver ett strikt ansvar för beställaren för sådana skador på entreprenaden som uppkommer på grund av brukande, när beställaren tagit entreprenaden i bruk i förtid. I sammanhanget ska noteras att bestämmelsen i 5 kap. 4 § har ett vidare tillämpningsområde än 5 kap. 13 §. Bestämmelsen i 5 kap. 13 § är således en mer preciserad avtalsklausul än 5 kap. 4 §.

Peab har som beställare även utfört eget arbete på entreprenaden. Vid en tillämpning av 5 kap. 13 § är Peab skadeståndsskyldigt för skador som man i sitt arbete genom vårdslöshet åsamkar sin entreprenör. Men med den av Zurich förespråkade tolkningen av 5 kap. 4 § skulle Peab redan genom denna bestämmelse ha ett strikt ansvar för skada som ”beror på” Peab. Med Zurichs tolkning måste regleringen i AB 92 alltså innehålla en motstridighet.

Den normala språkliga betydelsen av uttrycket ”beror på” i 5 kap. 4 § andra stycket är alltför vag för att tjäna till ledning för hur 5 kap. 4 § andra stycket ska tolkas inom ramen för ett entreprenadavtal. Orden ”beror på” har inte heller någon vedertagen rättslig betydelse. Uttrycket återfinns dock i 12 § köplagen (1990:931). I denna bestämmelse föreskrivs att om köparen bär risken för varan är denne skyldig att betala för varan även om varan har förstörts, kommit bort, försämrats eller minskat genom en händelse som inte beror på säljaren. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att innebörden av att säljaren - i stället för köparen - bär risken för varan inte framgår av förevarande paragraf utan av de bestämmelser som gäller säljarens avtalsbrott och påföljderna av dem (se prop. 1988/89:76, s. 78).

Som nämnts reglerades beställarens ansvar i de bestämmelser i AB 65 och AB 72 som motsvarade 5 kap. 4 § andra stycket AB 92 som ett ansvar för vållande. Av motiven till AB 65 framgår att syftet med dåvarande bestämmelse var att entreprenören - utom i fråga om de särskilt angivna undantagen - i princip skulle bära ansvaret för vådahändelse som kunde drabba entreprenaden. Vidare uttalades där att andra bestämmelser eller de allmänna skadeståndsreglerna i det enskilda fallet kunde inskränka eller upphäva detta ansvar. Enligt motiven upphävde bestämmelsen nämligen inte andra ansvarsregler utan utgjorde en integrerad del av systemet (se Motiv AB 65. Byggförlaget 1969, s. 112). Samma formuleringar om integrerande samspel med andra bestämmelser och allmänna skadeståndsregler återfinns i motiven till AB 72 (se Motiv AB 72. AB Svensk Byggtjänst 1985, s. 139 f.) I AB 72 fanns också, utöver force majeurefallen, en uttrycklig hänvisning till bestämmelsen i dåvarande 7 kap. 28 § om ansvar i den situation beställaren tog entreprenaden i bruk i förtid. Det kan särskilt noteras att med den utformning som bestämmelsen hade i AB 65 och AB 72 - då beställaren hade ett ansvar för vållande - fanns ingen motsättning i förhållande till bestämmelserna om parts ansvar gentemot motpart vid utförande av eget arbete.

Den tolkning av 5 kap. 4 § andra stycket som Peab gjort gällande framstår mot denna bakgrund som mer rimlig och mer förenlig med övrig reglering än den som Zurich förespråkat. Vid en tolkning av den aktuella bestämmelsen som en påminnelse om och hänvisning till andra - mer preciserade - ansvarsbestämmelser för beställaren i AB 92 får standardavtalet ett mer förnuftigt och praktiskt användbart innehåll än annars. Att bestämmelsen får anses ha en sådan innebörd får också visst stöd i de motivuttalanden som finns till AB 65 och AB 72 samt av vad som anförts i förarbetena till köplagen där motsvarande formulering används.

Hovrättens slutsats blir att det inte är möjligt att lägga bestämmelsen i 5 kap. 4 § andra stycket till grund för ett skadeståndsrättsligt ansvar för beställaren gentemot entreprenören oberoende av vållande. Zurichs talan kan därmed inte vinna bifall på dess i första hand framställda grund.

Är Peab skadeståndsskyldigt på grund av vårdslöshet?

Zurich har i andra hand gjort gällande att Peab - eller person som Peab varit ansvarigt för - förfarit vårdslöst eller försumligt dels genom att inte stänga ventilerna i Gränby, dels genom att inte se till att bräddavloppet i anslutning till bassängerna fungerade. Enligt Zurich har denna oaktsamhet orsakat skadorna för entreprenören.

Det är hovrättens uppfattning att vattenskadan i Gränby åstadkommits vid det arbete som Peab haft att utföra i vattenverket och att 5 kap. 13 § i AB 92 därmed i och för sig är tillämplig. Hovrätten delar alltså den bedömning som tingsrätten gjort i fråga om att Peab inom ramen för sitt arbete med täthetsprovningen av bassängerna haft ansvar såväl för övertäckningen av bräddavloppet som för hanteringen av ventilerna i Gränby. De exempel på entreprenadavtal innefattande ledningsarbete som Peab åberopat till stöd för att Peab i detta fall inte ansvarat för hanteringen av ventilerna visar inte annat än att byggentreprenörer normalt inte hanterar ventiler i trycksatta ledningsnät. Hanteringen av ventiler i trycksatta ledningsnät är enligt hovrättens mening inte jämförbar med den i målet aktuella situationen.

I detta fall saknas särskild vägledning för oaktsamhetsbedömningen i lag, sedvänja, avtalsbestämmelse eller i någon annan handlingsregel. Zurich har visserligen gjort gällande att de skyddsbestämmelser och det samordningsansvar som följer av de administrativa föreskrifterna för entreprenaden, liksom den lojalitetsplikt som generellt råder inom entreprenadförhållanden, ska ligga till grund för culpabedömningen i denna del. Dessa föreskrifter och förhållningsregler kan dock inte anses ge någon vägledning vid bedömning av de specifika oaktsamhetspåståenden som ska prövas i målet. I stället får man vid oaktsamhetsbedömningen ta hänsyn till risken för skada, den sannolika skadans storlek samt möjligheterna att förekomma skada. Riskbedömningen ska inte inriktas på endast den skada som faktiskt inträffat utan i stället avse risker för skador av samma slag. Inom nordisk doktrin är också den övervägande uppfattningen att culpabedömningen ska inriktas på frågan om skadevållaren framkallat risk för skada av den typ som är aktuell (se NJA 1996 s. 564). Det är i detta fall Zurich som ska visa att omständigheterna varit sådana att Peab kan anses ha agerat vårdslöst eller försumligt.

Risken för skada bestod i detta fall i att vatten kunde komma in i vattenverket genom den råvattenledning som kom från Storvad och orsaka översvämning. Någon annan väg för vattentillförsel har såvitt framkommit inte funnits. Enligt Peab förelåg ingen typisk risksituation och det fanns därför ingen anledning att räkna med risken. Enligt hovrättens mening framstår i vart fall den plötsliga vattentillströmningen som ytterst oväntad. Denna risk ska vägas mot Peabs möjligheter att förekomma skadan genom att stänga ventilerna i Gränby eller ta bort plyfa-skivan från bräddavloppet, vilket i och för sig framstår som enkla åtgärder. Beträffande den sannolika skadans storlek är det känt att vatten ofta kan orsaka stora materiella skador.

Vid bedömningen av vilka möjligheter Peab haft att förekomma en skada av aktuell typ blir frågan närmare bestämt hur en ansvarsmedveten person med fackkunskaper borde ha agerat för att säkerställa att det inte skulle komma mera vatten genom råvattenledningen från Storvad. Det har i detta avseende inte framförts några egentliga påståenden om vad som är brukligt i samband med täthetsprovningar av den typ som är aktuell i målet. Än mindre har någon utredning presenterats i denna del. Mot bakgrund av den sannolika skadans storlek och den relativa lätthet med vilken ventilerna kunnat stängas och plyfa-skivan tas bort, kan det vid en första anblick tyckas rimligt att begära av Peab att vidta de åtgärder som Zurich hävdar att Peab bort ha gjort. Enligt hovrättens mening är det dock inte möjligt att - i avsaknad av handlingsnormer eller annan utredning om vad som är brukligt i samband med täthetsprovning av vattenverk - med någon säkerhet uttala sig om vad en normal aktsamhet i sammanhanget föreskriver. Det gäller särskilt som vattentillströmningen framstår som ytterst oväntad eller det i vart fall inte framkommit att det funnits anledning att räkna med en sådan. Zurich har med andra ord inte visat att Peab agerat vårdslöst eller försumligt genom att inte stänga ventilerna eller ta bort plyfa-skivan.

Hovrätten har tidigare konstaterat att hanteringen av ventiler i vattenverket och plyfa-skivans placering i och för sig innefattas i det ansvar Peab haft vid utförandet av täthetsprovningen. Därmed saknas skäl att pröva huruvida en tillämpning av 5 kap. 15 § i AB 92 skulle leda till att andras agerande omfattas av Peabs ansvar i fråga om samma två omständigheter.

Käromålet kan således inte heller vinna bifall på den i andra hand åberopade grunden.

Har Zurich rätt till ersättning för extraarbeten?

I frågan har Zurich anfört att bolaget regressvis har en rätt till ersättning för det arbete som Läckeby Water utfört för att avhjälpa skadan och färdigställa sin entreprenad såsom ersättning för ändringar och tilläggsarbeten, s.k. ÄTA-arbeten. Denna rätt föreligger enligt Zurich antingen genom en direkt tillämpning av relevanta regler i AB 92 eller genom en tolkning av desamma. Peab har i huvudsak invänt att det arbete som åsyftas inte kan jämställas med ett ÄTA-arbete. Vidare har Peab invänt att Zurichs regressrätt inte omfattar ersättning för ÄTA-arbete och att kravet är preskriberat.

Rätten till ersättning för ÄTA-arbeten framgår i första hand av 2 kap. 2 och 3 §§ i AB 92. Av 2 § framgår att entreprenören är berättigad och skyldig att under entreprenadtiden utföra ÄTA-arbeten som är föreskrivna av beställaren. Vidare följer av 4 § samma kapitel att sådana ÄTA-arbeten ska beställas skriftligen av beställaren. Zurich har inte gjort gällande att någon sådan skriftlig beställning föreligger.

Det finns inte något krav på skriftlig beställning för sådana ÄTA-arbeten som omfattas av regleringen i 3 §. Dessa ÄTA-arbeten ska vara föranledda av att arbetsområdet eller andra förhållanden av betydelse avviker från vad som ska förutsättas enligt 1 kap. 8 §, eller av att förhållande som avses i 1 kap. 9 § inte är sådant som det ska förutsättas vara. Frågan är då om den översvämning som under entreprenadtiden drabbade vattenverket i Gränby är en sådan omständighet som ryms inom tillämpningsområdet för 1 kap. 8 § eller 9 §.

I 1 kap. 8 § regleras vilka skyldigheter en entreprenör har att skaffa sig kännedom om arbetsområdet inför ett avgivande av anbud liksom i vilket skick han sedan har rätt att förutsätta att arbetsområdet är då han påbörjar sitt arbete. Bestämmelsen i 1 kap. 9 § behandlar vad entreprenören i samband med att han avger sitt anbud, i avsaknad av uppgifter, har rätt att förvänta sig av sitt presumtiva arbetsområde. Rätten till ersättning för ÄTA-arbeten enligt 2 kap. 3 § är således kopplad till avvikelser mellan den information och kunskap en entreprenör lagt till grund för sitt anbud på entreprenaden och hur arbetsområdet sedan visat sig vara. Detta är enligt hovrättens mening något annat än det i målet aktuella förhållandet att en skada inträffar pga. en oförutsedd händelse (jfr Hedberg, Stig, a.a., s. 46).

Inte heller finns utrymme att genom tolkning av bestämmelserna i 2 kap. 2 och 3 §§ komma fram till att Zurich har någon rätt till ersättning för ÄTA-arbeten för den skada som inträffat. En sådan tolkning utesluts redan av bestämmelsernas ordalydelse. Härtill kommer att frågor om ansvar och skadestånd är särskilt reglerade i kap. 5 i AB 92.

Zurich har alltså inte heller på den i tredje hand framställda grunden rätt till någon ersättning från Peab för den skada som Läckeby Water har lidit. Vid denna utgång i ansvarsfrågan saknas det anledning för hovrätten att pröva frågan om skadans storlek.

Sammanfattning m.m.

Sammanfattningsvis anser hovrätten att bestämmelsen i 5 kap. 4 § andra stycket AB 92 är en hänvisningsbestämmelse och inte en bestämmelse om strikt skadeståndsansvar. Vidare är det inte visat att Peab varit vårdslöst genom att inte stänga ventilerna i vattenverket eller låta plyfa-skivan ligga kvar över bräddavloppet. Slutligen har Zurich inte rätt till ersättning för extraarbeten för sina kostnader i anledning av skadan. Käromålet kan alltså inte bifallas och tingsrättens dom ska ändras i enlighet härmed.

Hovrättens domslut

Domskäl

HD (justitieråden Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, Göran Lambertz, Johnny Herre och Dag Mattsson, referent) meddelade den 17 april 2013 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Allmänt om tolkning av AB 92

Innebörden av kap. 5 § 4 i AB 92

Målet i övrigt

Domslut

Domslut

HD förklarar att kap. 5 § 4 andra stycket i 1992 års Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 92) inte innebär att Peab är skadeståndsskyldigt oberoende av vållande.

HD meddelar inte prövningstillstånd rörande målet i övrigt.

Hovrättens domslut står därmed fast.