NJA 1996 s. 564

G.A. yrkade efter stämning å O.K. vid Mölndals TR att TR:n skulle förplikta O.K. att till G.A. utge skadestånd med 351 587 kr jämte ränta.

O.K. bestred käromålet.

TR:n upptog till avgörande genom mellandom frågan huruvida O.K. var skadeståndsskyldig för den skada som åsamkats G.A. i anledning av en händelse d 15 maj 1984 med hästen Frank Broline.

G.A. anförde som grund för och till utveckling av sin talan följande. Han är sedan 1983 ägare av travhästen Frank Broline e Speedy Spin-Zeta, född 1980. G.A. hade lämnat hästen i träning hos O.K. som då var verksam som travtränare vid Åbyfältet i Mölndal. Denne träffade avtal med G.A. om vård, uppstallning och träning. För detta betalade G.A. ersättning. O.K. förhyrde av AB Åbyfältet (bolaget) ett antal boxplatser i ett av bolagets stallar, som finns uppförda på Åbyfältet. I samband med att överenskommelse träffades 1984 mellan bolaget och O.K. angående förhyrning åtog sig bolaget att iordningställa stallet och i samband därmed begärde O.K. att få ett öppningsbart "fönster" i boxdörrarna. Vissa tränare anser att hästar blir lugnare och mår bättre av att kunna stå i en box där de kan sticka ut huvudet genom en öppning i box-dörren. Det var O.K. bekant att en annan på Åbyfältet verksam tränare – T.N. - i sitt stall hade boxdörrar med "fönster". Vem som hade utfört arbetet och hur detsamma tillgått visste han inte. O.K. framförde sina önskemål till den vid Åbyfältet verksamme anläggningschefen, C.R. som var den person som avgjorde vilka arbeten som skulle få förekomma. Efter gemensamt besök i T.N:s stall fick O.K. tillstånd att sätta dit "fönster". Bolaget beställde arbetena från en utomstående näringsidkare och betalade dessa. G.A. hade inte något att göra med O.K:s önskemål eller arbetets utförande. Själva "fönstret" gjordes i ordning på en verkstad och fördes sedan till O.K:s stall. Arbetet utfördes sedan på så sätt att gallret i befintliga boxdörrar sågades ut, varefter "fönstret" monterades. Frank Broline ställdes i en box med "fönster". Hästen var i och för sig lugn. Något anmärkningsvärt inträffade inte under ca två månaders tid efter det att angivna arbete utförts. S-Å.K. var då anställd som stallman hos brodern O.K. S-Å.K. stod vid 15-tiden d 15 maj 1984 och talade i en telefon som är monterad på stallväggen ca 10 meter från Frank Brolines box. Mellan S-Å.K. och boxen stod en häst uppställd på stallgången och sköttes av en annan stallman vid namn P.M. S-Å.K. såg plötsligt hur boxdörren öppnades, varefter Frank Broline slog upp med huvudet så att dörren lyftes av gångjärnen. Hästen blev uppskärrad och drog sig in i boxen med boxdörren om halsen. P.M. släppte in sin häst i en box. S-Å.K. begav sig fram till Frank Broline för att försöka lugna hästen. Hästen slängde sig då runt i boxen minst fem varv, varefter den sprang ut ur boxen, alltjämt med dörren om halsen. Hästen sprang därefter längs stallgången, där den passerade en annan uppställd häst och slog omkull en dyngkärra. S-Å.K. ropade att man skulle stänga dörrarna till stallet. Hästen sprang dock ut ur stallet. Efter en stund stannade hästen upp och kunde befrias från boxdörren. Frank Broline skadades svårt vid tillfället och fick tas ur träning i ca sju månaders tid. - På boxdörren alldeles intill nederdelen av "fönstret" finns en låsanordning anbringad. Låsanordningen består av en låskolv som är fjäderbelastad och som går in ca 1,5 cm i ett hål som finns på en plåtbricka fäst i dörrkarmen. Före olyckan kunde boxdörren lyftas av gångjärnen om dörrlåset inte var i stängt läge. Efter olyckan lät bolaget utföra svetsning på gångjärnens ovandel, vilket medförde att boxdörren inte kunde lyftas av. I samband med upptagandet av "fönster" i boxdörren lät man överliggaren på dörren vara kvar vilket medförde att hästen, när han slängde upp sitt huvud, kunde lyfta av dörren. Olyckan hade inte kunnat inträffa om dörren varit i stängt läge och den skulle inte ha kunnat inträffa ens med dörren i öppet läge om det varit omöjligt att lyfta av dörren. Vidare skulle olyckan inte ha kunnat inträffa om dörren varit i ursprungligt skick. G.A. har lämnat hästen i träning hos O.K. i dennes egenskap av näringsidkare. Det har ålegat O.K. att väl vårda och omhänderta hästen. G.A. gör gällande att O.K. åsidosatt sina skyldigheter i dessa avseenden och att han därmed gjort sig skyldig till kontraktsbrott. O.K. är på denna grund skadeståndsskyldig för den skada G.A. lidit. O.K. borde ha insett att hästen hade kraft nog för att lyfta av dörren från gångjärnen. När han beställde "fönster" borde han därvid ha tillsett att överliggaren togs bort eller sett till att svetsning på gångjärnens ovandel utfördes. Olyckan skulle då inte ha kunnat inträffa. Oavsett på vilket sätt hästen fått boxdörren runt halsen, har O.K. inte förmått visa att skadan inte orsakats av försummelse från hans sida. I vart fall påstås det att försummelse ligger honom till last.

O.K. har anfört följande. Han har arbetat med travhästar i 27 år. Han har varit travtränare sedan 1980. I samband med att han flyttade in i nu aktuellt stall rustade bolaget upp stallet. Han ville dock även ha boxdörrar med "fönster" i sitt stall. Han gick till C.R. som var anläggningschef vid Åbyfältet, för att få tillåtelse att företa denna ändring. Det var nämligen så att inga ändringar fick göras utan Curt Rydells godkännande. C.R. var positiv till ändringen och de två gick till T.N:s stall och tittade på en liknande konstruktion. C.R. sade att han skulle ta hand om det hela och kontaktade en svetsfirma som skulle utföra arbetet. Det var bolaget som skulle stå för konstruktionen och kostnaderna för "fönsterna". O.K. hade inget med detta att göra. Han gjorde ingen närmare besiktning av de nya boxdörrarna med "fönster" när arbetet var klart. Han tyckte dock att det såg bra ut och han hade inga önskemål om ändringar. Det var samma sorts låsanordningar på alla boxdörrarna i hans stall. Han känner inte till om det finns låsanordningar med "överfallsskydd", så att hästarna inte kan komma åt låskolvarna. Före olyckan hade O.K. aldrig hört talas om att en häst kunde öppna låset själv. Han hade ingen tanke på att en olycka av ifrågavarande slag skulle kunna inträffa och han hade aldrig hört talas om något liknande. Hans enda reflektion angående överliggaren på boxdörren var att hästarna kunde skada sig i huvudet. Motpartens framställning om händelserna d 15 maj 1984 vitsordas. Olyckan har inte varit förutsebar för O.K. Någon oaktsamhet skall därför inte anses ligga honom till last. Bolaget har beställt och bekostat ändringsarbetet med stalldörren. Det har därför också haft att ansvara för att den nya konstruktionen var så utformad, att skada av det inträffade slaget inte kunde uppkomma. Det görs gällande att stalldörren varit stängd intill dess hästen själv har öppnat dörren. Någon försummelse från O.K:s eller hans stallpersonals sida har således inte heller förelegat i fråga om att hålla boxdörren stängd. O.K. har visserligen haft vården om hästen. Detta förhållande innebär emellertid inte att han har presumtionsansvar i fråga om försumlighet förelegat. Hästars irrationella beteenden medför att endast visad försumlighet kan utgöra grund för skadeståndsansvar. Med hänsyn till det sagda hävdar O.K. att inte heller någon försummelse kan läggas honom till last.

Vid TR:n hördes på G.A:s begäran O.K. under sanningsförsäkran. På båda parternas begäran hölls vittnesförhör med travtränaren S-Å.K. stallmännen P.M. och C.A. travtränaren O.G. och f anläggningschefen C.Rl.

TR:n höll syn på platsen.

O.K. överklagade i HovR:n för Västra Sverige. Han yrkade att HovR:n skulle förklara att han inte var skyldig att ersätta G.A. för den skada denne åsamkats i anledning av den olycka hästen Frank Broline råkat ut för.

G.A. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Malmström och hovrättsrådet Krantz Westerberg) anförde i dom d 11 nov 1993: Domskäl. I HovR:n har de vid TR:n hörda personerna hörts på nytt. De har därvid i allt väsentligt uppgett detsamma som finns antecknat i TR:ns dom från förhören där. Följande kan tilläggas.

O.K. och hans bror S-Å.K. har uppgett att inte någon av dem tidigare sett en liknande konstruktion av boxfönster. De framförde båda invändningar mot den s k överliggaren och begärde att den skulle tas bort. Detta blev emellertid inte av.

P.M. har bestämt påstått att det inte råder någon tvekan om att boxdörren måste ha varit stängd med hänsyn till att Frank Broline i annat fall skulle ha gått ut ur sin box långt tidigare, särskilt som utfodring av hästarna pågick.

C.R. har uppgett att han, som överhuvudtaget var emot att ta upp fönster i boxdörrar, aldrig har varit med och diskuterat konstruktionen av dessa boxfönster, än mindre godkänt dem. Han skulle själv i en sådan situation ha anlitat arkitekt, som i sin tur hade vänt sig till en konstruktör och tagit reda på vilka normer som gäller för dylika konstruktioner.

O.G. liar uppgett bl a: Hästar är nyfikna och kan få upp låsta konstruktioner i de mest otroliga sammanhang. Man kan därför aldrig vara säker på att en häst inte kan ta sig ut. - Om en häst kan komma åt ett boxdörrslås, bör låset vara försett med s k överfallsskydd. Det var i detta fall riskabelt att behålla överliggaren.

HovR:n gör följande överväganden.

HovR:n finner, i likhet med TR:n, ej skäl att i förevarande fall göra undantag från huvudregeln om presumtionsansvar för förvarare av omhänderhavd egendom. Det ankommer således på O.K. att visa att Frank Brolines skada orsakats av förhållanden som inte innebär att han gjort sig skyldig till försummelse av sin vårdplikt. O.K. har härvid som grund för bestridandet av skadeståndsskyldighet gjort gällande att olyckan varit nära nog omöjlig att förutse.

I målet är utrett att den skadegörande händelsen gått till så att Frank Broline har lyft av den öppnade boxdörren genom att slå upp med huvudet mot överliggaren varvid dörren fastnat runt hästens hals. Hästen har därefter med dörren runt halsen skenat ut ur boxen och stallbyggnaden och därvid skadat sig. Enligt HovR:ns mening får det med hänsyn främst till vad P.M. uppgett antas att hästen själv lyckades få upp låset till boxdörren.

Risken för att en olycka av detta slag skall inträffa kan i och för sig synas vara ringa. Av utredningen har nämligen inte annat framkommit än att något liknande inte hänt vare sig före eller efter detta skadetillfälle.

Redan i detta sammanhang vill dock HovR:n framhålla vikten av att O.K. anförtrotts hästen i sin verksamhet som professionell travtränare med mångårig yrkeserfarenhet och kunskap om hästars beteende. På grund härav och med beaktande av att de hästar O.K. anförtrotts vården om i allmänhet torde representera stora värden måste aktsamhetskravet när det gäller hans sätt att fullgöra sin vårdplikt ställas högt.

Av utredningen i målet får anses ha framkommit bl a att anordningar med öppningsbara fönster i boxdörrar typiskt sett ökar riskerna för skador samt att boxdörrarna i O.K:s stall efter ombyggnaden var konstruerade på ett sätt som i vart fall ingen av de i målet hörda personerna någonsin tidigare stött på. I detta sammanhang vill HovR:n ifrågasätta, om inte sådana förändringar i stallmiljön som de gjorda ändringarna av boxdörrarna kan vara författningsreglerade. Så t ex innehöll djurstallskungörelsen (1973:270) (numera djurskyddsförordningen, 1988:539), som har till syfte att skydda djur mot en olämplig och farlig stallmiljö, den straffsanktionerade föreskriften att ett djurstall inte får byggas till, byggas om eller ändras på ett sätt som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt utan att.byggnationen på förhand i viss särskilt föreskriven ordning godkänts. Även om dessa föreskrifter inte varit tillämpliga på de aktuella ändringsarbetena synes de utgöra en erinran om den försiktighet som bör iakttas vid ombyggnader som innebär avvikelser från traditionella stallkonstruktioner.

Utredningen ger vid handen att den nya konstruktionen var behäftad med tre brister, som ensamma eller i förening kunde tänkas framkalla skador och som alla för obetydliga kostnader skulle kunnat avhjälpas. För det första medförde öppningen i boxdörren att hästen hade möjlighet att komma åt låskonstruktionen och, till följd av att låskolven saknade s k överfallsskydd, själv öppna boxdörren. Vidare löpte hästen risk att skada sig på grund av att boxfönstret hade en s k överliggare. När hästen reste sig på bakbenen eller eljest slog upp med huvudet fanns därmed risk för att den skulle skada huvudet eller rent av fastna i boxfönstret. Slutligen saknade gångjärnen sådana tappar som omöjliggör att dörren, när den står öppen, kan lyftas av på sätt skett i detta fall.

Det förhållandet att den i målet aktuella skaderisken kan sägas vara komplex och svårförutsebar på så sätt att den förutsätter att de tre förut nämnda skadefaktorerna föreligger samtidigt får emellertid inte denna sammansatta skaderisk att framstå som försumbar.

Med beaktande av vad som framkommit genom bl a O.G:s uppgifter om hästars nyfikna beteende och benägenhet att kunna ta sig fria sammantaget med vad ovan anförts angående bristerna i dörrkonstruktionen kommer HovR:n sammanfattningsvis fram till att O.K. haft att räkna med att risken för skadefall till följd av ändringarna på boxdörrarna inte kunde bedömas som obetydlig. På grund härav och med hänvisning till vad som tidigare utvecklats angående O:K:s vårdplikt finner HovR:n att han inte förmått visa att han vårdat Frank Broline på ett från djurskyddssynpunkt tillräckligt säkert sätt. TR:ns domslut skall därför fastställas.

O.K. (ombud advokaten M.E.) överklagade och yrkade att hans i HovR:n förda talan skulle bifallas.

G.A. (ombud advokaten T.T.) bestred ändring.

Sedan G.A. försatts i konkurs förklarade konkursförvaltaren att konkursboet inte inträder i rättegången.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Lind, Svensson och Danelius) beslöt följande dom: Domskäl. Utredningen visar att travhästen Frank Broline kommit till skada under följande omständigheter. Hästen lyckades med munnen få upp låset till boxdörren som därvid öppnades något. Därefter slog hästen upp med huvudet så att det kom emot överliggaren över öppningen i boxdörren. Det ledde till att boxdörren lyftes av gångjärnen varefter boxdörren blev hängande runt hästens hals. Hästen blev skrämd, rusade ut ur boxen och ut på stallplanen där den trasslade in sig i boxdörren, föll och blev liggande. Händelseförloppet medförde att hästen blev skadad.

Vid förvaring och vissa andra avtalstyper gäller som princip ett skärpt ansvar för den som enligt avtal har hand om annans egendom när skada drabbar egendomen under det att den är i förvararens vård, s k presumtionsansvar (se bl a NJA 1983 s 617). Den som omfattas av presumtionsansvar måste sålunda ersätta skada på egendomen, om han inte förmår visa, att skadan inträffat utan hans försummelse. Det är alltså fråga om en regel om placering av bevisbördan. Eftersom händelseförloppet i det aktuella målet kunnat klarläggas, saknas anledning att ta ställning till om O.K. är underkastad presumtionsansvar beträffande skadan på hästen, som inträffade när hästen var i O.K:s vård. Frågan är i stället om det klargjorda händelseförloppet innebär att O.K. varit oaktsam.

Vid oaktsamhetsbedömningen brukar man ta hänsyn till risken för skada, den sannolika skadans storlek samt möjligheterna att förekomma skada. Riskbedömningen skall därvid inte inriktas endast på den skada som faktiskt inträffat utan i stället avse risker för skador av samma slag. Inom nordisk doktrin är också den övervägande uppfattningen att culpabedömningen skall inriktas på frågan om skadevållaren framkallat risk för skada av den typ som är aktuell. Besvaras den frågan jakande skall man i nästa led avgöra huruvida den aktuella skadan utgör en adekvat och påräknelig följd av det faroläge som skadevållaren har framkallat (Agell, Samtycke och risktagande s 87f, Andersson, Skyddsändamål och adekvans s 268ff, Hellner, Skadeståndsrätt, 5 uppl s 140, 197f och 205f, Karlgren, Skadeståndsrätt, 5 uppl s 63, Vinding Kruse, Erstatningsretten, 5 uppl s 59 och 158f, Lodrup, Lärebok i erstatnings-rett, 2 uppl s 114ff och Saxen, Skadeståndsrätt s 10; jfr även SOU 1995:33 s 381f).

Tillämpat på den i målet aktuella situationen innebär detta att culpabedömningen skall inriktas på huruvida O.K. genom att underlåta att se till att hästboxen var försedd med ett säkert lås framkallat fara för att det skulle kunna uppkomma en skada av samma slag som den faktiskt inträffade. Besvaras den frågan jakande skall i nästa led undersökas huruvida den aktuella skadan varit en påräknelig följd av en sådan oaktsamhet. Riskbedömningen skall med andra ord inte inriktas på frågan om O.K. ådagalagt försumlighet genom att han inte förutsett den kombination av omständigheter som i detta fall lett till just den uppkomna skadan på hästen.

Av utredningen i målet framgår att det förekommit att hästar lyckats få upp lås till boxdörrar som inte försetts med s k överfallsskydd. Det sakkunniga vittnet O.G. har också i HovR:n uppgivit att hästar är nyfikna och kan få upp låsta konstruktioner i de mest otroliga sammanhang. Han gjorde därför i sitt vittnesmål den bedömningen att om en häst kan komma åt ett lås på en boxdörr bör låset vara försett med s k överfallsskydd.

O.K. var professionell travtränare och mottog till träning och förvaring hästar av betydande ekonomiskt värde. Han hade lång erfarenhet av sitt yrke. Under sådana omständigheter måste det anses ha varit vårdslöst av O.K. att inte se till att boxdörren var försedd med lås som omöjligen kunde öppnas av hästen (jfr NJA 1995 s 274). Denna hans försumlighet kan inte påverkas av att ägaren av stallbyggnaden, AB Åbyfältet, iordningställt stallet och försett boxdörren med det aktuella låset.

I och med att hästen till följd av den otillfredsställande låsanordningen kunnat öppna boxdörren har det uppkommit en risk för att hästen skulle komma ut ur boxen och i samband därmed eller senare komma till skada. Den skada som faktiskt inträffat beror på en serie av sammanträffande omständigheter. Det måste emellertid anses att skadan varit en påräknelig följd av den ovarsamhet som O.K. ådagalagt genom att underlåta att se till att boxdörren försågs med en tillfredsställande låsanordning.

På grund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.