NJA 2013 s. 438
Vid bestämmande av trafikskadeersättning för inkomstförlust ska inte avräknas ålderspension som på grund av den inträffade skadan tas ut i förtid.
Stockholms tingsrätt
S.J. var år 2006 med om en trafikolycka som orsakade honom en medicinsk invaliditet om 78 procent. På grund av olyckan blev han arbetsoförmögen. I januari 2008 fyllde S.J. 65 år och han började då ta ut sin ålderspension. Om inte olyckan hade inträffat skulle han ha fortsatt att arbeta heltid som grävmaskinist till 67 års ålder och först därefter ha tagit ut sin ålderspension.
S.J. väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag och yrkade att Trygg-Hansa skulle förpliktas att till honom betala 495 485 kr jämte ränta. Som grund för sitt yrkande anförde han att han på grund av trafikolyckan hade nedsatt arbetsförmåga och därför hade fått en inkomstförlust samt att Trygg-Hansa var ersättningsskyldigt enligt trafikskadelagen.
Trygg-Hansa bestred yrkandet. Bolaget anförde som grund för bestridandet att bolaget hade utgett den trafikskadeersättning som S.J. var berättigad till och att inkomst av tidigarelagd ålderspension skulle samordnas enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen.
Parterna begärde gemensamt att tingsrätten skulle till HD hänskjuta frågan om, vid beräkning av inkomstförlust enligt skadeståndslagen, förtida uttag av ålderspension skulle samordnas i enlighet med 5 kap. 3 § skadeståndslagen.
Tingsrätten (rådmannen Gunnar Jacobsson) beslutade den 21 september 2012 med stöd av 56 kap. 13 § RB att till HD hänskjuta den fråga som återges i HD:s beslut.
Högsta domstolen
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Magnus Wulkan, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Hänskjuten fråga
Tingsrätten har med stöd av 56 kap. 13 § RB hänskjutit följande fråga till HD. ”Ska förtida uttag av ålderspension, som görs på grund av inträffad skada, samordnas i enlighet med 5 kap. 3 § skadeståndslagen?”
Domskäl
Skäl
Bakgrund och parternas talan vid tingsrätten
S.J. arbetade som grävmaskinist i egen firma när han den 14 augusti 2006 var med om en trafikolycka. Genom olyckan blev han arbetsoförmögen. I januari 2008 fyllde S.J. 65 år och han började då ta ut hel ålderspension.
Med anledning av olyckan fick S.J. trafikskadeersättning från Trygg-Hansa, bl.a. för inkomstförlust under åren 2008-2010. Vid bestämmandet av ersättningen avräknade Trygg-Hansa den ålderspension som S.J. hade erhållit under samma period.
S.J. ansökte om stämning och yrkade att Trygg-Hansa skulle betala ytterligare trafikskadeersättning avseende inkomstförlust under åren 2008-2010. Han gjorde gällande att ålderspension inte är en sådan förmån som ska avräknas enligt bestämmelserna i 5 kap. 3 § skadeståndslagen. Trygg-Hansa bestred yrkandet och vidhöll sin tidigare inställning att ålderspension, i syfte att undvika överkompensation, ska avräknas. Den förlust som S.J. hade lidit genom att hans pension blev lägre som en följd av det förtida uttaget skulle, enligt Trygg-Hansa, ersättas som en pensionsförlust.
Parterna är överens om att S.J. skulle ha fortsatt att arbeta t.o.m. 67 års ålder och först därefter ha börjat ta ut sin ålderspension om olyckan inte hade inträffat.
Förutsättningar för att ta ut ålderspension
När S.J. började ta ut sin ålderspension reglerades förutsättningarna för uttag av pension i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Av bestämmelserna framgår att inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 61 år, att uttaget kan vara helt eller begränsat till vissa nivåer, samt att uttaget kan ökas, minskas eller helt återkallas (5 kap. 1 § och 12 kap. 3 §; sedan den 1 januari 2011 finns motsvarande bestämmelser i 56 kap.2, 3, 9 och 10 §§socialförsäkringsbalken).
Något krav på att den försäkrade i någon situation ska återkalla eller minska sitt uttag av pensionen finns inte. Det är således möjligt att förvärvsarbeta heltid och samtidigt ta ut full ålderspension.
Samordning vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust
Av 9 § trafikskadelagen (1975:1410) följer att samordning av trafikskadeersättning och annan ersättning ska ske enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen. Av den sist nämnda paragrafen framgår att vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust ska vissa särskilt angivna förmåner som den skadelidande har rätt till med anledning av förlusten avräknas.
När regleringen om samordning i 5 kap. 3 § skadeståndslagen infördes uttalades i lagmotiven att den principiella utgångspunkten för skadeståndsreglerna är att den skadelidande ska försättas i samma ekonomiska situation som om skadan inte hade inträffat (prop. 1975:12 s. 99). Vidare angavs att en strävan bör vara att samordna skadestånd med andra förmåner, som utgår med anledning av en skada, på sådant sätt att såväl över- som underkompensation undviks och att det är befogat att från samordningen undanta sådana förmåner som är resultatet av sparande eller som på annat sätt avser annat än den uppkomna skadan (a. prop. s. 125 f.).
Beträffande kravet att den andra förmånen ska ha utgått med anledning av förlusten sades detta innebära att endast en förmån som har ett ändamål som helt eller delvis överensstämmer med den aktuella skadeståndspostens ändamål ska avräknas från denna och att förmånen ska ha till syfte att ersätta den ekonomiska förändring som är en följd av den skada som skadeståndsanspråket avser. Ålderspension nämndes därvid som ett exempel på en förmån som inte kan anses ha samband med den aktuella skadan eller förlusten och därför inte ska avräknas (a. prop. s. 160 ff., se även SOU 1973:51 s. 295, prop. 1994/95:229 s. 7 f. samt Bertil Bengtsson och Erland Strömbäck, Skadeståndslagen, En kommentar, 4 uppl. 2011, s. 289).
HD:s bedömning
Det är ostridigt i målet att det finns ett samband mellan S.J:s uttag av ålderspension och den inträffade olyckan på så sätt att uttaget skulle ha skett senare om olyckan inte hade inträffat. Syftet med ålderspensionen har dock inte varit att ersätta honom för den inkomstförlust han lidit genom olyckan. S.J:s rätt till pensionen är också helt oberoende av inkomstförlusten. Något sådant samband mellan ålderpensionen och förlusten som krävs för att samordning ska ske med stöd av 5 kap. 3 § skadeståndslagen finns således inte.
Eftersom S.J:s förtida uttag av ålderspension medför att hans pension blir lägre än vad den skulle ha blivit om han hade börjat ta ut den först vid 67 års ålder, kan det inte heller sägas att han överkompenseras genom att ålderspensionen inte samordnas med trafikskadeersättningen.
Slutsats
Slutsatsen blir att ett förtida uttag av ålderspension inte ska samordnas vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust. Den av tingsrätten ställda frågan ska besvaras i enlighet med detta.
Domslut
HD:s avgörande
HD förklarar att ett förtida uttag av ålderspension, som görs på grund av inträffad skada, inte ska samordnas vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust.
Domskäl
HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ella Nyström, referent, Göran Lambertz, Agneta Bäcklund och Svante O. Johansson) meddelade den 4 juni 2013 beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelat: den 4 juni 2013.
Mål nr: Ö 4204-12.
Lagrum: 5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) och 9 § trafikskadelagen (1975:1410).