NJA 2014 not 11

1. Den 2 januari 2013 inkom åklagaren till Stockholms tingsrätt med yrkande om att en tidigare utdömd skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, som Stockholms tingsrätt utdömt den 12 september 2012, skulle undanröjas och att påföljden i stället skulle bestämmas till fängelse. Den 8 februari 2013 dömde Södertörns tingsrätt Y.V. för stöld och påföljden bestämdes till fängelse fyra månader. Tingsrätten undanröjde även en tidigare utdömd skyddstillsyn enligt två tidigare domar, bl.a. den som Stockholms tingsrätt meddelat den 12 september 2012. I ett slutligt beslut den 6 mars 2013 undanröjde även Stockholms tingsrätt den meddelade domen av den 12 september 2012 och påföljden bestämdes till fängelse tre månader.

2. Den 27 mars 2013 överklagade Y.V., genom sin offentlige försvarare C.T., Stockholms tingsrätts slutliga beslut av den 6 mars 2013. Han yrkade att beslutet skulle undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten, i vart fall att åklagarens yrkande om undanröjande skulle lämnas utan bifall. Som grund för yrkandena gjordes gällande att den av Stockholms tingsrätt undanröjda skyddstillsynen redan hade undanröjts i beslut av Södertörns tingsrätt den 8 februari samma år. Av överklagandeskriften framgick att den offentlige försvararen uppgav sig inkomma med fullmakt inom kort.

3. Den 2 april 2013 förelade Svea hovrätt C.T. att senast den 8 april samma år inkomma med fullmakt vid äventyr av avvisning. Av hovrättens händelsetext i Vera framgår att domstolen den 9 april skickade en påminnelse per e-post till advokaten. Av händelsetexten framgår vidare att C.T:s sekreterare den 11 april meddelade domstolen per telefon att fullmakten skulle ges in den 15 april. Det framgår även att hovrätten den 15 april på nytt haft kontakt med sekreteraren med anledning av att ytterligare anstånd begärdes till och med den 18 april, på grund av att klienten var bostadslös och svår att nå. Hovrätten beviljade anstånd till kl. 14.00 det begärda datumet, med upplysning om att ytterligare anstånd inte kunde påräknas. Samma dag skickades händelsetexten i Vera med e-post till C.T. Den 19 april 2013 avvisade hovrätten överklagandet då föreläggandet inte hade följts. Fullmakten är inkomststämplad med samma datum. Fullmakten är daterad den 18 april 2013.

4. Frågan i målet är om hovrätten bort ge försvararen ytterligare möjlighet att förete fullmakt med hänsyn till omständigheterna i målet.

5. I 21 kap. 8 § RB anges försvararens behörighet att handla i processen. En försvarare är inte utan fullmakt behörig att på egen hand överklaga till högre rätt (se NJA s. 1973 s. 385 och NJA 1979 s. 251). Utfärdar den misstänkte en rättegångsfullmakt erhåller försvararen i princip den behörighet som stadgas i 12 kap. 14 § RB (se Per Olof Ekelöf, Rättegång II, 8 uppl. 2011 s. 96). Av 12 kap. 9 § RB framgår att om en fullmakt inte finns tillgänglig när den ska visas upp, ska rätten ge ombudet tid att visa upp den. Är ett uppskov olägligt får rätten fortsätta med handläggningen av målet, dock utan att meddela dom eller slutligt beslut. Om ombudet inte kan visa en fullmakt inom den föreskrivna fristen bör de rättshandlingar som försvararen vidtagit anses vara utan verkan. I 51 kap. 7 § RB stadgas att hovrätten ska förelägga klaganden att avhjälpa bristen för det fall ett överklagande är ofullständigt. Av samma bestämmelse följer att om klaganden inte följer föreläggandet ska överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att rättens särskilda ansvar för domens materiella riktighet i brottmål bör kräva att försiktighet iakttas vid användandet av avvisningsmöjligheten (se prop. 1983/84:78 s. 82).

6. I överklagandeskriften till hovrätten påtalas att tingsrätten i det överklagade beslutet hade undanröjt en skyddstillsyn, som tidigare hade undanröjts av en annan domstol. Dessa uppgifter bekräftas av vad som framgår av Y.V:s belastningsregisterutdrag. Det måste således ha stått klart för hovrätten att det överklagade beslutet innehöll rättstillämpning som uppenbart strider mot lag.

7. Y.V. har i HD bl.a. anfört att det får anses ligga i sakens natur att han gett ett underförstått samtycke till sin advokat att få hjälp med att överklaga en dom som innehåller grovt rättegångsfel.

8. I vilken omfattning det kan anses ankomma på hovrätten att bereda den offentlige försvararen tillfälle efterkomma föreläggande av nu angivet slag är beroende av det överklagade avgörandets karaktär och omständigheterna i målet i övrigt (jfr NJA 1996 s. 16 och NJA 2009 N 48). I nu förevarande fall var den tidsfrist, inom vilken anståndstiden hade förlöpt, inte särskilt lång. C.T. hade vid kontakt med domstolen förklarat att Y.V. var bostadslös. C.T. får därmed anses ha gett en rimlig förklaring till varför föreläggandet inte hade kunnat efterkommas, och det saknades anledning för hovrätten att betvivla riktigheten av dessa uppgifter.

9. Mot denna bakgrund och med beaktande av den felaktiga rättstillämpning som förelegat i det överklagade avgörandet måste det för hovrätten ha framstått som högst sannolikt att Y.V. skulle lämna C.T. fullmakt att överklaga, så snart de kom i förbindelse med varandra. Under sådana förhållanden, och då målet i hovrätten inte krävde skyndsam handläggning, har det ankommit på hovrätten att bereda advokaten C.T. ytterligare möjlighet att komma in med fullmakt (jfr NJA 1996 s. 16 och NJA 2006 s. 118).