NJA 2014 s. 737
Tid då vägunderhållstransport utförs ska inte ingå vid beräkningen av sådan körperiod som enligt regleringen om kör- och vilotider medför krav på rast. Tillämpning av den straffrättsliga legalitetsprincipen.
Attunda tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Attunda tingsrätt åtal mot M.R. för förseelse mot förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. Enligt åtalet hade M.R. den 21 september 2010 fört lastbilen XDK 385 i vägtransport på vägar inom bl.a. Stockholms län och därvid uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att ta föreskriven rast efter 4 ½ timmars körtid.
Åtalet omfattade också liknande förseelser den 27 september och den 8 oktober 2010.
M.R. vitsordade de faktiska omständigheter som åklagaren gjorde gällande men bestred ansvar för brott.
Domskäl
Tingsrätten (tingsfiskalen Maria Monthure) meddelade dom den 2 maj 2012.
Domskäl
I domskälen anförde tingsrätten inledningsvis följande.
En fällande dom för den typ av förseelse mot förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. (kör- och vilotidsförordningen) som nu är ifråga förutsätter, enligt 9 kap. 5 § kör- och vilotidsförordningen, samt artikel 7 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet m.m. (Europaparlamentets och rådets förordning), att gärningsmannen fört sådant fordon i vägtransport som avses i artikel 2 i förordningen, att fordonet inte är av sådan beskaffenhet eller har använts på ett sätt som omfattas av undantagsreglerna i artikel 3 (gemensamma undantag) och 13 (antagna nationella undantag i 2 kap. 2 § kör- och vilotidsförordningen) i samma förordning, att denne därvid underlåtit att efter 4,5 timmars körning ta föreskriven rast och att så skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Åklagaren har gjort gällande i huvudsak följande. M.R. stoppades den 14 oktober 2012 när hon framförde fordonet JEB 986, ett fordon som omfattas av reglerna i kör- och vilotidsförordningen och Europaparlamentets och rådets förordning, på länsväg 265 i höjd med Hagby i Täby kommun. Vid kontrolltillfället undersökte polisen P.K. såväl den information som registrerats på M.R:s förarkort som den information som registrerats avseende fordonsenheten och fann att M.R. vid ett flertal tillfället underlåtit att ta erforderlig rast om 45 minuter enligt nämnda förordningar. En längre rast om 45 minuter kan ersättas av två kortare raster; en om minst 15 minuter följt av en om minst 30 minuter under en sammanlagd körtid om 4,5 timmar, men M.R. har heller inte tagit raster som kan sägas uppfylla kriterierna för ett sådant alternativt förfarande.
Försvararen har sakframställningsvis gjort gällande i huvudsak följande. De körningar som nu är ifråga har till viss del omfattats av undantagsreglerna för fordon som används vid vägunderhåll stadgade i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning och hon har med anledning därav inte gjort sig skyldig till de förseelser åklagaren påstår. - - -.
Härefter redovisades uppgifter som M.R. och de på åklagarens begäran hörda vittnena P.K. och T.T. hade lämnat inför tingsrätten.
Under rubriken Åtalet såvitt avser den 21 september 2010 anförde tingsrätten vidare följande.
Åklagaren har gjort gällande att M.R. under en period om 5 timmar och 4 minuter, mellan klockan 10:21 och 16:57 UTC-tid, kört det aktuella fordonet utan att ta föreskriven rast.
Försvararen har uppgett M.R:s körning den aktuella perioden till viss del, ca mellan klockan 15:17 och 16:20 UTC-tid, utförts ”out of scope” i enlighet med undantagsreglerna i Europaparlamentets och rådets förordning och att den totala körtiden med anledning därav understiger maximala körtiden om 4,5 timmar, eftersom en körning enligt undantagsreglerna helt ska borträknas från körpasset.
Avseende tillfället den 21 september 2010 har M.R. uppgett i huvudsak följande. Den ifrågavarande körningen ”out of scope” skedde på uppdrag av Svevia på Bergtorpsvägen. Körningen inleddes genom att hon körde matjord till platsen och hon fick sedan köra fram och tillbaka mitt i trafiken med jord till en rondell och en refug. Körningen innebar enligt hennes uppfattning vägunderhåll.
Hörd över de omständigheter som redovisats i den skriftliga bevisningen avseende körningen den 21 september 2010 har T.T. uppgett i huvudsak följande. Om en körning ”out of scope” sker mitt i en arbetsdag, så räknas den in i den totala arbetstiden och omfattas således av reglerna i kör- och vilotidsförordningen. För att en körning ska omfattas av undantagsreglerna krävs att den skett i slutet av en arbetsdag och att den, innan ny körning påbörjas, följs av en viloperiod om minst 9 timmar.
Tingsrättens bedömning
- - -.
M.R:s uppgifter om att hon mellan klockan 15:17 och 16:20 UTC-tid det aktuella datumet ägnat sig åt vägunderhåll ska tas för god. Vägunderhåll är sådant arbete som omfattas av undantagsreglerna i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning och tingsrätten gör därför bedömningen att det inte är visat att det arbete som M.R. utfört under tiden mellan klockan 15:17 och 16:20 UTC-tid den 21 september 2010 i och för sig utgör sådant arbete som ska omfattas av reglerna i kör- och vilotidsförordningen.
Tingsrätten har därefter att ta ställning till huruvida M.R., genom att efter klockan 16:20 återuppta sina ordinarie arbetsuppgifter och köra sitt fordon i vägtrafik, föranlett att också den körning som dessförinnan skett ”out of scope” ska omfattas av reglerna i kör- och vilotidsförordningen.
T.T:s uppfattning om att en körning enligt undantagsreglerna måste ske i slutet av ett arbetspass för att inte omfattas av reglerna i kör- och vilotidsförordningen saknar uttryckligt stöd i såväl kör- och vilotidsförordningen som Europaparlamentets och rådets förordning. Av Transportstyrelsens promemoria rörande kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransport, daterad den 4 juni 2010, framgår att undantagen körning under en del av ett arbetspass som i övrigt omfattas av reglerna i kör- och vilotidsförordningen ska redovisas som annat arbete (s. 8).
Av Vägverkets kommentar till domslutet i förhandsavgörandet C-297/99 i det vid brittisk domstol anhängiga brottmålet mot Skills Motor Coaches Ltd, B.J. Farmer och C.J. Burley framgår att annat arbete aldrig kan räknas som vila, att period då annat arbete utförts aldrig kan räknas som veckovila eller dygnsvila och att avbrott i sådan vila för att utföra annat arbete ska räknas som om viloperioden avbrutits (det aktuella målet rörde dock bland annat frågan om skyldighet att föra in all annan arbetstid, exempelvis sådan som faller utanför tillämpningsområdet för förordning (EEG) nr 3821/85, på baksidan av ett diagramblad innan transport med fordon som omfattas av förordningen påbörjas). Av Transportstyrelsens promemoria rörande kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransport, daterad den 4 juni 2010, framgår vidare att körning mellan två viloperioder som sker helt utanför en för allmän trafik upplåten väg är undantagen reglerna i kör- och vilotidsförordningen, men att all körning under arbetspasset ska omfattas av reglerna i förordningen om någon del av arbetspasset innefattar körning på en väg som är upplåten för allmän trafik (s. 4).
Oavsett om en körning ”out of scope” ska omfattas av reglerna i kör- och vilotidsförordningen eller inte enbart på grund av vilken tidpunkt under arbetsdagen körningen företagits, står klart att sådan körning i vart fall ska räknas som och redovisas som annat arbete och att densamma inte ska räknas som vila. Följden av detta resonemang blir då att en körning, som i och för sig skett enligt undantagsreglerna, räknas in i den sammanlagda körtiden som annat arbete om den företas i början eller under ett arbetspass. För det fall körningen vidtas i slutet av ett arbetspass aktualiseras av naturliga skäl inte dessa regler eftersom det inte finns något krav på att chauffören ska ta rast under den tid arbete enligt undantagsreglerna pågår. Reglerna i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete och arbetstidslagen (1982:673) gäller naturligtvis oaktat reglerna i kör- och vilotidsförordningens tillämplighet. Tingsrätten finner därmed att hela den körning M.R. företagit den 21 september 2010 ska omfattas av reglerna i kör- och vilotidsförordningen.
Av den skriftliga bevisningen framgår att M.R:s fordonsenhet och förarkort den 21 september 2010, mellan klockan 10:21 och 16:57 UTC-tid, under 5 timmar och 4 minuter registrerat kontinuerlig körning. Under tidsperioden har raster tagits med först 36 minuter och sedan 15 minuter, vilket enligt kör- och vilotidsförordningen är otillräckligt mot bakgrund av att den sammanlagda rasten om 45 minuter för en körperiod om 4,5 timmar bara får delas upp om den kortare rasten om minst 15 minuter tas före den längre rasten om minst 30 minuter. Oaktat huruvida vägledning 4 skulle anses vara tillämplig på den ifrågavarande körningen ska M.R. anses ha underlåtit att vid det aktuella tillfället ta erforderlig rast i enlighet med kör- och vilotidsförordningen.
Fråga uppkommer därefter om M.R. kan anses ha avvikit från vad kör- och vilotidsförordningen föreskriver uppsåtligen eller av oaktsamhet. M.R. har inte själv påstått annat än att hon endast frågat kollegor samt läst i Transportstyrelsens broschyr vad som ska gälla för digitala färdskrivare samt hur dessa fungerar. Mot bakgrund härav konstaterar tingsrätten att, även om reglerna för undantagskörningar förvisso skulle kunna uppfattas som snåriga, det måste kunna krävas att en yrkeschaufför i vart fall i någon mån anstränger sig för att ta reda på vilka regler denne har att följa. M.R. har inte gjort gällande att hon försökt läsa sig till vad som gäller, men att hon inte förmått ta detta till sig, eller att hon skulle ha försökt få svar på eventuella frågor rörande undantagskörningar av behöriga tjänstemän inom området. M.R. ska således anses ha begått den åtalade gärningen åtminstone av oaktsamhet. Åtalet avseende körningen den 21 september 2010 är därför styrkt.
Härefter behandlades i domskälen åtalet såvitt avsåg den 27 september och den 8 oktober 2010. Tingsrätten fann på anförda skäl att åtalet i dessa delar skulle ogillas.
Domslut
Domslut
Tingsrätten dömde M.R. enligt 9 kap. 5 § förordningen (2004:854) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. och artikel 7 första stycket Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 till penningböter 3 000 kr.
Svea hovrätt
M.R. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet även beträffande den 21 september 2010.
Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsrådet Sven Jönson, adjungerade ledamoten rådmannen Erik Mosesson och tf. hovrättsassessorn Anna Sundblad Stahre, referent) anförde i dom den 22 oktober 2013:
Parternas ståndpunkter
Åklagaren har i hovrätten förklarat sig godta M.R:s uppgift att hon under en del av den i målet aktuella perioden, närmare bestämt den 21 september 2010 mellan kl. 15.17 och 16.20, ägnat sig åt sådant vägunderhåll - en out of scope-körning - som avses i undantagsregeln i 2 kap. 2 § första stycket 6 kör- och vilotidsförordningen. Åklagaren har gjort gällande att M.R. likväl ska dömas i enlighet med tingsrättens dom. Åklagaren har anfört sammanfattningsvis följande. M.R. har kört det aktuella fordonet den 21 september 2010 under en period om fem timmar och fyra minuter, mellan kl. 10.21 och kl. 16.57 UTC-tid, utan att efter fyra och en halv timmes körtid ta rast såsom föreskrivs i artikel 7 första stycket i Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 561/2006 (sistnämnda författning kallas i det följande för EU-förordningen). M.R. har av i vart fall oaktsamhet brutit mot bestämmelsen i artikel 7 och ska därför som också tingsrätten funnit fällas till ansvar enligt 9 kap. 5 § första stycket 1 kör- och vilotidsförordningen. Artikel 7 första stycket EU-förordningen innebär alltså enligt åklagarens mening att out of scope-körningen ska räknas in i körperioden.
Det som M.R. har anfört i målet innebär i sammandrag följande. Den 21 september 2010 har hon visserligen kört under den tid som åklagaren har angett och har inte heller tagit rast enligt vad som sägs i artikel 7 i EU-förordningen. Vid tillämpningen av artikel 7 första stycket ska dock out of scope-körningen inte räknas som en del av körperioden. Därmed finns inte förutsättningar för att döma henne för brott mot bestämmelsen så som tingsrätten har gjort.
Utredning
Parterna har inte åberopat någon bevisning i hovrätten.
Hovrätten har inhämtat ett yttrande från sakkunnig hos Transportstyrelsen. I yttrandet görs bl.a. den bedömningen att en out of scope-körning i och för sig ska registreras som ”annat arbete” enligt artikel 6.5 i EU-förordningen men inte är något som ska räknas in i körperioden enligt artikel 7 första stycket samma förordning.
Rättslig reglering
EU-förordningen innehåller en inledande bestämmelse om att det i förordningen fastställs bestämmelser om körtider, raster och viloperioder för förare som utför person- och godstransporter på väg och att bestämmelserna är fastställda i syfte bl.a. att förbättra arbetsförhållandena och trafiksäkerheten (se närmare artikel 1).
EU-förordningen ska tillämpas på vägtransporter av sådant slag som nämns i artikel 2. Förordningen ska enligt artikel 3 inte tillämpas på vissa - i målet inte aktuella - typer av transporter.
Av artikel 7 första stycket i EU-förordningen framgår att, efter en körperiod på fyra och en halv timme, föraren ska ta en sammanhängande rast på minst fyrtiofem minuter, såvida han eller hon inte tar en viloperiod. I andra stycket regleras möjligheten att byta ut rasten enligt första stycket mot en rast om minst femton minuter följt av en rast om minst trettio minuter.
”Körperiod” definieras i artikel 4 q) i EU-förordningen. Körperiod är sålunda den sammanlagda körtiden från det att föraren börjar köra efter- en viloperiod eller en rast till dess att han tar en viloperiod eller en rast. Körperioden får enligt samma bestämmelse vara oavbruten eller avbruten. Av bestämmelsens ordalydelse kan inte utläsas huruvida ”körperiod” omfattar även sådana transporter som enligt artikel 3 (jfr ovan) eller artikel 13 (jfr nedan) faller utanför EU-förordningens tilllämpningsområde.
”Körtid” är enligt definitionen i EU-förordningen - här sammanfattat - tid som registreras som körning automatiskt eller halvautomatiskt eller manuellt, se närmare artikel 4 j).
Artikel 6.5 i EU-förordningen innehåller bl.a. den föreskriften att föraren ska som ”annat arbete” registrera all tid enligt beskrivningen i artikel 4 e och all tid som han kör ett fordon som används för kommersiella transporter vilka inte omfattas av denna förordning samt registrera alla perioder av ”tillgänglighet” enligt definitionen i artikel 15.3 c) i en viss annan EU-förordning.
Enligt artikel 4 e) i EU-förordningen är ”annat arbete” all verksamhet som definieras som arbetstid i artikel 3 a) i direktiv 2002/15/EG utom ”körning”, inbegripet arbete för samma eller annan arbetsgivare inom eller utanför transportsektorn. Med arbetstid vad gäller mobila arbetstagare avses, enligt definitionen artikel 3 a) i direktiv 2002/15/EG, bl.a. hela tidsperioden mellan arbetets början och dess slut, under vilken de befinner sig på sin arbetsplats, står till arbetsgivarens förfogande och ägnar sig åt sina uppgifter eller sin verksamhet, dvs. den tid som ägnas åt allt arbete som avser vägtransporter. I sistnämnda bestämmelse anges vidare vad som bl.a. ingår i arbetet.
Av artikel 13.1 h) i EU-förordningen framgår i korthet att, om det är förenligt med de mål som fastställs i artikel 1, varje medlemsstat får medge undantag från föreskrifterna i artiklarna 5 ”till” 9, och förena sådana undantag med särskilda villkor, bl.a. för fordon som används i samband med underhåll och kontroll av vägar (jfr ovan om artikel 4 q).
I enlighet med denna möjlighet att medge undantag har regeringen föreskrivit att artikel 5-9 i EU-förordningen inte ska tillämpas på bl.a. vägtransporter inom Sverige som utförs med fordon som används i samband med underhåll och kontroll av vägar, se 2 kap. 2 § 6 kör- och vilotidsförordningen.
En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot artikel 7 första stycket i EU-förordningen döms enligt 9 kap. 5 § första stycket 1 kör- och vilotidsförordningen till penningböter.
När det gäller den rättsliga regleringen bör slutligen följande nämnas. Vid tiden för den åtalade händelsen hade 2 kap. 2 § kör- och vilotidsförordningen den lydelse som framgår av SFS 2007:216. Den ändring av paragrafen som skett efter händelsen saknar dock betydelse vid prövningen i målet (ändringen framgår av SFS 2011:1623). I målet är det 9 kap. 5 § kör- och vilotidsförordningen i dess lydelse närmast före den 1 januari 2011 som ska tillämpas, dvs. lydelsen enligt SFS 2010:224.
Hovrättens domskäl
Den grundläggande frågan i målet är om vid tillämpning av bestämmelsen i artikel 7 första stycket i EU-förordningen M.R:s out of scope-körning ska eller inte ska räknas som en del av körperioden. För det fall denna körning räknas bort har nämligen - som också åklagaren angett - M.R:s totala körtid understigit fyra och en halv timme, med följd att hon inte har brutit mot vad som föreskrivs i bestämmelsen. I sådant fall har hon alltså inte gjort sig skyldig till någon sådan förseelse som avses i 9 kap. 5 § kör- och vilotidsförordningen. Om däremot artikel 7 första stycket är att förstå på det viset att out of scope-körningen ska räknas in i körperioden, ställer sig saken annorlunda.
Av EU-domstolens praxis följer att i fall där en EU-rättslig bestämmelse inte är tillräckligt klar och detaljerad ska regelns räckvidd bestämmas med hänsyn till dess mål och rättsliga sammanhang (se EU-domstolens dom den 15 december 1993 i mål nr C-116/92 p. 14).
Den reglering på unionsnivå som skett genom EU-förordningen har till syfte bl.a. att upprätthålla tillfredsställande arbetsförhållanden för dem som utför transporter och att främja trafiksäkerheten. Bestämmelserna om körtid och om viloperioder ska sålunda bl.a. motverka att en förare kör under så lång tid att han blir så trött att han utgör en fara för trafiksäkerheten (jfr EU-domstolens dom den 18 januari 2001 i mål nr C-297/99 p. 19).
De trafiksäkerhetshänsyn som bygger under EU-förordningen måste enligt hovrättens mening beaktas vid tolkningen av de bestämmelser som är tillämpliga i detta mål. Det bör påpekas att definitionen i artikel 4 q) av ”körperiod” är enhetlig mellan unionens medlemsstater såtillvida som de enskilda staterna inte har möjlighet att på nationell nivå reglera innebörden av begreppet. Bestämmelsens ordalydelse ger inte vid handen att en out of scope-körning inte skulle omfattas av begreppet.
Däremot finns det enligt hovrättens uppfattning argument för att artikel 7 första stycket i EU-förordningen ska tolkas så, att en körperiod omfattar även en sådan out of scope-körning som är aktuell i målet. Ett tungt vägande skäl för en sådan tolkning är de trafiksäkerhetshänsyn som enligt det föregående anförda bär upp förordningen. Det finns redan från denna synpunkt skäl att ifrågasätta M.R:s uppfattning att out of scope-körningen ska räknas bort från den totala tid om drygt fem timmar under vilken hon har utfört transporter utan att ta rast enligt bestämmelserna i artikel 7. Hon har nämligen utfört transporter under så lång tid att den i EU-förordningen angivna gränsen om fyra och en halv timme har överskridits i inte obetydlig omfattning, vilket i och för sig strider mot de trafiksäkerhetshänsyn - och för den delen arbetsmiljöhänsyn - som tidsgränsen är avsedd att skydda.
Härtill kommer att det av EU-förordningens ordalydelse framgår att ”körperiod” avser den sammanlagda körtiden från det att föraren börjar köra efter en viloperiod eller en rast till dess att han tar en viloperiod eller en rast, att ”körtid” är all tid som registreras som körning och att föraren ska som ”annat arbete” registrera all tid enligt beskrivningen i artikel 4 e) och all tid som han kör ett fordon som används för kommersiella transporter vilka inte omfattas av EU-förordningen (se artiklarna 4 q), 4 j) respektive 6.5). I detta sammanhang bör läggas till att den aktuella out of scope-körningen har varit sådan att M.R. i och för sig varit tvungen att registrera den och att det framgår att sådan registrering också har skett.
Med utgångspunkt i dessa överväganden kommer hovrätten till slutsatsen att artikel 7 första stycket EU-förordningen är att förstå så, att den aktuella out of scope-körningen ska räknas in i körperioden enligt artikel 7 första stycket. Därför och då det framgår att M.R. inte har tagit rast i enlighet med vad som föreskrivs i samma artikel har hon brutit mot bestämmelsen så som också tingsrätten funnit. I likhet med tingsrätten finner hovrätten att M.R. har begått brottet åtminstone av oaktsamhet. Hon ska därför dömas till ansvar enligt straffbestämmelsen 9 kap. första stycket 1 kör- och vilotidsförordningen jämförd med artikel 7 första stycket i EU-förordningen. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens påföljdsbestämning.
Hovrättens bedömning innebär sammanfattningsvis att M.R:s överklagande i ansvarsfrågan ska avslås och att tingsrättens dom i denna del därför ska fastställas.
Hovrättens domslut
Hovrätten fastställer tingsrättens dom. Hovrätten tillämpar 9 kap. 5 § förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. i dess lydelse närmast före den 1 januari 2011.
Högsta domstolen
M.R. överklagade hovrättens dom och yrkade ogillande av åtalet. Hon begärde att HD skulle inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.
Riksåklagaren medgav bifall till M.R:s yrkande om ogillande av åtalet. Enligt riksåklagaren fanns det inte skäl att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Cecilia Hartman, föreslog i betänkande följande dom:
Domskäl
Skäl
Punkterna 1-10 innehåller en redogörelse för Bakgrund och Rättsliga utgångspunkter i huvudsak motsvarande punkterna 1-13 i HD:s dom. Härefter anförs följande.
Som hovrätten har angett är det kör- och vilotidsförordningens lydelser av 2 kap. 2 § och 9 kap. 5 § vid tiden för händelsen som ska tillämpas i målet.
Den fråga som är aktuell för HD att ta ställning till är om en out of scope-körning, här vägunderhållskörning, ska räknas in i den körperiod om fyra och en halv timme efter vilken en förare måste ta rast enligt artikel 7 första stycket i förordning 561/2006.
Bedömning
Vid tillämpningen av straffbudet i 9 kap. 5 § första stycket 1 kör- och vilotidsförordningen ska artikel 7 i förordning 561/2006 tolkas, liksom den bestämmelse i kör- och vilotidsförordningen som undantar transporter från artikelns rastkrav. Detta undantag har i sin tur sin upprinnelse i artikel 13 i förordning 561/2006.
En förare ska enligt artikel 7 i förordning 561/2006 ta rast efter en körperiod om fyra och en halv timme. Definitionen av begreppet ”körperiod” i artikel 4 q) i förordning 561/2006 ger inte omedelbart vid handen om perioden omfattar även transporter som har undantagits i enlighet med artikel 13. Det kan dock noteras att körperioden enligt definitionen kan vara avbruten och att körtiden alltså kan delas upp. Vidare definitioner av bl.a. ”körtid” och ”annat arbete” ger inte heller någon otvetydig bild av förhållandet mellan rastkravet i artikel 7 och out of scope-körningar. Ett klargörande försvåras också av det förhållandet att out of scope-körningar är undantagna även från tillämpningsområdet för artikel 6, som bl.a. behandlar begreppet ”annat arbete”.
En tolkning enbart utifrån begrepp och definitioner i förordning 561/2006 leder således inte till något entydigt besked om en out of scope-körning ska räknas in i körperioden om fyra och en halv timme i artikel 7. För det fall en EU-rättslig bestämmelse inte är tillräckligt klar och tydlig bör dess räckvidd bestämmas i enlighet med regelns målsättning och rättsliga sammanhang (se EU-domstolens dom den 15 december 1993 i mål C-116/92 Charlton m.fl.). Det finns därför anledning att betrakta frågan utifrån funktionen hos reglerna om out of scope-körningar.
Förordning 561/2006 har som övergripande syfte att bl.a. förbättra arbetsförhållandena och trafiksäkerheten. I linje med denna målsättning stadgar artikel 7 krav på vissa raster för föraren. Förordningen medger dock undantag från rastkravet i artikel 7 såvitt gäller viss typ av körningar, bl.a. transporter för underhåll och kontroll av vägar. Andra transporter som kan medges undantag är t.ex. sådana som sker med fordon som används i samband med underhåll av avlopps-, vatten-, gas- och elanläggningar samt för bortskaffande av hushållsavfall, se artikel 13.1 h). Genom att tilllåta undantag från rastkravet i artikel 7 för denna typ av ofta samhällsnyttiga transporter möjliggörs en större flexibilitet vid utförandet av transporterna. Det kan noteras att genomförandet av vissa av de nämnda transporterna också i förlängningen kan ha betydelse för trafiksäkerheten.
Funktionen hos undantagsreglerna är alltså att möjliggöra en vidare ram för vissa typer av transporter. För att denna funktion inte ska gå förlorad bör transporter som utförs med stöd av undantagsreglerna i kör- och vilotidsförordningen, de s.k. out of scope-körningarna, inte räknas in i den sammanlagda körtiden. De ska därför inte heller räknas in i den körperiod efter vilken en förare måste ta rast enligt artikel 7 första stycket i förordning 561/2006.
Från M.R:s körning om fem timmar och fyra minuter ska således räknas bort den period om en timme och tre minuter under vilken hon utförde vägunderhåll i enlighet med undantagsreglerna i kör- och vilotidsförordningen. Hennes totala körtid utan rast har därmed inte överstigit fyra och en halv timme. Åtalet ska därför ogillas.
Mot bakgrund av det anförda kan det inte anses föreligga något sådant rimligt tvivel om svaret på den uppkomna frågan att det föreligger någon skyldighet att begära förhandsavgörande från EU-domstolen.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens dom ogillar HD åtalet.
HD lämnar M.R:s yrkande om inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen utan bifall.
Domskäl
HD (justitieråden Marianne Lundius, Göran Lambertz, Johnny Herre, Svante O. Johansson, referent, och Anders Eka) meddelade den 24 oktober 2014 följande dom:
Domskäl
Bakgrund
M.R. åtalades för förseelse mot förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. (kör- och vilotidsförordningen) för att hon den 21 september 2010 hade fört en lastbil i en vägtransport inom bl.a. Stockholms län och därvid uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att ta föreskriven rast efter fyra och en halv timmes körtid.
M.R. gjorde gällande att det från den påstådda körtiden om fem timmar och fyra minuter skulle räknas bort en timme och tre minuter då hon utförde vägunderhåll i enlighet med undantagsregler i kör- och vilotidsförordningen, vilka hade antagits med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (nedan förordning 561/2006).
Domstolarna har dömt M.R. för att hon av oaktsamhet inte tagit föreskriven rast. Påföljden har bestämts till penningböter.
I HD har inte annat gjorts gällande än att M.R. mellan kl. 10.21 och 16.57 den aktuella dagen förde sin lastbil under fem timmar och fyra minuter och att hon mellan kl. 15.17 och 16.20 utförde transport för vägunderhåll enligt undantagsreglerna. Huvudfrågan i HD är om tiden för denna vägunderhållstransport ska räknas in i M.R:s körperiod. Räknas tiden in i körperioden ska åtalet bifallas och i annat fall ska det ogillas.
Rättslig reglering av kör- och vilotider
De huvudsakliga reglerna om kör- och vilotid finns i förordningen 561/2006. Dessa regler kompletteras genom vissa andra EU-rättsliga normer samt kör- och vilotidsförordningen. Regleringen har som övergripande syfte att harmonisera konkurrensvillkor mellan olika landtransportsätt och att förbättra arbetsförhållandena och trafiksäkerheten (se artikel 1 i förordningen 561/2006).
I 9 kap. 5 § kör- och vilotidsförordningen har Sverige infört sanktioner mot överträdelse av föreskrifterna i förordningen 561/2006. Enligt punkten 1 i den paragrafen ska en förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bl.a. artikel 7 första stycket i förordningen 561/2006 dömas till penningböter. Av den senare bestämmelsen framgår att en förare ska ta en sammanhängande rast om minst 45 minuter efter en körperiod om fyra och en halv timme, om han eller hon inte tar en viloperiod.
För att förordningen 561/2006 ska tillämpas på ett enhetligt sätt definieras vissa nyckelbegrepp (se skäl 13). Det i artikel 7 använda begreppet ”körperiod” definieras i artikel 4 q) som den sammanlagda körtiden från det att föraren börjar köra efter en viloperiod eller en rast till nästa sådan viloperiod eller rast. Körperioden får vara oavbruten eller avbruten.
Med i körperioden ingående ”körtid” förstås enligt artikel 4 j) i förordningen 561/2006 den tid som registreras som körning. Registrering kan ske automatiskt, halvautomatiskt eller manuellt. Genom hänvisningar till bilagorna I och I B till Rådets förordning 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter framgår att körning registreras automatiskt för föraren när fordonet befinner sig i rörelse.
Utöver ”körtid” ska enligt förordningen 3821/85 även registreras tid när ”arbetstagaren är tillgänglig”, tid för ”raster och dygnsviloperioder” samt tid för ”annat arbete”. Med uttrycket ”annat arbete” förstås enligt artikel 4 e) i förordningen 561/2006 all arbetstid, inbegripet arbete för samma eller annan arbetsgivare inom eller utanför transportsektorn, så som den förstås enligt definitionen i artikel 3 a) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Det framgår av sistnämnda artikel att arbetstid utgörs av tidsperioden mellan arbetets början och slut, då arbetstagaren befinner sig på sin arbetsplats, står till arbetsgivarens förfogande och ägnar sig åt sina uppgifter eller sin verksamhet. I tidskategorin ”annat arbete” ingår bland annat sådant arbete som lastning och lossning, rengöring och tekniskt underhåll och allt annat arbete som syftar till att säkerställa fordonets och lastens säkerhet. Enligt vad som framgår av artikel 4 e) i förordningen 561/2006 ingår dock inte ”körning” i begreppet ”annat arbete”.
I artikel 6.5 i förordningen 561/2006 kompletteras definitionen av annat arbete. Där anges att som annat arbete ska, förutom tid enligt beskrivningen i artikel 4 e), registreras all tid som föraren kör ett fordon som används för kommersiella transporter vilka inte omfattas av förordningen samt registreras alla perioder av ”tillgänglighet” enligt definitionen i artikel 15.3 c) i förordningen 3821/85.
De nu redovisade reglerna innebär - i de fall inga undantag har gjorts med stöd av reglerna i artikel 13 i förordningen 561/2006 (se strax nedan) - att det i den tidskategori som registreras som annat arbete inte kan ingå tid som avser körning. Vidare följer av regleringen att om körning skulle registreras som annat arbete så påverkar det den sammanlagda körtiden.
Sverige har gjort undantag från tillämpningen av kör- och vilotidsreglerna
Genom artikel 13.1 i förordningen 561/2006 har medlemsstaterna getts möjlighet att medge undantag från föreskrifterna i artiklarna 5-9, om det är förenligt med de syften som ligger till grund för regleringen (se p. 5 ovan). Transport med fordon som används i samband med underhåll och kontroll av vägar kan medges undantag, se artikel 13.1 h).
Sverige har utnyttjat möjligheten att göra undantag från reglerna i förordningen 561/2006. Detta har skett genom att regeringen i 2 kap. 2 § kör- och vilotidsförordningen föreskrivit att artiklarna 5-9 i förordningen 561/2006 inte ska tillämpas på vissa vägtransporter inom Sverige. En transport som genomförs med stöd av ett undantag faller utanför lagens tillämpningsområde och är därmed en s.k. out of scope-körning. En typ av transporter som Sverige har undantagit är sådana som utförs med fordon som används i samband med underhåll och kontroll av vägar (se punkten 6 av nämnda paragraf i kör- och vilotidsförordningen). Beträffande sådana transporter ska därför inte förare dömas för förseelse mot föreskrifterna om rast och vila i artikel 7.
Undantagen i kör- och vilotidsförordningen är generellt utformade. De omfattar även artikel 6 i förordningen 561/2006. Föreskrifterna i artikel 6.5 - vilka bl.a. anger att föraren ska registrera körning med ett fordon som används för kommersiella transporter som inte omfattas av förordningen som ”annat arbete” (se p. 10 ovan) - gäller därför, enligt ordalydelsen av undantaget, inte för transporter som undantagits från förordningens tillämpning. Förhållandena vid blandad körning, dvs. växelvis körning av transporter som omfattas av förordningen och sådana som är undantagna från dess tillämpning, berörs inte. I de fall artikel 6.5 har undantagits ska tid då vägunderhållstransport sker registreras som körning och därmed läggas till grund för beräkning av körperioden. Det anförda föranleder frågan hur straffstadgandet ska förstås i en situation där de beskrivna undantagen gäller samtidigt.
Det straffbara området mot bakgrund av undantagen för vissa transporter
Reglerna i 9 kap. 5 § kör- och vilotidsförordningen utgör s.k. blankettstraffbud. Det innebär att själva straffstadgandet saknar en beskrivning av den straffbara gärningen. I stället hänvisas till EU-rättsliga normer och, indirekt, till de svenska undantagen i kör- och vilotidsförordningen där beskrivningen kan utläsas. Särskild försiktighet bör iakttas vid tillämpning av sådan strafflagstiftning med hänsyn till legalitetsgrundsatsen, som anses innefatta ett krav på bl.a. begriplighet och precision. Något hinder mot att en straffbestämmelse utfylls genom andra föreskrifter finns däremot normalt inte (jfr t.ex. NJA 2007 s. 227).
I förevarande mål är det i första hand fråga om hur undantagen i 2 kap. 2 § kör- och vilotidsförordningen ska förstås. Det står klart att utan undantag skulle tiden för en vägunderhållstransport ingå i underlaget för beräkning av den körperiod som gäller enligt artikel 7 i förordningen 561/2006. Om undantag skulle göras enbart från föreskrifterna i artikel 7 för vägunderhållstransporter är det vidare klart att tid för transporten skulle registreras som ”annat arbete” enligt artikel 6.5, och tiden skulle alltså inte heller vid blandad körning ingå i beräkning av körperioden enligt artikel 7.
Genom 2 kap. 2 § kör- och vilotidsförordningen görs ett generellt undantag från tillämpningen av artikel 6 i förordningen 561/2006. Det medför alltså att inte heller bestämmelserna om tidsregistrering i artikel 6.5 ska tilllämpas vid vägunderhållstransporter. Undantaget innebär enligt sin ordalydelse att tid för körning av en sådan transport ska registreras som ”körning” enligt definitionen i artikel 4 j) jämförd med artikel 4 e), med följd att tiden ska räknas in i körperioden enligt artikel 7 tillsammans med tid för körning avseende transporter som omfattas av förordningen. Uppfattat på detta sätt är undantaget från föreskrifterna i artikel 6.5 emellertid svårt att förena med det om att föreskrifterna i artikel 7 om rast och vila inte tillämpas på vägunderhållstransporter.
Med hänsyn till de krav på begriplighet och precision som ska ställas på strafföreskrifter inger 9 kap. 5 § kör- och vilotidsförordningen betänkligheter mot bakgrund av utformningen av undantagen i 2 kap. 2 §. Det straffbara området beträffande förseelser mot kravet på rast och vila enligt artikel 7 i förordningen 561/2006 bör därför inte omfatta tid för transporter som är undantagna i eller med stöd av kör- och vilotidsförordningen.
Slutsats beträffande åtalet
Det ovan anförda leder till att det från M.R:s körperiod om fem timmar och fyra minuter ska räknas bort en timme och tre minuter under vilken tid hon utförde vägunderhållstransport. Hennes sammanlagda körtid utan rast har därmed inte överstigit fyra och en halv timme. Åtalet ska därför ogillas.
Frågan om förhandsbesked
Med hänsyn till att målet rör omfattningen av det straffbara området enligt 9 kap. 5 § kör- och vilotidsförordningen, mot bakgrund av de undantag som görs i 2 kap. 2 §, är det inte nödvändigt att inhämta förhandsbesked från EU-domstolen för att döma i förevarande sak.
Domslut
Domslut
Med upphävande av hovrättens dom ogillar HD åtalet mot M.R.
HD lämnar M.R:s begäran om inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen utan bifall.
HD:s dom meddelad: den 24 oktober 2014.
Mål nr: B 5749-13.
Lagrum: 2 kap. 2 § och 9 kap. 5 § förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.; artiklarna 4, 6, 7 och 13 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85; bilagorna I och I B till Rådets förordning 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter; artikel 3 a) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter.
Rättsfall: NJA 2007 s. 227.