NJA 2015 not 15
Riksåklagaren mot G.K. angående resning.
Den 16:e. 15. (Ö 2747-15) Riksåklagaren mot G.K. angående resning.
G.K. dömdes av Svea hovrätt den 7 oktober 2013 för grov olovlig körning, rattfylleri och ringa narkotikabrott. Rattfylleriet hade enligt åtalet bestått i att G.K. den 27 november 2012 fört personbil efter att ha intagit cannabispreparat, som är narkotika, i så stor mängd att det under eller efter färden funnits narkotika kvar i hans blod. Domen vann laga kraft.
Som bevisning hade åklagaren åberopat ett analysbesked i en rapport från Rättsmedicinalverket. Under rubriken ”Analysbesked droger/narkotika” framgick att det i G.K:s blod påvisades tetrahydrocannabinolsyra. Under rubriken ”Information” upplystes att tetrahydrocannabinolsyra är en metabolit till tetrahydrocannabinol. Vidare upplystes att tetrahydrocannabinol ingår i hasch och cannabispreparat och är klassat som narkotika.
Riksåklagaren ansökte om att HD skulle bevilja resning till förmån till G.K. och därefter uppta målet till omedelbart avgörande och ogilla åtalet för rattfylleri.
Riksåklagaren anförde att tetrahydrocannabinolsyra inte utgör narkotika och att det därför av den åberopade bevisningen inte kan anses bevisat att G.K. hade narkotika i blodet under eller efter körningen. Att det numera klarlagts hur Rättsmedicinalverkets rapport ska tolkas bör kunna anses vara en sådan ny omständighet som bör föranleda resning enligt 58 kap. 2 § 4 RB.
G.K. bereddes tillfälle att yttra sig över ansökan om resning, men avhördes inte.
HD , beslut på förslag av föredraganden . Skäl .
1. I 4 § 2 st. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott föreskrivs ansvar för rattfylleri för den som för ett motordrivet fordon efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet.
2. Enligt 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) förstås med narkotika läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter och som på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt eller av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen.
3. Enligt 1 § lagen (1992:860) om kontroll av narkotika avses med narkotika i den lagen detsamma som enligt narkotikastrafflagen. I paragrafen anges även att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket ska upprätta och kungöra förteckningar över narkotika. Ett sådant bemyndigande för Läkemedelsverket har regeringen lämnat i 3 § förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika.
4. Av Läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över narkotika (LVFS 2011:10) framgår att tetrahydrocannabinol, som är den aktiva substansen i hasch, marijuana och andra cannabispreparat, är narkotika. Tetrahydrocannabinolsyra, som är en nedbrytningsprodukt till tetrahydrocannabinol, finns däremot inte i förteckningarna.
5. Av i målet åberopat analysbesked framgår att det i G.K:s blod har påvisats tetrahydrocannabinolsyra men däremot inte tetrahydrocannabinol. Tetrahydrocannabinolsyra utgör inte narkotika.
6. Att det klarlagts hur Rättsmedicinalverkets rapport ska läsas kan inte anses utgöra en sådan ny omständighet som kan föranleda resning med stöd av 58 kap. 2 § 4 RB.
7. Av hovrättens dom framgår att domstolen har utgått från att tetrahydrocannabinolsyra utgör narkotika. Den rättstillämpning som legat till grund för domen strider därmed uppenbart mot lag. Resning ska därför beviljas enligt 58 kap. 2 § 5 RB såvitt avser åtalet för rattfylleri. Med hänsyn till att G.K. har dömts till en gemensam påföljd för den brottslighet som domen avser ska resning beviljas även i påföljdsdelen.
8. Eftersom saken får anses uppenbar, finns förutsättningar för HD att med tillämpning av 58 kap. 7 § 1 st. andra meningen RB omedelbart ändra domen.
9. Åtalet för rattfylleri ska således ogillas och påföljden bestämmas utifrån att G.K. gjort sig skyldig till grov olovlig körning och ringa narkotikabrott. Med hänsyn till dessa brotts straffvärde saknas det skäl att sätta ned det av hovrätten utdömda straffet om fängelse i en månad.
Avgörande . HD beviljar den sökta resningen och ändrar – med stöd av 58 kap. 7 § 1 st. RB – hovrättens dom endast på så sätt att åtalet för rattfylleri ogillas.