NJA 2015 s. 686

Som grund för sitt yrkande har T.C. anfört följande. Tingsrätten lämnade en felaktig överklagandehänvisning. Hovrätten har enligt uttalandena i NJA 1986 s. 621 en skyldighet att upplysa klaganden om att prövningstillstånd krävs när tingsrättens överklagandehänvisning är felaktig i det hänseendet. Så har inte skett. Eftersom det finns anledning att tro att rättsfallet alltjämt är vägledande ska hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för prövning i sak.

Den fråga som HD ska pröva är vilka rättsliga konsekvenser det bör få om hovrätten, i situationer som den förevarande, inte bereder klaganden tillfälle att ange de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas innan tillståndsfrågan avgörs av hovrätten.

Reglerna om prövningstillstånd i hovrätt återfinns i 49 kap. 12 § RB. Av bestämmelsen följer att det, om inte annat är föreskrivet, krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva tingsrättens dom eller beslut. I enlighet med 49 kap. 14 § RB ska hovrätten meddela prövningstillstånd så snart någon av de tillståndsgrunder som anges i bestämmelsen är uppfyllda.

Enligt 52 kap. 3 § första stycket 4 RB ska ett överklagande av en tingsrätts beslut innehålla uppgift om de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas, när sådant tillstånd krävs. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 50 kap. 4 § och 51 kap. 4 § RB, vilka avser överklagande av tingsrätts dom i tvistemål och brottmål.

Det som klaganden anför i överklagandet till hovrätten bildar utgångspunkt för tillståndsprövningen, men prövningen är inte begränsad till de omständigheter som klaganden själv anför till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas. Inget hindrar att hovrätten meddelar prövningstillstånd med stöd av en annan dispensgrund än den som klaganden åberopat. Även inom en och samma dispensgrund kan hovrätten ha anledning att agera ex officio. Hovrätten ska alltså genom officialprövning försöka utröna i vad mån det finns skäl för prövningstillstånd, men ett skäl som inte framhållits av klaganden kan undgå hovrättens uppmärksamhet. (Se prop. 2004/05:131 s. 174 och 189, Fitger m.fl., Rättegångsbalken [Zeteo version april 2015], kommentaren till 50 kap. 4 och 7 a §§ RB, och Ekelöf m.fl., Rättsmedlen, tolfte upplagan, s. 39 f.) Officialprövningsskyldigheten ger således uttryck för hovrättens kontrollfunktion och utgör en, om än inte absolut, rättssäkerhetsgaranti för att prövningstillstånd meddelas i de mål där en fullständig prövning av överklagandet av någon anledning är påkallad.

Om överklagandet av en tingsrätts beslut inte uppfyller föreskrifterna i 52 kap. 3 § RB eller på annat sätt är ofullständigt ska hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen, se 52 kap. 6 § första stycket första meningen RB. Av 52 kap. 6 § första stycket andra meningen RB följer emellertid att något sådant föreläggande inte behöver meddelas om överklagandet är ofullständigt endast i fråga om vilka omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas. Denna andra mening kom till i samband med den s.k. EMR-reformen (En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol, jfr prop. 2004/05:131) och motsvaras till sin utformning av 50 kap. 7 § och 51 kap. 7 § RB, som behandlar frågor om hanteringen av ofullständiga överklaganden av tingsrättsdomar i tvistemål och brottmål. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 november 2008.

Av bestämmelserna följer alltså att hovrätten inte behöver meddela kompletteringsföreläggande om överklagandet är bristfälligt enbart i fråga om skälen för prövningstillstånd. De skäl som klaganden anfört som skäl för att tingsrättens avgörande ska ändras får då även anses utgöra skäl för att prövningstillstånd ska meddelas. Bestämmelserna tar naturligtvis främst sikte på den situationen att tingsrättens överklagandehänvisning är korrekt och fullständig, dvs. innehåller upplysning om att prövningstillstånd krävs i hovrätten, men att klaganden trots detta inte har angett några skäl till varför prövningstillstånd ska meddelas. Under dessa förhållanden får det anses utgöra ett medvetet val från klagandens sida att inte särskilt argumentera i frågan om prövningstillstånd (jfr prop. 2004/05:131 s. 190).

Om tingsrätten felaktigt har angett att prövningstillstånd inte krävs i hovrätten, eller har underlåtit att upplysa om detta krav, kan det emellertid förhålla sig annorlunda. Vid sådant förhållande har tingsrätten åsidosatt bestämmelsen i 49 kap. 15 § RB om att tingsrättens dom eller beslut, för det fall det krävs prövningstillstånd i hovrätten, ska innehålla uppgift om detta. För att ”läka” denna felaktighet eller brist på upplysning kan hovrätten i vissa fall behöva agera genom materiell processledning.

I förarbetena till 50 kap. 7 § RB uttalas att hovrätten bör förelägga klaganden att ange tillståndsskäl om tingsrätten felaktigt angett att prövningstillstånd inte krävs och det inte av överklagandet framgår att klaganden känner till detta krav (se prop. 2004/05:131 s. 190).

I rättsfallet NJA 1986 s. 621 var det fråga om ett mål där det krävdes prövningstillstånd i hovrätten enligt den 1989 upphävda lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen). Tingsrättens anvisning för överklagande innehöll inte någon upplysning om att prövningstillstånd krävdes, och några sådana skäl anfördes inte heller i överklagandet till hovrätten. Hovrätten beslutade, utan föregående skriftväxling, att inte meddela prövningstillstånd. HD uttalade i sitt avgörande bl.a. att hovrätten, mot bakgrund av tingsrättens försummelse och då innehållet i överklagandet inte föranledde till annat, före tillståndsprövningen borde ha upplyst klaganden om att prövningstillstånd krävdes och berett denne tillfälle att komplettera överklagandet i nämnda hänseende. På huvudsakligen dessa skäl undanröjde HD hovrättens beslut och återförvisade målet till hovrätten för erforderlig handläggning.

I lagkommentaren till 50 kap. 7 § RB anförs att det inte finns anledning att tro att avgörandet i NJA 1986 s. 621 inte fortfarande skulle vara vägledande. Vidare anförs att det därför synes förhålla sig så att hovrätten i fall som det aktuella inte bara får utan ska ge föreläggande i de fall där det finns påtaglig risk för att klaganden inte fått klart för sig att det krävs prövningstillstånd (se Fitger m.fl., a.a.). Ett föreläggande om komplettering kan i och för sig förefalla vara en onödig åtgärd i de fall där hovrätten direkt kan konstatera att det inte heller efter en komplettering kommer att kunna föreligga skäl för prövningstillstånd (se Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 50 kap. 7 a § RB).

Det är enligt HD en rimlig, lämplig och lättillämpad utgångspunkt att hovrätten, i de fall då tingsrättens överklagandehänvisning felaktigt anger att prövningstillstånd inte krävs i hovrätten, i enlighet med förarbetsuttalandena bör bereda klaganden tillfälle att komplettera överklagandet med sådana skäl innan dispensfrågan avgörs. Detsamma bör gälla om tingsrätten underlåtit att upplysa om att prövningstillstånd krävs eller om tingsrättens information är oklar. På så sätt kan tingsrättens felaktiga eller bristfälliga överklagandehänvisning ”läkas” samtidigt som hovrätten inte närmare behöver bedöma om avsaknaden av åberopade skäl för prövningstillstånd ger uttryck för ett medvetet val från klagandens sida eller om det beror på innehållet i de anvisningar för överklagande som tingsrätten lämnat.

Frågan är emellertid vilka rättsliga konsekvenser det får om hovrätten inte bereder klaganden tillfälle att komplettera överklagandet i nämnda hänseende innan frågan om prövningstillstånd avgörs.

Av 50 kap. 28 § RB följer att om det vid tingsrätten har förekommit annat fel än som avses i 26 eller 27 § samma kapitel, hovrätten får undanröja tingsrättens dom endast om felet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten. Bestämmelserna är analogt tillämpliga i mål som handläggs enligt bestämmelserna i 52 kap. RB. Enligt 55 kap. 15 § andra stycket RB gäller motsvarande för HD i fråga om lägre rätts dom.

Rättegångsfel föreligger när någon för förfarandet normerande processföreskrift har blivit åsidosatt eller felaktigt tillämpad (se Welamson m.fl., Rättegång, sjätte häftet, fjärde upplagan, s. 115). Det förhållandet att hovrätten inte förelägger klaganden att ange skälen för prövningstillstånd innebär, med hänsyn till den fakultativa utformningen av 52 kap. 6 § första stycket andra meningen RB, inte att hovrätten har åsidosatt någon obligatorisk processuell regel.

Huruvida en regel till sin utformning är fakultativ eller obligatorisk torde emellertid inte påverka tillämpningen av reglerna om rättegångsfel. Det avgörande får i stället anses vara hur stort bedömningsspelrum en regel ger rätten (se Lindell, Civilprocessen - rättegång samt skiljeförfarande och medling, tredje upplagan, s. 71) och om bestämmelsen kan anses ha tillämpats på ett sätt som framstår som klart olämpligt eller påtagligt oövervägt. Detta hänger samman med frågan om domstolen kan anses ha underlåtit att bedriva tillräcklig materiell processledning, vilket i sin tur i stor uträckning handlar om lämplighetsöverväganden baserade på omständigheterna i det enskilda målet. (Se Westberg, Domstols officialprövning - En civilprocessuell studie i anslutning till 17 kap. 3 § p. 1, 1988, s. 682, och Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 50 kap. 28 § RB.)

Bestämmelsen i 52 kap. 6 § första stycket andra meningen RB ger (liksom motsvarande bestämmelser i 50 kap. 7 § och 51 kap. 7 § RB) hovrätten ett brett handlingsutrymme när det gäller att avgöra om det föreligger behov av att ”läka” tingsrättens felaktiga eller bristfälliga överklagandehänvisning genom ett kompletteringsföreläggande. Huruvida sådant behov kan anses föreligga i det enskilda fallet beror naturligtvis på målets karaktär och vilka rättsfrågor det aktualiserar, men även på innehållet i överklagandet. Om överklagandet t.ex. innehåller vissa omständigheter som implicit får anses åberopade till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas kan hovrätten göra bedömningen att ett kompletteringsföreläggande inte kommer leda till att målet tillförs något nytt. Vidare kan det förhålla sig så att hovrätten vid officialprövningen gör bedömningen att det inte heller efter en komplettering kommer kunna föreligga skäl för prövningstillstånd, vare sig på den tillståndsgrund som implicit åberopats i överklagandet eller på någon annan sådan grund.

Utrymmet för att anse hovrättens tillämpning av bestämmelsen i 52 kap. 6 § första stycket andra meningen RB som klart olämplig eller påtagligt oövervägd, och därmed som rättegångsfel, är mot den beskrivna bakgrunden generellt sett mycket begränsat. Som en naturlig följd är även möjligheten till undanröjande av tingsrättens beslut och återförvisning av målet enligt grunderna för 55 kap. 15 § andra stycket och 50 kap. 28 § RB begränsad.

Lagtexten ger inte antydan om att högre rätt kan återförvisa ett mål också i andra fall än som anges i lagen. Enligt förarbetena till rättegångsbalken följer i och för sig av högre domstols allmänna skyldighet att sörja för att mål blir på lämpligt och tillfredsställande sätt handlagt att domstolen - med undanröjande av det överklagade avgörandet - kan återförvisa mål även utan att det har förekommit något rättegångsfel. (Se NJA II 1943 s. 654, SOU 1938:44 s. 527 och s. 569; jfr även NJA 1989 s. 646.)

Bestämmelsen i 50 kap. 28 § RB är konstruerad som förbud mot undanröjande på grund av där avsedda rättegångsfel annat än under angivna förutsättningar, och undanröjande på annan grund än rättegångsfel bör därför ske endast med stor restriktivitet (se Welamson m.fl., a.a. s. 122).

Det har i målet inte framkommit några omständigheter som medför bedömningen att det har förekommit rättegångsfel vid hovrättens handläggning. Det saknas därför skäl att enligt grunderna för 55 kap. 15 § andra stycket och 50 kap. 28 § RB undanröja hovrättens beslut och återförvisa målet till hovrätten. Anledning till undanröjande och återförvisning på annan grund än att det har förekommit rättegångsfel har inte heller framkommit. T.C:s överklagande ska därför avslås.