NJA 2016 s. 1195
Vid en internetauktion har inga särskilda försäljningsvillkor utöver lägsta pris angetts. Avtal har ansetts uppkomma med den som lämnat högsta budet genom att den av säljaren angivna sluttiden för auktionen passerats.
Luleå tingsrätt
E.K. förde vid Luleå tingsrätt den talan mot E.L. som framgår av tingsrättens dom.
Domskäl
Tingsrätten (tingsnotarien Adriana Berglund) anförde i dom den 19 februari 2014 bl.a. följande.
Bakgrund
Den 4 oktober 2013 lade E.L. ut en annons om försäljning av ett skåp genom Facebookgruppen Köp & Sälj Piteå. Av annonsen framgick att skåpet skulle säljas till högstbjudande samt att budgivningen började på 300 kr.
För att få lägga ut en annons via en Facebookgrupp och ta del av andras annonser måste man vara medlem i gruppen. I gruppen Köp & Sälj Piteå fanns vid tillfället några tusen medlemmar, bland andra E.K. och E.L. När en annons läggs upp syns den på den aktuella gruppens ”vägg” och dessutom får samtliga gruppmedlemmar upp annonsen i sin egen ”newsfeed”. För det fall någon har frågor eller kommentarer om annonsen kan denne kommunicera med personen som lagt upp annonsen genom skriva en kommentar i anslutning till annonsen. Eventuella bud anges på samma sätt. Kommentarerna bildar gemensamt en ”tråd” under annonsen. Annonsen och tråden är öppna för alla gruppmedlemmar att läsa. När man ser annonsen på Facebook syns endast annonsen och de sista kommentarerna i tråden. För att kunna läsa samtliga kommentarer klickar man på ”view more comments”, varvid hela tråden kommer upp. För att kommunicera direkt med någon går det även att skicka mail genom Facebooks interna mailfunktion. Ett sådant mail är privat och kan inte läsas av andra.
Ett flertal kommentarer gjordes i anslutning till den aktuella annonsen. Bland annat frågade någon, dock inte E.K., vilken tid budgivningen skulle avslutas. E.L. svarade den 4 oktober eller på förmiddagen den 5 oktober, även hon genom en kommentar i tråden, att budgivningen skulle avslutas den 5 oktober kl. 15.00. Vid ett senare tillfälle ställde andra personer, dock inte E.K., samma fråga, dvs vilken tid budgivningen skulle avslutas. E.L. svarade då, någon gång kring lunchtid den 5 oktober med ytterligare en kommentar i tråden, att sluttiden var kl. 16.00.
E.K. och en T.P. var strax innan kl. 15.00 den 5 oktober de enda aktiva budgivarna. Kl. 15.00 lade E.K. det ditintills högsta budet, 1 200 kr. Kl. 15.07 den 5 oktober 2013 mailade E.K. E.L. och skrev: ”Hej! Jag kan med stor glädje konstatera att jag vunnit butiksskåpet. Kan jag hämta det redan imorgon?? Med vänlig hälsning, E.”
E.L. svarade kl. 15.10: ”Ja det är ett jätteläckert skåp. vet att du inte kommer att bli missnöjd. Ja absolut! Är hemma så de är bara att komma - - -”
Det sistnämnda mailet från E.L. kommer nedan att kallas bekräftelsemailet.
E.K. skrev även, ungefär samtidigt som hon mailade E.L. för första gången, en kommentar i tråden om att hon hade vunnit budgivningen. Andra personer påpekade då för E.L., genom kommentarer i tråden och mail till E.L., att E.K. inte kunde ha vunnit eftersom budgivningen skulle avslutas först kl. 16.00. E.L. lät därför budgivningen fortsätta. Hon mailade E.K. kl. 15.33 och skrev: ”Antar att du läst historiken. ber om ursäkt mitt fel att skrivit två bud. Mår verkligen jättedåligt över det, hur jag än gör blir folk sura på mig.”
Ett flertal personer lade bud fram till kl. 16.00, dock inte E.K. En K.B. lade kl. 16.02 det högsta budet, 4 700 kr, och E.L. sålde skåpet för detta pris till K.B., som erhöll skåpet.
Efter att budgivningen avslutats mailade E.K. E.L., dock oklart exakt vilken tid, att hon hade sett historiken först nu och att E.L. inte borde sälja skåpet till någon annan eftersom hon hade vunnit budgivningen.
Den 25 oktober 2013 ansökte E.K. om stämning å E.L. Målet har - med parternas samtycke - avgjorts efter huvudförhandling i förenklad form.
Yrkanden och inställningar
E.K. har yrkat att E.L. ska förpliktas att till E.K. betala 3 500 kr jämte ränta - - -.
E.L. har bestritt käromålet i sin helhet. Hon har inte godtagit det yrkade kapitalbeloppet som skäligt i och för sig - - -.
Rättsliga grunder
E.K. har uppgett att grunden för hennes talan är följande. Parterna har ingått ett avtal om köp av ett skåp och E.L. har brutit mot detta avtal genom att sälja skåpet till en annan person. E.L. ska betala skadestånd för den skada hon orsakats genom avtalsbrottet, i detta fall bestående av utebliven vinst. Eftersom skadeståndsersättningen ska försätta henne i samma ekonomiska position som om prestationer hade skett i enlighet med parternas avtal och därmed omfatta ersättning för framtida skada som sannolikt kommer att inträffa på grund av avtalsbrottet, har hon rätt till ersättning för utebliven vinst. Ersättningen ska - med hänsyn till vad skåpet såldes för till en annan person i förhållande till vad hon enligt parternas avtal skulle betala för skåpet - uppgå till det yrkade beloppet.
E.L. har uppgett att grunden för hennes bestridande är följande. Avtal har inte förelegat mellan parterna och således har inte heller något avtalsbrott skett. Inte heller har någon skada uppkommit och således ska inte skadestånd utgå.
Omständigheter
E.K.
Någon gång innan lunchtid den 5 oktober läste hon i tråden att sluttiden för budgivningen var kl. 15.00. Hon ställde ett larm på kl. 14.50 för att påminna sig själv om att buda. Hon ville börja buda så sent som möjligt för att undvika att trissa upp priset. Kl. 15.00 gällde som sluttid mellan parterna. Att sluttiden senare ändrades förändrar inte detta eftersom hon inte fick reda på att tiden hade ändrats. Hon kan inte förväntas ha känt till att tiden hade ändrats eftersom det inte är rimligt att hon skulle ha scrollat ner och läst alla kommentarerna i tråden. Detta stöds även av K.B:s vittnesattest. K.B. har uppgett att hon inte scrollade längre upp i tråden än där det stod information om det som var av intresse för henne, dvs. sluttiden och det nuvarande budet. Det kan således konstateras att det är vanligt att budgivare inte läser igenom hela tråden.
Hon lade det högsta budet innan budgivningstidens slut vilket innebär att hon vann budgivningen. Att hon hade vunnit budgivningen bekräftades även av T.P., den person som hade budat mot henne och förlorat, genom att denne i tråden gratulerade henne till vinsten. Även E.L. gratulerade henne i tråden till vinsten. Det står således klart att det var hon som vann budgivningen. E.K:s sista bud är att anse som ett anbud till E.L. Eftersom anbudet lämnades inom ramen för de villkor som E.L. hade satt upp för budgivningen lämnade E.L. en accept till anbudet i och med att tiden gick ut kl. 15.00. E.L. bekräftade dessutom därefter sin accept genom bekräftelsemailet.
Efter att hon hade fått bekräftelsemailet från E.L. stängde hon ner Facebook och såg således varken att budgivningen fortsatte eller att E.L. mailade henne kl. 15.33 om att den skulle fortsätta.
E.L.
Hon misstog sig om vilken sluttid som gällde för budgivningen eftersom hon samtidigt höll på att sälja ett annat skåp på samma Facebooksida och blandande ihop vilka sluttider som gällde för respektive budgivning. Därför skrev hon först kl. 15.00 och därefter kl. 16.00. Facebook har inte ställt upp några särskilda regler avseende hur försäljning via Facebook ska gå till, men det är vedertaget bruk att säljaren bestämmer villkoren vid försäljning via Facebook. Hon har således inte bara haft rätt att bestämma villkoren utan även att ändra dem. Att det är säljaren som bestämmer villkoren har bekräftats av en administratör på Facebook. Efter att hon hade skrivit att kl. 16.00 gällde som sluttid gällde denna tid i förhållande till alla eventuella köpare, även E.K.
När E.K. mailade henne och sade att hon hade vunnit budgivningen tog hon för givet att så var fallet. Hon stod och lagade mat åt sina gäster som snart skulle komma och tänkte inte att det kunde vara på något annat sätt. Därför skrev hon till E.K. att denna inte skulle bli missnöjd med skåpet och att det kunde hämtas dagen efter, dvs. bekräftelsemailet. Det stämmer dock inte att hon i tråden gratulerade E.K. till vinsten i tråden. Eftersom E.K. dessutom ungefär samtidigt hade skrivit i tråden att hon hade vunnit började andra personer som ville lägga bud på skåpet höra av sig till henne. De var arga över att någon ansåg sig ha vunnit budgivningen trots att sluttiden för budgivningen, dvs. enligt dem kl. 16.00, ännu inte hade inträffat. Först då, dvs. efter att hon hade skickat bekräftelsemailet, förstod hon att hon hade misstagit sig om att E.K. hade uppfyllt villkoren för att vinna. När hon skickade bekräftelsemailet var hon således felaktigt av uppfattningen att E.K. hade vunnit budgivningen. Eftersom sluttiden för budgivning ännu inte hade utgått när E.K. lade sitt bud, och hennes bekräftelsemail var grundat på felaktiga antaganden, har hon inte lämnat en accept till E.K:s bud.
Eftersom sluttiden faktiskt var kl. 16.00 lät hon därför budgivningen fortsätta till dess. Efter att hon hade mailat E.K. kl. 15.33 och informerat denna om att det hade blivit ett missförstånd fanns det fortfarande tid kvar för E.K. att delta i den fortsatta budgivningen. Eftersom de bud som lades efter E.K:s högsta bud var högre vann E.K. inte budgivningen.
- - -
Tingsrättens bedömning
Tingsrätten har först att ta ställning till om avtal uppkommit mellan parterna och därefter, om så är fallet, om skada uppkommit för E.K. samt om denna ska ersättas av E.L.
E.L. har uppgett att Facebook inte uppställer några särskilda regler för hur försäljning genom Facebook ska gå till men att vedertaget bruk för sådan försäljning är att säljaren bestämmer villkoren. Enligt E.L. har en administratör på Facebook dessutom bekräftat att det är säljaren som bestämmer villkoren. E.K. har inte motsatt sig dessa uppgifter. Tingsrätten anser att det inte finns någon anledning att betvivla uppgifterna och det får därmed anses förhålla sig så att det är säljaren som bestämmer villkoren vid en försäljning genom Facebook. Såvida säljaren inte uppgett annat är således allmänna avtals- och köprättsliga regler tillämpliga på försäljningar som den aktuella.
Enligt avtalsrätten gäller att avtalsbundenhet uppkommer om parterna uttrycker sina avsikter att binda sig rättsligt och når en ovillkorad överenskommelse om bundenhet. För att bedöma om en part haft för avsikt att binda sig rättsligt, ska hänsyn tas till den partens uttalanden och beteenden så som de skäligen bort uppfattas av motparten. Avtalsbundenhet kan bland annat uppkomma genom utväxling av anbud och accept.
Eftersom säljaren bestämmer villkoren för en försäljning genom Facebook har E.L. haft rätt att ändra avtalsvillkoren, bland annat sluttid för budgivningen. Det kan inte krävas att säljaren personligen meddelar samtliga eventuella budgivare att villkoren har förändrats, särskilt inte när som i det aktuella fallet kretsen av eventuella budgivare, dvs. medlemmarna i Facebookgruppen, uppgår till flera tusen personer. Det får mot bakgrund härav anses ha varit en tillräcklig åtgärd att den nya tiden skrevs i tråden för att bli gällande mot samtliga eventuella budgivare, inklusive E.K. Detta särskilt mot bakgrund av att även den första sluttiden, som E.K. såg, angavs i tråden.
Motsatsvis får det därför anses att det ålegat E.K. ta reda på om det fortfarande var samma villkor som gällde innan hon lade budet. Detta särskilt om det hade gått lång tid från det att hon informerade sig om villkoren fram till dess att hon lade sitt första bud eftersom det kan hända mycket under en informell budgivning som den aktuella och eftersom säljaren haft rätt att löpande ändra villkoren. Det är oklart när E.K. läste att det var kl. 15.00 som gällde, men eftersom E.L. vid lunchtid den 5 oktober skrev att det var kl. 16.00 som gällde och E.K. lade sitt första bud vid 14.50 samma dag får det anses ha gått minst tre timmar däremellan. Av K.B:s vittnesattest framgår att denna scrollade upp i tråden tills hon såg vilken sluttid som senast hade angetts. Detta är enligt tingsrätten just vad som kan förväntas av en budgivare under en försäljning som den aktuella. Att endast läsa de initiala villkoren är enligt tingsrätten inte en tillräcklig åtgärd för att E.K. ska anses ha tagit reda på vilka villkor det var som gällde. Hon hade enkelt kunnat ta reda på sluttiden genom att scrolla upp i tråden till säljarens senaste kommentar.
Enligt tingsrätten står det med hänsyn till vad som framkommit i målet klart att förutsättningen för att E.L. skulle acceptera E.K:s bud var att budgivningen hade avlutats och att E.K. var den som lade det högsta budet. Det står således även klart att E.L. felaktigt var av uppfattningen att så var fallet när hon skickade bekräftelsemailet. Det får mot bakgrund av detta anses vara utrett att E.L. inte haft för avsikt att binda sig rättsligt i förhållande till E.K:s bud. Därtill anser tingsrätten att det är utrett att E.K., för det fall hon hade vetat om att sluttiden var kl. 16.00, skäligen borde ha insett att E.L. inte hade sådan avsikt. Eftersom det ålegat E.K. att ta reda på förutsättningarna för budgivningen kan det inte läggas E.L. till last att partsavsikten inte var gemensam.
Det har mot bakgrund av det anförda enligt tingsrätten inte funnits någon gemensam partsavsikt mellan parterna. Därmed kan inte heller avtalsbundenhet anses ha uppkommit mellan dem. Eftersom något avtal inte förelegat mellan parterna är E.L. inte skyldig att utge ersättning för eventuell skada som uppkommit för E.K. på den grunden att avtalsbrott skett.
Domslut
Domslut
Tingsrätten ogillar käromålet.
Hovrätten för Övre Norrland
E.K. överklagade i Hovrätten för Övre Norrland och yrkade att hovrätten skulle förplikta E.L. att utge 3 500 kr jämte ränta till henne.
E.L. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Susanne Möller och Katarina Brodin, referent, samt tf. hovrättsassessorn Caroline Isaksson) anförde i dom den 6 juli 2015 bl.a. följande.
Hovrättens domskäl
Utredningen m.m. i hovrätten
I hovrätten har parterna åberopat samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten.
- - -
Hovrättens bedömning
Allmänt rörande auktionsförfaranden via internet
Vad som brukar betecknas ”internetauktion” eller ”nätauktion” utgör ingen helt enhetlig företeelse. Villkoren för sådana förfaranden kan variera såväl inom som mellan olika auktionsforum. Prövningen av om avtalsbundenhet uppkommit måste därför ske utifrån de villkor som gäller samt tillämpliga avtalsrättsliga principer i varje enskilt fall.
Vilka villkor gällde i detta fall och gäller särskild sedvänja på Facebook?
Såvitt har framkommit finns inga skrivna regler eller villkor som gäller för försäljning på det internetforum som E.L. använt. Hon har dock påstått att det är sedvänja att säljaren bestämmer villkoren och har rätt att ändra villkoren vid en försäljning via Facebook. E.K. har motsatt sig detta och gör gällande att allmänna avtalsrättsliga regler ska tillämpas. Hovrätten anser att E.L. inte har visat att det föreligger en sådan sedvänja. Allmänna avtalsrättsliga regler ska därmed tillämpas vid bedömningen av den aktuella tvisten.
De villkor som E.L. angett för försäljningen av skåpet var att detta skulle säljas till högstbjudande och att budgivningen skulle börja på 300 kr. Som svar på frågor har E.L. senare angett att budgivningen skulle avslutas kl. 15.00. Därefter har E.L. angett att budgivningen skulle avslutas kl. 16.00. Jämfört med en traditionell ”slagauktion” kan noteras att detta förfarande innebär att bud läggs genom meddelanden utan att någon successivt ”ropar ut” vad budnivån ligger på för att höra efter om det finns fler bud. Inte heller finns något ”klubbslag” att förhålla sig till som avslut på budgivningen. Det är i stället möjligt att lägga bud fram till dess att förfarandet är slut, vilket sker vid en tidpunkt som säljaren bestämmer.
Mot bakgrund av det anförda gör hovrätten bedömningen att E.L. genom att lägga ut skåpet till försäljning genom budgivning på det sätt som beskrivits har lämnat en uppmaning till medlemmarna i den aktuella Facebook-gruppen att lämna anbud till henne om att få köpa skåpet. Att E.L. lagt ut skåpet till försäljning är därmed endast att betrakta som ett utbud från hennes sida som inte är bindande. Vid ett sådant förfarande bör säljaren som huvudregel ha rätt att ändra sluttiden för budgivningen. Att ändra sluttiden skulle kunna bli aktuellt av flera skäl, till exempel om auktionen löper ut medan webbplatsen tillfälligt är stängd.
Har avtalsbundenhet uppkommit?
E.K:s bud om att betala 1 200 kr för skåpet är enligt hovrättens uppfattning att betrakta som ett bindande anbud i avtalslagens mening. Fråga blir därför om E.L. genom sitt meddelande till E.K. kl. 15.10 samma dag har lämnat en accept. Hovrätten anser att det aktuella meddelandet inte kan förstås på annat sätt än att E.L. accepterar E.K:s bud om att köpa skåpet för 1 200 kr. Meddelandet måste därmed förstås som en accept av E.K:s bud.
Utgångspunkten är att en accept av det slag som E.L. lämnat i detta fall är bindande. Under vissa förutsättningar finns det dock möjlighet att återkalla en accept. Det krävs att återkallelsen kommer mottagaren till handa innan mottagaren tagit del av accepten, se 1 kap. 7 § avtalslagen. Om mottagaren ännu inte vidtagit någon åtgärd med anledning av accepten kan dock en återkallelse tillmätas betydelse även om den har kommit till mottagarens kännedom först efter att mottagaren tagit del av accepten, vilket följer av 4 kap. 39 § samma lag (rentegra-bestämmelsen).
Sistnämnda bestämmelses tillämpning förutsätter att accepten inte hunnit inverka bestämmande på mottagarens handlingssätt och att det ska föreligga särskilda omständigheter såsom att tiden inte är för lång från det att mottagaren tog del av rättshandlingen till dess att hon försätts i ond tro om den omständighet som föranleder att rättshandlingen inte är verksam.
Som exempel på tillämpningsområde har i förarbetena angetts att ett muntligt anbud antagits omedelbart och att anbudsgivaren innan parterna ännu skilts åt upplyser acceptanten om att anbudet gjorts av misstag. Bestämmelsen ger ingen egentlig ledning för bedömningen av i vilka fall sådana särskilda omständigheter ska anses föreligga som innebär att man skall ta hänsyn till den insikt medkontrahenten fått efter det att han tagit del av rättshandlingen. Man är i detta avseende hänvisad till att främst beakta det allmänna önskemål att undvika oskäliga resultat, som ligger till grund för regeln (jfr NJA 1999 s. 575).
I detta fall kan konstateras att, drygt 20 minuter efter att E.L. genom ett meddelande till E.K. bekräftat att hon ”vunnit” budgivningen, skickade hon ett nytt meddelande till E.K. Det framgår av det senare meddelandet att E.L. vid den tidpunkten inte längre hade en bestämd avsikt att sälja skåpet till E.K. pga. ett misstag rörande sluttiderna för budgivningen. I och med detta meddelande anser hovrätten att E.K. borde ha insett att E.L. återtog sin accept av hennes anbud. E.K. har uppgett att hon tog del av meddelandet strax före kl. 16. Det har således inte gått särskilt lång tid innan E.K. fick reda på att E.L. menade att accepten återtagits. Vid den tidpunkten har, såvitt framkommit, E.L:s accept av E.K:s anbud inte inverkat bestämmande på E.K:s handlingssätt. Det har inte framgått att E.K. t.ex. redan då skulle ha betalat för skåpet eller inrättat sig efter köpet på något annat sätt av betydelse för prövningen.
Som konstaterats har E.L. haft rätt att ändra sluttiden för budgivningen. Det har också skett i detta fall, om än av misstag. Att hon ändrat sluttiden finns också angivet i de meddelanden som ingick i budgivningen, vilka meddelanden E.K. kunnat och även borde ha tagit del av.
Mot denna bakgrund och då fråga är om försäljning mellan privatpersoner anser hovrätten att sådana särskilda omständigheter föreligger som krävs för att man ska kunna tillämpa re integra-bestämmelsen.
Hovrätten anser sammantaget att E.L:s accept av E.K:s anbud om att köpa skåpet för 1 200 kr i och med hennes återkallelse är ogiltig. Därmed har de inte ingått något köpeavtal rörande det aktuella skåpet. E.K:s överklagande ska därför avslås.
Hovrättens domslut
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Högsta domstolen
E.K. överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle förplikta E.L. att betala 3 500 kr jämte ränta.
E.L. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Lars Brandt, föreslog i betänkande följande dom.
Domskäl
Domskäl
Bakgrund och frågan i målet
1-5. Motsvarar i huvudsak punkterna 1-5 i HD:s dom.
Den huvudsakliga frågan i målet är om avtalsbundenhet uppkommit.
Rättsliga utgångspunkter
Regler om avtals ingående finns i avtalslagen. Lagen är tillämplig även beträffande avtal som sluts via internet. (Jfr t.ex. Kurt Grönfors och Rolf Dotevall, Avtalslagen. En kommentar, 5 uppl., version den 1 maj 2016, Zeteo, kommentaren till 1 § under 12.)
Enligt 1 § första stycket avtalslagen gäller som huvudregel att anbud om slutande av avtal och svar på sådant anbud är bindande för den som lämnat anbudet eller svaret. Närmare bestämmelser om anbud och svar finns i 2-9 §§.
I 7 § preciseras t.ex. tidpunkten för bundenhetens inträde. Där anges att anbud eller svar som återkallas inte är gällande om återkallelsen kommer den, till vilken anbudet eller svaret är riktat, till handa innan han tar del av detta eller samtidigt därmed. Motsatsvis gäller huvudregeln om bundenhet.
Bestämmelserna i 2-9 §§avtalslagen är dispositiva, dvs. de gäller om inte annat följer av anbudet eller svaret eller av handelsbruk eller annan sedvänja (1 § andra stycket).
Erbjudanden som riktar sig till en obestämd krets av personer, t.ex. annonser, betraktas normalt inte som bindande anbud i avtalslagens mening, utan som uppmaningar att lämna anbud - dvs. utbud. Syftet med utbud är att etablera kontakt och inbjuda till avtalsslut. Ett utbud är i regel oförbindande och kan ändras eller tas tillbaka, och det gäller även efter att erbjudandet har antagits i form av ett bindande anbud. (Jfr t.ex. Axel Adlercreutz m.fl., Avtalsrätt I, 14 uppl. 2016, s. 108, och Jan Ramberg och Christina Ramberg, Allmän avtalsrätt, 10 uppl. 2016, s. 88 ff.)
I vissa fall kan ett erbjudande vara att betrakta som ett bindande anbud. Det gäller när omständigheterna i det enskilda fallet tydligt talar för detta, t.ex. om det uttryckligen anges i erbjudandet. Att en vara bjuds ut t.ex. till högstbjudande, med ett reservationspris eller med en sluttid för budgivning innebär dock inte i sig att erbjudandet blir bindande. (Jfr beträffande utbjudande på auktion bl.a. Tore Almén, Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal II, ak.avh. 1900, s. 135 ff., och Adlercreutz m.fl., a.a. s. 135 ff.)
Bedömningen i detta fall
Internetauktioner är ett förhållandevis nytt fenomen och utgör, som hovrätten konstaterat, inte helt enhetliga företeelser. I målet, som avser försäljning via ett socialt nätverk, är inte visat vare sig att det förelåg någon sedvänja eller att särskilda villkor gällde för den aktuella försäljningen. Avtalslagens bestämmelser är därmed tillämpliga i detta fall.
Som hovrätten funnit är E.L:s annons (såsom den har beskrivits i målet, se p. 1) att betrakta som en uppmaning till medlemmarna i Facebook-gruppen att lämna anbud, dvs. ett oförbindande utbud. E.L. var därmed - oberoende av om bindande anbud hade lämnats - oförhindrad att ändra villkoren i annonsen. (Jfr p. 11.) Så skedde också genom angivandet respektive ändringen av sluttid för budgivningen. Att sluttiden ändrades av misstag saknar betydelse i sammanhanget. Villkorsändringarna innebar inte att annonsen blev bindande (jfr p. 12).
E.K:s bud är däremot, som hovrätten konstaterat, ett bindande anbud i avtalslagens mening. Vidare utgör bekräftelsemejlet från E.L. ett bindande svar. (Jfr p. 8 och 9.)
Frågan är då om avtalsbundenhet uppkommit. E.L. har till stöd för sin inställning åberopat bl.a. den s.k. reintegra-bestämmelsen i 39 § avtalslagen. Enligt första meningen i den paragrafen gäller som huvudregel att, om giltigheten av avtal eller annan rättshandling enligt lagen är beroende av att den gentemot vilken rättshandlingen företogs var i god tro, hänsyn ska tas till vad han insåg eller bort inse vid den tidpunkt då han fick kännedom om rättshandlingen. Enligt andra meningen i paragrafen får, när särskilda omständigheter föranleder det, hänsyn också tas till den insikt han vunnit eller bort vinna efter nämnda tidpunkt men innan rättshandlingen inverkat bestämmande på hans handlingssätt.
Bestämmelsen i 39 § reglerar alltså den tidpunkt vid vilken god tro ska föreligga beträffande en rättshandlings giltighet och avser de stadganden i avtalslagen som tillskriver den goda tron betydelse. De stadganden som avses - bl.a. 28-32 §§ - är dock inte aktuella i målet. (Bestämmelsen i 7 § om återkallelse av svar är t.ex. inte ett sådant stadgande [jfr p. 9], och något s.k. förklaringsmisstag enligt 32 § första stycket är det inte fråga om här.) Bestämmelsen i 39 § tycks följaktligen inte vara direkt tillämplig i förevarande fall. Jfr i sammanhanget NJA II 1915 s. 179 och 288 och t.ex. Jori Munukka, lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område 39 §, Lexino 2012-11-23, under 3.1.2 och 3.2.2.
E.L. har emellertid, utifrån att avtal kommit till stånd, även åberopat att avtalet är oskäligt och ska lämnas utan avseende. Detta får prövas med tillämpning av 36 § avtalslagen. Enligt den paragrafen får ett avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt ska gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.
Det aktuella avtalet innefattar bl.a. ett prisvillkor om 1 200 kr. Frågan är närmast om detta villkor, eller snarare - med hänsyn till prisets centrala betydelse - om avtalet i sin helhet, bör lämnas utan avseende.
Priset i sig kan inte anses oskäligt. Vid bedömningen av om prisvillkoret är oskäligt är i första hand omständigheterna i samband med avtalets tillkomst av betydelse.
Som framgått byggde E.K:s mejl till E.L. på den felaktiga förutsättningen att det var E.K. som hade lämnat det högsta budet vid budgivningens sluttid. Som domstolarna funnit borde dock E.K. ha känt till den ändrade sluttiden. Mejlet med de felaktiga uppgifterna föranledde E.L. att i sin tur skicka bekräftelsemejlet som innebar ett bindande svar. Svaret framkallades således av E.K.
Mejlväxlingen skedde dessutom med bara några minuters mellanrum och var förhållandevis kortfattad. Den innehöll inte något närmare i fråga om försäljningsvillkoren. När E.L. strax därefter insåg att misstag hade skett underrättade hon E.K. via mejl. Av detta mejl framgår att E.L. inte hade en bestämd avsikt att sälja skåpet till E.K. Det kan antas att E.L. inte hade skickat bekräftelsemejlet om hon hade haft förhållandena klara för sig.
Mot bakgrund av vad som nu anförts bör prisvillkoret bedömas som oskäligt. Med hänsyn till prisets centrala betydelse ska avtalet i dess helhet lämnas utan avseende.
Slutsats
Slutsatsen är att överklagandet ska avslås och hovrättens domslut fastställas.
Domslut
Domslut
HD fastställer hovrättens domslut.
Domskäl
HD (justitieråden Gudmund Toijer, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, Lars Edlund, referent, och Mari Heidenborg) meddelade den 29 december 2016 följande dom.
Domskäl
Bakgrund och frågorna i HD
Den 4 oktober 2013 lade E.L. ut en annons om försäljning av ett begagnat butiksskåp på internet i Facebookgruppen Köp & Sälj Piteå, som vid tillfället hade några tusen medlemmar. I annonsen angavs inga andra villkor än att skåpet skulle säljas till högstbjudande och att budgivningen började på 300 kr.
I anslutning till annonsen - i den s.k. tråden, som kan läsas av alla medlemmar i gruppen - lämnades ett antal bud och skrevs ett flertal kommentarer. En av medlemmarna frågade om vid vilken tid som budgivningen skulle avslutas, varpå E.L. svarade att sluttiden var den 5 oktober kl. 15.00. När hon senare fick samma fråga av en annan medlem svarade hon av misstag att sluttiden var nämnda dag kl. 16.00.
Den 5 oktober kl. 15.00 lämnade E.K. ett bud i auktionstråden om 1 200 kr, vilket var det dittills högsta budet. Strax därefter gjorde E.K. ett inlägg i tråden att hon hade vunnit budgivningen. I ett privat mejl till E.L. kl. 15.07 skrev E.K. att hon vunnit budgivningen och frågade om hon kunde hämta skåpet följande dag. I ett svarsmejl kl. 15.10 (i det följande benämnt bekräftelsemejlet) meddelade E.L. att det gick bra att hämta skåpet hos henne den dagen.
I ett nytt privat mejl till E.K. kl. 15.33 upplyste E.L. om misstaget beträffande den sista tidpunkten för budgivningen. Hon hade blivit kontaktad av andra spekulanter som påpekat att sluttiden hade ändrats till kl. 16.00. E.K. hävdade i sina kontakter med E.L. att de hade ett bindande avtal. E.L. lät budgivningen fortsätta till kl. 16.00. Hon sålde skåpet till den person som då hade lämnat det högsta budet i auktionstråden, 4 700 kr.
E.K. har yrkat skadestånd av E.L. på grund av avtalsbrott. Sedan tingsrätten ogillat käromålet har hovrätten avslagit E.K:s överklagande. Hovrätten har i sina domskäl anfört att E.L. genom bekräftelsemejlet lämnat en accept av E.K:s anbud men att E.L. med hänsyn till de särskilda omständigheterna i fallet hade rätt att återkalla accepten.
Den första frågan i målet är om ett bindande avtal kommit till stånd. Om så är fallet, uppkommer frågorna om avtalet ska lämnas utan avseende med stöd av 36 § avtalslagen och hur ett eventuellt skadestånd ska beräknas.
Avtal genom auktion på internet
Det är i målet fråga om en auktion på internet. Det framgår inte av utredningen att det fanns några närmare regler om auktionsförfarandet i Facebookgruppen eller någon sedvänja som kan anses tillämplig. Frågan om avtalsbundenhet får därför avgöras utifrån vad som allmänt gäller beträffande ingående av avtal genom auktion.
Den som anordnar en auktion har frihet att bestämma de närmare villkor som ska gälla. Auktionsförfarandet kan variera i hög grad, alltifrån ett formaliserat och strukturerat förfarande mellan kommersiella parter till - som i detta fall - en snabb och relativt formlös försäljningsomgång mellan privatpersoner. Vid bedömningen av frågan om avtalsbundenhet får hänsyn tas till förhållandena i det enskilda fallet (jfr bl.a. lagen, 2005:59, om distansavtal och avtal utanför affärslokaler).
En traditionell form av auktion i syfte att nå högsta pris är den som genomförs i närvaro av spekulanterna och där auktionen avslutas med ett klubbslag. Den sedan länge etablerade uppfattningen i den juridiska litteraturen är att ett sådant förfarande, om inte annat framgår av auktionsvillkoren, i regel innebär att säljaren har en fri prövningsrätt och att avtal kommer till stånd i och med klubbslaget (jfr Tore Almén, Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal II, 1900, s. 134 ff. och 269 ff., Axel Adlercreutz m.fl., Avtalsrätt I, 14 uppl. 2016, s. 135 ff., Kurt Grönfors och Rolf Dotevall, Avtalslagen En kommentar, 5 uppl. 2016, s. 72, och Christina Ramberg, Makten över avtalsrätten, i Vänbok till Axel Adlercreutz, 2007, på s. 423 f.). Om inte villkoren för auktionen eller andra omständigheter föranleder något annat, ligger det nära till hands att se buden vid en sådan klubbslagsauktion som anbud i avtalslagens mening. Klubbslaget får då karaktären av en accept. Med fri prövningsrätt menas att den som vid auktionen bjuder ut en vara har rätt att fram till klubbslaget avbryta förfarandet eller ändra villkoren för auktionen.
En nätauktion med en angiven sluttid för bud är på många sätt lik den traditionella klubbslagsauktionen. Detta talar för att tillämpa samma principer på nätauktioner som på klubbslagsauktioner med fri prövningsrätt, varvid sluttiden ges samma funktion som klubbslaget. En viss skillnad ligger i att en nätauktion med en angiven sluttid kan avslutas med en sekundjakt mellan spekulanterna som kan medföra att ett högre bud inte kommer fram i tid, t.ex. på grund av långsam överföring på nätet. Det kan framstå som oflexibelt om säljaren inte får beakta det budet. Samtidigt bör det påpekas att säljaren fram till den angivna sluttiden kan använda sin fria prövningsrätt. Exempelvis kan säljaren bestämma att bud som lämnas efter passerad sluttid, men inom ett visst kortare tidsintervall från senast avgivna bud, beaktas. Alternativet att avtal - trots en angiven sluttid - kommer till stånd först genom säljarens bekräftelse skulle skapa osäkerhet, bl.a. om hur länge säljaren ska få avvakta med sitt ställningstagande och om giltighetstiden för det bud som var högst vid sluttiden.
När säljaren har bestämt att nätauktionen avslutas vid en angiven tidpunkt, bör det därför som huvudregel ges innebörden att klockslaget har samma funktion som ett klubbslag i förhållande till det högsta budet. När klockslaget passerats föreligger ett avtal, om inte auktionsvillkoren eller andra omständigheter medför en annan bedömning.
Återkallelse av accept m.m.
Giltigheten av en parts rättshandling kan vara beroende av mottagarens insikt om vissa förhållanden. Bedömningen tar enligt huvudregeln i 39 § avtalslagen sikte på den tidpunkt då rättshandlingen kom till mottagarens kännedom. Om särskilda omständigheter föranleder det, kan dock hänsyn tas också till insikt som mottagaren haft eller borde ha haft efter den angivna tidpunkten men innan rättshandlingen har inverkat bestämmande på hans handlingssätt (den s.k. reintegra-regeln).
I avtalslagens förarbeten anges att syftet med re integra-regeln är att undvika att det i vissa fall kan bli obilliga resultat i en avtalssituation. Som exempel nämns att ett muntligt anbud omedelbart antas men att anbudsgivaren innan parterna skilts åt upplyser att anbudet tillkommit av misstag. Det kan då finnas ett visst utrymme för bedömningen att avtal inte ingåtts. (Se NJA II 1915 s. 288.)
Re integra-regeln samspelar med andra bestämmelser i lagen. I 7 § avtalslagen anges att ett anbud eller svar (accept) som återkallas inte är gällande där återkallelsen kommer mottagaren till handa innan han tagit del av anbudet eller accepten, eller samtidigt därmed. En tillämpning av reintegra-regeln medför att en återkallelse under vissa förhållanden kan godtas även efter att en accept nått mottagaren.
En annan bestämmelse som kan påverkas av re integra-regeln är 32 § första stycket avtalslagen, som behandlar s.k. förklaringsmisstag. Där anges att den som avgett en viljeförklaring, vilken till följd av felskrivning eller annat misstag på hans sida fått ett annat innehåll än som åsyftats, inte är bunden av viljeförklaringens innehåll, om mottagaren insåg eller bort inse misstaget.
Det finns ett visst utrymme för att tillämpa såväl bestämmelsen om förklaringsmisstag som re integra-regeln även i situationer som inte direkt faller under ordalydelsen (jfr NJA 1999 s. 793). Med hänsyn till att båda bestämmelserna i sig har karaktär av undantag, bör emellertid tillämpningen ske med försiktighet.
Har avtal ingåtts i detta fall?
I det nu aktuella fallet uppkommer frågan om betydelsen av att E.L. lämnade ett besked i auktionstråden om att sluttiden för auktionen var kl. 16.00, i stället för den tidigare angivna tiden kl. 15.00. Enligt E.L. borde E.K., genom att ta del av hela auktionstråden, ha insett att sluttiden hade flyttats och att E.L. alltså inte avsåg att binda sig till att sälja skåpet till henne.
Det kan konstateras att bekräftelsemejlet visar att E.L:s angivande av sluttiden för auktionen till kl. 16.00 inte var avsiktlig. När hon skickade mejlet så avspeglade det i stället hennes uppfattning att det vid sluttiden kl. 15.00 hade träffats ett avtal mellan henne och E.K. Det förelåg i det avseendet alltså inget förklaringsmisstag från E.L:s sida. I förhållandet mellan dem som avtalsparter har det således inte funnits någon omständighet som skulle kunna föranleda en tillämpning av 32 § första stycket avtalslagen.
Frågan är då om E.L. vid en tillämpning av 7 och 39 §§avtalslagen har haft rätt att återkalla den accept som förelåg genom att klockslaget kl. 15.00 hade passerats. Av utredningen framgår att det var flera personer, utöver E.K., som inte hade noterat att det fanns olika besked om gällande sluttid i auktionstråden. Det kan inte anses att E.K. borde ha tagit del av hela tråden. Visserligen har E.L. upplyst om sitt misstag innan E.K. hunnit inrätta sig efter köpet. Med hänsyn till att det är fråga om ett auktionsförfarande ter det sig emellertid inte obilligt mot E.L. att hon är bunden av accepten. Avtal har alltså träffats genom att sluttiden kl. 15.00 passerats.
Är avtalet oskäligt?
E.L. har invänt, för det fall att avtal anses föreligga, att avtalet är oskäligt och därför ska lämnas utan avseende enligt 36 § avtalslagen. Hon har främst hänfört sig till anförda omständigheter vid och efter avtalets tillkomst samt även pekat på prisskillnaden mellan E.K:s bud om 1 200 kr och det senare budet om 4 700 kr.
Den uppkomna oklarheten rörande sluttiden för auktionen orsakades av E.L. Varken omständigheterna vid eller efter avtalets tillkomst motiverar en tillämpning av 36 § avtalslagen. Inte heller utgör prisskillnaden eller vad som i övrigt anförts skäl för sådan tillämpning.
Skadans storlek
E.L. har invänt att någon skada inte uppkommit för E.K., eftersom E.K. inte har betalat något för skåpet och försäljningen av skåpet till en annan person inte heller i övrigt lett till någon skada.
E.L:s agerande innebär att hon utan grund hävt avtalet med E.K. Vid en obefogad hävning har köparen, om något täckningsköp inte görs, enligt 69 § köplagen rätt till skadestånd motsvarande skillnaden mellan priset enligt köpet och varans gängse pris. Med gängse pris avses marknadspriset för motsvarande slags varor (jfr Jan Ramberg och Johnny Herre, Köplagen En kommentar, 2 uppl. 2013, s. 594 ff.). Det gängse priset för ett skåp av aktuellt slag får anses vara det belopp som blev köpeskillingen i den senare transaktionen.
Slutsats - - -
Det anförda innebär att E.K:s talan, med ändring av hovrättens dom, ska bifallas.
Domslut
Domslut
Med ändring av hovrättens dom förpliktar HD E.L. att till E.K. betala 3 500 kr med ränta.
HD:s dom meddelad: den 29 december 2016.
Mål nr: T 4080-15.
Lagrum: 7, 32, 36 och 39 §§avtalslagen och 69 § köplagen (1990:931).
Rättsfall: NJA 1999 s. 793.