NJA 2016 s. 341

Vid tillkomsten av lagen om målsägandebiträde uttalades att målsägandebiträdets främsta uppgift är att ge målsäganden stöd och hjälp för att lindra påfrestningarna i samband med utredningen rörande ett allvarligt och integritetskränkande brott samt att detta är anledningen till att biträde ska kunna förordnas redan under förundersökningsstadiet. Avseende målsägandebiträdets uppgifter under förundersökningen uttalades vidare bl.a. följande. Målsägandebiträdet ska förklara för målsäganden hur förundersökningen går till samt närvara vid förhör med målsäganden och då främst bevaka att förhören går rätt till, även om biträdet också bör ha rätt att ställa kompletterande frågor. Det kan också vara lämpligt att biträdet redan under förundersökningen tar upp frågor om att väcka skadeståndstalan i anledning av brottet. I uppgifterna ingår också att i mån av behov hjälpa målsäganden med kontakter med andra myndigheter och organ, t.ex. sjukvård, socialtjänst, kvinnojour eller brottsofferförening. Se prop. 1987/88:107 s. 23 f.

Frågan om ett målsägandebiträdes uppdrag omfattar att biträda målsäganden med en begäran om överprövning av åklagarens beslut att lägga ned förundersökningen (eller att inte väcka åtal) behandlas inte uttryckligen i ursprungspropositionen. Det framgår dock att den då nya lagen inte syftade till att omfördela ansvaret mellan allmänna och enskilda resurser och att det alltjämt ska vara det offentliga rättsväsendets uppgift att utreda och klara upp brott. Mot den bakgrunden ansåg också departementschefen att målsägande i samband med enskilt åtal och motsvarande i stället bör förlita sig på mera generella lösningar som möjligheten till allmän rättshjälp. Departementschefen såg dock annorlunda på situationen när målsäganden biträder ett allmänt åtal, bl.a. med hänvisning till att det är fråga om en processhandling som är subsidiär i förhållande till åklagarens talan och eftersom praktiska skäl talade för att låta uppdraget omfatta även målsägandens biträdande av åtalet. Se a.a. s. 24 f.

I författningskommentaren till bestämmelsen i 2 §, som föreskriver att målsägandebiträde inte får förordnas vid enskilt åtal m.m., anges bl.a. att det av reglerna följer att det inte kan anses ingå i biträdets uppgifter att hjälpa målsäganden med ett överklagande i ansvarsdelen (a.a., s. 38). Detta fastslogs även senare i rättsfallet NJA 1999 s. 781 (se p. 15 nedan).

Vidare, enligt författningskommentaren till 4 §, som bl.a. rör entledigande av målsägandebiträde, torde det inte krävas något formellt beslut om entledigande av målsägandebiträdet om åklagaren lägger ned åtalet i dess helhet och målet till följd därav skrivs av (a.a., s. 41).

När möjligheten till målsägandebiträde avseende enskilt anspråk utvidgades under 1994 till att även omfatta enskilt anspråk som avskilts från brottmålet, klargjordes i förarbetena att rätten till sådant fortsatt biträde inte avsåg fall där anspråket avskilts på grund av att åklagaren lagt ned åtalet eller att domstolen har avvisat åtalet (se prop. 1993/94:26 s. 52).

Vidare, genom lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2013, infördes i 1 § att målsägandebiträde även ska kunna förordnas när en förundersökning ”återupptagits”. I förarbetena till denna ändring, som föranleddes av ändringar avseende rätt till offentlig försvarare i resningsmål, diskuterades bl.a. om målsäganden ska ha rätt till biträde i resningssammanhang redan innan en förundersökning har återupptagits. Departementschefen fann dock med hänvisning till den ursprungliga propositionen till lagen att det är tveksamt ur ett principiellt perspektiv att staten bekostar ett juridiskt biträde för att hjälpa målsäganden att, innan det finns förutsättningar för att återuppta en förundersökning, söka efter material som skulle kunna användas i en resningsprocess till men för den tidigare tilltalade. Vidare konstaterades att det inte heller fanns något behov av målsägandebiträde innan beslut om återupptagande fattats. Se prop. 2011/12:56 s. 45 ff.

I rättsfallet NJA 1999 s. 781 fastslogs att det inte ingår i målsägandebiträdets uppgifter att biträda målsäganden med ett överklagande av en dom i ansvarsdelen. Som skäl angavs att bestämmelsen i 1 § andra stycket motsättningsvis innebär att målsägandebiträde inte får förordnas i högre rätt om endast målsäganden har överklagat domen i ansvarsdelen, och att det av detta följer att uppdraget inte heller kan omfatta ett överklagande i ansvarsdelen.

En begäran om överprövning av ett nedläggningsbeslut bör behandlas på samma sätt som ett överklagande av en dom i ansvarsdelen. En målsägandes rätt till biträde bör inte påverkas av när under handläggningen en åklagare beslutar att inte driva frågan om ansvar för brott vidare. En ordning där uppdraget upphör i och med att förundersökningen eller åtalet läggs ned är även konsekvent med både bestämmelsen i 2 § att biträde inte kan förordnas avseende enskilda åtal, samt med bestämmelsen i 1 § första stycket att biträde kan förordnas på nytt när en förundersökning återupptagits.

En ordning som innebär att målsäganden har rätt till biträde vid begäran om överprövning skulle även kunna leda till osäkerhet avseende när målsägandebiträdesuppdraget egentligen upphör eftersom överprövningsförfarandet inte är förenat med någon klagofrist (se p. 7 ovan).

Slutsatsen måste därför bli, utifrån de ovan angivna förarbetsuttalandena och rättsfallet NJA 1999 s. 781, att målsägandebiträdets uppdrag inte omfattar överprövning av åklagares beslut att lägga ned förundersökningen.

I enlighet med det ovan anförda omfattade A.D:s uppdrag som målsägandebiträde inte biträde till målsäganden avseende begäran om överprövning av åklagarens beslut att lägga ned förundersökningen. Överklagandet ska därför avslås.