NJA 2017 s. 622

Försäkrings AB Göta Lejon väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot If Skadeförsäkring AB och yrkade att If skulle åläggas att utge 95 777 330 kr jämte ränta.

If motsatte sig Göta Lejons yrkande.

Bakgrund till talan var en skadehändelse i Göteborg i november 2009. Några pojkar hade anlagt brand i en bil som var parkerad några meter från en skola. Branden orsakade kortslutning i bilens startmotor, vilket ledde till att bilen kom att förflytta sig fram mot skolan. Branden i bilen spred sig till skolbyggnaden som blev förstörd.

Göta Lejon hade meddelat trafikförsäkring för bilen och gjorde gällande att den inträffade skadan omfattades av försäkringen och av Ifs åtagande enligt ett mellan parterna gällande återförsäkringsavtal.

If invände i första hand att återförsäkringsavtalet inte var tillämpligt eftersom branden inte utgjorde en skada i följd av trafik. Till utveckling av sin talan i denna del anförde If följande.

Fordonet var inte i trafik vid skadetillfället, dvs. när skolan antändes och brann - fordonet stod stilla omkring en halv meter från skolbyggnaden när den började brinna. Även om fordonet skulle anses ha varit i trafik är skolbranden inte en adekvat följd av denna trafik. De personer som antände bilen hade inte för avsikt att sätta fordonet i rörelse; deras avsikt var att anlägga en brand för att se bilen explodera. När branden tog fart befann sig gärningsmännen långt från bilen som till följd av branden ”hoppade” fram mot skolbyggnaden.

Det är pojkarnas åtgärd att anlägga eld i bilen som har orsakat branden i skolbyggnaden, inte primärt bilens rörelse. För att det ska vara fråga om en adekvat skada i följd av trafik när skadan uppkommer när ett fordon står stilla krävs att den faktiskt inträffade skadan, i detta fall skolbranden, är en adekvat följd av en åtgärd som faller inom ramen för bilens normala brukande för dessa ändamål. Så har inte varit fallet. Om det skulle anses ha förekommit någon trafik med fordonet, genom bilens blotta rörelse, är orsakssambandet mellan det som i normalt språkbruk anses vara trafik och branden inte adekvat. Det är inte rörelsen i sig som har orsakat skadan. Det är inte tillräckligt att ett fordon har varit i rörelse ett kort ögonblick i ett händelseförlopp för att kravet på skada i följd av trafik ska vara uppfyllt.

Försäkrings AB Göta Lejon överklagade i Svea hovrätt och yrkade bifall till sin i tingsrätten förda talan.

If Skadeförsäkring AB motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättsråden Karin Wistrand, Annika Åkerlind, referent, och Kerstin Norman; i avgörandet deltog endast tre domare eftersom en av hovrättens ledamöter hade fått förhinder sedan huvudförhandlingen påbörjats) anförde i dom den 26 februari 2016 följande.

Hovrättens domskäl

Den fråga som hovrätten först tar ställning till är om den skadegörande händelsen - branden i skolan - utgör ett trafikförsäkringsfall, dvs. om det är fråga om en skada i följd av trafik (1 och 8 §§ trafikskadelagen [1975:1410]).

Som framgår av tingsrättens dom anlade tre pojkar brand i den bil som föranledde att Torslandaskolan i Göteborg eldhärjades. Som tingsrätten också angett är det ostridigt att bilen före branden stod parkerad omkring tre meter från en skolbyggnad, att bilen därefter på grund av en kortslutning av startmotorn ”hoppade” framåt mot skolbyggnaden och stannade ca en halvmeter från byggnaden. Det är också utrett att bilen kommit i rörelse på grund av startmotorns kraft.

När det gäller innebörden av begreppet skada i följd av trafik kan hovrätten konstatera att tolkningen av detta begrepp genom praxis med tiden har kommit att bli extensiv (se Radetzki, Vad innebär uttrycket skada i följd av trafik vid tillämpning av trafikskadelagen?, SvJT 2008

s. 371 f.). Marknadens parter utgår givetvis från denna praxis vid de riskbedömningar som görs i branschen; bedömningar som i sin tur ligger till grund för bl.a. premiesättning. Både den som meddelar trafikförsäkring och den som återförsäkrar sådan får därmed vid försäkrings- respektive återförsäkringsavtalets ingående antas ha utgått från att trafikförsäkringen kan komma att få täcka skador av vitt skilda slag, som har uppkommit på förhållandevis udda sätt. Att det kan röra sig om mycket höga belopp framgår redan av den ersättningsnivå som trafikskadeersättning enligt lag ska gälla för. Försäkrings- och återförsäkringsgivarnas uppfattning om avtalets innebörd och branschpraxis i övrigt kan, enligt hovrättens mening, emellertid inte vara direkt styrande för tolkningen av trafikskadelagen i detta hänseende. Eftersom det här inte är fråga om en frivillig försäkring utan en enligt lag obligatorisk försäkring, måste i stället avgränsningen ytterst göras med hänsyn till trafikskadelagens syfte.

Trafikskadelagen syftar till att vara ett skydd för skadelidande mot trafikens särskilda risker; trafik med motorfordon anses utgöra en särskilt riskfylld verksamhet främst med anledning av de hastigheter som biltrafiken ger möjlighet till. Det är mot denna bakgrund inte motiverat att ha ett strängt ansvar för trafikförsäkringen i fråga om skador som inte är resultatet av den speciella risk som fordonstrafik utgör, utan lika gärna kan ha åstadkommits av vilket föremål som helst (se Strömbäck m.fl., Trafikskadelagen, Ersättning vid trafikskada, 8 uppl., s. 40).

If har invänt att bilen inte var i trafik eftersom den stod stilla, ca en halvmeter från skolbyggnaden, när skolan började brinna. Den utredning som har lagts fram ger vid handen att skolbyggnaden började brinna i direkt anslutning till att den brinnande bilen ”hoppat” fram mot skolans vägg. Mot den bakgrunden anser hovrätten att det förhållandet att bilen stannat när skolan antändes inte blir avgörande, utan i stället frågan om hur den brinnande bilen hamnade där.

Hovrätten går därmed över till frågan om bilen ska anses ha varit i trafik eftersom den kommit i rörelse. Som tingsrätten angett får begreppet trafik anses innefatta situationer då ett fordon på grund av motorns kraft har kommit i rullning på en särskilt inrättad färdväg. I det nu aktuella fallet har bilen kommit i rullning på en plats som, såvitt framkommit i målet, inte har utgjort en särskilt inrättad färdväg. Bilen har stått parkerad och från den plats där den varit parkerad ”hoppat” fram mot en byggnad.

I praxis finns exempel där bilar har ansetts vara i trafik trots att de inte har befunnit sig på en särskilt inrättad färdväg. I NJA 1949 s. 195 sysslade en installatör i ett garage med reparation av startanordningen på en bil när motorn satte igång och bilen gjorde ett ryck framåt mot garageväggen, med följd att en person kom i kläm och skadades. Trots att bilen fanns inne på en verkstad ansågs den ha varit i trafik. Av avgörandet framgår att installatören vidtagit åtgärder med startanordningarna som varit ägnade att sätta igång bilens motor och också lett till att bilen av egen kraft kommit i rörelse. Vidare kan nämnas NJA 1962 s. 172, där HD inte fann skäl att meddela prövningstillstånd, som också gällde reparation av en bil i en verkstadslokal. När bilens bromsar skulle provas startades motorn. Den som startade bilen hade förbisett att en växel var ilagd vilket fick till följd att bilen kom i rörelse och skadade en person som befann sig framför bilen. Skadan ansågs ha uppkommit i följd av trafik med bilen.

Hovrätten kan konstatera att praxis har utvecklats på ett sådant sätt att fordon som rör sig mycket ofta anses vara i trafik. I vart fall gäller detta när fordonet har kommit i rörelse genom motorns inverkan och/eller fordonet har befunnit sig på en allmän färdväg. I det nu aktuella fallet är det visserligen så att bilen med motorns kraft har rört sig mot skolbyggnaden. Till skillnad från de nämnda avgörandena med bilar som på ett inte avsett sätt har kommit i rullning inne i en verkstadslokal har den nu aktuella bilen kommit att röra sig framåt till följd av en åtgärd som inte haft något att göra med bilens funktion som bil. Det är klarlagt att den person som använde bilen hade parkerat den, med ettans växel i och utan att handbromsen var åtdragen, med fronten ca tre meter från skolbyggnadens ena vägg. Tre pojkar kom därefter till platsen. Av de domar från Göteborgs tingsrätt och Hovrätten för Västra Sverige som parterna har åberopat framgår att de tre pojkarna först hoppade på bilens motorhuv och krossade rutor på den. Därefter har bilens säten och ratt täckts med papper och förarsätet sprayats med någon form av olja. Slutligen har en av pojkarna tänt eld på sätena i bilen. Efter att bilen fattat eld uppstod, efter några minuter, kortslutning varvid bilen, genom startmotorn, ”hoppade” framåt och stannade ca en halvmeter från skolbyggnadens vägg. Branden i bilen spred sig då till skolan som eldhärjades.

Även med beaktande av hur HD:s praxis har utvecklats i frågan om ett fordon har varit ”i trafik” och den extensiva tolkning som har förekommit när det gäller begreppet skada till följd av trafik anser hovrätten att omständigheterna i det nu aktuella fallet är sådana att det skulle föra alltför långt att anse att den brinnande bilen var i trafik när den en kort sträcka ”hoppade” fram och antände skolbyggnaden.

Göta Lejons yrkande ska alltså ogillas redan på den grunden att bilen inte har varit i trafik vid skadetillfället.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Försäkrings AB Göta Lejon överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle förplikta If Skadeförsäkring AB att betala 95 777 330 kr jämte ränta.

If Skadeförsäkring AB motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Betänkande