NJA 2018 not 4
A.O. mot Justitiekanslern, B.A., G.D., L.F., M.M., G.M.,
Den 7:e. 4. (T 3935-17) A.O. mot Justitiekanslern, B.A., G.D., L.F., M.M., G.M.,
M.S., A.S. och L.T. angående skadestånd.
A.O. väckte vid Hovrätten för Västra Sverige talan mot staten och vissa domare
vid Varbergs tingsrätt.
I dom den 31 juli 2017 anförde hovrätten bl.a. Hovrätten är inte behörig att som
första instans pröva ett käromål mot staten, jfr 2 kap. 2 § RB. A.O:s talan mot
staten ska därför avvisas.
När det gäller A.O:s talan i övrigt gör hovrätten följande överväganden.
A.O. har gjort gällande personligt skadeståndsansvar för ett antal domare som
enligt honom genom olika fel och försummelser i tjänsten har orsakat honom skada.
Han har som grund för ersättningsanspråket bl.a. hänvisat till Europakonventionen.
Enligt artikel 6.1 i konventionen har envar rätt till en rättvis rättegång med
avseende på tvister om hans eller hennes civila rättigheter.
Denna tvist får anses gälla A.O:s civila rättigheter. För att artikel 6.1. i konventionen
ska vara tillämplig krävs dock att tvisten kan sägas vara reell och seriös.
Hovrätten anser att så inte är fallet. Även med en restriktiv tillämpning är det
uppenbart att käromålet är ogrundat. Käromålet ska därför med stöd av 42 kap.
5 § 1 st. och 53 kap. 1 § RB ogillas utan att stämning utfärdas.
2018 Mars 15
Domslut
Domslut . Hovrätten avvisar A.O:s talan mot staten.
Hovrätten ogillar A.O:s talan i övrigt.
A.O. yrkade i HD i första hand att målet skulle återförvisas till hovrätten. I
andra hand yrkade han bifall till sin vid hovrätten förda talan.
HD , dom på förslag av föredraganden . Domskäl .
1. HD finner att överklagandet kan prövas utan delgivning med motparterna
(se 55 kap. 8 § 1 st. RB och NJA 2010 s. 93).
2. A.O. har i hovrätten väckt talan om skadestånd mot såväl staten som vissa
domare vid Varbergs tingsrätt. Som grund för sin talan har han i huvudsak anfört
att tingsrätten har begått flera rättegångsfel samt att han utsatts för kränkande
behandling vid handläggningen av ett brottmål (Varbergs tingsrätts mål nr
B 306-10), vilket orsakat honom både ekonomisk och ideell skada. Hovrätten
har, med hänvisning till 2 kap. 2 § RB, ansett sig inte vara behörig att ta upp A.O:s
skadeståndstalan i den del den riktat sig mot staten.
3. Enligt 3 kap. 10 § skadeståndslagen ska en skadeståndstalan mot staten
enligt 2 §, i de fall ersättning begärs med anledning av dom eller beslut av en
allmän underrätt, väckas vid den domstol som enligt 2 kap. 2 § RB är behörig
att ta upp där angivna mål på grund av brott av domare vid den domstol som
har meddelat domen eller beslutet. Hovrätten var alltså behörig att ta upp A.O:s
talan mot staten i den del denna grundade sig på skadeståndslagen.
A.O. har som grund för ersättningsanspråket hänvisat även till bl.a. Europakonventionen.
De omständigheter som han har åberopat till stöd för sin talan i
den delen är desamma som dem som han anfört när det gäller skadeståndslagen.
Hans talan borde därför i sin helhet ha prövats av hovrätten (jfr NJA 2010 s. 363).
5. Av det anförda följer att hovrättens avvisningsbeslut bör undanröjas och
målet i den delen återförvisas till hovrätten för fortsatt behandling.
Skäl saknas till annan bedömning än den hovrätten har gjort i målet i övrigt.
Hovrättens dom ska därför fastställas i den delen.
Domslut .
HD undanröjer hovrättens beslut om avvisning och återförvisar målet i den
delen till hovrätten för ny prövning.
HD fastställer hovrättens dom i övrigt.