NJA 2018 s. 677

Grov narkotikasmuggling. Rubricering och straffmätning i mål om smuggling av cirka 20 kg metamfetamin.

Södertörns tingsrätt

Allmän åklagare förde talan mot A.J. vid Södertörns tingsrätt så som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (chefsrådmannen Per Backström och tre nämndemän) anförde följande i dom den 15 november 2017.

BEGÄRAN M.M.

Åklagaren har begärt att tingsrätten dömer A.J. för synnerligen grov narkotikasmuggling enligt 3 § 1 st. och 6 § 4 st. lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Han har påstått att följande har hänt.

A.J. har underlåtit att anmäla 19,95 kg metamfetamin till tullbehandling i samband med införsel till landet. Genom detta bröt han mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln. Det hände den 27 augusti 2017 i hamnen Nynäshamn, Nynäs-hamns kommun.

Brottet bör bedömas som synnerligen grovt eftersom gärningen har avsett en synnerligen stor mängd narkotika som ingått som ett led i en verksamhet som utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika.

A.J. begick gärningen med uppsåt.

Åklagaren har även begärt att tingsrätten beslutar att A.J. ska utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit på 15 år.

A.J:S INSTÄLLNINGAR

A.J. har gått med på att han har gjort det som påstås. Han har motsatt sig att bli dömd för brott och har fört fram att han har handlat i en verklig eller inbillad nödsituation. Han har även fört fram att det som han har gjort sig skyldig till inte ska bedömas som allvarligare än grov narkotikasmuggling.

- - -

Han har, med hänvisning till sin inställning i skuldfrågan, motsatt sig begäran om utvisning. Han har förklarat att han, om han döms för narkotikasmuggling, accepterar att bli utvisad.

UTREDNINGEN

A.J. har hörts och följande bevisning har lästs och visats upp.

• beslagsprotokoll och analysrapport

• rapport i fråga om haltbestämning och analysunderlag från Nationellt Forensiskt Center (NFC)

• undersökningsprotokoll

• fotografier av narkotika och personbil

• NFC internrapport Narkotikahalter i material från polisbeslag under 2016.

A.J. har berättat sammanfattningsvis följande.

Han har under drygt två år gjort bilaffärer med två bulgariska män, som han är skyldig pengar. Han har lyckats betala tillbaka en del av skulden. För ett tag sedan krävde männen att han skulle transportera narkotika. De sa att han för uppdraget skulle få ca 6 000 euro och att den återstående delen av skulden skulle skrivas av. Han ville till en början inte utföra uppdraget utan bad om att få betala tillbaka skulden på ett annat sätt. Männen blev då aggressiva. De utövade inget fysiskt våld mot honom, men de skrek, viftade med armarna och svor på ryska. Männens beteende fick till följd att han blev rädd och "började" känna sig pressad att göra det som de krävde av honom. Till det kom att en "dyr" bil en kväll i låg hastighet körde efter hans flickvän när hon var på väg hem från jobbet och gick över en parkering. Han uppfattade detta som männens sätt att utöva påtryckning på honom, och han befarade att de kanske skulle skada honom eller hans familj om han inte gjorde som de ville. Ett par dagar senare bestämde han sig för att genomföra narkotikatransporten. Hans förhoppning var att detta skulle leda till att männen lämnade honom i fred.

I beslutsfattandet fanns även en händelse som inträffade för ca tio år sedan. Han och hans syster blev då överfallna och misshandlade av några okända män. Han kopplade inte den händelsen till de bulgariska männen, men minnet av överfallet bidrog till att han blev skrämd av männens beteende.

Han köpte för drygt två år sedan en bil med ett synligt hål i golvet vid framsätet. Avsikten var att han skulle reparera bilen och sedan sälja den. Eftersom han hade skulder till staten i form av obetalda böter kunde han inte registrera sig själv som ägare till bilen. En vän till honom registrerades därför som ägare. Det är dock endast han som har använt bilen.

Det var de bulgariska männen som bestämde tidpunkten för narkotikatransporten. Han tog inga egna initiativ vid planeringen av transporten, och han visste inte vilken sort eller mängd narkotika som skulle transporteras. Narkotikan skulle transporteras i den bil som nyss nämnts. Narkotikan var redan förpackad när männen kom med den. Enligt männens anvisningar skedde ytterligare paketering av narkotikan med en förpackningsmaskin innan den placerades av honom i utrymmet i bilen. De använde vid den slutliga förpackningen sig av svartpeppar, matolja och kaffe.

Männen beordrade honom att inte ta med sin mobil under transporten. Han skulle i stället ha med sig en nyinköpt mobil som de kunde kontakta honom på, och en annan nyinköpt telefon för att han skulle kunna ha kontakt med sina anhöriga eller andra. Han fick före resan information om vilken plats han skulle åka mot när han hade kommit till Sverige Han fick även uppgift om att han skulle bli kontaktad i Sverige och då få vidare instruktioner.

Han tog med sig en vän på resan. Han skulle resa till Norge för att arbeta och hade ingen kännedom om att det fanns narkotika i bilen. De åkte sedan från Litauen via Lettland och kom till Nynäshamn med färja tidigt på morgonen den 27 augusti. Där valde han den fil som alla andra bilister körde som inte hade för avsikt att deklarera någonting. Han blev sedan utvald för kontroll av handlingar och bil. Därefter blev han gripen.

DOMSKÄL

Har A.J. gjort sig skyldig till den påstådda brottsligheten och hur ska den bedömas?

Ja, det har han. Han ska dömas för grov narkotikasmuggling. Skälen för det är följande.

Det är ostridigt och klarlagt att A.J. har fört in den aktuella mängden narkotika i Sverige på det sätt som påstås i gärningsbeskriv-ningen. Frågan är om han vid tillfället har handlat i verklig eller inbillad nöd. För att det ska finnas en nödsituation krävs det för det första att det finns en fara som hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. Det krävs även för att nödhandlingen ska vara brottslig att den, med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som orsakats annan och omständigheterna i övrigt, är oförsvarlig. (Se 24 kap. 4 § BrB.)

A.J. har i allmänt hållna ordalag berättat om det som föregick transporten och om den press som han anser sig ha varit utsatt för. Han har inte i detalj kunnat berätta om något som skulle kunna innebära att han vid tidpunkten för transporten befann sig i en verklig nödsituation. Frågan är om han har varit i en inbillad nödsituation. Han har i den delen sagt att han uppfattade männen som aggressiva pga. deras sätt att kommunicera genom kroppsspråk och språkbruk, att han misstänkte att männen vid ett tillfälle följde efter hans flickvän med bil och att han tänkte på den händelse som han hade varit inblandad i ett 10-tal år tidigare. Dessa uppgif-ter räcker inte för att det ska gå att säga att han vid tidpunkten för transporten befann sig i en befogad inbillad nödsituation. Upp-gifterna framstår mer som en efterhandskonstruktion. A.J. ska därför dömas för narkotikasmuggling.

Frågan är om narkotikasmugglingsbrottet ska bedömas som grovt eller synnerligen grovt.

Det är ostridigt och klarlagt att A.J. som transportör har fört in 19,95 kg metamfetamin till Sverige utan att anmäla införseln till tullbehandling.

Bestämmelserna om grov och synnerligen grov narkotikasmuggling finns i 6 § tredje och fjärde styckena i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

Vid bedömningen av om ett narkotikasmugglingsbrott är grovt ska det särskilt beaktas om brottet har

•avsett en särskilt stor mängd narkotika

•ingått som ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt

•annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

Vid bedömningen om ett narkotikasmugglingsbrott är synnerligen grovt ska det särskilt beaktas om brottet har

•utgjort ett led i en verksamhet som utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika

•avsett en synnerligen stor mängd narkotika eller

•annars varit av synnerligen farlig eller hänsynslös art.

HD har nyligen prövat en fråga om när ett narkotikabrott ska vara synnerligen grovt brott (se HD:s dom den 9 november 2017 i mål B 3492-17 ). Narkotikasmugglingsbrott är i detta sammanhang likställt med narkotikabrott.

HD skriver i punkterna 10-13 följande.

10. Avsikten med att införa den nya brottsbeteckningen var inte att generellt påverka straffnivåerna för narkotikabrott, utan att skärpa straf-fen för gärningar som avsett hantering av synnerligen stora mängder narkotika. Enligt propositionen innebär HD:s omlagda praxis för påföljdsbe-stämning i narkotikamål en nyanserad syn på straffvärdet, vilket innebär att straffmätningen blir mindre mekanisk och mer kommer att likna den som sker vid andra typer av brott. Det framhålls emellertid att vissa avgöranden i narkotikamål mellan 2011 och 2013 har uppfattats som att HD satt upp straffvärdemässiga tak för den betydelse som mängden narkotika kan ges inom ramen för en helhetsbedömning. Det har, efter vad som sägs i propositionen, lett till att det i praktiken finns en straffskala med ett visst maximistraff inbyggt i skalan för de grova narkotikabrotten. (Se prop. 2015/16:111 s. 12, 19 och 26.)

11. I motiven till ändringen anges att det inte är lämpligt att sätta upp en gräns för när sorten och mängden narkotika inte längre kan och får beaktas som en straffvärdepåverkande påföljd. Sådana straffvärdemässiga tak sägs i praktiken motverka den större nyansering vid straffmätningen som HD:s praxis har medfört. Utgångspunkten ska därför vara att sort- och mängdfaktorn tillåts få genomslag även på de högre straffnivåerna. (Se a. prop. s. 19.) Som en av omständigheterna vid helhetsbedömningen av brottet ska därför särskilt beaktas om det har avsett en synnerligen stor mängd narkotika. Motsvarande lydelse avseende grovt brott - att gärningen avsett en särskilt stor mängd narkotika - behölls.

12. Även de ytterligare kvalifikationsgrunder som särskilt ska beaktas vid helhetsbedömningen av om ett narkotikabrott är synnerligen grovt är av samma slag som kvalifikationsgrunderna för grovt narkotikabrott … (borttaget av tingsrätten). Det är alltså fråga om ett krav på en högre grad av farlighet eller hänsynslöshet, för att brottet ska betraktas som synnerligen grovt.

13. Lagstiftningen om synnerligen grovt narkotikabrott syftar alltså till att mängden narkotika - tillsammans med övriga omständigheter ska få betydelse vid bedömningen också av de allvarligaste narkotikabrotten. Vid den samlade bedömningen kan de olika kvalifikationsgrunderna samspela. Exempelvis kan en synnerligen stor mängd narkotika av farlig art medföra att brottet betraktas som synnerligen grovt även om graden av farlighet är lägre när det gäller hur verksamheten har bedrivits. Lagstiftarens avsikt återspeglas även i hur lagtexten har utformats.

När det gäller den narkotiska substansen hade HD i huvudsak att bedöma drygt ett kilo kokain. Det påstods i det målet inte att mängden var synnerligen stor.

Den s.k. Drogpraxisgruppen har tagit fram en tabell, som enligt vad åklagaren har sagt vid huvudförhandlingen har lagts ut på åklagarmyndighetens intranät. Enligt tabellen bör mängden amfetamin uppgå till 25 kg för att det ska vara fråga om en synnerligen stor mängd narkotika. Det är nu fråga om knappt 20 kg metamfetamin (det preparatet jämställs i detta sammanhang med amfeta-min). Enligt tingsrätten bör viss vägledning kunna dras av Drogpraxisgruppens förslag. Tingsrätten finner att mängden metamfetamin inte är tillräcklig för att A.J:s narkotikasmugglingsbrott av det skälet bör bedömas som synnerligen grovt.

Åklagaren har fört fram ett antal omständigheter som han anser är försvårande och bör få till följd att A.J:s transportörsuppgift ska anses ha ingått som ett led i en verksamhet som utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika. Som exempel på det har han nämnt bl.a. att brottsligheten har varit internationell, att transporten har skett i ett dolt fordonsutrymme och att paketeringen av narkotikan har skett i ett uppenbart syfte att försvåra upptäckt. Det finns visserligen ett antal omständigheter som talar för åklagarens hypotes. Det som har presenterats räcker dock inte för att det ska gå att säga att A.J:s transportuppgift har ingått som ett led i en särskilt kvalificerad form av organiserad brottslighet.

Tingsrätten finner vid den samlade bedömningen av samtliga framkomna omständigheter som ska ske att det har varit fråga om en mycket allvarlig narkotikasmugglingsverksamhet men att den inte kan kvalificeras som ett synnerligen grovt brott. A.J. ska där-för dömas för grov narkotikasmuggling.

Straff

Vilket straff ska A.J. få och ska han utvisas?

Straffet ska bestämmas till fem och ett halvt års fängelse. A.J. ska utvisas och förbjudas att återvända hit under de närmaste 13 åren. Skälen för det är följande.

Straffvärdet (dvs. allvaret) av A.J:s brottslighet motsvarar fem och ett halvt års fängelse.

Frågan är om det vid straffmätningen ska beaktas att A.J., vilket han själv fört fram, har medverkat under polisutredningen och att han ska utvisas.

Tingsrätten prövar först frågan om A.J:s medverkan under förundersökningen. Det är riktigt att A.J. redan från början berättade om sin egen inblandning i narkotikahanteringen. Det går dock, med hänsyn till att han greps tillsammans med narkotikan, inte att säga att han har lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av hans brott. Det ska därför inte ske någon re-duktion vid straffmätningen av det skälet.

Tingsrätten övergår därefter till att pröva frågan om A.J:s utvisning. Parterna är i den nu aktuella situationen överens om att A.J., som saknar anknytning till Sverige, ska utvisas. Den enda fråga som är aktuell är vilken betydelse det förhållandet att A.J. är med-borgare i en EU-stat ska ha. En utvisning i hans fall inskränker nämligen hans rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas områden. Enligt tingsrätten bör den omständigheten inte medföra någon reduktion av strafftiden men väl att tiden för återreseförbudet ska sänkas från 15 år, vilket strafftiden motiverar, till 13 år.

Sammanfattningsvis ska A.J. dels dömas till fem år och sex månaders fängelse, dels visas ut ur Sverige och förbjudas att vända tillbaka hit under de närmaste 13 åren.

- - -

DOMSLUT

Tingsrätten dömde A.J. för grov narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § tredje stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling till fängelse 5 år 6 månader. A.J. utvisades ur riket enligt 8 a kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) och förbjöds att åter-vända hit före den 15 november 2030. Tingsrätten erinrade om att överträdelse av förbudet kunde medföra fängelse i högst två år.

Svea hovrätt

Såväl åklagaren som A.J. överklagade i Svea hovrätt.

Åklagaren vidhöll i hovrätten gärningsbeskrivningen så som den framställts vid tingsrätten och lade i slutet av andra stycket till orden "samt att brottet varit av synnerligen farlig eller hänsynslös art". Hon yrkade att hovrätten skulle bedöma gärningen som synnerligen grov narkotikasmuggling och skärpa straffet.

A.J. yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet samt till följd av det upphäva utvisningsbeslutet. I andra hand yrkade han strafflindring.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig och Anne Mellqvist samt två nämndemän) anförde följande i dom den 19 januari 2018.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Utredningen är här densamma som i tingsrätten.

Utöver vad som framgår av tingsrättens dom så uppgav A.J. vid tingsrätten bl.a. följande. Den återstående delen av skulden uppgick till 4 000 euro. Han ville fortsätta att avbetala på skulden men männen erbjöd honom andra sätt att betala, vilka han inte var intresserad av. Samtidigt fortsatte han att göra bilaffärer med dem. För drygt sex månader sedan angav de att de ville att han skulle transportera narkotika åt dem. Han skulle, förutom att skulden skulle skrivas av, få 150 euro per förpackning med narkotika. Det var han som utförde den ytterligare paketering som skedde innan narkotikan lades i bilen. Han gjorde då en blandning av svartpeppar, matolja och kaffe som han smorde in paketen med, innan de paketerades in i ytterligare plast. Det var dock de bulgariska männen som hade med sig det som behövdes för den paketeringen och de var med under paketeringen. Han såg i samband med detta att det var vitt pulver i paketen. Det var ca 40 paket och det var han som stoppade in paketen i håligheten i bilen och förslöt denna med bl.a. ett metallock och matta samt satte tillbaka bilsätet. Förpackningen skedde på en torsdag och på lördagen samma vecka reste han till Sverige. Han fick 500 euro till resan och köpte själv färjebiljetterna som kostade drygt 360 euro. Hans plan var att, efter att ha lämnat narkotikan i Sverige, fortsätta till Norge och arbeta för att på så sätt komma undan från de bulgariska männen.

När det gäller den överklagade skuldfrågan finner hovrätten - som instämmer i tingsrättens bedömning att A.J. inte har befunnit sig i en nödsituation eller i en s.k. inbillad nödsituation - i likhet med tingsrätten att A.J. ska dömas för den åtalade gärningen.

När det gäller hur gärningen ska rubriceras gör hovrätten följande bedömning. Det har handlat om en stor mängd metamfetamin, närmare 20 kg, som A.J. har befattat sig med. Enbart en befattning med en sådan mängd metamfetamin innebär dock inte att brottet bör bedömas som synnerligen grovt brott. A.J. har emellertid inte enbart förvarat narkotikan, utan han har transporterat den från ett annat land in i Sverige. Narkotikan fanns i ett dolt utrymme i bilen och var förpackad på ett sådant sätt att det var ägnat att försvåra upptäckt t.ex. med narkotikahundar. Han har alltså varit kurir, och en inte helt osjälvständig sådan. Han skulle, enligt egen uppgift, ha haft en betydande vinning av smugglingen, nästan motsvarande en årslön för honom. Han har också bl.a. tillhandahållit den aktuella bilen och det var han som ombesörjde såväl paketeringen som placeringen av narkotikan i bilen. Mot bakgrund härav finner hovrätten att omständigheterna sammantaget är sådana att gärningen ska rubriceras som synnerligen grov narkotikasmuggling. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

Straffvärdet av brottet är något högre än det som tingsrätten funnit och motsvarar fängelse i sex år.

Brottet som A.J. gjort sig skyldig till är med hänsyn till den skada och fara som det har inneburit för allmänna intressen så allvarligt att han ska utvisas från Sverige. Det har inte framkommit att A.J. har någon sådan anknytning till Sverige, eller annat land inom Schengenområdet än det egna hemlandet, som gör att detta ska beaktas vid bestämmande av tiden för återreseförbud eller fäng-elsestraffets längd. Tiden för återreseförbudet bör därför bestämmas till 15 år. Något annat skäl att vid bestämmande av fängelse-straffets längd gå under straffvärdet har inte framkommit. Fängelsestraffet ska därför bestämmas till 6 år.

- - -

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten

a) dömde A.J. för synnerligen grov narkotikasmuggling enligt 3 § och 6 § fjärde stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

b) bestämde fängelsestraffets längd till 6 år, och

c) förbjöd A.J. att återvända till Sverige före den 15 november 2032.

Referenten, hovrättsrådet Lars Olsson, var skiljaktig i fråga om rubriceringen av brottet och anförde följande.

A.J. har transporterat en mycket stor mängd metamfetamin från Litauen till Sverige. Narkotikan har inte varit avsedd för eget bruk. Han har för uppdraget fått en betydande ersättning som motsvarar ca 100 000 kr. Omständigheterna är sådana att det kan antas att han har handlat inom ramen för en organiserad brottslighet. Det har emellertid inte framkommit att han har haft någon närmare kännedom om hur denna verksamhet har varit upplagd eller vilken allmän omfattning som den har haft. Han har såvitt utredningen visar handlat i enlighet med mottagna instruktioner. Hans agerande har trots detta varit av kvalificerad natur och han har till stor del agerat självständigt.

Det kan konstateras att det inte finns några allmänt accepterade riktlinjer för vilken mängd metamfetamin som motsvarar en synnerligen stor mängd narkotika. Jag anser inte att det föreligger tillräckliga skäl för att frångå tingsrättens bedömning. Den mängd narkotika som det nu är fråga om kan alltså inte anses vara synnerligen stor.

Till vägledning för bedömningen av om ett narkotikasmugglingsbrott varit av synnerligen farlig art redovisas i författningskommentaren, i propositionen med förslaget till att införa det nu aktuella fjärde stycket i bestämmelsen, bl.a. följande.

När det mer specifikt gäller smuggling kan vissa fall av smuggling av narkotika in i landet som på grund av att transporten skett med en särskild förslagenhet och där tillvägagångssättet innebär att det är mycket svårt att upptäcka smugglingen med de hjälpmedel som brottsbekämpande myndigheter har till sitt förfogande, vara av så farlig art att brottet är att bedöma som synnerligen grovt. Som exempel på sådan smuggling kan bl.a. nämnas fall där narkotika på ett särskilt svårupptäckt sätt blandas ut i legala produkter. Ett annat exempel på särskild förslagenhet vid smuggling, som skulle kunna innebära att fråga är om ett synnerligen grovt brott, är där transporten sker av anställda i trans-portnäringen, exempelvis om anställda på en flygplats systematiskt plockar undan väskor innehållande narkotika i syfte att undgå tullhantering. (Se prop. 2015/16:111 s. 38 f.)

Visserligen präglas A.J:s gärning av en förslagenhet som syftar till att undgå upptäckt. Enligt min mening är det dock en artskillnad mellan hans tillväga-gångssätt och de ovan redovisade exemplen från propositionen. Mot bakgrund av att en narkotikahund upptäckte smugglingen kan det inte heller sägas att smugglingen har varit mycket svår att upptäcka med de hjälpmedel som brottsförebyggande myndigheter har till sitt förfogande. Dessutom framstår det, vid jämförelser med mer ordinära fall av narkotikasmuggling, som främmande att karaktärisera tillvägagångs-sättet som varande av synnerligen farlig art.

I avsaknad av närmare utredning härom kan A.J:s brott inte sägas ha ingått som ett led i en särskilt kvalificerad form av organiserad brottslig-het.

Som framhölls i lagstiftningsärendet kan även andra omständigheter än de som anges i fjärde stycket beaktas vid rubriceringen. Uppräkningen är alltså inte uttömmande och förekomsten av en av de uppräknade omständigheterna innebär inte heller med automatik att brottet är att bedöma som synnerligen grovt. Domstolen ska alltid göra en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Vid denna bedömning bör också beaktas att lagförslagets syfte var att skärpa straffen för gärningar som avsett hantering av synnerligen stora mängder narkotika och att sort- och mängdfaktorn skulle få genomslag även på de högre straffnivåerna.

Jag anser att omständigheterna inte är sådana att gärningen kan rubriceras som synnerligen grov.

I övriga frågor gör jag samma bedömningar som hovrättens majoritet.

Högsta domstolen

A.J. överklagade och yrkade att han skulle dömas för grov narkotikasmuggling i stället för synnerligen grov narkotikasmuggling och att fängelsestraffets längd skulle sättas ned.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Karin Ahlstrand Oxhamre, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Vad målet gäller

1. Målet i HD gäller dels om den brottsliga gärningen ska rubriceras som grov narkotikasmuggling eller synnerligen grov narkotikasmuggling, dels om straffet ska sättas ned på grund av att den tilltalade lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet (29 kap. 5 § första stycket 5 BrB).

Bakgrund

2. A.J. stoppades vid en rutinkontroll i tullen där det upptäcktes att han smugglat in 19,95 kg metamfetamin till Sverige. I förhör efter gripan-det berättade A.J. om sin inblandning i narkotikahanteringen.

3. Genom A.J:s uppgifter är det utrett att han fick i uppdrag av annan att föra in narkotikan i landet och att det var i hans bil som narkotikan transporterades. Bilen hade ett ihåligt utrymme under sätena där narkotikan placerades. A.J. paketerade även om narkotikan och smorde in paketen med en blandning av svartpeppar, matolja och kaffe. Han skulle få en ersättning motsvarande ca 100 000 kr för uppdraget.

4. A.J. visste att transporten avsåg narkotika i form av vitt pulver och att det var fråga om en stor mängd. Han hade ingen kunskap om organisationen kring narkotikan eller den fortsatta distributionen i Sverige.

5. Åklagaren gjorde i tingsrätten gällande att gärningen skulle rubriceras som synnerligen grov narkotikasmuggling med hänsyn till att smugglingen avsett en synnerligen stor mängd narkotika samt ingått som ett led i en verksamhet som utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika. I hovrätten justerade åklagaren gärningsbeskrivningen på så sätt att han även påstod att brottet varit av synnerligen farlig eller hänsynslös art.

6. Tingsrätten dömde A.J. för grov narkotikasmuggling till fängelse i fem år och sex månader. A.J. utvisades även från riket med förbud att återvända hit. Hovrätten har ändrat tingsrättens dom på så sätt att gärningen har rubricerats som synnerligen grov narkotikasmuggling, fängelsestraffet skärpts till sex år och återreseförbudet förlängts.

Synnerligen grov narkotikasmuggling

7. Bestämmelser om narkotikasmuggling finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåtligen bryter mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla varan till tullbehandling, döms för smuggling till böter eller fängelse i högst två år (3 §). Om gärningen gäller narkotika, döms för narkotikasmuggling till fängelse i högst tre år enligt 6 § första stycket. I tredje och fjärde styckena av den paragrafen regleras grov och synnerligen grov narkotikasmuggling.

8. Om brottet är att anse som grovt, döms för grov narkotikasmuggling till fängelse i lägst två och högst sju år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om

(i) gärningen avsett en särskilt stor mängd narkotika,

(ii) gärningen ingått som ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, eller

(iii) verksamheten eller gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

9. Om brottet är att anse som synnerligen grovt, döms för synnerligen grov narkotikasmuggling till fängelse i lägst sex och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är synnerligen grovt ska det särskilt beaktas om

(i) gärningen har ingått som ett led i en verksamhet som utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika,

(ii) gärningen avsett en synnerligen stor mängd narkotika, eller

(iii) verksamheten eller gärningen annars varit av synnerligen farlig eller hänsynslös art.

10. Bedömningen om ett narkotikasmugglingsbrott är synnerligen grovt motsvarar den bedömning som ska göras enligt narkotikastrafflagen (1968:64). Brottsrubriceringarna synnerligen grovt narkotikabrott och synnerligen grov narkotikasmuggling infördes den 1 juli 2016.

11. Genom de nya rubriceringarna delades straffskalan för de allvarligaste narkotikabrotten upp mellan grovt brott (fängelse två till sju år) och synnerligen grovt brott (fängelse sex till tio år). Syftet med lagstiftningen var att de allvarligaste brotten skulle rubriceras som synnerligen grova och därmed bedömas enligt den övre delen av straffskalan. På så sätt skulle framför allt mängden narkotika och dess farlighet få en ökad betydelse vid bedömningen av de allra allvarligaste narkotikabrotten. (Se prop. 2015/16:111 s. 19 f.)

12. Vid bedömningen av om ett brott ska rubriceras som synnerligen grovt ska en helhetsbedömning göras där olika kvalifikationsmoment kan samspela. En synnerligen stor mängd narkotika kan dock ensamt göra att brottet hänförs till de allra allvarligaste brotten. Vid annars stora mängder narkotika kan andra försvårande omständigheter göra att brottet ska bedömas som synnerligen grovt. (Se "Grillen" NJA 2017 s. 814, p. 13 och NJA 2018 s. 150, p. 12.)

13. Straffskalan för synnerligen grov narkotikasmuggling är förbehållen de allra allvarligaste brotten där verksamheten eller gärningen varit av synnerligen farlig eller hänsynslös art. Tillämpningsområdet är avsett att vara avgränsat till dels de kvalificerade formerna av organiserad brottslighet, vilket ofta innebär gränsöverskridande brottslighet som ger upphov till stora vinster, dels omfattande verksamheter som vänder sig mot särskilt skyddslösa personer, t.ex. barn eller ungdomar. Det kan även vara fråga om smuggling in i landet av stora mängder narkotika där tillvä-gagångssättet präglats av särskild förslagenhet som gjort förfarandet särskilt svårt att upptäcka för brottsbekämpande myndigheter. (Se a. prop. s. 38-41.)

14. För att döma till ansvar för synnerligen grov narkotikasmuggling krävs det att samtliga kvalificerande moment är täckta av gärningsmannens uppsåt. Varje medverkande ska således dömas efter det uppsåt som ligger honom eller henne till last. (Se 1 kap. 2 § och 23 kap. 4 § tredje stycket BrB.)

Särskilt om kurirer

15. Vid transport in i landet kan kurirens gärning vara sådan att denna självständigt kvalificerar som synnerligen grov narkotikasmuggling, t.ex. genom införsel av en synnerligen stor mängd narkotika eller då förfarandet präglats av särskild förslagenhet eller på annat sätt skett yrkesmässigt mot hög ersättning. Om åklagaren istället gör gällande att brottet ska rubriceras som synnerligen grovt med hänsyn till att smugglingen varit en del av en större organiserad yrkesmässig internationell organisation eller särskilt hänsynslös verksamhet måste åklagaren visa att kuriren hade uppsåt till dessa förhållanden. (Se bl.a. "Cannabissmugglingsdomen" NJA 2012 s. 535, p. 12-19.)

16. Av betydelse för bedömningen av en kurirs gärning är därför, liksom vid annan form av narkotikasmuggling - förutom sort och mängd - främst graden av delaktighet i narkotikahanteringen och den ställning som den tilltalade intagit i organisationen liksom hur omfattande och varaktig delaktigheten varit. Att beakta är vidare den insikt som den tilltalade haft rörande narkotikahandelns organisation, storlek och inrikt-ning. Även kurirens syfte med hanteringen och fördelningen av brottslighetens ekonomiska utbyte ska tillmätas betydelse. (Se "Lönnfacken" , p. 18 med där gjorda hänvisningar.)

Straffvärde och straffmätning

17. Straff ska, med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon har haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. (Se 29 kap. 1 § BrB.)

18. I 29 kap. 2 och 3 §§ BrB finns vissa försvårande och förmildrande omständigheter uppräknade som rätten särskilt ska beakta när straffvärdet bestäms. Dessa omständigheter anknyter till gärningen som sådan.

19. Av bestämmelserna framgår att de omständigheter som ska beaktas vid rubriceringen även har betydelse för bedömningen av gärningens straffvärde. De försvårande och förmildrande omständigheter som inte beaktades fullt ut när brottet gradindelades kan därför användas när straffvärdet ska fastställas.

20. Rätten ska vidare vid bestämmande av straffet utöver brottets straffvärde i skälig omfattning beakta vissa förmildrande omständigheter som framgår av 29 kap. 5 § första stycket BrB. Grundtanken bakom regleringen är att det vid sidan av straffvärdet finns omständigheter som inte hänför sig till brottet men som det, i det enskilda fallet, skulle vara orättfärdigt att inte beakta vid påföljdsbestämningen. Eftersom regleringen innebär att enskilda förhållanden leder till en annan straffmätning ska möjligheten till strafflindring tillämpas restriktivt och med viss försiktighet. Omständigheterna bör vara sådana att de talar för en påtaglig justering av påföljdsbestämningen. (Se NJA 2010 s. 592, p. 7-8.)

21. Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 april 2015 tillkom en strafflindringsgrund i 29 kap. 5 § första stycket 5 BrB. Enligt denna ska rätten vid straffmätningen beakta om den tilltalade har lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet. Bakgrunden till regleringen är att medverkan i utredningen typiskt sett ger uttryck för ansvarstagande och markerar avståndstagande från gärningen. Genom en sådan ordning skapas även förutsättningar för effektivare brottsutredningar och snabbare lagföring. (Se prop. 2014/15:37 s. 21.)

22. Frågan om strafflindring ska bedömas utifrån samtliga omständigheter i det enskilda fallet där en bedömning görs om den tilltalade sammantaget medverkat i utredningen i sådan mån att det framstår som rimligt att strafflindring medges. Strafflindringen ska som utgångspunkt ställas i relation till framför allt graden av den tilltalades medverkan samt brottslighetens straffvärde. Eftersom uppgifterna ska leda till att ut-redningen i något väsentligt avseende påskyndas eller underlättas skapar ett gott utredningsläge mindre utrymme för straffnedsättande med-verkan. Om nedsättning av straffet kommer i fråga ska normalt en påtaglig justering ske. (Se a. prop. s. 22 och 38-39.)

Bedömning i detta fall

23. A.J. har smugglat in 19,95 kg metamfetamin till Sverige. Det är inte fråga om en så stor mängd narkotika att brottet redan av detta skäl ska bedömas som synnerligen grovt.

24. A.J. har handlat på uppdrag av annan. Han har dock agerat självständigt och förslaget. Han har mot en inte obetydlig ersättning fört in en mycket stor mängd narkotika i landet med hjälp av en specialbyggd bil. Förfarandet har emellertid inte varit så förslaget att gärningen är att bedöma som synnerligen farlig eller hänsynslös.

25. A.J. måste på grund av mängden narkotika insett att hans handlande ingått som ett led i en större verksamhet. Det har inte förts någon bevisning om denna verksamhets omfattning och syfte eller A.J:s delaktighet. Gärningen kan därför inte sägas ha ingått som ett led i en verk-samhet som utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika.

26. Brottet ska rubriceras som grovt narkotikabrott.

27. Det har varit fråga om så stora mängder farlig narkotika att mängden narkotika bör få genomslag vid bedömningen av straffvärdet i höjande riktning inom tillämplig straffskala. A.J:s delaktighet har varit så självständig och förslagen att det inte finns något utrymme att beakta hans roll som kurir i för straffvärdet sänkande riktning. Han har inte heller tvingats till gärningen på ett sådant sätt att smugglingen var nödvändig för att rädda personers liv eller hälsa från en på annat sätt ofrånkomlig fara (29 kap. 3 § 5 BrB).

28. Straffvärdet för gärningen bestäms till fem år och sex månader.

29. A.J. har gjort gällande att 29 kap. 5 § första stycket 5 BrB ska tillämpas vid straffmätningen med hänvisning till att han har lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet. Att A.J., sedan han påträffats med narkotikan, medgav att han transporterat den har inte lett till att utredningen påskyndats eller underlättats i något väsentligt avseende (jfr "Lönnfacken", p. 23).

30. A.J. har emellertid efter gripandet medverkat i utredningen genom att berätta dels om hur han paketerade narkotikan och placerade den i bilen, dels att hans uppdrag var att lämna narkotikan till en okänd person i Sverige och att han skulle få ersättning för uppdraget.

31. De lämnade uppgifterna har bidragit till utredningen av A.J:s delaktighet i narkotikahanteringen och varit försvårande för honom, liksom påverkat straffvärdet (jfr p. 16). Uppgifterna har dock lämnats först sedan A.J. tagits på bar gärning med ett mycket stort narkotikaparti. A.J:s medverkan kan därför inte anses ha haft en sådan väsentlig betydelse för utredningen av brottet att någon påtaglig straffnedsättning, som normalt ska ske enligt bestämmelsen, kan komma i fråga.

32. Inte heller i övrigt finns det skäl för ett lindrigare straff än brottets straffvärde motiverar. Någon annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga.

33. A.J. ska därför dömas för grov narkotikasmuggling och fängelsestraffets längd bestämmas till fem år och sex månader.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens dom på så sätt att HD dömer A.J. för grov narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § tredje stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling och bestämmer fängelsestraffets längd till 5 år och 6 månader.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Ann-Christine Lindeblad, Svante O. Johansson, Stefan Johansson, referent, och Malin Bonthron) meddelade den 19 september 2018 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1. A.J. är åtalad för synnerligen grov narkotikasmuggling enligt följande gärningsbeskrivning.

A.J. har underlåtit att anmäla 19,95 kg metamfetamin till tullbehandling i samband med införsel till landet. Genom detta bröt han mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln. Det hände den 27 augusti 2017 i hamnen Nynäshamn, Nynäshamns kommun.

Brottet bör bedömas som synnerligen grovt eftersom gärningen har avsett en synnerligen stor mängd narkotika som ingått som ett led i en verksamhet som utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika samt att brottet varit av synnerligen farlig eller hänsynslös art.

A.J. begick gärningen med uppsåt.

2. Tingsrätten dömde A.J. för grov narkotikasmuggling och bestämde påföljden till fängelse i fem år och sex månader. A.J. utvisades ur riket och förbjöds att återvända hit under de närmaste 13 åren. Hovrätten har ändrat tingsrättens domslut på så sätt att A.J. har dömts för synnerligen grov narkotikasmuggling till fängelse i sex år. Hovrätten har även förlängt återreseförbudet till 15 år.

Vad som är utrett i målet

3. Narkotikan var förpackad i 40 paket som vardera vägde ca 500 gram. A.J. hade smörjt in paketen med en blandning av svart-peppar, matolja och kaffe samt placerat paketen i ett hål som fanns under framsätena i hans bil. Han hade täckt hålet med en metallplatta och en gummimatta.

4. A.J. hade fått uppdraget att transportera narkotikan av två män som han var skyldig pengar. Genom transporten skulle den återstående skulden på 4 000 euro anses vara betald. Dessutom skulle A.J. få ersättning med 150 euro per paket, dvs. sammanlagt 6 000 euro. Han ville egentligen inte utföra transporten, men var rädd för männen och kände sig pressad att göra som de sa.

5. Männen kom till A.J. med narkotikan, som då redan var förpackad, ytterligare emballage och ingredienserna till den blandning som paketen skulle smörjas in med. Männen instruerade honom hur han skulle slå in paketen i det medhavda emballaget, göra blandningen och smörja in paketen. De två männen bestämde när resan skulle ske och försåg A.J. med mobiltelefoner och instruktioner angående vad han skulle göra när han anlände till Sverige.

Lagreglering

6. Bestämmelser om narkotikasmuggling finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåtligen bryter mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla varan till tullbehandling, döms för smuggling till böter eller fängelse i högst två år (3 §). Om gärningen gäller narkotika, döms enligt 6 § första stycket för narkotikasmuggling till fängelse i högst tre år. I tredje och fjärde styckena av den paragrafen regleras grov och synnerligen grov narkotikasmuggling.

7. Om brottet är att anse som grovt, döms för grov narkotikasmuggling till fängelse i lägst två och högst sju år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om

1. gärningen avsett en särskilt stor mängd narkotika,

2. gärningen ingått som ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, eller

3. verksamheten eller gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

8. Om brottet är att anse som synnerligen grovt, döms för synnerligen grov narkotikasmuggling till fängelse i lägst sex och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är synnerligen grovt ska det särskilt beaktas om

1. gärningen har ingått som ett led i en verksamhet som utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika,

2. gärningen avsett en synnerligen stor mängd narkotika, eller

3. verksamheten eller gärningen annars varit av synnerligen farlig eller hänsynslös art.

Rubricering och straffvärde

9. Varje grad av ett i olika svårhetsgrader indelat brott är att se som en egen brottstyp. Det innebär, vilket återspeglas i 29 kap. 1 § första stycket BrB, att frågan om till vilken grad ett visst brott hör måste avgöras innan den konkreta straffvärdebedömningen görs. Det finns visserligen ett nära samband mellan frågan om till vilken grad ett visst brott hör och bedömningen av straffvärdet i det enskilda fallet, men det påverkar inte den nu angivna prövningsordningen.

10. Det ska göras en allsidig bedömning av samtliga omständigheter vid gradindelningen av narkotikasmuggling. De omständigheter som särskilt ska beaktas enligt lagtexten är att se som exempel. De är varken uteslutande eller obligatoriska vid bedömningen av om en narkotikasmuggling ska anses som ett grovt eller synnerligen grovt brott. Även omständigheter som inte ingår bland exemplen ska alltså kunna leda till att brottet bedöms som grovt eller synnerligen grovt. För detta bör dock i princip krävas att omständigheterna i det enskilda fallet framstår som lika försvårande som i de angivna exemplen. (Jfr "De upprepade förfalsk-ningarna" HD:s dom den 11 juni 2018 i mål B 3924-17 p. 17. )

11. Bedömningen av om ett narkotikasmugglingsbrott är synnerligen grovt motsvarar den bedömning som ska göras enligt 3 § narkotika­strafflagen (1968:64). Den tidigare vida straffskalan för grovt brott har delats upp. Avsikten är inte att generellt ändra straffnivåerna för narkotikabrott utan i stället att skapa förutsättningar för att domstolarna fullt ut, inom ramen för respektive straffskala, ska kunna beakta samtliga för straffvärdet relevanta omständigheter, bl.a. sorten och mängden narkotika. Därigenom skapas också möjligheter till en större nyansering vid straffmätningen i linje med de allmänna principer som gäller för påföljdsbestämningen. (Se prop. 2015/16:111 s. 19 f. och 25 f. samt jfr "Grillen" NJA 2017 s. 814 p. 10 och 11 samt "Lönnfacken" NJA 2018 s. 150 p. 12 och 13.)

12. De omständigheter som särskilt anges som kvalificerande vid bedömningen av om ett brott är synnerligen grovt är utformade utifrån att de ska tydligt särskilja de synnerligen grova brotten från de grova brotten (se a. prop. s. 28).

13. I förarbetena ges en närmare redogörelse för dessa särskiljande omständigheter (se a. prop. s. 38 ff.). Den kvalificerande omständigheten, att brottet har utgjort led i en verksamhet som utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika, kumulerar det grova brottets alternativa rekvisit "större omfattning" och "yrkesmässighet". För att det ska vara fråga om en synnerligen stor mängd narkotika förutsätts att skillnaden i kvantitet i förhållande till gärningar som är att be-döma som grovt brott motsvarar en beaktansvärd skillnad i förkastlighet.

14. När det gäller rekvisitet att brottet annars ska ha varit av synnerligen farlig eller hänsynslös art, krävs att hänsynslösheten eller farligheten har gått påtagligt utöver vad som gäller för att brottet med hänvisning till visad särskild farlighet eller hänsynslöshet ska bedömas som grovt. Vad särskilt gäller narkotikasmuggling kan så vara fallet om transporten har skett med särskild för-slagenhet som gör smugglingen mycket svårupptäckt. Det kan vara fråga om situationer då narkotika har blandats i legala produk-ter eller då transporten sker av anställda i transportnäringen, t.ex. om anställda på en flygplats systematiskt plockar undan väskor innehållande narkotika i syfte att undgå tullhantering.

15. När brottet har rubricerats ska straffvärdet bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan (29 kap. 1 § BrB). Den bedömning som görs måste skapa utrymme i den övre delen av straffskalan för de allvarligaste fallen. Utgångspunkten är att sort och mängd ska få genomslag även på de högre straffnivåerna men ska ges en påtagligt avtagande betydelse som straffvärdehöjande omständighet vid stora mängder narkotika. Av betydelse för straffvärdet är, förutom sort och mängd, främst graden av delaktighet i narkotikahanteringen och den ställning som den tilltalade har haft i organisationen liksom hur omfattande och varaktig delaktigheten har varit. Att beakta är vidare den insikt som den tilltalade har haft rörande narkotikahandelns organisation, storlek och inriktning samt hans eller hennes eget syfte med hanteringen. Även fördelningen av brottslighetens ekonomiska utbyte ska tillmätas betydelse. (Jfr "Lönnfacken" p. 15-18.)

16. När det gäller kurirer kan det emellertid förhålla sig så att det saknas andra omständigheter att bedöma straffvärdemässigt än sort och mängd. I sådana fall får det accepteras att sorten och mängden narkotika blir avgörande för både rubriceringen och straffvärdet. (Jfr "Cannabissmugglingsdomen" NJA 2012 s. 535 p. 19.)

Bedömningen i detta fall

Rubricering

17. A.J. har smugglat 19,95 kg metamfetamin. Det är en särskilt stor mängd narkotika, men inte synnerligen stor.

18. Förfaringssättet präglades av viss förslagenhet, men inte sådan särskild förslagenhet som krävs för att brottet ska bedömas som synnerligen grovt.

19. Det är genom den särskilt stora mängden narkotika och övriga omständigheter kring gärningen visat att den har ingått som ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning, vilket A.J. måste ha förstått.

20. En samlad bedömning av omständigheterna leder till slutsatsen att det varit fråga om en mycket allvarlig narkotikasmuggling, men att den inte kan kvalificeras som ett synnerligen grovt brott. Brottet ska rubriceras som grov narkotikasmuggling.

Straffvärde

21. Det är inte visat att A.J. har känt till hur narkotikaverksamheten har varit upplagd eller haft någon inblick i vilken närmare omfattning den har haft. Han har i och för sig utlovats en tämligen hög ersättning för uppdraget, men har intagit en underordnad ställning. Hans befattning med narkotikan har i allt väsentligt avsett själva transporten. Något egentligt inflytande över tillväga-gångssättet har han inte haft. I stället har han fungerat som kurir och agerat i enlighet med de instruktioner som han har fått. Vad som framkommit om hans roll i narkotikahanteringen samt hans avsikter och motiv kan därför inte anses vara av det slaget att straffvärdet av det skälet bör anses påtagligt högre än vad som redan följer av att brottet bedömts utgöra grov narkotikasmuggling. Några särskilda försvårande eller förmildrande omständigheter som avses i 29 kap. 2 och 3 §§ BrB har inte framkommit.

22. Det har dock varit fråga om en så stor mängd metamfetamin att detta bör få genomslag inte bara vid rubriceringen utan även vid bedömningen av straffvärdet inom skalan. Straffvärdet för A.J:s brott motsvarar fängelse i fem år och sex månader.

Påföljdsbestämning

23. Någon annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga.

24. A.J. har gjort gällande att 29 kap. 5 § första stycket 5 BrB ska tillämpas med hänvisning till att han har lämnat uppgifter som varit av väsentlig betydelse för utredningen av brottet. Att han, sedan han påträffats med narkotikan, har medgett att han trans-porterat den har inte lett till att utredningen påskyndats eller underlättats i något väsentligt avseende. Inte heller i övrigt har han medverkat i utredningen eller lämnat uppgifter av sådan betydelse att det ska påverka straffmätningen.

25. Det finns inte några andra skäl som motiverar ett lindrigare straff än brottets straffvärde.

Slutsats

26. Hovrättens dom ska ändras på så sätt att A.J. döms för grov narkotikasmuggling till fängelse i fem år och sex månader.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens dom på så sätt att HD dömer A.J. för grov narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § tredje stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling och bestämmer fängelsestraffets längd till fem år och sex månader.