NJA 2021 s. 416
Kraven på utredningen i fråga om talerätten i mål om äktenskapsskillnad samt domstolens utredningsskyldighet.
Ångermanlands tingsrätt
A.K. ansökte vid Ångermanlands tingsrätt om att tingsrätten skulle döma till äktenskapsskillnad mellan honom och S.K. Han framställde även yrkande om vårdnad och boende beträffande barnen M. och B.
Domskäl
Tingsrätten (tingsfiskalen Sara Edvardsson) anförde i beslut den 5 augusti 2019 följande.
A.K. har förelagts att inkomma med personbevis men anfört att ett personbevis inte kan tillhandahållas för personer utan fullständigt personnummer, vilket han inte har. A.K. har därefter förelagts att inkomma med annan utredning som utvisar att parterna är gifta med varandra och har gemensamma barn. A.K. har inkommit med beslut från Migrationsverket.
SKÄL FÖR BESLUTET
En förutsättning för att tingsrätten ska kunna pröva frågan om äktenskapsskillnad, och som följd även övriga yrkanden i målet, är att det finns ett giltigt civilrättsligt äktenskap mellan A.K. och S.K. Parterna är inte registrerade i folkbokföringen och det finns således inga uppgifter där att utgå från. Det är då upp till A.K. att visa att det föreligger ett giltigt civilrättsligt äktenskap. Som stöd för detta har A.K. gett in ett beslut om avslag på ansökan om uppehållstillstånd från Migrationsverket. I beslutet har antecknats följande under rubriken ”Ansökan”.
”Du bor tillsammans med din fru S. och era gemensamma barn M. och B.”
Av Migrationsverkets bedömning framgår att Migrationsverket inte anser att A.K. gjort sin identitet sannolik. Uppgifterna som åberopats om A.K:s familjeförhållanden i beslutet framstår som en redogörelse av de uppgifter A.K. själv lämnat i sin ansökan. Tingsrätten anser mot bakgrund härav att det åberopade beslutet från Migrationsverket inte ensamt kan ligga till grund som bevisning för att ett äktenskap föreligger mellan parterna. Med hänsyn till att det saknas annan utredning i frågan kan A.K. inte anses ha visat att parterna har ett civilrättsligt giltigt äktenskap. Det saknas därmed förutsättningar för att pröva A.K:s ansökan om äktenskapsskillnad. Ansökan ska därför avvisas.
Mot bakgrund av att ansökan om äktenskapsskillnad avvisas ska även yrkandet om ensam vårdnad om barnen M.K. och B.K. avvisas – – –.
BESLUT
A.K:s talan om äktenskapsskillnad avvisas.
A.K:s yrkanden om vårdnad och boende avseende barnen M.K. och B.K. avvisas.
– – –
Hovrätten för Nedre Norrland
A.K. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten skulle pröva hans talan om äktenskapsskillnad och yrkandena om vårdnad och boende.
Domskäl
Hovrätten (hovrättspresidenten Erik Brattgård, hovrättsrådet Emina Fazlic, referent, och tf. hovrättsassessorn Hedwig Kagmark) anförde i beslut den 27 mars 2020 följande.
SKÄL FÖR BESLUTET
Frågan i målet är vilken utredningsskyldighet en domstol har i fråga om talerätt i ett mål om äktenskapsskillnad där även frågor om vårdnad om barn och barns boende aktualiserats.
Med talerätt avses behörigheten att vara part i en rättegång rörande den ifrågavarande saken. I den mån talerätt krävs utgör den en tvingande processförutsättning. Om en part saknar nödvändig talerätt är detta ett hinder mot att ta upp målet till prövning och medför att talan ska avvisas (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, [1 oktober 2019, JUNO] kommentaren till 13 kap. under ”Inledning” och ”Talerätt”). Enligt 34 kap. 1 § RB ska rätten, om inte annat är stadgat, självmant beakta om det föreligger rättegångshinder. Rätten har en skyldighet att självmant verka för att utredningen kompletteras när det krävs och det är domstolen som har det slutliga ansvaret för att frågan om talerätt blir tillbörligt utredd (se rättsfallet NJA 2017 s. 430 p. 12 och där gjorda hänvisningar till uttalanden i förarbeten).
Av bestämmelserna i 5 kap. ÄktB följer att talan om äktenskapsskillnad får föras endast av makarna själva, vilket betyder att endast makarna har talerätt i ett sådant mål. För att kunna väcka talan i ett sådant mål, och därmed vara part i målet, måste man således visa att äktenskap föreligger mellan parterna.
Frågor om vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn kan inledas genom att ena föräldern ansöker om stämning mot den andre föräldern rörande dessa frågor. Talerätten i vårdnadsmål tillfaller normalt barnets föräldrar. Enligt 14 kap. 5 § ÄktB kan dessa frågor även prövas i ett mål om äktenskapsskillnad. I sådant mål kan dock frågorna endast väckas av den som är part i målet om äktenskapsskillnad, med andra ord har alltså endast någon av makarna talerätt i dessa frågor (se rättsfallet NJA 2017 s. 430 p. 16).
Det anförda innebär att A.K., som är den part som vill väcka talan i målet om äktenskapsskillnad, har att visa att han har talerätt i målet, det vill säga att han och S.K. är gifta med varandra. I detta fall finns inte något personbevis, folkbokföringsuppgifter eller annan likvärdig utredning som visar att han och S.K. är gifta med varandra. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att handlingarna från Migrationsverket som innehåller uppgifter som A.K. själv har lämnat inte ensamt kan anses visa att ett äktenskap föreligger mellan honom och S.K.
Eftersom A.K. även framställde yrkande om vårdnad om barn och barns boende uppstår då frågan om tingsrätten hade skyldighet att överväga om den själv kunde komplettera utredningen och därigenom belysa frågan om A.K:s talerätt i målet om äktenskapsskillnad. Enligt 6 kap. 19 § FB ska rätten se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda, vilket även anses innefatta frågor om talerätt. Detta gäller oavsett i vilken ordning saken kommer under en domstols prövning (se Walin m.fl., Föräldrabalken, den digitala versionen, kommentar till aktuell bestämmelse). Med hänsyn till barnets intresse har rätten en relativt långtgående utredningsskyldighet när ett mål handlar om vårdnad om barn och barns boende.
Som konstaterats ovan har endast en make rätt att framställa yrkanden om vårdnad m.m. i mål om äktenskapsskillnad. Det innebär enligt hovrättens mening att den som önskar föra talan om vårdnad m.m. inom ramen för ett mål om äktenskapsskillnad först måste visa att han och den andra parten är gifta med varandra. En mer omfattande utredningsskyldighet i frågor om vårdnad och boende som i de fallen blir beroende av att målet om äktenskapsskillnad tas upp kan därför enligt hovrättens mening anses åligga rätten först när de processuella förutsättningarna för talan om äktenskapsskillnad är uppfyllda. Hovrätten anser därför att det inte har funnits anledning för tingsrätten att vidta några ytterligare åtgärder för att utreda A.K:s talerätt i äktenskapsskillnadsmålet.
A.K. har i hovrätten gett in ett registerutdrag från Skatteverket avseende sonen B. I utdraget står antecknat att A.K. och S.K. är gifta och föräldrar till B.
Ett barns födelse ska anmälas till Skatteverket om barnet föds inom landet (24 § folkbokföringslagen [1991:481]) och med hjälp av informationen i en födelseanmälan skapar Skatteverket ett registerutdrag. Enligt praxis följer dock att registrering av uppgifter om identitet, civilstånd eller släktskap inte har någon konstituerande innebörd vilket betyder att endast en registrering av uppgifter inte avgör vare sig vilket civilstånd en person har eller vilka hans eller hennes föräldrar ska anses vara, men att uppgifter kan ha presumtionsverkan av varierande styrka beroende på omständigheterna i det enskilda fallet (jfr rättsfallet NJA 2017 s. 430 p. 19).
Enligt hovrättens mening kan inte registerutdraget, som i sin helhet bygger på föräldrarnas uppgifter, helt jämställas med folkbokföringsuppgifter. Utdraget kan inte heller – i avsaknad av annan utredning – utgöra tillräckligt underlag för att A.K. ska anses ha visat att han och S.K. är gifta med varandra. Detta innebär sammantaget att A.K. inte har visat att han har talerätt i målet om äktenskapsskillnad varför hans överklagande ska avslås.
BESLUT
Hovrätten avslår överklagandet.
Högsta domstolen
A.K. överklagade och yrkade att HD skulle pröva hans talan om äktenskapsskillnad samt hans yrkanden om vårdnad och boende.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Sofie Westlin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
SKÄL
Punkterna 1–8 motsvarar i huvudsak punkterna 1–9 i HD:s beslut.
Om frågor om vårdnad, boende och umgänge tas upp i ett mål om äktenskapsskillnad åligger denna långtgående utredningsskyldighet dock domstolen först när det finns processuella förutsättningar att ta upp frågan om äktenskapsskillnad till prövning.
Talerätt och bevisning i mål om äktenskapsskillnad
I mål om äktenskapsskillnad utgör folkbokföringsuppgifter en viktig del av underlaget vid prövning av frågan om talerätt (se NJA 2017 s. 430 p. 17). Att kontrollera uppgifterna i folkbokföringen ingår i rättens utrednings- skyldighet. I de fall där parterna inte förekommer i folkbokföringsregistret har domstolen i allmänhet inte någon skyldighet att vidare utreda frågan om det föreligger ett äktenskap.
I dessa fall är det den som framställer ett yrkande om äktenskapsskillnad som får anses ha bevisbördan för de omständigheter som medför att det föreligger talerätt. Det beviskrav som normalt gäller i tvistemål ska tillämpas.
Den som väcker talan om äktenskapsskillnad mellan parter som inte förekommer i folkbokföringsregistret ska alltså visa att ett äktenskap föreligger.
Bedömningen i detta fall
A.K. och S.K. förekommer inte i folkbokföringsregistret. För att A.K. ska ha talerätt i målet ska han därför visa att han och S.K. är gifta med varandra (jfr p. 11). HD delar hovrättens bedömning att A.K. genom den utredning som finns i målet inte har visat att det föreligger ett äktenskap mellan parterna.
Mot denna bakgrund har det inte förelegat någon skyldighet för domstolen att vidta några ytterligare åtgärder för att utreda A.K:s talerätt i målet (jfr p. 9). Hans överklagande ska därför avslås.
HD:S AVGÖRANDE
HD avslår överklagandet.
Domskäl
HD (justitieråden Kerstin Calissendorff, Agneta Bäcklund, Sten Andersson, Stefan Reimer och Cecilia Renfors, referent) meddelade den 9 juni 2021 följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
A.K. ansökte om att tingsrätten skulle döma till äktenskapsskillnad mellan honom och S.K. Han yrkade även att han skulle tillerkännas ensam vårdnad om barnen M. och B. samt att barnen skulle bo växelvis hos parterna.
Tingsrätten förelade A.K. att ge in personbevis eller annan utredning som visade att parterna var gifta och att de var föräldrar till barnen. A.K. gav in ett beslut från Migrationsverket där det framgår att han till verket har uppgett att han och S.K. är gifta och har två gemensamma barn. Tingsrätten fann att A.K. inte hade visat att han och S.K. har ett civilrättsligt giltigt äktenskap och avvisade talan i dess helhet.
I hovrätten uppgav A.K. att han inte kan nå S.K. och inte vet var hon och barnen befinner sig. Han gav in ett registerutdrag från Skatteverket avseende sonen B:s födelse. I utdraget står antecknat att A.K. och S.K. är gifta och att de är föräldrar till B. Hovrätten har bedömt att utdraget – som bygger på föräldrarnas uppgifter – inte utgör tillräckligt underlag för att det ska anses visat att A.K. och S.K. är gifta, och att A.K. inte har visat att han har talerätt i målet. Hovrätten har därför fastställt tingsrättens beslut.
Frågorna i målet
Frågorna i målet är vilka krav på utredningen som gäller i fråga om talerätten i mål om äktenskapsskillnad och vilken utredningsskyldighet domstolen har.
Allmänt om talerätt
Med talerätt avses behörigheten att vara part i en rättegång rörande den ifrågavarande saken. I den mån talerätt krävs utgör den en tvingande processförutsättning. Om en part saknar nödvändig talerätt, utgör detta alltså ett hinder mot att ta upp målet till prövning och ska föranleda att talan avvisas. (Se ”Den oklara identiteten” NJA 2017 s. 430 p. 10, med där gjorda hänvisningar.)
Talerätt i mål om äktenskapsskillnad m.m.
Av bestämmelserna i 5 kap. ÄktB framgår att talerätt i mål om äktenskapsskillnad endast tillkommer makarna. Av 6 kap. FB följer att talerätten i frågor om vårdnad och barns boende som huvudregel tillkommer barnets föräldrar. Frågor om vårdnad m.m. om barn kan prövas i ett mål om äktenskapsskillnad (se bl.a. 14 kap. 5 § ÄktB). I ett sådant fall kan frågorna väckas av den som är part i målet, dvs. någon av makarna (se ”Den oklara identiteten” p. 16).
Rättens utredningsskyldighet i fråga om talerätt
Rätten ska självmant beakta hinder mot rättegången, om inte annat är föreskrivet (se 34 kap. 1 § RB). Vidare har rätten en skyldighet att självmant verka för att utredningen kompletteras när det krävs. Hur långt utredningsskyldigheten sträcker sig beror på vilken typ av mål det är fråga om, vilket slag av rättegångshinder som aktualiseras och syftet med inskränkningen i parternas frihet att disponera över frågan. Det finns inte något hinder mot att domstolen i första hand låter en part ansvara för utredningen genom att förelägga denne att komma in med utredning i frågan om talerätt. Domstolen har dock det slutliga ansvaret för att frågan blir tillbörligt utredd. (Se ”Den oklara identiteten” p. 11 och 12.)
Till detta kommer att rätten har en skyldighet att verka för att de frågor som aktualiseras i målet blir så klarlagda som är möjligt och att ofullständigheter i parternas framställning blir avhjälpta (jfr 42 kap. 8 § RB).
I mål om vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn har rätten enligt 6 kap. 19 § första stycket FB ett ansvar för att se till att frågorna blir tillbörligt utredda, dvs. så utredda som rimligen kan krävas. Bestämmelsen är tillämplig även i frågor om talerätt. Utredningsskyldigheten får anses vara långtgående och gäller oavsett i vilken ordning saken kommer under domstolens prövning. (Jfr ”Den oklara identiteten” p. 15 och Gösta Walin m.fl., Föräldrabalken, 10 juli 2020, Juno, kommentaren till 6 kap. 19 §.)
Rättens utredningsskyldighet i frågan om talerätt avseende äktenskapsskillnad avser framför allt frågan om käranden och svaranden är gifta med varandra. Visserligen kan det sägas att det ofta saknas anledning att ifrågasätta att käranden är gift med svaranden om han eller hon för en talan om äktenskapsskillnad. Trots detta är det viktigt att frågan om det föreligger ett giltigt äktenskap utreds. En dom på äktenskapsskillnad medför rättsverkningar för båda parter och den ska kunna erkännas i andra länder. Utredningsskyldigheten bör dock inte vara fullt lika långtgående som i fråga om talerätten avseende frågor som rör barn.
Kravet på utredningen i mål om äktenskapsskillnad
I mål om äktenskapsskillnad utgör folkbokföringsuppgifter en viktig del av underlaget vid rättens prövning av frågan om talerätt. När omständigheterna ger anledning till tvivel om uppgifternas riktighet måste domstolen dock själv ta ställning till om uppgifterna är riktiga. (Se ”Den oklara identiteten” p. 17–19.)
I de fall där parterna inte förekommer i folkbokföringsregistret har domstolen en skyldighet att ta ställning till om de uppgifter som lämnats i målet och som har betydelse för talerätten är riktiga.
I båda situationerna gäller alltså att domstolen har en viss utredningsskyldighet, liksom en skyldighet att se till att målet blir så klarlagt som möjligt.
Vid en talerättsprövning i ett indispositivt tvistemål är utgångspunk-ten att det måste finnas utredning som utvisar att käranden har talerätt. Det finns inte anledning att anlägga något annat synsätt i fråga om talerätten i äktenskapsmål (jfr p. 10). I ett mål om äktenskapsskillnad ska det alltså vara utrett att ett civilrättsligt giltigt äktenskap föreligger.
Det går inte att mer generellt ange vad som bör krävas för att utredningskravet ska anses uppfyllt. I de fall en uppgift om äktenskap i folkbokföringen inte kan läggas till grund för domstolens bedömning eller sådan uppgift saknas måste det dock normalt finnas dokumentation som stöder uppgiften att käranden är gift med svaranden. Om parterna lämnar samstämmiga och trovärdiga uppgifter om att ett äktenskap föreligger, eller om det förebringas annan tillförlitlig utredning bör det också kunna godtas.
Bedömningen i detta fall
För att A.K. ska ha talerätt i målet måste det finnas utredning som med tillräcklig grad av säkerhet utvisar att han och S.K. är gifta med varandra. Av utredningen framgår att ingen av dem förekommer i folkbokföringsregistret. A.K. har inte kunnat presentera någon handling om äktenskap med S.K. och inte heller någon annan utredning som ger tillräckligt stöd för att det föreligger ett civilrättsligt giltigt äktenskap.
Med hänsyn till det som framkommit i målet – särskilt att A.K. inte känner till var S.K. befinner sig – fanns det inte några rimliga utredningsåtgärder som domstolen kunde vidta för att bringa klarhet i frågan om det finns ett giltigt äktenskap som kan upplösas.
Vid denna bedömning har det varit riktigt att avvisa A.K:s talan om äktenskapsskillnad. Någon möjlighet att få yrkandena om vårdnad och boende prövade inom ramen för äktenskapsmålet har då inte heller funnits.
A.K:s överklagande ska alltså avslås.
HD:S AVGÖRANDE
HD avslår överklagandet.