NJA 2021 s. 437

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Johan Nordin) anförde i beslut den 10 juni 2020 följande.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

E.L. vill genom målet vid tingsrätten fastställa sin ställning som vårdnadshavare till A. Som förutsättningar för att en fastställelsetalan ska få föras gäller enligt 13 kap. 2 § RB att talan avser ett rättsförhållande, att det råder ovisshet om rättsförhållandet och att ovissheten är käranden till förfång.

Kravet på att talan ska gälla ett rättsförhållande är något tingsrätten har att beakta ex officio. Frågan om E.L. ska vara vårdnadshavare berör otvetydigt ett konkret rättsligt förhållande mellan henne och A.

När det gäller kravet på ovisshet kan konstateras att det av utdrag från folkbokföringsregistret framgår att E.L. hos Skatteverket är registrerad som vårdnadshavare till A. Enligt praxis från HD framgår att registreringen av uppgifter om identitet, civilstånd och släktskap i folkbokföringsregistret inte har någon konstituerande innebörd. Det är alltså inte vad som finns angivet i folkbokföringen som avgör vare sig vilket civilstånd en person har eller vilka hans eller hennes föräldrar ska anses vara. Uppgifterna kan däremot ha en viss presumtionsverkan bl.a. vid bedömningen av vem som ska anses vara eller ha varit vårdnadshavare. Ger omständigheterna anledning till tvivel angående uppgifternas riktighet, måste domstolen ta ställning till om uppgifterna är riktiga (se NJA 2017 s. 430 punkt 19).

Socialnämnden har vidgått att de inte har fastslagit någon vårdnadshavare för A. och att de anser att Skatteverket överskridit sin befogenhet vid registreringen av E.L. som vårdnadshavare. Nämnden har vidare anfört att HD:s beslut att erkänna E.L. som rättslig mor till A. inte per automatik innebär att hon även ska ses som hans vårdnadshavare. Enligt tingsrätten utgör dessa omständigheter att det får anses råda ovisshet avseende förhållandet om E.L. är att anse som vårdnadshavare till A.

För att målet ska få upptas till prövning krävs, utöver att det råder ovisshet om rättsförhållandets varande, att denna ovisshet är till nackdel för käranden. Rekvisitet att ovissheten om rättsförhållandet ska vara till nackdel för käranden innebär bl.a. att det ska föreligga en begränsning av friheten eller möjligheten för käranden att företa handlingar som är beroende av det omtvistade rättsförhållandet (se NJA II 1943 s. 162).

E.L. har gjort gällande att underlåtenheten att erkänna henne som vårdnadshavare medför betydande nackdelar både för henne och A. och bl.a. anfört att bristen på registrerad vårdnadshavare har medfört att A. är föremål för en placeringsåtgärd enligt socialtjänstlagen, vilket medför att socialnämnden exempelvis kan förhindra E.L. att tillsammans med A. flytta från Danderyds kommun. Placeringsåtgärden enligt socialtjänstlagen kan vidare endast upplösas av en vårdnadshavare. I nuläget finns alltså ingen, utöver socialnämnden, som varken har rätt eller möjlighet att upphäva placeringen. E.L. har vidare anfört att det inte finns något annat sätt att få rättsförhållandet fastställt eller någon

annan part att väcka talan mot. Socialnämnden har även vidgått att ovissheten är till nackdel för E.L. men menar att en talan om vårdnad istället bör föras mot A:s far.

Enligt tingsrätten föreligger en avsevärd diskrepans i vilka rättigheter E.L. skulle ha som vårdnadshavare för A. jämfört med hennes nuvarande ställning som rättslig förälder och som en av två som för närvarande har ansvaret för A. enligt socialnämndens placeringsåtgärd. Det är uppenbart att den nuvarande situationen är till nackdel för E.L. och för A.

För att en fastställelsetalan ska få föras krävs, utöver vad som uttryckligen anges i 13 kap. 2 § RB, att talan med hänsyn till omständigheterna är lämplig (se exempelvis NJA 2005 s. 517 och NJA 2007 s.108). I denna del gör tingsrätten följande överväganden.

Frågor om vårdnad om ett barn kan väckas dels inom ramen för ett tvistemål, dels som ett domstolsärende (se 6 kap. 17 § FB för den exakta fördelningen). Den vanligaste typen av mål avseende vårdnad vid domstol är sådana där två föräldrar tvistar med varandra om vårdnaden om barn enligt 6 kap. 5 § FB. Därutöver finns vissa mål och ärenden vid tingsrätten som saknar en tydlig motpart. Så är exempelvis fallet när det rör sig om överflyttning av vårdnaden eller att utse särskilt förordnad vårdnadshavare för ett barn enligt 6 kap. 7, 8, 8 a, 9 och 10 §§ FB. Tingsrätten får i nyss nämnda fall besluta om ändring i vårdnaden på talan av någon av föräldrarna eller på ansökan eller anmälan av socialnämnden.

Reglerna i föräldrabalken om överflyttande av vårdnad utgår som huvudregel från att det finns en faktisk närvarande vårdnadshavare för ett barn men att fråga väcks avseende förändring av vårdnaden. Det finns två undantag från den huvudregeln, då det vid tillfället för talans väckande inte finns någon faktisk vårdnadshavare. Dessa bestämmelser tar sikte på att ett barn saknar vårdnadshavare på grund av att denna eller dessa är varaktigt förhindrade att utöva vårdnaden eller att denna eller dessa har avlidit. Någon bestämmelse som tar sikte på nu aktuell situation, att ett barn har två registrerade föräldrar men ingen vårdnadshavare, återfinns inte i föräldrabalken, varken att föras som tvistemål eller som domstolsärende. Som följd därav finns inte heller någon reglering kring partsställningen i sådana mål.

Socialnämnden har gjort gällande att E.L:s talan ska avvisas då den har riktats mot fel part och har som grund för detta anfört att det inte finns någon lagreglering i 6 kap. FB som tar sikte på nu aktuell situation och som således stadgar socialnämndens talerätt. Enligt socialnämnden ska E.L:s talan i stället riktas mot A:s andra förälder, J.O.

E.L. har anfört att reglerna i 6 kap. FB ska tillämpas analogt.

Vid en analogisk tillämpning används existerande lagregler som stöd för en rättstillämpning avseende situationer som egentligen faller utanför den kodifierade regeln. Utifrån detta dras slutsatser om vad rättens innehåll på det oreglerade området torde vara (jfr Samuelsson & Melander, Tolkning och tillämpning, 2 uppl., s. 57). En analogisk tillämpning bör enligt tingsrätten som utgångspunkt användas med försiktighet och föregås av en lämplighetsprövning, för att påvisa att den situation man försöker täcka in genom att använda en analogi är snarlik den situation som regelns ursprungliga tillämpningsområde ämnar reglera. I förevarande fall sammanfaller lämplighetsprövningen även med kravet på lämplighet som följer av att talan förs som en fastställestalan.

De lagreglerade situationer som främst liknar den nu aktuella är att ett barn står under vårdnad av endast en förälder och den föräldern är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden, 6 kap. 8 a § andra stycket FB, och då ett barn står under vårdnad av endast en förälder och den föräldern avlider, 6 kap. 9 § andra stycket FB. Barnet står då – i det första fallet i praktiken och i det andra fallet faktiskt – utan vårdnadshavare. I ett sådant läge anses den efterlevande eller närvarande föräldern, trots att denna inte är vårdnadshavare, ha ett sådant befogat intresse i saken att denne ges talerätt avseende överflyttande av vårdnaden till sig. Gemensamt för dessa fall är att det i praktiken inte finns någon vårdnadshavare att väcka talan mot. Det handlar inte om att ”ta” vårdnaden från någon utan endast om att föräldern till ett barn som står utan vårdnadshavare ska ”få” vårdnaden. Även om handläggningen differentierar mellan fallen, det ena behandlas vid tingsrätten som ett ärende och det andra som ett tvistemål, är partsställningen densamma. Den förälder som söker få vårdnaden om barnet är sökande/kärande medan socialnämnden är motpart/svarande.

E.L. har inte vid tingsrätten fört talan om att ta vårdnaden från någon annan, utan endast väckt talan om att tingsrätten ska fastställa att hon, som förälder till A., också är hans vårdnadshavare. Situationen är klart jämförbar med den då ett barn för stunden inte har någon vårdnadshavare som i praktiken kan utöva vårdnaden. Enligt tingsrätten talar regelsystemet i 6 kap. FB starkt för att det, i en sådan situation, är förenligt med barnets bästa att kunna få saken prövad. Detta kan tillgodoses genom att E.L., med en analog tillämpning av bestämmelserna i föräldrabalken, tillåts att väcka talan avseende vårdnaden om A.

Gemensamt för bestämmelserna i 6 kap. 8 a § andra stycket och 9 § andra stycket FB är att talan ska väckas mot socialnämnden. Anledningen till detta får anses vara att det är socialnämnden som ansvarar för samtliga barn inom dess kommun och som ska se till att dessa barn får det stöd och den vård som de behöver och som ska verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. När det inte finns någon faktisk vårdnadshavare att väcka talan mot är det socialnämnden som ska verka för den lösning som är bäst för barnet. Socialnämnden är således den part, utöver barnet självt och föräldrar/vårdnadshavare, som har ett befogat intresse i barnets välmående och en talan av dylikt slag. I enlighet med vad som anförts ovan avseende socialnämndens talerätt i den typ av mål som mest liknar det nu aktuella talar starka skäl för att socialnämnden har talerätt även i den aktuella situationen.

Det saknas vidare lagreglering avseende talan om vårdnad mellan två föräldrar, när ingen av dem är vårdnadshavare. Eftersom socialnämnden motsätter sig andra myndigheters erkännande av E.L. som vårdnadshavare och då det råder ovisshet avseende den rättsliga följden av HD:s avgörande skulle ovissheten bestå i ett potentiellt vårdnadsmål mellan föräldrarna. Ovissheten om rättsförhållandet mellan E.L. och A. skulle alltså inte lösas av att en vårdnadsprocess inleds mot J.O. Enligt tingsrätten kan ovissheten inte lösas på något annat sätt än att E.L. ges möjlighet att väcka talan mot socialnämnden. Med hänsyn härtill, och då annat inte heller framkommit än att en sådan ordning i övrigt skulle vara ändamålsenlig, anser tingsrätten att talan är lämplig att föra.

Sammanfattningsvis finner tingsrätten att det finns förutsättningar för att föra den fastställelsetalan som E.L. yrkat inom ramen för ett indispositivt tvistemål med socialnämnden som motpart. Socialnämndens yrkande om att tingsrätten ska avvisa E.L:s talan ska därför avslås.

BESLUT

Tingsrätten avslår socialnämndens yrkande om att målet ska avvisas.