NJA 2021 s. 56
En deltagare i högskoleprovet har avgett en försäkran på heder och samvete att han inte använt några otillåtna hjälpmedel. I själva verket har han använt otillåtna hjälpmedel av tekniskt avancerat slag. Gärningen har ansetts som osann försäkran, grovt brott.
Göteborgs tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Göteborgs tingsrätt åtal mot I.M. för osann försäkran, grovt brott enligt följande gärningsbeskrivning.
I.M. har vid genomförandet av högskoleprovet undertecknat en försäkran på heder och samvete om att lämna provsvar utan att använda otillåtna hjälpmedel eller att på annat sätt vilseleda. Den skriftligt lämnade uppgiften var osann eftersom I.M. vid genomförandet av högskoleprovet använt otillåtna hjälpmedel. Åtgärden innebar fara i bevishänseende.
Det hände den 21 oktober 2017 i Sverige.
I.M., som har hemvist i Göteborg, begick gärningen med uppsåt.
Brottet ska bedömas som grovt eftersom I.M. använt avancerade tekniska hjälpmedel under provet, åtgärderna är förslagna och i sammanhanget systemhotande, brottet utgjort en del i en brottslighet som utövats i organiserad form och på grund av oriktighetens betydelse dvs. att det oriktiga provresultatet påverkar antagningssystemet till högskolan samt hindrar eller minskar möjligheten för andra att komma in på högskolan.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Christina Brockmeyer) anförde i dom den 27 januari 2020 följande.
I.M. har förnekat gärningen. Han har vidgått att han skriftligen har undertecknat en försäkran på heder och samvete om att lämna provsvar utan att använda otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt vilseleda samt att han genomfört högskoleprovet, men inte att han skulle ha använt otillåtna hjälpmedel. Han har vidare vidgått att han har tagit en initial kontakt med HP-hjälpen, men inte att han fullföljt köp av tjänst av HP-hjälpen.
DOMSKÄL
Inledning
Högskoleprovet är ett urvalsinstrument för antagning till universitets- och högskoleutbildningar. Provet består av fem provpass, varav ett är ett så kallat utprövningspass som inte räknas med i det slutliga resultatet. Det är okänt för provdeltagarna vilket av de fem provpassen som är ett utprövningspass. Syftet med utprövningspasset är att testa nya uppgifter, för att utforma nya prov. Utprövningspasset kommer därför i flera olika versioner. De återstående fyra provpassen består av två verbala provpass och två kvantitativa (matematiska) provpass. Varje provpass består av 40 frågor. Poängen från de fyra provpassen räknas samman och räknas därefter om till en normerad poängskala. Det normerade resultatet kan variera mellan 0,00 och 2,00, varav 2,00 är bästa möjliga resultat.
Det är numera allmänt känt att organiserat fusk har förekommit vid högskoleprovet. Den till synes mest utbredda metoden har fungerat så att de som har skrivit provet har utrustats med mobiltelefoner som via bluetooth kopplats ihop med små hörsnäckor. Fuskarrangörerna har skaffat sig tillgång till provet, typiskt sett genom en provvakt, och skickat det till en sambandscentral där frågorna har lösts. Från sambandscentralen har sedan de rätta svaren skickats i hörsnäckorna till dem som har fuskat. En av dessa fuskarrangörer är en organisation vid namn HP-hjälpen. HP-hjälpen har marknadsfört sig via olika sociala medier. Det framgår från utdragen från HP-hjälpens prislistor och annonser att det varit möjligt att köpa provresultat på olika nivåer och till olika priser.
Sedan hösten 2016 undertecknar provdeltagarna, med stöd av 35 a § Universitets- och högskolerådets föreskrifter (UHRFS 2015:3), en försäkran på heder och samvete om att de genomför provet utan att använda otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt vilseleda. Syftet med försäkran är att göra fusket straffbart.
Skuldfrågan
I.M. skrev högskoleprovet den 17 oktober 2017 och har i samband med det undertecknat en sådan försäkran som anges ovan.
Av utredningen i målet framgår att ekobrottsmyndigheten och polisen under våren 2018 gjorde ett tillslag mot HP-hjälpen. Vid tillslaget återfanns i datorer som togs i beslag olika dokument, bl.a. kundlistor, med olika information, bl.a. vad ”kunden” betalat och när, kvarstående skuld samt önskat resultat. I.M:s namn och adressuppgifter tillsammans med övriga uppgifter återfinns i detta material. I samma utredning har också två olika foton påträffats; ett på I.M:s pass och ett på honom själv där han håller upp sitt pass. I HP-hjälpens dokument är antecknat att I.M. har erlagt 2 000 kr i förskottsbetalning, och har en kvarvarande skuld om 70 000 kr. Intill informationen om summa som erlagts i förskottsbetalning finns en kolumn benämnd ”förskott datum”, och den 12 september 2017 är noterat. Det står vidare antecknat att han önskat ett resultat om 1,8. Därutöver är hans tidigare resultat på högskoleprovet, samt det resultat som han erhöll på högskoleprovet den 21 oktober 2017, dokumenterat i materialet.
I målet är i övrigt utrett att HP-hjälpen har skaffat sig tillgång till provet genom att det har läckts av en provvakt. De har därför enbart haft tillgång till en version av utprövningspasset. Vilken version av utprövningspasset man skriver är beroende av var i landet man skriver högskoleprovet. HP-hjälpen har således enbart kunnat erbjuda en bråkdel av sina kunder rätt provsvar på utprövningsdelen.
Det är vidare utrett att I.M. har skrivit provet vid sammantaget tre tillfällen. Han skrev högskoleprovet för första gången hösten 2015 och erhöll då resultatet 0,5. Han skrev därefter högskoleprovet våren 2017 och erhöll då resultatet 1,6. När han skrev högskoleprovet den 21 oktober 2017 erhöll han resultatet 1,95. Vid detta tillfälle fick I.M. 37 respektive 35 rätt av totalt 40 möjliga på de två kvantitativa provpassen, samt 37 respektive 39 rätt av totalt 40 möjliga på de två verbala provpassen. På utprövningspasset, som var ett verbalt provpass, fick han 14 rätt.
Tingsrätten bedömer att den bevisning som åklagaren har lagt fram, och som redogjorts för ovan, i sig sammantagen är tillräcklig för att beviskravet som gäller i brottmål är uppfyllt. Frågan är då om I.M:s egna uppgifter påverkar denna bedömning. I.M. har som förklaring till att han förekommer i HP-hjälpens register uppgett följande. Han fick kännedom om HP-hjälpen via en artikel och kontaktade HP-hjälpen i tron om att det rörde sig om en fullt legitim vägledning inför högskoleprovet, liknande den tjänst som erhålls av ”HP-guiden”. Han har tidigare intradagshandlat (eng. daytrading), och tyckte därför inte att det var märkligt att han vid sin inledande kontakt med HP-hjälpen behövde skicka in bilder på sig själv när han höll upp sitt pass samt närbilder på passet. När han fick svar från HP-hjälpen förstod han att det rörde sig om fusk och avbröt därför genast kontakten. Han har inte sett några prislistor från HP-hjälpen och inte heller diskuterat pris eller önskat resultat med HP-hjälpen. I.M. har som förklaring till sitt resultat på utprövningsdelen uppgett att utprövningsdelen är olika för alla, och att han gjort sitt bästa.
I.M:s egna uppgifter om sin kontakt med HP-hjälpen utgör inte en rimlig förklaring till varför det i HP-hjälpens datorer återfinns noteringar om I.M:s önskade provresultat, erlagt förskott och datum för sådant, kvarstående skuld samt hans resultat vid tidigare provtillfällen jämte uppdaterad information om det provresultat han fick vid högskoleprovet den 21 oktober 2017. Till detta kommer att I.M. vid högskoleprovet den 21 oktober 2017 fick ett väsentligt sämre resultat på utprövningsdelen i förhållande till övriga två verbala provpass, 14 rätt i förhållande till 37 respektive 39 rätt. Denna omständighet är mycket besvärande för honom. Sett mot den samlade övriga bevisningen bedömer tingsrätten inte att I.M:s uppgifter förringar styrkan av åklagarens bevisning. Slutsatsen blir därför att det är ställt utom rimligt tvivel att I.M. vid genomförandet av provet använt otillåtna hjälpmedel eller vilselett på annat sätt. Handlandet har inneburit fara i bevishänseende, vilket I.M. måste ha insett.
Gärningen är därmed bevisad. Tingsrätten prövar nedan frågan om gärningens rubricering.
Rubricering
Åklagaren har gjort gällande att gärningen ska bedömas som grovt brott på grund av den osanna uppgiftens betydelse och eftersom den har ingått som ett led i en organiserad verksamhet som har varit förslagen och systemhotande. Hon har poängterat att sådant fusk som det nu är fråga om leder till att den fuskande blir antagen till en utbildning på bekostnad av någon annan sökande som rätteligen borde ha kommit i fråga för utbildningsplatsen samt att hela systemet med högskoleprovet hotas av fuskverksamheten.
Det framgår av utredningen att den bakomliggande brottsligheten har varit organiserad. I.M. har understött verksamheten genom att utnyttja tjänsten, men i övrigt inte haft någon roll i brottsligheten. Tingsrätten konstaterar att enbart det faktum att I.M. utnyttjat tjänsten inte är tillräckligt för att anse att det brott som han har gjort sig skyldig till har ingått som ett led i en organiserad verksamhet.
Tingsrätten konstaterar vidare att det är styrkt att I.M. har använt avancerade tekniska hjälpmedel. Tingsrätten delar åklagarens uppfattning om att åtgärderna varit förslagna och i sammanhanget systemhotande eftersom provresultatet har stor betydelse och det oriktiga resultatet i det här fallet har inneburit att I.M. upptagit en utbildningsplats som rätteligen skulle ha erbjudits någon annan.
Liknande fall av osann försäkran i samband med högskoleprovet har prövats i hovrätterna (se exempelvis Svea hovrätts domar den 25 juni 2019 i mål B 1418-19, den 23 juli 2019 i mål B 3702-19 och i mål B 3409-19 samt den 13 december 2019 i mål B 3458-19). Brotten har i dessa fall inte bedömts som grova. I det senaste hovrättsavgörandet (se Svea hovrätts dom den 21 januari 2020 i mål B 2351-19) har brottet emellertid bedömts som grovt och tingsrätten delar denna uppfattning.
Påföljdsfrågan
I.M. förekommer inte i belastningsregistret. Det saknas särskild anledning att befara att han gör sig skyldig till fortsatt brottslig verksamhet. Påföljden kan därför stanna vid en villkorlig dom i förening med böter.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde I.M. för osann försäkran, grovt brott enligt 15 kap. 10 § andra stycket BrB till villkorlig dom och 50 dagsböter om 50 kr.
Hovrätten för Västra Sverige
I.M. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet, i andra hand bedöma gärningen som brott av normalgraden. Han yrkade även att hovrätten skulle mildra påföljden.
Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.
Hovrätten (hovrättsrådet Gunnel Alenbratt, f.d. rådmannen Gabriella Nordwall och tf. hovrättsassessorn Linda Kaufman) anslöt sig i dom den 24 april 2020 till de bedömningar som tingsrätten hade gjort och fastställde tingsrättens dom.
Högsta domstolen
I.M. överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle ogilla åtalet. Han yrkade i andra hand att HD skulle bedöma gärningen som brott av normalgraden eller i vart fall sätta ned påföljden.
Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
HD meddelade det prövningstillstånd som framgår av punkten 5 i HD:s dom.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Elisabeth von Salomé, föreslog i betänkande följande dom.
DOMSKÄL
Frågan i målet
Frågan i målet är om osann försäkran i samband med genomförandet av högskoleprovet ska bedömas som brott av normalgraden eller som grovt brott.
Bakgrund
Tingsrätten och hovrätten har dömt I.M. för osann försäkran, grovt brott. Brottet bestod i att han vid genomförandet av högskoleprovet undertecknat en försäkran på heder och samvete att lämna provsvar utan att använda otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt vilseleda. Den skriftligt lämnade uppgiften var osann eftersom I.M. vid genomförandet av högskoleprovet använt otillåtna hjälpmedel. Åtgärden innebar fara i bevishänseende.
De otillåtna hjälpmedlen har bestått i avancerade tekniska hjälpmedel som använts under provet och som distribuerats av ett företag vid namn HP-hjälpen. Det har funnits utrett att I.M. beställt och använt hjälpmedlen samt att det oriktiga provresultatet lett till att han senare upptagit en utbildningsplats som rätteligen skulle ha erbjudits någon annan.
HD har, med utgångspunkt i vad hovrätten funnit styrkt beträffande gärningen, meddelat prövningstillstånd i fråga om rubricering och påföljd.
Den rättsliga regleringen
Enligt 15 kap. 10 § BrB döms den som på annat sätt än muntligen lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, när uppgiften enligt lag eller annan författning lämnas på heder och samvete eller under annan liknande försäkran, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osann försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år. Provdeltagare för högskoleprovet lämnar i samband med genomförandet av provet en sådan försäkran som avses i bestämmelsen (se 7 kap. 22 § högskoleförordningen (1993:100), 31 § i Universitets- och högskolerådets föreskrifter 2015:3 samt 35 a § i Universitets- och högskolerådets föreskrifter 2016:4).
Bestämmelsen om osann försäkran i 15 kap. 10 § BrB innehåller inga omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt. Frågan berörs inte heller i förarbetena till bestämmelsen. I doktrinen anges att betydelsen av såväl urkunden som oriktigheten i försäkran ska beaktas vid gradindelningen (se t.ex. Magnus Ulväng m.fl., Brotten mot allmänheten och staten, 2 uppl. 2014, s. 168).
Bestämmandet av ett brotts svårhetsgrad ska göras med beaktande av samtliga omständigheter vid brottet. När lagtexten inte anger några särskilda kriterier måste faktorer som annars främst påverkar straffvärdet beaktas, därmed även de i 29 kap. 2 § BrB uppräknade försvårande omständigheterna (se t.ex. NJA 2017 s. 1129 p. 9). Det som har betydelse för placeringen av ett brott i en viss svårhetsgrad är i första hand omständigheter av objektivt slag. Även gärningsmannens avsikter och motiv kan dock tillmätas betydelse, men sådana faktorer spelar i allmänhet inte lika stor roll som omständigheter av objektivt slag (se t.ex. NJA 2018 s. 378 p. 15–17). Av rättsfallet NJA 2016 s. 95 p. 13 framgår att i vissa fall måste avsikten med brottet ges en betydande inverkan på bedömningen av vilken brottstyp det är. Detta gäller t.ex. inte sällan när brottsliga handlingar begås i syfte att uppnå ett längre bort liggande mål.
Bedömningen i detta fall
Syftet med användandet av otillåtna hjälpmedel vid genomförandet av högskoleprovet kan inte vara annat än att kringgå den urvalsprocess till högskolan som högskoleprovet är avsett att fungera som. En typisk följd av gärningen är också att en senare antagning till högskolan blir felaktig med risk för att någon annan, rättmätig sökande inte får en plats. Vid gradindelningen i det här fallet måste även beaktas att I.M. vidtagit en rad förberedande åtgärder och fuskat med hjälp av avancerad teknisk utrustning som varit svår att upptäcka.
Sammantaget utgör dessa omständigheter sådana kvalificerat försvårande omständigheter som medför att brottet ska bedömas som grovt. Det har inte framkommit några skäl att frångå den bedömning i fråga om påföljd som hovrätten gjort. Hovrättens dom ska därmed fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer hovrättens domslut.
Domskäl
HD (justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, Svante O. Johansson, Sten Andersson, referent, och Johan Danelius) meddelade den 2 mars 2021 följande dom.
DOMSKÄL
Frågan i målet
Frågan i målet är huruvida en osann försäkran om att ett högskole¬prov har genomförts utan användande av otillåtna hjälpmedel ska rubriceras som grovt brott.
Bakgrund
Tingsrätten dömde I.M. för osann försäkran, grovt brott, till villkorlig dom och 50 dagsböter. Brottet bestod i att I.M. vid genomförandet av högskoleprovet hösten 2017 hade undertecknat en försäkran på heder och samvete om att lämna provsvar utan att använda otillåtna hjälpmedel. Försäkran var osann, eftersom I.M. hade använt otillåtna hjälpmedel vid genomförandet av provet.
Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.
Tingsrätten och hovrätten har bedömt brottet som grovt. Detta har gjorts med hänvisning till bl.a. att I.M. använde avancerade tekniska hjälpmedel vid provet, att åtgärderna var förslagna och i sammanhanget systemhotande och att det oriktiga provresultatet fick till följd att I.M. upptog en utbildningsplats som rätteligen skulle ha erbjudits någon annan.
HD har meddelat prövningstillstånd i fråga om rubricering och påföljd. Prövningstillståndet har meddelats med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit styrkt beträffande gärningen. Det innebär att HD:s bedömning av frågorna om rubricering och påföljd görs med utgångspunkt i de faktiska omständigheter med anknytning till gärningen som underrätterna har funnit utredda. Till dessa omständigheter hör – utöver att I.M. lämnade en osann försäkran – att han vid genomförandet av provet använde sig av avancerade tekniska hjälpmedel som hade tillhandahållits av en organisation, benämnd HP-hjälpen, och att han antogs till högskoleutbildning med hjälp av sitt provresultat.
Den rättsliga regleringen
Bestämmelserna om osann försäkran
Den som på annat sätt än muntligen lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, när uppgiften enligt lag eller annan författning lämnas på heder och samvete eller under annan liknande försäkran, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osann försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år. (Se 15 kap. 10 § BrB.)
Den som deltar i ett högskoleprov avger i samband med genomförandet av provet en försäkran på heder och samvete om att han eller hon lämnar svar utan att använda otillåtna hjälpmedel. Kravet på en sådan försäkran grundar sig på en myndighetsföreskrift (se 7 kap. 22 § högskoleförordningen, 1993:100, samt 31 och 35 a §§ i Universitets- och högskolerådets föreskrifter, UHRFS 2015:3, ändrade genom UHRFS 2016:4).
Begreppet ”författning” i 15 kap. 10 § BrB avser även myndighetsföreskrifter (se ”Utförselförsäkran” NJA 1953 s. 577). Det har ifrågasatts om bestämmelsen om osann försäkran utgör ett s.k. blankettstraffstadgande, dvs. en straffbestämmelse som får sitt materiella innehåll genom en primär regel på annat ställe i regelverket. Om så är fallet och primärregeln är en föreskrift på lägre konstitutionell nivå än förordning, kan det medföra att straffskalan i bestämmelsen inte kan tillämpas till den del den avser fängelse. Detta beror på att regeringsformen inte tillåter att en förvaltningsmyndighet fyller ut ett straffstadgande med fängelse i straffskalan på ett sådant sätt att den gärning som straffbeläggs helt eller i det väsentliga anges i myndighetens föreskrifter (se bl.a. ”Blankett-straffbudet och Skogsstyrelsens föreskrifter” NJA 2005 s. 33). Bestämmelsen om osann försäkran kan dock inte anses utgöra ett straffstadgande av detta slag, eftersom redan brottsbeskrivningen i 15 kap. 10 § BrB ger tillräcklig information om vad den enskilde har att rätta sig efter för att undgå straffansvar (jfr SOU 2013:38 s. 608 f.).
Gradindelningen av brott
När ett brott är indelat i olika grader, ska placeringen av gärningen i en viss grad göras med beaktande av samtliga omständigheter vid gärningen. Omständigheter som anknyter till de rekvisit som anges i straffbestämmelsen bildar här utgångspunkten. Ibland anges i lagtexten ett antal omständigheter som särskilt ska beaktas vid gradindelningen och dessa tjänar då som vägledande exempel. (Se ”De upprepade förfalskningarna” NJA 2018 s. 378 p. 15 och 17.)
Särskilt när lagtexten inte anger några kriterier för gradindelningen är det naturligt att även knyta bedömningen av brottets svårhet till bedömningen av brottets straffvärde. Frågan om gradindelning kommer därmed att hänga nära samman med straffvärdebedömningen enligt 29 kap. 1–3 §§ BrB. Också faktorer som saknar direkt anknytning till de grundläggande rekvisiten för brottet blir därmed av betydelse. Det är i första hand straffvärdepåverkande omständigheter av objektivt slag som inverkar på gradindelningen. Även gärningsmannens avsikter och motiv samt graden av skuld kan dock tillmätas betydelse. Det gäller inte sällan vid s.k. instrumentella brott, dvs. brott som begås i syfte att uppnå något längre bort liggande mål. (Se bl.a. ”Förarprovet” NJA 2016 s. 95 p. 12 och 13, ”Skärpet” NJA 2017 s. 1129 p. 8 och 9 och ”De upprepade förfalskningarna” NJA 2018 s. 378 p. 16.)
När en osann försäkran utgör grovt brott
Lagtexten anger inte några omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet osann försäkran är grovt. Frågan vad som kan göra brottet grovt berörs inte heller i förarbetena.
Bedömningen blir därför i första hand beroende av sådana omständigheter av objektivt slag som anknyter till de i 15 kap. 10 § BrB angivna brottsrekvisiten, däribland rekvisiten ”osann uppgift” och ”fara i bevishänseende”.
Det gör det naturligt att vid bestämmandet av brottets svårhet ta hänsyn till graden av oriktighet i försäkran, dvs. i vilken omfattning som de lämnade uppgifterna avviker från verkliga förhållanden. Om försäkran avser ett flertal oriktiga uppgifter eller om uppgifterna avviker påtagligt från de rätta förhållandena, kan det alltså – tillsammans med andra omständigheter – medföra att brottet bör rubriceras som grovt.
Också betydelsen av att försäkran är riktig bör tillmätas betydelse. Vid den bedömningen måste hänsyn tas till det sammanhang i vilket försäkran lämnas och till arten av de negativa effekter som den felaktiga uppgiften kan ge upphov till. Om författningskravet på att en försäkran ska lämnas på heder och samvete är betingat av något förhållande av stor betydelse från allmän eller enskild synpunkt, ger det alltså anledning att se särskilt allvarligt på brottet.
Osann försäkran utgör regelmässigt ett instrumentellt brott; avsikten är att uppnå något längre bort liggande mål. Det finns därför anledning att vid bedömningen av brottets svårhet tillmäta avsikten med brottet särskild betydelse (jfr 29 kap. 1 § andra stycket BrB). Ju mera otillbörlig avsikten har varit, desto starkare talar det för att bedöma brottet som grovt.
Vid sidan av de nu angivna omständigheterna kan det också finnas anledning att ta hänsyn till andra faktorer i det enskilda fallet som medför att gärningen är särskilt straffvärd (jfr 29 kap. 2 § BrB).
Bedömningen i detta fall
I.M. avgav en försäkran på heder och samvete om att han vid högskoleprovet inte hade använt några otillåtna hjälpmedel. I själva verket hade han under provet använt otillåtna hjälpmedel av tekniskt avancerat slag. Hans försäkran innebar därför en mycket påtaglig avvikelse från de verkliga förhållandena.
Författningskravet på att en sådan försäkran som I.M. avgav ska undertecknas på heder och samvete syftar till att högskoleprovet ska kunna tjäna som ett rättvist urvalsinstrument inför antagning till högskola. Kravet tillgodoser därmed ett från både allmän och enskild synpunkt viktigt ändamål. Bedömningen av svårhetsgraden i I.M:s brott måste göras mot bakgrund av de negativa effekter som ett handlande av detta slag skulle kunna föra med sig.
Det är uppenbart att I.M:s avsikt med gärningen i förlängningen var att skaffa sig en otillbörlig fördel vid antagningen till högskola. Denna avsikt var särskilt klandervärd, eftersom följden av hans agerande skulle kunna bli att han tog i anspråk en högskoleplats på någon annans bekostnad.
Riksåklagaren har som ett ytterligare skäl för att brottet ska bedömas som grovt anfört att det utgjorde ett led i en brottslighet som utövades i organiserad form, eftersom I.M., medveten om upplägget och innebörden i HP-hjälpens verksamhet, utnyttjade HP-hjälpens tjänster och därmed finansierade och understödde HP-hjälpens brottslighet.
Vad riksåklagaren anfört anknyter till det som sägs i 29 kap. 2 § 6 BrB. Enligt denna bestämmelse ska som försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet särskilt beaktas om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form. Såvitt framkommit hade emellertid I.M. inte någon annan del i HP-hjälpens verksamhet än att han utnyttjade organisationens tjänster. Brottet kan då inte, oavsett karaktären av HP-hjälpens verksamhet, anses vara av det slag som avses i 29 kap. 2 § 6.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna – och med särskilt beaktande av graden av oriktighet i I.M:s försäkran, de effekter som oriktigheten kunde få samt hans klandervärda avsikt – bör brottet bedömas som grovt.
Det har inte framkommit några skäl att frångå hovrättens bedömning i påföljdsfrågan. Hovrättens domslut ska därför fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer hovrättens domslut.