NJA 2021 s. 1102

Ett tillgrepp av en moped har vid en samlad bedömning ansetts utgöra ett ringa fall av tillgrepp av fortskaffningsmedel.

Kalmar tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Kalmar tingsrätt åtal mot M.M. för tillgrepp av fortskaffningsmedel enligt följande gärningsbeskrivning.

M.M. har tillsammans och i samförstånd med annan olovligen tagit och använt mopeden UAE866 som tillhörde annan person. Det hände den 25 mars 2021 i Västervik, Västerviks kommun. M.M. begick gärningen med uppsåt.

M.M. åtalades även för brott mot trafikförordningen och ringa narkotikabrott.

M.M. erkände samtliga brott men gjorde gällande att tillgreppet av fortskaffningsmedel skulle bedömas som ringa.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Lukas Norrsell) anförde i dom den 10 juni 2021 följande.

UTREDNINGEN

– – –

M.M. har hörts. Han har berättat i huvudsak följande. Han kom fram till mopeden och kickade igång den. Hans kompis körde den och han åkte på den. Det var en gammal moped. Han hade ingen hjälm på sig. De körde den kanske 200 meter innan polisen kom. Sen kom polisen och stoppade dem. Han stannade kvar på platsen och hans kompis stack iväg. – – –.

DOMSKÄL

Skuld

Tillgrepp av fortskaffningsmedel

Den som olovligen tar och brukar ett motorfordon eller annat motordrivet fortskaffningsmedel som tillhör någon annan döms, om gärningen inte är belagd med straff enligt 1, 2 eller 4–6 §§, för tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. 8 kap. 7 § BrB.

M.M. har erkänt och berättat hur han och hans kompis hittade mopeden som de sparkade igång och körde iväg med. Han ska därför dömas för tillgrepp av fortskaffningsmedel. Frågan är ifall brottet ska bedömas som ringa.

Omständigheter som medför att brottet kan bedömas som ringa kan vara att fordonet har använts kortvarigt och försiktigt och sedan återställts. Ett annat är att gärningsmannen är bekant med ägaren, och det finns anledning att tro att denne skulle ha tillåtit brukandet, om han hade blivit tillfrågad. (8 kap. 7 § BrB, Lexino, 1 september 2017.)

Det har förvisso varit fråga om en gammal moped som stått olåst. Av det av försvaret åberopade PM:et framgår att mopeden är i vart fall 15 år gammal. Värdet på mopeden är antagligen lågt. Däremot bör inte värdet på fortskaffningsmedlet vara avgörande för graderingen av brottet, som det är vid exempelvis stöld, eftersom tillägnelseuppsåt inte antas föreligga vid tillgrepp av fortskaffningsmedel. (Jfr NJA 1984 s. 751.)

I detta fall har M.M. tillsammans med sin vän ”kickat” igång mopeden och de har sedan kört iväg med den. De har varit två som suttit på den medan de kört. De har inte kommit särskilt långt men det har varit på grund av att polisen stoppade dem. Sammantaget finner tingsrätten att det inte varit fråga om ett så kortvarigt och försiktigt användande som skulle medföra att brottet ska bedömas som ringa. M.M. ska därför dömas för tillgrepp av fortskaffningsmedel av normalgraden.

– – –

Påföljd

M.M. döms nu för ett tillgrepp av fortskaffningsmedel, brott mot trafikförordningen och ringa narkotikabrott. Tillgrepp av fortskaffningsmedel är den allvarligaste brottsligheten som M.M. döms för eftersom påföljden är fängelse i högst två år. Tingsrätten finner att straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår till fängelse i en månad om M.M. hade varit över 21 år gammal. Han är nu 15 år gammal och var även det när brotten begicks. Med hänsyn till hans ungdom uppgår straffmätningsvärdet till 100 dagsböter för den samlade brottsligheten.

– – –

M.M. har vid tingsrätten samtyckt till ungdomstjänst och har berättat att han hållit sig undan från narkotika under en tid. Tingsrätten finner att den lämpligaste påföljden för M.M. är ungdomstjänst och bestämmer därför påföljden till ungdomstjänst i 30 timmar.

DOMSLUT

M.M. dömdes för tillgrepp av fortskaffningsmedel, ringa narkotikabrott och brott mot trafikförordningen. Påföljden bestämdes till ungdomstjänst 30 timmar.

Göta hovrätt

M.M. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bedöma tillgreppet av mopeden som tillgrepp av fortskaffningsmedel av ringa svårhetsgrad och till följd därav sätta ned antalet timmar ungdomstjänst.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Patrik Örnsved och Petra Schöniger, referent) anförde i dom den 9 juli 2021 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

– – –

Åtalet för tillgrepp av fortskaffningsmedel

I hovrätten har M.M. anfört att tillgreppet utgjort en impulshandling och innefattat bara ett kortvarigt brukande som varken orsakat skada eller åverkan på mopeden eller olägenhet för dess ägare eller annan rättighetshavare. Han har vidare gjort gällande att mopeden var gammal och olåst och måste antas ha haft ett högst begränsat värde, möjligen motsvarande en begagnad cykels värde om mellan 500 och 1 000 kr.

Frågan om ett tillgrepp av fortskaffningsmedel ska hänföras till den ringa svårhetsgraden eller anses utgöra brott av normalgraden bör – liksom vid motsvarande bedömning i fråga om all annan gradindelad brottslighet – avgöras efter en bedömning av samtliga föreliggande omständigheter. Några riktlinjer för bedömningen ges inte i förarbetena, bortsett från ett uttalande av innebörd att det endast i undantagsfall bör vara aktuellt att bedöma ett tillgrepp av fortskaffningsmedel som ringa (se prop. 2016/17:131 s. 82 f.). Vägledande uttalanden av HD saknas.

I förevarande fall har den tillgripna mopeden tillhört en för gärningsmännen helt okänd person och den inledda färden avbrutits bara av det skälet att polis ingripit. Fråga har således inte varit om tillgrepp från någon närstående eller bekant som – om frågan hade ställts – möjligen kunde ha tillåtit brukandet. Inte heller har det förekommit något frivilligt återställande av mopeden. Dess värde är visserligen inte utrett men kan inte anses ha varit helt obetydligt och under alla förhållanden uppenbart överstigande vad M.M. själv kastat fram. Vad som nu anförts tillåter inte slutsatsen att brottet är ringa. Det förhållandet att mopeden varit olåst och brukats en kortare sträcka och inte åsamkats några skador leder inte till annan bedömning. Som tingsrätten funnit ska M.M. därmed dömas för tillgrepp av fortskaffningsmedel av normalgraden.

Påföljd

Hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten i fråga om påföljd. Tingsrättens dom ska därför stå fast.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Tf. hovrättsassessorn Annika Oskarson var skiljaktig såvitt avsåg åtalet för tillgrepp av fortskaffningsmedel och anförde.

Det är utrett att M.M. har gjort det som åklagaren påstått och att han ska dömas. När det gäller rubriceringen av brottet fäster jag särskilt avseende vid följande. Det har rört sig om ett tillgrepp av en äldre moped som vid tillfället var olåst. Annat har inte framkommit än att det har rört sig om en impulshandling och värdet på mopeden får antas vara förhållandevis lågt. M.M. hade bara färdats på mopeden ca 200 meter när han stannades av polis. Det har därmed varit fråga om ett mycket kortvarigt brukande och några skador på fordonet har inte uppkommit. Enligt min uppfattning är omständigheterna sammantaget sådana att brottet ska bedömas som tillgrepp av fortskaffningsmedel, ringa brott.

Överröstad i denna del håller jag i övriga frågor med majoriteten.

Högsta domstolen

M.M. överklagade och yrkade att HD skulle bedöma tillgreppet av fortskaffningsmedel som ringa brott och till följd därav sätta ned det antal timmar som ungdomstjänsten skulle avse.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotta Hallgren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Punkterna 1–6 motsvarar i huvudsak punkterna 1–6 i HD:s dom.

Gradindelning av brott

Vid gradindelade brott är varje grad att se som en egen brottstyp med en egen straffskala där straffskalan ger uttryck för hur allvarligt lagstiftaren ser på brottet. Gradindelningen av brottet måste alltså bestämmas innan den konkreta straffvärdebedömningen kan göras.

Frågan om gradindelning av brott hänger emellertid nära samman med straffvärdebedömningen enligt 29 kap. 1–3 §§ BrB. Detta gäller särskilt när det i lagtexten inte anges några särskilda kvalifikationsgrunder till ledning för bedömningen av brottets svårhetsgrad. Som huvudregel bör således ett brott av normalgraden ha ett högre straffvärde än ett brott som är att anse som ringa. Någon fullständig överensstämmelse råder emellertid inte mellan de båda bedömningarna. Vissa omständigheter som är av betydelse för straffvärdet saknar betydelse för gradindelningen. Det som har betydelse för gradindelningen är i första hand omständigheter av objektivt slag. Även gärningsmannens avsikter och motiv samt graden av skuld kan dock tillmätas betydelse. (Se t.ex. ”Förarprovet” NJA 2016 s. 95 p. 12 och 13, ”Skärpet” NJA 2017 s. 1129 p. 8 och 9 och ”Människorovet” NJA 2019 s. 553 p. 19.)

När tillgrepp av fortskaffningsmedel bör rubriceras som ringa brott

Gradindelningen och bestämmandet av brottets svårhetsgrad ska göras med beaktande av samtliga omständigheter vid brottet. I lagtexten anges inte vilka omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av när ett tillgrepp av fortskaffningsmedel är att anse som ringa brott. I förarbetena uttalas emellertid att det endast i undantagsfall kan bli aktuellt att bedöma tillgrepp av fortskaffningsmedel som ringa brott (se prop. 2016/17:131 s. 82 f.). Att det är ovanligt att dessa brott bedöms som ringa kan bero på att tillgreppen ofta omfattar värdefull egendom men också på att många bilar och andra fortskaffningsmedel numera är försedda med tekniska anordningar som avsevärt försvårar tillgrepp. Sådana tillgrepp kräver alltså ofta viss planering och förslagenhet.

10.

Vid 2017 års lagändring skärptes straffskalan för den ringa svårhetsgraden av tillgrepp av fortskaffningsmedel genom att fängelse i högst sex månader infördes i straffskalan. I motiven anförs att införandet av fängelse i straffskalan ger utrymme för en mer nyanserad straffmätning bland annat i sådana fall där tillgreppet har medfört betydande risk för skada men ändå bedömts som ett ringa brott. Även ringa brott kan i förekommande fall omfatta tillgrepp av relativt värdefull egendom. (Se a. prop. s. 82 f.)

11.

Såsom gäller generellt vid alla brott ska vid gradindelningen av ett tillgrepp av fortskaffningsmedel en allsidig och samlad bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall göras. Värdet av det tillgripna är en av de omständigheter som har betydelse för gradindelningen. Den kan dock inte anses ha samma avgörande betydelse som vid exempelvis stöldbrotten, särskilt som gärningsmannen vid den här brottstypen saknar tillägnelseuppsåt (se NJA 1984 s. 751). Samtidigt bör givetvis värdet av det tillgripna ges betydelse för rubriceringen eftersom gärningsmannen genom sitt agerande utsätter ägaren för risk för mer omfattande skada ju högre värde som fortskaffningsmedlet har (jfr a. prop. s. 59).

12.

Vid bedömningen av gradindelningen bör vidare gärningsmannens tillvägagångssätt vid själva tillgreppet beaktas, liksom på vilket sätt fortskaffningsmedlet har brukats. Är det fråga om ett kortvarigt och försiktigt brukande där den tillgripna egendomen sedan har återställts, är detta omständigheter som talar för att bedöma brottet som ringa (se Nils Jareborg m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2 uppl. 2015, s. 205). Om fortskaffningsmedlet däremot har utsatts för skada, t.ex. brytskador vid tillgreppet, talar detta mot att bedöma brottet som ringa.

13.

Andra omständigheter som kan beaktas vid gradindelningen är om tillgreppet har föregåtts av planering eller om det har skett spontant som en stundens ingivelse (jfr ovan p. 8 samt ”Lernacken I” NJA 2017 s. 806 p. 14).

Bedömningen i detta fall

14.

M.M. tillgrep en äldre moped tillsammans och i samförstånd med annan. Mopeden var vid tillgreppet olåst och några skador på mopeden har inte uppkommit i anledning av tillgreppet. M.M. färdades som passagerare på mopeden ett par hundra meter innan ekipaget stoppades av polis. Gärningen framstår som en impulshandling. Annat har inte framkommit än att mopeden har ett begränsat värde.

15.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna bör tillgreppet av mopeden bedömas som tillgrepp av fortskaffningsmedel, ringa brott, och antalet timmar ungdomstjänst till följd därav sättas ned till 20. Hovrättens domslut ska ändras i enlighet med detta.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att HD bedömer tillgreppet av fortskaffningsmedel som ringa brott och bestämmer det antal timmar som M.M. ska utföra ungdomstjänst till 20.

Domskäl

HD (justitieråden Anders Eka, Kerstin Calissendorff, Sten Andersson, referent, Stefan Johansson och Cecilia Renfors) meddelade den 21 december 2021 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

M.M. åtalades för tillgrepp av fortskaffningsmedel. Gärningen bestod i att han tillsammans med en kamrat olovligen hade tagit och brukat en moped. Han åtalades också för brott mot trafikförordningen (underlåtenhet att använda hjälm vid färd på moped) och ringa narkotikabrott (innehav av 44 tabletter metylfenidat). Samtliga gärningar hade begåtts några dagar innan han fyllde 16 år.

M.M. erkände gärningarna men gjorde gällande att tillgreppet av fortskaffningsmedel utgjorde ringa brott.

Tingsrätten dömde M.M. i enlighet med åtalet, bedömde tillgreppet av fortskaffningsmedel som brott av normalgraden och bestämde påföljden till 30 timmars ungdomstjänst. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.

Frågan i målet

Målet gäller frågan om när ett tillgrepp av fortskaffningsmedel ska bedömas som ringa brott.

Rättsliga utgångspunkter

Den som olovligen tar och brukar ett motorfordon eller annat motordrivet fortskaffningsmedel som tillhör någon annan döms – om gärningen inte är straffbelagd som stöld, ringa stöld, grov stöld, rån eller grovt rån – för tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms för grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. (Se 8 kap. 7 § BrB.)

Bestämmelserna om tillgrepp av fortskaffningsmedel infördes i och med brottsbalken. Syftet var att åstadkomma en adekvat straffrättslig sanktion vid fordonstillgrepp som skedde utan tillägnelseuppsåt. I fokus för lagstiftarens överväganden stod tillgrepp av bilar men regleringen kom att avse även vissa andra slag av fortskaffningsmedel. (Se prop. 1962:10 s. B 190 ff. och B 442 ff.).

Enligt de ursprungliga bestämmelserna skulle i ringa fall dömas till böter. Den nuvarande straffskalan för ringa brott – böter eller fängelse i sex månader – tillkom år 2017 och motiverades bl.a. med intresset av att de flesta ringa förmögenhetsbrott har likartade straffskalor. Straffskalan för ringa fall av tillgrepp av fortskaffningsmedel överensstämmer efter lagändringen med straffskalorna för t.ex. ringa stöld och ringa skadegörelse.

I lagtexten anges inga kriterier för när tillgrepp av fortskaffningsmedel ska bedömas som ringa. Inte heller förarbetena innehåller några sådana kriterier.

Om det inte anges några särskilda kvalifikationsgrunder för vad som utgör ringa brott, måste frågan om ett brott är ringa bedömas mot bakgrund av de grundläggande rekvisiten för brottstypen och de övriga faktorer som är ägnade att påverka gärningens straffvärde. Det måste alltid göras en helhetsbedömning där samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas. (Jfr t.ex. ”Skärpet” NJA 2017 s. 1129 p. 8 och 10 samt ”Högskoleprovet” NJA 2021 s. 56 p. 9 och 10.)

10.

När det gäller tillgrepp av fortskaffningsmedel är det naturligt att omfattningen av brukandet tillmäts betydelse. Om brukandet har varit mycket kortvarigt kan det motivera att brottet bedöms som ringa. Eftersom syftet med bestämmelserna om tillgrepp av fortskaffningsmedel får anses vara att skydda den enskilde mot de skador och olägenheter som ett sådant tillgrepp innebär, bör också förekomsten eller avsaknaden av skador eller olägenheter ges betydelse. Också risken för skador måste vägas in. Ett brukande som inte har inneburit några skador eller några nämnvärda risker för skador kan därför i det enskilda fallet vara att bedöma som ringa brott. Det är också naturligt att väga in det bakomliggande syftet med gärningen och graden av förslagenhet. Utrymmet för att bedöma en gärning som ringa brott är därför större när det gäller impulshandlingar jämfört med i förväg planerade gärningar.

11.

Tillgrepp av fortskaffningsmedel utgör inte ett tillägnelsebrott. Värdet av det som tillgrips har därför mindre betydelse vid bedömningen av tillgreppets svårhetsgrad än vid exempelvis stöld (jfr ”Biltillgreppet i Lidköping” NJA 1984 s. 751). Om det tillgripna fordonet har ett endast begränsat värde, innebär det emellertid normalt också en motsvarande liten risk för ekonomisk skada eller för olägenhet av annat slag. Omständigheterna kan då tala för att bedöma brottet som ringa. Avser tillgreppet ett mer värdefullt fordon, kan brottet däremot enbart undantagsvis bedömas som ringa. En sådan undantagssituation kan vara när fordonet har brukats endast kortvarigt och försiktigt och därefter har återställts (jfr Nils Jareborg m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2 uppl. 2015, s. 205).

Bedömningen i detta fall

12.

I målet är utrett att M.M. och hans kamrat olovligen tillgrep en olåst moped och att de därefter färdades med denna cirka 200 meter innan de stoppades av polis. Såvitt framkommit var det fråga om en äldre moped med ett begränsat värde. Några skador uppkom inte och risken för skador förefaller med hänsyn till omständigheterna ha varit liten. Gärningen framstår som en impulshandling.

13.

Även med beaktande av att färden upphörde först genom att M.M. och hans kamrat stoppades av polis bör gärningen vid en samlad bedömning anses utgöra ett ringa fall av tillgrepp av fortskaffningsmedel.

Påföljden

14.

I enlighet med tingsrättens dom ska M.M. även dömas för brott mot trafikförordningen och ringa narkotikabrott. Gärningarnas samlade straffvärde motsvarar cirka 80 dagsböter. Med hänsyn till M.M:s ålder uppgår straffmätningsvärdet till 40 dagsböter.

15.

Av 32 kap. 2 § BrB framgår att den som är under 21 år får dömas till ungdomstjänst om påföljden är lämplig med hänsyn till hans eller hennes person och övriga omständigheter. I förarbetena har angetts att ungdomstjänst normalt bör komma i fråga endast när det alternativa bötesstraffet uppgår till minst omkring 60 dagsböter (se prop. 2005/06:165 s. 74, jfr även NJA 2008 s. 626). Omständigheterna i detta fall ger inte anledning att avvika från denna riktlinje.

16.

Påföljden för M.M. ska därför bestämmas till 40 dagsböter.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att HD bedömer tillgreppet av fortskaffningsmedel som ringa brott och bestämmer påföljden för den samlade brottsligheten till 40 dagsböter på 50 kr.