NJA 2022 s. 545

Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun förde vid Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen, den talan som framgår av domstolens dom.

Mark- och miljödomstolen (rådmannen Susanne Mörkås och tekniska rådet Martin Kvarnbäck) anförde följande i dom den 20 september 2019.

BAKGRUND

Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun (nedan nämnden) beslutade den 24 oktober 2018 att avslå F.N:s och Å.N:s ansökan om förhandsbesked för ett enbostadshus på fastigheten K 5:295.

F.N. och Å.N. överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Hallands län (nedan länsstyrelsen) som i beslut den 18 januari 2019 upphävde nämndens beslut och återförvisade ärendet till nämnden för vidare handläggning i enlighet med beslutsskälen.

YRKANDEN M.M.

Nämnden har yrkat att mark- och miljödomstolen med ändring av länsstyrelsens beslut ska fastställa nämndens beslut om att lämna negativt förhandsbesked. Nämnden har anfört bl.a. följande. Det finns skäl att hävda detaljplanekravet då förhållandena i aktuellt ärende är sådana att markens lämplighet för bebyggelse bör prövas genom detaljplan. Länsstyrelsen har gjort en felaktig bedömning avseende proportionalitetsprincipens tillämp-ning. Den föreslagna platsen utgör inte en lucktomt. Det föreligger risk för negativ prejudicerande verkan om ansökan om förhandsbesked beviljas.

Inom Kungsbacka kommun råder ett högt bebyggelsetryck och föreslagen lokalisering är hänförlig till Kullavikområdet som har mycket högt bebyggelsetryck, vilket är ett viktigt skäl för nämnden att kräva att detaljplan finns. Att denna förutsättning för åberopande av detaljplanekravet är uppfyllt torde inte vara ifrågasatt. Det finns en överhängande risk för att ett positivt förhandsbesked i nu aktuellt ärende kommer att följas av liknande anspråk från inte bara fastighetsägare till närliggande fastigheter utan även från en större krets av fastighetsägare. Den fastighets- och bebyggelsestruktur som föreligger är typisk för området och ett positivt besked kommer oundvikligt att få vissa implikationer inom ett vidare område. Det allmänna intresset av att styra bebyggelseutvecklingen inom området är sålunda ytterst starkt varför den sökta åtgärden bör föregås av en detaljplane-läggning.

Nämndens möjlighet att lämna ett negativt förhandsbesked med hänvisning till kravet på detaljplan är enligt proportionalitetsprincipen i viss mån begränsad i tid. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan nämnden förr eller senare bli skyldig att lämna ett positivt förhandsbesked till sökanden, även då det får anses ha funnits fog för att hävda krav på detaljplan.

Enligt Kungsbacka kommuns översiktsplan upprättas i regel nya detaljplaner endast inom de utvecklingszoner som utgörs av större sammanhängande områden. Det finns i dagsläget inga konkreta planer på att detaljpla-nelägga i målet aktuellt område. HD har den 3 november 2016 i mål T 260-15 fastslagit att frågan om proportionalitetsprincipen ska avgöras med utgångspunkt i förhållandena vid tiden för prövningen. Vid prövningen ska inte beaktas när det blir aktuellt med en detaljplaneläggning. Det faktum att en ansökan om förhandsbesked utlöser krav på detaljplan innebär därmed inte nödvändigtvis att ett område är aktuellt för detaljplaneläggning. En åtgärd kan därmed bedömas utlösa detaljplanekravet samtidigt som området vid den angivna tidpunkten inte anses vara aktuell för planläggning.

Det är i målet utrett att Kungsbacka kommun har hävdat detaljplanekravet under 27 års tid. Länsstyrelsen har i sitt beslut anfört att det troligen rör sig om en längre period men det finns inga uppgifter som stödjer detta påstående. Länsstyrelsen har även hänvisat till domstols-praxis som i samtliga fall rör sig om längre perioder än den i målet aktuella. Nämnden bedömer mot bakgrund av gällande rättspraxis och omständigheterna i förevarande ärende att den tidpunkt ännu inte nåtts då nämnden har en skyldighet att på grund av proportionalitets-principen pröva den sökta åtgärden utan föregående detaljplaneläggning. Trots att det inte är bestämt när planläggning av Kullavikområdet kan komma att påbörjas anser nämnden att det inte råder ett sådant miss-förhållande mellan nämndens allmänna intressen av att detaljplanelägga och sökandens enskilda intresse att bebygga fastigheten, att det strider mot proportionalitetsprincipen.

Länsstyrelsen har i sitt beslut anfört att den föreslagna platsen är att betrakta som en lucktomt alternativt en komplettering av en befintlig bebyggelsegrupp och att det inte finns någon risk för prejudicerande verkan. Nämnden bestrider att den föreslagna platsen utgör en lucktomt. Med beaktande av storleken på markområdet och att fastigheten inte är omgiven av bebyggelse samt att markområdet inte utgör en utfyllnad av en naturlig lucka i bebyggelsens struktur, utan får betraktas som en förtätning av området, föreligger inte en lucktomt. Den föreslagna platsen utgör en bebyggelsekomplettering som kan leda till negativ prejudicerande verkan. Den icke planlagda ytan i området som omges av detaljplaner består av 7,6 hektar, fördelat över nio fastigheter, vilka kan leda till bebyggelse av upp emot 75 nya bostadshus i området.

Länsstyrelsen har i sitt beslut den 18 januari 2018 avseende samma fastighet ansett att lokaliseringen av ett parhus ger upphov till prejudicerande verkan med ytterligare bebyggelse längs med Gamla Särövägen. Nämnden delar inte länsstyrelsens bedömning om att två markområden inom samma fastighet med liknande, om inte samma förutsättningar, ska bedömas annorlunda såvitt avser förekomsten av lucktomt och negativ prejudicerande verkan.

Länsstyrelsen har anfört att nämnden inte prövat om den föreslagna lokaliseringen uppfyller bestämmelserna i 2 kap. Länsstyrelsen har vidare anfört att en hänvisning till bedömning om 2 kap.plan- och bygglagen i tidigare beslut rörande förhandsbesked för parhus på fastighetens södra del inte är relevant i nu förevarande ärende. Nämnden bedömer tvärtom att det är högst relevant att hänvisa till samma förhinder i dessa ärenden som avser samma fastighet.

Nämndens tidigare avslagsbeslut i ärende avseende förhandsbesked för parhus lyder enligt följande: ”Föreslagen lokalisering utgör redan del av en bebyggd bostadstomt. Sökanden har själv visat på lösningar för att samordna utfarter och uppnå bullerkraven genom plank mot Gamla Särövägen. Plank bedöms som en mindre bra lösning i gaturummet som riskerar att uppfattas som oattraktiv transportsträcka och mindre trygg gatumiljö. Kommunens antagna riktlinjer inom utvecklingsområden saknar skäl för att kunna bevilja bygglov utan att platsen har föregåtts av en detaljplaneläggning. Då lokaliseringen utgör del av bebyggd tomt är det således varken frågan om sedan tidigare outnyttjad avstyckad tomt för bostadsändamål, eller att bebygga en ej ianspråktagen lucka i bebyggelseraden. Föreslagen åtgärd innebär en förtätning av bebyggelsemiljön. Den samlade bedömningen finner att lokaliseringen är olämplig så nära vägen, samt att bebyggelsetryck och bebyggelsestruktur medför att området behöver regleras i ett sammanhang med detaljplan innan förtätning sker.”

Av nämndens beslut i förevarande ärende framgår att det inte har framkommit några omständigheter som gör att det finns an-ledning att göra en annan bedömning än den som gjorts tidigare avseende fastighetens lämplighet för byggnation. Att aktuell ansökan endast avser ett enbostadshus i den norra delen av fastigheten till skillnad från den tidigare prövade ansökan om förhandsbesked som avsåg ett parhus i den södra delen medför således ingen annan bedömning. Av nämndens beslut framgår även att föreslagen lokalisering är olämplig så nära vägen, vilket ökar säkerhetsrisken med ytterligare utfart mot en högtrafikerad väg.

Länsstyrelsen har sammanfattningsvis gjort en felaktig bedömning såvitt avser tillämpning av proportionalitetsprincipen. Tidpunkten har inte nåtts för när nämnden ska ha en skyldighet att pröva en ansökan om för-handsbesked utan föregående planläggning. Nämnden gör således bedömningen att förhållandena i nu aktuellt ärende är sådana att markens lämplighet för bebyggelse bör prövas genom detaljplan. Den föreslagna platsen är inte en lucktomt utan utgör en bebyggelsekomplettering som kan leda till negativ prejudicerande verkan i när-området. Tidigare lokaliseringsprövning i ärende avseende förhandsbesked om parhus omfattar även prövningen i detta ärende, vilket har bedömts vara ytterst olämplig.

Å.N. och F.N. har bestritt bifall till överklagandet och anfört bl.a. följande. I det dokument som ligger till grund för att bevisa att kommunen hävdat detaljplanekravet i 27 års tid står det ”Stadskansliets planeringsavdelning anför i skrivelse 1991-12-18 att kommunen vid flera tillfällen har behandlat planläggning för rubricerat område. Senast beslutade kommunstyrelsen 1991-02-27 att avslå en ansökan”. – – –

– – –

Nämnden medger att man inte har planer på att detaljplanera området. Nämndens enda ambition är att vägra förhandsbesked eller detaljplanering så att marken inte används och att det inte skapas prejudikat för andra fastigheter. Det prejudikat som eventuellt kan skapas är att fastigheter där kommunen hävdat detaljplanekravet i över 30 år enligt proportionalitetsprincipen måste lämplighetsprövas. Den principen är redan fastslagen och gäller det fåtal fastigheter där kommunen redan hävdat detaljplanekravet i över 30 år. Den principen påverkas inte av utgången i det här målet. Kommunen har inte visat vilken annan prejudicerande effekt som kan uppstå eller hur ett negativt förhandsbesked skulle vara till gagn för kommunen (Mark- och miljööverdomstolen 2014 P 4723).

Frågan om den nya fastigheten är en lucktomt är ett sekundärt yrkande för det fall att domstolen anser att kommunen har rätt att kräva att det görs en detaljplan för fastigheten.

Nämnden anför mot att det är en lucktomt ”... att fastigheten inte är omgiven av bebyggelse...”. Samma argument fanns i avslaget av förhandsbesked. I handläggarens argumentation mot att den nya fastigheten är en lucktomt står att den gränsar till ”obebyggda områden runt omkring”. Det stämmer inte. Det stämmer att den södra delen av tomten angränsar till obebyggda områden, men den norra delen av fastigheten omgärdas av fastigheter och gränsar till väg. Den nybildade fastigheten (lucktomten) kommer att vara omgärdad av andra fastigheter bebyggda med bostadshus. Det framgår av kommunens egna kartunderlag att lucktomten angränsar till två andra fastigheter i norr och väster. Den befintliga fastigheten som ska delas blir på så sätt en del av bebyggelsen som avgränsar lucktomten söderut. Att det redan finns ett hus på fastigheten är inte ett hinder för att en lucktomt bildas (Mark- och miljööver-domstolen 2018-01-11 P 331-17).

Inom utvecklingsområdet finns det i dag endast ett fåtal fastigheter som inte är detaljplanerade. De luckor som finns i bebyggelsen avser större markområden och det finns inte en liknande rad med lika stora fastigheter på andra ställen längs vägen där det finns några naturliga luckor.

Nämnden anför att den möjliga prejudicerande effekten är stor, ”Den icke-planlagda ytan i området som omges av detaljplaner består av ca 7,6 hektar, fördelat över nio fastigheter, vilka kan leda till bebyggelse av upp emot 75 nya bostadshus i området”.

I den del av utvecklingsområdet där fastigheten ingår finns det inga andra fastigheter med möjliga lucktomter, så den prejudi-cerande effekten kan inte vara så stor. Det stämmer inte att ett godkännande av en lucktomt leder till att de andra fastigheterna har lucktomter och den oönskade prejudicerande effekt som nämnden uttryckt oro för. I domen i Mark- och miljööverdomstolen den 11 januari 2018 (P 331-17) framgår det att de möjliga lucktomterna fortfarande måste uppfylla kraven på lucktomt och bedömas var för sig för att avgöra hur många möjliga lucktomter det finns. Det framgår dessutom tydligt av kommunens kartunderlag att det inte är fastigheter med samma storlek som den aktuella lucktomten det är fråga om.

– – –

DOMSKÄL

Byggnadsnämnden har avslagit ansökan om förhandsbesked med hänvisning till kommunens översiktsplan, 9 kap. 31 § med hänvisning till 1 kap. 2 §, 2 kap., 4 kap. 2 §plan- och bygglagen (2010:900). Nämnden hänvisar i beslutsprotokollet bland annat till de skäl som angavs i beslut om negativt förhandsbesked den 11 oktober 2017 – – –. Dessa bedömningar finns också återgivna i det nu aktuella beslutet, tillsammans med bedömningen att förhållandena är likartade, varför mark- och miljödomstolen, till skillnad från länsstyrelsen, inte finner något hinder mot att betrakta dem som nämndens uttryckliga beslutsskäl även i detta ärende. Nämndens samlade bedömning är att lokaliseringen är olämplig så nära vägen, samt att bebyggelsetryck och bebyggelsestruktur medför att området behöver regleras i ett sammanhang med detaljplan innan förtätning sker.

Vad gäller platsens lämplighet så hänvisar nämnden mera specifikt till föreslagen lokalisering nära den hårt trafikerade Gamla Särövägen och att ”Plank bedöms som en mindre bra lösning i gaturummet som riskerar att uppfattas som oattraktiv transportsträcka och mindre trygg gatumiljö”.

En grundläggande princip i plan- och bygglagstiftningen är att kommunen har ett stort inflytande över hur markområden ska användas och hur miljön i övrigt ska utformas. Härav följer att i ett ärende om förhandsbesked i ett område som inte omfattas av detaljplan måste stor vikt tillmätas de lämplighetsbedömningar som kommunen har gjort i olika markanvändningsfrågor.

Mark- och miljödomstolen anser att ett bullerplank påverkar både trafik- och bebyggelsemiljön på ett sätt som gör att det ligger inom nämndens mandat att avgöra om och när bullerplank är en godtagbar åtgärd för att tillskapa nya boendemiljöer. Redan på denna grund bedömer domstolen att kommunen haft skäl för att avslå ansökan om förhandsbesked.

Vad gäller nämndens andra huvudsakliga avslagsgrund, detaljplanekravet i 4 kap. 2 § första stycket 3 plan- och bygglagen, får det anses klarlagt att fastigheten K 5:295 är belägen inom ett område med stort bebyggelsetryck, liksom att varken byggnadsverket eller dess användning kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Frågan är då om det är möjligt att pröva det aktuella byggnadsverket inom ramen för en ansökan om förhandsbesked utan att detaljplaneläggning först sker (4 kap. 2 § andra stycket plan- och bygglagen). I förarbetena nämns bl.a. komplettering med byggnader på obebyggda s.k. lucktomter, som exempel på när det kan vara möjligt med en prövning inom ramen för en ansökan om förhandsbesked (se prop. 1985/86:1 s. 552 f.). En lucktomt kan i detta sammanhang beskrivas som en lucka i en befintlig bebyggelsestruktur som på ett naturligt sätt kan fyllas ut genom att utnyttja de strukturer och den infrastruktur som redan är etablerad på platsen. De nämnda förarbetena ger stöd för att luckor i en befintlig bebyggelsestruktur typiskt sett kan vara en situation som kan prövas direkt i ett förhandsbesked. En prövning behöver dock alltid göras i det enskilda fallet då luckor i en befintlig bebyggelsestruktur också kan fylla andra ändamål, exempelvis för kommunikation eller rekreation.

I det nu aktuella fallet är det fråga om delning av en befintlig bostadstomt för att på så sätt tillskapa förutsättningar för ytterligare ett bostadshus. Mark- och miljödomstolen har i dom den 15 juni 2017 i mål P 11043-16 och i dom den 11 januari 2018 i mål P 3331-17 närmare definierat vad som är att betrakta som en lucktomt. I förstnämnda avgörande definieras en lucktomt som ”en mindre fastighet eller ett mindre markområde, som saknar huvudbyggnad, och som ligger mellan andra bebyggda mindre fastigheter eller markområden”. Av Mark- och miljö-överdomstolens avgöranden (särskilt P 3331-17) följer att även delar av en befintlig tomt kan betraktas som en lucktomt. Det har, enligt mark- och miljödomstolens bedömning, inte framkommit något som motsäger att den nu aktuella platsen skulle kunna utgöra en ”lucktomt”.

Frågan blir därefter om den nu aktuella platsen är en sådan lucka i bebyggelsestrukturen som kan prövas direkt i samband med en ansökan om bygglov eller förhandsbesked. I de ovan nämnda avgörandena från Mark- och miljööverdomstolen framgår att vid bedömningen av om prövningen kan ske direkt i ett förhandsbesked så ska risken för prejudicerande effekter beaktas. En omständighet att beakta är om den aktuella luckan är unik och inte kan återfinnas, eller tillskapas, på ett flertal platser i närområdet. Nämnden har i denna fråga anfört att flera fastigheter har arealmässiga förutsättningar för att ge plats åt ytterligare bostadshus och att ytterligare ett bostadshus inom berört område inte kommer att utgöra utfyllnad av en naturlig lucka i bebyggelsestrukturen utan får betraktas som en förtätning av området.

Mark- och miljödomstolen instämmer i nämndens bedömning att ett positivt förhandsbesked vid nämnda förhållanden, och med beaktande av den omkringliggande fastighets- och bebyggelsestrukturen, skulle kunna ha en prejudicerande effekt.

Vid prövning av frågor enligt plan- och bygglagen ska enligt 2 kap. 1 § plan- och bygglagen både allmänna och enskilda intressen beaktas. Visserligen kan en kommun ogilla en ansökan om bygglov eller förhandsbesked med åberopande av detaljplanekravet. Av den allmänna principen om proportionalitet får emellertid anses följa att det förr eller senare – beroende på omständigheterna i det enskilda fallet – inträder en skyldighet för kommunen att pröva den sökta åtgärden på ett sådant sätt att sökanden får besked om kommunens ställningstagande till åtgärden i frågan (jfr Regeringsrättens dom RÅ 2010:90).

Mark- och miljödomstolen anser mot bakgrund av ovanstående att det, trots den relativt långa tidsperiod som förflutit från det att en ansökan först prövades, inte föreligger ett sådant missförhållande mellan det allmänna intresset av en planmässig utveckling av området och F.N:s och Å.N:s intresse av att nu kunna bebygga fastig-heten att beslutet strider mot proportionalitetsprincipen. Domstolen finner således att nämnden även haft fog för att avslå ansökan med hänvisning till detaljplanekravet.

Länsstyrelsens beslut ska därför upphävas och nämndens beslut fastställas.

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen upphäver Länsstyrelsens i Hallands län beslut den 18 januari 2019 – – – och fastställer Byggnadsnämndens i Kungsbacka kommun beslut den 24 oktober 2018 – – – .

F.N. och Å.N. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att Mark- och miljö-överdomstolen skulle återförvisa målet till Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun för fortsatt handläggning.

Nämnden motsatte sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Mark- och miljööverdomstolen (hovrättsråden Fredrik Ludwigs, Rikard Backelin, referent, och Li Brismo) anförde i dom den 16 juni 2021 följande.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

F.N. och Å.N. har stått fast vid vad de anfört tidigare och lagt till bl.a. följande:

Mark- och miljödomstolen har funnit att deras ansökan avser en lucktomt, men bedömt att ett positivt förhandsbesked kan få prejudicerande effekter, eftersom flera andra fastigheter har liknande arealmässiga förutsättningar. Prejudicerande effekter kan emellertid uppkomma endast om det finns flera lucktomter i närområdet. Tomterna i området är antingen mycket större eller helt enkelt inte lucktomter.

Av mark- och miljödomstolens dom framgår inte hur lång tid som domstolen bedömde hade gått sedan en ansökan om bebyggande på avsedd plats först prövades. Detta trots parternas olika uppfattning i frågan. Nämnden gjorde i mark- och miljödomstolen gällande att tiden uppgått till 27 år. De anser att tiden överstigit 33 år.

– – –

Nämnden har hänvisat till sitt beslut och lagt till i huvudsak följande:

Nämnden bedömer fortfarande att föreslagen lokalisering är olämplig så nära Gamla Särövägen samt att bebyggelsetryck och bebyggelsestruktur medför att området behöver regleras i ett sammanhang med detaljplan innan ytterligare förtätning sker. Det finns också en risk för negativ prejudicerande verkan om ansökan om förhandsbesked beviljas.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 1 kap. 2 § plan- och bygglagen är det en kommunal angelägenhet att planlägga mark. Byggnadsnämnden ska enligt 9 kap. 17 § plan- och bygglagen ge ett förhandsbesked i fråga om en sökt åtgärd kan tillåtas på den avsedda platsen, om den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd begär det. Det som ska prövas är närmast markens lämplighet för den avsedda åtgärden (se prop. 1985/86:1 s. 285). I det sammanhanget ska prövas om åtgärden uppfyller de allmänna intressen om bl.a. lämplig markanvändning som kommer till uttryck i 2 kap.plan- och bygglagen. Vidare ska prövas om åtgärden uppfyller plan- och bygglagens krav i fråga om byggnaders utformning och placering m.m. samt om åtgärden ska föregås av detaljplaneläggning.

Av 4 kap. 2 § plan- och bygglagen följer bl.a. att kommunen med en detaljplan ska pröva ett markområdes lämplighet för ett nytt byggnadsverk om det råder stor efterfrågan på området för bebyggande. Trots detta krävs, enligt bestämmelsens andra stycke, ingen detaljplan om byggnadsverket kan prövas i samband med en prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked och varken byggnadsverket eller dess användning kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. I lagförarbetena anges större tätorters närområden, de s.k. randzonerna, som exempel på fall där behov av detaljplaneläggning så gott som alltid föreligger, oavsett byggnadsföretagets omfattning (se a. prop. s. 555).

Fastigheten K 5:295 är belägen i norra delen av Kungsbacka kommun inom ett område som i kommunens översiktsplan – – – är utpekat som ett utvecklingsområde med högt bebyggelsetryck. Mot bakgrund av fastighetens läge i Göteborgs närområde och vad som anges i översiktsplanen finner Mark- och miljööverdomstolen inte skäl att frångå nämndens bedömning att det finns en stor efterfrågan på området för bebyggelse (högt bebyggelsetryck). Vid sådant förhållande är utgångspunkten enligt 4 kap. 2 § plan- och bygglagen att markområdets lämplighet för bebyggande ska prövas med en detaljplan.

En kommun har, med utgångspunkt i 1 kap. 2 § plan- och bygglagen, en vidsträckt möjlighet att styra be-byggelseutvecklingen och besluta om markanvändningen i kommunen. Praxis ger dock stöd för att en kommuns möjlighet att avslå en ansökan om förhandsbesked enbart med hänvisning till detaljplanekravet är begränsad i tid, med hänsyn till proportionalitetsprincipen. Av rättsfallet NJA 2016 s. 868 framgår att bedömningen av om ett avslag på en ansökan om förhandsbesked strider mot proportionalitetsprincipen ska göras med utgångspunkt från förhållandena vid tiden då prövningen görs och att antalet år som gått sedan kommunen först gjorde gällande detaljplanekravet är en omständighet som är relevant vid den bedömningen. Kommunen hade hänvisat till detaljplanekravet under en tid om ca tio år. HD ansåg inte att förhållandena var sådana att avslaget stred mot proportionalitetsprincipen. I rättsfallet RÅ 2010 ref. 90 blev utgången den motsatta. Fallet gällde ett förhands-besked för ett enbostadshus och kommunen hade hävdat att området måste detaljplaneläggas sedan 1960-talet. Förhållandena var sådana att det ansågs strida mot kravet på proportionalitet. (Se även Mark- och miljööver-domstolens dom den 5 februari 2015 i mål nr P 4327-14.)

I detta fall har bolaget anfört att kommunen hävdat detaljplanekravet i drygt 30 år. Bolaget har hänvisat till ett sammanträdesprotokoll från kommunstyrelsen i Kungsbacka kommun. Enligt protokollet, som är daterat den 26 augusti 1992, hade stadskansliet i en skrivelse anfört att kommunen flera gånger behandlat planläggning för området och att kommunstyrelsen senast avslog en ansökan den 27 februari 1991. Nämnden har inte ifrågasatt att detaljplanekravet hävdats sedan dess, men gjort gällande att det inte gått så lång tid att ett upprätthållande av kravet skulle vara oproportionerligt i förhållande till det enskilda intresset.

Att upprätthålla detaljplanekravet i mer än 30 år kan enligt Mark- och miljööverdomstolen, beroende på omständigheterna, vara oförenligt med proportionalitetsprincipen. Under åberopande av detaljplanekravet och det höga bebyggelsetrycket har nämnden anfört att det finns en risk för en prejudicerande verkan om bebyggelsen tillåts, vilket succesivt kan leda till en förändrad bebyggelsestruktur, eftersom andra fastighetsägare sannolikt önskar vidta liknande åtgärder. Detta, menar kommunen, försvårar en rationell planläggning av området. Det finns enligt Mark- och miljööverdomstolen inte anledning att i och för sig ifrågasätta dessa omständigheter, som också motiverar behovet av att detaljplanelägga området. Vid proportionalitetsbedömningen bör dock omständigheter av detta slag normalt inte vara avgörande, även om styrkan i dem kan ha en påverkan.

Nämnden har vidare åberopat flera omständigheter till stöd för att den föreslagna bebyggelsen är olämplig på platsen. Sådana omständigheter har sin främsta betydelse vid en prövning mot 2 kap.plan- och bygglagen.

Uppgifter om huruvida ansökningar om bygglov eller förhandsbesked rörande avsedd mark gjorts i tiden efter augusti 1992 saknas i målet. Inte heller finns närmare uppgifter om vad som prövats 1991 och i tiden dessför-innan, bl.a. med avseende på föreslagen bebyggelse och dess placering samt vilka områden som berörts. Frånvaron av sådana uppgifter, som skulle kunna vara av betydelse vid avvägningen mellan det enskilda och det allmänna intresset, bör dock inte i första hand gå ut över sökanden.

Den föreslagna bebyggelsen är av begränsad omfattning och belägen i närhet till liknande bebyggelse. Några specifika behov avseende markanvändningen på den aktuella fastigheten som skulle tillgodoses genom en kommande detaljplan har inte framkommit.

Med hänsyn till det anförda bedömer Mark- och miljööverdomstolen att det inte kan anses proportionerligt att alltjämt hävda krav på detaljplaneläggning av området. Ansökan om förhandsbesked ska därmed prövas med bortseende från nämndens invändning om detta.

Mark- och miljödomstolen har bedömt att nämnden haft skäl att avslå ansökan om förhandsbesked med hänvisning till att det fallit inom kommunens mandat att avgöra om och när bullerplank är en godtagbar åtgärd för att tillskapa nya boendemiljöer. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att utredningen ger stöd för att gällande riktvärden för buller kan hållas även utan bullerplank, låt vara att marginalen är liten. Domstolen bedömer därför att ansökan inte kan avslås på denna grund. Härutöver har nämnden, som nämnts, anfört flera andra omständigheter som skulle kunna vara relevanta vid en prövning enligt 2 kap.plan- och bygglagen och även hänvisat till vissa bestämmelser. Någon fristående och sammantagen bedömning av dessa omständigheter i förhållande till 2 kap.plan- och bygglagen har dock inte gjorts. En sådan bedömning bör inte göras först av Mark- och miljööverdomstolen.

På grund av det anförda ska, i enlighet med F.N:s och Å.N:s yrkande, mark- och miljödomstolens dom ändras och nämndens beslut undanröjas samt målet återförvisas till nämnden för fortsatt handläggning.

– – –

DOMSLUT

Med ändring av mark- och miljödomstolens dom undanröjer Mark- och miljööverdomstolen Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommuns beslut den 24 oktober 2018 – – – och återförvisar målet till nämnden för vidare handläggning.

Tekniska rådet Karina Liljeroos var skiljaktig och anförde följande.

Jag anser, i likhet med mark- och miljödomstolens domskäl, att kommunen haft fog för att meddela negativt förhandsbesked med hänvisning till detaljplanekravet. Det råder ingen tveksamhet om att det råder ett högt bebyggelsetryck i det aktuella området och översiktsplanen pekar ut området som ett så kallat utvecklingsområde där ny bebyggelse ska föregås av detaljplaneläggning. Visserligen är det ostridigt att ansökan om detaljplaneläggning som berörde den aktuella fastigheten avslogs 1991 men under tiden därefter har, såvitt framgår av utredningen i målet, varken planuppdrag, bygglov eller förhandsbesked behandlats. Kommunen har förutom att hävda detaljplanekravet motiverat sitt beslut att meddela negativt förhandsbesked med förhållandena på den aktuella platsen som närhet till trafikerad väg som medför buller samt behov av att anordna säkra utfarter, begränsad yta för tomtanläggningar samt den prejudicerande verkan en uppdelning av en redan bebyggd större fastighet får. Dessa omständigheter utgör enligt min mening skäl till att detaljplaneläggning kan behövas i det aktuella fallet.

Den nu aktuella ansökan om förhandsbesked avser nybyggnad av ett bostadshus på en del av en redan bebyggd fastighet som omfattar 3 470 kvadratmeter. Eftersom osäkerhet kring vilket område som ansökan om planläggning på 90-talet omfattade och för vilket syfte planläggningen påkallades finner jag inte att det är oproportionerligt, att kommunen till en ny sökande, vid ansökan om förhandsbesked för nybyggnad av ett bostadshus hävda detaljplanekravet i enlighet med 4 kap. 2 § plan- och bygglagen. Mark- och miljödomstolens och kommunens byggnadsnämnds beslut ska därför fastställas.

Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun överklagade och yrkade att HD skulle fastställa nämndens beslut att avslå ansökan om förhandsbesked avseende uppförande av ett enfamiljshus på fastigheten K 5:295 i Kungs-backa kommun.

F.N. och Å.N. motsatte sig att Mark- och miljööverdomstolens dom ändrades.

Betänkande