RÅ 1993:5

Smittskyddsläkare har ansetts äga rätt att överklaga länsrätts dom genom vilken smittskyddsläkarens ansökan om tvångsisolering enligt smittskyddslagen (1988:1472) ogillats.

Länsrätten i Stockholms län (1992-05-05, ordförande. Diursson) lämnade genom dom en ansökan av Smittskyddsläkaren i Stockholms läns landsting om tvångsisolering enligt smittskyddslagen av en smittad utan bifall.

Kammarrätten i Stockholm

Smittskyddsläkaren överklagade länsrättens dom.

Kammarrätten i Stockholm (1992-06-03, Bondestam, Konradsson, Wijkman, referent) fann i beslut att smittskyddsläkaren inte ägde rätt att överklaga domen.

I besvär hos Regeringsrätten överklagade smittskyddsläkaren kammarrättens beslut. Till stöd för talan anfördes att det var av vikt att smittskyddsläkarens ställning skulle fastställas.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1993-02-11, M. Sjöberg, Brink, Wadell, Bouvin, Lindstam) yttrade: I smittskyddslagen finns inte reglerat huruvida smittskyddsläkaren har besvärsrätt när en domstol lämnat ansökan om tvångsisolering utan bifall. Vid sådant förhållande gäller i fråga om besvärsrätten vad som föreskrivs i 33 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Enligt den bestämmelsen får besvär anföras av den som ett beslut angår, om det gått honom emot.

Enligt 38 § första stycket smittskyddslagen skall länsrätt på ansökan av smittskyddsläkaren besluta om tvångsisolering av en person som är smittad, om vissa förutsättningar föreligger. Lagen innehåller ingen bestämmelse som inskränker smittskyddsläkarens rätt att överklaga beslut varigenom länsrätt lämnat en ansökan om tvångsisolering utan bifall. Inte heller kan av förarbetena till lagen (prop. 1988/89:5) utläsas att någon sådan inskränkning varit avsedd. Smittskyddsläkaren bör därför, särskilt med hänsyn till de intressen han har att bevaka enligt smittskyddslagen och till att han är part i ansökningsmålet i länsrätten, ha rätt att överklaga beslut som innebär att en ansökan om tvångsisolering lämnats utan bifall.

Regeringsrätten upphäver kammarrättens beslut och visar målet åter till kammarrätten för prövning i sak.

Föredraget 1993-01-13, föredragande Lind,

målnummer 3049-1992