Prop. 1981/82:143

om åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket.

Prop. 1981/82: 143

Regeringens proposition 1981/82: 143

om åtgärder mot alkohol- och narkotikamisshruket

beslutad den 24 februari 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovan nämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN KARIN SÖDER

] SAMMANFATTNING AV SAMO:S SLUTRAPPORT 1.1 Bakgrund SAMO:s arbete

Våren 1980 tillsatte regeringen samordningsorganet för alkoholfrågor (SAMO). I SAMO ingår statssekreterarna i social-. justitie-. kommunika- tions-. budget-. utbildnings-. handels-. arbetsmarknads- och kommundepar- tementcn samt cheferna för rikspolisstyrelsen. socialstyrelsen. skolöversty- relsen och generaltullstyrelsen. SAMO:s direktiv omfattar information om alkohol. restriktionsfrågor och andra förebyggande insatser samt vård av alkoholmissbrukare och vissa forskningsfrågor.

I december 1980 överlämnade SAMO rapporten (Ds S 1980:10) Om alkoholpolitiken. Den innehöll förslag till åtgärder för att påverka attityder och värderingar kring bruk av alkohol och andra droger. Den innehöll vidare förslag om vissa ytterligare begränsningar av alkoholens tillgänglighet samt förslag till insatser för att förbättra vården av alkoholmissbrukare. Förslagen har beaktats i budgetpropositionen för budgetåret 1981/82 samt i proposi- tionen (prop 1980/81:179) om vissa åtgärder inom alkoholpolitiken. Under 1981 har SAMO fortsatt sitt arbete. SAMO har därvid behandlat de frågor som enligt direktiven skulle ses i ett längre tidsperspektiv. Dessa frågor griper över hela det alkoholpolitiska fältet.

I föreliggande rapport redovisas det fortsatta arbetet. Rapporten behand- lar också de förslag som SAMO gav i den första rapporten och den aktuella situationen inom de områden som dessa förslag berör. Den innehåller dessutom diskussioner om delar av det alkoholpolitiska området. som inte berördes i den första rapporten. samt vissa förslag till ytterligare insatser.

Den aktuella situationen

Sedan andra världskriget har konsumtionen av alkohol oavbrutet ökat i hela den industrialiserade världen. Fram till 1970-talets mitt var ökningstak- ten i Sverige ungefär densamma som i andra industriländer. Den svenska konsumtionsökningen bestod främst av en konstant ökning av vinkonsum- tionen och en ökning av ölkonsumtionen under l96()-talets senare hälft. Konsumtionen av spritdrycker ökade dock under denna tidsperiod i avsesvärt mindre omfattning än i flertalet andra industriländer.

Den registrerade konsumtionen (försz'iljningen) av alkoholdrycker i landet ökade från 1950-talets slut fram till år 1976 från knappt 5 liter till 7.7 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre. Efter 1976 har dock försäljningen minskat mycket påtagligt. och 1980 var motsvarande siffra 6.75 liter. Minskningen mellan 1979 och 1980 består nästan uteslutande av en

• Sida 65
•  Original

Prop. l98l/82zl43 65

minskning i försäljningen av spritdrycker. Försäljningsminskningen har fortsatt även under 1981. Första halvåret 1981 hade försäljningsvolymen minskat med 9.5 procent jämfört med första halvåret 1980. För spritdrycker var motsvarande minskning 15.4 procent. Systembolagets försäljningssiffror för tredje kvartalet 1981 visar minskningar av den registrerade konsumtionen i ungefär samma storleksordning som för första halvåret.

Vid sidan av den registrerade konsumtionen finns en icke-registrerad konsumtion av t.ex. hemtillverkat vin. hembrända spritdrycker och s.k. turistsprit. Det finns dock inga säkra uppgifter om den icke-registrerade konsumtionens storlek eller dess förändring.

Den minskande registrerade konsumtionen svarar mot de förbättrade förhållanden som resultaten från vissa intervju- och enkätundersökningar tyder på. Ett av de mest glädjande tecknen är de förbättringar som tycks ske - bland ungdomar. Bl.a. visar de undersökningar som genomförs regelbundet i vissa ungdomsgrupper att konsumtionen har minskat de senaste 4-5 åren.

Resultat från flera undersökningar visar att alkoholen är en viktig faktor bakom problem i arbetslivet. olika typer av olyckor, kriminalitet. sjukdom. för tidig död osv. Många som arbetar inom sjukvården och andra sektorer hävdar att förhållandena är betydligt sämre nu än för ett antal år sedan. Det finns dock inga data som visar om antalet personer med alkoholproblem är större nu än tidigare. Däremot finns det uppgifter som talar för att alkoholskadorna. åtminstone de medicinska skadorna. har blivit alltmer svårartade. Både statistik från sjukvården och dödsorsaksstatistiken visar en sådan utveckling.

Det finns anledning att anta att den nu minskande konsumtionen. framför allt bland ungdomar. så småningom kan leda till en minskning av de medicinska skadeverkningarna. Det finns redan nu uppgifter som tyder på andra förbättringar av läget. Flera polisdistrikt har exempelvis meddelat att ordningsläget har förbättrats på senare tid. Vidare har antalet omhänderta- ganden av berusade minskat markant i de yngre åldersgrupperna. Dessa förbättringar kan antas vara följden av den minskande alkoholkonsumtio- nen.

l.2 Opinionsbildning och information

Information inom skolan

SAMO föreslog i sin första rapport en rad insatser för att informera om alkoholen och dess skadeverkningar. Förslagen berörde bl.a. skolan. militärtjänstgöringen samt mödra- och barnhälsovården.

Till följd av SAMO:s förslag om informationsinsatser inom skolan har de s.k. ANT (alkohol. narkotika. tobak) -kontaktpersonerna vid länsskolnämn- derna under budgetåret 1981/82 fått möjlighet att på halvtid arbeta med ANT-frågor inom undervisning och elevvård. I ANT-kontaktpersonernas arbete ingår att medverka till att olika aktiviteter som planeras för våren 1982

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82:143 66

kan förverkligas på skolorna. Målsättningen är att dessa aktiviteter ska drivas vidare av skolorna själva och att drogfrågorna ska kunna integreras i skolornas kontinuerliga arbete.

Enligt SAMO:s mening kommer ANT-kontaktpersonerna att också i framtiden spela en mycket betydelsefull roll när det gäller att stödja och stimulera skolorna med dessa uppgifter. SAMO anser att ANT-kontaktper- sonerna även fortsättningsvis ska beredas möjlighet att bedriva sitt arbete på halvtid.

Fördjupad opinionsbildning

Som en fortsättning på regeringens "Aktion mot alkoholfaran" bedrivs efter förslag av SAMO en fortsatt opinionsbildning från regeringens sida under budgetåret 1981/82. Arbetet bedrivs under namnet "Aktion mot droger" och leds av en särskild arbetsgrupp. Syftet med aktionen är bl.a. att försöka höja debutåldern för alkohol. stimulera till lokala aktioner mot droger. kritiskt granska orsakerna till droganvändning och satsa hårdare i kampen mot hasch och andra illegala droger. '

”Aktion mot droger" har i dag ett väl upparbetat kontaktnät med företrädare för bl.a. skolan. socialvården. hälso- och sjukvården. polisen. ANT-kontaktpersoner. socialkonsulenter samt olika föreningar och organi- sationer. Då arbetsgruppen avslutar sin verksamhet sommaren 1982 är det enligt SAMO:s mening viktigt att dessa kontakter kan upprätthållas från centralt håll och att fortsatta lokala aktiviteter kan ges stimulans. SAMO föreslår att socialstyrelsen. utöver övriga medel för information, tilldelas 1 milj. kr. för budgetåret 1982/83 för att initiera och samordna opinionsbil- dande insatser av de slag som nu pågår. Styrelsen bör i detta arbete beakta det behov som finns av information om alkoholens och övriga drogers medicinska och andra skadeverkningar.

Radio och TV har en betydelsefull roll när det gäller opinionsbildning i alkohol- och narkotikafrågor. SAMO konstaterar. att programverksamheter såväl i ljudradion som i televisionen under de senaste åren vid flera tillfällen har belyst dessa frågor på ett sätt som står i god överensstämmelse med de alkoholpolitiska strävandena. SAMO har dock iakttagit att delar av programföretagens utbud är mindre tillfredsställande i detta avseende. Många program. ofta av underhållningskaraktär. innehåller alltjämt inslag som på olika sätt glorifierar användningen av beroendeframkallande medel. SAMO framhåller vikten av att man inom programföretaget: ägnar dessa frågor särskild uppmärksam/zei och vidtar de åtgärder som kan visa sig erforderliga för att hela program verksamheten ska svara mot berättigade krav på varsamhet vid speglingen av bruket av alkohol och andra droger.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82:143 67

Samordning av statliga informationsinsatser

Enligt direktiven ska SAMO skaffa sig en överblick över vad som görs och planeras inom informationsområdet och lägga fram förslag till sådana kompletterande eller förändrande insatser som kan framstå som angelägna. Riksrevisionsverket (RRV) har under 1981 genomfört en kartläggning av de statliga informationsinsatserna på alkoholområdet. I den rapport som RRV publicerat om detta arbete lämnas också vissa rekommendationer till förbättringar inom området.

RRV konstaterar i sin rapport att det inte finns något organ som har en samlad kunskap om vilket informationsmaterial som finns inom alkoholom- rådet. Någon samordning av informationsinsatserna har heller inte skett. Bristen på samordning inom dessa områden har enligt RRV lett till att någon enhetlig procedur för utvärdering av enskilda informationsprojekt inte tillämpas. De rekommendationer om åtgärder som RRV lämnar avser ett överförande av vissa anslag från utbildningsdepartementet till socialdepar- tementet. vissa förändringar av ansvaret för informationsinsatser och medelsfördelning hos berörda myndigheter och organ samt vissa regler för medelsfördelning.

SAMO delar de principiella uppfattningar som RRV redovisar i sin rapport. Det finns enligt SAMO:s mening behov av att se över ansvaret för både informationen och medelsfördelningen. SAMO vill dock framhålla att det samordnade ansvaret inte får innebära att infortnationsinsatserna centraliseras. Som hittills måste många informatörer få möjlighet att självständigt utforma eget informationsmaterial om alkohol och andra droger.

De rekommendationer som RRV lämnar förutsätter en rad organisatoris- ka förändringar för att kunna genomföras. SAMO anser att de statliga insatserna för information på alkohol- och narkotikaområdet samt de organisatoriska förändringar som kan komma att krävas bör beredas ytterligare inom regeringskansliet.

Genom beslut i november 1981 har regeringen gett SAMO i uppdrag att överväga behovet av särskilda regler för fördelning av medel till informa- tionsinsatser från statens ungdomsråd (SUR). SAMO vill i detta samman- hang betona vikten av att ungdomsorganisationerna kan bedriva information på drogområdet. De medel som SUR hittills haft att fördela för sådan information bör även fortsättningsvis vara "öronmärkta" för insatser inom alkohol- och narkotikaområdet. Enligt SAMO:s mening finns det behov av klarare och entydigare regler för de medel som SUR fördelar för information på drogområdet.

• Sida 68
•  Original

Prop. l981/82zl43 68

1.3 Begränsningar av alkoholens tillgänglighet

Erfarenheterna av olika alkoholpolitiska åtgärder visar att det är möjligt att åstadkomma mer återhållsamma alkoholvanor genom att begränsa tillgången på alkohol. Under de senaste åren har också motivet att begränsa totalkonsumtionen betonats allt starkare. med hänvisning till de samband som finns mellan totalkonsumtion och alkoholskadornas omfattning. Det svenska åtgärdssystemet för att begränsa tillgängligheten. och därmed begränsa totalkonsumtionen. består av flera olika bestämmelser. Dessa reglerar alkoholhanteringen på såväl utbudssidan som efterfrågesidan.

I SAMO:s första rapport diskuterades utförligt vikten av begränsningar i alkoholens tillgänglighet. Ett flertal förslag lämnades t.ex. om prispolitiken. etablering av systembutiker. lördagsstängda systembutiker. handel med turistsprit och olovlig alkoholhantering. [ föreliggande rapport behandlas återigen vissa av dessa förslag och vad de har resulterat i. Vidare diskuteras delar av restriktionssystemet som inte berördes i den första rapporten.

Prissättningen på alkoholdrycker

Det råder stor enighet om att "prissättningen på alkoholdrycker är ett av de viktigaste instrumenten för att hålla tillbaka alkoholkonsumtionen. Priserna har genom skatten på alkoholdrycker hållits på en relativt hög nivå och har genom skattehöjningar fortlöpande anpassats till den allmänna prisutveck- lingen. Vid sidan av att priserna hålls på en hög nivå råder det också enighet om att den i förhållande till alkoholstyrkan progressiva beskattningen måste vara vägledande vid skattejusteringar för att man ska kunna åstadkomma en övergång till alkoholsvaga drycker.

Enligt SAMO:s mening bör dessa båda huvudprincipcr för skattepolitiken inom alkoholområdet stå i förgrunden även i fortsättningen. Båda är viktiga utgångspunkter för att nedbringa den totala alkoholkonsumtionen. SAMO anser att den nuvarande beslutsprocessen för skatteändringar på alkohol— drycker inte utgör något hinder för att de båda huvudprinciperna ska kunna följas. SAMO har redan tidigare uttalat att det är önskvärt att framtida skattehöjningar genomförs med täta mellanrum. Med tätare skattehöjningar undviker man större eftersläpningar av alkoholpriserna i förhållande till den allmänna prisutvecklingen. Med hänsyn till eftersläpningen av priset på alkoholdrycker sedan skattehöjningen i augusti 1980 anser SA MO att det nu är motiverat att på nytt göra en skattehöjning.

Etablering av systembutiker

SAMO betonade redan i den första rapporten att en hög täthet av försäljningsställen utgör en risk för ökad konsumtion och därmed även för en ökning av alkoholskadorna. Från alkoholpolitisk synpunkt är det därför av

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82:143 69

värde att nyetablering av systembutiker sker med försiktighet. Vid bedöm- ningar av behovet av service bör enligt SAMO:s mening stor vikt fästas vid det alkoholpolitiska intresset att minska konsumtionen.

År 1977 utfärdades föreskrifter för etablering av systembutiker. Dessa avsåg etablering i kommuner. som tidigare inte hade systembutik. fram t.o.m. år 1980. Systembolaget har hemställt att regeringen ska utfärda bestämmelser för den fortsatta etableringen. Härvid har bolaget lämnat förslag om nya avståndsgränser (kommunens centralort belägen minst 20 km från närmaste ort med systembutik) och nya tidsplan (t.o.m. 1986). Med dessa förslag kan den maximala etableringstakten i nästa etapp bli i genomsnitt högre än sex butiker per år. SAMO ställer sig tveksamt till en så hög etableringstakt som skulle kunna bli aktuell med de lämnade förslagen. Om den av Systembolaget föreslagna avståndsgränscn blir gällande kan det enligt SAMO:s mening vara lämpligt att överväga att avsluta den nya etappen senare än 1986.

När det gäller storlek och placering av systembutiker anser sig SAMO inte kunna förorda några generella riktlinjer. Etableringsbesluten måste i varje enskilt fall fattas utifrån en avvägning mellan många olika intressen.

Med hänsyn till alkoholpolitiska och sociala intressen bör de politiskt valda organen i kommunerna ha ett betydande inflytande i frågor om förläggning av systembutiker. Trots att detta i stort sett redan nu är fallet bör föreskrifterna i detta avseende preciseras något. Enligt SA MOss uppfattning bör alla ärenden om förläggning av butiker remitteras till kommunfullmäktige i den berörda kommunen.

Lördagsstängning av systembutiker

SAMO föreslog i sin första rapport att en försöksverksamhet med lördagsstängda systembutiker skulle genomföras. Regeringen uttalade i propositionen (prop. 1980/81:179) att ett sådant försök skulle vara värdefullt och förordade en försöksperiod om fyra månader. Riksdagen beslutade i - enlighet med propositionen. Försöket genomfördes under juni. juli. augusti och september 1981.

En särskild arbetsgrupp har tillsatts inom socialdepartementet med uppdrag att svara för utvärdering av försöket. Arbetsgruppen beräknar att lämna en rapport under början av år 1982. Vissa preliminära uppgifter tyder på positiva effekter av lördagsstängningen. Antalet omhändertaganden har således minskat under sommarmånaderna 1981 jämfört med 1980. Från Stockholms polisdistrikt redovisas preliminär statistik som antyder att det allmänna ordningsläget förbättrats under försöksperioden. särskilt under lördagarna. Andra polisdistrikt har också redovisat betydande förbättring- ar.

1 den allmänna debatten har försöket med lördagsstängda systembutiker rönt stor uppmärksamhet. Reaktionerna på försöket har varit övervägande

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82:143 70

positiva. Såvitt SAMO har kunnat finna har hittills ingenting kommit fram som motsäger att lördagsstängningen skulle ha haft de positiva effekter som förutsågs när SA M 0 presenterade sitt förslag. SAM () anser att det finns starka skäl att överväga att permanent införa lördagsstängda systembutiker om resultatet av utvärderingen bekräftar detta förhållande.

Ålderskontrollen vid alkoholförsäljning

SAMO ska enligt direktiven också behandla frågan om åldersgränsernas iakttagande vid inköp i systembutiker.

Systembolaget betraktar åldersgränsen som en av de viktigaste försälj- ningsbestämmelserna. Bolaget föreskriver därför att försäljaren ska. för att så långt möjligt vara säker på att inte sälja till personer under 20 år. begära legitimation så snart han eller hon inte kan bedöma att kunden är minst 25 år. Enligt SAMO:s uppfattning är det mycket viktigt att försäljningspersonalen vid systembutikerna följer denna föreskrift. Sker detta borde det finnas små möjligheter för underåriga att själva köpa alkoholdrycker i systembutiker- na. .

I debatten har det ibland förts. fram förslag om obligatorisk legitimations- kontroll för alla kunder i butikerna. Motiveringen har varit att detta skulle skapa garantier för att åldersgränserna iakttas. En lagregel om obligatorisk ålderskontroll för alla skulle enligt SAMO:s mening inte upplevas som meningsfull av en bred allmänhet.

Olovlig överlåtelse av alkohol

SAMO konstaterade på ett tidigt stadium av sitt arbete att olovlig överlåtelse (langning) av alkohol. särskilt till minderåriga. är ett av de Stora alkoholpolitiska problemen. Redan i den första rapporten behandlades därför frågor rörande både infortnationsinsatser och lagstiftning i syfte att motverka langning. Lagförslagen innebar att gåva och lån av alkohol till minderåriga skulle kriminaliseras. SAMO föreslog även straffskärpningar för bl.a. langning. hembränning och rening av tekniska alkoholprodukter. Riksdagen beslutade efter förslag från regeringen i enlighet med SAMO:s förslag och lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 1981.

SAMO anser att det är ytterst angeläget att kampen mot langningen fortsätter. Langningen bör få fortsatt stort utrymme i informations- och opinionsbildande insatser på alkoholområdet. SAMO anser att polisen i största möjliga utsträckning bör fortsätta en intensiv satsning mot langning- en. Enligt SAMO:s mening är det dock inte meningsfullt att nu föreslå ytterligare lagstiftning på området. Den nuvarande lagregeln om att vägra försäljning om det finns särskild anledning att anta att varan kommer att bli föremål för langning ger tillräckligt stöd för ingripanden.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82zl43 71

Återkallelse av scrveringstillstånd

För servering av alkoholdrycker på restaurang krävs länsstyrelsens tillstånd enligt lagen om handel med drycker (LHD). En förutsättning för att få tillstånd är personlig lämplighet hos sökanden. Enligt gällande lagstiftning ligger häri bl.a. ett krav på ekonomisk skötsamhet.

SA MO föreslår en ökad möjlighet till omprövning av befintliga tillstånd att servera alkoholdrycker då uppenbara fall av ekonomisk misskötsamhet föreligger och tillståndshavaren därmed inte kan anses som lämplig. Åtgärden syftar till att komma till rätta med de ekonomiska oegentligheter som förekommer inom delar av restaurangnäringen eftersom de får negativa alkoholpolitiska effekter.

Enbart i Stockholms kommun fanns i november 1981 ett hundratal företag med serveringstillstånd som hade mer än 10 000 kr. i sådan skuld. Den sammanlagda skulden uppgick till ca 10 milj. kr. Härtill kom ännu ej restförda skulder. Därjämte fanns skattefordringar i pågående konkurser på sammanlagt omkring 14 milj. kr. SA MO föreslår att skattemyndigheterna får en obligatorisk anmälaingsskyldighet till tillståndsmyndigheten när uppenba- ra fall av ekonomisk misskötsamhet föreligger. Anmälan ska föranleda en nyprövning av serveringstillståndet. SAMO understryker att de nya reglerna inte får innebära att seriösa restauranger mister sitt serveringstillstånd på grund av tillfälliga ekonomiska svårigheter.

Brister i bokföringen när det gäller anställdas löner. innehållen prelimi- närskatt osv. kan vara ett tecken på oseriös verksamhet och därmed bristande lämplighet att driva servering av alkoholdrycker. SAMO föreslår därför även ett förtydligande i fråga om tillståndshavares skyldighet att förete bokföringen för tillståndsmyndigheten. Myndigheten ska ha rätt att kontrol- lera bokföringen i vad den avser både själva försäljningen och verksamheten i övrigt.

Alkoholen i utlandstrafiken

SAMO redovisade i den första rapporten sina bedömningar av de problem som den skattefria införseln av alkoholdrycker innebär och ifrågasatte själva principen för skattefrihet. SAMO slog bl.a. fast att det är svårt att se något förnuftigt motiv för att en resande ska få skattefrihet för bl.a. vissa kvantiteter alkoholdrycker enbart av det skälet att han företagit en utlandsresa. I rapporten redovisades också de åtgärder som hittills företagits för att komma tillrätta med den olagliga införseln av skattefria alkoholdryck- er. Samnordiska överläggningar med vissa rederier har lett till att flera rederier förbundit sig att vidta åtgärder för att komma tillrätta med den olovliga införseln.

Generaltullstyrelsen har följt utvecklingen och studerat resultatet av rederiernas åtgärder. Åtgärderna har uppenbarligen lett till vissa förbätt-

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82:143 72

ringar vad gäller efterlevnaden av gällande bestämmelser. Av tillgänglig statistik framgår att den totala försäljningen av spritdrycker har minskat. Det är enligt SAMO:s mening av stor vikt att denna positiva utveckling fortsätter. Generaltullstyrelsen bör noga följa utvecklingen och verka för ytterligare förbättringar när det gäller efterlevnaden av bestämmelserna.

SAMO har redan i den första rapporten uttalat att vissa begränsningar av den nu legala införseln inte bör uteslutas. SAMO anser att frågan om införande av s.k. korta rutter (dvs. där servering av alkoholdrycker tillåts men inte skattefri försäljning) bör aktualiseras om situationen förändras till det sämre. SAMO förordar också att generaltullstyrelsen intar en restriktiv hållning till etablerandet av nya färjelinjer som inte fyller något egentligt transportbehov och som i huvudsak bygger sin existens på försäljning av alkoholdrycker. '

Marknadsföring av alkoholdrycker

] en skrivelse till socialdepartementet har socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor (a-nämnden) begärt att regeringen ska föreslå ett generellt förbud mot marknadsföring av alkoholdrycker. Nämnden är negativ till den verksamhet som de utländska vin- och spritproducenternas ombud bedriver i Sverige. Socialdepartementet har överlämnat skrivelsen till SAMO.

Enligt gällande lag ska särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alla slag av alkoholdrycker. Reklam eller andra marknadsföringsåtgärder får inte vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av alkohol. Annonsering om spritdrycker, vin och starköl är förbjudet i alla tidningar utom facktidskrifter som riktar sig till återförsäljare. SAMO har givetvis betänkligheter mot förekomsten av verksamheter som syftar till att öka försäljningen av alkoholdrycker. Vin- och spritagenternas strävanden att framhålla sina uppdragsgivares varumärken och varornas användningsom- råden kan i längden befrämja en positiv attityd till alkoholbruket. Det finns emellertid flera faktorer som talar mot en förändring av det slag som a-nämnden föreslår. Bl.a. ställer sig SAMO tveksamt till möjligheterna att kontrollera efterlevnaden av ett generellt förbud. SAMO anser därför att de nuvarande reglerna för marknadsföring av alkoholdrycker inte bör änd- ras.

Tekniska förutsättningar för ransonering och registrering

SAMO ska enligt direktiven utreda de tekniska förutsättningarna för att införa registrering och ransonering av alkoholinköp. På grund av dessa frågors speciella art har SAMO överlämnat uppdraget åt särskild expertis. Expertutredningen redovisas i en särskild rapport (Ds S 1981z22) Tekniska förutsättningar för ransonering och registrering vid inköp av alkoholdryck- er.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1981/82:143 73

Expertrapporten behandlar vilka olika typer av systemlösningar som är möjliga samt deras fördelar, nackdelar och kostnader. Den visar att det är tekniskt och administrativt möjligt att genomföra såväl ransonering som registrering. För att belysa detta presenteras olika exempel på lösningar. sex olika system för ransonering och två för registrering.

SAMO har inte i uppdrag att ta ställning till om ransonering eller registrering ska införas. Det ligger därmed inte inom ramen för uppdraget att förorda något särskilt system för de nämnda restriktionerna.

Import av teknisk sprit

Sveriges Kemiska lndustrikontor (Kemikontoret) har i en skrivelse till socialdepartementet hemställt att även andra än partihandelsbolag ska få möjlighet att importera teknisk sprit. Socialdepartementet har överlämnat skrivelsen till SAMO. En särskild arbetsgrupp inom SAMO har diskuterat frågan.

SAMO anser att det från alkoholpolitiska utgångspunkter inte är acceptabelt att äventyra säkerheten vid hantering av teknisk sprit genom att frångå den nuvarande restriktiva tillståndsgivningen. En mindre restriktiv tillståndsgivning kan innebära risker för att teknisk sprit används som ersättning för alkoholdrycker och kommer ut på den illegala marknaden. särskilt i ett läge där en aktiv alkoholpolitik bedrivs i syfte att begränsa tillgången på alkoholdrycker. De kostnads- och konkurrensaspektcr som Kemikontoret anför bör enligt SAMO:s uppfattning få stå tillbaka av alkoholpolitiska skäl. Om utvecklingen på marknaden motiverar det får frågan tas upp till ny behandling.

1.4 Vården av alkoholmissbrukare

Samhället satsar stora resurser på vård och behandling av alkoholmissbru- kare. En betydande del av socialvårdens klienter är alkoholmissbrukare. Även inom sjukvården spelar alkoholmissbruket en stor och under senare år växande roll.

Till följd av ett omfattande reformarbete inom socialvården är bl.a. missbrukarvården nu föremål för betydande förändringar. Den nya social- lagstiftningen innebär att nykterhetsvårdslagen och övriga sociallagar nu ersätts av en socialtjänstlag (1980z620). Den kompletteras av en lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)-och en lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Genom en överenskommelse mellan staten och kommunförbunden förändras också huvudmannaskapet för många institutioner. Den kommande omfattningen och utformningen av missbru- karvården är beroende av det utvecklingsarbete som nu pågår.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1981/82zl43 74

Utveckling av vårdens innehåll

Samtidigt som de organisatoriska förändringarna genomförs inom den sociala sektorn. pågår ett omfattande utvecklingsarbete kring vårdens innehåll. En fråga som ofta aktualiseras i dessa sammanhang är samverkan mellan vårdsystemets olika delar. SAMO föreslog i den första rapporten att medel borde avsättas för lokala utvecklingsprojekt i syfte att stimulera både vårdhuvudmännen och missbrukarvårdens personal att finna bättre samver- kansformer. Detta utvecklingsarbete pågår under ledning av en arbetsgrupp inom socialdepartementet.

Enligt SAMO:s mening mäste behovet av metodutveckling inom vården även i fortsättningen ägnas stor uppmärksamhet. I samband med reformerna inom socialvårdens område ges också nya förutsättningar för ett sådant arbete. Bl.a. kommer vård enligt LVM att ställa nya krav på vårdenheter inom missbrukarvården. Främst berörs många institutioner. Enligt SAMO:s mening krävs utbildnings- och utvecklingsinsatser för att så långt det är möjligt åstadkomma goda förutsättningar när den nya lagen börjar tillämpas. SAMO föreslår att regeringen för nästa budgetår anvisar 1,5 milj. kr. till socialstyrelsen för utvecklingsprojekt som kan genomföras vid institutioner. som kommer att beröras av vård enligt LVM.

Tidiga vårdinsatser

Tidiga insatser mot alkoholmissbruket är en av de mer centrala frågorna när det gäller att komma tillrätta med skadeverkningarna. Ju tidigare hjälp kan ges desto större är förutsättningarna för ett gott resultat. Socialstyrelsen och huvudmännen bedriver ett omfattande utvecklingsarbete både när det gäller att tidigt upptäcka personer med alkoholproblem och att utforma vården så att hjälp kan ges i tidiga skeden.

Öppenvården inom den sociala sektorn spelar en viktig roll för att tidigt kunna ge stöd. Personalen vid olika enheter. inte minst personalen vid alkoholpolikliniker. har därmed en central funktion i detta arbete. Alkohol- poliklinikerna har på flera håll också vidgat sin verksamhet till att omfatta andra behandlingsinslag än de traditionellt medicinska inslagen. Socialsty- relsen har i en skrivelse till SAMO uppmärksammat den betydelse personalen vid alkoholpoliklinikerna har. SAMO delar styrelsens uppfatt- ning om att det är viktigt att denna personal får möjlighet att ta del av de kunskaper som finns om tidig hjälp. SAMO föreslår att regeringen för budgetåret 1982/83 ställer 600 000 kr till socialstyrelsens förfogande för länsvisa konferenser med personal vid alkoholpoliklinikerna.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1981/82: 143 75

Eftervård

Stöd och hjälp till personer som har vistats längre tid i institution eller annan intensivbehandling är som regel helt nödvändig i rehabiliteringens slutskede för att den överhuvud taget ska lyckas. Eftervärden har ofta stora brister eller saknas helt. Enligt SAMO:s mening måste därför uppmärksam- heten i ökad grad riktas mot eftervården.

Socialstyrelsen har under senare år uppmärksammat eftervårdens roll. Vissa av styrelsen genomförda försöksprojekt visar att olika grupper av klienter har olika behov av eftervårdande insatser. Behoven varierar också mellan olika institutioner. [ en skrivelse till SAMO påpekar styrelsen att många problem fortfarnade är olösta och att det finns behöv av fortsatt försöksverksamhet.

SAMO anser att socialstyrelsens hittillsvarande arbete med frågan om eftervårdens utformning kan ge vägledning för fortsatt arbete med frågan. I likhet med styrelsen anser SAMO att det finns behov av att fortsätta att utveckla olika modeller för hur eftervården kan bedrivas.

SAMOföreslår. att regeringen för nästa budgetår beräknar] milj. kr., som ställs till socialstyrelsens förfogande för en fönsöksverksamhetsom syftar till att utveckla modeller för eftervård. '

1.5 F orskningsfrågor

Alkoholforskningen har inte förändrats i någon högre grad under senare år. Forskningen bedrivs till stor del inom universiteten och högskolan samt på vissa vårdinstitutioner. Den enda institution som i dag finns med speciell inriktning på alkohol- och annan drogforskning är Institutionen för experimentell alkohol och narkotikaforskning vid Karolinska institutet. Dess verksamhet är främst inriktad på biomedicinsk forskning.

På uppdrag av regeringen har forskningsrådsnämndcn (FRN) genomfört ett arbete som bl.a. innefattade att lämna förslag om vilka forskningsområ- den som bör prioriteras. I sin rapport anför FRN att alkoholmissbruket skapar våra största hälso- och sociala problem och har mycket stora ekonomiska effekter i form av produktionsbortfall och vårdkostnader. FRN ger alkoholforskningen högsta prioritet. Området behöver långsiktiga förstärkningar och nysatsningar bör ske. SAMO delar denna uppfattning. SA MO föreslår att forskning om alkohol och droger samtföljdverkningarna av alkohol- och drogbruk ska ägnas särskild uppmärksamhet i den forskningspolitiska proposition som avses föreläggas riksdagen våren 1982.

Forskning om alkoholpolitiska restriktioner

Olika restriktioner spelar och har spelat en stor roll i den svenska alkoholpolitiken. I debatten har framkommit olika förslag till ytterligare

• Sida 76
•  Original

Prop. 1981/82:143 76

åtgärder som inköpsregistrering, ransonering och kraftiga prishöjningar. Någon systematisk genomgång av dessa åtgärders effekter har dock inte gjorts.

SAMO har låtit göra en genomgång av det nuvarande kunskapsläget på området. Denna genomgång presenteras i en uppsats i rapporten (Ds S 198123) Alkoholpolitiska restriktioner. [ rapporten finns också ett referat från det forskarseminarium som behandlade uppsatsen. Rapporten bör kunna bidra till fortsatt svensk forskning och fördjupad diskussion på området.

Data om alkoholkonsumtion och skadeverkningar

Enligt direktiven ska SAMO pröva om det kunskapsunderlag som finns i dag om alkoholkonsumtionen och alkoholskadornas omfattning och utveck- ling är tillräckligt eller om det behöver förändras. För att få underlag för en sådan prövning har SAMO låtit ställa samman merparten av de data som finns kring dessa frågor. Sammanställningen har redovisats i rapporten (Ds S 198121) Data om alkoholkonsumtionen och dess skadeverkningar.

SAMO har funnit att det finns stora luckor i kunskapsunderlaget om alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna. När det gäller konsumtionen är det bara den registrerade konsumtionen. dvs. försäljningen av alkoholdryck- er. som det finns några säkra uppgifter om. För den icke-registrerade konsumtionen finns bara sporadiska data. som därtill är mycket osäkra. SAMO anser att det krävs en metodun'eckling. så att det blir möjligt att följa den icke-registrerade konsumtionens förändringar.

För vissa ungdomsgrupper finns relativt omfattande data om konsumtions- vanorna. SAMO anser att de. undersökningar som hittills har genomförts regelbundet inom sko/art och bland värnpliktsinskrivna bör fortsätta. Därtill bör studier utvecklas som återkommande belyser förändringar av konsum- tionsvanor bland vuxna.

En viktig faktor för alkoholpolitiska ställningstaganden är hur konsumtio- nen fördelar sig i befolkningen. Många undersökningar visar exempelvis att en förhållandevis liten andel av befolkningen konsumerar en stor andel av alkoholdryckerna. Enligt SAMO:s mening bör stor vikt fästas vid metodut- veckling kring studier som belyser sådana förhållanden. En sådan metodut— veckling kan också leda fram till att man får större kunskap om skadeverk- ningarnas storlek och utveckling. SA MO anser att projekt, liknande socialstyrelsens projekt att studera alko/zolkonsumtionens roll inom sjukvår- den. bör startas inom olika sarnlu'illssektorer.

Samlat ansvar

Det finns flera orsaker till att det saknas viktiga data om konsumtions- och skadeutvecklingen. En av orsakerna är att arbetet med att studera dessa

• Sida 77
•  Original

Prop. l98l/82:143 77

frågor bedrivs på många håll utan samordning mellan olika verksamheter och projekt. En planerad strategi för insatserna på detta område saknas därmed. SA MO anser att ansvaret för att mer övergripande följa konsumtions- och skadeutvecklingen bör samlas hos ett organ. Detta organ bör ha nära kontakter med forskningen så att ett samtidigt utvecklingsarbete kan äga rum. Vidare bör alkohol- och narkotikafrågor i dessa avseenden behandlas integrerat så att det organ som får det samlade ansvaret följer utvecklingen inom hela drogområdet.

[ avvaktan på förslag från utredningen om narkotikamissbrukets omfatt- ning, som ska lämna förslag om hur utvecklingen av narkotikamissbrukct ska följas i framtiden. avstår SAMO från att närmare gå in på frågan om var det samlade ansvaret ska ligga. Eftersom det finns ett nära samband mellan kunskapen om alkohol- och narkotikafrågorna och information på drogom- rådet föreslår SAMO, att regeringen överväger det samlade ansvaret i samband med den föreslagna organisationsc'iversynen på informationsområ- det.

Förmedlingen av kunskaper

SAMO anser att den samlade kunskap som finns inom alkoholområdet måste kunna föras vidare till de olika intressegrupper som behöver denna kunskap. Olika avnämare ställer olika krav på förmedlingen av kunskap. Forskningens behov av överblickbar information har delvis kunnat tillgodo- ses inom behandlingsforskningens område genom försök med en särskild dokumentationscentral vid Centralförbundet för alkohol- och narkotikaup- plysning (CAN). SAMO anser att dokamentatianscentralen vid CAN bör permanentas och få en central roll när det gäller dokumentation av alkohol- och narkotikaforskning. Kostnaderna för verksamheten bör beräknas över statsbudgeten inom ramen för anslagen till CAN. Forskning kring alkoholpolitiska restriktioner samt studier av konsum- tionsutveckling och skadeutveckling är särskilt viktiga när det gäller att förmedla kunskap som ska ligga till grund för alkoholpolitiska beslut. SA MO anser att det organ som får det samlade ansvaret att följa utvecklingen inom drogområdet bör få till uppgift att årligen lämna en sammanfattande rapport om kunskapsläget.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1981/82:143 78 Bilaga l.”.3

Lagrådsremiss om ändring i lagstiftningen om tillstånd till servering av alko- holdrycker:

beslutad den 4 februari 1982. Regeringen överlämnar för lagrådets yttrande det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

KARIN SÖDER Björn Sjöberg

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

Lagrådsremissen innehåller ett: förslag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker. lpct grundar sig på den av samordningsorganet för alkoholfrågor (.SAMO') avlämnade rapporten (Ds S 1981125) ()m alkohol- politiken 11.

Ett förtydligande föreslås av reglerna om omprövning av befintliga tillstand att försälja alkoholdrycker. Förslaget tar främst sikte på tillstånd till servering av starkare drycker än öl. Det klargörs att ett tillstånd kan återkallas då ekonomisk misskötsamhet föreligger och tillståndshavaren därmed inte kan anses som lån'lplig att driva rörelse med försäljning av alkoholdrycker.

Det föreslås vidare att kronofogdemyndigheterna och skattemyndigheter— na skall lämna tillståndsmyndigheten uppgifter om ekonomisk misskötsam- het hos tillståndshavarc.

Bestämmelserna om skyldighet: för tillståndshavaren att förete bokföring- en för tillståndsmyndigheten föreslås fi'irtydligade. Myndigheten skall ha rätt att kontrollera bokföringen i vad den avser både själva försäljningen och verksamheten i övrigt. Om bokft'iring inte kan företes eller om den ger skäl till anmärkning kan åtgärder vidtas mot tillståndshavaren.

Lagändringårna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1981/82: 143 79

Utdrag SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammantråde 1982-02-04

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Wikström, Friggebo. Dahlgren. Åsling. Söder. Johansson. Wirtén. Anders- son. Boo, Petri. Eliasson. Gustafsson. Elmstedt. Tillander. Ahrland. Molin.

Föredragande: statsrådet Söder

Lagrådsremiss om ändring i lagstiftningen om tillstånd till servering av alkoholdrycker

] Inledning

Enligt regeringens bemyndigande tillkallades under våren 1980 ett sanwrdningsorgan (S l98t):06) för alkoholfrågor (SAMO) med uppgift att lägga fram förslag till åtgärder inom det alkoholpolitiska området.

[ SAMO har ingått statssekreterarna i social-. justitie-. kommunikations-. budget-. utbildnings-. handels-. arbetsmarknads- och kommundepartemen- ten samt cheferna för rikspolisstyrelsen. socialstyrelsen. skolöverstyrelsen och generaltullstyrelscn. Ordförande i SAMO har varit statssekreteraren i socialdepartementet.

SAMO överlämnade i december 1980 förslag till vissa åtgärder på det alkoholpolitiska området i en rapport (Ds S 1980: 10) Om alkoholpolitiken. Förslagen beaktades i budgetpropositionen för budgetåret 1981/82 och i propositionen 1980/81:179 om vissa åtgärder inom alkoholpolitiken.

Under år 1981 har SAMO fortsatt sitt arbete och avslutat detta genom att i december 198] överlämna rapporten (Ds S 1981225) Om alkoholpolitiken ll. Rapporten innehåller överväganden inom det alkoholpolitiska området i fråga om opinionsbildning och information. begränsningar av alkoholens tillgänglighet. vården av alkoholmissbrukare samt forskning.

Jag har för avsikt att föreslå regeringen att under våren förelägga riksdagen en proposition på grundval av bl.a. den föreliggande rapporten från SAMO. Bland SAMO:s förslag finns ett om ändring i lagen (1977z293) om handel med drycker (LHD). SAMO föreslår att reglerna i lagen förtydligas när det gäller möjligheten att ingripa mot den som har tillstånd att servera alkohol

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82:143 St)

men som till följd av ekonomisk misskötsamhet inte längre kan anses lämplig att driva rörelse med alkoholservering. Det är enligt SAMO av alkoholpo- litiska skäl väsentligt att tillståndet återkallas för den som genom ekonomisk misskötsamhet uppenbarar bristande lämplighet. SAMO föreslår även att skattemyndigheterna åläggs skyldighet att underrätta tillståndsmyndigheten om uppenbara fall av ekonomisk misskötsamhet hos en tillståntlshavare. Slutligen anser SAMO att bestämmelserna i LHD om skyldighet för tillståndshzware att förete bokföringen för tillståndsmyndighetcn bör förtyd- ligas. Myndigheten skall ha rätt att kontrollera bokföringen i vad den avser både själva försäljningen och verksamheten i övrigt.

När det gäller de nyss berörda förslagen om ändringar i 1.1-ID bör lagrådets yttrande inhämtas innan proposition beslutas. Jag tar därför upp dessa förslag särskilt i förevarande ärende.

SAMO:s första rapport avgiven i december 1980 innehöll förslag om ändring av vissa serveringsbeståmmelser i Ll [D. Det gällde förtydliganden i lagtexten av den viktiga principen att servering av starkare alkoholdrycker än öl skall förbehållas rörelser som är matställen. Förslaget har i avbidan på remissbehandling inte tagits med bland dem som på grundval av rapporten har förelagts riksdagen. Utformningen av förslaget har i remissbehandlingen visat sig kontroversiell. Som framhölls av SAMO och som flera remissin- stanser har konstaterat innefattar förslaget emellertid inte några nya principer. 'l'illståndsgivningen skall enligt gällande rätt grundas på en helhetsbedömning av sen-'eringsrörelsen. Vid denna gäller bl.a. enligt 41 & LHD ett krav på mathållning. Under förarbetena till LHD behandlades även tillsråndsmyndighctens möjlighet att ingripa vid missförhållanden. Enligt dåvarande chefen för socialdepartementet borde det ses till att restt'turanger som har alkoholserveringsråttighetcr behåller sin karaktär av matställen och tillståndsmyndigheten borde vid tillsynen rikta särskild uppmärksamhet på restauranger med ungdomlig kundkrets (prop. 1976/77:108 s. 79"). Även jag anser detta vara viktigt. Med hänsyn till de möjligheter till ingripanden som finns enligt gällande lagstiftning finner jag dock inte tillräcklig anledning att ta upp förslagen i denna del.

2 Allmän motivering

2.1 Bakgrund

SAMO konstaterar i fråga om tillstånd till servering av alkoholdrycker att det i skilda sammanhang och från flera håll har lämnats synpunkter på möjligheten för tillståndsmyndigheten att återkalla eller begränsa tillstånd för rcstaurangrörelser'som måste anses oseriösa genom att de drivs kortsiktigt i spekulationssyfte och inte uppfyller samhällets krav på redovisning av skatter och avgifter.

I sitt av riksdagen godkända betänkande NU 1980/81:32 har nåringsutskot-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82:143 81

tet erinrat om att tillståndsprövningen ger möjlighet att försvåra för icke seriösa näringsidkare att bedriva verksamhet inom restaurangnäringen. Utskottet har vidare anfört att ett snabbare informationsutbyte mellan skattemyndigheterna och tillståndsmyndigheten torde vara ett medel att öka tillståndsprövningens effektivitet som kontrollmedel (NU 1980/812").

Branschorganisationer inom restaurangnäringen. både på arbetsgivar- och arbetstagarsidan. har efterlyst åtgärder mot den del av restaurangbransehen där det förekommer oegentligheter och missförhållanden. Företrädare för skatte- och kronofogdemyndigheter i Stockholm har påyrkat att tillstånds- myndigheterna ges möjlighet att återkalla serveringstillstånden för dem som inom restaurangbranschen spekulerar i återkommande konkurser eller ständig restföring av skatter och avgifter.

2.2 Nuvarande ordning

För servering av alkoholdrycker på restaurang krävs tillstånd enligt lagen (19771293) om handel med drycker (LHD). Tillstånd meddelas av länssty- relsen efter yttrande från polismyndigheten och kommunen. Kommunen har vetorätt. när nytt tillstånd skall meddelas (58—61 5.6 LHD). Talan mot länsstyrelsens beslut förs genom besvär hos socialstyrelsen. Mot socialsty- relsens beslut får talan inte föras (68 & LHD).

Vid tillståndsgivningen skall särskilt beaktas bl.a. sökandens lämplighet (40 å LHD). Ett meddelat tillstånd kan återkallas om serveringen föranleder olägenheter i fråga om ordning. nykterhet och trevnad eller om serverings- bestämmelserna inte iakttas (64 å första stycket Ll ID). Detta gäller också om de förutsättningar som gäller för meddelande av tillstånd inte längre föreligger (64 å andra stycket LHD).

I propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken (s. 46 och 47) anförde föredraganden i fråga om lämplighetsprövningen bl.a.:

!

Beredningsgruppen framhåller att bristande ekonomiska förutsättningar hos en restauratör kan leda till att denne ger serveringsrörelsen en inriktning som medför alkoholpolitiska olägenheter. En prövning av sökandens förutsättningar att sköta rörelsen på ett från ekonomisk synpunkt tillfreds- ställande sätt anser beredningsgruppen därför alkoholpolitiskt motiverad. _ Av praktiska skäl måste dock prövningen begränsas till de fall då det genom sökandens tidigare misskötsamhet i ekonomiska frågor eller av andra skäl är uppenbart för tillståndsmyndigheten att risk i berört hänseende föreligger. Beredningsgruppen understryker att prövningen inte får ges det innehållet att sökanden avkrävs ekonomiska garantier för rörelsens bedrivande.— Jag anseri likhet med beredningsgruppen att en noggrann tillständsprövning bör ske i syfte att undanröja riskerna för alkoholpolitiska olägenheter i samband med serveringen. Förslagen om en utökad prövning av sökandens personliga lämplighet och om prövning av behovet av den tilltänkta restaurangen är väl motiverade i detta sammanhang. Jag tillstyrker därför förslagen.

6 Riksdagen 1981/82. I sam/. Nr 143

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82:143 82

Socialstyrelsen har i allmänna råd beträffande Ll-ll) uttalat följande om sökandens lämplighet (s. 24-25 i bilagan till socialstyrelsens meddelande SOSFS (S) l979:7l).

l proposititmen (s. 46) uttalas att en utökad prövning av den personliga lämpligheten skall göras jämfört med tidigare. De två krav som nämns särskilt är dels att föreståndare och ersättare skall ha kännedtmt om alkohollagstiftningen. dels att den som driver servering skall ha ekonomiska förutsättningar att sköta verksamheten på ett tillfredsställande sätt. — Lämplighetskravet får allmänt sett anses innebära att sökanden skall vara lämplig för den socialt ansvarsfulla uppgiften att driva servering med alkoholdrycker. — Socialstyrelsen anser att tyngdpunkten i lämplighetspröv- ningen bör ligga i en allmän bedömning av sökanden. —- För att länsstyrelsen skall kunna bedöma om sökandens ekonomiska förhallanden är tillfredsställande. bör enligt socialstyrelsens mening en finansieringsplan krävas då det är fråga om ett nytt företag eller en ny företagare. — Socialstyrelsen anser vidare att lämplighetskravet givetvis måste omfatta ett ansenligt krav på sökandens sociala anpassning. Om sökanden är känd för tidigare misskötsamhet i ekonomiska frågor. bör detta beaktas vid lämplig- hetsprövningen. —- Vad här sägs om sökanden bör gälla såväl enskild person som juridisk person. styrelseledamöter och i möjlig mån annan person i ledande ställning inom företaget. såsom verkställande direktör. bolagsdelägarc och aktieägare med mera betydande aktieinnehav. Prövning- en bör gälla den som kommer att ha det verkliga inflytandet i rörelsen.

Socialstyrelsen har nyligen prövat besvär beträffande frågan om återkal- lelse av scrveringstillstånd på grund av ekonomisk misskötsamhet. Utan att pröva det föreliggande ärendet i sak uttalade styrelsen att det enligt gällande lagstiftning fanns möjlighet att återkalla serveringstillständet när en till- ståndshavare visade bristande lämplighet genom exempelvis ekonomisk misskötsz'tmhet.

2.3 Föredragandens överväganden 2.3.1 Lämplighetsprövningen

En grundläggande tanke inom alkoholpolitiken är att privata vinstintres- sen skall hållas utanför alkoholhanteringen. Därigenom försöker man förverkliga en återhållsam försäljning. Ett undantag utgörs emellertid av serveringen av alkoholdrycker. För att hanteringen på det området skall ske på ett tillfredsställande sätt styrs den genom tillståndskrav och tillsynsverk- samhet. En förutsättning för att: få tillstånd till servering av alkoholdrycker är. som redan har nämnts. personlig lämplighet (40 & LHD). Av förarbetena till gällande regler framgår att det häri ligger ett krav på ekonomisk skötsamhet. Brister i det avseendet anses nämligen kunna leda till att serveringsrörelsen ges en inriktning som medför alkoholpolitiska olägenhe- ter. En noggrann tillståndsprövning innefattande sökandens personliga lämplighet skall därför ske i syfte att undanröja riskerna för sådana olägenheter. En sökande som söker nytt tillstånd och som tidigare visat

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82:143 83

ekonomisk misskötsamhet genom att t.ex. ha begått skattebrott eller genom att exempelvis ha haft återkommande restl'öringar av skatter eller avgifter får därför räkna med att han inte anses lämplig att driva serveringsrörelse och att serveringstillstånd därför inte meddelas. Självfallet har lämplighetskravet även andra aspekter. men dessa berörs inte här.

Det har från en del håll hävdats att saken kan ställa sig annorlunda om restaurangägaren/tillståndshavaren först sedan tillstånd meddelats visar ekonomisk misskötsamhet i restaurangrörelsen men samtidigt sköter alko- holserveringen klanderfritt. Det skulle då inte finnas skäl att av alkoholpo- litiska hänsyn återkalla eller begränsa tillståndet.

I likhet med SAMO anser jag emellertid att bristande personliglämplighet i princip måste anses innebära risker för alkoholpolitiska olägenheter oavsett vid vilken tidpunkt bristen uppenbaras. Sådana risker kan anses föreligga även om själva alkoholserveringen tidigare skötts i enlighet med gällande föreskrifter. Den som givits den socialt ansvarsfulla uppgiften att försälja alkohol får därför acceptera att samhället redan av alkoholpolitiska skäl ställer krav på fortgående skötsamhet och personlig lämplighet.

Det kan givetvis ifrågasättas om tillståndsreglerna bör användas för att göra skatte- och avgiftsindrivningen särskilt effektiv inom just denna näringsgren. Mot detta vill jag liksom SAMO framhålla att tillståndsreglerna är alkoholpolitiskt motiverade. Önskemålct om att alkoholserveringen skall ske på ett alkoholpolitiskt tillfredsställande sått förutsätter dock en effektiv skatte- och avgiftskontroll för att garantera att seriösa intressenter kan hävda sig inom branschen. Det finns åtskilliga exempel på att rörelseidkare genom skatte- och avgiftsöverträdelser på ett otillbörligt sätt kunnat skaffa sig konkurrensfördelar inom restaurangnäringen. I detta sammanhang kan även erinras om de önskemål som finns inom branschen själv om åtgärder mot icke seriösa restaurangidkare.

Som SAMO vidare framhållit från alkoholpolitisk synpunkt innebär snedvridna konkurrensförhållanden att den seriösa verksamheten utsätts för en press som medför stora risker för att alkohölserveringsreglerna åsidosätts inom hela branschen. Förutom att staten går miste om skatteintäkter kan den oseriösa verksamheten även gå ut över de anställda. Enligt uppgift från kronofogdemyndigheten i Stockholm i november 1981 fanns det i Stock- holms kommun ett hundratal företag med serveringstillstånd som hade mer än 10000 kr. i restförda skatter eller avgifter varav ett tjugotal med mer än 100000 kr. i sådan skuld. Den sammanlagda skulden uppgick till ca lt) milj. kr. Härtill kom ännu ej restförda skulder. Därjämte fanns skatte- fordringar i pågående konkurser på sammanlagt omkring 14 milj. kr.

Enligt den gällande lydelsen av 64 å andra stycket LHD äger reglerna i paragrafens första stycke om återkallelse m.m. motsvarande tillämpning. om de förutsättningar som gäller för meddelande av tillstånd inte längre föreligger. Bestämmelsen omfattar tillstånd till såväl servering som detalj- handel och partihandel med alkoholdrycker. Frågan om bristande lämplighet

• Sida 84
•  Original

Prop. 1981/82:143 84

på grund av ekonomisk misskötsamhet har dock främst aktualiserats då det gäller tillstånd till servering av starkare alkoholdrycker än öl. Enligt vad som har framkommit föreligger det skilda uppfattningar om innebörden av stadgandet. Det har ifrågasatts om tillståndsmyndigheten med stöd av stadgandet kan vidta åtgärder mot en tillståndshavare som uppenbarar bristande personlig lämplighet sedan han fått scrveringstillstånd men som sköter själva serveringen i enlighet med alkohollagstiftningen och utfärdade föreskrifter. som redan framgått anser jag att ingripande ska kunna ske även mot en sådan tillståndshavare. Som SAMO föreslagit bör denna möjlighet komma till tydligare uttryck genom en författningsändring. Jag föreslår därför att 64 å andra stycket LHD ändras så att det uttryckligen framgår att ingripanden enligt lagrummets första stycke kan ske mot tillståndshavare som inte längre kan anses lämpliga att bedriva försäljning av alkoholdryck- er.

I detta sammanhang vill jag liksom SAMO framhålla att en ekonomisk misskötsamhet måste vara betydande för att leda till en återkallelse av serveringstillstånd. Även en normal och seriös företagsamhet innefattar ekonomiska risktaganden och kan drabbas av ekonomiska svårigheter. som inte bör läggas företagaren till last. Inte heller får uppgifter om ekonomisk misskötsamhet automatiskt diskvalificera tillståndshavaren. Sådana uppgif- ter skall emellertid i regel föranleda en omprövning av tillståndet. Vid en omprövning måste naturligtvis göras en utredning som läggs till grund för en samlad bedömning. Jag återkommer något närmare till hithörande frågor i specialtnotiveringen till författningsförslaget.

När det gäller lämplighetsprövningen i fall där en juridisk person driver restaurangrörelse skall naturligtvis prövningen innefatta lämpligheten hos den eller de personer som har det verkliga inflytandet i rörelsen. exempelvis en verkställande direktör eller en styrelseledamot. Jag vill även peka på att en omprövning kan vara befogad när betydande aktieposter byter ägare.

Jag vill slutligen framhålla att även en del redan beslutade och andra planerade lagstiftningsåtgärder har betydelse för möjligheten att komma tillrätta med icke seriös verksamhet i restaurangbranschen. Här kan pekas på bl.a. gällande regler om s.k. konkurskarantän. den utredning som pågår angående utvidgade regler om näringsförbud samt det av utlänningslagkom- mittén föreslagna systemet med särskilda sanktionsavgifter för den som anlitar arbetstagare som saknar uppehållstillständ. Ett förslag med sådana sanktionsavgifter ingåri en av regeringen nyligen beslutad lagrådsremiss med förslag till ändringi utlänningslagen (1980376).

2.3.2 Infornzarionsulbyte

SAMO anvisar liksom näringsutskottet ett snabbare informationsutbyte mellan skattemyndigheterna och tillståndsmyndigheten som ett medel att öka tillståndsreglernas effektivitet. Det finns inte i gällande regler någon

• Sida 85
•  Original

Prop. l981/82:143 85

föreskrift om skyldighet för skatte- eller indrivningsmyndighcter att lämna uppgifter till tillståndsmyndigheten om ekonomisk misskötsamhet hos en tillståndshavare.

Tillståndsmyndigheten har en löpande tillsynsfunktion och skall i ärenden om tillstånd införskaffa den utredning som erfordras. Därjämte är det enligt" SAMO:s uppfattning önskvärt att uppgifter om ekonomiskt misskötsamma tillståndshavare lämnas rutinmässigt till tillståndsmyndigheten. Enligt 14 kap. 3 & sekretesslagen (1980: 100) får en sekretessbelagd uppgift — med vissa angivna undantag — lämnas ut från en myndighet till en annan. om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Även om någon uppgiftsskyldighet inte följer av lag eller förordning torde därför sekretesslagstiftningen i regel inte hindra att nödvändig information lämnas.

[ detta sammanhang erinrar SAMO om den översyn av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet som f.n. pågår inom brottsförebyg— gandc rådet (BRÅ). Inom ramen för detta arbete utreder en arbetsgrupp på särskilt uppdrag av regeringen frågor om sekretess och anmälningsskyldighet m.m. mellan myndigheter när det gäller sådan brottslighet. Gruppens arbete kan få betydelse för de frågor om informationsutbyte som SAMO här berör.

I likhet med SAMO anser jag det vara av stor vikt att tillståndsmyndig- heten får de uppgifter från skatte- och indrivningsmyndigheterna som den behöver för tillståndsprövningen och tillsynen. Uppgiftslämnandet bör främst ta sikte på allvarlig ekonomisk misskötsamhet hos den som driver rörelse med servering av starkare alkoholdrycker än öl. Det bör enligt min mening i första hand grundas på ett samarbete mellan myndigheterna. Berörda myndigheter bör kunna finna de närmare formerna för ett smidigt Och löpande informationsutbyte som syftar till att fånga upp dessa fall av misskötsamhet. Enligt uppgift löser man redan i dag på flera håll samarbetet smidigt genom underhandskontakter och med tillämpning av den redan nämnda s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 5 sekretesslagen.

Sålunda förekommer enligt uppgift exempelvis i vissa län redan i dag regelbundna sammankomster mellan länsstyrelsens skatteavdelning. krono- fogdemyndigheten. länsarbetsnämnden. utvecklingsfonden. m.fl. för att diskutera myndigheternas agerande i fråga om företag inom länet som redan har eller kan befaras råka på obestånd på grund av bl.a. resterande skatter och avgifter. Denna form av samråd mellan myndigheter är påväg att utvecklas i hela riket. Här kan också nämnas det informella samarbetet mellan kronofogdemyndigheten och länsstyrelsen som på vissa håll utveck- lats i ärenden om tillstånd till yrkesmässig trafik. Det bör enligt min uppfattning finnas möjligheter att inom ramen för redan etablerade samarbetsformer av detta slag bereda tillståndsmyndigheten tillfälle att Skaffa sig information om tillständshavarens ekonomiska skötsamhet som behövs för myndighetens tillstånds- och tillsynsverksamhet. Det bör åligga

• Sida 86
•  Original

Prop. 1981/82: 143 86

riksskatteverket att i samråd med socialstyrelsen verka för att ett samarbete av det slag som har nämnts kommer till stånd.

SAMO har föreslagit att uppgiftslämnandet från skattemyndigheterna bör tas in som en föreskrift i lagen. Som framgår av vad jag nyss har uttalat anser jag att denna fråga bör kunna lösas genom samarbete mellan berörda myndigheter. Att lagstiftningen av alkoholpolitiska skäl förutsätter ett sådant samarbete med uppgiftslämnande från skatte- och indrivningsmyn- dighcter bör dock framgå av lagen. Jag föreslår att detta kommer till uttryck genom ett tillägg till 69 & LHD. Tillägget får inte innebära att samarbetet låses vid byråkratiska former eller att uppgiftslämnandet resulterar i en administrativt tung hantering. Det väsentliga är att man fångar upp de fall av allvarlig ekonomisk misskötsamhet som är intressanta för tillståndsmyndig- heten av alkoholpolitiska skäl och en lämplig form att fullgöra uppgiftsskyl- digheten för exempelvis kronofogdemyndigheterna är just den typ av samrådsförfarande som jag tidigare beskrivit.

2.3.3 Bokföringen

Enligt 70 & LHD skall bokföringen i en rörelse som avser försäljning (bl.a. servering) vara så utformad att kontroll av verksamheten är möjlig. Enligt 71 så har en tillsynsmyndighet rätt att på anfordran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt LHD. Det har ifrågasatts om tillståndsmyndigheten med stöd av dessa bestämmelser kan kräva att få del av en serveringsrörelses bokföring även i de hänseenden den avser annat än själva försäljningen. Frågan är alltså om tillståndsmyndigheten kan kräva att även de delar av räkenskaperna skall företes som gäller anställdas löner. innehållen preliminärskatt osv. I lagtexten eller förarbetena till denna har frågan inte uttryckligen berörts. 1 de författningar som föregick LHD fanns dock föreskrifter om skyldighet att förete handelsböcker med tillhörande verifikationer.

Fall har förekommit där bokföringen över försäljningen har varit oklanderlig samtidigt som bokföringen över löner. skatte- och avgiftsbetal- ning etc. varit mycket bristfällig eller obefintlig. Jag anser liksom SAMO att. som den nuvarande lagtexten närmast ger vid handen. föreskriften i 71 få om rätten att få del av handlingar måste anses innefatta rätt för tillståndsmyn- digheten att ta del av såväl bokföringen över själva försäljningen som bokföring över verksamheten i övrigt. En sådan tolkning är i linje med det förhållandet att ekonomisk misskötsamhet kan föranleda att tillståndsmyn- digheten vidtar åtgärder enligt 64 & LIID mot tillståndshavaren. Som SAMO framhåller i detta sammanhang kan redan en bristfällig bokföring eller avsaknaden av bokföring föranleda att en tillståndshavare bedöms olämplig att bedriva försäljning av alkoht')ldrycker.

För att undanröja den osäkerhet som kan finnas om tolkningen anser jag i likhet med SAMO att bestämmelserna bör förtydligas. Jag föreslår därför att

• Sida 87
•  Original

Prop. 1981/82:143 87

70% LHD ändras. Detta innebär inte att bokföringsskyldigheten utvidgas utan endast att rörelseidkaren skall vara skyldig att förete den bokföring som skall finnas över verksamheten. Om bokföring inte kan företes eller om den ger skäl till anmärkning mot tillståndshzwaren kan det inverka på tillstånds- myndighetcns lämplighetsbedömning av tillståmlshavarcn. Ytterst kan tillståndet återkallas.

Jag anser att de nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1982.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har det inom socialdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (19771293) om handel med drycker.

Förslaget bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga'.

4 Specialmotivering 64 &

Som framgår av den allmänna motiveringen har andra stycket ändrats för att det klarare skall framgå att bristande lämplighet hos en tillståndshavare kan utgöra grund för åtgärder enligt första stycket från tillståndsmyndighe- ten. Ekonomisk misskötsamhet kan alltså föranleda åtgärd även om själva försäljningen av alkoholdryckerna sköts i enlighet med författningarna och meddelade föreskrifter. Detta gäller främst den som har tillstånd till servering av alkoholdrycker. Bl.a. av rättssäkerhetsskäl måste emellertid krävas att misskötsamheten har varit betydande. Enbart en eller flera restförda skatte- eller avgiftsskulder får exempelvis inte i sig vara diskvali- ficerandc för tillståndshavaren. Restföring kan bero på affärsmässiga betingelser. Öppna kontakter med kronofogdemyndigheten och en välskött avbetalningsplan tyder på att företagaren ändå är seriös. Tecken på misskötsamhet är å andra sidan exempelvis löpande. restföring, brutna avbetalningsplaner. stora slutliga räkningar på grund av uteblivna prelimi- nära debiteringar. skattebetalningar först vid konkursansökan eller fortsatt drift av företag i likvidationspliktigt skick. Väsentligast är hur skulden har uppkommit och viljan att betala. Här avses främst att den som systematiskt missköter skatte— och avgiftsbetalningar eller allvarligt åsidosätter bokfö- rings- eller uppgiftsskyldighet skall anses olämplig att inneha tillstånd att servera alkohol. För att ingripande skall kunna ske krävs inte att misskötsamheten är brottslig eller att den är uppsåtlig. Ett betydande åsidosättande av ekonomiskaförpliktelser mot samhället genom vårdslöshet kan alltså utgöra grund för ingripande.

' Bilagan har uteslutits här. Förslaget är likalydande med det som är fogat till propositionen.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1981/82:143 88

När det framkommer uppgifter som tyder på ekonomisk misskötsamhet hos en tillståndshavare — det kan exempelvis ske genom en underrättelse från kronofogdemyndigheten enligt 69 5— skall tillståndshavarens lämplighet att driva rörelsen omprövas. Uppgifterna får därvid naturligtvis inte automatiskt diskvalificera tillståndshavaren eller utgöra grund för ingripande. I stället måste göras en utredning som läggs till grund för en samlad bedömning. Den bedömning som då görs är av samma art som redan ägt rum vid tillståndsgivningen. Även här gäller naturligtvis förvaltningslagens regler till skydd för tillståndshavaren och den som drabbas av ett ingripande har rätt att föra talan mot beslutet (68 ? LHD). Framhållas bör även den utredningsplikt som åligger tillståndsmyndigheten. Om det anses vara av värde skall kommunens yttrande inhämtas.

69.5

Det nya fjärde stycket i paragrafen avser att säkerställa informationsut- bytet mellan bl.a. skattemyndighetcrna och tillståndsmyndigheten. Det som främst är av intresse för tillståndsmyndigheten är uppgifter om allvarlig ekonomisk misskötsamhet hos den som söker eller innehar tillstånd till servering av starkare alkoholdrycker än öl eller hos den som företräder en sådan rörelse.

Uppgifter av det slag som här avses kan finnas hos flera av de myndigheter som uppbär eller driver in skatter eller avgifter. För att undvika att uppgifter lämnas om samma sak från flera håll har kronofogdemyndigheten angivits som den primära uppgiftslämnaren som skall underrätta tillståndsmyndighe- ten. Skattemyndigheter och andra myndigheter som uppbär eller driver in skatter och avgifter har ålagts skyldighet att lämna uppgifter på begäran. men det är givetvis angeläget från alkoholpolitisk synpunkt att även de självmant underrättar tillståndsmyndigheten när de träffar på allvarliga fall av misskötsamhet. som inte kan väntas komma fram via kronofogdemyndighe- ten. I den mån motsvarande uppgifter kan lämnas angående personer som har det bestämmande inflytandet över en juridisk person som driver restaurangrörelsc är det naturligtvis av värde att så sker.

De nu införda reglerna om uppgiftslämnandet hindrar givetvis inte att även andra myndigheter lämnar uppgifter. Av 15 kap. 5 & sekretesslagen (l980:100) följer att begäran om uppgifter skall efterkommas i den mån hinder inte möter på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. Som redan nämnts under avsnitt 2.3.2 hindrar normalt inte sekretessen att uppgifter lämnas i nu aktuella fall.

Det nya stycket i paragrafen innebär inte något åläggande att föra särskilda register eller att göra ingående prövningar hos kronofogdemyndigheterna huruvida uppgifter skall lämnas till tillståndsmyndigheten. Det har ansetts olämpligt att av alkoholpolitiska skäl lägga sådana nya arbetsuppgifter på de redan hårt arbetsbelastade myndigheterna. I stället bör uppgifterna, som

• Sida 89
•  Original

Prop. 1981/82:143 89

förordats i den allmänna motiveringen. kunna lämnas genom samrådsförfa- rande mellan berörda myndigheter. Prövningen om uppgifterna innebär en bristande lämplighet hos tillståndshavaren och bör föranleda återkallelse av tillståndet eller annan åtgärd ankommer odelat på tillståndsmyndigheten.

När tillståndsmyndigheten får uppgifter om ekonomisk misskötsamhet kan det således. som när andra anmärkningar konstateras under tillsynsar- betet. medföra att tillståndet omprövas. En sådan omprövning måste naturligtvis göras efter en utredning vid en samlad bedömning. En underrättelse från exempelvis kronofogdemyndigheten får alltså inte med- föra att tillståndet automatiskt återkallas.

70 5

Genom den nya meningen anges att tillståndsmyndigheten har rätt att få del av bokföringen. Den nya meningen avser inte endast bokföringen över själva alkoholförsäljningen utan även bokföringen i vad den gäller verksam- heten i övrigt. För att exempelvis bedöma en tillståndshavares lämplighet att driva rörelse med alkoholservering kan det vara av värde att genom bokföringen kunna kontrollera den ekonomiska skötsamheten. Det kan gälla t.ex. betalning av avgifter och preliminära skatter för anställda.

Det bör även erinras om att redan en undermålig bokföring i sig är ett tecken på bristande lämplighet att driva rörelse med försäljning av alkohol.

5 Hemställan

.lag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1981/82:143 90

Innehåll Lagrådsremiss ............................................... Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll ........................ Utdrag ur protokoll vid regeringssammantråde den 4 februari I982 1 Inledning ............................................... 2 Allmän motivering ...................................... 2.1 Bakgrund ........................................ 2.2 Nuvarande ordning ................................ 2.3 Föredragandens överväganden ...................... 2.3.1 Lämplighetsprövningen ..................... 2.3.2 Informationsutbyte ......................... 2.3.3 Bokföringen .................... ' ........... 3 Upprättat lagförslag ..................................... 4 Specialmotivering ....................................... 5 llcmställan .............................................

6 Beslut .................................................

• Sida 91
•  Original

Prop. 1981/82:143 91

Bilaga I.'3

Utdrag LAGRÄDl—ET PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-02-19

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén. regeringsrådet Delin. justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssam— manträde den 4 februari 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för socialdepartementet Söder beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Leif Lind— gren.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet.- Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1981/82:143 92 Bilaga [ :4

Förslag till Lag om ändring i lagen (19773293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs att 64. 69 och 70 55 lagen (1977:293) om handel med drycker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 %

Föranleder sådan försäljning av alkoholdrycker som äger rum med tillstånd enligt denna lag olägenheter i fråga om ordning. nykterhet och trevnad eller iakttages cj bestämmelserna i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter. skall tillståndsmyndigheten återkalla tillståndet eller begränsa det till att avse viss eller vissa drycker. Finns anledning antaga att tillfredsställande förhållanden kan åstadkommas utan att sa ingripande åtgärd vidtages. får tillståndshavaren i stället meddelas varning eller särskilda föreskrifter.

Första stycket äger motsvarande tillämpning om de förutsättningar som gäller för meddelande av till- stånd ej längre föreligger.

Första stycket tillämpas även ifall då tillstr'indshavaren inte längre kan anses lämplig att bedriva försäljning av alkoholdrycker eller annars de förutsättningar som gäller för med- delande av tillstånd ej längre förelig- ger.

1 ärende enligt första eller andra stycket kan godkännande av föreståndare eller ersättare för föreståndare återkallas.

69 äl Socialstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag.

Det åligger länsstyrelse. social- nämnd och polismyndighet att över— vaka efterlevnaden av bestämmel- serna i denna lag.

Polismyndighet och socialnämnd skall underrätta länsstyrelsen om sådant förhållande som är av bety- delse för länsstyrelsens tillsyn.

' Senaste lydelse 1931120.

Länsstyrelsen soda/nämnder och polismyndigheter skull övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i lagen.

Polismyndigheter och socialnämn- der skall underrätta länsstyrelsen om förhållanden som är av betydelse för länsstyrelsens tillsyn.

Kronofogdemyndigheter skall un- derrätta länsstyrelser: när den som har tillstånd att servera alkoholdryck- er brister i sina åligganden att erlägga skatter eller soda/avgifter. På begä- ran av länsstyrelsen skall skattemyn- digheler och andra myndigheter som uppbär eller driver in skatter eller avgifter lämna uppgifter som länssty-

• Sida 93
•  Original

Prop. l98l/82zl43

Nuraramle lydelse

93

Föreslagen lydelse

relsen behöver för tillståndsprövning eller tillsyn enligt denna lag.

70 å

Bokföring i rörelse som avser försäljning av alkoholdrycker skall vara så utformad att kontroll av verksamheten är möjlig. Den som driver sådan rörelse är därjämte skyl- dig att lämna statistiska uppgifter i enlighet med de föreskrifter rege- ringen eller. efter regeringens be- stämmande. socialstyrelsen medde- lar.

Bokföring i rörelse som avser försäljning av alkoholdrycker skall vara så utformad att kontroll av verksamheten är möjlig. Den som driver rörelsen är skyldig att på anfordran av tillständsmyndiglzeten förete bokföringen i rörelsen. Han är dessutom skyldig att lämna statistis- ka uppgifter i enlighet med de före- skrifter regeringen eller. eftcr rege- ringens bestämmande. socialstyrel- sen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1981/821143 ' 94 Bilaga l.'5

SAMMANFATTNING AV F AMILJEVÄRDSUTRED- NINGENS BETANKANDE

Betänkandets innehåll

I detta betänkande behandlas möjligheterna att använda vård i annat enskilt hem än det egna — familjevård — som ett behandlingsalternativ för vuxna alkohol- och narkotikamissbrukare. Betänkandet innehåller förslag på hur sådan värd kan organiseras. En utgångspunkt i förslagen är att familjehemmen kan göras mindre sårbara om ett samarbete organiseras mellan ett mindre antal familjehem. Utredningen föreslär också att statsbidragen till vård i enskilt hem av missbrukare förändras. l betänkandet behandlas vidare metodfrågor. ansvarsfrågor och olika juridiska frågor.

Bakgrund

Den 1 januari 1982 träder en ny lagstiftning inom socialvårdens område i kraft. Den nya lagen — soeialtjänstlagen— betonar bl.a. att vård i annat enskilt hem skall utgöra en viktig resurs för kommunernas socialtjänst. Benämning- en på sådan vård skall enligt socialtjänstlagen vara vård i familjehem. Vård i familjehem skall användas för både minderåriga och vuxna som inte kan få den omvårdnad de behöver i sitt eget hem.

Vårdformcns möjligheter inom missbrukarvården uppmärksammades bl.a. av den s.k. ledningsgruppen för narkotikafrågor. [ sin redovisning "Åtgärder mot nark(.)tikamissbruk" (Ds S 19782) beskrev ledningsgruppen det ökade intresset för familjevård. Ledningsgruppen framhöll också att Vårdformen behöver utvecklas och förstärkas om den. utan risk för olika negativa effekter. skall kunna utgöra ett behandlingsalternativ för vuxna missbrukare.

Mot denna bakgrund fick dåvarande socialministcrn i juni 1978 regering- ens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för att "initiera. samordna och utvärdera viss fi.")rsöksverksamhet samt att med utgångspunkt häri utreda frågor rörande vård i familjehem av missbrukare".

Utredningens arbete var inledningsvis starkt knutet till fyra tidsbegränsade försöksprojekt i olika delar av landet. I försöken prövades olika sätt att organisera familjevård för vuxna missbrukare. Ett projekt ingick som en integrerad del i en öppenvårdsmottagning för narkotikamissbrukare. De övriga tre hade en mer fristående ställning. Samtliga projekt verkade huvudsakligen inom resp. län. Gemensamt för projekten var också att heltidsanställda projektledare arbetade med rekrytering av familjehem. med stöd och handledning till dem samt med information om familjevård till olika myndigheter. När det gäller utfortnningcn av stödet till familjehemmen har projekten skilt sig åt.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1981/82:143 95

Erfarenheter från försöksprojekten och från familjevård som bedrivs på andra håll ligger till grund för utredningens överväganden och förslag.

Utredningens allmänna överväganden

Utredningen anser att vård i familjehem under vissa förutsättningar kan bli ett viktigt behandlingsalternativ för vuxna missbrukare. Missbrukarvård är en krävande uppgift. Vid familjevård tar enskilda familjer emot missbrukare isina hem. När man bedömer fz'ltniljevårdens möjligheter måste man därför utgå från familjens f("irutsättningar. Ett familjehcms möjligheter att klara av svåra uppgifter ökas med ett lämpligt stöd. Stödet måste dock ges i sådana former och på sådana- villkor att både familjens självständighet och dess engagemang bevaras.

Vård i familjehem bör för vuxna missbrukare vara en tidsbegränsad åtgärd. Utredningen rekommenderarar ett år som lämplig placeringstid. Under vistelsen bör den placerade — gästen — så långt som möjligt ingå som en fullvärdig medlem i värdfamiljen. Det innebär bl.a. att gästen deltar i de arbetsuppgifter och den övriga verksamhet som förekommer i familjehem- met och att givetvis också fritiden är gemensam.

En ny medlem medför alltid förändringar i en familj. Hemmet påverkars på olika sätt när man tar emot en vuxen missbrukare för familjevård. Det är påfrestande att dygnet runt leva nära personer med svåra problem. Samtidigt kan det leda till en positiv utveckling för familjemedlemmarna.

Erfarenheter från fosterbarnsvården visar bl.a. att familjehemmen mycket ofta engagerar sig djupt i sin uppgift. En starkt känslomässig kontakt uppkommer mellan gästen och värdfamiljen. För en del familjehem blir dock uppgiften alltför svår. De kan bli isolerade. få svårigheter med myndighets- kontakterna och ibland uppstär också relationsstörningar i familjen. Liknande erfarenheter finns från familjevård av vuxna.

Det är nödvändigt att värdfamiljen är engagerad i sin uppgift för att familjevården skall bli framgångsrik. Men det är inte tillräckligt att enbart förlita sig på detta engagemang och gemenskapen i familjehemmet. Värdfamiljen måste garanteras ett fortlöpande stöd och en kvalificerad handledning. Familjehemmen är sårbara. Följderna av ett misslyckande eller en felbedömning kan därför bli mycket större vid familjevård än vid t.ex. institutionsvård.

Familjevård ger samhället en möjlighet att lösa vård- och behandlings- uppgifter genom att ta tillvara enskilda människors intresse och engagemang. Myndigheterna har därmed också skyldighet att svara för ett lämpligt stöd. som är utformat så att familjehemmen ges möjlighet att klara av sin uppgift och samtidigt bibehålla sin självständighet. Försöker man utifrån på ett okänsligt sätt ge anvisningar om hur vården skall bedrivas finns risk att detta skadar familjehemmet och familjevården mer än det hjälper.

Utredningens förslag syftar till att ge familjevården för vuxna missbrukare

• Sida 96
•  Original

Prop. 1981/82zl43 96

en sådan form att det enskilda initiativet och ansvarstagandet stimuleras samtidigt som samhällets övergripande ansvar för vården bibehålls och i vissa avseenden stärks. Familjevård utgör ett exempel på en känslig kombination av offentligt vårdansvar och enskilt engagemang. Om det offentliga ansvaret och inflytandet blir dominerande. riskerar familjevården att förlora sin karaktär. Den kan då bli en form av "decentraliserad institutionsvård". Om samhället inte tar tillräckligt stort ansvar för familjevården, finns å andra sidan risken att familjehemmen överbelastas och inte orkar med sin uppgift. I båda fallen riskeras att familjevårdstraditionen går förlorad.

Familjehemmen skall ha ersättning för sina kostnader och ett arvode. som ger ett tillskott till värdfamiljens ekonomi. Familjevård är dock inte endast ett avlönat uppdrag från samhället. Det är också ett sätt att i praktisk handling visa solidaritet med utslagna och skadade människor. Familjevård bör bedrivas så att familjehemmen inte behöver bli yrkesmässigt verksamma med vårduppgiften. Det är viktigt att familjevård inte blir en ny form av institutionsliknande vård.

En placering i familjevård innebär för gästen att han helt och hållet byter miljö för en ganska lång tid. Familjevård bör användas för vuxna framför allt då det av olika anledningar är angeläget att missbrukaren helt mäste förändra sin livssituation. Vårdformen är ett viktigt alternativ då stöd och insatser i missbrukarens vanliga miljö inte är möjliga.

Utredningens bedömning är att familjevård kan användas bl.a. för den växande grupp av unga missbrukare som inte har fungerande och positiva relationer till sin familj eller andra nära vänner och som saknar både arbete och arbetslivserfarenhet. Med ett sammanfattande ord skulle man kunna kalla personer i denna grupp för "utanförståendc".

Många kommuner har svårt att finna lämpliga familjehem. Stor konkur- rens råder därför om de familjer som är villiga att engagera sig i familjevård. Försöksprojekten har visat att detär möjligt att finna nya vägar att rekrytera lämpliga familjer.

Familjevårdcns organisation

Utredningen föreslår att familjevård för vuxna missbrukare företrädesvis skall organiseras genom att speciella enheter för familjevård inrättas. [ en sådan familjevårdsenhet ingår en eller ett par grupper av familjehem. Varje grupp består av 5-15 familjer. De bör bo relativt nära varandra och helst inom samma län för att kunna träffas regelbundet.

Varje grupp av familjehem skall ha minst en handledare — familjekonsu- lent. Familjekonsulentens uppgifter är att rekrytera familjehem. svara för löpande stöd och handledning samt bistå dem sa att deras kontakter med myndigheterna fungerar smidigt.

En familjevårdsenhet bör ha ett organiserat samarbete med olika ideella och fackliga organisationer. Kontakten med sådana organisationer under-

• Sida 97
•  Original

Prop. 1981/82:143 97

lättar gästens anknytning till samhällslivet. De kan också bidra till att andra än de familjer som är direkt engagerade som familjehem blir delaktiga i verksamheten. Därigenom kan erfarenheter från familjevården föras ut till större grupper. Familjevård handlar mycket om samlevnad under kompli- cerade fi.")rhållanden. Sådan kunskap är värdefull för alla.

Varje familjevårdsenhet bör ha en styrelse. [ styrelsen skall ingå företrädare för de till enheten anslutna familjehemmen. berörda myndighe- ter och olika ideella och fackliga organisationer. Styrelsen skall bl.a. svara för verksamhetens allmänna inriktning. Ansvaret för de placeringar som görs i familjehemmen åvilar den vårdansvariga myndigheten i varje enskilt fall.

En familjevärt'lsenhet kan organiseras på olika sätt. Ett grundläggande krav är dock att enheten har lokal förankring i den region där familjehemmen finns. Minst en familjekonsulent skall vara stationerad i närheten av familjehemmen. Enheten kan organiseras av en socialnämnd. en eller flera myndigheter i samarbete eller av en ideell förening eller särskild stiftelse.

För att stimulera bildandet av familjevårdsenheter föreslår utredningen att de skall vara berättigade till statsbidrag. Bidrag skall kunna utgå med upp till 75 procent av enheternas kostnader för familjekonsulenterna. familjernas gemensamma träffar och annat stöd till familjehemmen.

Inledningsvis kan detta nya statsbidrag finansieras genom att det nuvarande bidraget till vårdi familjehem av missbrukare upphör. Nuvarande statsbidrag innebär att den kommun. som placerar en narkotikamissbrukare i familjevård kan erhålla 50 kronor per vårddag.

Bestämmelser och lagar

Ansvaret för vården av missbrukare åvilar huvudsakligen kommunernas socialnämnder. l socialtjänstlagen anges att den som behöver vård och inte kan få det i sitt eget hem skall tas emot i ett familjehem eller i någon annan form av heldygnsvård.

När en socialnämnd har fattat beslut om att placera en missbrukare i enskilt hem har nämnden också skyldighet att stödja den placerade och familjehemmet på lämpligt sätt. I kommunens skyldigheter ingår också ett tillsynsansvar. Stödet och tillsynen bör enligt utredningens mening utformas så att myndighetskontakterna inte får en dominerande roll varken för klienten eller familjehemmets övriga medlemmar. Genom en familjevård- senhet kan detta arrangeras på ett smidigt sätt.

Vård som ges med stöd av bestämmelserna i socialtjänstlagen avser endast frivilliga åtgärder. Familjevård för vuxna är enligt utredningens bedömning en vårdform som förutsätter att klienten själv har valt denna åtgärd. Klienten skall ha rätt och möjlighet att avbryta vistelsen i familjehemmet.

Familjevård kan dock i vissa speciella situationer äga rum då klienten är föremål för ett formellt tvång. En person som är intagen på kriminalvårds- anstalt kan under viss del av strafftiden få möjlighet till vård utom anstalten.

• Sida 98
•  Original

Prop. 198l/82zl43 98

t.ex. i ett familjehem. enligt 34å lagen om kriminalvård i anstalt.

Regeringen har nyligen lagt fram ett förslag om lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Enligt förslaget skall en missbrukare under vissa omständigheter kunna ges vård oberoende av samtycke. Under värden. som skall ske på institutioner särskilt avsedda för sådan vård. skall den intagne på försök kunna skrivas ut till bl.a. familjehem.

Även i dessa fall skall klienten själv välja familjevård och ha rätt att avbryta vistelsen. Konsekvensen av att klienten befinner sig under formellt tvång är att han får återgå till en sluten vårdform om han avbryter familjevården. Själva vistelsen i familjehemmet sker dock i övrigt under samma förutsättningar som då det är fråga om en helt frivillig placering.

Under den period en person får vård i enskilt hem enligt 34.5 lagen om kriminalvård i anstalt har kriminalvården vård- och kostnadsansvaret för åtgärden.

Även landstinget kan ibland ha ansvaret för vård av missbrukare i familjehem. Det är aktuellt då landstinget har tagit initiativ till sådan vård som ett led i behandlingen av en psykisk sjukdom. Utredningen anser att ansvaret för vården skall kunna flyttas över till socialnämnden i klientens hemkommun. om denna godkänner en sådan överflyttning.

Utredningen betonar starkt att samråd skall ske då flera myndigheter eller flera kommuner är berörda i ett enskilt vårdärende. Möjligheterna till ett sådant samråd ökar om familjevården organiseras i familjevårdsenheter.

Ansvars- och försäkringsfrågor

Det är nödvändigt att ge familjehemmen ett skydd för ekonomiska skador som de kan råka ut för genom sitt vårdåtagande. Gästen kan vålla skada hos grannar eller andra personer som värdfamiljen har kontakt med. Klienten är i sådana fall juridiskt ansvarig att själv ersätta dessa skador. Klienten saknar dock i allmänhet tillgångar och kan därför inte utge någon ersättning. Erfarenheten visar att skador relativt sällan inträffar vid vård i familjehem. Men för familjehetnmen är det väsentligt att de inte själva behöver stå för den ekonomiska risken. Huvudmannen för vården — den vårdansvariga myndig- heten — bör enligt utredningen ta på sig ansvaret för att ersätta eventuella skador.

Primärkommunerna och landstingen har möjlighet att teckna försäkring- ar. som ger värdfamiljerna ett gott grundskydd. [ de fall huvudmannen ej tecknar någon sådan försäkring bör myndigheten göra ett motsvarande ansvarsåtagande. _

I de fall placeringar sker genom kriminalvården finns ett något mer begränsat skydd genom brottsskadelagen . Utredningen föreslår att krimi- nalvårdens myndigheter skall ges möjlighet att ersätta eventuella skador enligt samma regler som kommunerna.

För att komplettera det grundskydd som huvudmännens försäkringar

• Sida 99
•  Original

Prop. 1981/82:143 99

och/eller ansvarsåtaganden ger behöver värdfamiljen också ha ett gott eget försäkringsskydd. Försäkrings— och ansvarsfrågorna är ofta svåra att sätta sig in i för familjehemmen. Utredningen föreslår därför att huvudmännen utarbetar en informationsskrift om vilka försäkringsbestämmelser som nu gäller vid familjevård. Informationen skall ges till samtliga familjehem av resp. huvudman.

Arbetsrättsliga frågor

Den arbetsrättsliga lagstiftningen är svår att anpassa till de speciella förhållanden som gäller i ett familjehem. Utredningen anser att familjehem— men skall ges en starkare arbetsrättslig ställning utan att deras självständig— het riskeras. För att denna princip skall kunna tillämpas generellt vid familjevård skulle den arbetsrättsliga lagstiftningen i vissa delar behöva förändras. Utredningen föreslår att regeringen tar initiativ till en sådan översyn av lagstiftningen.

Värdfamiljerna bör ha en oberoende ställning gentemot uppdragsgivaren— huvudmannen. Detta innebär bl.a. att varje placering i ett familjehem skall vara ett s.k. särskilt uppdrag.

En sådan oberoende ställning för Värdfamiljerna har dock vissa nackdelar. Värdfamiljerna får inte någon inkomst från familjevården då de inte har någon placering och myndigheten har inte garanterad tillgång till platser i familjehemmen. '

Genom att kontraktera familjehem får dessa en viss inkomst även då de inte har någon placerad hos sig samtidigt som myndigheten därigenom får tillgång till platser i dessa familjehem. Enligt utredningens bedömning finns det dock andra nackdelar med att kontraktera hem. Den allvarligaste är att deras självständighet och integritet kan bli lidande.

Genom en familjevårdsenhet kan olika myndigheter få tillgång till platseri familjehem utan kontraktering. Utredningen föreslår att avtal mellan huvudman och värdfamilj skall tecknas vid varje placering. Därigenom kan båda parter få en klarare bild av vilka villkor som gäller för placeringen.

De klienter som placeras i familjevård skall i största möjliga utsträckning delta i familjens liv på samma villkor som de övriga familjemedlemmarna. Det innebär att gästen skall delta i det arbete som förekommer i familjens hushåll. Om möjligt bör gästen också delta i produktivt arbete. t.ex. lantbruk. om sådant bedrivs i familjehemmet. Arbetsträning är ofta nödvändig för att gästen senare skall kunna klara studier eller eget arbete.

Utredningen behandlar under vilka villkor arbetsträning kan ske inom ramen för familjevård utan att värdfamiljen får ett arbetsgivaransvar.

• Sida 100
•  Original

Prop. l98 l/82: 143 100

Ekonomiska frågor

Vid familjevård belastas kommunen med kostnader för ersättning till familjehemmet. för klienten i övrigt och för stöd och handledning till familjehemmen.

Ersättning till familjehemmen består av två delar. en ersättning för omkostnader och ett arvode. Det senare är skattepliktigt.

Beloppen varierar kraftigt. bl.a. beroende på familjehemmets arbetssätt och inriktning. Kommunförbundet utger årligen centrala rekommendationer som ligger till grund för kommunernas ersättning till familjehemmen. Utredningen framhåller att det vore fördelaktigt om familjehemmen får ökade möjligheter att påverka ersättningsnivån genom överläggningar med huvudmännen.

Utredningen beräknar att ersättningen till familjehemmet och kom- munens kostnader för klienten vid familjevård av vuxna f.n. som regel uppgår till omkring 200 kronor per vårddag.

Kostnaderna för stöd och handledning till familjehemmen är i dagens läge mycket svåra att beräkna. En familjevårdsenhet får enligt ett räkneexempel som presenteras i betänkandet kostnader för sådana uppgifter på ca 140 kronor per vårddag. Den totala dygnskostnaden för vård som ges med stöd av en familjevårdsenhet skulle således bli omkring 340 kronor.

Vid annan heldygnsvård av missbrukare är kostnaderna i allmänhet betydligt högre.

De totala kostnaderna för en familjevårdsenhet med åtta placeringar på ett år vardera skulle enligt utredningens beräkningar bli knappt en miljon kronor.

Omkring 400 000 kronor utgör dä kostnader för stöd och handledning till familjehemmen. Utredningen föreslår att statsbidrag skall kunna utgå med upp till 75 procent av dessa kostnader. Då en ny enhet skall startas föreslås att bidrag skall kunna utgå med 100 procent under maximalt ett år. Det beräknade medelsbehovet för statsverket beräknas till 2.8 milj. kronor under det första året bidrag utgår. För att ge ekonomiskt utrymme åt det nya statsbidraget föreslår utredningen att det hittillsvarande bidraget om 50 kronor per dag för vård av narkotikamissbrukare i enskilt hem upphör.

Den föreslagna förändringen av statsbidragen till familjevård skulle innebära att kommunerna får en viss ökning av de direkta vårdkostnaderna för placeringari familjehem. Vissa omprioriteringar kan därför behöva göras mellan de olika kostnader kommunerna har för vård av och bistånd till missbrukare. ] gengäld ökar förutsättningarna för en högre vårdkvalitet.

Utredningen anser vidare att dess förslag innebär en effektivisering och ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser samt mindre krångel och byråkrati för värdfamiljernas del. Ett långsiktigt arbete i linje med utredningens förslag kan dessutom bl.a. leda till att det blir lättare att engagera och behålla frivilliga krafter i socialt arbete.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1981/821143 101

Uppföljning av utredningens arbete

Tillfälle till diskussioner om samarbetsmöjligheter mellan myndigheter. organisationer och föreningar bör ges i samband med att utredningens förslag presenteras och remissbehandlas. Utredningen föreslår att några informa- tionskonferenser med denna uppgift arrangeras.

Utredningens förslag om familjevårdsenheter förutsätter att varje enhet får en lokal förankring i den region där familjehemmen finns. För att stimulera bildandet av enheter. föreslås lokala och regionala uppföljnings- konferenser.

En samarbetskommitte' för familjevård har på enskilt initiativ bildats under den tid familjevårdsutredningen har arbetat. Utredningen bedömer att samarbetskommittén kan komma att utgöra en värdefull tillgång i arbetet med att utveckla familjevården och föreslår att den får ekonomiskt stöd till sin verksamhet.

De erfarenheter som hittills finns av familjevård i den form och med den inriktning utredningen föreslår är mycket litet dokumenterade. För att tillvarata erfarenheterna krävs utbildningsinsatser. forskning och utvärde- ring.

Familjekonsulenternas uppgift är krävande. Kunskaper och erfarenheter behövs från såväl behandlande som administrativt och handledande arbete. ' Familjekonsulenternas speciella ställning som en länk mellan familjehem- men och myndigheterna ställer också krav på vidareutbildning.

Utredningen föreslår att socialstyrelsen får disponera medel för sådan utbildning.

1 en familjevårdsenhet finns det. enligt utredningens mening. goda möjligheter att integrera utvärderingsarbetet med enhetens övriga uppgifter. Detta ger deltagarna möjlighet att kritiskt granska och diskutera den egna verksamheten på ett sätt som utvecklar arbetet.

Det är önskvärt att sådana "självvärderingar" genomförs under handled- ning och med bistånd av forskare.

Avslutningsvis föreslår utredningen att Delegationen för social forskning tar initiativ till ett forskningsseminarium för att belysa möjligheterna att bedriva forskning om sociala frågor med utgångspunkt från vård i familje— hem.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1981/82:143 102

Bilaga I .'6

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet Ds S 1981:17 Det förstärkta familjehemmet

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet lämnats av arbetsmarknads- styrelsen (AMS). arbetarskyddssstyrelsen (ASS). riksförsäkringsverket (RFV), kriminalvårdsstyrelsen (KVS). socialstyrelsen (SoS). länsstyrelsen i Kronobergs län. Svenska kommunförbundet. landstingsförbundet. Göte— borgs kommunstyrelse. Malmö kommunstyrelse. Luleå kommunstyrelse. Växjö kommunstyrelse. Örebro socialnämnd. Landsorganisationen i Sverige (LO). Sveriges akademikers centralorganisation (SACO/SR). Föreningen Sveriges socialchefer. Svenska försäkringsbolags riksförbund (SFR). Lant- brukarnas Riksförbund (LRF). Fosterhemmens riksförbund, Sveriges orga- niserade familjevårdshem (SOF). Riksförbundet för hjälp åt läkemedel- smissbrukare (RFHL) samt Riksförbundet mot alkohol och narkotika (RFMA).

Länsstyrelsen i Kronobergs län har avlämnat yttranden från socialnämn- derna i Alvesta och Ljungby kommuner. SACO/SR har avlämnat yttranden från Sveriges Psykologförbund och Sveriges socionomers. personal och förvaltningstjänstemäns riksförbund (SSR).

Dessutom har Stiftelsen Smålandsgårdar avlämnat yttrande.

Remissyttrandena Allmänt

Samtliga remissinstanser delar utredningens syn att vård i familjehem utgör eller kan bli ett viktigt behandlingsaltcrnativ även för vuxna missbrukare. En stor enighet råder också bland remissinstanserna att en förutsättning för att använda familjevården i större omfattning är att familjehemmen får ett utökat stöd. När det gäller hur detta stöd skall utformas instämmer flertalet i de grundläggande principer som utredningen föreslår.

De flesta remissinstanser delar utredningens uppfattning att familjevår- dande uppgifter inte bör vara yrkesmässig verksamhet för familjehemmen. Fas—rerhemmens riksförbund menar dock att vård i familjehem måste bygga på att familjerna får en ekonomisk ersättning och social trygghet på samma sätt som andra anställda. Sveriges organiserade jkuniljevårdshem (SOF) menar att kvalificerad familjevård måste bygga dels på att de som bedriver sådan vård är heltidscngagerade för sitt uppdrag och dels på att familjehem- men har en stark. självständig ställning.

Kriminalt-'årtlsswrelsen t.ex. anser att möjligheten att placera intagna i

• Sida 103
•  Original

Prop. 1981/82: 143 103

anstalt jämlikt 34 & lagen om kriminalvård i anstalt är utomordentligt värdefull och att sådana placeringar kan utgöra ett alternativ till fängelse.

socialstyrelsen instämmer i de generella riktlinjer som utredningen har dragit upp för familjehemsvården. Styrelsen anser att dessa principer bör gälla vid all vård i familjehem. Socialstyrelsen understryker vikten av att hemmens familjekaraktär bibehålls. Familjehemsvård får inte bli en ny form av institutionsliknande vård.

Svenska kommunförbundr't påpekar att många av dem som försökt utveckla familjevården för vuxna missbrukare har ställts inför stora svårigheter. Familjehemsvård för vuxna missbrukare torde därför enligt förbundets uppfattning komma att förbli ett litet. men viktigt komplement till övriga vårdformer. Förbundet erinrar om att tidigare familjevård för vuxna inom omsorgsvården och den psykiatriska värden har varit på både gott och ont. och att en kraftig tillbakagång nu sker av familjevård inom dessa områden. till förmån för eget boende. små vårdhem och andra kollektiva boendeformer. Vill man från samhällets sida lansera en ny form av familjevård är det enligt förbundets uppfattning av största vikt att samhället också garanteras insyn och inflytande över vården.

LO ställer sig i princip positiv till utredningens förslag. LO anser att vård i familjehem i denna form kan bli ytterligare ett alternativ och en extra resurs vid sidan om annan missbrukarvård.

RFHL påpekar att deras erfarenheter av familjevård är odelat positiva. Vårdformen kan inte passa alla och ersätter oftast inte ett bra behandlings- hem. RFHL understryker att familjevård kan ge ett gott resultat endast om den är organiserad. t.ex. enligt de principer för vården som utredningen tar upp.

Flera remissinstanser påpekar att erfarenheterna av familjevård i den form utredningen föreslår är begränsade. Socialstyrelsen anför t.ex. att de erfarenheter som finns inom andra vårdområden, t.ex. den psykiatriska vården och vården av utvecklingsstörda därför bör tas tillvara. Styrelsen påpekar att omfattningen av familjevård för vuxna nu minskar inom båda dessa vårdområden. Som skäl anges bl.a. risken för att den som vårdas kommer i en olycklig beroendeställning till sin värdfamilj. Även sådana negativa erfarenheter bör uppmärksammas vid den fortsatta utvecklingen av familjevården enligt styrelsen. Kommimförbzmdet anser att de försöksverk- samheter som bedrivits inom ramen för utredningsarbetet har pågått alltför kort tid för att ge någon vägledning.

Malmö kommunstyrelse menar att familjevård kan vara en värdefull resurs framför allt när det gäller yngre missbrukare i tonåren och i åldrarna närmast däröver. För det stora flertalet missbrukare bedömer Malmö kommunsty— relse att familjevård inte är ändamålsenligt. De som inte kan ges vård i sitt eget hem behöver i allmänhet så djupgående och långvariga behandlingsin— satser att påfrestningarna för en enskild familj i dessa fall i allmänhet blir för stora. Vård i någon form av behandlingskollektiv är enligt Malmö i dessa fall

• Sida 104
•  Original

Prop. l98l/82zl43 [()4

att föredra. Örebro kommunstyrelse framför liknande synpunkter.

SSR uttrycker sin tillfredsställelse med att utredningen sammanställt erfarenheter kring familjevården och utifrån dessa föreslagit modeller för verksamheten. Tyvärr har dock utredningen enligt SSR ej tillräckligt redovisat behandlingsresultaten av denna vårdform.

Foster/retmm'ns riksförbund biträder utredningens förslag om att familje- hemsvården skall stödjas bl.a. genom konsulenter. När det gäller svårighe- terna att rekrytera familjehem menar förbundet att detta i första hand beror på att de ekonomiska villkoren för familjehemmen är för dåliga. Uppdrags- givarna betraktar familjehemsvård som ett "extraknäck" genom att hemmen endast får arvode och inte någon kontinuerlig lön. Familjehemmen bör få bättre ekonomiska förhållanden och knytas till de sociala trygghetssystemen. menar riksförbundet.

SOF ser positivt på att man tagit fasta på familjevård som lämplig vårdmodell även för vuxna och då speciellt för vuxna missbrukare. SOF har dock starka invändningar mot att man funnit det lämpligt att över huvud taget utvärdera de försöksprojekt som bedrivits inom ramen för utredning- cns pågående arbete. Dessa försök har. enligt SOF. i praktiken fungerat under så kort tid och i sådan begränsad omfattning att de inte borde tillmätas något speciellt värde. SOF menar att det i stället vore värdefullt om man studerar redan i dag befintlig fungerande familjevård. som bygger på människor med dokumenterade kunskaper. erfarenheter och intresse. Bra familjevård förutsätter. enligt SOF. att familjen i den här typen av vård heltidsengagerar sig. Föreningen varnar för att man engagerar familjer på grund av deras känsla för solidaritet och idealitet utan att se till deras föregående erfarenheter och kompetens. Risken för misslyckande är då mycket stor. SOF menar att de flesta människor som befinner sig i en svår social situation i kombination med missbruk behöver kvalificerad hjälp. Endast en kvalificerad familjevård där missbrukaren lever med familjen och där familjevården består av både medmänsklighet. omtanke och kvalifice- rade vårdinsatser kan vara verkningsfull enligt föreningen.

[*"(mziljevårdens organisation

Alla remissinstanser. som har kommenterat frågan. delar utredningens syn att det är angeläget att familjehemmen har ett organiserat samarbete med varandra i syfte att utbyta erfarenheter och stödja varandra samt att de har tillgång till stöd och handledning från kompetent personal.

Utredningen föreslår att detta stöd skall organiseras genom familjevård- senheter. som har en relativt självständig ställning. En enhet skall enligt förslaget bestå av en grupp om 5-15 familjer. Varje grupp av familjer skall ha minst en handledare - familjekonsulent. Enhetens arbete och inriktning skall ledas av en allsidigt sammansatt styrelse.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser anser att förSlaget om familjevård-

• Sida 105
•  Original

Prop. 1981/82:143 105

senheter är ett bra sätt att utveckla familjevården och ge familjehemmen det nödvändiga stödet.

Några remissinstanser menar att även andra sätt att organisera familjevård måste stå öppna. Kommunförbumlet menar således att familjevård endast utgör ett komplement till den värd som kan erbjudas missbrukarna. Enligt socialtjänstlagcns principer om frivillighet och medbestämmande skall de önskemål om familjehem som missbrukaren själv uttalar i största möjliga utsträckning tillgodoses. Det innebär att man ibland måste söka sig utanför den grupp av familjehem som de föreslagna familjcvårdsenheterna omfat- tar.

Malmö konununstyrelse anför att det är viktigt att formerna för familje- vårdens organisation nu inte låses. så att en anpassning till lokala förutsättningar och utveckling inom vården försvåras. Malmö kommunsty- relse erinrar om det pågående och kommande arbetet med den regionala institutionsplaneringen. som f("irutsätter att kommuner och landsting ges frihet att inom vida ramar pröva nya former för att tillgodose vårdbehoven. Det kan t.ex. vara lämpligt att familjevården knyts till en institution eller en behandlingsenhet. menar Malmö kommunstyrelse. Även RFMA menar att familjevården med fördel kan knytas till ett behandlingshem.

Enligt utredningens förslag skall en enhet kunna bildas av ideell förening. av en socialnämnd eller av flera olika myndigheter i samarbete. Remissin- stansernas inställning är här varierande. Flertalet anser att det är viktigt att enheten har en självständig ställning. Några menar dock att ansvaret för enheten alltid måste ligga på en offentlig myndighet.

Kriminalvårdsstyrelsen anser att en god organisatorisk bas för verksamhe- ten kan vara ett samarbetsavtal eller en stiftelse. Kriminalvårdsstyrelsen är tveksam när det gäller möjligheterna för ideella föreningar att bilda statsbidragsbcrättigade familjcvårdsenheter. KVS menar att det är en väsentlig skillnad mellan att engagera sig i ett ideellt arbete och ta det ' praktiska ansvaret för en kvalificerad behandlingsform. Ansvariga kommun- er och andra offentliga organ bör ges inflytande innan en familjevårdsenhet startar.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att det är viktigt att enheterna blir så självständiga som möjligt. För att kunna ge ett tillfredsställande resultat är det betydelsefullt att beslut kan fattas snabbt och att handlingsfriheten inte beskärs av en byråkratisk uppbyggd organisation. Länsstyrelsen anser att enheter organiserade som stiftelser framstår som den mest lämpade organisationsformen.

Samhällets och olika organisationers inflytande på verksamheten kan då ske genom representation i stiftelsens styrelse.

Lundstingsförbundet framhåller att det är viktigt att enheterna får en smidig organisationsform. I första hand bör de. enligt fi.")rbundet. ha en direkt kommunal anknytning. Om enheten organiseras utanför den offentliga sektorn finns det enligt förbundet en del oklara punkter bl.a. beträffande

• Sida 106
•  Original

Prop. 1981/82:143 106

ansvar och samarbete. Dessa frågor a'nser landstingsförbundet måste övervägas ytterligare.

Luleå kommunstyrelse anför. på grundval av försöksverksamheten som bedrivits i Norr- och Västerbotten. att det förekommit svårigheter. men att resultaten varit godtagbara. Ett problem har varit att de olika intressenterna inte haft samma inflytande på verksamheten. Det är därför viktigt att alla intressenter får ett medinflytande utan att någon part dominerar. lnsyn genom samhällets organ är vidare ett villkor enligt Luleå kommun. Växjö kommurrsn'relse menar att en organisation som är fristående i förhållande till de placerade myndigheterna förefaller att vara en bra modell för att hemmen skall kunna behålla sin självständighet. integritet och initiativförmåga. Kommunen menar att även klienternas möjligheter till inflytande borde ha diskuterats i utredningen.

LO anser att möjligheterna att välja form för organisationen bör vara flera. då detta ger en större anpassbarhet till lokala förhållanden. Samtidigt påpekar LO att organisationens erfarenheter av deltagande i två familje- vårdsprojekt har gett vid handen att verksamheten bör bedrivas i relativt fasta former.

Svenska Försit'kringsbolags riksförbund anser att samhället måste bära huvudansvaret för de familjevårdsenheter som etableras. Utbyggnaden bör ske i regi av berörda myndigheter. Samarbete bör dock. enligt förbundet. givetvis ske med olika intresseorganisationer. men det formella och praktiska ansvaret måste bäras av samhället. SFR pekar på att stiftelseformen enligt t.ex. Smålandsgårdars modell ger såväl erforderlig frihet och flexibilitet som stabilitet. En sådan stiftelse bör. enligt förbundet. disponera över egen budget för att kunna handla självständigt och flexibelt.

LRF anser att det är viktigt att enheterna får en lokal förankring och att de inte omfattar alltför stora regioner. LRF vill också framhålla betydelsen av att enheternas styrelser inte domineras av de berörda myndigheterna.

I—os'ter/temtnens riksförbund pekar på att det är olämpligt att mer än en huvudman kopplas till ett och samma familjehem. vilket enligt förbundet kan vara en risk då flera myndigheter samarbetar om en familjevårdsenhet.

SOF anser att utredningens förslag är felkonstruerat. SOF framhåller att resurserna i första hand skall tillföras familjehemmen samtidigt som myndigheterna ges stora möjligheter till insyn och kontroll. SOF understry- ker att det är viktigt att familjehemmen samverkar. men en sådan samverkan måste organiseras av familjehemmen själva och ske på deras villkor. En konsulent bör således enligt SOF vara utsedd av familjerna och arbeta på deras uppdrag.

Stiftelsen Smålandsgära'ar understryker att familjevårdsenheten måste vara fristående och självständig. Stiftelsen menar att det är viktigt att enheterna får en lokal förankring.

En del remissinstanser är negativa mot eller tveksamma till utredningens förslag att varje enhet bör ha en styrelse. Kriminalvårtlsstyrelsen anser t.ex.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1981/82:143 107

att det inte alltid är meningsfullt att knyta en särskild styrelse till verksamheten. I de fall det gäller en enhet organiserad av en stiftelse är det naturligt med en styrelse. men knappast när det gäller en enhet som organiserats av en eller flera kommuner. KVS menar att utredningen inte tillräckligt har beskrivit vilka uppgifter en styrelse skulle ha. varför förslaget i denna del avvisas. Socialstyrelsen menar att en styrelse riskerar dels att ta relativt stora administrativa resurser i anspråk. dels att inverka hämmande på det enskilda engagemanget. Socialstyrelsen avstyrker därför förslaget om en styrelse för varje familjevårdsenhet.

LRF betonar å andra sidan att det är viktigt att styrelsen i enheterna inte domineras av de berörda myndigheterna. RFHL menar att stiftelseformen är den bästa organisationsformen. RFHL är öppen för att en kommun kan vara huvudman för verksamheten, men en styrelse med deltagare från olika organisationer måste finnas för att verksamheten skall få förankring i det övriga samhället.

Enligt utredningens förslag skall varje enhet ha minst en handledare - familjekonsulent. Flera remissinstanser påpekar att en konsulent inte bör arbeta ensam. Enligt kriminalvårdssrvrelsens erfarenhet är enheter med endast en konsulent för små. De problem som uppstår under en familje- vårdsplacering är ofta så komplicerade att konsulenten måste ha någon att samråda med. För att upprätthålla kontinuiteten under semester. sjukdom m.m. är familjecnheter med exempelvis 5-10 familjehem och endast en konsulent alltför resurssvaga. enligt KVS. Styrelsen framhåller också att erfarenheterna har visat att om konsulenten i en liten familjeenhet slutar riskerar verksamheten att stagnera eller helt upphöra.

Sveriges Psykologförbund, Stiftelsen Smålandsgårdar m.fl. menar att arbete med komplicerade sociala problem. som det här rör sig om. inte lämpar sig för ensamarbete. Länsstyrelsens uppfattning är att enheter med mindre än två konsulenter inte bör organiseras.

Konsulentens kompetensområde och arbetsförhållanden kommenteras av några remissinstanser. Därvid framhålls bl.a. att ansvarsområdet för konsulenterna inte klart framgår av utredningens förslag.

Socialstyrelsen anför att enligt 39.5 socialtjänstförordningen (SOF) bör familjehemsvården för såväl barn som vuxna utövas av socialnämnden genom särskilt utsedda representanter. Mellan dessa personer och familje- konsulenten kan kompetenskontlikter befaras uppstå. om inte gränserna för deras resp. roller dras mycket tydligt.

SSR anser att familjekonsulentens uppgift bör begränsas till att rekrytera familjehem. svara för fortlöpande stöd och handledning. SSR anser inte att familjekonsulenten skall "bistå" familjevårdshemmen så att deras kontakter med myndigheter fungerar smidigt. Detta leder enligt SSR. sannolikt till att familjekt'msulenten får en "buffertroll" mellan familjevårdshcmmet och myndigheterna. Denna kan i sämsta fall utvecklas till en "budhärarroll". Enligt SSR skulle denna roll bli särskilt märklig om konsulenten skulle

• Sida 108
•  Original

Prop. 1981/82: l43 . 1.08

företräda familjevårdshemmet inför övrig personal inom socialtjänsten. Det skulle. menar SSR. strida mot den nya lagstiftningens intentioner.

SOF menar att de resurser som behövs vid lösandet av konflikter och problem måste finnas inom varje familj. Konsulenten bör fungera som ett komplement till familjerna och ej som överordnad expert. Enligt SOF är det viktigt att slå vakt om familjehemmens resurser och suveränitet. De skall inte vara styrda av "experter" som inte lever i ett familjehem med motsvarande verksamhet. Man skall enligt SOF inte ta ifrån familjerna sitt naturliga ansvar genom att låta kontakter med myndigheter och annan utåtriktad verksamhet gå genom konsulenten.

Samverkan mellan olika myndigheter. tncllan storstads- och glesbygdsom- råden och familjevårdcns roll i den regionala institutionsplaneringen tas upp till behandling av några remissinstanser.

Kriminalt'årtlsstyrelsen ställer sig avvisande till ft.")rslaget att tätortskom- munerna skulle ha särskilda konsulenter placerade där man har de egna familjehemmen. Det är KVst uppfattning att den hittillsvarande verksam- het som administreras från tätortskommuncrna i huvudsak fungerat tillfreds- ställande och att det med dagens utvecklade kommunikationsnät går bra att hålla kontakt med familjehem även på relativt långa avstånd.

Länsstyrelsen i Kronobergs län menar att det kan uppkomma svårbedöm- bara gränsdragningar och praktiska samarbetssvårigheter mellan olika huvudmän. För att undvika det menar länsstyrelsen att det är angeläget att rekommendationer utarbetas av kriminalvårdsstyrelsen samt kommun- och landstingsft'irbundcn. Dessa kan sedan lokalt anpassas inom ramen för resp. läns vårdresursplancring.

Lunzlstingsförbunder tar i sitt svar upp att landstingen och kommunerna har ett gemensamt ansvar för att institutionsresurser av olika slag finns att tillgå. Det är. enligt förbundet. viktigt att familje !årdcn beaktas i den rullande institutionsplaneringen. som nu pågår i varje län. Om möjlighet finns till aktiv och kvalificerad vård i familjehem. kombinerad med rehabilitering. kan ofta institutionsvården förkortas enligt landstingsförbun- det.

SSR påpekar att möjligheten till placeringar i familjevård definitivt inte får användas som skäl för kommuner/landsting att ej bygga ut antalet 'i'irdplatser vid små hem för vård eller boende. SSR understryker att !ård i familjehem kan utgöra en viktig del av en behandlingskedja i vilken kan ingå även sjukhusvård och vård på hem för vård eller boende.

Ljungby socialnämnd framhåller att det krävs en noggrann precisering av begreppet hemkommun så att det ej sker förvecklingar mellan vistelse— och hemkommunen. Det gäller såväl kostnadsansvaret som vidtagandc av åtgärder.

• Sida 109
•  Original

Prop. l981/82zl43 109

Förändring av statsbidragen

Flertalet av remissinstanscrmt ställer sig positiva till att familjevårdsenhe- ter av den föreslagna modellen skall kunna få statsbidrag med upp till 75 procent av sina kostnader. Några. däribland krimina/vdrdsstyrclsen och landstingsförbundet. menar dock att något krav på att en enhet skall ha styrelse inte bör kopplas till statsbidraget. Dessa remissinstanser liksom kommunförbundet m.fl. påpekar också att även andra former av familjevård skall kunna få stöd. Föreningen Sveriges .S'()('i(1/('l1(ft"r är negativ till de föreslagna formerna för statsbidragen eftersom de i allt för hög grad styr den organisatoriska utformningen av verksamheten. Föreningen menar att statsbidrag bör utgå för familjevård oavsett organisatorisk form.

En stor andel av remissinstanserna motsätter sig utredningens förslag att finansiera det nya statsbidraget genom att slopa det nuvarande bidraget om 50 kr./vårddag för narkotikamissbrukare i familje tård.

Länsstyrelsen i Kronobergs län är kritisk mot utredningens ståndpunkt att den föreslagna förändringen av statsbidragen leder till en utveckling av familjevården. Länsstyrelsen menar att kommunerna kommer att få vidkännas ökade kostnader. Om statsbidraget skall vara en stimulans till förändring av familjevården bör inte det nuvarande bidraget på 50 kr. per dag slopas. anser länsstyrelsen.

Svenskt: kommunfc'irbundet menar att statsbidrag med 75 procent till enheterna bör utgå till de kommuner som väljer att höja kvaliteten på familjehemsvårdcn enligt utredningens förslag. Samtidigt bör dock det nuvarande bidraget om 50 kr./dag kvarstå. Kommunft'ftrbundet menar att vissa klienter måste placerasi hem som inte tillhör någon familjevårdsenhet. Om bidraget förändras skulle kommunen i dessa fall inte kommai åtnjutande av stimulansbidragct samtidigt som den förlorar det nuvarande bidraget.

Även Malmö och Örebros kommunstyrelser . Alvesta och Ljungbys socialnämnder samt LO menar att det nuvarande bidraget ej bör slopas.

Växjö kommunstyre/se menar att samhället i viss omfattning kompenseras ekonomiskt för de kostnader som utredningens förslag medför. genom att ännu dyrare vårdformer kan undvikas för de aktuella personerna och genom att personal inom bl.a. social- och kriminz'tlvårdssektorcrna blir mindre belastade. Med denna motivering anser Växjö kommun att det förefaller rimligt att det sker en större överföring av ekonomiska medel till verksamheten från staten än de 75-prt')centsbidrag som utredningen före- slår.

Kriminali'årdsstyrelsen. socialstyrelsen. Göteborgs kommunstyrelse. LRF och RFHL stöder ftiirslaget att slopa det nuvarande statsbidraget.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1981/82:143 llt)

Uppföljning och forskning

Samtliga remissinstanser som har kommenterat frågan instämmer i utredningens överväganden angående uppföljning av och forskning om familjevården.

Socialstyrelsen anför att de av utredningen föreslagna kontaktkonferen- serna och utbildningsinsatserna. vilka enligt förslaget skulle arrangeras av socialstyrelsen. måste vägas mot annan angelägen utbildningsvcrksamhet som styrelsen har att administrera inom det befintliga anslaget. Endast om medel ställs till socialstyrelsens förfogande kan styrelsen garantera att sådana insatser kan genomföras i önskad omfattning. Socialstyrelsen understryker behovet av forskning om familjevården.

Utredningen föreslår att socialstyrelsen skall handlägga frågor angående statsbidrag till verksamheten. för att styrelsen därigenom skall få möjlighet att följa utvecklingen inom familjevården. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser emellertid att det finns vägande skäl för att handläggningen av statsbidraget åvilar länsstyrelserna. som därigenom får en god överblick över familjevården i resp. lån och därmed bättre kan bistå familjevårdsenheterna i den mån de är organiserade i stiftelseform.

Ansvars- och försäkringsfrågor

De remissinstanser som har behandlat försäkringsfrägorna stöder samtliga utredningens allmänna uppfattning att huvudmannen för vården bör ta de ekonomiska risker som familjehemmet inte kan skydda sig emot genom försäkringar som normalt ingår i ett hushåll. De flesta instämmer också i utredningens bedömning att skyddet beträffande placeringar som görs av kommuner och landstingskommuner är tillfredsställande. genom de försäk- ringsmöjligheter som finns i dag. Likväl delar de flesta utredningens uppfattning att det för närvarande inte är nödvändigt att föreslå ytterligare åtgärder. Fosterföräldrarnas riksförbund anser dock att en absolut garanti för alla tänkbara ersättningsanspråk måste finnas. Några remissinstanser pekar på vikten av att de skadefall som inträffar i familjehemmen noga följs av huvudmännen.

Kriminalvårdsstvrelsen och Svenska försäkringsbolags riksförbund pekar på att försäkringsskyddet gentemot värdfamiljen är mera begränsat när det gäller placeringar som görs av kriminalvårdsstyrelsen enligt 34 % lagen om kriminalvård i anstalt.

Såväl KVS som Svenska försäkringsbolags riksförbund menar att skyddet måste förstärkas. Svenska försäkringsbolags riksförbund är öppna för diskussioner med övriga berörda för att om möjligt söka lösa frågan. KVS's principiella uppfattning är "att hithörande frågor bör kunna lösas inom ramen för en vidgad tillämpning av brottsskadelagen ."

• Sida 111
•  Original

Prop. 1981/82:143 111

A rbersrärtsliga frågor

Det arbetsrättsliga läget när det gäller förhållandet mellan värdfamilj och huvudman tas upp i några remissvar. Fosterföräldrarnas Riksförbund hävdar att ett anställningsförhållande skulle kunna skapa en yrkeskår med högre kvaliteter än vad den har i dag. LO anser å sin sida att vård i familjehem inte är av sådant slag att särskilt utbildad personal utöver konsulenterna behöver anställas. utan denna vårdform bör bedrivas som ett frivilligt solidaritetsar- bete. LO fortsätter: "Givetvis måste värdfamiljen få sina omkostnader täckta och inte behöva riskera att lida ekonomisk förlust genom sitt frivilliga åtagande. För vård som kräver särskilda resurser bör man i stället utnyttja hem för vård eller boende". Även landstingsförbundet anser att familjevår- den bör grundas på ett uppdragstagarförhållande.

Enligt Lantbrukarnas riksförbund är det arbetsrättsliga förhållandet mellan värdfamilj och gäst inte heller klart utrett för den grupp av familjehem som ger arbetsträning i familjens företag. LRF anför att-"flera gränsfall kan uppstå vid bedömning om arbetsgivaransvar föreligger eller ej. Speciellt är detta för handen i slutet av en arbetsträningsperiod när en klient skall förberedas för det öppna arbetslivet. Då kan det vara viktigt att han/hon får träning i att utföra självständiga arbetsuppgifter utan den direkta ledning som annars utövas från någon av hushållets medlemmar." LRF föreslår därför att även dessa förhållanden blir föremål för översyn i lagstiftningen. Arbetanskyddsstyrelscn anser att såväl huvudmannen i förhållande till familjevården som familjevårdaren i förhållande till gästen måste ha ett skyddsansvar enligt arbetsmiljölagstiftningen. Huruvida endast delar av lagstiftningen bör gälla i detta sammanhang måste övervägas särskilt. ASS understryker också vikten av att frågan om arbetsmiljölagstiftningcns tillämpning avgörs innan systemet med familjevård börjar fungera. I likhet med ASS tillstyrker också Malmö kommunstyrelse. LRF. socialstyrelsen m.fl. utredningens förslag om en översyn av familjevårdares arbetsrättsliga ställning.

Övrigt

Några remissinstanser behandlar olika aspekter av hur vården i familje- hemmet bör bedrivas. diskuterar urvalskriterier m.m.

Arbetsrnarknadssryrelsen anser att med hänsyn till att de unga missbru- karna under lång tid stått utanför samhällslivet bör man inte vara låst av bestämda vårdtider vid placering i familjehem. AMS menar också att personer placerade i familjehemsvård skall få möjlighet till arbetsträning på öppna marknaden.

.S'oc'ialitvrelsen anför att familjevården i sin nuvarande form inom den psykiatriska vården är under avveckling genom att nyintagning upphör. Socialstyrelsen anser att den form familjevården givits i utredningens förslag

• Sida 112
•  Original

Prop. 1981/82:143 112

bör kunna förbättra behandlingsmöjlighetcrna för de personer med psykiska störningar som kan förekomma för familjevård. Socialstyrelsen förutsätter att de som placeras i familjevård och har psykiatriska vårdbehov får dessa tillgodosedda genom den öppna psykiatriska vården. Detta belyser. enligt styrelsen. behovet av att utveckla fungerande samarbetsformer mellan socialtjänsten och den psykiatriska vården.

I.andstingsförltunder redovisar liknande synpunkter och framhåller att vissa av de värdfamiljer som tidigare varit verksamma inom landstingens s.k. kontrollerade familjevård troligen är intresserade av en övergång till yngre patienter. kortare vårdtider och större tonvikt på rehabilitering. Deras resurser bör enligt förbundet tas tillvara vid rekryteringen av värdfamiljer för missbrukare. _

Göteborgs kommunstyrt'lse menar att urvalsprinciperna för familjevården inte har blivit föremål för någon djupare diskussion eller precisering. Problemen gäller såväl kriterier för vilka missbrukare. som bör komma ifråga för sådan vård. som vid valet av värdfamiljer. Det är enligt Göteborg på sikt nödvändigt att sådana kriterier utarbetas mer i detalj.

Föreningen Sveriges soda/chefer pekar på de risker som är förenade med en avprofessionaliserad familje 'ård. En uppenbar risk är att familjehemmen får uppgifter som de inte har möjligheter att klara. Personer som klarar en behandling i sin hemmiljö bör. som tidigare framhållits. inte placeras i familjehem och inte heller personer med dålig behandlingsrnotivation och/eller mycket svåra personliga och sociala problem. Den grupp som bör bli aktuell för familjehemsvård blir därför sannolikt liten. Frestelsen att utnyttja familjehemmen för personer som rätteligen behöver annan vård blir därmed stor. Enligt föreningens mening är det realistiskt att räkna med att familjehemmen kommer att ställas inför stora problem i form av återfall i missbruk. sviktande behandlingsmotivation osv.

SOF menar att klienten som placeras i familjevård inte är "gäst" utan familjemedlem. SOF menar därför att det är en psykologisk orimlighet att dels vara "gäst" under en prövotid för att se om man passar ihop och dels kunna leva med i familjen på ett naturligt sätt och ge upp stora delar av sitt "gamla" liv.

• Sida 113
•  Original

Prop. 1981/82:143 113

Utdrag

PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Petri

Anmälan till proposition om åtgärder mot alkohol- och narko- tikamissbruket såvitt avser justitiedepartementets ansvarsområde

Polisväsendet

l årets budgetproposition (1981/821100. bil. 5 s. 18. 20-21. 441) har jag understrukit att narkotikakriminaliteten tillhör de brottskategorier mot vilka kampen i dag måste prioriteras särskilt högt. Jag har förordat att ytterligare 15 kriminalpolismän avdelas för narkotikabekämpning. Jag har vidare föreslagit att narktittikart'nlarna och spaningsrotlarna skall få ytterligare teknisk utrustning (samma prop. s. 49).

De satsningar som genomförts tidigare år och som föreslås för nästa budgetår när det gäller att bekämpa narkotikabrott är emellertid inte tillräckliga. I sitt arbete med att avslöja narkotikabrottslingar ställs polisen inför stora problem. Den ökade rörligheten över våra gränser och de begränsade resurserna för gräns- och flygplatskontroll har gjort det lättare att föra in narkotika i landet. Metoderna som används för att smuggla in narkotika blir efter hand allt mer sofistikerade och de ligor som sysslar med narkotikahanteringen är mycket välorganiserade.

Såvitt avser cannabis är det vanligaste smugglingssättet bil. men transpor- ter med båt. tåg och flyg förekommer också. En annan vanligt förekomman- de metod är att cannabis skickas per post.

l'leroinmissbruket i Sverige är i dag koncentrerat till Storstockholm och Malmö-Lund—regionen. Det heroin som kommer till Sverige härstammar huvudsakligen från Mellersta Östern och Sydostasien. F.n. fungerar Libanon och Pakistan i betydande utsträckning som utskeppningsländer. Smuggling- en till Sverige och distributionen styrs till stor del av utländska narkotika- organisationer. Ett vanligt sätt att föra in heroin i landet är att förvara mindre partier fastsatta på kroppen eller dolda i kroppens håligheter eller skickligt gömda i resväskor eller andra föremål.

8 Riksdagen [ 981582. I sam/. Nr 143

• Sida 114
•  Original

Prop. 1981/82:143 114

Amfetamin förekommer f.n. i relativt stor omfattning i Sverige. Merpar- ten av denna narkotika härstammar från Holland. Tyskland och Ungern. Viss produktion förekommer också i Sverige. Tillvägagångssättet vid införsel och distribution påminner om det som används för heroin.

Kokain förekommer än så länge i begränsad omfattning. Kokainet producerasi Sydamerika och införs förtnt'Jdligen huvudsakligen med flyg till Sverige.

De svenska narkotikabrottslingarna som tidigare dominerade den inhem- ska illegala narkotikahanteringen har under senare år i stor utsträckning ersatts av internationella narkotikaligor. Dessa ligor är som nämnts mycket '.'älorganiserade och har stora ekonomiska resurser till sitt förfogande. Polisen har därför-efter hand fått allt svårare att finna effektiva motåtgärder mot denna organiserade narkotikabrottslighet. Detta gäller inte minst i spaningsarbetet där bristen på effektiva tekniska hjälpmedel försvårat polisens arbete.

Rikspolisstyrelsen har dels i sin s.k. Spanark-rapport och dels i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 och i särskilda skrivelser pekat på det stora behov av tekniska hjälpmedel som f.n. finns på narkotikarot- larna. Sammanlagt har rikspolisstyrelsen uppskattat att narkotikarotlarna bör tillföras materiel för ca 10 milj. kr.

Jag delar uppfattningen att narkotikarotlarna är i behov av ytterligare teknisk utrustning och föreslår därför nu att medel för ändamålet ställs till polisens förfogande.

Jag har inte beräknat några medel för sådan speciell spaningsutrustning som aktualiseras av förslagen i tvångsmedeIskommitténs delbetänkande (Ds Ju 1981322 "llemlig avlyssning m.m." Detta betänkande remissbehandlas f.n.

Bristen på radiosamband upplevs som ett betydande problem inom narkotikarotlarna. I första hand bör medlen användas så att radiomateriel tilldelas narkotikarotlarna i storstäderna och några av de övriga större narkotikarotlarna. Jag har beräknat sammanlagt 1 100 000 kr. för ca 50 bärbara radiostationer. sju mobila relästationer. nio batteriladdare och ett 25-tal s.k. headset.

Narkotikarotlarna har också behov av exempelvis fotoutrustning och annan utrustning för iakttagelser och dokumentation vid spaningsarbete. F.n. har narkotikarotlarna i regel ingen egen sådan utrustning utan är hänvisade till vad distriktet förfogar över i övrigt. Detta är otillfredsställan- ' de. Samtliga narkotikarotlar bör därför nu tillföras den mest angelägna spaningsutrustningen. För detta ändamål har jag beräknat sammanlagt 400 000 kr.. varav ca 300 000 kr. till ca 45 kamerautrustningar med Vidvinkel- . makro- och teleobjektiv. ca 50 000 kr. för kikare och ca 50 000 kr. för ett 50-tal kassettbandspelare.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1981/82:143 115

Åklagarväsendet

Åklagarna spelar en viktig roll i kampen mot narkotikabrottsligheten. Som nämnts tidigare har åklagarväsendets organisation i viss utsträckning anpassats för att kunna beivra narkotikabrott. Speciellt i storstadsregionerna innebär den omfattande narkotikabrottsligheten stora påfrestningar på åklagarorganisationen. Narkotikamålen är ofta invecklade och ställer stora krav på förundersökningsledarcn. I årets budgetproposition (1981/82:100. bil. 5 s. 59") har jag föreslagit att en distriktsåklagartjänst och en kammaråklagartjänst inrättas i utbyte mot två assistentåklagartjänstcr. För att effektivt kunna föra kampen mot den organiserade narkotikabrottslighe- ten behöver åklagarväscndet tillföras ytterligare resurser.

Med anledning härav har jag beräknat medel för ytterligare två åklagar- tjänsteri Stockholmsregionen. varav en kammaråklagartjänst i Stockholms åklagardistrikt och en distriktsåklagartjänst i Stockholms län (+ 316 686 kr.). Vidare har medel beräknats för ytterligare en tjänst som kammaråklagare i Malmö åklagardistrikt (+ 158 343 kr.). Medel för inrät- tande av dessa tjänster ställs till förfogande genom omfördelning inom justitiedepartementets verksamhetsområde. Jag avser att i annat samman- hang återkomma till regeringen med förslag till hur motsvarande besparingar skall uppnås.

Kriminalvården

Som framgår av det inledande avsnittet medför det stora antalet narkotikamissbrukare inom kriminalvården svårbemästrade problem. Rege- ringen kommer som tidigare har nämnts att inom kort lägga fram en proposition om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen. Ändringarna syftar bl.a. till att motverka narkotikaproblemen i kriminalvårdsanstaltertut. Bestämmelserna som gäller särskilt brottsbenägna långtidsdömda skärps och stramas upp i flera hänseenden.

Genom det pågående byggandet av nya slutna lokalanstalter mcd 5-mannaavdelningar liksom inrättandet av mindre avdelningar vid vissa slutna riksanstalter förbättras möjligheterna att hindra förekomsten av narkotika samt att ge narkotikamissbrukare lämplig anstaltsplacering.

Inför det fortsatta arbetet med bekämpningen av narkotikaproblemen inom kriminalvården är det enligt min mening nödvändigt att vi får ytterligare kunskap om narkotikasituationen. Det är till att börja med viktigt att vi har så stor vetskap som möjligt om antalet missbrukare samt om omfattningen och arten av den narkotika som förekommer i anstalterna. Ett system för kontinuerlig rapportering från lokal till regional/central myndig- het om narkotikasituationen bör därför arbetas fram. Genom ett sådant system skulle kriminalvården alltid ha ett aktuellt underlag för bedömningen av lämpliga åtgärder i olika avseenden.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1981/82:143 116

För att kunna utnyttja erfarenheterna av de åtgärder som har vidtagits för att bemästra narkotikaproblemen år det en förutsättning att utvärderingar sker. Dessa bör komma till stånd så snabbt som möjligt. Det är således angeläget att Österåkerprojektct. som har pågått sedan år 1978 och tar i anspråk förhållandevis stora resurser. utvärderas. En utvärdering bör också ske av verksamheten vid de s.k. narkotikafritt avdelningarna vid kriminal- vårdsanstalterna Hall. llinseberg. Härlanda och Malmö. Utvärderingarna bör vara klara såvitt avser Österåker och Hinseberg under våren 1983. anstalterna Hall och Malmö under hösten 1983 samt beträffande Härlanda- anstalten våren 1984.

I Stockholm. Göteborg och Malmö inrättades i mitten av 1970-talet särskilda narkomanvårdsteam. bestående av bl.a. ö verläkare. psykolog och översköterska. Teamen bedriver uppsökande verksamhet på häktena i resp. region. De försöker därvid motivera missbrukare för vård mot sitt missbruk. Vidare medverkar teamen i bchandlings- och frigivningsplanering vid regionens lokalanstalter. Det skulle vara värdefullt om erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten kunde dokumenteras. Denna dokumenta- tion. som bl.a. bör innefatta en jämförelse. av verksamhetsformerna vid de olika teamen. bör kunna färdigställas under första halvåret 1983.

Vid behandling av narkotikamissbrukare utgör de möjligheter att vistas utom anstalt som har öppnats genom 34 & lagen ( 1974:203) om kriminalvård i anstalt ett betydelsefullt inslag. Sådan vistelse utanför anstalt är i första hand avsedd att äga rum i behandlingshem för narkotikamissbrukare och i familjevårdshem. Det är självfallet viktigt att resultatet av denna behandling utvärderas.

Jag vill här betona vikten av att behandlings- och kontrollåtgärder liksom andra inslag i den ordinära kriminalvårdsverksamheten fortlöpande blir föremål för analys och omprövning. Möjligheterna att effektivisera och på annat sätt förbättra olika moment i verksamheten bör undersökas kontinu- erligt. Det är därvid angeläget att positiva erfarenheter tas tillvara och utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt.

Kriminalvårdsstyrelsens resurser för sådan forsknings- och utvecklings- verksamhet som det här är fråga om är mycket begränsade. Medel kommer emellertid att ställas till förfogande för kriminalvårdsstyrelsen genom att styrelsen får disponera 1.5 milj. kr. av tillgängliga medel under socialdepar- tementets reservationsanslag A 3. Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att

1 till Lokala polisorgunisutioncn: Utrustning för budgetåret 1982/83 anvisa ett i förhållande till prop. 198li82:1(.l0 med 1 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 17 216 000 kr..

• Sida 117
•  Original

Prop. 1981/82:143 117

2 till Läns- och distriktvåklagarmynzligheterna för budgetåret 1982/83 anvisa ett i förhållande till prop. 1981/82:100 med 475 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 206 124 000 kr..

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om inriktningen av kriminalvårdsstyrelsens forsknings- och utvecklingsverksam- het.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1981/82:143 118

Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Tillander

Anmälan till proposition om åtgärder mot alkohol- och narko- tikamissbrukct såvitt avser utbildningsdepartementets ansvars- område

Chefen för socialdepartemcntet har i sitt anförande presenterat regering- ens förslag om samlade åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket. Jag kommer i det följande att behandla frågan om insatser och åtgärder mot alkohol- och drogproblemen i skolorna. Jag kommer dels att redovisa redan gjorda eller pågående insatser. bl.a. förslag till aktiviteter framlagda av samordningsorganet för alkoholfrågor (SAMO). dels föreslå fortsatta insatser och inriktningen av dem. Jag har i dessa frågor samrått med cheferna för socialdepartementet och utbildningsdepartementct.

1 Skolan och drogfrågorna

1.1 Inledning

Skolan spelar en central roll i barns utveckling till vuxna samhällsmedbor- gare. Skolan förmedlar inte bara kunskaper utan också normer och värderingar. Unga människor lever ett från de vuxnas värld mer avskilt liv än tidigare. De lever också utanför vuxenvärlden under en längre period än förr. 1. det gamla samhallet överfördes normer och värderingar från vuxna till barn på ett mer självklart sätt än vad som sker idag. Missbruksproblemen bland unga människor bör ses mot bl. a. denna bakgrund.

Skolungdomens betydande konsumtion av alkohol. narkotika och tobak inger oro. Skolöverstyrelsen (SÖ) genomför årligen enkätundersökningar om elevernas alkohol-. narkotika-. tobaks- och sniffningsvanor. Undersök- ningarna visar att bruket av narkotika och tobak är stort mätt i absoluta tal. även om den procentuella andelen brukare minskat något till följd av olika samhällsinsatscr. som alltså till viss grad verkar ha gett resultat. När det gäller alkoholkonsunitionen uttrycker både SAMO och SÖ en försiktig optimism och noterar att såväl konsumtionsmängden som antalet konsumtionstillfällen bland vissa ungdomsgrupper synes ha minskat under de senaste 4 - 5 åren.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1981/82: 143 119

Totalt sett ger dock läget anledning till oro. Många unga människor har svårt att värja sig mot den särskilda "ungdomskultur" som inte sällan är förknippad med en aning51öst positiv syn på alkohol och andra droger. Det är en viktig uppgift för skolan att söka motverka sådana värderingar och synsätt. Inte minst betydelsefullt-är det att skolan. genom både kunskaps- förmedling och normpåverkan. verkar för att eleverna tar ställning mot den glorifierade bilden av olika droger. Jag vill erinra om vad chefen för socialdepartementet anför om Aktionen mot droger som ett led i ett långsiktigt arbete för att ändra attityderna till alkohol och andra droger. Jag vill i detta sammanhang även erinra om det arbete kring normer och värderingar som utförts av den s. k. normgruppen. som nyligen avslutat sitt arbete.

Det finns enligt min mening all anledning att intensifiera insatserna mot droger och ta fasta på och understödja de positiva trender som finns för att få till stånd en utveckling mot minskade skador av beroendeframkallande medel. En viktig del i ett sådant åtgärdsprogram är att sätta in kraftfulla åtgärder för att stödja den förebyggande verksamheten. En mycket viktig del av detta förebyggande arbete bör ske genom skolan. Skolpersonalen när i sin verksamhet alla barn mellan 7 och 16 år och har de största förutsättningarna att nå också de ungdomar som befinner sig i riskzonen för missbruk. Det gäller att så tidigt som möjligt ge eleverna grundläggande faktainformation om alkohol. narkotika och dess skadeverkningar. Undervisningen i dessa frågor måste utformas så att problemen i' samband med missbruk av alkohol och narkotika verkligen medvetandegörs för eleverna. Skolan har vidare unika möjligheter att i samverkan med andra institutioner och organisationer ge stöd åt elever som har problem. I detta sammanhang bör också föräldrarnas ansvar markeras.

1.2 Nuvarande personella resurser för ANT-verksamhet

Undersökningar som' SÖ genomfört visar att det råder osäkerth på skolorna både om sätten att angripa frågorna" och ansvarsfördclningcn mellan olika befattningshavare. Det föreligger alltså behov av stöd till skolpersonalen i deras verksamhet.

lnom SÖ handläggs ANT-frågorna av en särskild arbetsgrupp. Till arbetsgruppen har knutits en referensgrupp med representanter för berörda myndigheter och organisationer. Dessa har till uppgift att försöka intensi- fiera ANT-verksamheten i skolorna och arbetar med att kartlägga barns och ungdomars ANT-missbruk. att påverka läroplaner. lärarutbildning och fortbildning samt att på andra sätt påverka förutsättningarna för skolans ANT-verksamhet. Den hjälp skolorna många gånger behöver är att få information om nya bestämmelser. nya läromedel och nya metoder som prövats. Ett hittills otillräckligt stöd har medfört att skolornas möjligheter att fullgöra sin uppgift inom detta område av såväl elever som skolpersonal ofta bedöms som små.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1981/821143 120

På regional nivå finns sedan 1969 vid varje länsskolnämnd en ANT- kontaktperson med uppgift att stödja ANT-verksamhet inom undervisning och elevvård. l kontaktpersonernas uppgifter ingår framför allt att samordna skolans och andra organs aktiviteter inom länet, att informera om nya läromedel och andra hjälpmedel och att föreslå åtgärder. 1 verksamheten ingår även att ta initiativ till olika slags fortbildning och stimulera till försöksverksamhet inom länet. Kontaktpersonerna har ofta ett väl utvecklat kontaktnät inom länet och goda kunskaper om de lokala skolförhållandena. Som regel har kontaktpersonerna haft andra huvudarbetsuppgifter. oftast som fortbildningskonsulcnter. länsskolpsykologer eller lärare.

Bl. a. har SÖ och socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor bedömt det som angeläget att ANT-resurserna vid länsskolnämnderna förstärks. Genom regeringens beslut den 9 juli 1981 om medel för viss information (ANT- verksamhet) inom skolan ställdes kraftigt utökade resurser till förfogande för ANT-kontaktpersonernas verksamhet under budgetåret 1981/82 så att de på halvtid kan arbeta med ANT-frågor. Medlen ställdes till skolans förfogande inom ramen för ett större belopp som ställts till socialdepartementets förfogande för engångssatsningar under budgetåret.

ANT-kontaktpersonerna har således stött skolpersonalen i dess arbete med ANT-verksamheten i skolan. Huvudansvaret för verksamheten måste dock ligga på skolledningen med hjälp av lärare och övrig personal. främst elevvårds- och skolhälsovårdspersonal.

Utöver här redovisade funktioner och resurser på central och regional nivå finns på lokal nivå i vissa kommuner befattningar som ANT-konsulenter och kontaktlärare för ANT—verksamhet med arbetsuppgifter som i stort motsva- rar de som gäller för länssk(:)lnämndernas kontaktpersoner.

1.3 Statligt stöd till ANT-verksamheten

Riksdagen anvisade i enlighet med förslag i propositionen om alkoholpo- litiken (prop. l976/77: 108, SkU 1976/77: 40. rskr 1977/78: 231) "240 000 kr. för budgetåret 1977/78 för att göra det möjligt att understödja och utvidga den verksamhet som bedrevs av ANT-ktmtaktpersoncrna vid länsskolnämn- derna. Varje ANT-kontaktperson fick därigenom disponera ungefär 10000 kr. för sin verksamhet.

1 budgetpropositionen ( prop. 1977/78: 100 bil. 12. UbU 1977/78: 16. rskr 1977/78: 181) för budgetåret 1978/79 beräknades inte särskilda medel för ANT-kontaktpersonernas verksamhet. Genom reformen om skolans inre arbete. som successivt skulle träda i funktion höstterminen 1978 skulle, framhöll föredraganden. genom föreningslivets medverkan i skolan goda förutsättningar finnas för att sätta in information om alkoholproblem och andra missbruk i sitt rätta sammanhang och ge eleverna en vidgad syn på dessa frågor.

I samband med narkotikapropositionens (prop. 1977/78: 105. SoU 1977/

• Sida 121
•  Original

Prop. 1981/82:14]; 121

78: 36. rskr 1977/78: 363) behandling på våren 1978 anvisades medel till information på anslag under socialdepartementets huvudtitel för regional ANT-verksamhet och utveckling av ANT-verksamheten vid skolorna. Regeringen ställde i oktober 1978 250 000 kr. till SÖ:s förfogande för nämnda verksamhet även budgetåret 1978/79.

1 budgetpropositionen för budgetåret 1979/80 upptogs under samma anslag (socialdepartementet) ett belopp om 250 000 kr. för viss projektverk— samhet i länsskolnämndernas. enskilda skolors eller kommuners regi avseende utvecklingen av ANT-verksamheten inom skolan. Riksdagen godkände att det angivna beloppet beviljades för utveckling av verksamhe- ten men angav att medlen borde ställas till länsskolnämndernas disposition för den verksamhet som bedrevs av ANT-kontaktpersonerna (SoU 1978/ 79: 26 s. 14-15).

1.4 Särskilda aktiviteter under läsåret 1981/82

Ett aktivt. mer långsiktigt och djupgående attitydförändrande arbete bör komma till stånd och knytas an till det reguljära skolarbetet och syfta till att ge frågor om alkohol- och drogmissbruk en starkare ställningi detta arbete. Eleverna bör inte bara vara passiva mottagare av informationen utan gärna aktivt delta i utformning och genomförande av skolans arbete kring drogfrågorna. '

Enligt den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80) skall planeringen inom varje rektorsområde redovisas i en arbetsplan. Denna skyldighet att göra upp en arbetsplan markerar. enligt Lgr 80. den lokala skolans ansvar. Arbets— planen skall bl. a. redovisa en planering för arbetet med sådana frågor som är gemensamma för flera ämnen. Enligt läroplanen hör frågor om alkohol, narkotika och tobak till denna gemensamma planering. Enligt läroplanen bör man efter läsårets slut utvärdera det gångna läsårets verksamhet i förhållande till de uppställda målen och diskutera inriktningen i framtiden och därvid överväga vad man det kommande läsåret skall lägga tyngdpunk- ten på, vilka kurser som bör omarbetas. hur man i framtiden skall lägga upp föräldrakontakterna. vilka uppgifter eleverna skall svara för osv. De förslag till särskilda insatser inom skolområdet som SAMO redovisar i sin första rapport (DsS 1980: 10) utgick delvis från det nya instrument för planeringen av det lokala skolarbetet som arbetsplanen utgör.

SAMO föreslog bred aktivitet kring alkohol- och drogproblemen i skolorna. Underlag till detta utarbetades av SÖ i samråd med SAMO. Arbetet syftade till att få till stånd diskussioner och lokala aktiviteter kring alkohol- och drogproblemen i skolorna. På grundval av dessa diskussioner borde det inom alla skolor upprättas handlingsprogram i drogfrågorna. Arbetet borde utföras av i första hand skolans personal. elever och föräldrar tillsammans. Arbetet skulle inledas med genomförande av särskilda tema- dagar under läsåret 1981/82. Vid dessa temadagar borde företrädare för de

9 Riksdagen I98If'82. ] saml. Nr 143

• Sida 122
•  Original

Prop. 1981/82: 143 122

nämnda grupperna tillsammans diskutera den lokala situationen och gå igenom förslag till konkreta åtgärder.

Arbetet med handlingsprogrammen borde enligt SAMO:s bedömning stimulera till en rad lokala aktiviteter. Elever. skolpersonal och föräldrar borde få förutsättningar att arbeta flexibelt och anpassa de insatser som behövdes efter lokala förhållanden. Verksamheten skulle bygga på elevernas eget aktiva deltagande. Eleverna skulle t. ex. kunna studera de frivilliga organisationernas arbete med alkohol- och drogfrågorna. liksom samtala med människor som har alkohol- eller drogproblem. Genom ett aktivt kunskapsinhämtande av detta slag borde förutsättningar skapas för en ökad medvetenhet hos eleverna kring drogbrukct och de problem som detta skapar. menade SAMO.

Arbetet med handlingsprogrammen borde alltså resultera i en rad olika aktiviteter. En del av dessa borde kunna genomföras inom ramen för det vanliga skolarbetet utan särskilda resurser. I andra fall bedömdes aktivite- terna inte komma till stånd. om inte skolan erhöll ett begränsat ekonomiskt bidrag. I enlighet med SAMO:s förslag ställdes därför 600000 kr. till länsskolnämndernas förfogande under budgetåret 1981/82 som stöd till lokala ANT-aktiviteter i skolorna samt viss konferensverksamhet inom området.

Socialdepartementets arbetsgrupp Aktion mot droger erhöll sammanlagt 700 000 kr. för att i samarbete med SÖ utarbeta förberedelsematerial och erforderligt temadagsmaterial för de olika ANT-aktiviteterna samt för att tillvarata erfarenheterna från den verksamhet som sälunda skulle genomfö- ras lokalt och regionalt. Avsikten var att ett sådant material kontinuerligt skulle förnyas och kunna fungera som en idébank och stimulans för kommande aktiviteter.

Samtliga de förslag jag redogjort för här genomförs nu av SÖ i samarbete med socialdepartementets arbetsgrupp Aktion mot droger.

1.5 Fortsatt ANT-verksamhet

Jag ser med stor tillfredsställelse på de satsningar som från olika håll görs för att förebygga och råda bot på drogmissbruk av olika slag. Jag har tidigare understrukit skolans roll härvidlag och angelägenheten av att eleverna bearbetas och själva aktivt bearbetar attityder och värderingar när det gäller droger. Det arbete som startat under detta budgetår. både lokala aktiviteter och arbetet med att samla in och sammanställa erfarenheterna frän skolornas arbete till en ide'bank och stimulans för kommande aktiviteter. bör kunna bli en positiv grund att arbeta vidare från.

Jag vill här något beröra formerna för fortsatt ANT-verksamhet utifrån riksdagens beslut med anledning av regeringens propositioner om skolforsk- ning och skolutveckling (prop. 1980/81: 97. UbU 1980/81: 37, rskr 1980/ 81: 395) och om den statliga skoladministrationen rn. rn. (prop. 1980/81: 107.

• Sida 123
•  Original

lx) Prop. 1981/82:143 l 3

UbU 1980/81: 38. rskr 1980/81: 385).

I propositionen om skolforskning och skolutveckling behandlas begreppet lokalt utvecklingsarbete. Detta är enligt propositionen en sammanfattande beteckning på det arbete med försök till förändringar av verksamheten i den egna skolan som enskilda och grupper. personal. elever och föräldrar själva tar initiativ till. driver och följer upp. Där sägs också att det i lokalt utvecklingsarbete ofta blir fråga om att bearbeta mål och problem som skär genom flera årskurser. ämnen och stadier. 1 propositionen läggs fast att det lokala utvecklingsarbetet bör vara en naturlig del av verksamheten i varje skola. De tidigare nämnda lokala arbetsplanerna bör på ett naturligt sätt knyta an till det lokala utvecklingsarbetet. Skolstyrelsen i varje kommun får ett särskilt statsbidrag för sådant lokalt utvecklingsarbete. Skolstyrelserna kommer dessutom att disponera medel för personalutbildning i egen regi eller för att skicka personal till kurser anordnade av högskolan eller annan utbildningsanordnare.

Länsskolnämnderna har hittills som en av sina uppgifter haft att anordna personalutbildning (fortbildning) för skolans personal. För denna verksam- het har funnits bl. a. tjänster som fortbildningsledare och fortbildningskon- sulenter. Denna verksamhet upphör och tjänsterna avvecklas vid utgången av juni 1982 som en följd av riksdagens beslut om den statliga skoladminis- trationen. Det traditionella ämnes— och studietänkandet ersätts av ett brett stöd till lokal och regional skolutveckling. Nämndernas tjänstemän skall ha en bred kompetens och i högre utsträckning än f. n. verka ute i den direkta skolverksamheten i kommuner, rektorsområden och skolor. För uppgifter av speciellt slag kan experter anställas för kortare tid.

Jag föreslår att 1 060 000 kr. anvisas för ANT-insatser. Medlen bör ställas till länsskolnämndernas förfogande på ett sådant sätt att de leder till lokala initiativ och utvecklingsinsatser i enlighet med vad jag anfört beträffande lokalt utvecklingsarbete. Dessa medel kan tillsammans med resurser som skolstyrelserna kan anvisa från statsbidraget för lokalt utvecklingsarbete bli en betydande resurs för fortsatta ANT—insatseri skolan i enlighet med vad jag tidigare förordat. Medlen bör kunna användas för att möjliggöra för ANT-kontaktpersonerna att på deltid. även under nästa budgetår, arbeta åt länsskolnämnderna med dessa frågor.

Medlen bör anvisas under anslaget Länsskolnämndernas utvecklings- stöd.

Jag vill understryka fortbildningens betydelse och erinrar om de fortbild- ningsinsatseri fråga om alkohol och andra beroendeframkallande medel som gjorts under senare år. Fortbildningen har i ökad utsträckning tagit sin utgångspunkt i skolans vardag och en vidgad lärarroll. Genom bl. a. lärarnas kontinuerliga fortbildning och uppföljning av ANT—frågorna skapas reella förutsättningar för att den integrerade undervisning och verksamhet som jag tidigare redogjort för och de attitydförändringar som eftersträvas. kommer att förverkligas. Fortsatt fortbildning inom detta område kommer att kunna

• Sida 124
•  Original

Prop. 1981/82:143 124

erbjudas inom ramen för det nya system för personalutbildning vilket träder i kraft 1 juli 1982 som en följd av riksdagens beslut om skolforskning och skolutveckling. Personalutbildningsinsatserna bör ha ett nära samband med lokalt bedrivet utvecklingsarbete inom området.

Jag har tidigare påpekat vikten av att erfarenheterna av skolornas verksamhet i ANT-frågor samlas in och tas till vara som underlag för nya initiativ och utvecklingsinsatser. En sådan utvärdering är en viktig del i skolornas fortlöpande planering. Erfarenheterna skall sedan bilda underlag för initiativ i skolans arbetsplan. Länsskolnämnderna har ett betydande ansvar för att erfarenheterna från olika skolor sprids och vidarebefordras till SÖ.

Jag har betonat vikten av att drogfrågori skolan sätts in i sitt sammanhang. Jag har vidare betonat vikten av fortbildning. Mot den bakgrunden är det naturligt att överväga hur dessa frågor kan inordnas i grundutbildningen för lärare. Frågor som rör lärarutbildningens mål. struktur och innehåll har utretts av 1974 års lärarutbildningsutredning (U 1974: 04) och bereds f. n. inom regeringskansliet.

2 Dokumentation av alkohol- och narkomanvårdsforskning

Information och opinionsbildning i alkoholfrågor är, som jag tidigare understrukit. ett viktigt inslag i densvenska alkoholpolitiken.

Riksrevisionsverket (RRV-) har under 1981 genomfört en revision av de statliga insatserna för alkoholinformation. RRV lämnar vissa rekommenda- tioner som innebär förändringar av ansvaret för informationsinsatser och medelsfördelning mellan berörda myndigheter samt vissa regler för denna medelsfördelning. De rekommendationer som RRV lämnar förutsätter en rad organisatoriska förändringar för att kunna genomföras och kommer att beredas ytterligare inom regeringskansliet.

En del av förslagen berör Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupp- lysning (CAN). CAN är ett centralt organ inom alkoholinformationens område som enligt sina stadgar skall bedriva och främja saklig upplysning om verkningarna på individ och samhälle av alkohol och narkotikabruk liksom om vägar att förebygga och bekämpa alkoholskador samt motverka bruk och missbruk av narkotika. CAN spelar en central roll i den alkohol- och narkotikaupplysning som bedrivs av frivilliga organisationer. i grundskolan och andra utbildningsanstalter samt inom andra speciella målgrupper. Med stöd av medel från delegationen för social forskning vid socialdepartementet bedriver CAN sedan den 1 juli 1979 en försöksverksamhet med dokumen- tationscentral för narkomanvårdsforskning. som senare vidgats till att omfatta även alkoholområdet.

Regeringens proposition (prop. 1977/78: 105. SoU 1977/78: 36. rskr 1977/78: 363) om åtgärder mot narkotikamissbruk underströk det angelägna i att finna en form för dokumentation av forskningsrapporter inom narkotikaområdet. Utskottet lade vikt vid att resultatet från forsknings- och

• Sida 125
•  Original

Prop. 1981/82:143 125

utredningsarbete inom missbruksområdet återförs till vårdens huvudmän och till olika grupper av vårdarbetare. Det ansågs finnas väsentliga brister härvidlag. Utskottet ansåg att det endast på detta'sätt vore meningsfullt att satsa ytterligare medel på forskning och utvärdering. Riksdagen hade intet att erinra mot vad utskottet uttalade. Behovet av överblickbar information har delvis kunnat tillgodoses inom behandlingsforskningens område genom den särskilda dokumentationscentralen vid CAN. Organisatoriskt är doku- mentationscentralen integrerad i CANcs offentliga forskningsbibliotek. vilket innebär att dokumentationscentralens skrifter är allmänt tillgängliga för läsning och utlåning.

Kännetecknande för dokumentationscentralen är att såväl information om nyutkommen litteratur som originaldokument är avsedda för forskare. vårdpersonal. handläggare vid myndigheter rn. fl.. dvs. för alla som på ett eller annat sätt är involverade i narkomanvården och vården av alkoholmiss- brukare. 1 dokumentationscentralens målsättning ingår bl. a. att systemat- iskt insamla och dokumentera svensk, om möjligt även nordisk litteratur om narkomanvård och vård av alkoholmissbrukare i sin helhet. En annan uppgift är, att bevaka och delvis dokumentera även internationell forskning och litteratur rörande nämnda områden samt att till olika målgrupper genom periodiskt återkommande skrifter sprida kännedom härom. l målsättningen ingår även att bygga upp en databas med referenser till och sammanfatt— ningar av publicerad litteratur inom alkoholist- och narkomanvårdsområdet. Avnämare av dokumentationscentralens skrifter är bibliotek. studerande. myndigheter, politiker. samhällsvetare. anställda i vård- och behandlingsin- stitutioner och forskare i Sverige och andra länder. Det kan även framhållas att dokumentationscentralens skrifter utgör underlag för det informations- material som CAN framställer.

Fr. o. m. budgetåret 1981/82 dokumenteras även forskning kring vård av alkoholmissbrukare. Denna-vidgning av dokumentationscentralens verk- samhet har kunnat åstadkommas genom tillskott av en halv tjänst samt viss ökning av verksamhetsmedlen.

Vid dokumentationscentralen finns två heltidstjänster. Verksamheten leds av en 1:e bibliotekarie. tillika dokumentalist. Dessutom finns en biblioteksassistent.

Erfarenheterna av försöksverksamheten är mycket positiva. SÖ har i sina två senaste anslagsframställningar föreslagit att försöksverksamheten med dokumentationscentralen skall permanentas. Jag föreslår efter samråd med cheferna för socialdepartementet och utbildningsdepartementet att verk— samheten permanentas fr. o. m. den 1 juli 1982 och beräknar sammanlagt 440 000 kr. för detta ändamål. Beloppet omfattar kostnaden för både personal och verksamhet. Medlen bör beräknas under anslaget Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1981/82: 143 126

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. till Länsskolnämndernas utvecklingsstöd under nionde huvud- titeln för budgetåret 1982/83. utöveriprop. 1981/82: 100. bil. 12 upptagna medel. anvisa ytterligare 1060 000 kr., till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupp- lysning under nionde huvudtiteln för budgetåret 1982/83, utöver i prop. 1981/82: 100. bil.12 upptagna medel, anvisa ytterligare 440 000 kr.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1981/82: 143 1.27

Utdrag llANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Molin

Anmälan till proposition om åtgärder mot alkohol- och narko- tikamissbrukct såvitt avser handelsdepartementets ansvarsområde

Tullens narkotikabekämpning

Såsom chefen för socialdepartementet har anfört är utvecklingen på narkotikaområdet sådan att det är nödvändigt att förstärka samhällets insatser mot det ökade missbruket. Polis och tull har i kampen häremot var och en på sina respektive ansvarsområden betydelsefulla uppgifter. För att denna kamp skall bli så framgångsrik som möjligt är det av vikt att polisen och tullen samverkar.

l samhällets samlade insatser mot narkotikamissbruket är gränskontrollen en mycket väsentlig del. Under senare är har tullverket fått medel för att inrätta vissa tjänster för att bl.a. bekämpa narkotikasmugglingen. lläri- genom har kampen mot den olovliga införseln av narkotika kunnat ges fortsatt hög prioritet av tullverket trots under de senaste två budgetåren vidtagna besparingar inom tullens hela verksamhetsomräde. I årets budget— proposition (prop. 1981/82:100 bil. 14 sid. 86-87) har jag förutsatt att tullverket även i fortsättningen ägnar största uppmärksamhet åt bekämpning av narkotikasmugglingen och därvid gör vissa omprioriteringar inom ramen för befintliga resurser för att förstärka kontrollen framför allt i Öresunds- och storstadsområdena. Denna omfördelning av resurserna innebär att ytterli— gare ca 20 tjänster skall kunna sättas in för kontrollåtgärder i syfte att bekämpa bl.a. narkotikasmugglingen.

För att få en effektivare gränskontroll är det dock nödvändigt att ytterligare åtgärder sätts in och att tullens resurser för bekämpningen av narkotikasmugglingen förstärks.

Tullverkets personalresurscr kan inte användas annat än för glesa stickprovskontroller av en ständigt ökande varu- och persontrafik över SVeriges gränser. Det är därför angeläget att effektivisera tullens underrät-

• Sida 128
•  Original

Prop. 1981/82:143 128

telsetjänst. som bl.a. innefattar insamling. värdering. registrering. analys och utsändning av uppgifter för bekämpningen av narkotikasmugglingen. Jag föreslår därför att tullkriminalsektionerna inom Östra. Södra och Västra tullregionerna tillförs sammanlagt tolv tjänster för detta ändamål (1.3 milj. kr.).

Tullverkets narkotikahundar har visat sig vara ett effektivt hjälpmedel i kampen mot narkotikasmugglingen. Under år 1981 medverkade tullverkets 23 narkotikahundekipage. dvs. hundförare med narkotikahund. vid sam- manlagt 184 beslag. vilket motsvarar 14 % av det totala antalet narkotika- beslag under året. Om man ser till de kvantiteter som därvid beslagtogs uppgick de till 34 % av totala mängden cannabis och 61 % av totala mängden amfetamin. Med anledning härav anser jag det motiverat att tullen tillförs ytterligare tre narkotikahundekipage (0.7 milj. kr.).

Det ökade internationella samarbetet är ett viktigt led i kampen mot den organiserade smugglingen av narkotika. [ syfte att få ett utökat informa- tionsutbyte om narkotikafrågor mellan de nordiska länderna har jag beräknat medel för en särskild sambandstjänst i Köpenhamn för samarbete med danska myndigheter (0,3 milj. kr.).

En upprustning av tullverkets tekniska sambandsmedel och tekniska utrustningi övrigt ser jag som en angelägen åtgärd för att förbättra kvaliteten i tullkontrollen av narkotika (0.7 milj. kr.).

Jag föreslår mot denna bakgrund att ytterligare 3 milj. kr. beräknas för ökade resurser för tullens narkotikabekämpning. Jag anser det möjligt att inom tullverkets anslag omdisponera 0.5 milj. kr. för detta ändamål. Därjämte bör — utöver vad som har föreslagits i budgetpropositionen 1982 — pä förslagsanslaget Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1982/ 83 anvisas ytterligare 2 500 000 kr.

I fråga om internationellt samarbete inom narkotikabekämpningens område kan nämnas att tullsamarbetsrådet i Bryssel har utarbetat en konvention om ömsesidigt administrativt bistånd för att förhindra. utreda och beivra tullbrott. den s.k. Nairobikonventionen. Jag har för avsikt att senare under-innevarande riksmöte återkomma till frågan om Sveriges anslutning till konventionen. .

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1982/83 anvisa ett i förhållande till prop. 1981/82:100 med 2 500 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 639 227000 kr.

Den skattefria alkoholen i utlandstraf'lken

1 överensstämmelse med de överenskommelser som träffats med veder- börande tullmyndigheter har enligt vad generaltullstyrelsen funnit de rederier som upprätthåller trafiken mellan Sverige och Finland samt mellan

• Sida 129
•  Original

Prop. 1981/82:143 129

Sverige och Danmark i allmänhet genomfört åtgärder för att begränsa försäljningen ombord av Obeskattade alkoholdrycker till vad passagerarna har rätt att införa tull- och avgiftsfritt.

Det är således tillfredsställande att konstatera att de av rederierna vidtagna åtgärderna uppenbarligen har lett till vissa förbättringar vad gäller bl.a. efterlevnaden av gällande bestämmelser om resandeinförsel. Jag delar SAMO:s uppfattning att det är av stor vikt att denna positiva utveckling fortsätter. Generaltullstyrelsen bör noggrant följa utvecklingen i framtiden och tillse att förbättringarna inte bara är tillfälliga. Styrelsen bör även verka för att ytterligare förbättringar görs när det gäller efterlevnaden av gällande bestämmelser.

Om utvecklingen inte fortsätter i samma gynnsamma riktning anser jag ytterligare åtgärder vara nödvändiga. Regeringen hari den alkoholpolitiska propositionen. som lades fram våren 1981. uttryckt sitt stöd för SAMO:s uppfattning att vissa begränsningar i den nu legala införseln inte bör uteslutas.

Det kan i framtiden uppstå diskussioner om etablerande av nya färjelinjer som i huvudsak bygger sin existens på skattefri försäljning av alkohol. Jag delar SAMO:s uppfattning att generaltullstyrelsen bör inta en restriktiv hållning i frågan huruvida det skall föreligga rätt att sälja skattefria alkoholdrycker på nyetablerade färjelinjer. SAMO föreslår att styrelsen. efter samråd med berört nordiskt land. överväger om en ny linje. mellan orter som vid etablerandet saknar färjeförbindelse med varandra. bör förklaras utgöra kort rutt. Jag delar SAMO:s inställning även på denna punkt. Jag anser att dessa överväganden bör göras även om den ifrågava- rande linjens reslängd är jämförbar med eller längre än redan etablerade fartygslinjer där skattefri försäljning av alkoholdrycker är tillåten. Om det visar sig nödvändigt bör detta enligt min mening även kunna gälla beträffande befintliga linjer.

Slutligen vill jag erinra om Nordiska rådets beslut år 1981 att rekommen- dera regeringarna i de nordiska länderna att genom samfällt uppträdande på internationellt plan verka för enhetliga regler som innebär begränsningar i rätten att tullfritt införa skattefria alkoholdrycker.

• Sida 130
•  Original

Prop. 1981/82:143 130

Utdrag

PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Eliasson

Anmälan till proposition om åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbrukct såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde.

Yrkesinriktad rehabilitering av f.d. narkotikamissbrukare

Av de sökande vid landets arbetsförmedlingar är ca 12-14 96 personer med olika slag av arbetshandikapp. Ungefär en femtedel av de arbetshandikap- pade utgörs av personer med sociala problem. bl.a. drogmissbruk. I många fall behovs särskilda arbetsförberedande åtgärder innan dessa sökande kan få arbete. Beredskapsarbeten. arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering vid arbetsmarknadsinstitut är exempel på sådana arbetsförbe- redande åtgärder som arbetsförmedlingen kan vidta. [ praktiskt taget samtliga län finns dessutom exempel på att arbetsförmedlingarna samverkar med andra samhällsorgan — vanligen de sociala myndigheterna.men också kriminalvård. alkoholpolikliniker m.fl. — i projekt eller andra aktiviteter i syfte att rehabilitera drogmissbrukare. Några av aktiviteterna riktar sig till narkotikamissbrukare. De kan innefatta bl.a. arbetsträning. social träning. kompletterande teoretisk utbildning. arbetslivsorientering.

1 1982 års budgetproposition omnämnde jag att arbetsgruppen för narkotikafrågor vid arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) arbetsvårdsdelegation har överlämnat sin slutrapport till regeringen.

Arbetsgruppen bildades med anledning av riksdagens ställningstagande (SoU 1977/78:36. rskr 1977/782363) till prop. 1977/78:105 om åtgärder mot narkotikamissbruk. Där föreslogs bl.a. åtgärder för ett intensifierat samar- bete mellan arbetsförmedlingen och narkomanvårdens behandlingshem. Gruppens uppgift skulle vara att aktivt leda och främja en sådan verksamhet. 1 arbetsgruppen har ingått företrädare för AMS. socialdepartementet. socialstyrelsen. skolöverstyrelsen. (SÖ). landstings- och kommunförbun- den. arbetsmarknadens parter samt Riksförbundet för Hjälp åt Läkemedels- missbrukure (RFHL). AMS erhöll regeringens bemyndigande att från tolfte

• Sida 131
•  Original

Prop. 1981/82:143 ' 131

huvudtitelns anslag C 5. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning (numera betecknat C 3. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning) bestrida kostnader för verksamheten med sammanlagt högst 1 milj. kr.

I sitt rapport Problem på vägen mellan missbruk och jobb har arbetsgrup- pen bl.a. redovisat problem och brister när det gäller rehabiliteringen av narkotikamissbrukare. Gruppens synpunkter och överväganden grundar sig bl.a. på vad den inhämtat vid konferenser och besök på behandlingshem- men. då den tagit del av personalens och elevernas erfarenheter. De berörda arbetsförmedlingarna har också redovisat sina erfarenheter av arbetet med narkotikamissbrukare. ' '

Arbetsgruppen konstaterar att många brister beror på bristande samord- ning mellan de olika myndigheter som behöver engageras i rehabiliterings- arbetet och på att myndigheterna inte alltid har tillräckliga kunskaper om varandras resurser. Många brister skulle kunna elimineras. menar arbets- gruppen. om de tillgängliga resurserna användes för en gemensam lokal planering av insatserna. En ökad samordning behövs också om man skall kunna undvika "glapp" mellan behandlingshemmens planering och den yrkesinriktade rehabilitering som arbetsmarknadsverket svarar för. Vidare behöver man lösa en'delproblem med eftervård av eleverna. Chefen för socialdepartementet har tidigare denna dag behandlat frågan om utveckling av insatser inom eftervården. '

Arbetsgruppen ger vissa förslag om hur rehabiliteringen skall kunna bedrivas och redovisar en modell för en sammanhållen obruten rehabilitering av behandlingshemmens elever. Gruppen föreslår att försäkringskassornas rehabiliteringsgrupper (rehagrupper) skall vara forum för planering av rehabiliteringsinsatserna och för ansvarsfördclningcn mellan de berörda myndigheterna. så att man uppnår en obruten rehabiliteringskedja, där alla de olika samhällsorganens åtgärder är väl samordnade sinsemellan.

För egen del finner jag dessa förslag väl motiverade och jag utgår från att de berörda myndigheterna medverkar till att arbetet med denna grupp - sökande bedrivs på ett ändamålsenligt sätt. Arbetsgruppens förslag bör därvid kunna vara en utgångspunkt.

Arbetsgruppen betonar unga missbrukares stora behov av information och vägledning inför valet-av arbete eller utbildning och som arbetsförmedlingen har svårt att helt tillgodose. En annan svårighet är att arbetsförmedlingens personal ofta har otillräckliga kunskaper om missbruksproblematiken. Med hänvisning till detta föreslär arbetsgruppen därför att regeringen skall bevilja medel för att stödja försök som bedrivs i Stockholm med 'en särskild SYO-funktionär för behandlingshemmens elever. SÖ skulle. enligt arbets- gruppen. få medel för att svara för utveckling och utvärdering av försöket. De föreslagna medlen skulle hämtas ur ingående reservation den 1 juli 1981 på anslaget C 3. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsätt- ning. . ' '

För egen del vill jag framhålla att behandlingshemmen inte omfattas av

• Sida 132
•  Original

Prop. 1981/82:143 ' 132

den statsbidragsgivning till studie- och yrkesorientering som sker via SÖ och att SÖ bl.a. därför saknar anknytning till en SYO-verksamhet vid behand- lingshemmen. Jag är därför inte beredd att föreslå att SÖ tilldelas medel i enlighet med gruppens förslag. Samtidigt vill jag framhålla att åtgärder för den här aktuella gruppen kan komma till stånd inom ramen för de befintliga stöd- och åtgärdssystemen och i det reguljära arbete som bedrivs av olika myndigheter och organ. Detta sker också. som jag nämnt inledningsvis, bl.a. inom arbetsmarknadsverket.

Som arbetsgruppen framhåller är arbetsmarknadsinstituten (Ami) inorn arbetsmarknadsverket en viktig rcsurs när det gäller vägledning och yrkesinriktad rehabilitering av bl.a. personer som haft missbruksproblem. Instituten ger fördjupad vägledning och möjlighet till arbetsprövning och arbetsträning till sökande som behöver sådan mera omfattande förberedelse innan de kan ta ett arbete. Utöver de medel som anvisats för institutens drift och till utbildningsbidrag åt de inskrivna disponerar arbetsmarknadsverket medel för metodutveckling, forskning och personalutbildning. inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. En rådgivande delegation för yrkesinriktad rehabilitering skall följa utvecklingen och överväga åtgärder inom området ² när det gäller utbildning av personal, utvecklingsarbete och forskning. I delegationen skall bl.a. ingå företrädare för flertalet av de organ som har varit representerade i arbetsgruppen. Självfallet kan dessa i delegationen lägga fram förslag om utvecklings- och pcrsonalutbildningsinsatser med inriktning på drogmissbrukare.

Jag har här pekat på några av de resurser som redan finns och som kan användas i rehabiliteringen av bl.a. narkotikamissbrukare. Som jag har anfört i årets budgetproposition är det angeläget att man söker finna metoder som kan leda till att ungdomar med drogproblem kan rehabiliteras och få arbete. Ett starkt skäl för detta är de skrämmande följder som ett fortsatt missbruk får för ungdomarna. För att markera betydelsen av utvecklingsar- bete med inriktning på rehabilitering av narkotikamissbrukare förordar jag att särskilda medel anvisas för att möjliggöra en ökad satsning på området. Tolfte huvudtitelns anslag C 5. Yrkesinriktad rehabilitering. delprogrammet Metodutveckling, forskning och utbildning bör därför räknas upp med 200 000 kr. till 12 353 000 kr. De nu föreslagna medlen skall användas för utveckling av metoder för vägledning och rehabilitering av unga f.d. narkotikamissbrukare. Jag vill inte utesluta möjligheten att — om AMS finner det lämpligt— medlen till någon del också används för personalutbildning och andra åtgärder som syftar till att öka kunskapen om narkotikaproblematiken hos den personal inom arbetsmarknadsverket som arbetar med narkotika- missbrukare.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen _

att till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1982/83 anvisa ett i förhållande till prop. '1981/82:100 med 200000 kr. förhöjt reservationsanslag av 454562 000 kr.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1981/82:143

Innehåll Propositionen ............................................... Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... Utdrag ur protokollet vid regeringssammanträde 1982-02-2 ...... Socialdepartementet: ........................................ 1 Bakgrund .............................................. 1.1 Utveckling av konsumtion och missbruk .............. 1.1.1 Alkoholkonsumtion och skadeverkningar ...... 1.1.2 Narkotikamissbrukets utveckling ............. 1.2 Åtgärder inom alkoholområdet ..................... 1.2.1 Bakgrund ................................. 1.2.2 Information och opinionsbildning ............ 1.2.3 Alkoholpolitiska restriktioner ................ 1.2.4 Vården av alkoholmissbrukare ............... 1.3 Åtgärder för att bekämpa narkotikamissbrukct ........ 1.3.1 Bakgrund ................................. 1.3.2 Tullens verksamhet i narkotikabekämpningen. . 1.3.3 Polisens verksamhet i narkotikabekämpningen . 1.3.4 Åklagarinsatser ............................ 1.3.5 Internationellt samarbete .................... 1.3.6 Kriminalvården ............................ 1.3.7 Vården och behandlingen av narkotikamissbruka- re ........................................ 1.4 Forskning om alkohol och narkotika ................. 1.4.1 Alkohol- och narkotikaforskningens utveckling 1.4.2 Forskningens nuvarande läge ................ 1.4.3 Konsumtions- och missbruksutveckling ........ 1.4.4 Behandlingsforskning ....................... 2 Överväganden och förslag ................................ 2.1 Utgångspunkter ................................... 2.2 Opinionsbildning och information ................... 2.3 Begränsningar av alkoholens tillgänglighet ............ 2.3.1 Allmänt ................................... 2.3.2 Prispolitiken ............................... 2.3.3 Etablering av systembutiker ................. 2.3.4 Lördagsstängning av Systembolagets butiker . . . 2.3.5 Återkallelse av scrveringstillstånd ............ 2.4 Vården av alkohol- och narkotikamissbrukare ........ 2.4.1 Utgångspunkter för missbrukarvården ........ 2.4.2 Utveckling av vård enligt LVM .............. 2.4.3 Tidiga vårdinsatser ......................... 2.4.4 Eftervård ..................................

2.4.5 Familjevård för missbrukare .................

133

OOxIxI'Jnc—r—e—raw—p—

>—-'r—- LAG

20 20 2 1

7')

....

24 25 27

30

50 51 51 53

• Sida 134
•  Original

Prop. 1981/82:143

2.5 Forskningsl'rågor .................................. 2.5.1 Alkohol- och narkotikaforskningcns inriktning . 2.5.2 Kartläggningar av drogutvecklingen ..........

2.5.3 Förmedling av forskningsresultat .............

2.6 Internationella insatser för att bekämpa narkotikatniss- bruket ........................................... Hemställan .................................................

Bilaga 1:1 Bilaga 132

Bilaga l:3

Bilaga 1:4 Bilaga 115 Bilaga 1:6

Bilaga 2

J"

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5

Sammanfattning av SAMO:s slutrapport .............. Lagrådsremiss om ändring i lagstiftningen om tillstånd till servering av alkoholdrycker ......................... Lagrådets yttrande över lagrådsremiss om ändring i lagstiftningen om tillstånd till servering av alkoholdryck- er ................................................ Förslag till lag om ändring i lagen ( 1977:293 ) om handel med drycker ...................................... Sammanfattning av familjevårdsatredningcns betänkande (Ds S 1981zl7) .................................... Sammanställning av retnissyttrandena över betänkandet Ds S 1981zl7 Det förstärkta familjevårdshemmct ...... Justitiedepartementet: .............................. Polisväsendet ...................................... Äklagarväsendct ................................... Kriminalvården .................................... Utbildningsdcpartementet: .......................... 1 Skolan och drogfrågorna ........................ 1.1 Inledning ..................................... 1.2 Nuvarande personella resurser för ANT-verksamhet 1.3 Statligt stöd till ANT-verksamhet ................ 1.4 Särskilda aktiviteter under läsåret 1981/82 ......... 1.5 Fortsatt ANT-verksamhet ....................... 2 Dokumentation av alkohol- och narkomanvårdsforsk-

ning .......................................... 3 llemställan .................................... IIandelsdepartementet: ............................. Tullens narkotikabekämpning ....................... Den skattefria alkoholen i utlandstrafiken ............ Arbetsmarknadsdepartemcntct: ...................... Yrkesinriktad rehabilitering av f.d. narkotikamissbruka- re ................................................

61 63 64

78

91

97

94

102 113 113 115 115 118 118 118 119 120 121

122

124 126 127 127 128 1311

131)