RÅ 1994:87

I besvär hos kammarrätten yrkade bolaget omprövning av länsstyrelsens beslut och anförde bl.a.: Det fanns enligt bolagets uppfattning inget stöd för länsstyrelsens hänvisning till 61 § LHD, dvs. att den kommunala vetorätten skulle vara tillämplig i detta fall. Vetorätten gällde numera enbart nyetablering av en alkoholrestaurang, dvs. om restaurangen överhuvudtaget skulle få tillstånd eller inte. Dessutom fanns vetorätt kvar när det gällde vilka slags alkoholdrycker som skulle omfattas av ett tillstånd. I övrigt fanns ingen vetorätt. Alla andra detaljer kring tillståndsfrågan - dagar, tider, lokaler, drinkbarer o.d. - ankom det numera på länsstyrelsen att bedöma och besluta om. Grundtanken med vetorätten var alltså att kommunen - om den så ville - skulle ha möjlighet att hindra tillkomsten av nya tillstånd och i viss mån kunna styra slaget av de alkoholdrycker som får serveras. - Bolaget hade s.k. fullständiga rättigheter för sex av veckans dagar.

Länsstyrelsen avstyrkte i yttrande bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Länsstyrelsen tolkade bestämmelserna om kommunalt veto så att vetot gällde även i frågor som rör en utvidgning av periodvisa tillstånd, omfattande antingen en viss årligen återkommande tidsperiod eller en eller flera veckodagar. Kommunerna hade som remissinstans att i första hand pröva behovsfrågan enligt 40 § LHD. Om fråga var om ett serveringstillstånd för en årligen återkommande period, prövade kommunen den period (säsong eller t.ex. vissa veckodagar) som ansökningen avsåg. En jämförelse kunde också göras med frågan om tillstånd till allmänheten eller till slutna sällskap. I det fall en ansökan avsåg servering till allmänheten men kommunen enbart tillstyrkt servering till slutna sällskap ansågs veto föreligga vad gällde servering till allmänheten.

Kammarrätten i Göteborg ( 1991-07-12 , Nordberg, Granqvist, referent, Hjortsjö) yttrade: Enligt 37 § första stycket LHD kan tillstånd till servering av alkoholdrycker avse servering 1. till allmänheten året runt eller årligen under viss tidsperiod, 2. i förening, klubb eller annat slutet sällskap året runt eller årligen under viss tidsperiod, 3. vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod. - I 61 § samma lag anges att annat tillstånd till servering av alkoholdrycker än trafikservering och servering enligt 37 § första stycket 3 ej får meddelas om det avstyrks av kommunen och ej heller omfatta starkare drycker än kommunen tillstyrkt. - I förarbetena till nu angivna bestämmelser (prop. 1976/77:108 s. 48-49, 75-76, 88) uttalas bl.a. följande. Det kommunala vetot bör behållas oförändrat i fråga om nyetableringar men avskaffas beträffande detaljföreskrifter. Begränsning av tillståndet till att avse viss alkoholdryck är inte att anse som en detaljbestämmelse. Genom att utnyttja den kommunala vetorätten kan kommunen i ärenden om nya tillstånd förhindra att det meddelas serveringstillstånd som leder till överetableringar eller andra olägenheter. Tillstånd som avser servering året runt eller årligen under viss tidsperiod avses i regel att gälla tills vidare. Tillståndsmyndigheten bör dock inte helt fråntas möjlighet att begränsa tillståndens giltighet. - I målet är fråga huruvida bolagets ansökan om att få servera alkoholdrycker även fredagar under perioden den 1 maj - den 31 augusti varje år omfattas av det kommunala vetot. Kammarrätten gör i denna fråga följande bedömning. Ansökningen avser inte något sådant tillfälligt tillstånd som kan hänföras till 37 § första stycket 3 LHD. I stället är fråga om en utökning av det tidigare erhållna tillståndet med en veckodag under en viss årligen återkommande tidsperiod. En sådan utökning av ett tillstånd, vilket måste hänföras till punkten 1 i nyssnämnda lagrum, kan - även om utökningen omfattar en förhållandevis liten del av året - inte betraktas som en sådan detaljföreskrift som enligt gällande lag är undantagen från det kommunala vetot. Med från vetot undantagna detaljföreskrifter avses de närmare villkoren för serveringens bedrivande, t.ex. beträffande drinkbar, måltidstvång, öppethållandetider m.m. (jfr 45-54 §§ LHD). Av praktiska skäl har dock vetot ansetts böra vara kvar beträffande vilka drycker som tillståndet skall omfatta. - I förevarande fall får ansökningen om utökning av tillståndet betraktas som en ansökan om nytt tillstånd av samma slag som det ursprungliga beträffande de dagar som utökningen avser och som inte omfattas av den tidigare tillståndsprövningen. Genom att avstyrka framställningen om att serveringstillståndet skall gälla även fredagar under en viss del av året får kommunen anses ha utövat sin vetorätt. Länsstyrelsen har således på grund av bestämmelsen i 61 § LHD varit förhindrad att bifalla ansökningen. - Kammarrätten avslår överklagandet.

I besvär hos Regeringsrätten fullföljde bolaget sin talan och åberopade vad bolaget hade anfört hos länsstyrelsen och kammarrätten.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1994-12-13, Tottie, Bouvin, B. Sjöberg, Swartling, Rundqvist) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 § första stycket LHD kan tillstånd till servering av alkoholdrycker avse servering 1. till allmänheten året runt eller årligen under viss tidsperiod, 2. i förening, klubb eller annat slutet sällskap året runt eller årligen under viss tidsperiod, 3. vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod.

I ett tillstånd till servering får enligt 43 § nämnda lag meddelas de föreskrifter som behövs.

60 § samma lag ålägger länsstyrelsen som tillståndsmyndighet att i ärenden om tillstånd till servering enligt 31 § första stycket 1 och 2 inhämta yttrande från bl.a. kommunfullmäktige i den kommun där serveringen skall bedrivas. Av 61 § framgår att annat tillstånd till servering av alkoholdrycker än trafikservering och servering enligt 37 § första stycket 3 ej får meddelas om det avstyrks av kommunen och ej heller får omfatta starkare drycker än kommunen tillstyrkt.

Syftet med bestämmelserna i 60 och 61 §§ LHD har varit att begränsa den kommunala vetorätten till att gälla nyetablering av en serveringsrörelse och frågan om hur starka alkoholdrycker som får serveras (prop. 1976/77:108 s. 48 och 88). Detta får anses innebära att kommunens synpunkter i andra frågor rörande ett sökt serveringstillstånd - t.ex. när det gäller införande eller ändring av detaljföreskrifter som meddelas med stöd av 43 § - inte har bindande verkan för länsstyrelsens prövning utan får vägas in i bedömningen efter sin sakliga tyngd.

Det för Restaurang Vicci AB ursprungligen den 26 augusti 1988 meddelade tillståndet gällde, såvitt nu är av intresse, servering av alkoholdrycker utan annan begränsning än att alkoholdrycker inte fick utlämnas under fredagar. Tillståndet var således att hänföra under 37 § första stycket 1. Eftersom det inte var begränsat till viss tidsperiod årligen (säsongsservering), var det att anse som gällande servering till allmänheten året runt. Det grundläggande behovet av serveringen har prövats i det nämnda ärendet. Den meddelade föreskriften att alkoholdrycker inte fick utlämnas under fredagar får mot bakgrund av lagstiftningens uppbyggnad uppfattas som en föreskrift om serveringens bedrivande - närmast om serveringstid - och således som en detaljföreskrift enligt 43 § LHD. Kommunens vetorätt enligt 61 § samma lag omfattar i enlighet med det nyss sagda ej ärenden om ändring av sådana föreskrifter. Målet skall därför visas åter till länsstyrelsen för ny handläggning.