RÅ 1994:88

Yousef & Nedim AB (tidigare firma Restaurang Soner & Ergul AB) hade sedan hösten 1993 serveringstillstånd avseende spritdrycker, vin, starköl och öl på Restaurang Nightclub Grand i Katrineholm.

Länsstyrelsen i Södermanlands län (1994-03-31) återkallade serveringstillståndet med stöd av 64 § lagen (1977:293) om handel med drycker, LHD, varvid länsstyrelsen lämnade följande bakgrundsbeskrivning och motivering: Den 25 januari 1994 inkom protokoll rörande socialförvaltningens inspektioner av restaurangen. Den 10 februari 1994 inkom promemoria från polismyndigheten i Katrineholm. Bolaget har den 3 mars 1994 annonserat på sätt som strider mot Socialstyrelsens allmänna råd och anvisningar om restaurangers prissättning. - Enligt uppgift från polismyndigheten i Katrineholm har myndigheten den 28 januari 1994 låtit analysera två alkoholdrinkar som serverats på restaurangen. Analysen har visat att en av drinkarna innehållit alkoholdrycker från annan leverantör än Systembolaget AB. - Den 18 mars 1994 har polismyndigheten i Katrineholm meddelat att husrannsakan skett på restaurangen med anledning av vad som framkommit vid analysen av drinkarna. Vid husrannsakningen togs ca etthundra förpackningar/flaskor med drycker i beslag. Vid analys av ett urval om 20 st av dessa beslagtagna flaskor/dunkar har konstaterats att en dunk och fyra flaskor innehöll alkoholdrycker från annan leverantör än Systembolaget AB. - Den 18 mars 1994 beslutade länsstyrelsen i ett delbeslut att under en månad från delgivningsdatum återkalla serveringstillståndet till alkoholdrycker på Restaurang Nightclub Grand varvid bolaget samtidigt gavs tillfälle att senast den 12 april 1994 yttra sig över innehållet i polismyndighetens uppgifter. Efter överklagande undanröjde Kammarrätten i Stockholm den 23 mars 1994 länsstyrelsens beslut. Den 24 mars 1994 gavs bolaget ånyo möjlighet att yttra sig i ärendet. I skrivelse till länsstyrelsen den 24 mars 1994 hemställde bolaget om omedelbart besked om möjlighet att servera alkoholdrycker i restaurangens övre plan och att bedriva alkoholfri ungdomsdisko i det nedre. Länsstyrelsen meddelade att förfaringssättet var mycket tveksamt, men något formellt beslut fattades inte. Polismyndighetens inspektion den 25 mars 1994 visade att bolaget inte förmådde hålla de två verksamheterna åtskilda. - Den 28 mars 1993 inkom bolaget med yttrande. Bolaget anför bl.a. att förekomsten i restaurangen av andra alkoholdrycker än sådana som köpts från Systembolaget AB inte varit känd av bolagets ställföreträdare eller föreståndaren och ersättarna. Bolaget uppger att man misstänker att någon kan ha fört in dryckerna i sabotagesyfte eller att personalen efter stängningsdags dröjt sig kvar på restaurangen för privat måltid och att dessa drycker då användes. Bolaget anser att länsstyrelsen bör avvakta med beslut intill dess polismyndigheten slutfört utredningen. - Länsstyrelsen anser att förekomsten på restaurangen av andra alkoholdrycker än sådana som köpts från Systembolaget AB visar allvarliga brister i det sätt på vilket serveringen bedrivs. Den omständigheten att sådana drycker förekommit på restaurangen vid i vart fall två tillfällen understryker bristerna. Bolagets uppgifter om tänkbara anledningar till det inträffade fritar inte tillståndshavaren från ansvar. Vad bolaget uppgivit om privat förtäring av alkoholdrycker efter stängningsdags visar att bolaget inte heller respekterar förbudet mot sådant förfarande (56 § LHD). Även beträffande ordningen på restaurangen har bolaget enligt vad som framgår av polismyndighetens PM 1994-02-10 haft svårigheter att upprätthålla en god standard. - Med anledning av ovanstående finner länsstyrelsen inte skäl avvakta den straffrättsliga hanteringen av förekomsten av ifrågavarande drycker. Vidare anser länsstyrelsen bolaget olämpligt att bedriva servering av alkoholdrycker.

Kammarrätten i Stockholm

Bolaget överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att återfå tillståndet. Därvid vidhöll bolaget sin ståndpunkt att länsstyrelsen borde ha avvaktat med beslut till dess polismyndighetens utredning var slutförd. Bolaget gjorde vidare gällande att förekomst av illegal sprit på restaurangen inte hade styrkts.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (1994-04-22, Lindgren, Konradsson, referent, Bonnert) yttrade: I målet har rests invändningar av formell natur rörande ärendets handläggning hos länsstyrelsen. Vid bedömning av dessa finner kammarrätten dels att bolaget fått tillfälle att yttra sig innan målet slutligt avgjorts och dels att någon skyldighet att avvakta ärendets straffrättsliga hantering inte förelegat. Frågan om inhämtande av yttrande eller upplysning från annan myndighet ligger inom länsstyrelsens diskretionära prövning. Kammarrätten konstaterar därför sammantaget att några formella fel inte gjorts i det här sammanhanget. - Vad gäller målet i sak gör kammarrätten följande bedömning. För att illegal alkoholhantering förekommit talar åtskilligt i utredningen. Sålunda har polismyndigheten vid två tillfällen, varav det senare efter beslut om husrannsakan, beslagtagit sprit som förvarats på restaurangen. Spriten har sänts till Generaltullstyrelsen för analys. Därvid har framkommit att vissa av de flaskor som beslagtagits innehållit finkelolja i sådan mängd att det bedömts vara fråga om sprit som är olovligen tillverkad. Generaltullstyrelsens bedömning motsägs enligt kammarrättens mening inte av det föreliggande yttrandet från Vin & Spritcentralen. I detta yttrande framhålls endast att svårigheter föreligger att särskilja olovligen tillverkad sprit från vissa legala drycker, såsom whisky och druvdestillat men inte okryddad vit sprit som används i s.k. shots. Härtill kommer att bolaget från början argumenterade som om förekomsten av illegal sprit inte var stridig. Bolagets resonemang gick i huvudsak ut på att ledningen för restaurangen inte känt till förekomsten av den illegala spriten. - Sammanfattningsvis konstaterar kammarrätten att det med tillräcklig grad av säkerhet kan fastställas att det förekommit illegal sprit på restaurangen. Med hänsyn härtill och vad som i övrigt förevarit i målet får bolaget, såsom länsstyrelsen funnit, anses ha visat sådana allvarliga brister i det sätt på vilket serveringen bedrivs att grund för återkallelse av tillståndet föreligger. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Bolaget fullföljde sin talan.

Dess båda ägare och ställföreträdare begärde allmän rättshjälp. Bolaget anförde bl.a. följande. Efter kammarrättens dom beslöt åklagarmyndigheten den 27 april 1994 att inte väcka åtal mot någon av de personer som hade misstänkts för brott mot LHD. Generaltullstyrelsen hade i sina analysprotokoll angett att "något säkert uttalande om spritens ursprung inte kan göras". Denna mening fanns i varje avsnitt där man sade sig ha funnit finkelolja. Av uttalandet från Vin & Spritcentralens Stockholmsfabrik framgick att det inte var möjligt att blott genom förekomsten av finkelalkohol i en dryck uttala om drycken var legal eller illegal. Vid kontakt med den för analysen ansvarige tjänstemannen hos Generaltullstyrelsen hade framkommit att man där utgått från en uppgift om att de prover, som skulle bli föremål för analys, av bolaget hade uppgetts innehålla antingen absolut rent brännvin eller svensktillverkad vodka. Generaltullstyrelsen hade överhuvudtaget inte undersökt om någon annan typ av sprit funnits i proverna. Bolagets ställföreträdare hade under förundersökningen uppgett att bolaget i samband med förvärvet av restaurangrörelsen övertog ett betydande lager av alkoholdrycker. Vid blandning av s.k. shotdrinkar hade bolaget huvudsakligen använt de spritsorter som förutsatts vid analysen, nämligen absolut rent brännvin och vodka. Vid vissa tillfällen hade bolaget dock använt sådana spritsorter ur det övertagna lagret som varit svåra att avsätta. Därvid kunde i stort sätt alla typer av spritdrycker undantagsvis ha kommit till användning. Detta var den direkta förklaringen till att huvuddelen av det analyserade materialet inte visar spår av finkeloljor medan innehållet i ett mindre antal flaskor visat sådana spår. Beträffande den i spritförrådet påträffade plastdunken gjordes gällande att den kunde härröra från någon som önskat skada bolaget eller att någon av okänd anledning kunde ha förvarat dunken på restaurangen utan den i förundersökningen hörda personalens kännedom. Mot bakgrund av samtliga i målet åberopade omständigheter var det enligt bolagets mening uppenbart att drycken ej varit avsedd att drickas på stället.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1994-12-13, Tottie, Bouvin, B. Sjöberg, Swartling, Rundqvist) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Försäljning av alkoholdrycker för förtäring på stället (servering av alkoholdrycker) får enligt 34 § LHD ske endast om tillstånd har meddelats. Länsstyrelsen är enligt 58 § samma lag tillståndsmyndighet. I 49 § föreskrivs att tillståndshavaren är skyldig att hos detaljhandelsbolaget (Systembolaget AB) köpa bl.a. alla spritdrycker som behövs för rörelsen. Av bestämmelserna i 56 § framgår att det är förbjudet att på ett serveringsställe, för vilket tillstånd gäller, dricka eller låta någon dricka andra alkoholdrycker än sådana som har serverats i enlighet med tillståndet samt att alkoholdrycker som inte får serveras på serveringsstället inte heller får förvaras i lokalen eller därtill hörande utrymmen annat än om det är uppenbart att drycken ej är avsedd att drickas på stället.

Bestämmelser om återkallelse av tillstånd till servering eller annan försäljning av alkoholdrycker finns i 64 § LHD. Om försäljningen föranleder olägenheter i fråga om ordning, nykterhet och trevnad eller om bestämmelserna i lagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen inte iakttas, skall tillståndsmyndigheten enligt första stycket i paragrafen återkalla eller begränsa tillståndet. Finns anledning att anta att tillfredsställande förhållanden kan åstadkommas utan att en så ingripande åtgärd vidtas, får tillståndshavaren enligt samma stycke i stället meddelas varning eller särskilda föreskrifter. Av andra stycket i paragrafen följer att samma bestämmelser skall tillämpas i de fall då tillståndshavaren inte längre kan anses lämplig att bedriva försäljning av alkoholdrycker eller då annars de förutsättningar som gäller för meddelande av tillstånd inte längre föreligger.

Det bör tilläggas att 72 § LHD innehåller straffbestämmelser vilka innebär bl.a. att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet serverar spritdrycker, vin eller starköl, som har anskaffats på annat sätt än som sägs i 49 §, skall dömas för olovlig försäljning av alkoholdrycker.

Yousef & Nedim AB (dåvarande Restaurang Soner & Ergul AB) erhöll under hösten 1993, senast den 9 december (dnr 510-11359-93), tillstånd till servering av alkoholdrycker på Restaurang Nightclub Grand i Katrineholm. Länsstyrelsen i Södermanlands län återkallade den 31 mars 1994 tillståndet på den grunden att bolaget ansågs olämpligt att bedriva servering av alkoholdrycker. Till stöd för denna bedömning anförde länsstyrelsen i första hand att förekomsten på restaurangen av andra alkoholdrycker än sådana som köpts från Systembolaget AB visade allvarliga brister i det sätt på vilket serveringen bedrevs. Vidare anfördes att bolagets egen uppgift om privat förtäring av alkoholdrycker efter stängningsdags visade att bolaget inte respekterat förbudet i 56 § LHD samt att bolaget enligt vad som framgick av en promemoria från polismyndigheten haft svårigheter att upprätthålla en god standard beträffande ordningen på restaurangen. Kammarrätten har i den överklagade domen funnit att det med tillräcklig grad av säkerhet kan fastställas att det förekommit illegal sprit på restaurangen. Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt förevarit i målet har kammarrätten anslutit sig till länsstyrelsens uppfattning att bolaget visat sådana allvarliga brister i det sätt på vilket serveringen bedrivits att grund för återkallelse föreligger.

I målet skall således avgöras om förutsättningar för återkallelse enligt 64 § LHD föreligger. Därvid aktualiseras i principiellt hänseende frågan vilket krav som bör ställas på bevisningen i ett mål av detta slag. Vidare gäller det att ta ställning till om beviskravet är uppfyllt i bolagets fall.

Ett tillstånd till servering av alkoholdrycker kan ha en avgörande betydelse för möjligheterna att driva en restaurangrörelse. Av rättssäkerhetsskäl bör därför kravet på bevisning ställas högt. En så ingripande åtgärd som återkallelse av ett serveringstillstånd bör kunna vidtas endast när det klart har kunnat fastställas att sådana missförhållanden som enligt 64 § LHD utgör grund för återkallelse verkligen föreligger. Å andra sidan måste beaktas att syftet med de i paragrafen angivna sanktionerna är att tillgodose det allmänna intresset av ordning och nykterhet samt att skydda samhället mot skadeverkningar av dåligt skötta restauranger och liknande försäljningsställen. Av denna anledning bör kraven för ett ingripande enligt 64 § LHD inte i alla avseenden ställas lika högt som för en fällande dom i ett brottmål som avser t.ex. olovlig försäljning av spritdrycker (jfr Hillbo, Lagar och politik kring alkohol, 1979, s. 194). Det torde inte sällan kunna inträffa att ett objektivt konstaterbart missförhållande kan läggas till grund för en återkallelse trots att åtal - t.ex. på grund av bristande uppfyllelse av det subjektiva rekvisitet - inte väcks eller inte leder till fällande dom. I linje med det sagda ligger att det inte - som bolaget gjort gällande i målet - föreligger någon principiell skyldighet för tillståndsmyndigheten att vänta med ett ingripande enligt 64 § LHD till dess en av åklagarmyndigheten inledd förundersökning har hunnit avslutas.

Underinstanserna har främst lagt bolaget till last att illegal sprit, dvs. spritdrycker som inte i enlighet med föreskriften i 49 § LHD köpts hos Systembolaget AB, har förvarats och serverats på restaurangen. Deras bedömningar i denna del grundas i huvudsak på de analyser av sammanlagt 89 prover som under tiden februari-april 1994 utförts vid Generaltullstyrelsens huvudlaboratorium. Av analysprotokollen framgår att 27 prover innehöll finkelolja. Beträffande 26 av dessa prover har antecknats att närvaron av finkelolja "tyder på" eller "kan tyda på" att den ingående spriten är olovligen tillverkad, varvid dock samtidigt framhållits att - med utgångspunkt från analyserna - något säkert uttalande om spritens ursprung inte kan göras. Endast beträffande ett prov, härrörande från en i bolagets spritförråd påträffad plastdunk, har i protokollet utan reservation uttalats att spriten "bedöms vara" olovligen tillverkad.

Av ett utlåtande den 19 april 1994 av J.W. laboratoriechef vid Vin & Spritcentralens Stockholmsfabrik, framgår bl.a. följande. Vin & Spritcentralens finsprit innehåller ytterst små mängder finkelalkoholer och utgör råvara vid de flesta recepturer som resulterar i okryddade och kryddade spriter. Större mängder finkelalkoholer förekommer emellertid inom whisky- och cognacsortimentet där Vin & Spritcentralen köper färdigdestillerade stommar. Även i rom kan finkelalkoholer förekomma i halter som kan variera kraftigt beroende på bl.a. råvaran. Att genom kemiskt analysarbete baserat på finkelalkoholerna särskilja illegalt tillverkad sprit kan vara svårt, speciellt då varan blandats med andra ingredienser i s.k. shots. Dessa skall enligt receptur blandas av okryddad vit sprit, men om i ingredienserna har använts whisky, brandy eller annan finkelinnehållande vara måste man för att säkerställa bevis gå ett steg längre i analysen, på sätt närmare beskrivs i utlåtandet.

Bolagets företrädare och övriga personer som har hörts under förundersökningen har genomgående förnekat kännedom om förvaring eller servering av illegalt tillverkad sprit på restaurangen. Enligt uppgifter som lämnats både under förundersökningen och senare har för tillblandning av de drycker, s.k. shots, som främst varit föremål för analys ibland använts rom och andra legalt tillverkade spritdrycker av de slag som enligt J.W:s utlåtande innehåller eller kan innehålla finkelalkoholer. Dessa uppgifter är förenliga med vad bolaget anfört om sammansättningen av det lager som övertogs i samband med förvärvet av restaurangrörelsen. Den kompletterande analys som enligt utlåtandet hade behövts för att säkerställa bevis har, såvitt framgår av handlingarna, inte kommit till utförande.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden och med beaktande av de reservationer som har gjorts i analysprotokollen finner Regeringsrätten att det krav på bevisning som enligt det föregående bör gälla i ett mål om ingripande enligt 64 § LHD inte är uppfyllt i förevarande fall. Det sagda gäller i första hand de 26 prover vilkas innehåll av finkelolja enligt analysprotokollen tyder eller kan tyda på att den ingående spriten är illegalt tillverkad. Vad beträffar det prov som härrör från den i spritförrådet påträffade dunken har misstanken om illegal tillverkning en starkare grund. Inte heller beträffande detta prov kan emellertid med tanke på vad som anförts i J.W.s utlåtande analysresultatet anses entydigt. Med hänsyn till omständigheterna kan dessutom inte bortses från möjligheten att dunken - såsom bolaget hävdat - har placerats i förrådet utan de ansvarigas kännedom och i annat syfte än att spriten skulle förtäras på stället.

Regeringsrätten gör sammantaget den bedömningen att det inte med tillräcklig grad av säkerhet har kunnat fastställas att illegalt tillverkad sprit förekommit på restaurangen eller att bolaget i annat hänseende brutit mot föreskriften i 49 § LHD. Vad underinstanserna i övrigt lagt bolaget till last har inte visats vara av beskaffenhet att i sig utgöra grund för ingripande enligt 64 § LHD. Bolagets talan skall därför bifallas.

Vad beträffar ansökningen om allmän rättshjälp är att märka att sådan rättshjälp inte kan beviljas ett aktiebolag. Frågan om återkallelse av bolagets serveringstillstånd är inte en sådan rättslig angelägenhet för ställföreträdarna personligen att det kan komma i fråga att bevilja dem allmän rättshjälp i målet. Ansökningen skall således avslås.